Sjuksköterskestudenter utomlands

Hej igen!

Då kommer del 2 på mitt sammandrag av min VFU i Skottland!

I del 1 glömde jag faktiskt nämna några saker som faktiskt förvånade mig en del när jag beskrev de olika sjuksköterskeroller som fanns. Som färdig sjuksköterska i Skottland får du inte göra vissa saker som vi faktiskt hemma i Sverige delegerar ut till undersköterskor och omsorgspersonal.

• Kompressionslindning. Du får inte utföra kompressionslindning som student eller färdig sjuksköterska utan att ha gått en kvalificeringskurs på det. Det får inte heller delegeras, utan sjuksköterska som ska utföra uppgiften måste ha gått kvalificeringskursen annars får du inte utföra momentet på grund av att kompressionslindning kan skada mer än hjälpa om det utförs på ett felaktigt sätt.
• Såromläggning, enbart sjuksköterskor som gör. Undersköterskor och omsorgspersonal (carers) får inte och delegeras inte sådana uppgifter alls. Carers och sjuksköterskor arbetar inte ihop och har inte det samarbetet som vi i Sverige har utan det är strikt skilda yrkesgrupper och professioner.
• Kateterisering på manliga patienter kräver kvalificeringskurs efter sjuksköterskeutbildningen. Kateterisering på kvinna får göras efter grundutbildningen.
•  Venprov, kapillärt blodsockerprov, insulingivning är det endast sjuksköterskor som gör. Som jag tidigare skrev så anses det inte heller vara säkert om man överlåter ansvaret till någon som inte har den medicinska kompetensen eller rätt utbildning för det. Så varje morgon och kväll det första och sista sjuksköterskorna gör är att mäta blodsocker och ge insulin. Blodsockermätare är personlig till sjuksköterskan och kalibreras en gång i månaden.
• Venprov får inte sjuksköterskestudenter göra utan att ha en sjuksköterska som övervakar så allt går rätt till och det är knappt då man som student får utföra venprovtagning.

Vid insulingivning så mäter alltid blodsockret innan man ger så det blir korrekt dos. Sedan används sällan insulinpennor, det jag sett är att man alltid drar upp insulinet manuellt ur ampull och sedan ger man subcutant (s.c.) i magen, låren och överarmarna vilket hela tiden dokumenteras så man alltid vet vart man ska sticka nästa gång. Själva journalföringen är på papper och insulinordinationen finns nedskriven av läkare. Sedan skriver man alltid upp vad man gett, batchnr, ordinerad dos, given dos, hur den getts (s.c), vart den gavs, klockslag, datum, och vem som gett. Signaturen ska också förtydligas på samma papper av sjuksköterskans fullständiga namn så man kan se vem signaturen står för.

Det är nog det som är den största skillnaden mot Sverige. Yrket har en högre status och arbetsuppgifterna delegeras inte ut till andra då det anses överlag kunna skapa försämrad patientvård och säkerhet. Carers gör enbart basal omvårdnad, Microlax och liknande ges av sjuksköterskor och kallas för bowl management och ingår inte i en carers uppgift då det klassas som en form av läkemedel och inte ska ges utan bedömning.

Jag hade som sagt min VFU i Paisley, Skottland vilket var en jätterolig upplevelse och mycket bra för min utbildning. En del av området som jag och min handledare täckte var Figgy Park (Ferguslile Park) Tannahill Centre (hälsocentralen) låg i det området och dit promenerade jag varje dag från UWS ca 1,7km vilket i och för sig var nyttigt för mig 😛 Det jag ville berätta var att det området är det mest fattiga, nedgångna, kriminella området i hela Storbritannien. Ibland var sjuksköterskorna tvungna att ha polisbeskydd för att kunna ta sig säkert till en patient. Ibland var vi på grund av säkerhetsrisk vara två till en patient för att kunna skydda oss själva. Jag kunde ofta höra på kvällarna eller i princip varje kväll hur polishelikoptrar hovrade och åkte runt över det området.

En sjuksköterska sa att jag inte var klok som gick till praktiken då det var ett mycket farligt område där man inte skulle gå själv, helst inte alls. Andra sa att det var livsfarligt att vra ute och gå efter att det blivit mörkt. Ibland kunde jag tycka att de överdrev litegrann men de slutade aldrig att varna mig. Kanske för att jag inte lyssnade haha 😉

Men det var en sak som sjuksköterskan Anne sa som jag kände var så tragiskt. Hon berättade hur de ibland hade hand om 5:e generationens missbrukare, ingen lyckades att att ta sig därifrån utan det bara fortsatte generation efter generation. Det kunde jag känna är hemskt i ett så rikt och välutvecklat land som Storbritannien. Vissa var så fattiga att man fick gå till speciella affärer där man fick ta 5 matvaror gratis per vecka. Att vara arbetslös är jättehårt och deras system mer liknar det som finns i USA än det här hemma i Sverige. Varje människa jag pratade med hade hört talas om Sveriges socialsystem och hur vi tog hand om våra medborgare och att allting var så bra. Allt är inte jättebra men jämför man, och jämför med de barn och familjer som växer upp i sån slags slum och fattigdom så är vi svenskar lyckligt lottade över det system vi har. Jag gick förbi ett Nursery (dagis/förskola) i  det området men det såg mer ut som ett grått deprimerat fängelse än en plats för 1 – 4 åringar. Hos en patient blev vi varnade för bugs, husloppor/vägglöss och patienten var helt täckt röda märken efter bett, då hade min handledare redan satt sig ner på heltäckningsmattan..Jag valde att stå upp haha 🙂

Sedan var alla patienter som jag träffade även i det området, hur trevliga som helst. Varje patient vi än besökte var tacksam och trevlig mot oss. Några blev ledsna när det fick höra att jag skulle åka hem igen så min sista vecka blev lite av ett hejdå-tåg. Jag sprang in in en mataffär en gång för jag var tvungen att köpa lunch. När jag står i kassan kommer en dam bakom mig och lägger upp sina varor. Jag har vid det här laget lärt mig att man alltid ska vara artig och hövlig mot alla så jag säger trevligt hello till damen. Damen svarar hello tillbaka lika trevligt och jag ska precis vända mig om när hon lite försiktigt skrattar till och tar mig i armen och säger: “Jag ser att du är sjuksköterska så känner mig så dum över mina varor för de är ju inte nyttiga alls men jag vet att det är dumt så du behöver inte säga nåt. Bara kolla inte vad jag handlar” och så skrattar hon lite försiktigt igen. Jag blev lite förvånad men fann mig rätt snabbt och skämtade tillbaka till damen. Det var lite kul men även en tankeställare på att har man sina arbetskläder på sig så har man hela tiden ögonen på sig och förutses göra det som är korrekt oavsett var man befinner sig.

Det kommer mera i del 3 🙂

Kram Maria