Sjuksköterskestudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

Fuzhou – Vi åker till Shanghai över helgen!

2016-03-03

Hej alla fina hemma i Sverige! Hur mår ni? Vi har det bra, lapar solsken och äter konstiga maträtter som vi knappt vet vad det är.

Idag avslutade vi andra veckan på vår praktik. Sårsjuksköterskan visade oss glatt bilder på olika sår som hon tagit hand om och som läkt bra. Vi fick även följa med en patient som skulle lämna blodprover, och där gick det minsann på löpande band. Man tog en nummerlapp, och satte sig och väntade. Vår patient fick 365 och just då var det 252 som fick komma till en sjuksköterska. Innanför en glasruta satt det då tio sjuksköterskor på rad bakom en bänk, tog emot en patient som snällt räckte fram armen, de blev stuckna och ett par rör fylldes och sen var de klara, varpå nästa patient slog sig ner.

Imorgon åker vi till SHANGHAI! Där ska vi träffa våra två klasskamrater, Martina och Hilda, som oxå spenderar ett par veckor på praktik här i Kina. Ni har kanske även läst deras blogg från Wenzhou?

Vi ska äta en massa god mat och shoppa billiga fake saker.
Vi hörs på Söndag!

IMG_1723

IMG_1700

IMG_1714

 

Här står man på kö för att betala.

IMG_1718

 

Här lämnar patienterna in urinprover. Det är mitt i allting, så de kommer från en toalett en bit bort och balanserar på sin lilla kopp bland folk som nästan springer omkull dem. Sen sätter de koppen sähär. Vi såg urinfläckarna som blev kvar, på en bänk där folk lutade sig, lade ner saker osv. Fräsht! 😉

IMG_1722

 

Sista dagen med Sårsjuksköterskan!

IMG_1699

 

Ute och promenerade bland trafik, luftföroreningar och solnedgångar.

IMG_1694

 

Ett av korridorsboendena. Om ni tittar noga så ser ni att det hänger fullt av kläder.

 

Ha en trevlig helg! Så hörs vi på Söndag! 😀

Rebecca, Annsofie och Sofie

Bildbomd 3.0 från Wenzhou

12790061_10153505540838741_1695570394_o
Söndagen utflykt började med drakflygning.
12773242_10153505540863741_1563642311_o
Vi gick in för det till 110% och kineserna blev mycket imponerade.
12787205_10153505540888741_1278635539_o
Därefter följde ett besök på stadens museum.
12788773_10153505540908741_545277950_o
Bloggkändisarna och Wenzhou
12443620_10153505540773741_1567004971_o
Resturangen vi besökte fick man välja olika sorters rätter i olika stånd. Här är Martina, våra lärare + all mat vi beställde.
12776705_10153505540753741_1702159369_o
12788317_10153505540733741_2141008422_o
Martina får ett utlåtande om sin varma lever.
12776792_10153505540703741_1674531541_o
iförda kinesiska spa-outfiten. (lägg märke till längden på byxorna)
12788526_10153505540683741_426846815_o
Här är mopedisterna redo för alla väder. Regn, snöstorm och hårda vindar. Ingen problem med den hör utstyrseln.
12788740_10153505540668741_589020705_o
Ytterligare en variant på blodtrycksmanschett.
12788638_10153505540663741_899503849_o
Här intog vi vår powernap häromdagen.
12788508_10153505540648741_1651587020_o
Här i kina har de infusionsrum på vårdcentralen. Hit kommer patienterna och får en “engångs-PVK”. Sedan får de sitta gär på rad tills droppet har gått in (vilket kan ta flera timmar).
12788617_10153505540643741_39822820_o
Det finns inga dåliga ställen för att mäta blodtrycket här i Kina. Fungerar även på en cykelsadel mitt i grönsaksmarknaden.
12810417_10153505540613741_1781910329_o
Här har de flesta bebisar och barn hål i byxorna. För bebisarna är det för att underlätta blöjbytandet (slippa ta av alla 10 lagar med kläder). för de större barnen är det för att de ska uträtta sina behov varstans när det är dags för det. /vi tycjte det ser väldigt kallt ut. Speciellt när de äldre barnen inte har några underkläder)
Alla våra fans tacka Johanes, (Martinas man) utan honom hade ni inte fått se en enda bild från våra resa.

Fuzhou – Hot pots och vårdcentralen

2016-03-02

Andra veckan på våran utlandspraktik här i Kina spenderas på sjukhusets vårdcentral. Vi har varit med stomisjuksköterskan, som idag visade både oss och patientens familj hur man byter en stomipåse. Det var väldigt likt hur det utförs i Sverige. Påsen byts var tredje dag hos denna patient och familjen får själva betala för alla stomipåsar, som kostar runt 20 kr styck. Mannen var runt 70 år, berättade stomisköterksan innan vi gick in, och orsaken till att han har blivit stomiopererad var för att han har cancer i buken. Detta visste inte mannen om, utan familjen har valt att inte berätta detta för mannen och bett läkaren att inte heller göra det. Vi frågade varför, och fick till svar att det var för att skona den gamle mannen från ångest och rädsla. Familjen ansåg att han var gammal och inte behövde veta. Vår tolk Sherry berättade även att en det har hänt att folk har begått självmord i samband med svåra diagnoser. Mannen såg lyckligt ovetandes ut medan vi alla samlades runt honom för att få en genomgång om hur stomibytet skulle utföras.

På vårdcentralen lägger de om mycket bensår, så vi har även varit med sårsjuksköterskan. De hade ungefär samma bandage som i Sverige, men de används i mindre utsträckning då kostnaden hamnar på patienten och dennes familj. Har patienten inte råd med andra omläggningsbandage så får sjuksköterskan göra det bästa av det som finns; den vanligaste omläggningsmetoden var att lägga på en kompress över såret som de tejpade fast.

Igår kom det in en del patienter som vi tror hade en hälsporre. De hade ont i en punkt i sina hälsar. Mot detta sprutade sjuksköterskan in kortison på det onda stället. Vi frågade om de rekommenderade patienterna till att byta skor osv. Det gjorde de ibland men oftast var det vila som gällde.

Utöver sjukhusdagarna har vi träffat ett par kineser som var på utbytestermin i Växjö i höstas. De tog med oss till ett ställe där vi fick prova på Hotpot fisk, med tofu och en massa andra saker. I Kina får man ofta in maten i en stor gryta eller på en massa tallrikar och så äter man direkt från dem. Man har en liten tallrik att slänga skräp på och en liten skål som man kan lägga maten till att svalna på. Så vi satt fem tjejer och petade runt med våra pinnar i denna fiskrätt. Det var väldigt starkt, men gott. Inte lika starkt som grodan vi åt i tordags förra veckan. Och påtal om groda så tog Sherry med oss till ett ställe vid ett av shoppingmallen, en restaurang som bara serverade groda. Det var gott, men starkt.

508b492e-07c0-4671-98d2-15cc0d594b96

DSC_0282

DSC_0279

Topp tio – Wenzhou

Efter lite mer än en vecka här i Kina har vi kommit fram till följande:

1. Trafiken är LIVSFARLIG (!). Varje gång vi ska förflytta oss från punkt A till punkt B gör vi det med risk för att sätta livet till. (Usain Bolt är grön av avund när vi sätter fart över övergångsställena).

2. I Kina har man ingen värme inomhus. 15 grader varmt/KALLT (?!) anser de vara helt okej. Vi har minst två lager kläder på oss om dagarna och fryser ändå. När kineserna ser att vi är frusna erbjuds vi följande mirakel dryck – varmt vatten i pappersmugg (tas tacksamt emot).

3. Maten är BILLIG (och vi älskar det!!). Som billigast har vi båda tillsammans ätit för 9 yuan (= 12 kronor). En måltid brukar ligga runt 8-10 yuan per person (Max 15 kr). Och ja, vi äter ute varje kväll! (Vi beställer mat med hjälp av vår älskade app Pleco samt att fotografera det vi ätit tillsammans med våra kinesvänner. Det är dock alltid en chansning vad det egentligen är vi intar.)

4. Kinesernas engelska kunskaper är dåliga. Väldigt dåliga (!). Sämre än vad vi trodde innan vi kom hit. Enligt vår tolk vaccineras man mot HIV i Kina. Vi blev mycket konfunderade. Efter en stund visade det sig att de menade Hepatit B (HIB). Förvirringen förstärks av att det ibland är trestegs tolkning (vi ställer frågan på engelska till vår tolk – tolken ställer frågan till doktorn på kinesiska – doktorn frågar i sin tur patienten på den lokala dialekten = en mycket avancerade variant av viskleken). Ibland kan de helt plötsligt svårare ord som t.ex. peasants och contraceptive, uttrycket “how long?/how many minutes?” är däremot för svårt. Ibland säger de “I will call you” men egentligen menar dem “I will follow you”. Vår förmåga till att tolka vad de egentligen menar har dock drastiskt förbättrats den senaste veckan.

5. Kineserna rör sig i flock. Klockan 7.45 känns det som om vi är med i en zombiefilm/möter flera hundra av tjejen i The Ring filmen (alla börja skolan klockan 8, över 10 000 elever).

6. Vi har insett att vi är en stor trafikfara i detta land. Dagligen ser vi trafikanter som släpper blicken från vägen för att de fått syn på två vita västerlänningar. (Idag orsakade vi nästan en krock mellan två cykeltaxis, en mini lastbil och två personbilar.)

7. Kineserna tittar snett på oss när vi dricker ur samma vattenflaska eller smakar av varandras mat. Enligt deras ansiktsuttryck verkade detta kunna likställas med att låna varandras använda underkläder.

8. Kineserna är väldigt förundrade över att vi är så smala när vi äter så mycket fet mat. Det är även förfasade över att den rekommenderade dagliga motionen i Sverige är 30 minuter. (När vi berättade detta för vår lärare reagerade hon som om man skulle springa 40 maratonlopp om dagen).

9. Kineserna är väldigt rädda om oss. När vi ska gå över en tröskel eller ned för en trappa är det mest frekventa uttrycket “BE CAREFUL!!”. (Trafiken verkar de däremot vara mer avslappnade med).

10. De gillar att smaksätta varor med underliga smakar såsom exempelvis gurk-, sjögräs- och jordgubbschips samt tomatkex.

Fortsättning följer…

Idag hade vi slutbedömning på vår första del av praktiken. Vi båda fick högsta betyg :)). Imorgon åker vi till Shanghai för att fira och därmed tar vi bloggvila, åter på söndag.

Hilda och Martina

Ambulansfärd, powernap och kinesisk örtmedicin i Wenzhou

2016-03-01

Hej hej!

I måndags började praktikveckan med att vi blev upphämtade i en ambulans av vår lärare för dagen. Detta var en mycket speciell färd – bland annat på grund utav att takhöjden med knapp nöd överskred 1 meter samt att Martinas säte enbart satt fast med en skruv. Detta gjorde att färden till praktiken för Martinas del mest liknade en berg och dalbana. Vi fick aldrig något svar på varför just ambulans ansåg som ett lämpligt fordon att hämta svenska studenter i.

Efter ambulansfärden visade det sig att läkaren som skulle följa med oss för dagen, inte var på plats. Ett par förvirrande antal minuter förlöpte. TIllslut bestämdes det att vi skulle spendera dagen med sjuksköterskan Bao på Apoteket. Förmiddagen bestod av mycket information – bland annat hälsoråd gällande högt blodtryck och kolesterolvärde. När detta spännande ämne var uttömt – gled samtalet istället in på enbarnspolitiken i Kina. Fram tills i år fick varje familj bara skaffa ett barn. Detta infördes på 80-talet (om vi förstod tolken rätt) för att begränsa befolkningsmängden. Vår lärare förklarade för oss att det för bönder tidigare var okej att ha två barn, för att kunna få hjälp att sköta gården. Familjer i stan fick dock enbart få ett barn. Om mamman blev gravid igen var hon tvungen att göra abort. Om detta inte gjordes var det mycket dyra böter (5-6 gånger årslönen) och de kunde även förlora sitt jobb och sina hem.

Tiden flög iväg och helt plötsligt hade vi enbart en timme på oss att ta oss från vårdcentralen utan bussförbindelser och åka till universitet för att äta lunch och sedan tillbaka. En omöjlig ekvation. Vi kom tillslut fram till att stanna på vårdcentralen för att äta lunch där. Här uppstod nästa problem – det fanns inga lunchställen. Vår lärare förslog att vi kunde äta kakor och dricka mjölk till lunch. Vi tackade vänligt nej till detta eftersom att vi var hungrigare än en fånge i Katla-grottan. SJuksköterskan på vårdcentralen erbjöd sig då att köpa dumplings till oss (without pork). Detta var dock svårt att finna så istället blev lunchen risbollar med en söt fyllning i (alltså någon form av dessert). Hilda kämpade tappert i sig 10 risbollar medan Martina enbart fick i sig 2. Konsistensen var allt annat än lajbans. Därefter var det dags för ett nytt inslag i vår vardag – powernap på jobbet. Läkare och sjuksköterskan fällde upp varsin tältsäng, medan vi fick hålla tillgodo med infusionstolarnai i väntrummet. Lamporna släcktes och vi lyckades slumra till en liten stund. Detta anser vi borde införas på samtliga arbetsplatser i Sverige (dock ej i infusionstolarna och gärna i ett rum med högre temperatur än 13 grader). Efter powernapen var det dags för hembesök där vi tog blodsocker och blodtryck (förvånade va?). Det visade sig att man enbart tar blodsockret på patienterna en gång i månaden. Om patienten känner sig dålig eller har symtom kan de uppsöka en vårdcentral/sjukhus för att få blodsockret kontrollerat. Annars gäller samma ordination på insulinet varje dag. Detta skiljer sig i stor utsträckning från Sverige, där vi tar blodsockret 3-5 gånger dagligen. Vi frågade om det inte var vanligt att patienterna hamnade i hypoglycemi (diabeteskoma). Detta var tydligen inte helt ovanligt (surprise surprise), men patienterna rekommenderades att alltid ha godis i fickan för att kunna undvika detta tillstånd. Vi frågade tolken flera gånger för att verkligen kontrollera att vi hade hört rätt och det hade vi. Vi hoppas att vi har sått ett litet frö angående nyttan med täta blodsockerkontroller.

Idag har vi haft en mer komprimerad dag, eftersom läkaren hade andra planer (som att hämta sina barn på förskolan). Dagen inleddes med information om hur man kartlägger personer som är i riskzonen för högt blodtryck och diabetes. Man kontrollerar män som är över 55 år och kvinnor över 65 år. Om deras värden avviker från det normala görs en uppföljning för att fånga upp dem och om nödvändigt behandla deras tillstånd. Därefter fick vi besöka Apoteket för traditionell kinesisk medicin. Det doftade en blandning av blomsterlandet och en 4H-gård. Här fanns allt från torkade blommor till larver och frukter och som självfallet kunde användas till att bota alla möjliga tillstånd. Även här gäller att läkaren måste skriva ett recept på medicinen för att patienten ska kunna hämta ut den. Medicinen är väldigt billig och man betalar per gram. Ett gram kostade runt 5-10 kronor beroende på vad man skulle ha. Förpackningarna till medicinerna såg ut som vanliga medicinförpackningar och allt var sorterat noggrant i olika lådor. Eftermiddagen spenderade vi på stan. Här fick Martina dricka sin första riktiga kopp med kaffe på nästan två veckor!

To be continued……

Martina och Hilda