Jag lyssnade imorse på ett seminarium som genomfördes som del av Kultur i Almedalen 2023. Det handlade om “En stark kultur är ryggraden i ett lands försvar och krisberedskap”. De medverkande var Gunvor Kronman (VD, Hanaholmen), Stefan Wallin (tidigare kulturminister och försvarsminister i Finland), Mikael Brännvall (VD, Svensk Scenkonst) och Gunnar Ardelius (generalsekreterare, Sveriges Museer).
Det var mycket samförstånd bland alla medverkande att kultur, kulturarv, konst och humanistisk vetenskap bidrar till samhällets mentala motståndskraft, t.ex. genom byggande av tillit, samhörighet och identitetskänsla, som alla skapar samhällsresiliens och gör kulturen lika viktigt som militären. I kontrast till Finland, påpekades att Sverige har inte kommit lika långt att integrera kultursektorn i beredskapsplanerna och totalförsvaret. Det krävdes t.o.m. att kultursektorn bör få medel från alla nya storsatsningar på försvaret!
Det som var riktigt skrämmande var inte bara en fullständig brist på mångfald av åsikter i panelen men även att
- komma ihåg att samhörighet i Sverige är splittrat och har stora brister så länge det saknas en verklig samhällsintegration — det pratas mycket om klaner och parallella samhälsstrukturer, och det är bara ett år sedan ‘påskkravallarna’ mellan Svenska muslimer och polisen,
- ingen ens nämnde rollen av kultur i fredsskapande och konfliktlösning,
- kulturens huvuduppgift i fall av krig kan vara att främja globala perspektiv och humanistiska värden, att bekämpa fördomar mot andra samhällen och samhällsgrupper, och att skapa fred!
- man var medveten om kulturens betydelse i opinionsbildning och propaganda men inte hur det egna arbete verkar främja krig snarare än fred.
Kultur i Almedalen tar Sverige ett steg närmare till krig och det är mycket allvarligt tycker jag. Humaniora och kultur bör motstå nu den typen retorik!