Foto: Jesper Zerman / BILDBYRÅN

September månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser äldres medverkan och möjligheter i framför allt föreningsidrotten. Det är en verksamhet som vuxit mycket på senare tid och ett bidrag till detta är den stöttning som gjorts från regeringshåll. I nyhetsbrevet ges en översiktlig bakgrunds- och nulägesbeskrivning och i synnerhet presenteras erfarenheter av idrottsverksamhet för äldre som kan tillvaratas vid intresse att utveckla mer idrott för äldre.

För att ge god översiktlig bild av området kring äldre och idrott har vi framför allt utgått från några rapporter som Riksidrottsförbundet nyligen har gett ut – De äldre och föreningsidrotten och Gåfotboll och föreningsidrott hela livet, samt en så kallad Seniorbarometer som studerat äldres livsstil, hälsa och motion. Men även en del andra artiklar med mera finns med i bakgrundsmaterialet.

Bakgrund

Det finns flera anledningar till att det finns ett ökat intresse, och vikt av, att erbjuda idrott för den äldre målgruppen. För det första är gruppen äldre personer en snabbt växande grupp med tanke på att medellivslängden ökar i många länder. År 2030 förutses att ungefär 30 procent av befolkningen i Europa kommer att vara över 65 år. Det är förstås angeläget att gruppen äldre håller sig frisk så länge som möjligt – både sett till livskvalitet för individen och till kostnader för samhället. När det gäller det sistnämnda är exempelvis (för) tidiga livsstilssjukdomar, oönskad ensamhet, fallolyckor med mera förenade med stora kostnader.

En annan orsak är att det numera finns god kunskap om sambandet mellan fysisk aktivitet och såväl fysisk och psykisk hälsa som livskvalitet och välbefinnande. Vidare stöds idrottsverksamhet för äldre både av samhället i stort och av önskad utveckling inom idrottsrörelsen. Från regeringshåll gjordes 2020-2021 en särskild satsning på äldre och idrott som omfattade 20 miljoner per år. Den nuvarande regeringen har mer än fördubblat den summan och öronmärkt 45 miljoner per år till idrott för äldre. Tanken är att det ska ge förutsättningar för idrottsföreningar och förbund att utveckla verksamheten så att fler äldre (65+) kan leva ett aktivt och socialt liv. Internt inom idrottsrörelsen (Riksidrottsförbundet) tydliggörs vikten av att arbeta med idrott för äldre genom bland annat att ett övergripande mål inom Strategi 2025 är livslångt idrottande.

Positiva effekter av fysisk aktivitet för äldre

Det finns som nämnts bra vetenskapligt stöd för att fysisk aktivitet i sig, och dessutom fysisk aktivitet i förening (tillsammans med andra), har stor betydelse för hälsa och livskvalitet. Flera studier visar att en hög aktivitetsnivå hos äldre minskar för tidig dödlighet, sjukdom och funktionsnedsättning. Sett till den fysiska hälsan minskar muskelmassan redan från 30 års åldern och försvagningen accelereras från 50 års ålder. Vidare sker försämringar när det gäller balansen och cirkulationen. Studier visar att regelbunden fysisk aktivitet har positiv påverkan genom att:

• förbättra immunförsvaret
• förebygga hjärtsjukdomar
• behålla muskelmassan
• minska risken att falla
• minska risken för fetma

Andra positiva effekter är mer kopplade till sociala och mentala delar. Träning i allmänhet kan minska stress men utövas aktiviteterna tillsammans med andra, exempelvis i en idrottsförening, ger det mervärden i form av social gemenskap, meningsfullhet och glädje. Inte minst är det ett viktigt bidrag mot ensamhet, som är ett samhällsproblem i synnerhet i den äldre målgruppen, och annan psykisk ohälsa. Detta visade sig särskilt tydligt under pandemin.

Ett ökat föreningsdeltagande bland äldre kan i den bästa av världar också bli ett värdefullt tillskott för föreningen i sig. Detta genom att äldre engagerar sig i andra verksamhetsdelar i föreningen och då kanske som funktionär, ledare etc.

Hur ser äldres idrottande ut?

Studier bland 60-80-åringar visar att motion och träning är förhållandevis vanligt förekommande i den äldre målgruppen. Cirka 85 % tränar i någon utsträckning och drygt hälften gör det flera gånger i veckan. Knappt 15 % rör på sig sällan eller aldrig. Majoriteten tränar oftast på egen hand och den vanligaste formen är promenader följt av ”hemmagympa”. Cirka en femtedel tränar med sin partner och en sjundedel tillsammans med vänner.

I många kommuner finns det goda förutsättningar att träna på egen hand, men förstås även tillsammans med andra, genom exempelvis löp- och strövspår, särskilda cykelslingor, simhallar och utegym. Dessutom finns det kommersiella gym och padelhallar som attraherar målgruppen.

Nästan var tredje äldre är medlem i en idrottsförening och då mestadels som motionär, men flera har också olika förtroendeuppdrag. Jämför man de som är medlem i en idrottsförening med de som inte är det så är träning vanligare i den föreningsanslutna gruppen. De uttalar också ofta att det är viktigt att kunna träffa vänner i samband med träningen. Vanliga idrotter bland de äldre är golf, dans, skytte, bordtennis och tennis, men den idrott som enligt Riksidrottsförbundet ökar mest är gåfotboll.

När äldre lyfter vad det bästa är med att träna i en förening nämns följande:

• Gemenskap, träffa likasinnade, få nya vänner.
• Känna samhörighet med andra och hålla på med något meningsfullt.
• Må bra, få energi och känna glädje.
• Att det ger bättre hälsa.
• Få följa ungdomars utveckling och även att bidra till ungdomars utveckling.

Vad kan göras för att engagera fler äldre till idrotten?

För att få fler att träna och motionera framför allt i föreningsidrotten bör man agera på olika nivåer. Precis som medverkan i idrott rent generellt finns det sociala och ekonomiska hinder. Man har kanske låg inkomst, bristande kunskap och annan kulturell bakgrund som begränsar. Det blir då en utmaning för såväl regering, regioner och kommuner som föreningar att finna stöd och lösningar för att minska på de svårigheter som finns i de rådande förutsättningarna.

Ser man mer konkret till om en förening vill uppmärksamma eller starta aktiviteter för en äldre målgrupp framkommer bland annat följande råd:

• Synliggör målgruppen, visa vilka aktiviteter som finns, vad kan man göra i föreningen.
• Vid start av en ny aktivitet behöver man lyssna på/bjuda in målgruppen och göra dem delaktiga.
• Tänk på att utveckla anpassade aktiviteter för målgruppen.
• Se till att det finns möjligheter att delta utan förkunskaper, som nybörjare.
• Rekrytera och utveckla ledare/tränare för att leda verksamhet för äldre aktiva. De ansvariga spelar en stor roll för upplevelse, intresse och trygghet.

I detta nyhetsbrev har vi samlat goda exempel från diverse olika idrotter. Kanske kan du eller din förening inspireras av dessa? Du finner exemplena HÄR. Vi har också intervjuat Aila Ibanez Mengüc på Riksidrottsförbundet som berättar om bakgrunden och utvecklingen kring ”äldre och idrott”.

Källor

• Eliasson, Inger (2022). Jag kommer kanske dö på fotbollsplanen, men då är jag lycklig”: En studie om gåfotboll och föreningsidrott hela livet. FoU-rapport 2022:3. Stockholm: Riksidrottsförbundet, 2022
• Geidne, Susanna, Ericson, Helena & Quennerstedt, Mikael (2022). De äldre och föreningsidrotten.
  FoU-rapport 2022:4. Stockholm: Riksidrottsförbundet, 2022
• Ungdomsbarometern (2021). Seniorbarometern 2021 – en studie om livsstil, hälsa och motion bland äldre. https://www.rfsisu.se/download/18.22bdc1ba184debb2b1e3193e/1670315988896/seniorbarometern-2021%20(1).pdf Hämtad 23-09-09

Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN

Ett helt nyhetsbrev har handlat om Riksidrottsmötet. Men är det ens relevant för dig som har en ledarroll i en idrottsförening, vare sig du är tränare eller organisationsledare? Svaren är väl både ja och nej. Det kommer inte bli några direkta konsekvenser för dig, din förening eller ditt ledarskap efter detta Riksidrottsmötet. Mycket kommer se likadant ut. Men Riksidrottsmötet sätter tonen för svensk idrotts framtid, så i det långa loppet kommer det definitivt att påverka dig.

Ta exempelvis diskussionerna om ”Trygg idrott”, som gick heta under RIM. Trygghetsfrågan är en av de absolut hetaste ämnena i svensk idrott och där blir du och din förening direkt involverad. Hur jobbar ni med att skapa trygga idrottsmiljöer för era barn, ungdomar och ledare? Vilka bestämmelser finns i förening? Vad behöver ses över? Vad händer om något faktiskt sker? Dessa frågor bör du som ledare ha koll på. Ifall du inte har det, men vill få det så finns RF-SISU distriktens idrottskonsulenter där för att guida er i rätt riktning.

Hör Marie Hedberg kommentera denna fråga och summera Riksidrottsmötet här (2:11 långt klipp):

Foto: Jesper Zerman / BILDBYRÅN

Matchen mellan fotboll och hockey – En kvalitativ studie kring varför inte fotboll och hockey kan korrelera med varandra i samma stad

Författare: Anton Abelstad & Adam Nilsson

Studien behandlar frågan: varför inte fotboll och hockey, i samma stad och förening, kan korrelera med varandra samtidigt? Det finns många exempel på detta i vårt land, inte minst i större städer. Frågan kan finnas såväl i samma stad och förening som enbart i samma stad. I studien har AIK Fotboll och AIK Hockey studerats.

För att finna svar på frågan har författarna intervjuat personerna i de aktuella verksamheterna, men också någon utomstående med en god bild av den rådande situationen.

Resultatet visar att det råder stora skillnader mellan de två sporterna trots att de ingår i samma förening. Verksamheterna är helt uppdelade, egentligen är det enda som för dem samman själva namnet AIK. Deras förutsättningar är också helt olika från start, där fotbollssektionen prioriteras i dagsläget. De har lyckats bättre sportsligt, har bättre sponsringsförutsättningar och högre publiksnitt.

Studien visar på tre olika slutsatser: (1) människor drar sig till det lag som levererar bäst resultat, (2) det kan lätt skapas rivalitet mellan sporterna då de slåss om bland annat publik och sponsorer, trots att de i vissa fall ingår i samma förening och (3) bilden som skapas i media reflekterar inte alltid med verkligheten, i detta fall för AIK hockey. Hockeyverksamheten kan egentligen inte jämföras med fotbollsdelen då de är av helt olika storlekar och prioriteras inte på samma sätt. Därför blir det felaktigt att anta att de borde lyckas lika bra som fotbollsverksamheten.

Vill du läsa uppsatsen i sin helhet kan du göra det HÄR. Notera att detta inte är den allra sista varianten. Vill du ta del av slutprodukten så kommer den finnas via uppsatssökverktyget Diva, som du finner via DENNA länk.

Elin Gustavsson och Elias Olastuen. Foto: Privat

Nytta eller onytta med idrottsprojekt i socioekonomiskt utsatta områden?
– En kvalitativ studie om utmaningar och framgångar med idrottsprojektet ”miniorlandslaget” i stadsdelen Araby.

Författare: Elin Gustavsson och Elias Olastuen

Barn och ungdomar i socioekonomiskt utsatta områden är i betydligt mindre utsträckning medlemmar i en idrottsförening än ungdomar i socioekonomiskt starka områden. Om man ser till området där studien har genomförts, Växjö kommun, har stadsdelen Araby ett föreningsdeltagande på 12 procent för kvinnor och 29 procent för männen i jämförelse med stadsdelen Öjaby där kvinnors kvinnornas deltagande ligger på 71 procent och männens på 79 procent. Detta är orsaken den verksamhet som studien undersöker – friidrottsföreningen IFK Växjös satsning på miniorlandslaget.

Företaget Atea och svensk friidrott har gått samman och skapat miniorlandslaget som är ett projekt i idrottssvaga områden för att välkomna barn in i föreningsidrotten. Verksamheten finns för närvarande på ett 10-tal platser i Sverige. Avsikten är att fler barn ska röra på sig och få ta del av den gemenskapen som idrotten/friidrotten erbjuder. Satsningen riktar sig mot barn i åldrarna 9 till 12 år. I Växjö har det naturligt blivit stadens friidrottsförening, IFK Växjö som genomför projektet miniorlandslaget.

 Syftet med studien har varit att undersöka miniorlandslagets påverkan på området utifrån ledares och deltagares perspektiv. Följande frågeställningar har varit centrala:

• Gör ett idrottsprojekt som miniorlandslaget någon skillnad i ett socioekonomiskt utsatt och idrottssvagt område som Araby utifrån ledares och deltagares perspektiv?
• Vad har miniorlandslaget haft för framgångsfaktorer, barriärer och utmaningar utifrån ledares och deltagares perspektiv?

Undersökningen har gjorts via observationer och intervjuer av ledare och medverkande. Resultatet visar att miniorlandslaget har gjort skillnad i stadsdelen Araby. Runt 50 nya barn och ungdomar är nu medlemmar i en idrottsförening. De har fått lära sig nya idrottskunskaper, men också hur man uppför sig under träning och inför ledare. Nyckeln för att lyckas med en satsning som denna är många engagerade ledare. Utmaningarna som kommer med projektet är hur de ska få med barnen till ordinarie verksamhet i föreningen eftersom den bedrivs flera kilometer därifrån. Planen är att verksamheten fortsättningsvis inte ska bedrivas i projektform, utan finnas inom ramen för ordinarie verksamhet.

Vill du läsa uppsatsen i sin helhet kan du göra det HÄR. Notera att detta inte är den allra sista varianten. Vill du ta del av slutprodukten så kommer den finnas via uppsatssökverktyget Diva, som du finner via DENNA länk.

10 Foto: Jeppe Gustafsson/Bildbyrån

Under sommaren 2021 genomfördes en enkätundersökning som syftade till att undersöka ledares uppfattningar av vilka effekter de restriktioner som följde av Coronapandemin. Motivet att vända sig till ledare var att det är de som står närmast verksamheten och de aktiva och de som fått anpassa sin verksamhet utifrån de förutsättningar som gavs.

Flera av resultaten kan uppfattas som ganska väntade. Verksamheten har under pandemin gått ner i volym vilket inte är konstigt på något sätt med tanke på de restriktioner som infördes. Det som dock är oroande är att man upplever att aktiva slutat under pandemin och man tror inte att verksamheten kommer att komma upp i samma volym som innan. Man ser med andra ord en risk i att aktiva slutat och inte kommer att komma tillbaka. Anledningen till att man tror att vissa slutat är antingen att verksamheten stängdes ned helt och håller och andra aktiviteter har ersatt idrotten, eller att man tröttnade, tappade motivationen på grund av att matchmomentet försvann. Tävling och matcher fick inte genomföras under en lång period. Lärdomen av detta är betydelsen av att det inte räcker att den idrottsliga verksamheten bara innehåller träning, det behöver också finnas ett matchmoment. En annan lärdom är betydelsen av de sociala dimensioner och aktiviteter som vanligtvis är en del av idrotten. Även dessa saker är viktiga ingredienser i idrotten och spelar en stor roll i det idrottsliga utbudet. Ser man sammantaget på detta så handlar det om att idrotten behöver erbjuda det som alla specialidrottsförbund ställt sig bakom, nämligen det som står i Idrotten vill. Idrott ska bestå av träning, tävling, sociala aktiviteter och fysisk aktivitet.

Föreningen är tränarnas närmsta organisation och det är också den nivå i idrotten som får bäst betyg när det gäller information och stöd. Information är ofta svårt att hantera. Och det är inte lättare när det är snabba beslut och snabba ändringar som behöver kommuniceras. Vissa beslut behöver också tolkas så att man vet hur man ska förhålla sig och vad som gäller. Här kan man säga att man på föreningsnivån lyckats bra, framförallt när det gäller informationsdelen. När det gäller stöd får föreningarna även här relativt bra betyg men här skulle distriktsförbund exempelvis kunnat bistå med mer stöd för att kunna ställa om till att bedriva träning som normalt görs inomhus till utomhus.

Den kanske viktigaste insikten är dock idrottens betydelse i mångas liv. Och då främst barn och ungas liv. Många respondenter beskriver en insikt i att idrotten har en större betydelse än själva träningen. Den ger många en fast punkt i vardagen och en meningsfull fritid. Idrotten är en del av samhället och som gör Sverige starkare. Utan idrotten skulle ett stort tomrum infinna sig. En av utgångspunkterna i idrottens strategiarbete mot 2025 är att Idrotten gör Sverige starkare och detta visar verkligen denna studie. Det är lätt att ta idrotten för givet, men när den inte finns där och kan bedrivas på det sätt vi är vana vid, förändras mångas fritid och det saknas en viktig del.

När det gäller de behov som identifieras för att komma tillbaka och återstarta idrotten handlar det inte om att göra några nya saker utan det handlar om att komma tillbaka och erbjuda den kärnverksamhet som idrotten står för. Det som däremot lyfts är att man nog behöver förbättra kvaliteten i verksamheten. För att göra detta kommer det krävas insatser inom utbildning så att kompetensen höjs hos tränarna men också att tillgången på ändamålsenliga lokaler blir bättre. Både vad gäller utbudet av träningstider (antalet lokaler) och att de motsvarar de behov som finns. Det gäller såväl utrusning som standard.

Vill du lyssna på ett podcastavsnitt med Marie Hedberg om detta ämne, klicka HÄR.

Vill du läsa hela studien, klicka HÄR.