Sjuksköterskestudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

Hakuna matata!

2018-09-09

Nu är vi framme i Johannesburg och Dove’s Nest Guest House där vi ska spendera några timmar innan flyget lyfter mot Polokwane.

Efter den långa väntan på Kastrup igår lyfte tidsenligt med Qatar Airlines som var en flygning i världsklass. Inte nog med att kudde och filt låg och vänta på sätena så var det även ett litet resekit med tandborste, tandkräm, lipbalm, sockor & sovmask. Två trötta själar var dock inte super glada när vi blev väckta 01.00 inatt för middag, men det som bjöds var värt att väckas för.

Vi landade sedan i ett varmt Doha, 35 grader men bara en kort stund. Det blev i princip bara till att köpa vatten och sedan gå till gaten för nästa flygning. Efter få timmars sömn på tidigare flyg var det det vi ägnade oss åt större delen av de 8 & 1/2 h. En fantastisk frukost men tyvärr utebliven lunch och enbart snacks gjorde att vi var vrålhungriga när vi landa 15.35. När “African-time” sedan gjorde sig påmind när vi skulle hitta vår transfer gjorde inte nytta för blodsockernivån. Till slut fann vi dem som skulle köra oss och till slut kom vi fram till vår övernattning.

 

Den efterlängtade middagen fick vi till slut på den tillhörande restaurangen och matkoman kom som ett brev på postat. Nu har vi krupit ner i sängen med inhandlade chips och choklad för att följa valet, hur länge får vi däremot se.

 

Imorgon hoppas vi kunna uppdatera er från vårt boende nästkommande 3 veckor!

 

/Frida & Johanna

Ready – steady – GO!

2018-09-08

Nu var det även dags för mig, Johanna Gustafsson Vrågård, & Frida Eriksson att ge oss ut på äventyr i världen. Vi läser akutsjukvårds kursen och kommer göra våra fältstudier i staden Thohoyandou i Sydafrika  i samarbete med University of Venda.

Vi ska härmed försöka lämna den svenska mentaliteten med ordning och reda och full koll hemma och anamma hakuna matata. Det har varit en lång resa bara hit att kunna genomföra resan och mycket på grund av de kulturskillnader som råder. Att vara ute i god tid med bokad resa, boende & plan för vår vistelse är inget tema på denna resan men förhoppningsvis kommer den bli alldeles alldeles underbar, som askungen skulle sagt. Därmed inget tvivel på att University of Venda kommer ge oss en helt fantastisk upplevelse och ta god hand om oss på plats.

Efter sommarens strul med tåg(snarare senaste åren) så önskade Johanna att få åka till Kastrup med så god marginal som möjligt. Så 7 h & 11 min innan avgång var vi på plats och har nu slagit läger på Starbucks. Snart har vi slagit ihjäl 2 h och kan förhoppningsvis inom kort checka in och ta oss igenom säkerhetskontrollen för en god lördags middag. Därefter väntar en lång resa med mellan landning i Doha, som ska ha 43 grader (förhoppningsvis inte inne på flygplatsen), innan vi fortsätter till Sydafrika där vi landar imorgon 15.35. Vi spenderar en natt där innan vi på måndag flyger vidare till Polokwane och blir hämtade för sista bilresan till Thohoyandou.

Så medan vi spenderar våra timmar på ett flyg och ser framemot att följa valet från lejon kungens kontinent har vi en önskan till alla er där hemma – GÅ OCH RÖSTA!

Och vill ni få mer live-updates kan ni följa våran Instagram – akutsjukvardabroad

 

På återseende till dess internet uppkoppling uppstår!

 

/Johanna & Frida

Temple of Heaven

Hejsvejs!

Idag var vår sista dag i Beijing och vi passade på att besöka Temple of Heaven som tillhör en av UNESCO:s världsarvplatser. Det låg en bit bort men vi bestämde oss att gå till fots för att få se andra delar av Beijing på vägen. Vi känner att vi nu bockat av de viktigaste sevärdheterna som finns att titta på här i Beijing och vi är väldigt nöjda med vår vistelse här. Det känns nästan lite tråkigt att lämna staden imorgon. Dock ska det bli spännande att se hur det blir i Wenzhou.

P.s på bilderna kanske det ser ut som att det är väldigt lite folk men det var det verkligen inte. Vi tajmade bara in väldigt väl då bilderna togs. Var du än är och vad du än gör är det extremt mycket folk, Beijing är ju trots allt en av världens största städer så det förklarar ju saken.

//Karolina och Cecilia

Lördagsgodis!

Lördag idag och dags för det obligatoriska lördagsgodiset!

Sedan vår första dag i Peking har vi sett att det kryllar av affärer som säljer godis, och idag var det dags för ”oss” att testa det. Karolina äter  inte godis och hade detta som bortförklaring för att inte testa kinas godis…

Kinas godis var minst sagt ett upplevelse att äta, det är inte riktigt som godiset vi i Sverige tänker oss, utan detta bestod mest av nötter och torkad frukt i olika geggor. Godiset smakade inte fruktansvärt dåligt men det är nog inget jag köper igen.

// Cecilia och Karolina

 

 

Kinesiska muren

2018-09-07

Wow vilken dag. En dag vi sent kommer glömma!

Idag har vi bockat av ytterligare en sak på vår bucketlist, nämligen att se och vandra på kinesiska muren. Det känns som en sak man verkligen vill ha gjort och väl här i Beijing var det inget snack om saken att det skulle vara en av våra utflykter. Kinesiska muren levde mer än väl upp till våra förväntningar och vi var mållösa efter vår resa dit. Vetskapen om historien bakom muren och dess uppkomst är otrolig och även så utsikten vi såg under vandringens gång. Det var extremt många trappsteg och brantare än vi båda förväntade oss. Vi gick ca 1 km på muren för att sedan vända och åka tillbaka. Ett träningspass som heter duga.

Dagen avslutades på topp med att äta Beijings paradrätt, Beijing duck. Det var något av det bästa vi båda ätit och dagen sammanfattas helt enkelt som en extremt lyckad dag. Nu har vi endast en hel dag kvar här i Beijing innan vår resa till Wenzhou fortsätter.

// Karolina och Cecilia

Förbjudna staden

2018-09-06

Idag har vi besökt Förbjudna staden och det var verkligen en upplevelse. Det var extremt pampiga och mäktiga byggnader och vi var både förvånade över hur stort det var.

Vi känner oss exotiska när vi går runt på gatorna här i Peking. Vi vet inte hur många människor som kommit fram och frågat om de får ta bild på oss, eller med oss. Folk fotar oss även i smyg. Det känns över lag som att det är väldigt lite européer här, dock desto mer kinesiska turister. Spåkbärriären har gjort sig ytterligare till känna och vi förvånas ständigt av hur dåliga folk faktiskt är på engelska.

// Karolina och Cecilia

Framme i Peking!

2018-09-05

Vi landade i Peking efter en resa som flutit på mer än väl. Dock var vi inte beredda på de långa bilköerna in i Peking. Väl framme på hotellet blev vi positivt överraskade och var glada och förväntansfulla över att vara framme.

Vi tog oss sedan ut till en mindre mysig shoppinggata där det fanns allt från mat till souvenirer. Här var vi ännu ovetandes språkbarriärerna som senare skulle visa sig…

När det var dags för lunch började de första svårigheterna. Efter att ha frågat i fem restauranger efter engelsk meny eller någon som förstod engelska gav vi upp och körde helt enkelt på metoden ”peka-och-hoppas-på-det-bästa”. Detta blev dock förvånansvärt nog väldigt lyckat, trodde vi. Maten kom och vi började äta med god aptit. Dock kände vi att väldigt många inne på restaurangen kollade på oss, pekade, skrattade och fotade. Det visade sig att maten inte riktigt var tänkt att ätas på det sätt vi gjorde, utan vi fick efter en stund en lektion av en kines hur maten egentligen skulle ätas.

Under shoppingturen märkte vi att majoriteten av allt folk gick runt med någon form av dricka i handen. Vi followed the stream och ville testa samma sak. Det visade sig vara en super god typ av iste med färsk frukt i.

När kvällen närmade sig bestämde vi oss för att gå längs den kända shoppinggatan Wangfujiang för att sen komma fram till en populär matmarknad. Där kryllade det av såväl folk som konstiga maträtter så som insekter på spett, extremt starka kryddor, men även god mat som våfflor med glass och färska vårrullar.

// Cecilia och Karolina

 

 

Äntligen på väg!

2018-09-04

Hej!

Vi är två sjuksköterskestudenter från Linneuniversitetet i Växjö som precis har påbörjat vårt sista år. Vi heter Karolina och Cecilia och är 21 respektive 23 år.

Vi läser den valbara kursen ”Akutvård – bedöma och omhänderta akut sjuka patienter” där det ingår fältstudie. Vi kommer att utföra vår fältstudie i Kina, och närmre bestämt i staden Wenzhou. Det var på den vägen att vi hade bestämt oss för att vi ville göra vår fältstudie utomlands, men visste inte vart vi ville eller vilka städer vi hade att välja på. Det blev Kina på grund av vår okunskap om landet, då vi bägge två vet väldigt lite om landet och deras kultur generellt. Vi ville helt enkelt lära oss mer om detta till synes spännande land. Även vår lärare rekommenderade denna stad och pratade gott om stadens universitet och högteknologiska sjukhus.

Lite om vår reseplan, vi sitter i skrivande stund på Helsingfors flygplats i väntan på flyget mot Peking. Vår resa börjar alltså i Peking, där vi ska turista i cirka fem dagar. Därefter går flyget vidare till Wenzhou där vi har vår fältstudie som pågår ungefär en och en halv vecka. I Wenzhou möter vi även upp två andra klasskamrater, som får presentera sig själva när dem har anlänt. Därefter åker vi vidare till vårt sista stopp på resan – Hong Kong – där vi spenderar ungefär fem dagar.

Vi kommer att uppdatera om vad vi gör under våra dagar och hoppas att ni vill följa med oss på vår resa till andra sidan jordklotet. Vi ser detta som en spännande och lärorik resa. En resa vi sent kommer att glömma och har förhoppningar kommer ge oss mer kunskaper om landet, sjukvården men också om oss själva.

// Cecilia och Karolina

 

Våra upplevelser från sjukhusen i Filippinerna

2018-02-03

Hej allihopa!

Sedan vårt senaste inlägg har vi upptäckt många fina nya platser här i Filippinerna. Vi varit på ön Corregidor som är fylld med historia från andra världskriget. Vi har också varit och besökt fort Santiago vilket precis som Corregidor är fyllt med historia. Väldigt lärorikt och intressant att få ta del av.

I måndags och tisdags var vi på sjukhuset East Avenue där vi fick observera en medicin kirurgisk avdelning. Denna avdelningen låg nere i källaren då det var ont om plats på sjukhuset. Ingen patient hade sitt eget rum eller delade med tre som i Sverige utan alla patienterna låg sammanlagt i tre rum och hela avdelningen innefattade 100 patienter. Detta i sig var väldigt svårt att smälta och ta in. Det var jobbigt på så många olika vis och därför blir det svårt att förklara upplevelsen. Det var ohygieniskt då råttor fanns i källaren samt ödlor på väggarna. Tillgångar som är självklara i Sverige fanns inte där, och improvisation var deras specialité. Ida och Matilda fick chansen att vara med på tre olika operationer, vilket dom tyckte var spännande. Det var också stor skillnad där på hur det är i Sverige.

I onsdags fick vi vara med på en lektion där lärarna gick igenom orörlighetskomplikationer samt olika förflyttningsmedel. Det var intressant att se hur en lektion gick till i deras skola och i deras miljö.

I torsdags fick vi vara med och observera en förlossningsavdelning. När vi kom in i rummet var det massor av sängar där kvinnorna låg och väntade på att föda. Det var många kvinnor som var tvungna att dela sjukhussäng, det vill säga två-tre gravida kvinnor delade på en säng. Detta på grund av otillräckliga platser. De kvinnorna som kom hit var också de fattigaste i Manila vilket gjorde att det såg ut som det gjorde. När de sedan skulle förlösa så gjordes det i ett rum bredvid där kvinnorna också låg på rad. Nu när man skriver om det låter det helt overkligt, men det var verkligen så. Vi fick också vara med att observera två stycken kejsarsnitt inne på en operationssal. Detta var väldigt traumatiskt men också väldigt intressant. Den andra operationen vi fick observera var med tvillingar och den gick också lite bättre för oss då vi var uppvärmda sedan den första 😉 Denna chansen att få se en förlossning får man inte på samma sätt i Sverige (bara om man studerar vidare till barnmorska såklart), så vi är tacksamma för att få ha tagit del av det.

I går var vi i Tagaytay, det är en stad där man kan se en gammal vulkan. Vi fick se fantastiska utsikter! Matilda och Evelina slog till med en zip-line upplevelse!

Idag är det lördag vilket menas med att vi ska unna oss att testa Manilas uteliv. Detta skall vi göra tillsammans med studenter här på UST som vi har lärt känna under dessa 2 veckor.

Puss och kram från oss!

PS. lite bilder kommer inom snar framtid!

Community work i San Ramon

2018-01-25

Hallaaaaau!!

Nu är vi tillbaka efter 5 händelserika dagar som vi spenderat i byn San Ramon. Första dagen lagade vi lunch till Jason, som var vår handledare under community upplevelsen. Vi försökte oss på att laga en klassisk svensk tacos, vilket gick hyfsat bra förutom att bönsalsan blev svinsalt… Byn som vi var i då var indelad i 5 olika distrikt och efter lunchen gick vi till en del av byn (distrikt 5) och hälsade på befolkningen. Befolkningen där kallas för Aeta och har en annan dialekt än Filippinskan. Den dialekten blir nästan som ett annat språk. De lever ett väldigt simpelt liv och odlar det mesta själva. Vi var där då för att presentera oss för att vi dagen därpå skulle delta i deras vardag.

Andra dagen besökte vi som sagt människorna i byn igen, men denna gången med UST-studenterna. Vi vara med UST-studenterna när de besökte familjerna och intervjuade dom om hur de mår, vad de äter, vilka hälsoproblem som fanns i familjerna osv.

Tredje dagen besökte vi en hälsocentral belägen i centrala Floridablanca. Dit kom folk för att kolla upp sina hälsoproblem. Det kunde vara allt från högt blodtryck till att dra ut en tand. Det var en väldigt liten hälsocentral och de flesta undersökningarna gjordes även i väntrummet, som var utomhus. Det fanns en läkare som hade hand om hälften av befolkningen i Floridablanca, vilket ni förstår är väldigt mycket. Efter denna upplevelsen åkte vi tillbaka till byn där vi gjorde en eftermiddagsutflykt. Vi gick upp bland bergen och träffade ett gammalt par i 70-års åldern. De levde på det de odlade själva vilket mestadels var bananer. De berättade om sina liv och välkomnade oss med kärlek.

Fjärde dagen var vi i byn och UST-studenterna hade planerat och bjudit in människor från byn som hade hypertoni (högt blodtryck) eller diabetes melitus. De fick kolla sitt blodtryck, sitt blodsocker och sin längd. Efter detta höll studenterna en föreläsning om sjukdomarna för att besökarna skulle få en förståelse om sin sjukdom. Sedan åt vi boodle fight, vilket är en filippinsk tradition. Detta innebär att man lägger upp massa mat på bananlöv och äter med händerna. Mycket godare än att äta med kniv och gaffel!!! Efter lunchen besökte vi distrikt 5 en sista gång för att dansa och sjunga med familjerna. Vi fick i uppgift att presentera något från den svenska kulturen. Vi valde att berätta om midsommar och vad vi dansar och sjunger under den högtiden. Sedan uppträdde vi med “små groderna” och använde Jason som midsommarstång. Det blev en väldig succé!!

Femte dagen åt vi vår sista frukost hemma hos Nanay Carning (vilket också var en boodle fight). Innan frukosten följde vi med henne och plockade guava och papaya i trädgårdarna. Det kändes lite sorgligt att lämna denna byn. Under vår vistelse i San Ramon hade många känslor blommat upp. Vi pratade mycket om hur tacksam man bör vara för det man har. De människorna som bor i den byn har varken mycket materiella ting eller bra ekonomiskt ställe, men det har de viktigaste av allt. Kärlek och glädje. Livet behöver inte vara fyllt av materiella ting för att vara lycklig, vilket blev väldigt tydligt när vi var där. Vi bär med oss detta i våra hjärtan!

Under tiden i byn bodde vi hos en äldre kvinna vid namn Nanay Carning. Hon berättade för oss många gånger att hon hade städat sitt hem för vår skull och att det betydde väldigt mycket för henne att vi skulle bo där. Hon blev vår mamma i fem dagar och välkomnade oss med öppen famn till hennes hem. Hon, liksom nästan alla Filippiner, var väldigt religös. I allt man gör har man med sin tro. Även UST-studenternas ena uppgift under community arbetet var att sprida katolismens tro genom att läsa ett stycke i bibeln samt att be innan maten.

En sak till vi vill dela med oss av som vi lärt oss under vistelsen i byn är Mano po. Detta är en gest man gör till äldre människor för att visa respekt. Man tar personens hand och för den mot pannan. Det var väldigt uppskattat och vi fick chansen att göra Mano po många gånger.

Vi alla fyra mår toppen bra och har äntligen kommit in i landets kultur och hur det funkar här. Jet-lagen har också släppt 😉

P.S alla i filippinerna ÄLSKAR att ta bilder. Det ska helst vara selfies eller uppradade bilder. En liten rolig parantes!

Puss å kram från oss, ha det gött i kylan!