Nyheter

Ny idrottskunskap från nybakade studenter!

måndag, juni 14th, 2021

Foto: Johannes Rydström/Pressbild

Juni månads fokus har lite annan karaktär än vanligt och inget separat tema. Istället presenteras tre aktuella idrottsliga studier gjorda av studenter på Linnéuniversitetet. Studierna belyser olika områden som barnkonventionens betydelse för idrottslig verksamhet, fotbollstränares sociala bakgrund och orsaker till avhopp från idrottsgymnasium. Studenterna presenterar själv sina undersökningar via filminslag och det går även bra att ta del av såväl skriftliga sammanfattningar som hela studierna. Vi hoppas att det ska bli intressant lyssnande och läsande.

Studenterna kommer från ett utbildningsprogram vid Linnéuniversitetet som heter Coaching och Sport Management. Det är ett treårigt program som vänder sig till idrottsintresserade som vill utveckla sitt intresse yrkesmässigt. Det är en bred utbildning med ledarskap i fokus. Man kan säga att Coaching mer står för ett operativt ledarskap på individ- och gruppnivå (aktivitetsledare), medan Sport Management handlar om ett ledarskap på organisationsnivå (organisationsledare). Coachingdelarna riktar sig mycket mot tränarskap på olika nivåer och managementdelarna mer gentemot ledning, organisering och utveckling inom idrotts-, fritids- och evenemangsområden. Samtidigt är en tanke att programmet ska motverka en uppdelad idrottsorganisation där det finns svaga kopplingar mellan idrottsutövandet och ledningsfunktioner, utan istället se att det är viktigt att de går hand i hand med varandra.

Man kan alltså säga att Coaching och Sport Management är ett generalistprogram och att detta ses som en styrka. Studenterna läser kurser som spänner över ett brett område – exempelvis ledning och organisering, idrottscoaching, träningslära, hälsoarbete, marknadsföring, entreprenörskap, ekonomistyrning och juridik – och utvecklar därigenom en bred kompetens för att leda och utveckla idrott på olika nivåer. I programmet finns också nära samverkan med olika idrottsliga verksamheter. För dig som är intresserad av mer information KLICKA HÄR.

Mot slutet av den treåriga utbildningen skriver studenterna ett examensarbete, en kandidatuppsats. Det är ett arbete som sträcker sig över tio veckor där studenterna väljer ett område som de vill studera närmare och som preciseras i ett tydligt syfte och frågeställningar. Studenterna läser in sig på området och väljer sedan hur de bäst kan finna svar på sitt syfte samt sina frågor och gör en undersökning. Vanligt är att man gör enkäter och/eller intervjuer. När studenterna fått in sina svar så bearbetas och analyseras dessa. Här görs jämförelser med andra studier inom det valda området och teoretiska utgångspunkter. Resultat och analys följt av en egen diskussion avslutar examensarbetet.

Det är alltså tre examensarbeten från Coaching och Sport Management som utgör juni månads nyhetsbrev. Som framgått spänner studierna över ett brett område, precis som hela utbildningsprogrammet, och vi önskar intressant lyssning och läsning.

Drastiska LOK-stödstapp under pandemin

onsdag, mars 17th, 2021

Pandemin har slagit hårt mot barn- och ungdomsidrotten. Det visar statistik från LOK-stödet som RF publicerade under gårdagen. Under 2020 skedde det en halv miljon färre idrottsaktiviteter jämfört med tidigare. 

Inomhusidrotter och idrotter med mycket närkontakt är de stora förlorarna under pandemiåret. Budo och kampsport står tillsammans med innebandyn, handbollen och basketen för det största tappet. Tappet sker också i alla åldrar, men de äldsta ungdomarna (21-25 år) står för det största tappet med totalt 21%.

Det är även noterbart att idrottare över 25 år med funktionsvariationer har minskat med hela 44%.

SVT har gjort en sammanställning om hur det ser ut på lokal nivå, läs mer om det HÄR.


Fakta LOK-stöd

Förkortningen LOK står för statligt lokalt aktivitetsstöd, och avser att stödja idrottslig föreningsverksamhet för barn och ungdomar mellan 7 och 25 år (för funktionsnedsatta deltagare finns ingen övre åldersgräns). Föreningen redovisar sina tränings- och tävlingstillfällen och får pengar per deltagare, ledare och deltagartillfälle.

Corona och idrott: Här är de vanligaste frågorna och svaren på dessa

måndag, mars 15th, 2021

Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån

Det finns många frågor inom idrottsrörelsen som ofta återkommer när vi pratar om pandemin. Vi har samlat ett gäng av dessa och bad en distriktsidrottschef och en förbundsjurist besvara dessa frågor.

Ifall du föredrar att ta del av vanliga frågor och svar i textform rekommenderar vi er till denna sida.

I videon nämns också följande sidor. Läs mer om:

I videon ser du Rickard Strandberg från RF-SISU Småland samt Johan Karlsson från Riksidrottsförbundet.

Professorn: ”Har vi glömt varför människor idrottar?”

måndag, mars 15th, 2021

Foto: Håkan Röjder/Malmö Universitet

Susanna Hedenborg är professor i idrottsvetenskap på Malmö Universitet. I ett samtal med Mats Glemne berättar hon om den studie som hon och hennes kollegor gjort senaste åren och handlar om pandemins påverkan på idrotts-Sverige.

Hon pratar bland annat om att idrotten riskerar att tappa både aktiva, men även ideella ledare och ställer sig frågan ”hur ska föreningarna ställa om när pandemin är över?”. Hon lyfter också ett varningens finger för att vi börjar glömma bort varför människor egentligen idrottar. Det är väl egentligen för att utföra den faktiska idrotter, inga alternativa motionsformer i en annan miljö.

Se hela intervjun nedan och läs mer om forskningsprojektet HÄR.

Pandemins fortsatta påverkan på idrotts-Sverige

måndag, mars 15th, 2021

Foto: Marcel Engelbrecht/Bildbyrån

Vi har i tidigare blogginlägg belyst hur Coronapandemin påverkar idrotts- och motionsverksamheten och vi gör nu ett försök att uppdatera läget. Inte minst för att pandemin fortsätter att starkt påverka idrotten på olika nivåer. Som om en del i uppdateringen finns en intervju med professor Susanna Hedenborg vid Malmö universitet som varit en av de ansvariga för en omfattande studie som heter Idrotten och friluftslivet under coronapandemin. 

Det är en varierad bild som framkommer kring hur pandemin har påverkat idrotten och det beror på ett flertal olika omständigheter. På elitnivå har mycket verksamhet skjutits fram, medan andra delar har genomförts utan publik. Detta agerande har förstås inneburit ett hårt ekonomiskt slag, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Samtidigt har det inom flera idrotter skett en innovativ digital utveckling av tävlingsverksamheten som kan ge intressanta lärdomar även efter att pandemin är över.

Studier visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på olika sätt. Ett flertal uttalar att de känner en tomhet för att ha missat möjligheten att uppleva matcher och tävlingar live, man saknar den helhetsupplevelse som det innebär att åka på evenemang med andra supportrar. Samtidigt finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Så det är delvis en splittrad bild.

På barn-, ungdoms- och breddsidan har det också varierat mycket. En del idrotter har ställt in helt, främst inomhusidrotter med närkontakt, medan andra har pågått ungefär som vanligt men med gängse restriktioner. Begränsningarna har varit mer frekventa när det gäller tävlingsverksamheten i jämförelse med träningen, och slagit olika för skiftande åldersgrupper. I synnerhet i åldersgruppen 16–20 år har det varit många som drabbats av att deras idrottsaktiviteter ställts in helt.

Som ett resultat av begränsningarna som satts i verket har idrotts- och motionsutövandet minskat mest bland de yngre. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har inskränkts. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer. En förklaring kan vara motiven som man har för sitt idrotts- och motionsutövande. Om det mer inriktar sig på hälsa och välbefinnande har det varit större möjligheter att finna alternativ. Om drivkrafterna istället mer handlar om prestationsutveckling och utmaningen kring tävling och resultat har det varit svårt att tillgodose detta under de rådande omständigheterna.

Här finns givetvis en oro för de långsiktiga konsekvenserna såväl för engagemanget i idrottsföreningar som för de hälsomässiga aspekterna. Det finns en farhåga att medlemsantalet kommer att minska, och det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. I sammanhanget påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen. I så fall kan det få trista följder för folkhälsan framåt där den ojämlikhet som finns i dag kan förstärkas. Här gäller det att vara vaksam och se vad som behöver göras på olika nivåer – allt från statsmakternas beslut till insatser i det konkreta föreningslivet.

Men samtidigt konstateras att utomhusidrotter och fysisk träning i utomhusmiljöer har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat, i synnerhet i naturområden som finns belägna i närheten av där människor bor. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, dvs. att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årtidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Vi hoppas att vi ”ser ljuset i tunneln” och inom kort successivt kan börja återgå till en mer normal situation för både den idrottsliga verksamheten som för samhället i stort.

Källor

Pandemins påverkan på idrotts-Sverige

torsdag, oktober 15th, 2020

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån

Som vi alla är väl medvetna om har Coronapandemin på flera sätt förändrat förutsättningarna i vårt samhälle – det gäller för såväl organisationer, arbetsplatser m.fl. som för enskilda personer. Pandemin sätter spår i vår vardag och begränsar våra möjligheter att ”leva som vanligt”. En del i detta sammanhang är givetvis ändrade villkor för idrotts- och motionsverksamhet.

Frågan är då hur det ser ut i idrotts-Sverige? Idrottar/tränar vi som tidigare? Vilka idrotter har det svårt, respektive finns det idrotter som har utvecklats? Finns det regionala, åldersrelaterade eller andra skillnader? Dessa rader vill delge en bild som växer fram och texten är bland annat baserad på en större pågående studie som genomförs vid Malmö universitet – ”Röster från en stängd idrottsvärld”, men också inspel från Riksidrottsförbundet, Vetenskapsradion och en webbinarieserie som benämns ”Vägen tillbaka från Corona”. Studien ”Röster från en stängd idrottsvärld” har syftet att öka kunskapen om coronakrisens effekter för motion, fysisk aktivitet, föreningsidrott och supporterskap i Sverige. Det är en pågående undersökning och de data som finns än så länge är enkätsvar från drygt 1100 personer. Nu väntar intervjuer med idrottare, tränare och supporters.

Det är en splittrad bild kring hur pandemin slår och det beror på ett flertal olika faktorer. Det kan handla om lag- eller individuell idrott, idrotter med närkontakt eller ej, om man idrottar ute eller inne samt geografiska skillnader. Men variationen har även att göra med på vilken nivå man utövar sin idrott och vilken ålder som utövarna har.

Som är välbekant agerade Sverige som land annorlunda i jämförelse med många andra länder när pandemin slog till. Det var inte lika tydliga nedstängningar samt restriktioner och det handlade om att balansera en begränsning av smittspridningen med att lindra pandemins ekonomiska följder. Detta visade sig även när det gällde idrott och motion där mycket av tävlingsidrotten omgående stängdes ner, medan det fanns en öppenhet kring hur träning och viss tävlingsverksamhet kunde bedrivas. Det uttalades rekommendationer om att undvika kroppskontakt och träning inomhus samt att begränsa seriespel, cuper och resor.

Detta agerande har förstås inneburit ett hårt slag för i synnerhet elit- och tävlingsidrotten, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats till att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Vad de långsiktiga konsekvenserna blir är omöjligt att säga – det handlar bland annat om hur lång pandemin blir, vilka restriktioner som kommer att gälla framöver och vilket statligt stöd som kommer att ges.

Studierna visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på skiftande sätt. Å ena sidan finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Men å andra sidan finns det supportrar som uttrycker ett stort tomrum där man tappar sina sociala kontakter, hamnar mer framför TV:en, rör sig mindre och känner sig deppiga. Så det är en delad bild.

Enligt resultaten verkar idrotts- och motionsutövandet ha minskat mest bland de yngre. Det gäller dels att träningsaktiviteterna i framförallt inomhus- och kontaktidrotter har ställts in eller minskat i omfattning. Men forskarna relaterar också tillbakagången till den nedstängning av gymnasiet som gjordes i våras med distansarbete hemifrån. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har begränsats. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer.

Föga överraskande är det utomhusidrotter, och i synnerhet de som inte innebär närkontakt, som har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, det vill säga att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årstidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Det finns alltså både förlorare och vinnare som en följd av pandemin. I aktuella ”spaningar” från Riksidrottsförbundet uttrycks en risk för att cirka tio procent av landets idrottsföreningar kan tvingas att lägga ner och att hälften av föreningarna måste minska sitt aktivitetsutbud. Det uttrycks även en farhåga att medlemsantalet kommer att minska rent generellt. Det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. Vidare påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen.

Men som framgått växer olika utomhusidrotter och överhuvudtaget intresset för fysisk träning i utomhusmiljöer. Det talas om att fysisk aktivitet kan ha fått en ny våg, och som kan attrahera nya målgrupper, genom det som skett. Vi ser även en digital omställning som ger utrymme för innovativa sätt att tävla och träna tillsammans utan det rent fysiska mötet. Idrott och motion i närområdet ökar och vi umgås samt aktiverar oss utomhus.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Med all respekt för den tuffa verklighet som råder kan det förhoppningsvis i många föreningar också bli en ”väckarklocka” som kan stimulera till en kreativ och ändamålsenlig utveckling.

 

Källor

PODCAST: Så söker du miljardstödet

torsdag, oktober 15th, 2020

Den 15 oktober öppnar ansökan för att söka coronakompensationsstöd för hösten 2020. Detta är pengar som regeringen har skjutit till. Regeringen har beviljat en miljard kronor och denna miljard kommer att fördelas på två perioder, kvartal tre och kvartal fyra. I våras gick ett liknande kompensationsstöd ut till föreningslivet, det för kvartal två.

I podcasten Här pågår föreningsidrott intervjuas Peter Eriksson från Riksidrottsförbundet. Peter jobbar som verksamhetscontroller med särskilt ansvar för bidragsfrågor. I podcasten svarar han på frågor om hur processen går till från regeringsbeslut till utbetalning till idrottsföreningar. Ska ni söka stöd rekommenderar vi er att lyssna på denna 28 minuter långa podcast!

Vill du läsa mer om stödet samt få info om hur du gör för att faktiskt fylla i ansökan ska du läsa mer HÄR

 

Starkt hälsointresse bland unga – möjligheter och utmaningar för idrotten?!

onsdag, augusti 12th, 2020
Joggare

Foto: Maxim Thoré/Bildbyrån

Allt fler ungdomar upplever att det är angeläget med en sund livsstil och bra hälsovanor. Jämförelser över tid visar tydligt att det har blivit allt viktigare i unga människors liv. Utifrån denna vetskap, hur kan idrottsföreningar tänka och agera?  

Hälsa och sund livsstil inbegriper förstås olika delar, men en väsentlig del i sammanhanget är att vara fysiskt aktiv, att träna, att hålla sig i form etc.

Sett till idrottens utveckling är detta ökade hälso- och träningsintresse något ologiskt eftersom antalet aktiva inom föreningsidrotten minskat under den senaste tioårsperioden, inte minst bland äldre ungdomar. En trolig förklaring är att fler och fler ungdomar tränar utanför den organiserade föreningsidrotten – både på egen hand och inte minst i kommersiell verksamhet som gym eller liknande. På senare år har det även skett en minskning bland de yngre deltagarna i åldrarna 7-12 år, och den är procentuellt större på pojksidan. Här kan det finnas förklaringar som har att göra med att fler idrottsföreningar ställer krav på mycket träning i ”sin” idrott allt tidigare, vilket inte passar alla unga aktiva eller eventuellt inte ger alla möjligheten att delta. Det finns i många fall, på gott och ont, en tradition att idrott när man blir äldre ska kännetecknas av förhöjd träningsdos, mer intensiv träning och ökad fokusering på resultat.

Utifrån ett folkhälsoperspektiv är minskningen i föreningsidrotten säkerligen inget problem, det viktiga är att allt fler tränar och rör på sig. Men det är onekligen en utmaning för idrottsrörelsen om man vill fortsätta att attrahera många av landets barn och ungdomar. Det ska sägas att det finns en stor grupp barn och ungdomar som drivs av att utvecklas i sin idrott och gillar att tävla. För denna grupp är föreningsidrottens uppbyggnad och tradition på många sätt bra och naturlig. Men vill man nå de unga som mer vill idrotta och träna för hälsans skull kan det behövas nytänkande på flera sätt. Det är en balansgång att fortsätta att tilltala de unga som vill utveckla sin prestation och tävla, samtidigt som man når de ungdomar som mer tränar för att må bra. Insikten om den rådande situationen har ökat på senare år och det visar sig bland annat i ett pågående utvecklingsarbete inom idrottsrörelsen, Strategi 2025. Inom ramen för detta arbete finns olika så kallade utvecklingsresor och mål – exempelvis kring en ny syn på träning och tävling och en inkluderande idrott för alla.

Mer information om den rådande hälsotrenden bland unga, och vad det kan innebära för idrotten, finns i en artikel som har skrivits av Johan Pihlblad på Idrottsforskning.se. Idrottsforskning.se är en webbaserad tidning för den som är intresserad av idrott, hälsa och träning och den görs av Centrum för idrottsforskning. Kopplat till artikeln finns också några tänkvärda länkar för den som vill ”djupdyka” lite mer i ämnet.

Det kan även vara inspirerande att ta del av den utveckling som gjorts i den idrott som har haft mest positiv utveckling när det gäller antalet deltagartillfällen för barn och ungdomar under senare år – gymnastik. Bland annat har gymnastiken visat en god medvetenhet om den växande gruppen som främst vill träna för hälsans skull och har på olika sätt anpassat och utvecklat verksamheten efter det.

Därutöver har gymnastiken även breddat sin verksamhet genom att ta in nya grenar med ursprung i andra idrotter och rörelsekulturer. Även här finns en artikel på Idrottsforskning.se och den är skriven av Johan Lundberg. 

Källor

Centrum för idrottsforskning (2020). Statens stöd till idrotten – uppföljning 2019. Centrum för idrottsforskning 2020:1.

Hedenborg, S. & Larneby, M. (2016). Skilda världar – unga i och om framtidens föreningsidrott . FoU­-rapport 2016:1.

Riksidrottsförbundet. (2019). Strategi 2025.
https://www.strategi2025.se (hämtad 20-08-08)

Ungdomsbarometern. (2020). En engagerad ungdomsgeneration. Temarapport.
https://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2020/05/Ungdomsbarometern.pdf (hämtad 20-08-08)

Rörelsecoachutbildning aktiverar barn och bidrar till högre kunskap

fredag, februari 7th, 2020

Inom kort drar Linnéuniversitetet igång sin kurs Rörelsecoach för rörelserika skolor. Det är en kurs som riktar sig till anställda på skolor och fritidsverksamheter som vill lära sig mer och aktivera skolungdomar i deras vardag. Vi tog ett snack med Åsa Wiberg som är ansvarig för kursen samt Rosmarie Adenmark som är en tidigare student, som nu kan implementera sina kunskaper i sin vardag som idrottslärare.

För att läsa mer om utbildningen, klicka HÄR. Sista anmälan är 14/2.

Ta del av videon nedan!