Sjuksköterskestudenter utomlands

Martina redo för avfärd mot Shanghai.

Snabbtåget som körde över 300 km/h (väldigt Fräscht och stabilare än SJ).


Trädgården vi besökte (Yuan garden)

Vi bad en kines ta kort på oss. Detta var allt vi fick.

Det här med att få med sig själv och bakgrunden i samma foto är inte det lättaste. Nellie och Sanna (våra småsystrar) – vi behöver gå i er selfieskola.

En bild säger mer än tusen ord. Måltiden var MAGISK!

Våra klasskompisar som vi mötte uppe i Shanghai 🙂

Välkomstceremonin på sjukhuset.

Här blev vi erbjudna att ta en powernap på lunchen häromdagen.

Tack och Hej
Hilda och Martina

Herre vi vet inte var vi ska börja… Ni kan numera kalla oss för professionella “välkommen till världen lilla bebis” sjuksköterskor. Igår spenderade vi dagen på BB och förlossningen. Dagen började med att vi fick gå runt och se när de undersökte alla mammor som snart var redo för att föda. Några av mammorna hade sina respektive med sig (detta är inte självklart här i Kina). Ute i väntrummet väntade större delar av släkten till familjen på att bebisen skulle födas och även i vissa fall satt mannen här ute och väntade.

Inte ens under förlossningen har man rätt till enkelsal här i Kina. Vi blev ganska chockade när vi kom in i förlossningsrummet och såg att det var plats för fyra mammor att föda samtidigt i samma rum. Det fanns inga gardiner eller någonting som kunde skilja av mellan patienterna. När vi kom in i rummet var det en mamma som låg och ammande sin lilla nyfödda bebis, samtidigt som mamman mittemot hade en kraftig blödning som doktorerna försökte få stopp på. De talade om för oss att det fanns privata rum, vilket gjorde att vi blev lite lättade. Det visade sig sedan att privat för oss inte betyder samma sak som för kineserna. Det enda som gjorde det mer privat i detta rum var att det fanns gardiner mellan sängarna. Om vi förstod det hela rätt så fick papporna närvara om det fanns plats i rummet och om mamman ville att han skulle vara där. Då ingen mamma var redo för att föda just då när vi var där så fick vi gå in en runda på BB och hälsa på mammorna och deras bebisar. På BB stannade man ungefär en dag om allt fungerade som det skulle. Här fick vi se när en barnmorska visade en nybliven mamma hur man ammade.

Eftersom ingen mamma ännu var redo att föda gjorde vår dag en helomvändning och vi hämnade på endoskopienheten. Vi bespara er alla detaljer men vi fick så båda gastro- och endoskopi. För er som inte är bekanta med dessa ord innebär det att man går ner med en kamera via munnen eller stjärten för att titta på insidan (matstrupe, magsäck och tarmarna). Det som vi blev mest gripna av var att efter patienten genomgått en gastroskopiundersökning (via munnen) så lämnade all personal patienten medans den låg kvar i fosterställning på bristen och klöktes. Ingen brydde sig om patienten… Tillslut kom anhöriga och hjälpte patienten över till en annan säng och körde iväg till avdelningen. Här ringde plötsligt telefonen och vi fick rusa iväg för att hinna till ett kejsarsnitt. Kejsarsnittet genomfördes p.g.a. Att mammans bäcken var för trångt för att bebisen skulle kunna komma ut. I rummet hade mamman ingen anhörig med sig och inte heller här var det någon från sjukvårdspersonalen som brydde sig om patienten. Vi såg skräcken i hennes ögon, tillslut kunde vi inte bara se på längre. Det slutade med att vi turades om att hålla henne i handen och stryka henne över pannan. Under kejsarsnittet hittade man en cysta på äggstocken. Inte ens detta blev patienten informerad om. Hon var vaken hela tiden och hörde allt de pratade om, men ingen pratade direkt till henne. Något annat vi reagerade på var att alla i operationsrummet hade sina mobiler på med ljud, det plingade ständigt i allas telefoner. Vid ett tillfälle lämnade anestesipersonalen rummet och ingen övervakande patienten. Trots detta gick allt bra för mamman och bebisen. Därefter tog vi löpet upp till avdelningen där det äntligen var dags för en av mammorna att föda. Ungefär 40 minuter tog det innan ytterligare en liten kines fick se dagens ljus. Pappan missade dessvärre sin dotters entré då sjuksköterskan tyckte det var viktigare att han fick på sig handskar så han skulle kunna klippa navelsträngen. Direkt efter förlossningen tog sjuksköterskan barnet och tvättade samt vägde och mätte. Därefter rullade pappan iväg med barnet ut till den väntande släkten. Först därefter fick mamman se sitt barn för första gången. Att lägga barnet direkt på bröst som vi gör hemma verkar de inte prioritera här. Även denna förlossningen gick bra. Trots en lång dag (vi gick hem 18,30) var vi så nöjda med dagen. Det blir svårt att toppa denna upplevelsen…

Idag har vi varit på en strokeavdelning. Vi har fått lära oss hur man sondmatar patienterna, sköter micro-pumpar, tar EKG, blanda läkemedel (alla patienter får sjukt många infusioner, de verkar inte så glada i tabletter här i Kina) och hur sjukgymnasterna jobbar med patienterna. Vården var lik den vi har hemma i Sverige. Det var skönt att se att de förebyggde trycksår och använde kontrakturprofylax (motverka stela leder och muskler).

Nu har mer än halva tiden här borta i Kina gått… Snart är vi hemma igen. Imorgon väntar en ny spännande dag på sjukhuset.

Tack och hej!
Hilda och Martina

Hejhej bloggisen!
Nu är vi tillbaka efter en fantastisk helg i Shanghai. I torsdags efter praktiken tåg vi snabbtåget till Shanghai. Resan tog tre och en halv timme och gick i över 300 km/h. Väl framme på hotellrummet njöt vi av mjuka (!) sängar, fungerade avlopp och ett wi-fi som inte hade samma hastighet som mamma och pappas modem i början på 90-talet. Dagen efter mötte vi upp våra kära klasskompisar (som gör sin praktik i Fuzhou). Helgen spenderades med att äta västerländsk mat, shoppa (real-fake with “good” qualité), besöka en kinesisk trädgård (Yuan garden), strosa längs the Bund och gå vilse i storstan. Allt gick som på räls (höhö) fram tills vi skulle ta en taxi från hotellet till tågstationen. Vi ansåg att en och en halv timmes marginal var tillräckligt (taxiresan skulle ta 30 min). Vi hade dock förbisett det faktum att det bor över en miljard människor i Kina = en enorm bilkö på motorvägen. Trafiken rörde sif långsammare än Skalman på en joggingtur. Hilda tog det lugnt till en början och lyckades till och med slumra till lite medans Martina blev mer och mer stressad över det faktum att tiden sprang iväg men inte bilen. När Hilda återigen öppnade sina blå var det 30 minuter till tåget skulle gå och vi skymtade enbart stationen i fjärran. Efter ytterligare 10 minuter och 5 meter framåt beslöt vi oss för att visa avgångstiden på biljetten för taxichauffören. Hans sa enbart ett ord – RUN!!! Och slängde sig ur bilen för att kasta ut oss och våra väskor. Därefter tog vi löpet längs den fyrfiliga motorvägen (trafiken stog helt stilla). Många kineser fick sig säkerligen ett gott skratt och vi förmodar att vi inom en snar framtid kommer finnas på youtube. Tågstationen var INTE i storlek med Växjö Centralstationen, snarare i klass med Arlanda. Martina höll vid detta laget på att sprängas av ren stress medans Hilda försökte vara saklig och tänka positiv. Förvirringen blev total när enbart tåg efter kl 16.00 sågs på avgångstavlan (vårt tåg skulle gå 15.30). Tillslut fann vi rätt och med 8 minuters marginal satt vi på våra platser. Vi sänkte var sin flaska vatten och några chokladbitarna innan vi kunde lugna ner oss. Efter en timme skrattade vi båda åt det hela (vi har inte vågat berätta detta för våra kinesiska vänner än:)). Det var sååå skönt att få känna sig som en del av civilisationen igen även om det bara var för några dagar. Håll tillgodo – bilder kommer.

Idag hade vi vår första dag på vår sjukhuspraktik här i Wenzhou. Dagen började med en välkomnscermoni där vi fick träffa några lärare och sjuksköterskor samt fick information om sjukhuset som är SJUKT stort. Det finns över 4500 sängplatser och det fanns allt från neonatalavdelningar till avancerade hjärnkirurgi. Sedan började jakten på sjukhuskläder där byxorna inte slutade i höjd med knäna. Längsned i källaren hittade vi tillslut två par som passade någorlunda. Därefter begav vi oss till dagens avdelning, någon form av kirurgiavdelning. Här vårdades 47 patienter. Det var tre- eller sex bäddsrum. I varje rum var det dessutom ungefär fyra anhöriga till varje patient. På dagen arbetade det 6 sjuksköterskor och en assistent nurse (undersköterska). På kvällen var det enbart tre sjuksköterskor och på natten bara en + en som sov som man kunde väcka ifall det inträffade någon akutsituation. Vår lärare Chen visade runt oss på avdelningen där hon hade jobbat i över tio år. Hon hade varit i England på utbyte vilket gjorde att hennes engelska var bäst hitintills (vi var såå lyckliga över att kunna kommunicera utan teckenspråk eller med hjälp av någon app). Idag fick vi observera hur man ger intramuskulär- och subcutan injektion och hur man tar artärgas här i Kina. Vi fick även se när en patient fick en CVK inlagd. Det gjordes av en sjuksköterska uppe på avdelningen. I Sverige är det läkaren som gör detta och det görs antingen på operation eller röntgen.

Det har varit en superintressant dag, men väldigt intensiv. Vi tycker fortfarande det är svårt att observera när de inte använder några som helst basala hygienrutiner eller handskar m.m. Till exempel såg vi idag när de kopplade blod till en patient, utan handskar eller att spola igenom nålen innan och efter användningen. Vi märkte även att både patienten och anhöriga blev positivt förvånande när vi hälsade på dem när vi kom in i rummet. Vi diskuterade detta med vår lärare och hon ansåg att användningen av handskar och annan skyddsutrustning var slöseri. Hon ansåg att hon själv visste hur hon skulle skydda sig för att inte få någon smitta. Vårt argument för att man skydda både sig och patienterna för varandra köpte hon inte. Vi tycker det är svårt att se mellan fingrarna när det gäller detta, men det är så det går till här. OBS! Vi använder alltid handskar m.m. enligt de svenska reglerna.

Imorgon väntar en ny spännande dag. Pensionärerna ska alldeles strax krypa i säng (kl 19.30).

Ha de!
Martina och Hilda

Söndagen utflykt började med drakflygning.

Vi gick in för det till 110% och kineserna blev mycket imponerade.

Därefter följde ett besök på stadens museum.

Bloggkändisarna och Wenzhou

Resturangen vi besökte fick man välja olika sorters rätter i olika stånd. Här är Martina, våra lärare + all mat vi beställde.


Martina får ett utlåtande om sin varma lever.

iförda kinesiska spa-outfiten. (lägg märke till längden på byxorna)

Här är mopedisterna redo för alla väder. Regn, snöstorm och hårda vindar. Ingen problem med den hör utstyrseln.

Ytterligare en variant på blodtrycksmanschett.

Här intog vi vår powernap häromdagen.

Här i kina har de infusionsrum på vårdcentralen. Hit kommer patienterna och får en “engångs-PVK”. Sedan får de sitta gär på rad tills droppet har gått in (vilket kan ta flera timmar).

Det finns inga dåliga ställen för att mäta blodtrycket här i Kina. Fungerar även på en cykelsadel mitt i grönsaksmarknaden.

Här har de flesta bebisar och barn hål i byxorna. För bebisarna är det för att underlätta blöjbytandet (slippa ta av alla 10 lagar med kläder). för de större barnen är det för att de ska uträtta sina behov varstans när det är dags för det. /vi tycjte det ser väldigt kallt ut. Speciellt när de äldre barnen inte har några underkläder)
Alla våra fans tacka Johanes, (Martinas man) utan honom hade ni inte fått se en enda bild från våra resa.

Efter lite mer än en vecka här i Kina har vi kommit fram till följande:

1. Trafiken är LIVSFARLIG (!). Varje gång vi ska förflytta oss från punkt A till punkt B gör vi det med risk för att sätta livet till. (Usain Bolt är grön av avund när vi sätter fart över övergångsställena).

2. I Kina har man ingen värme inomhus. 15 grader varmt/KALLT (?!) anser de vara helt okej. Vi har minst två lager kläder på oss om dagarna och fryser ändå. När kineserna ser att vi är frusna erbjuds vi följande mirakel dryck – varmt vatten i pappersmugg (tas tacksamt emot).

3. Maten är BILLIG (och vi älskar det!!). Som billigast har vi båda tillsammans ätit för 9 yuan (= 12 kronor). En måltid brukar ligga runt 8-10 yuan per person (Max 15 kr). Och ja, vi äter ute varje kväll! (Vi beställer mat med hjälp av vår älskade app Pleco samt att fotografera det vi ätit tillsammans med våra kinesvänner. Det är dock alltid en chansning vad det egentligen är vi intar.)

4. Kinesernas engelska kunskaper är dåliga. Väldigt dåliga (!). Sämre än vad vi trodde innan vi kom hit. Enligt vår tolk vaccineras man mot HIV i Kina. Vi blev mycket konfunderade. Efter en stund visade det sig att de menade Hepatit B (HIB). Förvirringen förstärks av att det ibland är trestegs tolkning (vi ställer frågan på engelska till vår tolk – tolken ställer frågan till doktorn på kinesiska – doktorn frågar i sin tur patienten på den lokala dialekten = en mycket avancerade variant av viskleken). Ibland kan de helt plötsligt svårare ord som t.ex. peasants och contraceptive, uttrycket “how long?/how many minutes?” är däremot för svårt. Ibland säger de “I will call you” men egentligen menar dem “I will follow you”. Vår förmåga till att tolka vad de egentligen menar har dock drastiskt förbättrats den senaste veckan.

5. Kineserna rör sig i flock. Klockan 7.45 känns det som om vi är med i en zombiefilm/möter flera hundra av tjejen i The Ring filmen (alla börja skolan klockan 8, över 10 000 elever).

6. Vi har insett att vi är en stor trafikfara i detta land. Dagligen ser vi trafikanter som släpper blicken från vägen för att de fått syn på två vita västerlänningar. (Idag orsakade vi nästan en krock mellan två cykeltaxis, en mini lastbil och två personbilar.)

7. Kineserna tittar snett på oss när vi dricker ur samma vattenflaska eller smakar av varandras mat. Enligt deras ansiktsuttryck verkade detta kunna likställas med att låna varandras använda underkläder.

8. Kineserna är väldigt förundrade över att vi är så smala när vi äter så mycket fet mat. Det är även förfasade över att den rekommenderade dagliga motionen i Sverige är 30 minuter. (När vi berättade detta för vår lärare reagerade hon som om man skulle springa 40 maratonlopp om dagen).

9. Kineserna är väldigt rädda om oss. När vi ska gå över en tröskel eller ned för en trappa är det mest frekventa uttrycket “BE CAREFUL!!”. (Trafiken verkar de däremot vara mer avslappnade med).

10. De gillar att smaksätta varor med underliga smakar såsom exempelvis gurk-, sjögräs- och jordgubbschips samt tomatkex.

Fortsättning följer…

Idag hade vi slutbedömning på vår första del av praktiken. Vi båda fick högsta betyg :)). Imorgon åker vi till Shanghai för att fira och därmed tar vi bloggvila, åter på söndag.

Hilda och Martina