Nyheter

Utveckling av och inom idrotter

fredag, november 12th, 2021

Foto: Petter Arvidsson/Bildbyrån

November månads nyhetsbrev belyser den ständigt pågående förändringen av och inom idrotter. Det är en utveckling som präglas av samhällsutvecklingen i stort – såväl i vårt eget land som i ett internationellt sammanhang. Ett tydligt exempel i närtid är förstås hur pandemin förändrat idrottsutövandet i så mån att hallidrotter och kampsporter har minskat mest i antal aktiviteter, medan utomhusidrotter har dragit nytta av att träning förordats utomhus. Exempel på idrotter som ökat är cykel (+19 % sett till alla åldersgrupper), segling (+11 %) och golf (+9 %) (Rapport om LOK-stödet, 2021). Vi får se vad framtiden har att utvisa när vi nu förhoppningsvis mer och mer går tillbaka till det ”normala”.

På en internationell nivå ser vi exempelvis hur nya idrotter anammas i den olympiska familjen. På sikt har det säkert effekter på delar av verksamheten hos oss. I Tokyo-OS var det sex nya sporter på programmet: softboll, baseboll, karate, sportklättring, surfing och skateboard. Dessutom skedde förändringar av grenar inom befintliga idrotter – ett exempel är tillskottet av basketens 3×3 basket. I Sverige tar vi beslut vartannat år om vilka idrotter som ska inrymmas i Riksidrottsförbundet. I år var det åtta idrotter som ansökte om medlemskap och två antogs – Svenska Islandshästförbundet och Svenska Padelförbundet. Padel är ett exempel på idrott som vuxit starkt på kort tid och som ägnas en särskild del i detta nyhetsbrev. Att nya aktiviteter och idrotter dyker upp och röner ett stort intresse sker regelbundet och är inte unikt. Frisbee, skateboard, snowboard och mountainbike är exempel på mer spontana aktiviteter som växt underifrån och brett ut sig mer och mer, för att sedan bli organiserade sporter med regelsystem och tävlingsformer.

Samhälls- och idrottsutvecklingen ligger också som grund för det angelägna utvecklingsarbete som bedrivs inom idrotten – Strategi 2025. Grundtanken är att fler ska vilja och kunna idrotta i förening – hela livet. Den trend som setts under en längre tid är att den huvudsakliga verksamheten utgörs av barn- och ungdomsverksamhet, och att såväl äldre ungdomar som vuxna mer väljer att idrotta på egen hand eller i privat regi.

En utveckling i riktning som ligger i linje med Strategi 2025 ställer då krav på förändring inom de olika idrotterna, bland annat hur vi tränar och tävlar, dessutom om det går att bedriva idrotterna i ett längre tidsperspektiv. Det sistnämnda kan innebära att befintliga idrotter måste vrida och vända på vedertagna sätt som idrotten utövas på. Ett exempel som lyfts i nyhetsbrevet är den s.k. ”Gå-fotbollen”.

En utmaning är även den sedvanliga synen på att träning ska intensifieras alltmer med stigande ålder, detta för att succesivt förbättra själva prestationen och tävlingsresultaten. I den senaste Ungdomsbarometern Unga och Idrott (2021), där ungdomar i åldern 15–24 år bland annat får beskriva intressen, tränings- och motionsvanor samt drivkrafter och hinder till idrottande, framkommer intressanta resultat. Även om det fortfarande finns en stor grupp som vill träna mycket samt tävla är det en tydlig trend att färre och färre tycker det är viktigt att få tävla. Dessutom är det uppenbart att det finns ett påtagligt ökat intresse bland äldre ungdomar för ett aktivt, hälsosamt liv, och många nämner att idrottandet är viktigt ett sätt att koppla av.

Frågan är vad dessa resultat kan innebära för en utveckling inom den idrottsverksamhet som man verkar inom? Det kan säkert för många som har varit inne i ”sin” idrott under en längre tid svårt att se att verksamheten, åtminstone till vissa delar, mer bör fokusera på hälsomässiga och sociala aspekter för att behålla allt fler i idrotten. Vad kan det få för konsekvenser för hur vi tränar och tävlar? På något sätt kan det vara utvecklande att i stället för att anpassa de aktiva till den befintliga verksamheten se om vi kan förändra det vi gör för att mer passa till de vi vill nå samt behålla i vår verksamhet.

Vi hoppas på en givande ”lyssning och tittning” när det ges exempel på både en ny idrott som växt fram på kort tid och en förändring inom en idrott för att kunna fortsätta långt upp i åren.

SLUTSNACKAT! – en satsning för att förbättra språkbruket i ungdomsishockeyn

fredag, oktober 15th, 2021

I denna månads nyhetsbrev belyser vi en av idrottens baksidor och framför allt vad man kan göra för att förbättra situationen. Det handlar om ett ökat problem med matchstraff och avstängningar som beror på ett olämpligt språkbruk – i detta sammanhang inom ungdomsishockeyn. Nyhetsbrevet tar sin utgångspunkt i en nyligen presenterad rapport som har gjorts på uppdrag av Smålands Ishockeyförbund. Det är medarbetare från Linnéuniversitetet som har utfört studierna och några av dem intervjuas i nyhetsbrevet.

Bakgrund till rapporten

Smålands Ishockeyförbund har uppmärksammat en accelererande problematik när det gäller disciplinärenden i ungdomsishockeyn. Det handlar om att cirka hälften av alla ärenden/avstängningar utgörs av ett språkbruk som inte är lämpligt. Även om själva straffen berör spelare inkluderar området andra intressenter som förbund, föreningar, ledare, domare, föräldrar och publik. Förbundet bestämde sig därför att långsiktigt ta itu med problematiken och sätta igång ett angeläget förebyggande och främjande arbete.

I planeringsarbetet involverades, förutom givna representanter från Smålands Ishockeyförbund, ishockeyns Disciplinnämnden i Region Syd, RF-SISU Småland och Linnéuniversitetet. I de inledande samtalen blev det tydligt att problemområdet inte bör hanteras med någon form av begränsad ”quick fix”, utan en hållbar förändring kräver ett brett och gediget angreppssätt. Området inrymmer allt från historiska, kulturella och samhälleliga aspekter till konkret hantering i idrottsföreningarna och i domarkollektivet.

Infallsvinklar på området språkbruk i ungdomsishockey

Den aktuella problematiken är inte unik för ishockeyn i Småland. På senare år har en tydlig ökning noterats vad gäller disciplinstraff rörande kränkande språkbruk – inte minst rasistiska, sexistiska och homofobiska uttryck – inom såväl nordamerikansk ungdomsishockey som svensk ishockey i stort på nivåerna närmast under seniorelit (J18, J20, division 1 m.m.).

Det är dock oklart om denna ökning beror på att regelverket ser hårdare på saken än tidigare, alltså om fler straff delas ut av den anledningen, eller om det rör sig om att kränkande språkbruk helt enkelt har blivit vanligare. Det ena behöver inte heller utesluta det andra. En sak är emellertid ställd utom alla tvivel: denna utveckling gäller främst pojk- och herrishockeyn, och i störst utsträckning på ungdomsnivå, det vill säga inte flick- och damverksamheten i nämnvärd omfattning. Det innebär att en genomlysning av problematiken måste se till ishockeyn som manlig kultur och praktik.

Om man ser problemområdet i ett historiskt och kulturellt perspektiv framkommer att våld och övergrepp i olika former har varit en del av ishockeyn från första början, men att inställningen till detta har varierat över tid och rum. Forskningen har kunnat peka på att inställningen är kopplad till faktorer såsom social klass, ekonomi, utbildningsnivå, sexualitet, kön, ålder, etnicitet, ledarskap, professionalisering/amatörism m.m. Rent generellt kan man säga att det finns en tydlig koppling mellan hur man ser på frågor kring språkbruk och våld och samhällsutvecklingen i stort.

Det innebär att en grundlig utredning av situationen bör ta hänsyn till ett antal olika frågor och nivåer, rörande alltifrån den övergripande samhällsutvecklingen och debatten inom ishockeyn i stort till ledarutbildningen och klubbarnas värdegrundsarbete jämte spelarnas individuella synsätt och agerande. Vad mer: ett förebyggande och främjande arbete måste bedrivas löpande över tid, eftersom det tar tid och kraft att genomföra ett gediget förändringsarbete, liksom det tar tid att förändra etablerade attityder och normstrukturer.

Problematiken med ett olämpligt språkbruk sätter också ljuset på ishockeyn som miljö för barn och ungdomar. Intervjuer med föräldrar visar att de sätter stort värde på hur föreningsmiljön är där deras barn ”vistas”. Är det en god miljö? Kan man känna sig trygg? Står den för en värdegrund som är sund och utvecklande? Kort sagt, ”vill jag att mina barn ska vara där?” 

Forskning, både internationellt och vid Linnéuniversitetet, har visat att en god föreningsmiljö präglas av såväl långsiktig idrottslig utveckling som en holistisk människosyn, man utbildar inte unga hockeyspelare, man utvecklar unga människor som spelar ishockey. Det innebär att man prioriterar människan. Ofta hörs uttryck som ”först människan, sedan atleten, sedan hockeyspelaren”. Med detta menas att man i första hand ser sin roll som ”utvecklare av människor i ett livsperspektiv”.

Detta vet man också ger en god grund för dem som vill göra en framtida idrottssatsning.

Det är därför viktigt att inte enbart se på unga hockeyspelares beteenden och språkbruk. Man måste förstå den miljö där de finns och att sammanhanget (klubben/hockeyn) har avgörande betydelse för deras uppträdanden, och att därigenom även miljön måste påverkas om vi vill medverka till långsiktig förändring. Ett holistiskt synsätt innebär även att tränare och ledare har en betydligt större roll än att enbart lära ut idrottsliga färdigheter. De har en pedagogisk roll, vilket i ”klassisk” mening betyder att de överför kunskaper, färdigheter, värderingar och attityder. Deras roll som tränare, men också som ”fostrare”, är av avgörande betydelse. Ett förebyggande och främjande långsiktigt arbete bör med anledning av detta uppmärksamma och involvera tränare och ledare. Det handlar om deras roll, attityder, kompetens, utbildning m.m.

Syfte och tillvägagångssätt

Syftet med projektet Slutsnackat! är alltså att förändra språkbruket i ungdomsishockeyn så att det dels bidrar till en god idrottslig utvecklingsmiljö, dels inte utgör ett problem när det gäller bestraffningsåtgärder.

För att kunna iscensätta ett långsiktigt åtgärds-/utvecklingsprogram fastslogs att det skulle göras en relativt omfattande förstudie. Detta för att få en helhetsbild av ishockeyns kultur med fokus på språkbruket, men också för att involvera berörda målgrupper med avsikten att få såväl deras bild av den rådande situationen och orsakerna som lämpliga insatser.

I nyhetsbrevet får vi träffa några av de forskare som varit involverade i studien. Tobias Stark ger historiska, sociala och kulturella perspektiv på språkbruk och straff inom ishockeyn. PG Fahlström och Camilla Strömberg delger vad som har framkommit i intervjuer med ledare, domare och  styrelserepresentanter, men också vad som har framkommit i de workshops som genomförts med dels killar och tjejer som spelar ishockey, dels med hockeydomare.. De kommer också att berätta om några av de förebyggande och främjande insatser som föreslås att startas upp.

Vi önskar en intressant tittning och lyssning!

Vad kostar det egentligen att idrotta?

lördag, augusti 14th, 2021

Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån

I augusti månads nyhetsbrev lyfter vi frågan vad det kostar som medlem att vara med i en idrottsförening. Nyhetsbrevet tar sin utgångspunkt i en nyligen genomförd vetenskaplig studie i de åtta kommunerna i Kronobergs län. Det är medarbetare från Linnéuniversitetet som utfört undersökningen på uppdrag av fritidsenheterna i kommunerna. Forskarna intervjuas också i nyhetsbrevet.

Intresset för medlemskostnaderna från kommunernas sida är baserad på en form av oro vad Coronapandemin innebär/kommer att innebära för föreningarnas ekonomi och i förlängningen för vad det kostar/kommer att kosta att vara medlem. Vi har i tidigare nyhetsbrev belyst hur Coronapandemin påverkar idrotts- och motionsverksamheten och kunnat konstatera en hel del föreningar drabbats ekonomiskt av inställda inkomstbringande evenemang som matcher, tävlingar, turneringar och läger. Dessutom har den vardagliga verksamheten i form av träningstillfällen förändrats. En del idrotter har ställt in helt medan andra i princip har pågått som vanligt, men med hänsynstagande till rådande restriktioner. Begränsningarna har även slagit olika för skiftande åldersgrupper, i synnerhet i åldersgruppen 16–25 år har det varit många som drabbats av att deras idrottsaktiviteter ställts in helt.

Det finns därför en ”indirekt” ekonomisk fråga som handlar om pandemins konsekvenser för att behålla, och även få tillbaka, medlemmar i idrottsföreningarna. En oro för att det kan bli ett förhållandevis stort bortfall och svårigheter att få tillbaka medlemmarna. I förlängningen skulle det förstås få ekonomiska följder för föreningarna som kan ha påverkan på vad det kostar att delta. Till detta ska läggas att det har varit vikande medlemssiffror under en längre tid – inledningsvis bland äldre ungdomar, företrädesvis bland flickor, men under de senaste åren utgörs minskningen av framför allt barn i gruppen 7–12 år, och då i huvudsak bland pojkar.

I den aktuella studien i nyhetsbrevet har medverkande föreningar fått ange olika medlemskostnader för olika åldersgrupper. Det handlar om medlems- och träningsavgifter, men också om andra kostnader som avgifter för läger, tävlingar etc. Däremot belyser undersökningen inte kostnader i form av utrustning, resor m.m. Vår förhoppning är att det ska bli intressant att ta del studien och bland annat se vilka skillnader och likheter som finns mellan idrotter, åldrar och typ av kommuner. Föreningsrepresentanter har dessutom fått svara på ett par öppna frågor som handlar om Goda exempel på att hålla nere kostnaden för den enskilde medlemmen (1) och aktuella Utmaningar som finns föreningen (2).

Planen är att studien ska genomföras igen, eventuellt återkommande framöver, för att se hur kostnadsutvecklingen för medlemmar fortskrider. Det är också en viktig utgångspunkt för att kunna bedöma vilka prioriteringar och satsningar som är relevanta ur ett kommunalt perspektiv. I en undersökning som Riksidrottsförbundet relativt nyligen gjort (”Ett år med corona – maj 2021”) framkommer att två av tre kommuner ser att de under 2021 kommer att behöva stödja föreningarna med särskilda satsningar för att hantera den rådande situationen.

Ta del av studien i sin helhet här: Projekt Kronoberg Rapport

Se intervjun med författarna Filip Andersson och PG Fahlström HÄR

Se intervjun med fritidschefen i Växjö, Jessica Råhlin, HÄR

Forskarna om vad det egentligen kostar att idrotta

lördag, augusti 14th, 2021

Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån

Fritidscheferna i Kronobergs åtta kommuner hade en önskan: Gör en storskalig studie på hur mycket det egentligen kostar i att idrotta i respektive kommun. Linnéuniversitetet fick uppdraget och nu är studien klar. Hör författarna Filip Andersson och PG Fahlström berätta om studien.

Fritidscheferna i kommunerna Alvesta, Lessebo, Ljungby, Markaryd, Tingsryd, Uppvidinge, Växjö och Älmhult har ett nätverk som träffas med jämna mellanrum. En diskussion som förts, och som än mer aktualiserades på grund av coronan, är hur mycket det egentligen kostar att idrotta idag. Hur ser utvecklingen på medlems- och träningsavgifter ut och hur kan kommunernas bidrag påverkas av detta? En studie beställdes och Linnéuniversitetet fick möjligheten att genomföra den.

I denna video hör du Filip Andersson, doktorand och PG Fahlström, lektor från Linnéuniversitetet genomförde studien och i videon nedan kan du höra deras syn på resultatet.

Intervjun genomförs av Mats Glemne, Centrum för idrottsutveckling.

Läs hela rapporten här: Projekt Kronoberg Rapport 

Vill du höra hur kommunerna ser på studien? Se intervjun med Växjös fritidschef:

 

 

 

Efter kostnadsstudien – fritidschefen trodde kostnaderna skulle vara högre

lördag, augusti 14th, 2021

Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån

Fritidscheferna i Kronobergs åtta kommuner hade en önskan: Gör en storskalig studie på hur mycket det egentligen kostar i att idrotta i respektive kommun. Nu är studien klar och Jessica Råhlin, fritidschef i Växjö kommun reagerar och tänker till kring resultatet. 

I intervjun berättar Jessica också om bakgrunden till studiens uppkomst, hur fritidschefsnätverket samverkar och hur coronan påverkade framtagandet av studien.

Intervjun genomförs av David Faxå, Centrum för idrottsutveckling.

Läs hela rapporten här: Projekt Kronoberg Rapport 

Vill du höra hur forskarna ser på studien de genomfört? Se intervjun med Filip Andersson och PG Fahlström här:

Ny idrottskunskap från nybakade studenter!

måndag, juni 14th, 2021

Foto: Johannes Rydström/Pressbild

Juni månads fokus har lite annan karaktär än vanligt och inget separat tema. Istället presenteras tre aktuella idrottsliga studier gjorda av studenter på Linnéuniversitetet. Studierna belyser olika områden som barnkonventionens betydelse för idrottslig verksamhet, fotbollstränares sociala bakgrund och orsaker till avhopp från idrottsgymnasium. Studenterna presenterar själv sina undersökningar via filminslag och det går även bra att ta del av såväl skriftliga sammanfattningar som hela studierna. Vi hoppas att det ska bli intressant lyssnande och läsande.

Studenterna kommer från ett utbildningsprogram vid Linnéuniversitetet som heter Coaching och Sport Management. Det är ett treårigt program som vänder sig till idrottsintresserade som vill utveckla sitt intresse yrkesmässigt. Det är en bred utbildning med ledarskap i fokus. Man kan säga att Coaching mer står för ett operativt ledarskap på individ- och gruppnivå (aktivitetsledare), medan Sport Management handlar om ett ledarskap på organisationsnivå (organisationsledare). Coachingdelarna riktar sig mycket mot tränarskap på olika nivåer och managementdelarna mer gentemot ledning, organisering och utveckling inom idrotts-, fritids- och evenemangsområden. Samtidigt är en tanke att programmet ska motverka en uppdelad idrottsorganisation där det finns svaga kopplingar mellan idrottsutövandet och ledningsfunktioner, utan istället se att det är viktigt att de går hand i hand med varandra.

Man kan alltså säga att Coaching och Sport Management är ett generalistprogram och att detta ses som en styrka. Studenterna läser kurser som spänner över ett brett område – exempelvis ledning och organisering, idrottscoaching, träningslära, hälsoarbete, marknadsföring, entreprenörskap, ekonomistyrning och juridik – och utvecklar därigenom en bred kompetens för att leda och utveckla idrott på olika nivåer. I programmet finns också nära samverkan med olika idrottsliga verksamheter. För dig som är intresserad av mer information KLICKA HÄR.

Mot slutet av den treåriga utbildningen skriver studenterna ett examensarbete, en kandidatuppsats. Det är ett arbete som sträcker sig över tio veckor där studenterna väljer ett område som de vill studera närmare och som preciseras i ett tydligt syfte och frågeställningar. Studenterna läser in sig på området och väljer sedan hur de bäst kan finna svar på sitt syfte samt sina frågor och gör en undersökning. Vanligt är att man gör enkäter och/eller intervjuer. När studenterna fått in sina svar så bearbetas och analyseras dessa. Här görs jämförelser med andra studier inom det valda området och teoretiska utgångspunkter. Resultat och analys följt av en egen diskussion avslutar examensarbetet.

Det är alltså tre examensarbeten från Coaching och Sport Management som utgör juni månads nyhetsbrev. Som framgått spänner studierna över ett brett område, precis som hela utbildningsprogrammet, och vi önskar intressant lyssning och läsning.

Drastiska LOK-stödstapp under pandemin

onsdag, mars 17th, 2021

Pandemin har slagit hårt mot barn- och ungdomsidrotten. Det visar statistik från LOK-stödet som RF publicerade under gårdagen. Under 2020 skedde det en halv miljon färre idrottsaktiviteter jämfört med tidigare. 

Inomhusidrotter och idrotter med mycket närkontakt är de stora förlorarna under pandemiåret. Budo och kampsport står tillsammans med innebandyn, handbollen och basketen för det största tappet. Tappet sker också i alla åldrar, men de äldsta ungdomarna (21-25 år) står för det största tappet med totalt 21%.

Det är även noterbart att idrottare över 25 år med funktionsvariationer har minskat med hela 44%.

SVT har gjort en sammanställning om hur det ser ut på lokal nivå, läs mer om det HÄR.


Fakta LOK-stöd

Förkortningen LOK står för statligt lokalt aktivitetsstöd, och avser att stödja idrottslig föreningsverksamhet för barn och ungdomar mellan 7 och 25 år (för funktionsnedsatta deltagare finns ingen övre åldersgräns). Föreningen redovisar sina tränings- och tävlingstillfällen och får pengar per deltagare, ledare och deltagartillfälle.

Corona och idrott: Här är de vanligaste frågorna och svaren på dessa

måndag, mars 15th, 2021

Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån

Det finns många frågor inom idrottsrörelsen som ofta återkommer när vi pratar om pandemin. Vi har samlat ett gäng av dessa och bad en distriktsidrottschef och en förbundsjurist besvara dessa frågor.

Ifall du föredrar att ta del av vanliga frågor och svar i textform rekommenderar vi er till denna sida.

I videon nämns också följande sidor. Läs mer om:

I videon ser du Rickard Strandberg från RF-SISU Småland samt Johan Karlsson från Riksidrottsförbundet.

Professorn: ”Har vi glömt varför människor idrottar?”

måndag, mars 15th, 2021

Foto: Håkan Röjder/Malmö Universitet

Susanna Hedenborg är professor i idrottsvetenskap på Malmö Universitet. I ett samtal med Mats Glemne berättar hon om den studie som hon och hennes kollegor gjort senaste åren och handlar om pandemins påverkan på idrotts-Sverige.

Hon pratar bland annat om att idrotten riskerar att tappa både aktiva, men även ideella ledare och ställer sig frågan ”hur ska föreningarna ställa om när pandemin är över?”. Hon lyfter också ett varningens finger för att vi börjar glömma bort varför människor egentligen idrottar. Det är väl egentligen för att utföra den faktiska idrotter, inga alternativa motionsformer i en annan miljö.

Se hela intervjun nedan och läs mer om forskningsprojektet HÄR.

Pandemins fortsatta påverkan på idrotts-Sverige

måndag, mars 15th, 2021

Foto: Marcel Engelbrecht/Bildbyrån

Vi har i tidigare blogginlägg belyst hur Coronapandemin påverkar idrotts- och motionsverksamheten och vi gör nu ett försök att uppdatera läget. Inte minst för att pandemin fortsätter att starkt påverka idrotten på olika nivåer. Som om en del i uppdateringen finns en intervju med professor Susanna Hedenborg vid Malmö universitet som varit en av de ansvariga för en omfattande studie som heter Idrotten och friluftslivet under coronapandemin. 

Det är en varierad bild som framkommer kring hur pandemin har påverkat idrotten och det beror på ett flertal olika omständigheter. På elitnivå har mycket verksamhet skjutits fram, medan andra delar har genomförts utan publik. Detta agerande har förstås inneburit ett hårt ekonomiskt slag, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Samtidigt har det inom flera idrotter skett en innovativ digital utveckling av tävlingsverksamheten som kan ge intressanta lärdomar även efter att pandemin är över.

Studier visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på olika sätt. Ett flertal uttalar att de känner en tomhet för att ha missat möjligheten att uppleva matcher och tävlingar live, man saknar den helhetsupplevelse som det innebär att åka på evenemang med andra supportrar. Samtidigt finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Så det är delvis en splittrad bild.

På barn-, ungdoms- och breddsidan har det också varierat mycket. En del idrotter har ställt in helt, främst inomhusidrotter med närkontakt, medan andra har pågått ungefär som vanligt men med gängse restriktioner. Begränsningarna har varit mer frekventa när det gäller tävlingsverksamheten i jämförelse med träningen, och slagit olika för skiftande åldersgrupper. I synnerhet i åldersgruppen 16–20 år har det varit många som drabbats av att deras idrottsaktiviteter ställts in helt.

Som ett resultat av begränsningarna som satts i verket har idrotts- och motionsutövandet minskat mest bland de yngre. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har inskränkts. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer. En förklaring kan vara motiven som man har för sitt idrotts- och motionsutövande. Om det mer inriktar sig på hälsa och välbefinnande har det varit större möjligheter att finna alternativ. Om drivkrafterna istället mer handlar om prestationsutveckling och utmaningen kring tävling och resultat har det varit svårt att tillgodose detta under de rådande omständigheterna.

Här finns givetvis en oro för de långsiktiga konsekvenserna såväl för engagemanget i idrottsföreningar som för de hälsomässiga aspekterna. Det finns en farhåga att medlemsantalet kommer att minska, och det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. I sammanhanget påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen. I så fall kan det få trista följder för folkhälsan framåt där den ojämlikhet som finns i dag kan förstärkas. Här gäller det att vara vaksam och se vad som behöver göras på olika nivåer – allt från statsmakternas beslut till insatser i det konkreta föreningslivet.

Men samtidigt konstateras att utomhusidrotter och fysisk träning i utomhusmiljöer har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat, i synnerhet i naturområden som finns belägna i närheten av där människor bor. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, dvs. att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årtidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Vi hoppas att vi ”ser ljuset i tunneln” och inom kort successivt kan börja återgå till en mer normal situation för både den idrottsliga verksamheten som för samhället i stort.

Källor