Centrum för idrottsutveckling

Välkommen till vår nyhetssida - en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap

När krisen är ett faktum

2021-09-15

Foto: Friedmann Vogel/Bildbyrån

Idrotten, och i synnerhet fotbollsvärlden, fick mer eller mindre en chock i inledningen av sommarens fotbolls-EM när den danska stjärnan Christian Eriksen plötsligt föll ihop i mötet med Finland. Det var obehagliga bilder som kablades ut, men tack och lov gick det bra till slut. Eriksen fick akut, under flera minuter, hjärt- och lungräddning på planen innan han fördes av planen på bår. Därefter blev det operation och sjukhusvistelse följt av rehabilitering som fortfarande pågår.

Avgörande för den lyckosamma utgången var med all säkerhet den akuta insats som gjordes. Det handlade såväl om spelares och ledares som medicinsk personals betydelsefulla och snabba ingripanden.

Även om Eriksens otäcka olycka skedde i ett välbevakat elitidrottssammanhang kan man som tränare, ledare och idrottare i skilda idrotter på olika nivåer hamna i situationer där man snabbt behöver ta hand om ett plötsligt sjukdomstillstånd eller en skada. Detta i lägen då det vanligtvis inte finns tillgång till medicinskt kunnig personal. Med anledning av detta uppmärksammar Centrum för idrottsutveckling i september månad grunderna i första hjälpen och vad som kan vara angeläget att känna till när det sker en kris. Det finns bland annat gediget webbaserat material som presenteras och så pratar vi med Riksidrottsförbundets krisexpert. Helt klart är, precis som i Eriksens fall, att en korrekt akut insats kan vara livsavgörande, men även förkorta tiden för rehabilitering.

I efterdyningarna av en allvarlig skade- eller sjukdomshändelse finns även vikten av en god krishantering – att agera på bästa tänkbara sätt i en utsatt situation. Även här uppmärksammas hur man kan ”tänka efter före”.

”Simbubblan spricker” – En studie av avslutsprocessen och varför elitsatsande simmare slutar simma

2021-06-13

Foto: Petter Arvidsson/Bildbyrån

Syftet med undersökningen som är gjord av Dylan Saleh var att ta reda på tidigare elitsatsande simmares upplevelse av idrottsgymnasium och förstå hur det går till när de avslutar sin elitsatsning. För att besvara detta genomfördes tolv intervjuer med elitsatsande simmare som gått på idrottsgymnasium men valt att hoppa av under gymnasietiden eller inom två år efter examen.

Resultatet visar att simmarnas upplevelse av idrottsgymnasiet är unik, dvs. den är inte samstämmig. Vidare lyfts att avslutsprocessen påbörjats av orsaker som tränarbyte, sociala anledningar utanför idrotten, pandemin covid-19 och minskad entusiasm. Simmarna sökte sig under den tiden till långsiktiga alternativ genom fortsatta studier eller arbete. Beslutet till själva avhoppet utgörs ofta av flera olika delar hos respektive simmare, upp till sju faktorer, som sammantaget utgör beslutet. Faktorerna som framkommit är:

  • missnöje med tränare
  • utebliven utveckling
  • prestationsångest
  • tidskrävande
  • sociala anledningar inom idrotten
  • ohälsa
  • ekonomisk brist i idrotten
  • minskad motivation
  • sociala anledningar utanför idrotten
  • andra prioriteringar

Efter avhoppet upplever simmarna en form av identitetskris som det var lättare att hantera om det fanns annat fokus utöver idrotten samt ett planerat avhopp. Undersökningen betonar vikten av en helhetssyn på den idrottande individen, gemenskapen och tränarens roll som värdefulla i avslutsprocessen.

Hör uppsatsförfattaren Dylan Saleh själv berätta om sin studie i videon nedan!

Värt att notera är också att Dylan fick ta emot RF-SISU Smålands stipendium för bästa uppsats på programmet 2021, grattis Dylan!

Saleh, Dylan. 2021. Simbubblan spricker. http://lnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1562583/FULLTEXT01.pdf (hämtad 2021-06-15)

Jesper elitidrottade utan korsband

2021-04-14

Foto: Lasse Jansson

David Faxå från Centrum för idrottsutveckling intervjuar Jesper Cimen från Nässjö IF. Jesper har haft dubbla allvarliga knäskador men är nu tillbaka i elitidrotten. Hör om Jespers skadeproblem i denna intervju.

Innebandystjärnan om de hemska skadeproblemen

Foto: Per Wiklund/Bildbyrån

På Växjö Fria gymnasium finns det idag ett UF-företag som heter Keep Going UF. De har skrivit en bok som heter Sanningen bakom framgången som handlar om framgångsrika elitidrottare, men inte om deras glada och framgångsrika vardag. Istället handlar boken om motgångarna som också är en del av idrotten och livet. Vi har fått ta del av ett kapitel som handlar om Växjö Vipers-spelaren Victor Hansson. Victor har haft flertalet allvarliga knäskador i sin karriär. Läs hans berättelse här nedan.

Jag har dragit mitt korsband två gånger men jag spelar ändå i en av världens bästa innebandyliga. Det här är min historia om hur jag tog mig igenom två korsbandsskador.

Jag var 14 år och spelade fotboll med min bror i trädgården hemma i Hyllinge. På något sätt landade han på mitt knä och då töjdes mitt ledband ut vilket resulterade i mina 6 första veckor med rehab. Just vid detta tillfälle tänkte jag inte så mycket på det utan de var bara att ta sig igenom de 6 veckorna för att sedan komma tillbaka ut på planen igen. Mina 6 veckor med rehab var över och äntligen skulle jag på min väldigt efterlängtade fotbollsträning. Det jag inte visste var att det skulle bli min sista. Under fotbollsträningen vred jag mitt knä och då rök även korsbandet. Jag blev väldigt rädd och nervös eftersom jag inte visste vad detta skulle betyda. Jag var bara 14 år och hade inte jättemycket erfarenheter om skador. Jag hade hört att det var skitjobbigt med en jobbig operation och en lång rehabperiod. Men fortfarande så var jag ganska liten och visste inte vad jag hade framför mig.

Efter operationen och den långa rehabperioden kom jag äntligen tillbaka och var redo att börja träna igen. Jag slutade med fotboll och körde nu fullt med innebandyn istället. Det var så skönt att äntligen vara tillbaka på plan igen. Efter 3 månader av innebandy så hände det som absolut inte fick hända, jag drog mitt korsband för andra gången i samma knä. Jag slet av 75% av mitt korsband. Nu var jag 16 år gammal och jag hade dragit mitt korsband igen. Jag blev väldigt ledsen när detta hände men jag visste också att det går att fixa. Jag valde sedan att fortsätta spela utan ett korsband då jag hade bestämt mig för att jag ville spela med de bästa. Det var också i den här åldern som det var en massa uttagningar till bland annat skånelaget och även landslaget som jag väldigt gärna ville komma med i såklart. En hel säsong utan korsband blev det. Det är en stor risk att ta såklart eftersom att spela med 15% av sitt korsband är väldigt riskabelt. Det hade kunnat gå illa men är man noga med sin rehab och hur man tränar så är de möjligt.

Att dra ett korsband är väldigt påfrestande både mentalt och fysiskt, det är en lång process som kräver mycket av personen som drabbas. Jag har alltid varit väldigt positiv inställd till det mesta och jag tänker alltid att det löser sig oavsett vad det handlar om. Även min familj har hjälp mig och pushat mig för att hålla huvudet högt och alltid tänka framåt. De har fått mig att förstå att det finns värre saker än ett knä så det är värt att kämpa för. De fick mig att våga fortsätta drömma och fokusera på rätt saker. Det är okej att må dåligt över saker ibland men för att man ska komma vidare gäller det att fortsätta kämpa och inte vika ner sig. Den omgivning jag hade var bland de viktigaste jag hade då jag under stora delen av min juniortid fick stå vid sidan av. Det är inte bara sporten som är viktigt för att man ska bli bäst utan ens omgivning är minst lika viktig, speciellt i de lite tuffare perioderna.

Det fanns perioder där det var extra jobbigt och då var laget och familjen viktiga för mig. Exempel på extra tuffa perioder var när mitt lag spelade viktiga matcher, till exempel ett slutspel i juniorallsvenskan där de kom trea. Det var jobbigt att se hur roligt ens vänner hade det på planen, medan jag själv stod vid sidan och inte kunde påverka eller hjälpa till mer än att försöka pusha de andra. Detta har gjort att jag har lärt mig att uppskatta mycket av laget och allt de man är med om. Att få spela varje match är som en stor dröm då man ett tag trodde att de inte skulle gå att spela mer. Det är viktigt att ta vara på allt man gör och är med om då allting är en erfarenhet som man kan ta lärdom av.

Tankarna kom att jag ville ge upp min karriär under förra säsongen i oktober, säsongen 19/20, då min menisk sprack. Jag började tänka på min framtid när/om jag skaffar barn att man vill kunna leka med de obehindrat och inte behöva ha Atros som vissa läkare sa att jag kanske skulle kunna få. Men jag tog beslutet om att fortsätta då jag älskar innebandyn så mycket. Jag har redan kämpat riktigt mycket så jag vill att allt de jag kämpat för ska vara värt det. Jag kämpar än idag med mitt knä för att undvika att bli skadad igen och jag gör mina övningar precis som jag ska vilket är väldigt viktigt om man vill kunna fortsätta efter en skada. Det är många som kanske gör sin rehab precis efter och fram tills att man får börja spela igen och sen tänker man att nu är jag hel igen, men så är det inte. För att man inte ska bli skadad igen så gäller det att man fortsätter hjälpa sin kropp och bli starkare för att minimera skador ännu mer. Detta gäller inte bara dem som varit eller är skadade utan alla. Kom ihåg att göra dem där extra övningarna innan eller efter träning. Börja förebygg innan något händer och var rädd om din kropp.

Till er ledare som läser detta vill jag också påminna er om att lägga in några grundläggande styrkeövningar men framförallt knäövningar i era träningspass. Börja i tid för att ge ungdomarna så bra förutsättningar som möjligt.

Detta är alltså ett utdrag från boken Sanningen bakom framgången. Ifall du är intresserad av boken eller UF-företaget, spana in deras HEMSIDA eller deras INSTAGRAM

Att förebygga knäskador

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån

April månad på bloggen handlar om ett tyvärr vanligt förekommande problem i idrottslig verksamhet – att drabbas av knäskada. Att råka ut för en knäskada i idrottssammanhang är som nämnt vanligt. Om man ser till populära lagidrotter som basket, fotboll, handboll och innebandy är knän den mest skadade kroppsdelen med varaktiga besvär. Det finns även skillnader mellan tjejer och killar, och exempelvis visar studier inom fotbollen att tjejer får allvarliga knäskador än killar när de kommer in i puberteten.

Särskilda studier i innebandy, och åldersgruppen 12-17 år, påvisar att närmare hälften av alla aktiva råkar ut för en skada under en säsong. Det handlar då om ett stort antal typer av skador av både lindrigare och allvarligare karaktär, men mest förekommande är skador i nedre delen av kroppen och där är knäna mest drabbade.

Vidare finns undersökningar av idrottare som går på idrottsgymnasier (Nationella idrottsutbildningar, NIU) som visar på en förhållandevis stor risk att råka ut för knäskada. Drygt var fjärde elev i idrotterna innebandy, fotboll, ishockey, alpin skidåkning, handboll och basket drabbas. En trolig förklaring är en stor total belastning med för lite återhämtningstid.

Men det finns hopp! Ett flertal studier av förebyggande insatser för att undvika knäskador, som ofta benämns som ”Knäkontroll”, visar på goda resultat. Exempelvis har knäskadorna i flickfotbollen minskat efter att Svenska Fotbollsförbundet införde det som obligatoriska delar i tränarutbildningar. Siffror visar att knäskadorna minskat med 21 %, och allvarliga korsbandsskador med 14 %.

Inom innebandy har man gjort jämförande studier mellan ungdomsspelare som regelbundet bedriver förebyggande träning i form av knäkontroll och de som inte genomför denna träning. Resultaten uppvisar att de som tränade knäkontroll hade 35 % mindre skador under en säsong i jämförelse med övriga. Om man ser till akuta skador (alltså inte överbelastningsskador) var siffrorna ännu större – 45 %. Den positiva effekten framkommer både för killar och tjejer, men är något tydligare för killar. En förklaring kan vara att pojkspelarna fick lite mer av förebyggande knäträning än tjejerna. För dig som vill ta del av mer information om innebandystudien går det bra att klicka HÄR.

De förebyggande insatserna har som nämnts ofta beteckningen ”Knäkontroll”. Begreppet står för ett förebyggande träningsprogram för knä och bål som minskar risken för knäskador. Här nedanför finns information om, och en länk till, ett ”Knäkontroll-program” som är framtaget av Svenska Fotbollförbundet, SISU Idrottsböcker och Folksam. Dessutom har forskarna Anna Hafsteinsson Östenberg och Sofia Ryman Augustsson tagit fram viktiga och lättillgängliga basövningar som presenteras med bild och text. Förhoppningsvis kan du som läsare ha glädje av dessa förebyggande tips.

Referenser

  • Ryman Augustsson S, Ageberg E. Weaker lower extremity muscle strength predicts traumatic knee injury in youth female but not male athletes. BMJ Open Sport Exerc Med 2017;3:e000222. doi:10.1136/bmjsem-2017000222
  • Åkerlund, I., Waldén, M., Sonesson, S. & Hägglund, M. (2020). Knäkontroll minskar kraftigt risken för skador i ungdomsinnebandy. Centrum för idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/knakontroll-minskar-kraftigt-risken-for-skador-i-ungdomsinnebandy/ (hämtad 2021-03-15)
  • Åman, Malin, Forssblad, Magnus, Larsén, Karin. (2019). Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, 27(3): 1000-1008 https://doi.org/10.1007/s00167-018-5225-7 (hämtad 2021-04-14)
  • Åman, Malin. (2017). Acute sports injuries in Sweden and their possible prevention: an epidemiological study using insurance data (Avhandling) Stockholm. Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Forskaren och dietisten om ätstörningar och energibrist inom idrotten

2021-02-12

Anna Melin har under många år jobbat med och forskat kring relativ energibrist hos idrottare. Hon är legitimerad dietist, klinisk näringsfysiolog och arbetar som docent på Linnéuniversitetet. I en intervju med Mats Glemne berättar hon om vetenskapens syn på problemet och hon tipsar också om vad föreningsledare kan och ska göra ifall man misstänker ätstörningar hos de aktiva.

Hon pratar också om att det är viktigt att ta reda på vart man ska vända sig ifall man har misstanke om ätstörningar. Rekommendationen från 1177 är att Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bup, en ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. En rekommendation kan också vara att kolla in Frisk och Fri, riksföreningen mot ätstörningar

Anna har även bidragit med en text till denna blogg. Läs den HÄR.

Relativ energibrist – stort hälsoproblem hos idrottare

Vad innebär problemet?

Att äta tillräckligt och balanserat är viktigt för god hälsa och prestation. Det är dock vanligt att idrottare som tränar mycket, och i synnerhet i idrotter där kroppsvikt har betydelse för prestationen, äter för lite. Relativ energibrist är ett syndrom som uppstår på bakgrund av låg energitillgänglighet med eller utan en ätstörning och är ett av de vanligaste nutritionsrelaterade problem hos både manliga och kvinnliga idrottare.

Energitillgänglighet är den mängd energi som finns kvar till kroppens grundläggande funktioner när den mängd energi som används under träning dras bort från energiintagen. Otillräcklig tillgång till energi påverkar exempelvis återhämtning och effekten av träning. Det sker också hormonella förändringar som kan resultera till nedsatt ämnesomsättning och menstruationsrubbningar hos kvinnor samt minskad sexualdrift hos män. Men det finns även andra negativa effekter med låg energitillgänglighet som mag-tarmkanalsproblem, nedsatt skelett styrka samt hjärt-/kärlpåverkan. Det är viktigt att notera att relativ energibrist inte alltid syns, utan idrottare kan ha stabil kroppsvikt inom normalområdet men samtidigt ha för lite energi tillgängligt för normal kroppslig funktion.

Att låg energitillgänglighet kan leda till utebliven menstruation och benskörhet hos kvinnliga idrottare har varit ett känt sedan 1990-talet. Senare års studier visar att för låg tillgång till energi, med eller utan ätstörning och tvångsmässig träning, även drabbar manliga idrottare. Låga testosteronnivåer med nedsatt sexlust har framför allt rapporterats hos unga manliga uthållighetsidrottare och förknippas bland annat till nedsatt återhämtning.

Oregelbunden och utebliven menstruation är som nämnts vanligt bland kvinnliga idrottare, men ignoreras ofta även om det kan medföra en ökad risk för överbelastningsskador och allvarliga hälsomässiga konsekvenser som benskörhet. Studier har samtidigt visat att hormonsystemet hos yngre kvinnor är känsligare för låg energitillgänglighet än vad det är hos vuxna kvinnor. Låg energitillgänglighet och symptom på relativ energibrist hos unga är därför extra bekymmersamt, eftersom det är i den perioden i livet då kroppen och skelettet utvecklas allra mest.

Orsaker till låg energitillgänglighet

Det är speciellt inom idrotter med fokus på låg kroppsvikt och fettmassa som förekomsten av relativ energibrist och ätstörningar är högst. De idrottsgrupperingar som är särskilt utsatta är estetiska idrotter, uthållighetssporter och s.k. viktklassidrotter. Låg energitillgänglighet kan förekomma omedvetet. Det är till exempel många idrottare som inte vet hur mycket och vad de måste äta för att kompensera för ett högt energibehov. Både låg energitillgänglighet och högintensiv träning minskar aptiten och kombinationen av nedsatt aptit och kalorisnål mat (lågt innehåll av fett och socker och mycket fiber) gör det extra svårt att få i sig tillräckligt med energi. Det är vanligt att idrottare i perioder medvetet äter mindre eller tränar mera för att gå ner i vikt. Det behöver inte medföra något problem så länge perioderna med låg energitillgänglighet inte blir för långa, men många idrottare får positiv effekt vid en viktnedgång, som dessutom kan förstärkas genom positiv återkoppling från omgivningen. Därför är det lätt att komma in i ett negativt beteende med ökad fokus på vikt och mat, tvångsmässig träning och återkommande bantningskurer, som med tiden kan utveckla sig till en ätstörning.

Tips till dig som idrottsledare för att förebygga relativ energibrist

Relativ energibrist, med eller utan ätstörning, är som framgått ett problemen inom idrotten. Det understryker betydelsen av att alla inom svensk idrott följer internationella rekommendationer på området och inför förebyggande insatser med fokus på tidig upptäckt och behandling hos både manliga och kvinnliga idrottare. Några angelägna rekommendationer är:

Satsa på utbildning kring området för ledare, tränare, idrottsföräldrar och det s.k. idrottsmedicinska stödet. Diskutera frågorna regelbundet i föreningarna.

Allmänna riktlinjer:

  1. Fokus på hälsa, välmående , optimal träning och återhämtning (vila, sömn, mat) som prestationsfrämjande faktorer.
    • Ta hjälp av en nutritionist eller legitimerad dietist specialiserad inom idrottsnutrition för utbildning och rådgivning.
  2. Minska fokus på kroppsvikt och kroppssammansättning (fettprocent m.m.).
    • Tränare och ledare ska inte genomföra mätningar av vikt och kroppssammansättning och heller inte uttala sig om idrottares kroppsvikt, kroppssammansättning eller kroppsform..
    • Mätningar av vikt och kroppssammansättning ska inte göras på unga idrottare under 18 år. Unga idrottare under 18 år ska inte uppmanas till att gå ner i vikt eller ändra kroppssammansättning.
    • Om mätningar av vikt och kroppssammansättning ska genomföras på vuxna idrottare bör de utföras av en på området utbildad person, utan personlig koppling till idrottaren. Sätt realistiska prestationsfrämjande och medicinskt försvarbara mål i relation till vikt och kroppssammansättning.
  3. Vid misstanke om ohälsa uppmuntra och stötta till vidare utredning samt lämplig och effektiv behandling av relativ energibrist. Det är viktigt att inte blunda för problemet utan markera den oro man känner och att det krävs insatser. Om det handlar om unga idrottare under 18 år ska föräldrarna kontaktas

Texten skriven av: 

Anna Melin, docent Idrottsvetenskap, Linnuniversitetet

Har du eller någon i din närhet ätstörningsproblem så är rekommendationen från 1177 att Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bup, en ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. En rekommendation kan också vara att kolla in Frisk och Fri, riksföreningen mot ätstörningar. 

Se också en videointervju med Anna HÄR.

Referenser

  • Burke LM, Lundy B, Fahrenholtz I, Melin A. Pitfalls of Conducting and Interpreting Estimates of Energy Availability in Free-Living Athletes. International Journal of Sport Nutrition and Exercise Metabolism, 2018, 28, 350-363.
  • Logue M, Sharon M, Melin A, Delahunt E, Heinen M, Mc Donnell S-J, Corish CA. Low Energy Availability in Athletes 2020: An Updated Narrative Review of Prevalence, Risk, Within-Day Energy Balance, Knowledge, and Impact on Sports Performance. Nutrients. 2020 Mar 20;12(3):835. doi: 10.3390/nu12030835.
  • Melin A, Tornberg ÅB, Skouby S. et al.  Energy availability and the female athlete triad in elite endurance athletes. Scand J Med Sci Sports. 2014; 25:610-622.
  • Melin A, Tornberg ÅB, Skouby S. et al. Low-energy density and high fiber intake are dietary concerns in female endurance athletes. Scand J Med Sci Sports. 2015. doi: 10.1111/sms.12516.
  • Mountjoy, M., Sundgot-Borgen, J.K., Burke, L.M., Ackerman, K.E., Blauwet, C., Constantini, N., … & Budgett, R. (2018). IOC consensus statement on relative energy deficiency in sport (RED-S): 2018 update. British Journal of Sports Medicine, 52(11), 687–697.
  • Tornberg, Å.B., Melin, A., Koivula, F.M., Johansson, A., Skouby, S., Faber, J. & Sjödin, A. (2017). Reduced neuromuscular performance in amenorrheic elite endurance athletes. Medicine & Science in Sports & Exercise, 49(12), 2478–2485.

Idrottare eller influencer – hur kan idrotten tänka?

2020-11-13

Foto: Bildbyrån

De senaste decenniets digitalisering och tekniska utveckling sammanflätas allt mer med samhällets olika delar och berör oss alla i någon utsträckning. Idag lever många av oss ett uppkopplat liv där internet och sociala medier spelar en central roll, men frågan är hur idrotten och dess utövares relation till sociala medier ser ut? Tidigare styrde de traditionella medierna bilden av idrottare och idrottsföreningar, men nu har var och en större möjligheter att påverka hur man själv framställs.

Denna text är relaterad till en uppsats som vi har gjort och som har namnet Idrottare eller Influencer. Studien bygger på nio intervjuer med individuella idrottare, där vi undersökte deras användning av Instagram. Valet föll på just Instagram eftersom det i dagsläget är en av de viktigaste plattformarna för digital marknadsföring och en av medieplattformarna som växer allra mest. Trots att studien är riktad mot individuella elitidrottare tror vi att delar av resultatet även kan tillämpas på idrottsföreningar. Vi ger därför några avslutande generella slutsatser.

Resultat från studien

Hur ser idrottarnas användande av Instagram ut?

Att ha ett starkt personligt varumärke och många följare gav idrottaren större möjligheter att få sponsorer och samarbetspartners. Ett ökat antal sponsorer var i sin tur en hjälp i deras idrottsutövande på olika plan, inte minst ekonomiskt. Instagram användes som en del i deras jobb som elitidrottare och de hade strategier för att öka sitt följarantal och därmed bli mer attraktiva för sponsorer och samarbetspartners. Användandet av Instagram var därför vanligt förekommande i syfte att visa den önskade bilden av sig själv.

Hur vill idrottarna framställas på Instagram?

Hur bygger då idrottaren sitt personliga varumärke? Samtliga intervjuade idrottare strävade efter att framställas på ett positivt sätt. Genom att lägga ut tränings- och tävlingsbilder visade de att de var hängivna till sin idrott. Några delade ett mer personligt innehåll där de ville lyfta fram sin vardag och visa privatpersonen bakom idrottaren. Gemensamt för samtliga var att innehållet var väl genomtänkt då de eftersträvade stärka det egna varumärket. Att framstå som en god förebild och vara en ambassadör för sin idrott var därför en självklarhet.

Hur påverkas idrottarna av sociala medier?

Studien visade att idrottarna påverkades av sociala medier beroende på hur mycket energi och tid de la på plattformen. Det fanns en stor medvetenhet om hur deras följare uppfattade dem, vilket i sin tur gjorde att de agerade på olika sätt. De ville upprätthålla en god kontakt med sina följare, och vissa läste och svarade på alla kommentar som skrevs medan andra var måna om att lägga ut rätt bilder. Användandet av sociala medier upplevdes som mer eller mindre krävande, men det uttrycktes överlag att det var angeläget.

Sociala medier i idrottsföreningar

Hur kan då denna kunskap var användbar för en idrottsförening? Sociala medier är kanske det enklaste sättet att synas på och det är förhållandevis lätt att använda. Samtidigt är det väldigt många som använder sig av sociala medier som exempelvis idrottare, föreningar, politiker, influensers m.fl. Alltså är det tusentals andra som slåss om just den uppmärksamhet som du och din förening vill ha.

För det första visade studien vikten av att rikta innehållet så att det blir tydligt. Att verkligen tänka igenom hur föreningen vill framställas. Lite som det låter, att lägga ut sådant innehåll som stärker den bild föreningen vill att andra ska ha av den.

För det andra, att lägga ut bilder och filmer frekvent är en enkel strategi, vilket kan bidra till ökad trafik och aktivitet på din profil. Beroende på hur ofta någon är inne på föreningens profil desto troligare är det att innehållet dyker upp i användarens egna flöde.

För det tredje så har föreningen själv makten att styra sitt innehåll och förknippas med rätt värden. En förening som vill framstå som öppen och välkomnande kan exempelvis lägga ut bilder som visar stark gemenskap. Helt enkelt – olika bilder ger olika värden.

Avslutningsvis kan sociala medier vara ett viktigt verktyg för den som vill skapa aktivitet kring sin förening, men också för de som vill locka sponsorer eller öka sin biljettförsäljning. Sociala medier kan användas för att stärka föreningen, men varumärket kan också skadas om det görs på fel sätt. De senaste åren konsumeras mer idrott och annan media digitalt. Den pågående pandemin har dessutom öppnat upp för ytterligare digital konsumtion genom att erbjuda publiken livesändningar direkt i mobilen från appar såsom exempelvis Min fotboll och Svensk innebandys app.

I dessa prövande tider då publik fortsatt hålls utanför arenor behöver föreningar hålla idrotten tillgänglig genom att synas på sociala medier. Det är viktigt att se det som en möjlighet till nya vägar, vilket i längden kan utveckla idrotten. Syns man inte, finns man inte.

 

Skrivet av: Adam Carlsson & Simon Åkesson

Vill ni ta del av uppsatsen Idrottare eller influencer i sin helhet finns den HÄR.

VIDEO: ”Det fina med styrketräning? Det är en så potent träningsform!”

2020-09-15

Bör egentligen barn och ungdomar styrketräna? Hade du frågat gemene idrottsledare för 10-15 år sedan hade nog svaret blivit ”nej, det är skadligt”. Idag vet vi mer. I en videointervju med en av Sveriges ledande forskare på området – Jesper Augustsson – diskuterar vi styrketräning för barn och ungdomar.

Hur mycket bör man styrketräna? Är det direkt på skivstången som gäller och hur kan ledare tänka när det kommer till att kombinera ordinarie idrott med styrketräning? Dessa är några av frågorna vi diskuterar i videointervjun med Jesper. Jesper betonar också att styrketräning passar allra bäst som komplement till någon annan aktivitet, detta eftersom det är en så ”potent träningsform”.

Jesper har även en egen YouTube-kanal där han fördjupar sig i dessa frågor. Du når den HÄR.

Jesper Augustsson jobbar som docent på Linnéuniversitetet i Kalmar. Han är också sjukgymnast och har ett stort intresse i styrketräning.

Vill du läsa mer om den studie som Tonkonogi publicerade för RF 2009 finns den här.

 

Styrketräning för barn och unga – vad gäller idag?

2020-09-11

Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån

Om barn och unga ska träna styrketräning har länge varit en omdiskuterad fråga. Från att nästan ha varit ett tabubelagt område, där risker med skador och till och med problem med normal längdtillväxt har lyfts fram, är tonen en annan idag. Nu visar aktuell forskning mer på det motsatta, det vill säga det är ofarligt och istället positivt för såväl barns och ungas hälsa som deras utveckling.

Det finns olika studier som tydliggör att det kan vara av vikt för både den fysiska och psykiska hälsan att träna styrketräning. Därigenom har det förstås positiva effekter på den idrottsliga prestationen. Olika delar som lyfts fram är bland annat betydelsen för en god motorik och för att minska på skaderisken. Men även kopplingar till en aktiv livsstil rent generellt och positiva psykiska effekter som stärkt självkänsla och självförtroende finns.

Det är dock viktigt att påpeka att styrketräningen ska bedrivas på ett sätt som är anpassat för barn och unga. Det kan innebära allt från att det ska vara rimliga belastningar, som inte handlar om maximala påfrestningar, till att träningen utövas på ett lekfullt och varierat sätt. Hänsyn ska tas till rådande styrkenivå och den motoriska samt tekniska förmågan. Just att lära sig en god teknik i unga år bidrar till att barn och unga kan träna på ett säkert och effektivt sätt.

Mer information om den rådande synen på styrketräning för barn och unga, och vad det kan innebära för bland annat deras idrottsliga utveckling, finns i en artikel som har skrivits av en av landets största experter – Michail Tonkonogi – och som är publicerad på Idrottsforskning.se. I artikeln finns också tips på hur rolig och tillförlitlig styrketräning för barn och unga kan läggas upp och utföras. Du når artikeln genom att klicka här.

Källa

Ovanstående introduktion är baserad på Tonkonogis artikel ”Det viktigaste du behöver veta om styrketräning för barn”. (2020).
Centrum för idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/det-viktigaste-du-behover-veta-om-styrketraning-for-barn/ (hämtad 2020-09-05)