Sjuksköterskestudenter utomlands

Hejsansvejsan bloggen!
Nu är vi tillbaka med ett nytt spännande inlägg, till alla våra trogna fans som dock ej har lärt sig att kommentera (Är det någon som läser?! Förutom våra trognaste fans Judy och mamma Lena).

Igår började dagen med att vi var på BVC (barnavårdscentralen) och fick se när massa barn vaccinerades. De vaccinerade 100 barn varje förmiddag tisdag till fredag. De vaccinerades bland annat mot Hepatit A och B, tuberkulos och de flesta som vi har hemma. Det första vaccinet får de redan på BB och sedan fortsätter vaccinationsprogrammet tills de är 6 år gamla. Om man inte kan visa upp att man är vaccinerade får man inte börja i skolan. Det är alltså inte frivilligt att vaccinera sig. Samma regler verkade råda här – Kö-system verkade inte existera. Det var löpandebandprincipen som gällde. Sjuksköterskan som vaccinerade gjorde inte direkt någon indentitetskontroll eller använde handskar. Information om vad som skulle ske eller varför vaccinet gavs fick de inte heller. Det var i princip in, få sprutan och sedan ut. Vi fick även se några böcker där alla barn som bodde i området fanns registrerade, det var böcker i klass med nationalenzcyklopedin. Därefter fick vi ta del av en intressant föreläsning om fatty-liver, vi tror i alla fall att den var intressant. Det var mycket folk, men vi förstod inte ett ord då den var på kinesiska. Det enda vi begrep var att det var mer vanligt bland västerlänningar, då de visade en bild på extremt överviktiga sådana (alla kinser skrattade elakt). På eftermiddagen besökte vi en familj som bodde i ett litet finare område. Pappan arbetade som läkare. Vi var där för att se över vilka eventuella risker det fanns i hemmet för barnet. Läkarfamiljen fick betyget klart godkänt. Därefter försvann fokus från själva besöket och övergick till att få till en bild med hans barn tillsammans med oss. Eftersom dagen slutade tidigare än beräknat fick vi åka och se universitetets utbildningslokaler för sjuksköt erskor. Det fanns många olika lokaler, där de övade på allt från operation till sätta PVK:er på nyfödda. Det var väldigt intressant. På kvällen mötte vi upp vår kinesiska vän Xiaolin och åt kvällsmat på snack-street här intill campus.

Idag har vi blivit mästare på att ta och se andra ta blodtryck. Dock med en speciellt blodtrycksmanschett, som skiljde sig en del från den vi har i Sverige. Dagen har gått ut på att följa med en läkare på hembesök hos patienter med hypertoni, diabetes, stroke osv. Det tog sin lilla tid då de inte direkt verka ha några adresser utan man får hela tiden fråga sig fram. Dessa besök gör läkaren en gång i månaden, är det något som avviker rekommenderas patienten att åka in till sjukhuset/vårdcentralen. Många äldre tog inte sina mediciner som de skulle, och mådde därför sämre än vad de egentligen behövde. Idag har vi även upptäckt att tacksamma pensionärer här i Kina inte ger en godis eller kakor, vi kom hem med en välfylld ryggsäck av mandariner. Det gick inte att tacka nej för då erbjöds vi bara fler. Vi försökte fråga en del av de äldre om hur de växt upp, hur de levt sitt liv samt om hur de mår. Detta verkade både läkaren och patienterna tycka var konstiga frågor. Vår tolk förklarade för oss att i Kina är sjukvård endast intresserade av värden och symtom, det andra som vi värdera högt i Sverige (livsvärlden) brydde sig inte alls om. Sammanfattningsvis har det varit en mycket intressant dag, men nu är vi VÄLDIGT trötta i benen (igen – Martina). Kvällen spenderas med att försöka handtvätta i vår nyinvesterar balja samt beställa svampdumplings med hjälp av en handskriven lapp från dagens tolk Mrs Chu. Förhoppningsvis får vi det vi vill ha och inte något att oidentifierbart kinesiskt. .

(Just det! Hilda tar sin medicin och mår nu bra. Vilket vi är väldigt glada över!).

Zàijiáno