UNESCO

Chair on Heritage Futures

Lärande och framtiden

2022-10-11

Borde vi idag tänka mer på transformativt lärande för framtiden? frågar Gustav Wollentz (Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik) i en ny blogg. Han beskriver det bakomliggande samarbetsprojekt med Växjö kommun vid Linnéuniversitetet på följande sätt:

Ur ett kulturarvsperspektiv undersöker jag för närvarade ungdomars (upp till ca 25 år) perspektiv på framtiden i ett utsatt område i Växjö, vid namn Araby. … Jag vill titta på hur en plats laddas med hopp inför framtiden genom att undersöka vilka handlingar och aktiviteter som gör att ungdomar känner hopp inför framtiden i Araby, och vad för kulturarv som skapas i den processen. Förhoppningen är att stärka banden mellan unga i Araby och kulturaktörer i Växjö. Alltså: jag närmar mig framtiden som kulturarvsskapande, vilket är en ovanlig ingång till kulturarv. Kulturarv har traditionellt sett oftare använts som en minnesinstitution snarare än en plats där vi kan skaffa oss erfarenheter som är transformativa och framtidsorienterade.

Precis som lärandet, ses kulturarv ofta som något som ska föras vidare till kommande generationer. Medan kulturarv traditionellt kopplas till något materiellt som bedöms vara värt att bevara för framtiden (såsom en staty eller en gravhög), så knuts lärande traditionellt till kunskap som är värd att föra vidare till en ny generation (såsom historien om en plats). Detta projekt är alltså ett försök till att vända perspektiven där framtiden får ett större utrymme i det lärande som sker genom kulturarv.

Responding to the climate emergency

2022-10-01

I have been attending the UNESCO World Conference on Cultural Policies and Sustainable Development MONDIACULT 2022 in Mexico-City (28-30 September 2022). My University made a story out of it!

My formal role was an invited statement in the session “Responding to the climate emergency: new imperatives for cultural policy”, organised by the Climate Heritage Network. The session attracted an audience of more than 60 participants in the room (plus an unknown number of digital listeners) and it was very well received.

In my short contribution, I emphasized the significance of culture for mitigating the climate crisis and for preparing for a different world in the future. I also noted what I called the Climate Heritage Paradox:

  1. Heritage promotes continuity when we in fact need change.
  2. Heritage is framed in a local/national context when in fact we need global and multilateral collaboration.

(Similar issues are now also discussed in a White Paper on “The role of cultural and natural heritage for climate action” which resulted from the  International Co-Sponsored Meeting on Culture, Heritage and Climate Change co-arranged by IPCC, UNESCO, and ICOMOS in December 2021.)

I concluded with two action items. Capacity building is necessary …

  • for the cultural sector generally: integrate foresight and long-term futures thinking throughout the sector (as also recommended in the UN Secretary General’s 2021 report on Our Common Agenda)
  • for the cultural heritage sector and education in heritage: (a) embrace more often change (or cultural diversity over time), not as much continuity and conservation, as well as (b) strengthen global thinking in the field.