Sjuksköterskestudenter utomlands

Efter lite mer än en vecka här i Kina har vi kommit fram till följande:

1. Trafiken är LIVSFARLIG (!). Varje gång vi ska förflytta oss från punkt A till punkt B gör vi det med risk för att sätta livet till. (Usain Bolt är grön av avund när vi sätter fart över övergångsställena).

2. I Kina har man ingen värme inomhus. 15 grader varmt/KALLT (?!) anser de vara helt okej. Vi har minst två lager kläder på oss om dagarna och fryser ändå. När kineserna ser att vi är frusna erbjuds vi följande mirakel dryck – varmt vatten i pappersmugg (tas tacksamt emot).

3. Maten är BILLIG (och vi älskar det!!). Som billigast har vi båda tillsammans ätit för 9 yuan (= 12 kronor). En måltid brukar ligga runt 8-10 yuan per person (Max 15 kr). Och ja, vi äter ute varje kväll! (Vi beställer mat med hjälp av vår älskade app Pleco samt att fotografera det vi ätit tillsammans med våra kinesvänner. Det är dock alltid en chansning vad det egentligen är vi intar.)

4. Kinesernas engelska kunskaper är dåliga. Väldigt dåliga (!). Sämre än vad vi trodde innan vi kom hit. Enligt vår tolk vaccineras man mot HIV i Kina. Vi blev mycket konfunderade. Efter en stund visade det sig att de menade Hepatit B (HIB). Förvirringen förstärks av att det ibland är trestegs tolkning (vi ställer frågan på engelska till vår tolk – tolken ställer frågan till doktorn på kinesiska – doktorn frågar i sin tur patienten på den lokala dialekten = en mycket avancerade variant av viskleken). Ibland kan de helt plötsligt svårare ord som t.ex. peasants och contraceptive, uttrycket “how long?/how many minutes?” är däremot för svårt. Ibland säger de “I will call you” men egentligen menar dem “I will follow you”. Vår förmåga till att tolka vad de egentligen menar har dock drastiskt förbättrats den senaste veckan.

5. Kineserna rör sig i flock. Klockan 7.45 känns det som om vi är med i en zombiefilm/möter flera hundra av tjejen i The Ring filmen (alla börja skolan klockan 8, över 10 000 elever).

6. Vi har insett att vi är en stor trafikfara i detta land. Dagligen ser vi trafikanter som släpper blicken från vägen för att de fått syn på två vita västerlänningar. (Idag orsakade vi nästan en krock mellan två cykeltaxis, en mini lastbil och två personbilar.)

7. Kineserna tittar snett på oss när vi dricker ur samma vattenflaska eller smakar av varandras mat. Enligt deras ansiktsuttryck verkade detta kunna likställas med att låna varandras använda underkläder.

8. Kineserna är väldigt förundrade över att vi är så smala när vi äter så mycket fet mat. Det är även förfasade över att den rekommenderade dagliga motionen i Sverige är 30 minuter. (När vi berättade detta för vår lärare reagerade hon som om man skulle springa 40 maratonlopp om dagen).

9. Kineserna är väldigt rädda om oss. När vi ska gå över en tröskel eller ned för en trappa är det mest frekventa uttrycket “BE CAREFUL!!”. (Trafiken verkar de däremot vara mer avslappnade med).

10. De gillar att smaksätta varor med underliga smakar såsom exempelvis gurk-, sjögräs- och jordgubbschips samt tomatkex.

Fortsättning följer…

Idag hade vi slutbedömning på vår första del av praktiken. Vi båda fick högsta betyg :)). Imorgon åker vi till Shanghai för att fira och därmed tar vi bloggvila, åter på söndag.

Hilda och Martina

Hej bloggen!
Nu är vår första vecka här i Kina till enda. Första skolveckan avslutades med att vi fick information kring hur man behandla och förebygger smittsamma sjukdomar i Kina. I likhet med Sverige finns även här rappoteringsskyldigheter för både vårdpersonal och patienter. Några av de vanligaste sjukdomarna var Hepatit, TBC och HIV. Efter detta fick vi information om den psykiatriskavården i Kina. Den skiljde sig en hel del från den som finns hemma i Sverige. Här är det familjen till den som är sjuk som får ta hand om patienten. Man rekommendera dem att inte låta patienten lämna hemmet. En mindre allvarlig psykisksjukdom enligt dem här i Kina var t.ex. Depression. Detta behandlades endast med läkemedel, vilket de allra flesta psykiskasjukdomar också gjorde. Man anser att man inte kan bli frisk från de mer allvarliga sjukdomarna som t.ex. Schizofreni. I Kina är det fortfarande stigmatiserat att ha en psykisksjukdom. Därför bär vårdpersonalen som gör hembesök inte några sjukhuskläder som kan avslöja att de är vårdpersonal. Om det upptäcks av grannar eller vänner att man är psykisktsjuk kan det bli mycket svårt att hitta någon att gifta sig och skaffa familj med. Man anser att sjukdomen går i arv. Även här i Kina finns det rättpsykiatriska anstalter, men här sker ingen rehabilitering. Utan fungerar mer som en förvaring av de som är psykisktsjuka och begått ett brott. Vi försökte förklara ETC (elchocksterapi) som vi använder oss av i Sverige mot bl.a. Depression, alla kineser blev helt förfärande och tyckte det lät hemskt! (De ansåg det vara en tortyrmetod). Det var väldigt intressant att höra om hur den psykiatriskavården fungerar i Kina.

Igår (lördag) var det ett väder ute som kan få vilken svensk som helst att börja gråta. Solen sken hela dagen och det var minskat 20 grader ute. Vi parkerade oss i solen vid floden inne på universitetsområdet och spenderade hela dagen där. Alla kinser tittade mer än vanligt på de dumma svenskarna som satt mitt i solen medans de själva gömde sig bakom alla möjliga föremål (väskor, paraply, jackor och böcker). Det var en väldigt härlig dag.

Idag var vädret lika strålande (nu blir ni avundsjuka va ;P). Två av våra lärare bjöd tidigare i veckan in oss till att åka “downtown” tillsammans med dem. Dagen inleddes med att vi återupplevde vår barndom då vi fick flyga en riktigt kinesisk drake (som en av lärarna lämpligt någon hade i bagaget på sin bil). Därefter slog vi in på den vuxna vägen igen och besökte stadens musèum. Det var en speciell upplevelse då allt som vanligt var på kinesiska så vi förstod inte särskilt mycket. Men det var fina föremål. Sedan var det dags för lunch. Våra lärare tog med oss till en traditionell kinesisk restaurang. Här beställde vi in mat som hade kunnat mätta fler byar i ungefär två veckor framöver. Det var små stånd där man fick välja ut vad man ville ha. Vi råkade välja huvudsakligen desserter (utan att veta). Vi tackade nej vänligt men bestämt till ko-mage, gris-svans och gäddhuvud. Förutom detta var maten fantastiskt god och vi är fortfarande mätta såhär 5 timmar senare. Efter att vi definitivt inte smält maten var det dags för nästa aktivitet – MASSAGE! Eftersom våra ryggar numera liknar en 80 årings (P.g.a. De hårda sängarna) var detta ett mycket välkommet inslag på dagen. Vi trodde att det enbart skulle vara en 30 minuters massage, men det visade sig vara en komplett spaupplevelse. Först fick vi dricka några hembygda drycker (oklart vad de innehåll). Därefter fick vi en hälsoundersökningen av en traditionell kinesisk doktor. Enligt honom hade Hilda för lite blod i hjärnan och Martina hade en varm lever. Hilda rekommenderas att vila och gå och lägga sig tidigit, medan Martina rekommenderades att dricka örtte gjort av krysantemum. Därefter fick vi byta om till snitsiga rosa pyjamaser (med avancerade knytning) och tvätta av våra ansikten. Därefter började massagen. Till en början var den mycket behaglig, men sedan övergick den till att de istället började dra en ovass stenkniv (?) längs med ryggen. Vi har redan blåmärken längs med hela ryggraden. Efter detta var det dags att gå in i “bastun”, ett rum där det var 42 grader varmt. Här fick vi lägga oss ner på stenbäddar på golvet med en träplanka som huvudkudde. Under stenarna låg kinesiskaörtmediciner. Vi fick veta att en säng kostade runt 400 000 kr. Där skulle vi ligga i 30 minuter och kroppen skulle renas från slaggprodukter och fyllas på med antioxidanter. Efter detta var avklarat (med hjärtklappning och mindre panikkänsla – P.g.a. Värmen) fick vi lämna rummet. Spavistelsen avslutades med huvudmassage m.h.a. Vårt favoritredskap stenkniven som tidigare använts. Totalt sett får den kinesiska spaupplevelsen 9/10 risbollar. We will be back!

Tack och hej leverpastej!
Hilda och Martina

Här har vi den kinesiska varianten av sjuksköterskekläder. I mittenhar vi vår lärare Mrs Yang.

Hembesök hos en läkarfamilj (gick godkänt att lägga upp bilden).

När vi besökte skolans lokaler så visade dessa lärare runt oss.

Här är vi på hembesök hos en patient med högt blodtryck.

Såhär ser den kinesiska varianten av blodtrycksmanschetten ut.

Byn vi besökte låg i ett fattigt område.

Dagens skörd efter utfört arbete.

En kinesiskt tvättmaskin.

Hilda får lektion i hur man egentligen äter med pinnar (nu tar en måltid endast 45 min för hilda).

Igår åt vi middag tillsammans med våra fina nyfunna vänner Xialin och Ling. Utan dem hade vi bara vågat cup-noodles.

Här sitter vi just nu och skriver ihop detta inlägg. Hur är vädret i Sverige? 😉

klart slut varulvstjut

/ Hilda och Martina

Hejsansvejsan bloggen!
Nu är vi tillbaka med ett nytt spännande inlägg, till alla våra trogna fans som dock ej har lärt sig att kommentera (Är det någon som läser?! Förutom våra trognaste fans Judy och mamma Lena).

Igår började dagen med att vi var på BVC (barnavårdscentralen) och fick se när massa barn vaccinerades. De vaccinerade 100 barn varje förmiddag tisdag till fredag. De vaccinerades bland annat mot Hepatit A och B, tuberkulos och de flesta som vi har hemma. Det första vaccinet får de redan på BB och sedan fortsätter vaccinationsprogrammet tills de är 6 år gamla. Om man inte kan visa upp att man är vaccinerade får man inte börja i skolan. Det är alltså inte frivilligt att vaccinera sig. Samma regler verkade råda här – Kö-system verkade inte existera. Det var löpandebandprincipen som gällde. Sjuksköterskan som vaccinerade gjorde inte direkt någon indentitetskontroll eller använde handskar. Information om vad som skulle ske eller varför vaccinet gavs fick de inte heller. Det var i princip in, få sprutan och sedan ut. Vi fick även se några böcker där alla barn som bodde i området fanns registrerade, det var böcker i klass med nationalenzcyklopedin. Därefter fick vi ta del av en intressant föreläsning om fatty-liver, vi tror i alla fall att den var intressant. Det var mycket folk, men vi förstod inte ett ord då den var på kinesiska. Det enda vi begrep var att det var mer vanligt bland västerlänningar, då de visade en bild på extremt överviktiga sådana (alla kinser skrattade elakt). På eftermiddagen besökte vi en familj som bodde i ett litet finare område. Pappan arbetade som läkare. Vi var där för att se över vilka eventuella risker det fanns i hemmet för barnet. Läkarfamiljen fick betyget klart godkänt. Därefter försvann fokus från själva besöket och övergick till att få till en bild med hans barn tillsammans med oss. Eftersom dagen slutade tidigare än beräknat fick vi åka och se universitetets utbildningslokaler för sjuksköt erskor. Det fanns många olika lokaler, där de övade på allt från operation till sätta PVK:er på nyfödda. Det var väldigt intressant. På kvällen mötte vi upp vår kinesiska vän Xiaolin och åt kvällsmat på snack-street här intill campus.

Idag har vi blivit mästare på att ta och se andra ta blodtryck. Dock med en speciellt blodtrycksmanschett, som skiljde sig en del från den vi har i Sverige. Dagen har gått ut på att följa med en läkare på hembesök hos patienter med hypertoni, diabetes, stroke osv. Det tog sin lilla tid då de inte direkt verka ha några adresser utan man får hela tiden fråga sig fram. Dessa besök gör läkaren en gång i månaden, är det något som avviker rekommenderas patienten att åka in till sjukhuset/vårdcentralen. Många äldre tog inte sina mediciner som de skulle, och mådde därför sämre än vad de egentligen behövde. Idag har vi även upptäckt att tacksamma pensionärer här i Kina inte ger en godis eller kakor, vi kom hem med en välfylld ryggsäck av mandariner. Det gick inte att tacka nej för då erbjöds vi bara fler. Vi försökte fråga en del av de äldre om hur de växt upp, hur de levt sitt liv samt om hur de mår. Detta verkade både läkaren och patienterna tycka var konstiga frågor. Vår tolk förklarade för oss att i Kina är sjukvård endast intresserade av värden och symtom, det andra som vi värdera högt i Sverige (livsvärlden) brydde sig inte alls om. Sammanfattningsvis har det varit en mycket intressant dag, men nu är vi VÄLDIGT trötta i benen (igen – Martina). Kvällen spenderas med att försöka handtvätta i vår nyinvesterar balja samt beställa svampdumplings med hjälp av en handskriven lapp från dagens tolk Mrs Chu. Förhoppningsvis får vi det vi vill ha och inte något att oidentifierbart kinesiskt. .

(Just det! Hilda tar sin medicin och mår nu bra. Vilket vi är väldigt glada över!).

Zàijiáno

Eftersom internet i kina fungerar sämre än på dinosauriernas tid har jag (Martinas man Johannes) fått i uppgift att ladda upp några bilder för att pigga upp deras blogginlägg något.

Här bor vi.

Här åt vi lunch i cafeterian i lördags. tillsammans med Miss Lii och hennes vän.

Martina är en flitig student och det första hon ville göra var att leta upp universitet biblioteket.

Den kinesiska motsvarigheten till våra händiga fäder.

Byn vi gjorde hembesök igår.

här uppe bodde en mamma och hennes bebis.

Kinesiska varianten av babybjörn.

Martinas “back to lunch” promenad.

Klart slut varulvstjut

Nihao!

Nu har vi haft vår första riktiga dag på praktiken på den lokala vårdcentralen. Dagen började med att vi fick information kring hur mödravården i Kina är organiserad och lite allmänt om graviditet och förlossning. Informationen man samlade in om de blivande mammorna är i stort sätt samma som i Sverige, såsom blodtryck, blodgrupp och tidigare sjukdomar. Något vi inte kontrollerar i Sverige är dock ras, något man gör i Kina enligt vår tolk, tydligen finns det 56 olika raser i Kina. Alla som blir gravida i Kina får gå fyra gånger gratis till mödravården och göra kontroller innan barnet är fött (ultraljud och vikt exempelvis). Här är det olagligt att ta reda på vilket kön bebisen har. Detta eftersom många familjer helst vill ha en pojke. En pojke kan bättre försörja familjen eftersom att han tjänar mer pengar och ingen hemgift behöver betalas när pojken gifter sig. Från och med i år har det blivit tillåtet att skaffa fler än ett barn i Kina. Nu får man istället skaffa två. Anledningen till att detta har ändrats är att det blev en stor press och stress på det enda barnet tidigare att ensamt försörja och ta hand om sina föräldrar.
När det är det är dags för förlossningen så åker man in till sjukhuset för att föda. Mannen är ofta inte med vid förlossningen utan väntar utanför med övriga släkten. Sedan stannar mamman och bebisen på sjukhuset i ungefär en vecka. När de kommit hem får de inte lämna hemmet på en månad, utan ska ligga ner och vila och ta igen sig. Därefter får man 3 månaders mammaledighet innan man måste börja jobba igen. Då skaffar de flesta en babysitter eller låter en släkting ta hand om barnet. Arbetsgivaren kan om de vill låta mamman arbeta enbart dag i ett år efter förlossningen, så att hon kan vara hemma på kvällar och nätter.

Eftermiddagen spenderades på hembesök med BVC (barnavårdscentralen). Vi var hemma hos två mammor som hade fått barn för 1 månad sen. Det var en fattig del av staden vi besökte, det fanns ingen värme inomhus och knappt elektricitet. Allt som fanns i rummet var en säng och under den låg hela familjens tillhörigheter. Både bebisarna och mammorna mådde dock bra! Vi fick ta blodtrycket på mammorna och sedan vägde man och tog tempen på både mamman och bebisen för att se att allt va bra. Det var en eftermiddag med många intryck och vi kände en oerhörd tacksamhet över att vara födda i Sverige. I den delen av staden vi besökte var det inte vanligt med västerlänningar, vilket gjorde att halva byn pekade och stirrade på oss när vi gick förbi. Vi kände oss som ett vandrande zoo, där vi var djuren.

Efter 24 timmar på resande fot anlände vi äntligen till vår slutdestination. På flygplatsen mötte en student från universitet upp oss. Därefter väntade en bilfärd som var ett äventyr i sig. Chauffören hade i alla fall aldrig klarat en uppkörning i Sverige. Det satt två livrädda svenskar i baksätet. Trafikreglerna var minst sagt obefintliga. När vi kom fram till Wenzhou Medical University blev vi visade till vårt korridorsrum. Problemet var att det redan bodde någon där och att det såg ut som om det varit världens fest i ungefär en vecka… Vi sa tack, men nej tack till det rummet. Efter ytterligare rundvisning av fyra andra rum lyckades de tillslut hitta ett som inte hade kackelackspray eller massa kvarlämnade kläder m.m. Rummet som vi tillslut blev tilldelade fick sig en rejäl storstädning och känns nu lite mer välkomnande. Efter den långa resan såg vi fram emot att bädda ner och sträcka ut oss i en skön säng. Men nej… Sängen är hårdaren än en plywoodskiva. Vi har ingen värme, vilket gör det kallare än i Sibirien. Natten har således spenderats med underställ, fleece, långbyxor och halsduk. Tillslut gav vi upp och sov i samma säng för att värma varandra. Förhoppningsvis ska det lagas på måndag. Just nu är det varmare utomhus än inomhus (det är runt 15 grader ute).

Idag har vi varit och ätit mat i cafeterian tillsammans med Miss Li och hennes kompis. Det var svårt att veta vad det var vi egentligen åt, men det smakade helt okej. Tidigare kunskaper i konsten med att äta med pinnar varierade något. Martina briljerade medans jag (Hilda) tillslut blev erbjuden en sked :P. Därefter besökte vi ett Supermark för att inhandla lite förnödenheter bl.a. Ett par inomhustofflor. Hitta rätt storlek var inte den enklast, storlek 36 hemma motsvarade ungefär storlek 39-40 här.

Resten av dagen har vi spenderat på universitetsområdet. Imorgon ska vi troligtvis upp och vandra i bergen med Miss Li och hennes vän.

Internet fungerar inget vidare. Vill någon nå oss gör ni det enklast via Whatsap.

Tjingtjong
Hilda och Martina

Nu sitter vi på tåget på väg mot Köpenhamn för att sedan flyga vidare mot Wenzhou.

Vi hörs när vi är framme!:)

Hilda och Martina