Sjuksköterskestudenter utomlands

Hej alla fans!
Vi tänkte att vi skulle ge er en summering av den kinesiska sjukvården, så som vi har upplevt den under våra första fyra veckor här.

• Allt kostar pengar. Pengar som patient får betala själv, har du försäkring kan det bli billigare. Dock har inte många råd med försäkring. All personal på sjukhuset har fri sjukvård via jobbet. Om patienten inte har råd att betala eller om det är en akutsituation (och patienten inte har har sitt patientkort med sig) får man låna pengar från sjukhuset tills anhöriga anländer. Detta kan leda till att folk blir skuldsatta för resten av sina liv. Här kommer en liten prislista om någon fundera på att söka sjukvård i Kina. PVK – 20 kr (byts var tredje dag i Sverige), CVK – 200 kr, en “basic-operation” – 10 000 kr, hjärtoperationen vi var med på häromdagen – 500 000 kr.
• Kineser älskar infusioner (dropp). Under våra veckor här har vi inte sett en enda patient svälja ner en tablett. Enligt sjuksköterskorna är detta för att patienterna har större tilltro till droppen än till vanliga tabletter. Varje patient får kanske 4-5 påsar dropp per dag.
• Det finns inga läkemedel på avdelningen. Dessa levereras från sjukhusets apotek dagligen. Medicinerna är märkta med patientens namn och sjuksköterskorna får sedan sortera upp dem efter vilken tid på dygnet de ska intas.
• De få patienter som fick medicinen i form av tabletter får dessa i form av Apodos (patientens olika mediciner kommer förpackade i små påsar, där namn, id och tid står). Detta anser vi är mycket smidigt och sparar sjuukt mycket tid. (Detta hade även kunnat besparat oss rädslan från att dela fel under hela vår utbildning…
• Trots att medicinen kommer levererad och färdigförpackad känner vi att risken för fel är överhängande. Detta eftersom att patienternas läkemedelslistor hänger i taket över sängen. När sjuksköterskorna har gett patienten läkemedlet skriver hon sin signatur på listan. Detta ska även göras på datorn, vilket gör det hela liten förvirrande. Ibland glömmer de signera listan osv.
• När vi var på akuten fick vi bevittna ytterligare en riskfaktor. Det visade sig att det inte finns några läkemedel på avdelningen (förutom de allra mest akuta). Istället fick patientens anhöriga gå och köpa medicin i takt med att doktorn ordinerade den. De fick även ta en sväng till laboratoriet för att lämna in patientens blodprover. Vi kan bara tänka oss stressen när det är 50 personer före i kön och din anhörig ligger på akuten med svår andnöd.
• Det finns inga undersköterskor här i Kina utan det är familjemedlemmarna som tar hand om patienten. De tar ledigt från jobbet och bor på sjukhuset tillsammans med patienten. De sköter all personlighygien osv.
• Ergonomin verkar inte ha hittat till Kina än… Vi har vid ett flertal tillfällen bevittnat när de ska flytta en patienten från en säng till en annan. I Sverige hade det självklara valet varit att höja/sänka sängarna till ungefär samma höjd. Men icke i Kina… Här får patienten istället uppleva frittfall på cirka 50 cm från den ena sängen till den andra (detta oavsett patientens tillstånd – medvetslös/höftfraktur/gravid). Vi påpekade detta men enligt kineserna kunde man inte ändra höjden på sängarna?
• På det sjukhuset vi är på finns det inga MIG/hjärt-team (kommer till avdelningen vid akuta situationer hemma). Här får man själv försöka lösa situationen och som patient får man hoppas på att rätt personal med rätt kunskap jobbar om man skulle få hjärtstopp…
• Första dagen på sjukhuset blev vi väldigt förvånade… Det kändes som om vi hade tagit en värvning i den kinesiska armen då det var grönklädda vakter överallt. Tydligen är hot och våld mot vårdpersonalen vanligt här i Kina. Detta framförallt om en patient avlider och familjer anser att man inte gjort allt man kunnat. Detta kunde även ske om patienten inte var nöjd med den behandling som läkaren föreslog.
• Man har inte rätt som patient själv bestämma om man vill att personalen ska utföra hjärt och lungräddning. Detta har vi i Sverige då t.ex. svårt sjuka patienter i samråd med läkaren kan bestämma att detta inte ska utföras.
• Alla är väldigt intresserade av hur sjukvården ser ut hemma i Sverige och säger “you are verry lucky” varje gång och vi kan bara instämma. Många gånger vet vi nog inte hur bra vi har det…

Hoppas ni alla där hemma har haft en bra helg. Det har vi! (Sa vi att våren har kommit och det är 24 grader varmt här?;p).
Hilda och Martina

Hej bloggen!
Nu är vi inne på vår sista helg här i Kina. Tiden har gått så fruktansvärt fort så vi knappt kan tror det. Nästa vecka såhär dags (Kina tid) intar vi förhoppningsvis lyx-tacos, dricker apelsinjuice och äter lösgodis.

Denna veckan har vi kunnat checka av många saker på vår bucketlist. Onsdagen spenderade vi på neonatalavdelningen där vi fick gosa med de små bebisarna. Morgon började på samma sätt här, att alla små bebisar fick sig ett bad. Vi fick välja ut var sin bebis som vår lärare föreslog skulle vara “the cutest one” (Hur vi nu skulle kunna göra detta?! ALLA var ju så supersöta) som vi sedan fick bada. Lärdomar efter att ha badat var sin nyfödd bebis: 1. De är hala. 2. De är starkare än vad man tror. 3. Deras röstresurser är av oanad resurser. Därefter fick vi hjälpa till att mata de små liven. Söthetensmätaren slog i taket. Vi fick veta att det kunde vårdas upp till 60 bebisar här på avdelningen och de jobbade endast 6 sjuksköterskor. Bebisarna som vårdades här hade olika problem, de vanligast var bl.a förtidigt födda, gulsot eller apné (andningsuppehåll). Vi fick även träffa avdelningens STAR-baby. Detta lilla livet föddes i vecka 24 och vägde då endast 600 gram. Nu efter tre månader i kuvös hade vikten gått upp till stadiga 1400 gram. Det var det MINSTA liv vi någonsin sett. Vårdtiden för bebisarna här kunde variera från några dagar till flera månader. Det vi blev mest beklämda av var att föräldrarna enbart fick besöka sin barn en gång i veckan, oavsett vårdtid. Detta p.g.a. att de ansåg att de var för få sjuksköterskor på plats för att både ta hand om bebisarna och föräldrarna. Vi kan inte ens föreställa oss hur det måste vara att enbart får träffa sitt barn en gång i veckan under flera månaders tid. Vi toppade vistelsen här med att spendera lunchen på restaurang Gyllene måsen (McDonalds).

Från det ena till det andra, i torsdags var det dags för akuten. Här var det samma kaos som på alla andra avdelningar fast upphöjt till tio. Det låg patienter PRECIS överallt och alla hade ungefär 5-10 anhöriga med sig. Vår lärare berättade att alla söker vård på akuten, även för mindre saker som t.ex. Förkylningar och halsont. Patienterna anser att läkaren på vårdcentralen inte är lika duktiga som de på sjukhuset. Det är ett stort problem i Kina och regeringen anordna kampanjer för att försöka få folk att söka vård på vårdcentralen istället. Efter en relativt segdragen förmiddag då vi mest gick runt och runt och tittade på någon gipsning (som var det värsta vi sett, vi hade gjort den bättre med ögonbindeln och bakbundna händer) fick vi sedan på eftermiddag uppleva lite mer Grey’s Anatomy-feeling. Det kom in ett flertal patienter med ambulans med t.ex. svåra andningsproblem, inre blödning samt stroke. Som på alla andra ställen var personalen inte intresserade av att försöka stötta de anhöriga. Vi såg flertal personer som bröt ihop och grät medan sjuksköterskan satt framför datorn och ignorerade det hela. Vi försökte förklara vikten av att informera, svara på frågor och visa att man finns där. Men det var något som de ansåg att det inte fanns tid till… Överlag var det en spännande och lärorik dag.

Igår (fredag) fick vi vara med om något av det häftigaste vi varit med om (högre klass än förlossningen). Vi har numera sett ett människohjärta slå INUTI en människas kropp. Det går inte med ord beskriva hur COOLT det var… Operationen var en kranskärloperation där några av hjärtats blodkärl behövdes bytas ut mot nya friska. VARNING KÄNSLIGA LÄSARE! De tog en ven ifrån underbenet och en artär ifrån insidan av bröstkorgen. Sedan kopplade de en by-pass maskin (som håller igång kroppen på konstgjord väg) och stannade sedan hjärtat. Därefter sydde de fast de nya kärlen och efter ungefär en timme startade de sedan hjärtat igen (OBS! Mycket mer avancerat än vad det låter, vi rekommendera er inte att testa detta hemma!!) De mest frekventa orden från oss under de tre timmarna vi var med var -”WOW!”, “THAT’S SO COOL!”, “Can we stand here??”, “WE CAN SEE THE HEART!!!!”. Det var sååå häftigt (!). Därefter spenderade vi eftermiddag på post-op (där patienterna får vakna till lite efterde opererats). Även här blev det lite action när en patient slutade andas. Personalen reagerade snabbt och fick liv i patienten igen. Här kunde upp till 30 patienter vårdas samtidigt och totalt jobbade det sex sjuksköterskor. De som genomgått större operationer som t.ex. Hjärtoperationen kom inte hit utan åkte direkt till intensivårdsavdelningen. Som avslut på denna händelserika vecka hade vi filmkväll-deluxe med chips och kinesiskt godis.

Nu ska vi iväg och äta middag med får kinesiska vän Xiaolin, förhoppningsvis ska vi även göra ett besök på nattmarknaden (oklart vad som säljs här dock… Vi hoppas på väskor och skor och inte paddor och ris).

Hejhopp!
Hilda och Martina

Två exalterade västlänningar inför en dag på förlossningen (förra veckan)

Kärlek vid första ögonkastet!

En tidig morgon vid busshållplatsen i Wenzhou

Martina in action

En bra kvinna reder sig själv. CHop-sticks löser allt, till och med avloppsstopp ( ÄNTLIGEN kan vi duscha utan fotbad och översvämning).

LYCKAN ÄR TOTAL!

Dumplingstillverkning. Lär oss av riktiga proffs.

Vi fick var sin mini-stol till snacksbordet

Söndagsmiddag. Uppe till vänster ser ni anktungorna, i mitten fiskhuvudet och nere till vänster hönsfötterna (Hilda vågade till och med sträcka sig till att provsmaka fiskhuvudet).

middagssällskapet

Gårdagens massage (hiiimelriket!)

En traditionell kinesisk medicinskmetod – Cupping

Dagens gruppbild

/Hilda och Martina

Hej bloggen!

Igår utökade vi våra sjuksköterskekunskaper med råger. Dagen började med att vi tog bussen till det gamla sjukhuset nere i stan (återigen är kinesernas tidsuppfattning inte den bästa, en timme = 2,5 timmar). Efter några få förvirrande moments kom vi tillslut fram till sjukhuset där vår ena favoritlärare mötte upp oss (hennes engelska är bäst!!). Denna måndag inleddes på bästa tänk bara sätt med var sin kinesisk rygg- och nackmassage (tusen gånger bättre en stenkniven vi fick uppleva sist vi var på massage). Det var helt UNDERBART och vi bokade en extra flygbiljett åt doktorn till Svergie. När Martina la sig på massagebänken blev doktorn helt grön i ansiktet, hon gjorde det fruktansvärda misstaget att inte ta av sig skorna (!!). Därefter var det Hildas tur, som fick utlåtandet “jag tror du ska boka en röntgen när du kommer hem”. Anledning var lite oklar, antingen var nacken för rak eller var den inte rak (?!). Efter det fick vi se när patienter fick akupunktur. De behandlade flera olika tillstånd med detta t.ex. Diskbråck, huvudvärk och ansiktsförlamning. Sedan var det lunchdags och dagen till ära även shoppingdags. Fynden kan dessvärre inte avslöjas då det eventuellt kommer bli presenter till de som saknas oss där hemma (??). Eftermiddagen spenderades med att vi fick testa på en traditionell kinesisk behandlingsmetod, cupping. Kort och gott, man suger fast koppar i olika storlekar på kroppen med hjälp av att skapa vakuum (bilder kommer). Kopparna plockas bort efter cirka 15 minuter. Blåmärkena efter denna behandlingsmetod ser ungefär ut som om man blivit översprungen av en mindre elefanthjord. Mjuka och fina i kroppen tog vi den skakiga bussen tillbaka till universitetet. En måndag i världsklass som vi gärna gör om!

Idag var det dags för urolog operationsavdelning. Här vårdades patienter med gallsten, njursten, prostatproblem och allmänna problem med kisseriet. Vi blev som alltid så himla väl mottagning av personalen (bl.a. Fick vi idag äta i VIP-matsalen till våra magars stora glädje). Som vanligt fick vi idag blanda läkemedel, sätta nålar och ta blodprover. Dagen avslutades med den obligatoriska gruppbilden tillsammans med all personal på avdelningen (ofta tvingas någon stackars praktikant eller städerska att ta kortet).

Nu ikväll har vi precis varit och ätit dumplings på vårt absoluta favoritställe. Vi är såå mätta!
Imorgon väntar återigen det gamla sjukhuset där vi ska spendera dagen på neonatalavdelningen.

Stay tuned… (har ni tur kommer det kanske upp ett gäng bilder under dagen)
Hilda och Martina

Hej hej!

Nu har vi avslutat första veckan på vår sjukhuspraktik! Fredagen spenderade vi på samma avdelning som i måndags. Men innan vi påbörjade arbetet där fick vi gå ner på BB och umgås med nyblivna mammor och deras bebisar! Här fick vi vara med när de badade de små bebisarna (som de gör varje dag), vi fick också lära oss babymassage och hur mammorna skulle göra för att kunna amma. Alla bebisarna var sååååå söta och vi ville ta med oss minst 10 stycken var hem till Sverige! Efter detta gick vi upp på avdelningen. Under dagen fick vi blanda infusioner, dela mediciner, ge intramuskulära injektioner, ta venprover och se på när en patient fick en sond (inför en operation). Sammanfattningsvis var detta EB av de roligaste dagarna hittills, där vi verkligen fick både se och göra saker på avdelningen!

Igår gjorde vi något som våra kinesiska vänner fruktat. Vi tog på egenhand bussen ner till stan med enbart hållplatsen nedskriven på kinesiska. Detta gick fick över förväntan och vi lyckades utan några missöden komma till rätt ställe! Det första vi gjorde var att gå till Starbucks och inta två chokladkakor, en stor kaffe, scones och kycklingwrap! Lyckan var total! Det blev ännu bättre när personalen bjöd oss på gratis iskaffe och muffins! Vi förväntar oss samma behandling när vi kommer hem till Sverige igen. Därefter strosade vi runt i shoppinggallerian men vi hittade ingenting. Detta kan ha berott prissättningen och att i varje butik följde en personal-shopper efter en var man än gick. Därefter började våra magar att kurra och vi beslutade oss för att leta upp “the pizza and pasta” restaurant som vår kinesiske vän hade tipsat om. Vi hade dock bara namnet på kinesiska. Efter att ha frågat minst 15 personer om vägen hittade vi tillslut vår mysiga italienska restaurang – som visade sig vara Pizzahut! Vi var för hungriga för att leta upp något annat ställe, men vi kan föreställa oss hur konstigt kineserna måste tyckt att det varit att två västerlänningar så desperat letade efter just Pizzahut. När vi skulle åka hem igen lyxade vi till det med en taxi. Eftersom inte förstod vart vi ville åka fick vi ringa vår kinesiska vän. Hennes största bekymmer var inte att vi två var ensamma i en taxi någonstans i downtown. Utan istället att vi inte hade tagit med oss något paraply (kinesernas käraste ägodel verkar det som)

Idag har vi varit på söndagsmiddag hemma hos ett läkarpar, deras barn och våra lärare! Vi fick lära oss att göra egna dumplings av läkarens föräldrar (alla i familjen bodde tillsammans). Farmorn i familjen gjorde 20 dumplings under tiden vi gjorde 2 var. Så vi känner att vi behöver finslipa vår teknik innan vi bjuder in till dumplingsfest. Utöver dumplings bjöds det även på fiskhuvud, anktunga och kycklingfötter. Vi fick även smaka pappans hembrända “risvin” vilket vi snarare misstänker var “risbrännvin”. Efter middagen bjöds det på te, mycket te! Vi drack minst 7 koppar var och det gick inte att säga nej. Nu är vi tillbaka i dormet och tänker inte röra oss en meter mer idag!

Tack och hej!
Hilda och Martina