Nyheter

Pandemins påverkan på idrotts-Sverige

torsdag, oktober 15th, 2020

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån

Som vi alla är väl medvetna om har Coronapandemin på flera sätt förändrat förutsättningarna i vårt samhälle – det gäller för såväl organisationer, arbetsplatser m.fl. som för enskilda personer. Pandemin sätter spår i vår vardag och begränsar våra möjligheter att ”leva som vanligt”. En del i detta sammanhang är givetvis ändrade villkor för idrotts- och motionsverksamhet.

Frågan är då hur det ser ut i idrotts-Sverige? Idrottar/tränar vi som tidigare? Vilka idrotter har det svårt, respektive finns det idrotter som har utvecklats? Finns det regionala, åldersrelaterade eller andra skillnader? Dessa rader vill delge en bild som växer fram och texten är bland annat baserad på en större pågående studie som genomförs vid Malmö universitet – ”Röster från en stängd idrottsvärld”, men också inspel från Riksidrottsförbundet, Vetenskapsradion och en webbinarieserie som benämns ”Vägen tillbaka från Corona”. Studien ”Röster från en stängd idrottsvärld” har syftet att öka kunskapen om coronakrisens effekter för motion, fysisk aktivitet, föreningsidrott och supporterskap i Sverige. Det är en pågående undersökning och de data som finns än så länge är enkätsvar från drygt 1100 personer. Nu väntar intervjuer med idrottare, tränare och supporters.

Det är en splittrad bild kring hur pandemin slår och det beror på ett flertal olika faktorer. Det kan handla om lag- eller individuell idrott, idrotter med närkontakt eller ej, om man idrottar ute eller inne samt geografiska skillnader. Men variationen har även att göra med på vilken nivå man utövar sin idrott och vilken ålder som utövarna har.

Som är välbekant agerade Sverige som land annorlunda i jämförelse med många andra länder när pandemin slog till. Det var inte lika tydliga nedstängningar samt restriktioner och det handlade om att balansera en begränsning av smittspridningen med att lindra pandemins ekonomiska följder. Detta visade sig även när det gällde idrott och motion där mycket av tävlingsidrotten omgående stängdes ner, medan det fanns en öppenhet kring hur träning och viss tävlingsverksamhet kunde bedrivas. Det uttalades rekommendationer om att undvika kroppskontakt och träning inomhus samt att begränsa seriespel, cuper och resor.

Detta agerande har förstås inneburit ett hårt slag för i synnerhet elit- och tävlingsidrotten, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats till att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Vad de långsiktiga konsekvenserna blir är omöjligt att säga – det handlar bland annat om hur lång pandemin blir, vilka restriktioner som kommer att gälla framöver och vilket statligt stöd som kommer att ges.

Studierna visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på skiftande sätt. Å ena sidan finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Men å andra sidan finns det supportrar som uttrycker ett stort tomrum där man tappar sina sociala kontakter, hamnar mer framför TV:en, rör sig mindre och känner sig deppiga. Så det är en delad bild.

Enligt resultaten verkar idrotts- och motionsutövandet ha minskat mest bland de yngre. Det gäller dels att träningsaktiviteterna i framförallt inomhus- och kontaktidrotter har ställts in eller minskat i omfattning. Men forskarna relaterar också tillbakagången till den nedstängning av gymnasiet som gjordes i våras med distansarbete hemifrån. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har begränsats. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer.

Föga överraskande är det utomhusidrotter, och i synnerhet de som inte innebär närkontakt, som har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, det vill säga att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årstidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Det finns alltså både förlorare och vinnare som en följd av pandemin. I aktuella ”spaningar” från Riksidrottsförbundet uttrycks en risk för att cirka tio procent av landets idrottsföreningar kan tvingas att lägga ner och att hälften av föreningarna måste minska sitt aktivitetsutbud. Det uttrycks även en farhåga att medlemsantalet kommer att minska rent generellt. Det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. Vidare påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen.

Men som framgått växer olika utomhusidrotter och överhuvudtaget intresset för fysisk träning i utomhusmiljöer. Det talas om att fysisk aktivitet kan ha fått en ny våg, och som kan attrahera nya målgrupper, genom det som skett. Vi ser även en digital omställning som ger utrymme för innovativa sätt att tävla och träna tillsammans utan det rent fysiska mötet. Idrott och motion i närområdet ökar och vi umgås samt aktiverar oss utomhus.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Med all respekt för den tuffa verklighet som råder kan det förhoppningsvis i många föreningar också bli en ”väckarklocka” som kan stimulera till en kreativ och ändamålsenlig utveckling.

 

Källor

PODCAST: Så söker du miljardstödet

torsdag, oktober 15th, 2020

Den 15 oktober öppnar ansökan för att söka coronakompensationsstöd för hösten 2020. Detta är pengar som regeringen har skjutit till. Regeringen har beviljat en miljard kronor och denna miljard kommer att fördelas på två perioder, kvartal tre och kvartal fyra. I våras gick ett liknande kompensationsstöd ut till föreningslivet, det för kvartal två.

I podcasten Här pågår föreningsidrott intervjuas Peter Eriksson från Riksidrottsförbundet. Peter jobbar som verksamhetscontroller med särskilt ansvar för bidragsfrågor. I podcasten svarar han på frågor om hur processen går till från regeringsbeslut till utbetalning till idrottsföreningar. Ska ni söka stöd rekommenderar vi er att lyssna på denna 28 minuter långa podcast!

Vill du läsa mer om stödet samt få info om hur du gör för att faktiskt fylla i ansökan ska du läsa mer HÄR

 

Starkt hälsointresse bland unga – möjligheter och utmaningar för idrotten?!

onsdag, augusti 12th, 2020
Joggare

Foto: Maxim Thoré/Bildbyrån

Allt fler ungdomar upplever att det är angeläget med en sund livsstil och bra hälsovanor. Jämförelser över tid visar tydligt att det har blivit allt viktigare i unga människors liv. Utifrån denna vetskap, hur kan idrottsföreningar tänka och agera?  

Hälsa och sund livsstil inbegriper förstås olika delar, men en väsentlig del i sammanhanget är att vara fysiskt aktiv, att träna, att hålla sig i form etc.

Sett till idrottens utveckling är detta ökade hälso- och träningsintresse något ologiskt eftersom antalet aktiva inom föreningsidrotten minskat under den senaste tioårsperioden, inte minst bland äldre ungdomar. En trolig förklaring är att fler och fler ungdomar tränar utanför den organiserade föreningsidrotten – både på egen hand och inte minst i kommersiell verksamhet som gym eller liknande. På senare år har det även skett en minskning bland de yngre deltagarna i åldrarna 7-12 år, och den är procentuellt större på pojksidan. Här kan det finnas förklaringar som har att göra med att fler idrottsföreningar ställer krav på mycket träning i ”sin” idrott allt tidigare, vilket inte passar alla unga aktiva eller eventuellt inte ger alla möjligheten att delta. Det finns i många fall, på gott och ont, en tradition att idrott när man blir äldre ska kännetecknas av förhöjd träningsdos, mer intensiv träning och ökad fokusering på resultat.

Utifrån ett folkhälsoperspektiv är minskningen i föreningsidrotten säkerligen inget problem, det viktiga är att allt fler tränar och rör på sig. Men det är onekligen en utmaning för idrottsrörelsen om man vill fortsätta att attrahera många av landets barn och ungdomar. Det ska sägas att det finns en stor grupp barn och ungdomar som drivs av att utvecklas i sin idrott och gillar att tävla. För denna grupp är föreningsidrottens uppbyggnad och tradition på många sätt bra och naturlig. Men vill man nå de unga som mer vill idrotta och träna för hälsans skull kan det behövas nytänkande på flera sätt. Det är en balansgång att fortsätta att tilltala de unga som vill utveckla sin prestation och tävla, samtidigt som man når de ungdomar som mer tränar för att må bra. Insikten om den rådande situationen har ökat på senare år och det visar sig bland annat i ett pågående utvecklingsarbete inom idrottsrörelsen, Strategi 2025. Inom ramen för detta arbete finns olika så kallade utvecklingsresor och mål – exempelvis kring en ny syn på träning och tävling och en inkluderande idrott för alla.

Mer information om den rådande hälsotrenden bland unga, och vad det kan innebära för idrotten, finns i en artikel som har skrivits av Johan Pihlblad på Idrottsforskning.se. Idrottsforskning.se är en webbaserad tidning för den som är intresserad av idrott, hälsa och träning och den görs av Centrum för idrottsforskning. Kopplat till artikeln finns också några tänkvärda länkar för den som vill ”djupdyka” lite mer i ämnet.

Det kan även vara inspirerande att ta del av den utveckling som gjorts i den idrott som har haft mest positiv utveckling när det gäller antalet deltagartillfällen för barn och ungdomar under senare år – gymnastik. Bland annat har gymnastiken visat en god medvetenhet om den växande gruppen som främst vill träna för hälsans skull och har på olika sätt anpassat och utvecklat verksamheten efter det.

Därutöver har gymnastiken även breddat sin verksamhet genom att ta in nya grenar med ursprung i andra idrotter och rörelsekulturer. Även här finns en artikel på Idrottsforskning.se och den är skriven av Johan Lundberg. 

Källor

Centrum för idrottsforskning (2020). Statens stöd till idrotten – uppföljning 2019. Centrum för idrottsforskning 2020:1.

Hedenborg, S. & Larneby, M. (2016). Skilda världar – unga i och om framtidens föreningsidrott . FoU­-rapport 2016:1.

Riksidrottsförbundet. (2019). Strategi 2025.
https://www.strategi2025.se (hämtad 20-08-08)

Ungdomsbarometern. (2020). En engagerad ungdomsgeneration. Temarapport.
https://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2020/05/Ungdomsbarometern.pdf (hämtad 20-08-08)

Rörelsecoachutbildning aktiverar barn och bidrar till högre kunskap

fredag, februari 7th, 2020

Inom kort drar Linnéuniversitetet igång sin kurs Rörelsecoach för rörelserika skolor. Det är en kurs som riktar sig till anställda på skolor och fritidsverksamheter som vill lära sig mer och aktivera skolungdomar i deras vardag. Vi tog ett snack med Åsa Wiberg som är ansvarig för kursen samt Rosmarie Adenmark som är en tidigare student, som nu kan implementera sina kunskaper i sin vardag som idrottslärare.

För att läsa mer om utbildningen, klicka HÄR. Sista anmälan är 14/2.

Ta del av videon nedan!