Sjuksköterskestudenter utomlands

I sjuksköterskeprogrammet finns möjlighet att åka på fältstudier under termin 5 – och det är klart att jag tog chansen! I mitten av september landade jag in i Beja, i sydöstra Portugal, ett par timmar från Lissabon och från Algarvekusten. Beja är en ganska liten stad, på en kulle mitt i jordbrukslandskapet. Trots det har högskolan där (IP Beja) ändå drygt 3.000 studenter, inom hälsa, jordbruk, utbildning mm.

Ella (som går på termin 6 och var nere fem veckor på praktik) och jag blev välkomnade tillsammans med alla Erasmus-studenter, de som skulle tillbringa en hel termin på plats. Vi var drygt 50 personer från 15-20 olika länder som fick uppleva ett ambitiöst och roligt välkomstprogram, med bland annat rundvandringar på skolan och i staden, information om Portugal (inklusive ett Quiz där vi lyckades bli vinnande lag!) och mingel.

 

Supertrevliga, intressanta individer i kombination med en låg prisnivå på öl och mat bäddar för så många utekvällar man bara orkar med i Beja! Vi såg till att samordna kontaktuppgifter med ett mindre gäng, femtio personer är ju lite svårt att få till någon planering med… Otroligt intressant att höra hur saker fungerar i Grekland, Georgien, Litauen, Brasilien etc. Och inte minst de olika personernas bakgrund och framtidsplaner. Jag kan rapportera att Georgierna pratade otroligt mycket bättre engelska än spanjorerna, att nästan alla kvinnliga studenter från Polen hette Victoria eller Alexandra – som de också sa var otroligt vanliga namn där -, att studenten från Grekland trivdes bra med studenten från Turkiet, även om de inte kunde enas om vilken som var den bästa yoghurten, och att portugisiskan i Brasilien skiljer sig ganska mycket från den som talas i Portugal.

Efter välkomstmottagande och möte med ansvariga på den akademiska sidan blev det sen oväntat mycket fritid, innan det var dags för själva studiebesöken. Jag och några till passade då på att besöka Algarvekusten, och jag var också en sväng till den närbelägna, lite större staden Évora. Flera andra åkte till Lissabon, några åkte till kusten och tog surfinglektioner etc. Det finns frekvent med expressbussar som är billiga, så det är enkelt att ta sig till olika ställen.

Som internationell student i nere i Beja, och även inför resan, blir man väl omhändertagen av International Office, som ser till att samordna allt som har med utbildningarna att göra samt ordna välkomstprogram och föreslå gemensamma aktiviteter. Därutöver får man också en ”Buddy” som ska hjälpa till med alla vardagliga funderingar. En del buddys var jätteengagerade, en del var till mindre hjälp – men det fanns alltid folk att fråga väl på plats.

Boende får man ordna själv – förhoppningsvis med hjälp av sin buddy – men är man nere så kort tid som för fältstudier på en eller två veckor, då är det mest typ hotell som gäller. Även flygbiljetten ordnar man själv. Boende och flygbiljett betalar man ur egen ficka. Eftersom boendet blir ganska dyrt – fundera på om du vill åka en eller två veckor. Antalet studiebesök blir detsamma (om du väljer Beja iaf). Kanske vill du ta en vecka på plats och sen åka runt lite på egen hand i Portugal istället? Och så behöver du klara av alla obligatoriska moment i den kursen du går också, på samma nivå som om du hade varit hemma. I gengäld får du en ordentligt intressant upplevelse!

Studiebesöken

Portugiserna sägs vara speciellt vänliga och gästfria, och jag kan inte annat än hålla med! Ella och jag blev otroligt väl omhändertagna, både av de ansvariga från skolan, professor Ana Christina och hennes kollega Teresa, och av de vi träffade ute på studiebesöken.

Ana Christina och Teresa berättade också hur sjuksköterskeutbildningen såg ut i Portugal, där den främsta skillnaden är att den är fyrårig och innehåller ännu mer praktik, där det sista halvåret i princip är en arbetsplatsintroduktion, då nästan alla fortsätter med en anställning på samma plats.

Vi fick göra tre studiebesök inom sjukvården i Beja, och det sammanlagda intrycket av det var att det fanns fler likheter än skillnader. Det var otroligt intressant att få göra rundvandringarna, och få information om sjukvården i stort, sjuksköterskornas arbete, och rutinerna på plats. Språkkunskaperna i engelska är tyvärr relativt bristfälliga, förutom hos just de som höll i rundvandringarna och några enstaka personer till. Vi förstod att utan dessa personer hade möjligheterna till fältstudier och praktik varit obefintliga. Flera på vårdcentralen hade varit på utbyten i Sverige eller Danmark under sin egen utbildning, vilket säkert bidrog till deras villighet att ta emot oss. Gester, leenden, några fraser på portugisiska – och lite kunskaper i spanska – hjälpte mycket på plats!

Vårdcentralen var uppdelad i två olika delar, en som mer var som våra vanliga vårdcentraler hemma, och en som var mer inriktad på hembesök och på information till samhället. Det var på den senare som Ella skulle göra sin praktik, så hon kommer kunna beskriva allt om det när hon kommer hem.

Sjukhuset i Beja inrymdes framför allt i en sliten byggnad med 50 år på nacken. Jag hittade många likheter med Västerviks sjukhus, både vad gäller storleken och vilka avdelningar som fanns där. (Nästan allt finns, men i mindre skala.) Eftersom byggnaden var så gammal hade de lite praktiska problem, bland annat delade 30 patienter på två toaletter/badrum! Lite extra spännande tyckte jag var att de opererade in pace-makers en gång i veckan på en enklare operationssal uppe på kirurgavdelningen. (”Vi gör lite enklare operationer där.”)

Enhet för fortsatt vård finns av tre olika sorter i Portugal, med allt från typ rehabiliteringsklinik/korttidsboende (vilket vi besökte) till palliativ vård i livets slutskede. Den enhet vi fick göra studiebesök var bara två år gammal, och personalen där hade fått ha stort inflytande kring utformningen. Där fanns stora badrum, mycket ljus, sällskapsytor, syrgas och sug vid varje säng. Allt var nytt, inklusive sängar och annan utrustning.

Likheterna var som nämnt många, med hygienrutiner, arbetspass, överlämningar etc. Vi kände också igen en hel del utrustning, förbandsmaterial, mediciner, rutiner för narkotiska preparat, datoriserade journalsystem med standardiserade begrepp etc. I själva vårdsystemet blir det, liksom i Sverige, allt vanligare att patienterna vårdas hemma, och sjukhusvistelsernas längd kortas så mycket som möjligt. Sjukvården har en egenavgift, men den är relativt låg. Privata alternativ finns. Det är brist på sjuksköterskor. Besparingar gör att det finns tryck att personalen ska ta hand om allt fler patienter per person.

Skillnaderna var förstås intressantare:

• Undersköterskor finns inte i Portugal, däremot finns det vårdbiträden, men de är bara medhjälpare och har inga egna befogenheter. Sjuksköterskan är med i allt, inkl personlig hygien, hjälp med mobilisering, mat etc. Därutöver har de ansvar för samma områden som en svensk sjuksköterska, såsom läkemedel etc.
• Provtagningar görs nästan alltid av personal från labb. Bara på tidpunkter de inte finns tillgängliga, och provtagningen inte kan vänta, görs den av sjuksköterska – eller läkare.
• Läkemedel delas av personal på en internt ”apotek”, som placerar dem i lådor märkta med patient och klockslag. Sjuksköterskan har fortfarande ansvar för att det blir rätt.

Och förstås många smådetaljer.

 

Sammanfattningsvis – är du intresserad och har möjlighet att bekosta flygbiljett och hotell – åk! Det är osannolikt att du kommer att ångra dig! /Camilla