Sjuksköterskestudenter utomlands

Hej bloggisen!

Idag har vi avslutat praktiken här i Kina och ska nu ta oss an nästa uppgift = försöka packa ihop våra saker vi inhandlat under fem veckors tid…

I måndags var vi på avdelningen för sjukhusets hygienrutiner och smittskyddsprevention. Det var skönt att se att i alla fall en person på sjukhuset tog detta på allvar. Dock anser vi att hon behöver förstärkning då hon är ensam ansvarig för alla avdelningar på sjukhuset (4500 vårdplatser). I våra svenska ögon är det små enkla saker som behöver förbättras som att t.ex. Använda handskar och handdesinfektion som finns lättillgänglig men används ej. Avdelningarna får allt detta material gratis men trots detta används det inte. Vi tror att det beror mycket på informationsbrist.

I tisdags kvalade ännu en sak in på listan av häftiga saker vi fått uppleva i Kina. Först fick vi lära oss hur man arbetar som operationssjuksköterska. Vi fick sedan tillsammans genomföra en riktigt operation, vi började med att söva lärarens tröja och sedan fortsatte vi med att sy ihop hålet i duken. Vi fick båda högsta betyg på denna avancerade t-shirtoperation. Därefter var det dags att se den kinesiska varianten av Dr. McDream och Dr. McSteamy (OBS! Ej till utseendet…) in action. För er som inte följer Grey’s Anatomy googla för ögongodis. Klarspråk – vi har numera sett insidan av hjärnkontoret (SÅ COOLT!!!). Hilda toppade sedan dagen med att “scruba in” som en riktig operationssjuksköterska och lämna över instrumenten till doktor ett och doktor två (det hela var något komplicerat då vi inte lärt oss pratat kinesiska än…). Alla inblandade överlevde trots detta:).

Igår och idag har vi spenderat dagen på diabetesavdelningen. Vården liknar i stort sett den vi har hemma i Sverige. Den största skillnaden var att här inleds dagen med ett svettigt pass morgongympa lett av avdelningens head-nurse (en liten större variant av Beyonce, grym på att dansa!). Martina upptäckte även under gårdagen att hon blivit biten av myggor och fått stora utslag (surprise surprise!). Detta ledde till att alla kineser på avdelningen blev helt förskräckta och hon blev undersökt av ungefär 5 läkare och 3 head-nurses. Bilder togs och skickades till läkare på hela sjukhuset. Det slutade med att vår lärare ringde till sin läkare som skrev ut salvor i hennes namn som vi sedan hämtade på Apoteket via bakvägen (gräddfil-deluxe). Myggbetten mår idag mycket bättre, vilket samtliga på avdelningen idag blev uppdaterade om. En våg av lättnad spred sig.

Detta blir förmodligen vårt sista blogginlägg. Vår karriär som bloggare har varit kort men intensiv. Vi har fotograferats dagligen av våra fans här i Kina (oklart om de läser bloggen dock). Vi har även upplevt en bloggares värsta mardröm – extremt dåligt OCH långsamt internet. Vi hoppas läsningen har varit intressant och underhållande. Tack för oss! (Eventuellt kanske kommer de upp lite fler bilder någon dag). Vi vill även tacka vår bloggsupport (Johannes – bildansvarig och Nellie – redigeringsansvarig) utan er hade detta inte varit möjligt!

Åter till packningen…

Ses imorgon Sverige (heeelt sjukt!:))
Hilda och Martina

Hej alla fans!
Vi tänkte att vi skulle ge er en summering av den kinesiska sjukvården, så som vi har upplevt den under våra första fyra veckor här.

• Allt kostar pengar. Pengar som patient får betala själv, har du försäkring kan det bli billigare. Dock har inte många råd med försäkring. All personal på sjukhuset har fri sjukvård via jobbet. Om patienten inte har råd att betala eller om det är en akutsituation (och patienten inte har har sitt patientkort med sig) får man låna pengar från sjukhuset tills anhöriga anländer. Detta kan leda till att folk blir skuldsatta för resten av sina liv. Här kommer en liten prislista om någon fundera på att söka sjukvård i Kina. PVK – 20 kr (byts var tredje dag i Sverige), CVK – 200 kr, en “basic-operation” – 10 000 kr, hjärtoperationen vi var med på häromdagen – 500 000 kr.
• Kineser älskar infusioner (dropp). Under våra veckor här har vi inte sett en enda patient svälja ner en tablett. Enligt sjuksköterskorna är detta för att patienterna har större tilltro till droppen än till vanliga tabletter. Varje patient får kanske 4-5 påsar dropp per dag.
• Det finns inga läkemedel på avdelningen. Dessa levereras från sjukhusets apotek dagligen. Medicinerna är märkta med patientens namn och sjuksköterskorna får sedan sortera upp dem efter vilken tid på dygnet de ska intas.
• De få patienter som fick medicinen i form av tabletter får dessa i form av Apodos (patientens olika mediciner kommer förpackade i små påsar, där namn, id och tid står). Detta anser vi är mycket smidigt och sparar sjuukt mycket tid. (Detta hade även kunnat besparat oss rädslan från att dela fel under hela vår utbildning…
• Trots att medicinen kommer levererad och färdigförpackad känner vi att risken för fel är överhängande. Detta eftersom att patienternas läkemedelslistor hänger i taket över sängen. När sjuksköterskorna har gett patienten läkemedlet skriver hon sin signatur på listan. Detta ska även göras på datorn, vilket gör det hela liten förvirrande. Ibland glömmer de signera listan osv.
• När vi var på akuten fick vi bevittna ytterligare en riskfaktor. Det visade sig att det inte finns några läkemedel på avdelningen (förutom de allra mest akuta). Istället fick patientens anhöriga gå och köpa medicin i takt med att doktorn ordinerade den. De fick även ta en sväng till laboratoriet för att lämna in patientens blodprover. Vi kan bara tänka oss stressen när det är 50 personer före i kön och din anhörig ligger på akuten med svår andnöd.
• Det finns inga undersköterskor här i Kina utan det är familjemedlemmarna som tar hand om patienten. De tar ledigt från jobbet och bor på sjukhuset tillsammans med patienten. De sköter all personlighygien osv.
• Ergonomin verkar inte ha hittat till Kina än… Vi har vid ett flertal tillfällen bevittnat när de ska flytta en patienten från en säng till en annan. I Sverige hade det självklara valet varit att höja/sänka sängarna till ungefär samma höjd. Men icke i Kina… Här får patienten istället uppleva frittfall på cirka 50 cm från den ena sängen till den andra (detta oavsett patientens tillstånd – medvetslös/höftfraktur/gravid). Vi påpekade detta men enligt kineserna kunde man inte ändra höjden på sängarna?
• På det sjukhuset vi är på finns det inga MIG/hjärt-team (kommer till avdelningen vid akuta situationer hemma). Här får man själv försöka lösa situationen och som patient får man hoppas på att rätt personal med rätt kunskap jobbar om man skulle få hjärtstopp…
• Första dagen på sjukhuset blev vi väldigt förvånade… Det kändes som om vi hade tagit en värvning i den kinesiska armen då det var grönklädda vakter överallt. Tydligen är hot och våld mot vårdpersonalen vanligt här i Kina. Detta framförallt om en patient avlider och familjer anser att man inte gjort allt man kunnat. Detta kunde även ske om patienten inte var nöjd med den behandling som läkaren föreslog.
• Man har inte rätt som patient själv bestämma om man vill att personalen ska utföra hjärt och lungräddning. Detta har vi i Sverige då t.ex. svårt sjuka patienter i samråd med läkaren kan bestämma att detta inte ska utföras.
• Alla är väldigt intresserade av hur sjukvården ser ut hemma i Sverige och säger “you are verry lucky” varje gång och vi kan bara instämma. Många gånger vet vi nog inte hur bra vi har det…

Hoppas ni alla där hemma har haft en bra helg. Det har vi! (Sa vi att våren har kommit och det är 24 grader varmt här?;p).
Hilda och Martina

Hej bloggen!
Nu är vi inne på vår sista helg här i Kina. Tiden har gått så fruktansvärt fort så vi knappt kan tror det. Nästa vecka såhär dags (Kina tid) intar vi förhoppningsvis lyx-tacos, dricker apelsinjuice och äter lösgodis.

Denna veckan har vi kunnat checka av många saker på vår bucketlist. Onsdagen spenderade vi på neonatalavdelningen där vi fick gosa med de små bebisarna. Morgon började på samma sätt här, att alla små bebisar fick sig ett bad. Vi fick välja ut var sin bebis som vår lärare föreslog skulle vara “the cutest one” (Hur vi nu skulle kunna göra detta?! ALLA var ju så supersöta) som vi sedan fick bada. Lärdomar efter att ha badat var sin nyfödd bebis: 1. De är hala. 2. De är starkare än vad man tror. 3. Deras röstresurser är av oanad resurser. Därefter fick vi hjälpa till att mata de små liven. Söthetensmätaren slog i taket. Vi fick veta att det kunde vårdas upp till 60 bebisar här på avdelningen och de jobbade endast 6 sjuksköterskor. Bebisarna som vårdades här hade olika problem, de vanligast var bl.a förtidigt födda, gulsot eller apné (andningsuppehåll). Vi fick även träffa avdelningens STAR-baby. Detta lilla livet föddes i vecka 24 och vägde då endast 600 gram. Nu efter tre månader i kuvös hade vikten gått upp till stadiga 1400 gram. Det var det MINSTA liv vi någonsin sett. Vårdtiden för bebisarna här kunde variera från några dagar till flera månader. Det vi blev mest beklämda av var att föräldrarna enbart fick besöka sin barn en gång i veckan, oavsett vårdtid. Detta p.g.a. att de ansåg att de var för få sjuksköterskor på plats för att både ta hand om bebisarna och föräldrarna. Vi kan inte ens föreställa oss hur det måste vara att enbart får träffa sitt barn en gång i veckan under flera månaders tid. Vi toppade vistelsen här med att spendera lunchen på restaurang Gyllene måsen (McDonalds).

Från det ena till det andra, i torsdags var det dags för akuten. Här var det samma kaos som på alla andra avdelningar fast upphöjt till tio. Det låg patienter PRECIS överallt och alla hade ungefär 5-10 anhöriga med sig. Vår lärare berättade att alla söker vård på akuten, även för mindre saker som t.ex. Förkylningar och halsont. Patienterna anser att läkaren på vårdcentralen inte är lika duktiga som de på sjukhuset. Det är ett stort problem i Kina och regeringen anordna kampanjer för att försöka få folk att söka vård på vårdcentralen istället. Efter en relativt segdragen förmiddag då vi mest gick runt och runt och tittade på någon gipsning (som var det värsta vi sett, vi hade gjort den bättre med ögonbindeln och bakbundna händer) fick vi sedan på eftermiddag uppleva lite mer Grey’s Anatomy-feeling. Det kom in ett flertal patienter med ambulans med t.ex. svåra andningsproblem, inre blödning samt stroke. Som på alla andra ställen var personalen inte intresserade av att försöka stötta de anhöriga. Vi såg flertal personer som bröt ihop och grät medan sjuksköterskan satt framför datorn och ignorerade det hela. Vi försökte förklara vikten av att informera, svara på frågor och visa att man finns där. Men det var något som de ansåg att det inte fanns tid till… Överlag var det en spännande och lärorik dag.

Igår (fredag) fick vi vara med om något av det häftigaste vi varit med om (högre klass än förlossningen). Vi har numera sett ett människohjärta slå INUTI en människas kropp. Det går inte med ord beskriva hur COOLT det var… Operationen var en kranskärloperation där några av hjärtats blodkärl behövdes bytas ut mot nya friska. VARNING KÄNSLIGA LÄSARE! De tog en ven ifrån underbenet och en artär ifrån insidan av bröstkorgen. Sedan kopplade de en by-pass maskin (som håller igång kroppen på konstgjord väg) och stannade sedan hjärtat. Därefter sydde de fast de nya kärlen och efter ungefär en timme startade de sedan hjärtat igen (OBS! Mycket mer avancerat än vad det låter, vi rekommendera er inte att testa detta hemma!!) De mest frekventa orden från oss under de tre timmarna vi var med var -”WOW!”, “THAT’S SO COOL!”, “Can we stand here??”, “WE CAN SEE THE HEART!!!!”. Det var sååå häftigt (!). Därefter spenderade vi eftermiddag på post-op (där patienterna får vakna till lite efterde opererats). Även här blev det lite action när en patient slutade andas. Personalen reagerade snabbt och fick liv i patienten igen. Här kunde upp till 30 patienter vårdas samtidigt och totalt jobbade det sex sjuksköterskor. De som genomgått större operationer som t.ex. Hjärtoperationen kom inte hit utan åkte direkt till intensivårdsavdelningen. Som avslut på denna händelserika vecka hade vi filmkväll-deluxe med chips och kinesiskt godis.

Nu ska vi iväg och äta middag med får kinesiska vän Xiaolin, förhoppningsvis ska vi även göra ett besök på nattmarknaden (oklart vad som säljs här dock… Vi hoppas på väskor och skor och inte paddor och ris).

Hejhopp!
Hilda och Martina

Två exalterade västlänningar inför en dag på förlossningen (förra veckan)

Kärlek vid första ögonkastet!

En tidig morgon vid busshållplatsen i Wenzhou

Martina in action

En bra kvinna reder sig själv. CHop-sticks löser allt, till och med avloppsstopp ( ÄNTLIGEN kan vi duscha utan fotbad och översvämning).

LYCKAN ÄR TOTAL!

Dumplingstillverkning. Lär oss av riktiga proffs.

Vi fick var sin mini-stol till snacksbordet

Söndagsmiddag. Uppe till vänster ser ni anktungorna, i mitten fiskhuvudet och nere till vänster hönsfötterna (Hilda vågade till och med sträcka sig till att provsmaka fiskhuvudet).

middagssällskapet

Gårdagens massage (hiiimelriket!)

En traditionell kinesisk medicinskmetod – Cupping

Dagens gruppbild

/Hilda och Martina

Hej bloggen!

Igår utökade vi våra sjuksköterskekunskaper med råger. Dagen började med att vi tog bussen till det gamla sjukhuset nere i stan (återigen är kinesernas tidsuppfattning inte den bästa, en timme = 2,5 timmar). Efter några få förvirrande moments kom vi tillslut fram till sjukhuset där vår ena favoritlärare mötte upp oss (hennes engelska är bäst!!). Denna måndag inleddes på bästa tänk bara sätt med var sin kinesisk rygg- och nackmassage (tusen gånger bättre en stenkniven vi fick uppleva sist vi var på massage). Det var helt UNDERBART och vi bokade en extra flygbiljett åt doktorn till Svergie. När Martina la sig på massagebänken blev doktorn helt grön i ansiktet, hon gjorde det fruktansvärda misstaget att inte ta av sig skorna (!!). Därefter var det Hildas tur, som fick utlåtandet “jag tror du ska boka en röntgen när du kommer hem”. Anledning var lite oklar, antingen var nacken för rak eller var den inte rak (?!). Efter det fick vi se när patienter fick akupunktur. De behandlade flera olika tillstånd med detta t.ex. Diskbråck, huvudvärk och ansiktsförlamning. Sedan var det lunchdags och dagen till ära även shoppingdags. Fynden kan dessvärre inte avslöjas då det eventuellt kommer bli presenter till de som saknas oss där hemma (??). Eftermiddagen spenderades med att vi fick testa på en traditionell kinesisk behandlingsmetod, cupping. Kort och gott, man suger fast koppar i olika storlekar på kroppen med hjälp av att skapa vakuum (bilder kommer). Kopparna plockas bort efter cirka 15 minuter. Blåmärkena efter denna behandlingsmetod ser ungefär ut som om man blivit översprungen av en mindre elefanthjord. Mjuka och fina i kroppen tog vi den skakiga bussen tillbaka till universitetet. En måndag i världsklass som vi gärna gör om!

Idag var det dags för urolog operationsavdelning. Här vårdades patienter med gallsten, njursten, prostatproblem och allmänna problem med kisseriet. Vi blev som alltid så himla väl mottagning av personalen (bl.a. Fick vi idag äta i VIP-matsalen till våra magars stora glädje). Som vanligt fick vi idag blanda läkemedel, sätta nålar och ta blodprover. Dagen avslutades med den obligatoriska gruppbilden tillsammans med all personal på avdelningen (ofta tvingas någon stackars praktikant eller städerska att ta kortet).

Nu ikväll har vi precis varit och ätit dumplings på vårt absoluta favoritställe. Vi är såå mätta!
Imorgon väntar återigen det gamla sjukhuset där vi ska spendera dagen på neonatalavdelningen.

Stay tuned… (har ni tur kommer det kanske upp ett gäng bilder under dagen)
Hilda och Martina

Hej hej!

Nu har vi avslutat första veckan på vår sjukhuspraktik! Fredagen spenderade vi på samma avdelning som i måndags. Men innan vi påbörjade arbetet där fick vi gå ner på BB och umgås med nyblivna mammor och deras bebisar! Här fick vi vara med när de badade de små bebisarna (som de gör varje dag), vi fick också lära oss babymassage och hur mammorna skulle göra för att kunna amma. Alla bebisarna var sååååå söta och vi ville ta med oss minst 10 stycken var hem till Sverige! Efter detta gick vi upp på avdelningen. Under dagen fick vi blanda infusioner, dela mediciner, ge intramuskulära injektioner, ta venprover och se på när en patient fick en sond (inför en operation). Sammanfattningsvis var detta EB av de roligaste dagarna hittills, där vi verkligen fick både se och göra saker på avdelningen!

Igår gjorde vi något som våra kinesiska vänner fruktat. Vi tog på egenhand bussen ner till stan med enbart hållplatsen nedskriven på kinesiska. Detta gick fick över förväntan och vi lyckades utan några missöden komma till rätt ställe! Det första vi gjorde var att gå till Starbucks och inta två chokladkakor, en stor kaffe, scones och kycklingwrap! Lyckan var total! Det blev ännu bättre när personalen bjöd oss på gratis iskaffe och muffins! Vi förväntar oss samma behandling när vi kommer hem till Sverige igen. Därefter strosade vi runt i shoppinggallerian men vi hittade ingenting. Detta kan ha berott prissättningen och att i varje butik följde en personal-shopper efter en var man än gick. Därefter började våra magar att kurra och vi beslutade oss för att leta upp “the pizza and pasta” restaurant som vår kinesiske vän hade tipsat om. Vi hade dock bara namnet på kinesiska. Efter att ha frågat minst 15 personer om vägen hittade vi tillslut vår mysiga italienska restaurang – som visade sig vara Pizzahut! Vi var för hungriga för att leta upp något annat ställe, men vi kan föreställa oss hur konstigt kineserna måste tyckt att det varit att två västerlänningar så desperat letade efter just Pizzahut. När vi skulle åka hem igen lyxade vi till det med en taxi. Eftersom inte förstod vart vi ville åka fick vi ringa vår kinesiska vän. Hennes största bekymmer var inte att vi två var ensamma i en taxi någonstans i downtown. Utan istället att vi inte hade tagit med oss något paraply (kinesernas käraste ägodel verkar det som)

Idag har vi varit på söndagsmiddag hemma hos ett läkarpar, deras barn och våra lärare! Vi fick lära oss att göra egna dumplings av läkarens föräldrar (alla i familjen bodde tillsammans). Farmorn i familjen gjorde 20 dumplings under tiden vi gjorde 2 var. Så vi känner att vi behöver finslipa vår teknik innan vi bjuder in till dumplingsfest. Utöver dumplings bjöds det även på fiskhuvud, anktunga och kycklingfötter. Vi fick även smaka pappans hembrända “risvin” vilket vi snarare misstänker var “risbrännvin”. Efter middagen bjöds det på te, mycket te! Vi drack minst 7 koppar var och det gick inte att säga nej. Nu är vi tillbaka i dormet och tänker inte röra oss en meter mer idag!

Tack och hej!
Hilda och Martina

Martina redo för avfärd mot Shanghai.

Snabbtåget som körde över 300 km/h (väldigt Fräscht och stabilare än SJ).


Trädgården vi besökte (Yuan garden)

Vi bad en kines ta kort på oss. Detta var allt vi fick.

Det här med att få med sig själv och bakgrunden i samma foto är inte det lättaste. Nellie och Sanna (våra småsystrar) – vi behöver gå i er selfieskola.

En bild säger mer än tusen ord. Måltiden var MAGISK!

Våra klasskompisar som vi mötte uppe i Shanghai 🙂

Välkomstceremonin på sjukhuset.

Här blev vi erbjudna att ta en powernap på lunchen häromdagen.

Tack och Hej
Hilda och Martina

Herre vi vet inte var vi ska börja… Ni kan numera kalla oss för professionella “välkommen till världen lilla bebis” sjuksköterskor. Igår spenderade vi dagen på BB och förlossningen. Dagen började med att vi fick gå runt och se när de undersökte alla mammor som snart var redo för att föda. Några av mammorna hade sina respektive med sig (detta är inte självklart här i Kina). Ute i väntrummet väntade större delar av släkten till familjen på att bebisen skulle födas och även i vissa fall satt mannen här ute och väntade.

Inte ens under förlossningen har man rätt till enkelsal här i Kina. Vi blev ganska chockade när vi kom in i förlossningsrummet och såg att det var plats för fyra mammor att föda samtidigt i samma rum. Det fanns inga gardiner eller någonting som kunde skilja av mellan patienterna. När vi kom in i rummet var det en mamma som låg och ammande sin lilla nyfödda bebis, samtidigt som mamman mittemot hade en kraftig blödning som doktorerna försökte få stopp på. De talade om för oss att det fanns privata rum, vilket gjorde att vi blev lite lättade. Det visade sig sedan att privat för oss inte betyder samma sak som för kineserna. Det enda som gjorde det mer privat i detta rum var att det fanns gardiner mellan sängarna. Om vi förstod det hela rätt så fick papporna närvara om det fanns plats i rummet och om mamman ville att han skulle vara där. Då ingen mamma var redo för att föda just då när vi var där så fick vi gå in en runda på BB och hälsa på mammorna och deras bebisar. På BB stannade man ungefär en dag om allt fungerade som det skulle. Här fick vi se när en barnmorska visade en nybliven mamma hur man ammade.

Eftersom ingen mamma ännu var redo att föda gjorde vår dag en helomvändning och vi hämnade på endoskopienheten. Vi bespara er alla detaljer men vi fick så båda gastro- och endoskopi. För er som inte är bekanta med dessa ord innebär det att man går ner med en kamera via munnen eller stjärten för att titta på insidan (matstrupe, magsäck och tarmarna). Det som vi blev mest gripna av var att efter patienten genomgått en gastroskopiundersökning (via munnen) så lämnade all personal patienten medans den låg kvar i fosterställning på bristen och klöktes. Ingen brydde sig om patienten… Tillslut kom anhöriga och hjälpte patienten över till en annan säng och körde iväg till avdelningen. Här ringde plötsligt telefonen och vi fick rusa iväg för att hinna till ett kejsarsnitt. Kejsarsnittet genomfördes p.g.a. Att mammans bäcken var för trångt för att bebisen skulle kunna komma ut. I rummet hade mamman ingen anhörig med sig och inte heller här var det någon från sjukvårdspersonalen som brydde sig om patienten. Vi såg skräcken i hennes ögon, tillslut kunde vi inte bara se på längre. Det slutade med att vi turades om att hålla henne i handen och stryka henne över pannan. Under kejsarsnittet hittade man en cysta på äggstocken. Inte ens detta blev patienten informerad om. Hon var vaken hela tiden och hörde allt de pratade om, men ingen pratade direkt till henne. Något annat vi reagerade på var att alla i operationsrummet hade sina mobiler på med ljud, det plingade ständigt i allas telefoner. Vid ett tillfälle lämnade anestesipersonalen rummet och ingen övervakande patienten. Trots detta gick allt bra för mamman och bebisen. Därefter tog vi löpet upp till avdelningen där det äntligen var dags för en av mammorna att föda. Ungefär 40 minuter tog det innan ytterligare en liten kines fick se dagens ljus. Pappan missade dessvärre sin dotters entré då sjuksköterskan tyckte det var viktigare att han fick på sig handskar så han skulle kunna klippa navelsträngen. Direkt efter förlossningen tog sjuksköterskan barnet och tvättade samt vägde och mätte. Därefter rullade pappan iväg med barnet ut till den väntande släkten. Först därefter fick mamman se sitt barn för första gången. Att lägga barnet direkt på bröst som vi gör hemma verkar de inte prioritera här. Även denna förlossningen gick bra. Trots en lång dag (vi gick hem 18,30) var vi så nöjda med dagen. Det blir svårt att toppa denna upplevelsen…

Idag har vi varit på en strokeavdelning. Vi har fått lära oss hur man sondmatar patienterna, sköter micro-pumpar, tar EKG, blanda läkemedel (alla patienter får sjukt många infusioner, de verkar inte så glada i tabletter här i Kina) och hur sjukgymnasterna jobbar med patienterna. Vården var lik den vi har hemma i Sverige. Det var skönt att se att de förebyggde trycksår och använde kontrakturprofylax (motverka stela leder och muskler).

Nu har mer än halva tiden här borta i Kina gått… Snart är vi hemma igen. Imorgon väntar en ny spännande dag på sjukhuset.

Tack och hej!
Hilda och Martina

Hejhej bloggisen!
Nu är vi tillbaka efter en fantastisk helg i Shanghai. I torsdags efter praktiken tåg vi snabbtåget till Shanghai. Resan tog tre och en halv timme och gick i över 300 km/h. Väl framme på hotellrummet njöt vi av mjuka (!) sängar, fungerade avlopp och ett wi-fi som inte hade samma hastighet som mamma och pappas modem i början på 90-talet. Dagen efter mötte vi upp våra kära klasskompisar (som gör sin praktik i Fuzhou). Helgen spenderades med att äta västerländsk mat, shoppa (real-fake with “good” qualité), besöka en kinesisk trädgård (Yuan garden), strosa längs the Bund och gå vilse i storstan. Allt gick som på räls (höhö) fram tills vi skulle ta en taxi från hotellet till tågstationen. Vi ansåg att en och en halv timmes marginal var tillräckligt (taxiresan skulle ta 30 min). Vi hade dock förbisett det faktum att det bor över en miljard människor i Kina = en enorm bilkö på motorvägen. Trafiken rörde sif långsammare än Skalman på en joggingtur. Hilda tog det lugnt till en början och lyckades till och med slumra till lite medans Martina blev mer och mer stressad över det faktum att tiden sprang iväg men inte bilen. När Hilda återigen öppnade sina blå var det 30 minuter till tåget skulle gå och vi skymtade enbart stationen i fjärran. Efter ytterligare 10 minuter och 5 meter framåt beslöt vi oss för att visa avgångstiden på biljetten för taxichauffören. Hans sa enbart ett ord – RUN!!! Och slängde sig ur bilen för att kasta ut oss och våra väskor. Därefter tog vi löpet längs den fyrfiliga motorvägen (trafiken stog helt stilla). Många kineser fick sig säkerligen ett gott skratt och vi förmodar att vi inom en snar framtid kommer finnas på youtube. Tågstationen var INTE i storlek med Växjö Centralstationen, snarare i klass med Arlanda. Martina höll vid detta laget på att sprängas av ren stress medans Hilda försökte vara saklig och tänka positiv. Förvirringen blev total när enbart tåg efter kl 16.00 sågs på avgångstavlan (vårt tåg skulle gå 15.30). Tillslut fann vi rätt och med 8 minuters marginal satt vi på våra platser. Vi sänkte var sin flaska vatten och några chokladbitarna innan vi kunde lugna ner oss. Efter en timme skrattade vi båda åt det hela (vi har inte vågat berätta detta för våra kinesiska vänner än:)). Det var sååå skönt att få känna sig som en del av civilisationen igen även om det bara var för några dagar. Håll tillgodo – bilder kommer.

Idag hade vi vår första dag på vår sjukhuspraktik här i Wenzhou. Dagen började med en välkomnscermoni där vi fick träffa några lärare och sjuksköterskor samt fick information om sjukhuset som är SJUKT stort. Det finns över 4500 sängplatser och det fanns allt från neonatalavdelningar till avancerade hjärnkirurgi. Sedan började jakten på sjukhuskläder där byxorna inte slutade i höjd med knäna. Längsned i källaren hittade vi tillslut två par som passade någorlunda. Därefter begav vi oss till dagens avdelning, någon form av kirurgiavdelning. Här vårdades 47 patienter. Det var tre- eller sex bäddsrum. I varje rum var det dessutom ungefär fyra anhöriga till varje patient. På dagen arbetade det 6 sjuksköterskor och en assistent nurse (undersköterska). På kvällen var det enbart tre sjuksköterskor och på natten bara en + en som sov som man kunde väcka ifall det inträffade någon akutsituation. Vår lärare Chen visade runt oss på avdelningen där hon hade jobbat i över tio år. Hon hade varit i England på utbyte vilket gjorde att hennes engelska var bäst hitintills (vi var såå lyckliga över att kunna kommunicera utan teckenspråk eller med hjälp av någon app). Idag fick vi observera hur man ger intramuskulär- och subcutan injektion och hur man tar artärgas här i Kina. Vi fick även se när en patient fick en CVK inlagd. Det gjordes av en sjuksköterska uppe på avdelningen. I Sverige är det läkaren som gör detta och det görs antingen på operation eller röntgen.

Det har varit en superintressant dag, men väldigt intensiv. Vi tycker fortfarande det är svårt att observera när de inte använder några som helst basala hygienrutiner eller handskar m.m. Till exempel såg vi idag när de kopplade blod till en patient, utan handskar eller att spola igenom nålen innan och efter användningen. Vi märkte även att både patienten och anhöriga blev positivt förvånande när vi hälsade på dem när vi kom in i rummet. Vi diskuterade detta med vår lärare och hon ansåg att användningen av handskar och annan skyddsutrustning var slöseri. Hon ansåg att hon själv visste hur hon skulle skydda sig för att inte få någon smitta. Vårt argument för att man skydda både sig och patienterna för varandra köpte hon inte. Vi tycker det är svårt att se mellan fingrarna när det gäller detta, men det är så det går till här. OBS! Vi använder alltid handskar m.m. enligt de svenska reglerna.

Imorgon väntar en ny spännande dag. Pensionärerna ska alldeles strax krypa i säng (kl 19.30).

Ha de!
Martina och Hilda

Söndagen utflykt började med drakflygning.

Vi gick in för det till 110% och kineserna blev mycket imponerade.

Därefter följde ett besök på stadens museum.

Bloggkändisarna och Wenzhou

Resturangen vi besökte fick man välja olika sorters rätter i olika stånd. Här är Martina, våra lärare + all mat vi beställde.


Martina får ett utlåtande om sin varma lever.

iförda kinesiska spa-outfiten. (lägg märke till längden på byxorna)

Här är mopedisterna redo för alla väder. Regn, snöstorm och hårda vindar. Ingen problem med den hör utstyrseln.

Ytterligare en variant på blodtrycksmanschett.

Här intog vi vår powernap häromdagen.

Här i kina har de infusionsrum på vårdcentralen. Hit kommer patienterna och får en “engångs-PVK”. Sedan får de sitta gär på rad tills droppet har gått in (vilket kan ta flera timmar).

Det finns inga dåliga ställen för att mäta blodtrycket här i Kina. Fungerar även på en cykelsadel mitt i grönsaksmarknaden.

Här har de flesta bebisar och barn hål i byxorna. För bebisarna är det för att underlätta blöjbytandet (slippa ta av alla 10 lagar med kläder). för de större barnen är det för att de ska uträtta sina behov varstans när det är dags för det. /vi tycjte det ser väldigt kallt ut. Speciellt när de äldre barnen inte har några underkläder)
Alla våra fans tacka Johanes, (Martinas man) utan honom hade ni inte fått se en enda bild från våra resa.