När regeringen i januari 2022 sa ja till att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark i Östhammars kommun, lyfte flera aktörer frågan om hur informationsbevarande till framtida generationer ska utformas. Många menade att det nu är dags att växla upp forskningen om hur minnespraktiker och informationsöverföring till framtida generation ska organiseras och ske.
Sedan 2011 har jag och Cornelius Holtorf arbetat med dessa frågor. Det har vi bland annat gjort tillsammans med Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB). Med anledning av regeringens beslut blev jag nyfiken på vad SKB uppfattar att vårt arbete tillsammans har givit dem. Sofie Tunbrant är en av våra närmaste samarbetspartners på SKB. Under ett kort samtal med henne frågade jag vad hon ser som viktiga resultat från vårt samarbete.
Här är Sofie Tunbrants svar:
Under dessa lite mer än tio år har vårt samarbete bidragit på många sätt och jag vill speciellt lyfta fram två aspekter: ni har breddat våra perspektiv och ni har gett oss nya kontakter och därmed möjligheter att introducera frågan i flera sammanhang.
Ni har tagit med SKB in i många nya konstellationer där vi fått tillfälle att arbeta tillsammans inom områden och med personer som vi inte kände sedan tidigare. Ett av många exempel är att ni öppnat upp för oss att brett möta forskarvärlden, så vi har kunnat inleda samarbete med forskare och forskningsmiljöer. Ett fint exempel är vår medverkan i projektet Heritage Futures vid UCL, där vi blev inbjudna som partner. Ett annat exempel är tillfällen då vi kunnat mötas i gränslandet mellan forskning och konstnärlig gestaltning för att diskutera gemensamma frågor, som när ni arrangerade en workshop med rundabordssamtal i samarbete med kuratorn Ele Carpenter och Malmö Konstmuseum i anslutning till utställningen Perpetual Uncertainty.
Sammantaget har detta fått effekter hos oss på SKB. Vi har fått ett omfattande nätverk, som vi inte kunnat få till på egen hand. Det har hjälpt oss att utvecklas i våra sätt att se på och förstå frågan om informationsöverföring. Vi har också kunnat skapa en mer fördjupad kunskap om vad komplexiteten i frågan handlar om. På så sätt har vårt samarbete gett oss många nya insikter, kunskaper och möjligheter.
Ni har också tagit med SKB i nationella och internationella konstellationer som vi inte kunnat delta i utan vårt samarbete. Det gör att SKB har kunnat berätta om sitt arbete med informationsbevarande i nya sammanhang. Ett exempel är konferensen Information and Memory for Future Decision-Making i Stockholm 2019. Här kunde vi under tre dagars seminarier och diskussioner arbeta med frågan tillsammans med representanter från bland annat kommuner, miljöorganisationer och myndigheter.
Genom våra samarbeten har SKB kunnat introducera frågan om informationsbevarande i anslutning till slutförvaren med radioaktivt avfall i en mångfald av sammanhang. Det finns flera aktörer som arbetar med informationsbevarande på lång sikt, men som inte tidigare kopplat sitt arbete till SKB:s slutförvar. Att fler personer och aktörer känner till och reflekterar över frågan gör att den hålls levande. Det är avgörande för att samhället ska kunna arbeta med de lösningar som krävs för att framtiden ska ha de kunskaper och verktyg de behöver.
av Anders Högberg
Professor Anders Högberg UNESCO Chair on Heritage Futures
Heritage Futures, webplats HÄR
Perpetual Uncertainty, info HÄR
Information and Memory for Future Decision-Making, rapport HÄR
Strålsäkerhetsmyndigheten har nyligen publicerat en rapport där vårt arbete lyfts fram, den nås HÄR
