Praktik utomlands

Börjar närma sig sitt slut..

Friday, March 22nd, 2019

Vår tid i Skottland börjar närma sig sitt slut, om mindre än en vecka beger vi oss tillbaka till Sverige. Redford Nursing home ville vara säkra på att tacka mig ordentligt så när vi stod i allrummet där de boende är så slet personalen åt sig de boendes filtar och band dem runt sin midja som kiltar, satte på nationalsången skrälande högt, dansade och sjöng. De boende och jag skrattade till tårar och försökte förgäves klappa takten! Själv så blev jag en skotsk frau som de fnissade så gott åt med orange hår och en korg i famnen med alkohol och godsaker 😀

Jag är så oerhört tacksam över att fått denna chansen att utvecklas inom mitt blivande yrke som sjuksköterska genom att stå i operationssalen och diskutera anatomi medan de lyfter och visar organen och även stå i läkemedelsrummet på ett äldreboende med knappt inga resurser alls men du lär dig att använda det du har. I Sverige upplever jag ibland att vi måste ha allt i sjukvården, allt omläggningsmaterial som finns, alla apparaturer osv osv. Detta är en bra kontrast att sluta stirra mig blind på det jag tror att jag måste ha för att lösa en uppgift och istället se vilka resurser jag faktiskt har. Denna veckan har jag dessutom varit iväg, igen och sett på fotbollslegender med halva pensionärsstyrkan. Så fint att se de gamla bli unga igen! Jag ger mitt absoluta bästa betyg till båda praktikplatserna, för en vård som är uppbyggd på både kompetens men även med så väldigt mycket hjärta. Här i Ayr är patienterna människor, inte diagnoser och sjukdomar.

Idag övergav Fanny mig för att träffa familjen i Edinburgh så jag har roat mig med att klättra i berg och promenerat mil efter mil längs med havet efter praktiken. (Lugn lärare, jag har såklart pluggat också nu ikväll!)

Kram på er alla!

Bytet har skett, hang on!

Friday, March 15th, 2019

Jag (Marina) har lämnat över operationssalarna till Fanny och Fanny har vänligen lämnat över äldreboendet till mig de sista veckorna här i Skottland.

Vi flög hit helgen innan vi skulle börja på måndagen för att VFU-ansvariga sa att det vore bra om vi kunde bekanta oss med området osv innan praktiken startar, vilket vi också tyckte. Första praktikdagen på måndagen så träffar vi VFU-ansvariga (superfantastiskaChris) på universitetet här i Skottland. Han hälsar oss välkomna och berättar att vårdboendet har ställt in. Av den enkla anledningen fick jag vara på operationsavdelning första halva tiden och Fanny på ett vårdboende för att sedan byta nu i halvlek. Vi är mer nöjda med fördelningen av praktikplatserna än vår kursansvarig hemma i Sverige 😉

Om man vill bekanta sig med vägen till sjukhuset så kan jag (Marina den rastlösa) varmt rekommendera att ta en härlig löptur och njuta av den fantastiska omgivningen!


Min (Marina) första tid på Redford Nursing home:

Först och främst så måste jag ge både personal och boende en stor eloge för att vara väldigt vänliga. De har bra studentkultur med avsikt att lära mig och ger mig många bra tips till mitt framtida yrke som sjuksköterska. Men.. Min första egna medicinutdelning var allt annat än optimal. Tänk er ett liiiitet rum med alldeles för mycket saker överallt, två pärmar fulla med papper på diverse mediciner som de ska ha fast inte ska ha fast ska ha, ibland och på engelska också såklart. Jag som ny måste ju gå igenom alla(!!) dessa papper för att inte missa något men sjuksköterskan försäkrar mig om att när man är van så tittar man knappt inte ens på listan. Inte jättebra tröst tänker jag. I alla fall. Där står jag. Och min handledare som 1. Pratar i walkie-talkie jääättehögt med gud vet vem. 2. Väldigt många har ett plötsligt behov av att komma in i detta lilla lilla rum och börja skratta och tjoa om semestrar, illaluktande avföring och annat annars väldigt spännande men inte just i min medicinutdelning. 3. Konstanta frågan var ”Är du klar? Du är ju snabb – men stressa inte!” –Jag var ungefär så stressad jag kunde bli vid det laget, inte för just medicinerna utan för att göra fel. Jag försökte hinta några gånger om att ops här är det väldigt svårt att tänka… men nix ingen respons. Så jag stod där och bläddrade och bestämde mig för att ta min tid oavsett, tror till och med att jag stampade med foten som en femåring för att verkligen känna mig bestämd. Mitt under kaoset så kom jag dessutom på mig själv att räkna på både engelska och svenska vilket jag såhär i efterhand inser var jättedåligt för tidsperspektivet 😉
Viktigare är att personalen verkligen ser till de boendes livsvärld och lägger stor vikt vid personcentrerad vård och uppdaterar de boendes pärmar kontinuerligt för att alla ska kunna gå in och läsa vad de har jobbat med i sin ungdom, vad de tycker om för mat osv. Det är häftigt när man pratar med människor som har en demenssjukdom och kanske inte är så väldigt lätta att prata med annars men när man nämner något från deras förflutna så berättar de i detalj. Jag imponeras så mycket av hur människor fungerar när de inte fungerar. Vidare medicinutdelningar har gått bättre med nästan lugn och ro. Jag har dessutom hunnit med att gå till fiket med sådär 15 boende i en lång rad längs med vägarna fulla av bilar. Så många hjärtliga skratt medan alla åt scones och pannkakor och de boende drack öl och gin. Idag har jag dessutom harklat upp mig och suttit och vrålat i otakt till sånger i kyrkan med ett stort antal fnissande boende. Jag kommer sannerligen bli ihågkommen här också, tveksamt om det är för mina skills som sjuksköterska dock.

Fannys första tid på operation:
Sista dagen är gjord på Redford Nursing Home för min del. Det har varit lärorika, språkmässigt utmanande och roliga veckor. Jag har fått repetera många vanligt förekommande läkemedel och dess verkningsmekanism, indikation, biverkningar och läkemedelsberäkning. Jag har fått lära känna många underbara individer på boendet och fått ta del av många livsberättelser. Vid såromläggningar har det ibland varit begränsat med omläggningsmaterial och då tar man det som finns. Arbetet på boendet sker under de förutsättningar och resurser som finns och så gör man det bästa av situationen. Jag har fått komma in i språket och öva min engelska, men den skotska accenten är såklart fortfarande väldigt svår att förstå. Jag har även jobbat med en irländsk sjuksköterska som var lättare att förstå även ifall hon pratade väldigt snabbt och arbetade i ett högre tempo än de andra. Blev SÅ väl bemött och omhändertagen av vårdpersonalen på boendet och fick många tips om vad dem tyckte vi skulle se och göra på våra lediga helger här i Skottland.

Ayr har bjudit på en del blåst och regn denna veckan till skillnad från den soliga första veckan vi hade här. Förra helgen försökte vi ta färjan över till ön Isle of Arran men kunde inte åka dit på grund av oväder och inställda avgångar med färjan, det var synd men vi ska göra ett nytt försök denna helgen. Vi var ute och åt förra lördagen på The Tree House i Ayr town, det var jättegod mat och värt ett besök även ifall jag och marina fick höja rösten x 10 för att höra varann i den höga musikvolymen😉

Förutom detta kan jag konstatera hur trevligt det är här. Så många gånger förundras jag över hur välvilliga människor här är. Busschaufförerna frågar hur man mår, vad man gör här och ger tips på olika bussar för att ta sig till ställen, släpper av en så nära dit man ska även ifall det inte finns en busshållplats där, stannar mitt ute i trafiken för att dem känner igen någon som brukar åka bussen och som kommit försent till avgången för att låta den hoppa på. Har så många gånger varit med om att människor gör extra ansträngningar för varandra här, vilket får en att bli gladare en grå, regnig och blåsig dag på väg till praktiken. Svenskarna har en hel del att lära från britterna på den fronten!

Nu har min praktik på operationsenheten på Ayr Hospital börjat och jag har snart varit där en vecka. Min handledare David och all vårdpersonal tar väldigt väl hand om mig och delar med sig av sin kunskap och svarar gärna på mina frågor. David har låtit mig komma in i arbetet successivt och har för varje ny dag låtit mig utvecklas och göra nya saker och bli mer och mer delaktig. Jag har fått se och delta vid olika operationer, vi har mest arbetat i operationsrum där det varit ortopedisk kirurgi och där många av patienterna har problem med artros i höftleden eller knäleden och behöver därför byta ut den. Så här kan en dag se ut: 08.30 träffas hela operationsteamet i operationsrummet. Det är alltid två operationssjuksköterskor (sterila sjuksköterskor som assisterar kirurgen under operationen), en kirurg + (ofta) en st-läkare, en anestesiläkare, en anestesisjuksköterska, två icke sterila sjuksköterskor och en assisterande sköterska på golvet + sjuksköterskestudenter och läkarstudenter. Sedan går vi igenom dagens alla operationer från en lista. Därefter påbörjas förberedelserna inför första operationen. Operationssjuksköterskorna och kirurgerna gör sterila förberedelser, medans resterande icke sterila förbereder allt runt omkring med tekniken, förbereda med att packa upp förpackningar med instrument som sedan de sterila tar hand om, dator samt pappersarbete, skriva på tavlan mm. Anestesisjuksköterskan hämtar patienten på preop som sedan tas till anestesirummet i anslutning till operationssalen, där anestesisjuksköterskan kontrollerar igen att det är rätt patient för rätt operation. Där förbereds patienten för operationen genom att kopplas upp till EKG, blodtryck och saturation. Sedan får patienten antingen generell anestesi d.v.s. narkos och patienten är då medvetslös under operationen och behöver assisterad andning genom att intuberas. Eller så får patienten lokalanestesi vilket innebär att en viss del av kroppen bedövas men patienten kan fortfarande vara vid medvetande och vaken under operationen. T.ex. om patienten ska genomgå operation i ett ben så används spinalanestesi eftersom den gör att patienten inte har någon känsel i de nedre extremiteterna under operationen. Även andra läkemedel ges intravenöst som exempelvis fentanyl (smärtstillande) och propofol (sederande) läkemedel, och patienten får även syrgas. Sedan åker patienten in i operationssalen och anestesisjuksköterskan rapporterar patienten till hela teamet och går igenom så det är rätt patient, rätt operation, ev allergier, vilka läkemedel som patienten fått mm. Sedan förbereds patienten genom att tvätta den kroppsdel som ska opereras och patienten bäddas sedan in i sterila dukar och sedan påbörjas operationen. En knäledsoperation kan ta ca 1.5-2 timmar. Under tiden arbetar teamet genom att hjälpa varandra, och när operationen är klar så säger vi hejdå till patienten som åker vidare till uppvaket och sedan postoperativ vårdavdelning. Sedan städar alla efter operationen och sedan börjar förberedelserna om inför nästa patient. Vi har en kort rast på fm, sedan har vi lunchrast samt en kort rast på em. Jag slutar vid kl 17.00.

Idag på em fick jag vara steril och assistera kirurgen vid tre mindre operationer, där patienten var vaken och hade fått lokalanestesi. Bara att klä på sig sterila kläder och handskar är en utmaning och sen inte få röra något annat än det som är sterilt får en verkligen att behöva ha kroppskontroll och huvudet på skaft så det var lite nervöst men det gick bra och det var väldigt roligt och lärorikt! Jag har även fått vara med anestesisjuksköterskan och läkaren vid spinalanestesi. Jag känner att jag dras mer till anestesiarbetet än operationsarbetet, men det är verkligen intressant att få vara delaktig i båda! 😊 Så tacksam för denna möjligheten att få lära mig mer om kirurgi då jag tidigare bara varit på medicinavdelning, guld värt!

Innan bytet passade vi på att vandra en dag på ön Arran. Naturen och omgivningen tar andan ur dig..



Thank you Isle of Arran <3

Fantastiska Ayr

Sunday, March 3rd, 2019

Fantastiska Ayr!
Då var vi på plats i Ayr och tänkte att vi tillsammans uppdaterar er där hemma 🙂

Vi har hunnit.. 

Jag (Marina) har gått in i männens omklädningsrum på operationsenheten, sniffat högt innanför dörren och sagt mmm här luktar det ju gott! Följt av oh oooh oh! sorry sorry sorry, genast blundat och letat mig ut med armarna utsträckta. 

Fanny har kanske varit mest lyckosam ändå genom att sätta igång brandalarmet på heeela äldreboendet. 

Oklart vem som skäms mest hittills på denna praktiken!  

I alla fall.. Fantastiska Ayr! 

Landet erbjuder:

•Trevliga, varmhjärtade människor som alltid vill hjälpa till, du står och ser förvirrad ut max 10 sekunder sedan hoppar alltid någon fram och frågar om du behöver hjälp. 

•Fina vyer med oändliga strandpromenader och härliga löpturer i den fina naturen. 

Färdmedel:

Bussen tar dig överallt. Tips är att säga till busschauffören att du vill ha ett veckokort för en vald resa så tar du dig till praktiken för ungefär 600kr i fem veckor (från busstationen i Ayr till Ayr hospital). Obs! Om de supertrevliga ladies på universitetet propsar på att du måste ta bussen från universitetet till busstationen så tacka vänligt men bestämt nej för det tar 15 minuter att gå dit (även om de supertrevliga säger att det är en låååång promenad dit)! 

Shopping: 

Stan i Ayr erbjuder allt du behöver. Om du vill ha mer storstadsshopping är Glasgow en timme bort med tåg. 

Boende: 

Vi bor på Craigie accomodation. Här delar man kök med ett gäng tonåringar som föredrar att äta i smuts och låta disken stå. De gillar även att spela jääättehög musik, skrika och springa i smällande dörrar ungefär hela nätterna när de känner för det. Annars är boendet fint med eget badrum. Ägarna är jättetrevliga, väldigt familjära och gör allt för att du ska trivas. 

Boendet ligger 5-10 min promenad ifrån en stor mataffär med priser som hemma, kanske ännu lite billigare än hemma vad gäller frukt och grönt. Det finns även en tvättstuga angränsat till boendet där du betalar ungefär 35kr/maskin och 20kr/torktumlare vilket görs via en app eller kort. 



Språket.. Vi har aldrig någonsin haft svårt att förstå engelsktalande människor men i Ayr så har man liksom ett eget språk, man uttalar inte orden och om man hittar även på egna ord här. Det bästa är att alla skrattar och tycker synd om dig när du för tredje gången säger ”sorry, whaat?”. 

Skoluppgifter: 

Ja det är tyvärr som alltid när man har praktik, man har även en hel del skoluppgifter. Både inlämningar och förberedelser inför vår scary skriftliga NKSE ganska direkt när vi kommer hem. Vi ser såklart väldigt mycket fram emot att plugga till detta på kvällarna mellan heldagar-6 dagar-i-rad-passen på praktiken!

Nofilterneeded


Just ja, vi har ju praktik också! 


Såhär upplever jag (Marina) operationsenheten på Ayr hospial:

•Ayr hospital är relativt litet, ungefär som Ljungby sjukhus kanske om det säger något? Operationsavdelningen här är litet men ack så bra. Väldigt trevliga och högst kompetent personal som är sannerligen studentinriktade med mycket material och pushar dig att göra saker som är svårt och obekvämt, medan din supervisor står väldigt nära och är redo att stötta när du tappar huvudet. Mycket lärorikt, rekommenderas verkligen! 
Det som skiljer sig från Sverige (de få tiotal operationerna jag har varit med om där) är:
-Alla journaler sker i pappersform.
-Det är vanligtvis väldigt mycket personal, ibland kanske för många, som cirkulerar i operationssalen utan någon egentlig uppgift.
-Alla bär ringar och sitter med sin telefon under operationerna (förutom de sterilklädda) men öronhänge är absolut förbjudet.
-Läkarna är med från början, patienten har samma operationsteam från preOp till postOp vilket jag upplever gör patienten lugn och trygg och får tid och framförallt får förtroende för personalen till att ställa frågor och berätta om sig själv och sin situation. Flera av personalen besöker sedan patienterna på andra enheter (av fri vilja) efter att de är klara på OP för att visa hänsyn och vänlighet. Allt känns väldigt familjärt och alla pratar väldigt mycket med patienterna och involverar dem i sin vård.
-Som jag nämnde så är personalen väldigt studentinriktade. De ser till att ställa en pall så nära operationsbordet du kan komma utan att röra det sterila så att du verkligen kan se exakt vad de gör. Alla i operationssalen förklarar precis allting, ställer frågor och utmanar ditt minne vad gäller sjukdomar och anatomi. Om du inte kan något eller inte förstår så ber de om ursäkt för att de varit otydliga… Inte för att jag inte kan svaret 😉

Jajemen, den där hatten är aldrig där den ska vara. Mitt bästa tips är att sluta dra i den så mycket så slipper du dina tveksamt fina mormor-lockar i pannan!



Såhär upplever Fanny äldreboendet i Ayr:

Redford Nursing Home är ett privat äldreboende i en förort i Ayr vid namn Doonfoot där det bor 44 ”residents” som de boende kallas här. Boendet är som att komma in i ett gammalt stort och färgstarkt hus där alla är som en stor familj och det är långt ifrån en steril miljö. Det finns två våningar och alla rum är unika. Det arbetar en sjuksköterska vid varje arbetspass, sen arbetar det några undersköterskor, en aktivitetsansvarig, städerskor/tvätterskor, kökspersonal dagligen och vissa dagar även frisör, fotvårdare, fysioterapeut mm. Alla är väldigt trevliga, hjälpsamma och får mig verkligen att känna mig välkommen. Deras arbetstider är 12 h pass, där sjuksköterskan arbetar antingen dag 07.30-19.30 eller natt 19.30-07.30. Mina arbetstider är 9-17 mån-fre. Jag får dela läkemedel, överlämna läkemedel, kontrollera vitala parametrar (varje dag har dem en rutinkontroll av vitala parametrar på en boende, och annars såklart vid behov), utföra såromläggningar, delta vid aktiviteter och samtala med de boende. Inga blodprovstagningar har förekommit än, men det utförs på boendet vid behov. Dock förekommer ingen intravenös behandling utanför sjukhus här, utan medicinering sker endast per oralt eller subkutant. Den skotska accenten och slangen är svår att förstå men jag tragglar mig fram, och ibland lyckas jag förstå snabbare och ibland tar det längre tid.. 😉 Personalen och de boende verkar stå nära varann och är kärleksfulla mot varandra och har mycket humor, detta gör att det är en väldigt positiv och god stämning och atmosfär på boendet. Nästan alla de boende tycker om att sitta ute i vardagsrummen tillsammans och dem är väldigt sociala och pratar med varandra. All mat på boendet lagas från grunden på plats. Personalen arbetar verkligen med hjärtat på rätt ställe med de boende och det är härligt att se. Brister är bland annat basala hygienrutiner, då dem inte har handdesinfektion och är inte så noggranna med att tvätta händerna, och personalen arbetar med smycken och speciellt ringar. Deras rutiner i förflyttning brister ibland säkerhetsmässigt då personalen inte arbetar så ergonomiskt vilket frestar på deras kroppar och patienterna riskerar att falla.

All dokumentationen sker i pappersform och skriftligt för hand och varje boende har en egen pärm för detta. Undersköterskorna dokumenterar dagligen om de boendes status, och sjuksköterskan dokumenterar dagligen om det är något speciellt med någon boende. Dem har riskidentifikation som rör fall, viktnedgång/undernäring, nutrition, trycksår m.m. vilket uppdateras 1gång/mån. Varje pärm innehåller också kontaktuppgifter till närstående, en livshistoria, en dagsberättelse om vilka dagliga rutiner varje boende önskar, om den boende har 0HLR m.m. Sjuksköterskan rondar varje vecka/varannan vecka via telefonkontakt med läkaren som dem kallar för GP här, och läkaren kommer bara till boendet om det är något speciellt som uppkommit. De boende tillåts vara självständiga i möjligaste mån och fokus här ligger mer på vad patienten kan göra (dennes egna resurser) än vad patienten inte kan göra. Häromdagen var vi ute på promenad i solen, och en av de boende fick gunga i en lekpark, hur fantastiskt att se?? Livskvalité!


Våra upplevelser från sjukhusen i Filippinerna

Saturday, February 3rd, 2018

Hej allihopa!

Sedan vårt senaste inlägg har vi upptäckt många fina nya platser här i Filippinerna. Vi varit på ön Corregidor som är fylld med historia från andra världskriget. Vi har också varit och besökt fort Santiago vilket precis som Corregidor är fyllt med historia. Väldigt lärorikt och intressant att få ta del av.

I måndags och tisdags var vi på sjukhuset East Avenue där vi fick observera en medicin kirurgisk avdelning. Denna avdelningen låg nere i källaren då det var ont om plats på sjukhuset. Ingen patient hade sitt eget rum eller delade med tre som i Sverige utan alla patienterna låg sammanlagt i tre rum och hela avdelningen innefattade 100 patienter. Detta i sig var väldigt svårt att smälta och ta in. Det var jobbigt på så många olika vis och därför blir det svårt att förklara upplevelsen. Det var ohygieniskt då råttor fanns i källaren samt ödlor på väggarna. Tillgångar som är självklara i Sverige fanns inte där, och improvisation var deras specialité. Ida och Matilda fick chansen att vara med på tre olika operationer, vilket dom tyckte var spännande. Det var också stor skillnad där på hur det är i Sverige.

I onsdags fick vi vara med på en lektion där lärarna gick igenom orörlighetskomplikationer samt olika förflyttningsmedel. Det var intressant att se hur en lektion gick till i deras skola och i deras miljö.

I torsdags fick vi vara med och observera en förlossningsavdelning. När vi kom in i rummet var det massor av sängar där kvinnorna låg och väntade på att föda. Det var många kvinnor som var tvungna att dela sjukhussäng, det vill säga två-tre gravida kvinnor delade på en säng. Detta på grund av otillräckliga platser. De kvinnorna som kom hit var också de fattigaste i Manila vilket gjorde att det såg ut som det gjorde. När de sedan skulle förlösa så gjordes det i ett rum bredvid där kvinnorna också låg på rad. Nu när man skriver om det låter det helt overkligt, men det var verkligen så. Vi fick också vara med att observera två stycken kejsarsnitt inne på en operationssal. Detta var väldigt traumatiskt men också väldigt intressant. Den andra operationen vi fick observera var med tvillingar och den gick också lite bättre för oss då vi var uppvärmda sedan den första 😉 Denna chansen att få se en förlossning får man inte på samma sätt i Sverige (bara om man studerar vidare till barnmorska såklart), så vi är tacksamma för att få ha tagit del av det.

I går var vi i Tagaytay, det är en stad där man kan se en gammal vulkan. Vi fick se fantastiska utsikter! Matilda och Evelina slog till med en zip-line upplevelse!

Idag är det lördag vilket menas med att vi ska unna oss att testa Manilas uteliv. Detta skall vi göra tillsammans med studenter här på UST som vi har lärt känna under dessa 2 veckor.

Puss och kram från oss!

PS. lite bilder kommer inom snar framtid!

Community work i San Ramon

Thursday, January 25th, 2018

Hallaaaaau!!

Nu är vi tillbaka efter 5 händelserika dagar som vi spenderat i byn San Ramon. Första dagen lagade vi lunch till Jason, som var vår handledare under community upplevelsen. Vi försökte oss på att laga en klassisk svensk tacos, vilket gick hyfsat bra förutom att bönsalsan blev svinsalt… Byn som vi var i då var indelad i 5 olika distrikt och efter lunchen gick vi till en del av byn (distrikt 5) och hälsade på befolkningen. Befolkningen där kallas för Aeta och har en annan dialekt än Filippinskan. Den dialekten blir nästan som ett annat språk. De lever ett väldigt simpelt liv och odlar det mesta själva. Vi var där då för att presentera oss för att vi dagen därpå skulle delta i deras vardag.

Andra dagen besökte vi som sagt människorna i byn igen, men denna gången med UST-studenterna. Vi vara med UST-studenterna när de besökte familjerna och intervjuade dom om hur de mår, vad de äter, vilka hälsoproblem som fanns i familjerna osv.

Tredje dagen besökte vi en hälsocentral belägen i centrala Floridablanca. Dit kom folk för att kolla upp sina hälsoproblem. Det kunde vara allt från högt blodtryck till att dra ut en tand. Det var en väldigt liten hälsocentral och de flesta undersökningarna gjordes även i väntrummet, som var utomhus. Det fanns en läkare som hade hand om hälften av befolkningen i Floridablanca, vilket ni förstår är väldigt mycket. Efter denna upplevelsen åkte vi tillbaka till byn där vi gjorde en eftermiddagsutflykt. Vi gick upp bland bergen och träffade ett gammalt par i 70-års åldern. De levde på det de odlade själva vilket mestadels var bananer. De berättade om sina liv och välkomnade oss med kärlek.

Fjärde dagen var vi i byn och UST-studenterna hade planerat och bjudit in människor från byn som hade hypertoni (högt blodtryck) eller diabetes melitus. De fick kolla sitt blodtryck, sitt blodsocker och sin längd. Efter detta höll studenterna en föreläsning om sjukdomarna för att besökarna skulle få en förståelse om sin sjukdom. Sedan åt vi boodle fight, vilket är en filippinsk tradition. Detta innebär att man lägger upp massa mat på bananlöv och äter med händerna. Mycket godare än att äta med kniv och gaffel!!! Efter lunchen besökte vi distrikt 5 en sista gång för att dansa och sjunga med familjerna. Vi fick i uppgift att presentera något från den svenska kulturen. Vi valde att berätta om midsommar och vad vi dansar och sjunger under den högtiden. Sedan uppträdde vi med “små groderna” och använde Jason som midsommarstång. Det blev en väldig succé!!

Femte dagen åt vi vår sista frukost hemma hos Nanay Carning (vilket också var en boodle fight). Innan frukosten följde vi med henne och plockade guava och papaya i trädgårdarna. Det kändes lite sorgligt att lämna denna byn. Under vår vistelse i San Ramon hade många känslor blommat upp. Vi pratade mycket om hur tacksam man bör vara för det man har. De människorna som bor i den byn har varken mycket materiella ting eller bra ekonomiskt ställe, men det har de viktigaste av allt. Kärlek och glädje. Livet behöver inte vara fyllt av materiella ting för att vara lycklig, vilket blev väldigt tydligt när vi var där. Vi bär med oss detta i våra hjärtan!

Under tiden i byn bodde vi hos en äldre kvinna vid namn Nanay Carning. Hon berättade för oss många gånger att hon hade städat sitt hem för vår skull och att det betydde väldigt mycket för henne att vi skulle bo där. Hon blev vår mamma i fem dagar och välkomnade oss med öppen famn till hennes hem. Hon, liksom nästan alla Filippiner, var väldigt religös. I allt man gör har man med sin tro. Även UST-studenternas ena uppgift under community arbetet var att sprida katolismens tro genom att läsa ett stycke i bibeln samt att be innan maten.

En sak till vi vill dela med oss av som vi lärt oss under vistelsen i byn är Mano po. Detta är en gest man gör till äldre människor för att visa respekt. Man tar personens hand och för den mot pannan. Det var väldigt uppskattat och vi fick chansen att göra Mano po många gånger.

Vi alla fyra mår toppen bra och har äntligen kommit in i landets kultur och hur det funkar här. Jet-lagen har också släppt 😉

P.S alla i filippinerna ÄLSKAR att ta bilder. Det ska helst vara selfies eller uppradade bilder. En liten rolig parantes!

Puss å kram från oss, ha det gött i kylan! 

Sammandrag av min VFU i hemsjukvården Skottland, Paisley. Del 3

Tuesday, October 25th, 2016

Då kommer del 3 här 🙂

Blir ju alldeles för långt blogginlägg om allt ska vara på samma inlägg haha 🙂

Så men vad har då jag gjort under min tid i hemsjukvården? Allt möjligt 🙂 Men stolpar upp det lite så blir det lättare att hänga med.

  • Insulingivning.
  • Heparingivning efter operation, dokumentationen går till på samma sätt som jag beskrev som för insulin.
  • Utfört såromläggninar på bensår, både venösa och arteriella.
  • Haft stödjande samtal med palliativa patienter som precis fått reda på att de kommer att dö och diskuterat vad vi kan göra.
  • Varit på palliativt vårdmöte på GP Surgery med sjuksköterskor och doktorer där man diskuterar palliativa patienter, behandlingar, omvårdnad m.m. för att patienterna ska få en så bra tid i livet slutskede som möjligt.
  • Beställt inkontinensskydd och uppdaterat vårdplaner.
  • Spolat katetrar och gjort urinprovstester för att se eventuella UVI:er eller för höga Ph-värden.
  • Haft stödjande samtal med anhöriga där någon i familjen har avlidit.
  • Tagit bort stygn och klammers.
  • Lagt om op. sår efter hysterektomi som gått upp och inte velat läka.
  • Lagt om op. sår efter magoperation där buken varit helt öppen på mitten på grund av att huden spruckit upp då såret inte läkt inifrån. Så då har man lagt om med aquasel och använt en speciell vaccumapparat som suger bort sårvätska och håller buköppningen tajt så det kan läka inifrån och ut.
  • Utfört bowel management på svårt sjuka MS-patienter.
  • Lagt om skjuvsår och trycksår samt pratat trycksårsprevention och gemensamt bedömt om patienten behöver luftmadrass och avlastande luftsittkudde.
  • Instruerat och visat Carers på ett nursing home (typ äldreboende) hur man använder sig av vändschema då en patient var immobiliserad i sin säng.
  • Assisterat vid manligt och kvinnligt kateterbyte och vid picclineskötsel.
  •  Utfört såromläggningar på nekrotiserande sår.
  • Utfört såromläggningar på amputerade extremiteter.
  • och mycket mycket mer

Omläggningsmaterialen skiljer sig inte åt så mycket, men man använder det på ett mer utvärderande effektivt sätt och ekonomiskt sätt än vad jag upplevt innan. Man har NaCl i sprayform, färdigpaketerade omläggningsset med handskar, rengöringsskål, torks, plastpåse, förkläde, uppläggningsduk i både rent och sterila förpackningar. Sedan håller man noga på att det är hands off principen som gäller och basal omvårdnad ska patienten kunna sköta själv även om det är sjuksköterskan som skriver ut den där krämen till exempel. Som sjuksköterska gör man det man ska men sedan när själva tillståndet eller sjukdomsymtomet är hävt så ska patienten skrivas ut ur hemsjukvården tills dess att läkaren vill något annat.

Det var lite smått och gott från min VFU-tid i Skottland.

Ska ta och lägga till lite bilder med men det kommer. Det har varit väldigt kul och mycket upplevelser så det är verkligen något jag rekommenderar andra studenter att göra 🙂

Kram Maria

Sammandrag av min VFU i hemsjukvården i Skottland, Paisley. Del 2

Tuesday, October 25th, 2016

Hej igen!

Då kommer del 2 på mitt sammandrag av min VFU i Skottland!

I del 1 glömde jag faktiskt nämna några saker som faktiskt förvånade mig en del när jag beskrev de olika sjuksköterskeroller som fanns. Som färdig sjuksköterska i Skottland får du inte göra vissa saker som vi faktiskt hemma i Sverige delegerar ut till undersköterskor och omsorgspersonal.

  • Kompressionslindning. Du får inte utföra kompressionslindning som student eller färdig sjuksköterska utan att ha gått en kvalificeringskurs på det. Det får inte heller delegeras, utan sjuksköterska som ska utföra uppgiften måste ha gått kvalificeringskursen annars får du inte utföra momentet på grund av att kompressionslindning kan skada mer än hjälpa om det utförs på ett felaktigt sätt.
  • Såromläggning, enbart sjuksköterskor som gör. Undersköterskor och omsorgspersonal (carers) får inte och delegeras inte sådana uppgifter alls. Carers och sjuksköterskor arbetar inte ihop och har inte det samarbetet som vi i Sverige har utan det är strikt skilda yrkesgrupper och professioner.
  • Kateterisering på manliga patienter kräver kvalificeringskurs efter sjuksköterskeutbildningen. Kateterisering på kvinna får göras efter grundutbildningen.
  •  Venprov, kapillärt blodsockerprov, insulingivning är det endast sjuksköterskor som gör. Som jag tidigare skrev så anses det inte heller vara säkert om man överlåter ansvaret till någon som inte har den medicinska kompetensen eller rätt utbildning för det. Så varje morgon och kväll det första och sista sjuksköterskorna gör är att mäta blodsocker och ge insulin. Blodsockermätare är personlig till sjuksköterskan och kalibreras en gång i månaden.
  • Venprov får inte sjuksköterskestudenter göra utan att ha en sjuksköterska som övervakar så allt går rätt till och det är knappt då man som student får utföra venprovtagning.

Vid insulingivning så mäter alltid blodsockret innan man ger så det blir korrekt dos. Sedan används sällan insulinpennor, det jag sett är att man alltid drar upp insulinet manuellt ur ampull och sedan ger man subcutant (s.c.) i magen, låren och överarmarna vilket hela tiden dokumenteras så man alltid vet vart man ska sticka nästa gång. Själva journalföringen är på papper och insulinordinationen finns nedskriven av läkare. Sedan skriver man alltid upp vad man gett, batchnr, ordinerad dos, given dos, hur den getts (s.c), vart den gavs, klockslag, datum, och vem som gett. Signaturen ska också förtydligas på samma papper av sjuksköterskans fullständiga namn så man kan se vem signaturen står för.

Det är nog det som är den största skillnaden mot Sverige. Yrket har en högre status och arbetsuppgifterna delegeras inte ut till andra då det anses överlag kunna skapa försämrad patientvård och säkerhet. Carers gör enbart basal omvårdnad, Microlax och liknande ges av sjuksköterskor och kallas för bowl management och ingår inte i en carers uppgift då det klassas som en form av läkemedel och inte ska ges utan bedömning.

Jag hade som sagt min VFU i Paisley, Skottland vilket var en jätterolig upplevelse och mycket bra för min utbildning. En del av området som jag och min handledare täckte var Figgy Park (Ferguslile Park) Tannahill Centre (hälsocentralen) låg i det området och dit promenerade jag varje dag från UWS ca 1,7km vilket i och för sig var nyttigt för mig 😛 Det jag ville berätta var att det området är det mest fattiga, nedgångna, kriminella området i hela Storbritannien. Ibland var sjuksköterskorna tvungna att ha polisbeskydd för att kunna ta sig säkert till en patient. Ibland var vi på grund av säkerhetsrisk vara två till en patient för att kunna skydda oss själva. Jag kunde ofta höra på kvällarna eller i princip varje kväll hur polishelikoptrar hovrade och åkte runt över det området.

En sjuksköterska sa att jag inte var klok som gick till praktiken då det var ett mycket farligt område där man inte skulle gå själv, helst inte alls. Andra sa att det var livsfarligt att vra ute och gå efter att det blivit mörkt. Ibland kunde jag tycka att de överdrev litegrann men de slutade aldrig att varna mig. Kanske för att jag inte lyssnade haha 😉

Men det var en sak som sjuksköterskan Anne sa som jag kände var så tragiskt. Hon berättade hur de ibland hade hand om 5:e generationens missbrukare, ingen lyckades att att ta sig därifrån utan det bara fortsatte generation efter generation. Det kunde jag känna är hemskt i ett så rikt och välutvecklat land som Storbritannien. Vissa var så fattiga att man fick gå till speciella affärer där man fick ta 5 matvaror gratis per vecka. Att vara arbetslös är jättehårt och deras system mer liknar det som finns i USA än det här hemma i Sverige. Varje människa jag pratade med hade hört talas om Sveriges socialsystem och hur vi tog hand om våra medborgare och att allting var så bra. Allt är inte jättebra men jämför man, och jämför med de barn och familjer som växer upp i sån slags slum och fattigdom så är vi svenskar lyckligt lottade över det system vi har. Jag gick förbi ett Nursery (dagis/förskola) i  det området men det såg mer ut som ett grått deprimerat fängelse än en plats för 1 – 4 åringar. Hos en patient blev vi varnade för bugs, husloppor/vägglöss och patienten var helt täckt röda märken efter bett, då hade min handledare redan satt sig ner på heltäckningsmattan..Jag valde att stå upp haha 🙂

Sedan var alla patienter som jag träffade även i det området, hur trevliga som helst. Varje patient vi än besökte var tacksam och trevlig mot oss. Några blev ledsna när det fick höra att jag skulle åka hem igen så min sista vecka blev lite av ett hejdå-tåg. Jag sprang in in en mataffär en gång för jag var tvungen att köpa lunch. När jag står i kassan kommer en dam bakom mig och lägger upp sina varor. Jag har vid det här laget lärt mig att man alltid ska vara artig och hövlig mot alla så jag säger trevligt hello till damen. Damen svarar hello tillbaka lika trevligt och jag ska precis vända mig om när hon lite försiktigt skrattar till och tar mig i armen och säger: “Jag ser att du är sjuksköterska så känner mig så dum över mina varor för de är ju inte nyttiga alls men jag vet att det är dumt så du behöver inte säga nåt. Bara kolla inte vad jag handlar” och så skrattar hon lite försiktigt igen. Jag blev lite förvånad men fann mig rätt snabbt och skämtade tillbaka till damen. Det var lite kul men även en tankeställare på att har man sina arbetskläder på sig så har man hela tiden ögonen på sig och förutses göra det som är korrekt oavsett var man befinner sig.

Det kommer mera i del 3 🙂

Kram Maria

 

Sammandrag av min VFU i hemsjukvården i Skottland, Paisley. Del 1

Saturday, October 22nd, 2016

Hej på er!

Oj vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen! Tiden gick så fort i Paisley att det tyvärr kom på efterkälken.

Tannahill health center, där började vi varje dag med att planera dagen.

 

Första veckan vet ni om hur jag har haft det. Andra veckan började jag i hemsjukvården. Jag skulle börja på Tannahill health center precis i kanten av Ferguslile park eller Figgy park som de kallar det själva 🙂 Min handledare heter Alana Hunter och hon hade precis gjort klart sin vidareutbildning till distriktsjuksköterska. I Skottland finns det flera nivåer av att vara sjuksköterska än hur det är hemma i Sverige. Jag tänkte först beskriva lite kortfattat om sjuksköterskenivåerna och hur själva hemsjukvården fungerar innan jag går in på vad jag har gjort för något.

20161010_085831Tannahill health center, där började vi varje dag med att planera dagen.

  • Registered nurse – Grundutbildad sjuksköterska, har förskrivningsrätt på bandage, omläggningsmaterial, salvor, krämer m.m.
  • Staff nurse – Grundutbildad sjuksköterska men har oftast längre erfarenhet än registered nurse men jobben är samma.
  • District nurse – Vidareutbildad till distriksjuksköterska – men de har även förskrivningsrätt precis som doktorer så de kan skriva ut alla sorters mediciner, antibiotika och smärtstillande (opioider).
  • Certified Hospice and palliative nurse – Vidareutbildad sjuksköterska mot palliativ vård och hospicevård. Kräver 2 års arbetslivserfarenhet som sjuksköterska sedan ska du klara en examination innan du kan få examensbeviset.
  • Ambulanssjuksköterska, endast utbildade ambulanssjuksköterskor får jobba där, inga andra sjuksköterskor även fast man har gått olika akutsjukvårdsutbildningar så måste man ha den utbildningen, inga undantag.

Det är dom kategorierna som jag träffade på i hemsjukvården. Det finns ännu fler men det var lite av en djungel att förstå hur mycket extrautbildningar och extrakurser man var tvungen att gå för att vara kvalificerad till att få utföra vissa arbetsuppgifter. Många av dem har gått flera vidareutbildningar och kvalifikationskurser så de flesta var väldigt kunniga med stor specialistkompetens.

20160914_102416

På promenad i Paisley men upptäckte efter 4 km att jag var på väg ut ur Paisley så fick vända. Denna vägen åkte vi dock mycket i hemsjukvården. Bakom ser man ett av lägenhetshusen, där hade vi patienter men vad förvånad man blev när man såg att folk rökte inne i ett tiovåningshus. Brandsäkerhetstänk lika med noll vissa gånger.

 

Hemsjukvården ingår i Skottlands offentliga sjukvårdssystem NHS, sjuksköterskorna får betalt av deras kommun (council) men kommunen får i sin tur pengar av regeringen som står för lönekostnaden. Hemsjukvården är precis som i Sverige uppdelad i olika zoner, hemma har vi kommunbaserad hemsjukvård, här finns det dock fler hemsjukvårdsteam än hemma inom samma område. Varje hemsjukvårdsteam eller avdelning har ett område som de ska täcka, varje sjuksköterska är bunden till en viss GP Surgery som man får sina remisser och patienter ifrån. GP Surgery motsvarar hälsocentraler i Sverige. Där jobbar doktorer och även en del sjuksköterskor samt läkarassistenter. Doktorerna går alltid i privatkläder med en vit rock och har alltid ett stetoskop hängandes runt halsen. Är det en kvinnlig doktor så har jag alltid sett dem med klackskor och kjol/klänning, männen går alltid med skjorta och slips. Det kan vara olika men det är så jag har sett det varje gång vi har åkt till the Surgery. Läkarna har sina egna kontor/ undersökningsrum och har ett visst antal patienter bundna till sig. Patienterna har samma läkare hela tiden och man träffar inte en massa olika utan det är alltid sin egen läkare man får träffa och de tar hand om alla slags sjukdomar. Är det problem med underlivet, huvudet, magproblem, psykiskt eller något fysiskt så går man med det till sin husläkare. Doktorerna gör även hembesök till dem som inte kan ta sig till mottagningen eller är för sjuka för att orka.

Det som förvånade mig mycket var att distriktsjuksköterskor kunde skriva ut läkemedel och alla sorters läkemedel precis som läkare. Det fanns heller inget kontrollsystem på opioidpreparat eller andra sorters starka mediciner som hemma i Sverige. Här kontrollräknar man inte och man för inte journal på starkt beroendeframkallande preparat överhuvudtaget.

20160929_151605

Blev överraskad och firad på min 30-årsdag med tårta och sång av alla i mitt hemsjukvårdsteam. Supergulliga och trevliga kollegor!

 

Som sjuksköterska i hemsjukvården har du din egna bil och du har en sjuksköterskeväska med allt man kan tänka sig behöva vid ett hembesök. De har även ett förråd i bagagen med omläggningsmaterial, förkläden, katetrar allt som man kan behöva om patienten inte har tillräckligt med material hemma. Sjuksköterskor har som sagt förskrivningsrätt på omläggningsmaterial, katetrar och de skrivs som ett recept och sedan kommer materialet som patienten behöver antingen till apoteket så de kan hämta ut det själva eller så kommer det hem med bud till dem om de är oförmögna till att lämna hemmet. Allt som skrivs på recept är gratis för patienten så alla mediciner, omläggningsmaterial med mera är gratis. Sjuksköterskorna har även egna jobbtelefoner som används för att ringa patienter eller till kollegor med men inga patienter kan ringa dem utan det finns ett nummer som de kan ringa och lämna meddelande på som sjuksköterskorna sedan lyssnar av, skriver upp meddelandet, vem som tagit emot samtalet, klockslag och vidtagen åtgärd. Telefonsvararen lyssnas av flera gånger per dag och på bestämda tidpunkter. En surfplatta har de även med sig hela tiden där de är uppkopplade mot sitt system och kan registera besök och vidtagna åtgärder, omläggningar efter varje patientbesök, uppdatera vårdplanen och bocka av besöken. De kan också se hur många patienter som finns kvar så de kan hjälpas åt om någon blir klar fortare.

Vårdplan finns alltid och det är sjuksköterskan som skriver vårdplan och följer upp. När en patient inte längre är i behov av hemsjukvård så skrivs de ut ur systemet. Sjuksköterskorna har inga bestämda egna patienter utan alla hjälps åt inom samma område så det varierar vilka patienter man har. Det finns heller inga bestämda tider när man ska vara hos en patient, förutom diabetespatienterna förstås som behöver sitt insulin. Patienterna får hålla tillgodo med att man kommer någon gång under dagen. En särskild journalmapp finns alltid hos patienten, där finns villkoren för hemsjukvård uppskrivna och samtyckesdokument som patienten får skriva på. Vårdplan och eventuella medicinordinationer med tillhörande journalblad som ifylles och signeras efter varje gång.

Det är mycket som är annorlunda men samtidigt väldigt lika. Svårt att nästan beskriva i ord men sjuksköterskorna är otroligt duktiga och sliter, ofta hinner de knappt gå på toa eller ens äta lunch, en dag åt vi luch vid 15.00 alltså kl. 16.00 svensk tid. Då var man så hungrig så det nästan snurrade i huvudet. Det liknade mycket hemma men sen var jag i centrala Paisley och i bostadsområden där det var extra hög arbetsbelastning. Andra team kunde ha det mycket lugnare.

20160926_145519

Huset och ingången till vårt kontor på eftermiddagen på Dykebar Hospital. Vi fick hålla oss tillgodo med sjukhusets gamla Psykiatriavdelning. En avdelning som var väldigt väldigt gammal. Fantasin kunde skena iväg ordenligt i den miljön, då det påminde mycket om skräckfilmer om psykiatri eller galna doktorer haha!

20160928_134836

En av dessa trappuppgångar som var väldigt kalla och ruggiga med härlig hospitaliseringsmiljö 😛

20161010_084608

På promenaden till Tannahill varje morgon så gick jag alltid över samma bro. Det syns inte så bra på bild men det var otroligt fint att se utsikten.

Det var del 1 och en liten översiktlig beskrivning av hur hemsjukvården i stort ser ut här i Skottland. Jag kommer säkert på ännu mer men i del 2 som kommer så kommer jag förklara mer om vad jag som student har fått göra här 🙂

Kram Maria

 

Hemsjukvården i Skottland vecka 2

Wednesday, September 28th, 2016

Hej!

Förra veckan flyttade jag (Linn) in till Maria här på UWS (University of the West of Scotland) campus i Paisley. Jag ska spendera 5 veckor här i hemsjukvården tillsammans med “the district nurses”.

Linn i skottska nationaldräkten:

20160925_191826

Skottland är ett fint land och skottarna är hur trevliga som helst. De är hjälpsamma och glada och förklarar gärna när det är något man inte förstår. Mitt health center vi utgår ifrån ligger någon mil utanför centrum så jag måste ta bussen till praktikplatsen. Arbetstiderna här är 9-17 så det är helt okej ändå! Det är dock inte lätt att åka buss i detta landet och det är i princip omöjligt att förstå vad de medelålders busschaufförerna säger. Det står inte någonstans vart man är eller vad hållplatserna heter och de kör jättefort jämfört med i Sverige. Jag brukar säga till chauffören vart jag ska hoppa av så får han ropa till när vi är framme.

Entren till kontoret:

20160921_151542

Trots att skottska vården inte skiljer sig så mycket från den svenska har några skillnader konstaterats:

  • Kommunbilar finns inte. Sjuksköterskorna kör runt till patienterna i sina egna privata bilar och får sedan bensinpengar i efterhand på lönen.
  • Arbetsgivaren har dock försett alla sjuksköterskor med en varsin surfplatta med internet, vilket gör att de dokumenterar i bilen efter varje besök. Jättebra! Surfplattan gör även att de ser vart kollegorna har besökt precis, och vilka de eventuellt är försenade med.
  • De har även fått en egen arbetsryggsäck fylld med diverse förnödenheter en sjuksköterska kan behöva i arbetet samt en arbetstelefon de får ta med hem.
  • De bestämmer redan dagen innan vem som ska åka till patienterna, så de behöver inte ses på kontoret innan de kör ut. De börjar arbeta direkt hemifrån och ringer till varandra för att kolla läget framåt lunchtid.
  • Motsvarigheten till undersköterskor här kallas för “carers”. De samarbetar inte med sjuksköterskorna över huvud taget. Om man har maximal hjälp från carers så har man besök 4 gånger om dagen. Om man behöver mer hjälp än det så får man ha anhöriga eller vänner som hjälper till.
  • All sjukvård, mediciner och hjälpmedel är helt gratis.

 

Förutom att prakticera har vi även hunnit med att anamma den skottska livsstilen lite, och turista. I helgen åkte vi bland annat på bussresa till St Andrews och Anstruther som The International Office på universitetet anordnade för utbytesstudenter.

Bussresegänget:

trip

Slottsruin från 1100-talet i St andrews:

20160923_130506

Klaustrofobiska flyktgångar under slottet:

received_10154156169776137

Ruiner av mäktig katedral från 1200-talet med tillhörande läskig gammal kyrkogård:

20160923_124415

Äta ute här är rätt billigt i förhållande till sverige! Skottsk frukost:

20160923_115323

Vi åt även vad som skulle vara skottlands bästa fish ‘n chips i Anstruther. Men det var inte särskilt gott. Man fick ingen sås till. Resturangen:

20160923_154404

Från Paisley där vi bor tar det bara en kvart med tåget in till Glasgow, Storbritanniens fjärde största stad. Arkitekturen både i Paisley och Glasgow är häftig. Det känns som att man går runt i en Harry Potter film. Moderna konstmuseet i Glasgow:

20160919_145759

Det är kyrkor överallt. Verkligen överallt. Här är grannkyrkan, Paisley Memorial Church, där universitetsstudenterna har sin examenshögtid:

20160918_191738

Det finns även en hel del pubar. Det kan hända att vi har besökt en eller två…20160922_201716

Vi har det bra helt enkelt! Trots att det oftast ösregnar.

Vänliga hälsningar Linn och Maria 🙂

received_10154156169296137

Första veckan – avklarad!

Saturday, September 17th, 2016

20160916_162521120160913_1417292

Hej! 

Nu skriver jag igen, tänkte berätta om första veckan innan det händer ännu mer intressanta saker här 🙂 Först och främst måste jag säga, känner någon ssk-student sig intresserad av att åka som utbytesstudent så gör det! Hur kul och intressant som helst, dock kommer mina ynka 4 veckor som är kvar gå fort förbi så om ni har möjlighet åk iväg för en längre period 🙂

Denna veckan har jag som sagt haft teori med andra ssk-studenter och varit och hälsat på hos kommunsjuksköterskorna där jag kommer att vara de närmsta fyra veckorna. Teorilektionerna ska jag berätta om först och främst. Min första lektion handlade om basic life support, Cate min handledare (som även är lärare på uws och ssk i botten) sa att det är som första hjälpen hemma och det kan du ju, japp absolut tänkte jag, helt trygg i det. För övrigt lektionsalarna som kan liknas vid KTC hemma men på universitetet ligger på 6:e och 7:e våningen i ett höghus med jättefin utsikt över Paisley. I alla fall jag kom till lektionen, och då var det ju avancerad scenarioträning! Haha så snopen jag blev. Först gick Claire (Läraren) igenom hur man intuberar, när det är nödvändigt och när man eventuellt kan behöva gå via näsan istället. Sedan var det dags för olika scenarion där vi i mindre grupper fick göra ett scenario. Resten av klassen fick titta på och skriva upp reflektioner kring vad man gjort och vad man borde gjort och sen gick vi igenom alla scenarion med Claire när alla hade fått göra ett scenario. Alla scenarion var olika och handlade om akuta trauman, fallskada mot huvudet, hur håller man, hur gör man för att inte göra skadan värre, hlr, vem gör vad, vem kontaktar man, orsaken till varför hjärtstoppet skedde och vad det berodde på, vilka moment ska ske när osv. De andra scenarion var det bland annat en kvinna som fick en plötslig hjärtinfarkt, en annan hade opererats och inte ätit på 2 veckor och fick rostbiff vilket orsakade luftvägsstopp. Lektionen gick i princip ut på att tänka hur man förebygger allvarliga incidenter och när de sker, vad gör man och vad ska man tänka på, vad är orsak och primär orsak. Jättekul att det var scenarioträning! Deras dockor här är rätt häftiga med då de blinkar med ögonlocken haha. Sen var det samma som hemma med hjärtstartaren så det kommer jag inte beskriva något.

Nästa lektion för dagen handlade om hur man tar OBS. Alltså när patienten kommer in, vilka observationer gör du, vad undersöker du, vitala parametrar, andas patienten symmetriskt med lungorna, fungerar cirkulationen i perifera extremiteterna, är patienten klar eller förvirrad, har patienten samma styrka i sina händer, fötter, mediciner, historia bakgrund, Och alltihop ska tas i rätt ordning! A-E. Vilket innebär på svenska, Finns det någon livsfara i patientens närhet som man måste ha koll på, Sedan Gör man bedömning Luftvägar, andning, cirkulation, några handikapp, allmän check över skador, fungerar eliminationen, smärta m.m. Sedan historik med mediciner, familj, alleriger. Varje kategori innehåller frågor som man måste ställa till patienten vilket ger en klar överblick över vad man har att göra med och så man kan skriva en bra rapport. Denna lektion var också uppbyggd som scenarioträning där man två och två fick gå in till en patient medan övriga klassen satt i ett annat rum och såg på via direktkamera på en stor tv. Vi fick sitta och checka av vad man gjorde och inte gjorde sedan gick man igenom det med hela klassen. Dockan hade hela tiden olika vitala parametrar och sen kunde även dockan helt plötsligt bli akutsjuk med fallande blodtryck och medvetslöshet. Men riktigt kul och man skrattade rätt mycket med varandra.

Dagen efter hade jag teori i Moving and Handling, vilket också roligt men det var mer som hemma med ergonomin. Här skulle vi också träna i scenarion där patienterna på olika hade handikapp eller opererats eller ramlat ur sängen och hur vi bäst skulle hantera situationen. Men det kändes mer som hemma i Sverige och det var inte så mycket nytt som dök upp där. Ergonomi är väldigt viktigt var man än befinner sig 🙂

Sjävklart har jag hunnit med lite annat också, vårt studentboende här anordnade i onsdags kväll en bussresa t o r till Glasgow på kvällen för oss internationella studenter, jättekul att träffa andra som inte är härifrån. Jag var ensam svensk dessvärre men studenter från spanien, frankrike, belgien och norge var med på bussen så riktigt kul! Dock låter inte franska så bra när ett gäng killar sjunger det lite glada i hatten, speciellt inte på en buss men roligt hade vi! Sedan ska jag iväg imorgon tror jag och kolla in museum och konstmuseum i Glasgow, tror jag ska till katedralen med men det får mina lokala “guider” avgöra som ska turista mig runt haha 🙂

Ska försöka förstå mig på hur jag laddar upp korten med, de blir snurrade av någon anledning, men ska försöka mig på det senare 🙂 Håll till godo med lejonet och Paisley Abbey så länge 😉 Det finns sådana lejon överallt i hela Paisley med olika motiv, superfina! Mina lokala vänner härifrån tyckte dock att lägga flera hundra tusen pund på statyer var onödigt men jag tycker de livar upp lite 🙂 20160916_1632071

Ha det så jättebra hemma i Sverige (hörde allt hur varmt ni haft det)

Kram Maria