Centrum för idrottsutveckling

Välkommen till vår nyhetssida - en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap

Drastiska LOK-stödstapp under pandemin

2021-03-17

Pandemin har slagit hårt mot barn- och ungdomsidrotten. Det visar statistik från LOK-stödet som RF publicerade under gårdagen. Under 2020 skedde det en halv miljon färre idrottsaktiviteter jämfört med tidigare. 

Inomhusidrotter och idrotter med mycket närkontakt är de stora förlorarna under pandemiåret. Budo och kampsport står tillsammans med innebandyn, handbollen och basketen för det största tappet. Tappet sker också i alla åldrar, men de äldsta ungdomarna (21-25 år) står för det största tappet med totalt 21%.

Det är även noterbart att idrottare över 25 år med funktionsvariationer har minskat med hela 44%.

SVT har gjort en sammanställning om hur det ser ut på lokal nivå, läs mer om det HÄR.

Fakta LOK-stöd

Förkortningen LOK står för statligt lokalt aktivitetsstöd, och avser att stödja idrottslig föreningsverksamhet för barn och ungdomar mellan 7 och 25 år (för funktionsnedsatta deltagare finns ingen övre åldersgräns). Föreningen redovisar sina tränings- och tävlingstillfällen och får pengar per deltagare, ledare och deltagartillfälle.

Corona och idrott: Här är de vanligaste frågorna och svaren på dessa

2021-03-15

Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån

Det finns många frågor inom idrottsrörelsen som ofta återkommer när vi pratar om pandemin. Vi har samlat ett gäng av dessa och bad en distriktsidrottschef och en förbundsjurist besvara dessa frågor.

Ifall du föredrar att ta del av vanliga frågor och svar i textform rekommenderar vi er till denna sida.

I videon nämns också följande sidor. Läs mer om:

I videon ser du Rickard Strandberg från RF-SISU Småland samt Johan Karlsson från Riksidrottsförbundet.

https://youtu.be/-AbkZjSt2Kk

Professorn: ”Har vi glömt varför människor idrottar?”

Foto: Håkan Röjder/Malmö Universitet

Susanna Hedenborg är professor i idrottsvetenskap på Malmö Universitet. I ett samtal med Mats Glemne berättar hon om den studie som hon och hennes kollegor gjort senaste åren och handlar om pandemins påverkan på idrotts-Sverige.

Hon pratar bland annat om att idrotten riskerar att tappa både aktiva, men även ideella ledare och ställer sig frågan ”hur ska föreningarna ställa om när pandemin är över?”. Hon lyfter också ett varningens finger för att vi börjar glömma bort varför människor egentligen idrottar. Det är väl egentligen för att utföra den faktiska idrotter, inga alternativa motionsformer i en annan miljö.

Se hela intervjun nedan och läs mer om forskningsprojektet HÄR.

Pandemins fortsatta påverkan på idrotts-Sverige

Foto: Marcel Engelbrecht/Bildbyrån

Vi har i tidigare blogginlägg belyst hur Coronapandemin påverkar idrotts- och motionsverksamheten och vi gör nu ett försök att uppdatera läget. Inte minst för att pandemin fortsätter att starkt påverka idrotten på olika nivåer. Som om en del i uppdateringen finns en intervju med professor Susanna Hedenborg vid Malmö universitet som varit en av de ansvariga för en omfattande studie som heter Idrotten och friluftslivet under coronapandemin. 

Det är en varierad bild som framkommer kring hur pandemin har påverkat idrotten och det beror på ett flertal olika omständigheter. På elitnivå har mycket verksamhet skjutits fram, medan andra delar har genomförts utan publik. Detta agerande har förstås inneburit ett hårt ekonomiskt slag, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Samtidigt har det inom flera idrotter skett en innovativ digital utveckling av tävlingsverksamheten som kan ge intressanta lärdomar även efter att pandemin är över.

Studier visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på olika sätt. Ett flertal uttalar att de känner en tomhet för att ha missat möjligheten att uppleva matcher och tävlingar live, man saknar den helhetsupplevelse som det innebär att åka på evenemang med andra supportrar. Samtidigt finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Så det är delvis en splittrad bild.

På barn-, ungdoms- och breddsidan har det också varierat mycket. En del idrotter har ställt in helt, främst inomhusidrotter med närkontakt, medan andra har pågått ungefär som vanligt men med gängse restriktioner. Begränsningarna har varit mer frekventa när det gäller tävlingsverksamheten i jämförelse med träningen, och slagit olika för skiftande åldersgrupper. I synnerhet i åldersgruppen 16–20 år har det varit många som drabbats av att deras idrottsaktiviteter ställts in helt.

Som ett resultat av begränsningarna som satts i verket har idrotts- och motionsutövandet minskat mest bland de yngre. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har inskränkts. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer. En förklaring kan vara motiven som man har för sitt idrotts- och motionsutövande. Om det mer inriktar sig på hälsa och välbefinnande har det varit större möjligheter att finna alternativ. Om drivkrafterna istället mer handlar om prestationsutveckling och utmaningen kring tävling och resultat har det varit svårt att tillgodose detta under de rådande omständigheterna.

Här finns givetvis en oro för de långsiktiga konsekvenserna såväl för engagemanget i idrottsföreningar som för de hälsomässiga aspekterna. Det finns en farhåga att medlemsantalet kommer att minska, och det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. I sammanhanget påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen. I så fall kan det få trista följder för folkhälsan framåt där den ojämlikhet som finns i dag kan förstärkas. Här gäller det att vara vaksam och se vad som behöver göras på olika nivåer – allt från statsmakternas beslut till insatser i det konkreta föreningslivet.

Men samtidigt konstateras att utomhusidrotter och fysisk träning i utomhusmiljöer har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat, i synnerhet i naturområden som finns belägna i närheten av där människor bor. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, dvs. att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årtidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Vi hoppas att vi ”ser ljuset i tunneln” och inom kort successivt kan börja återgå till en mer normal situation för både den idrottsliga verksamheten som för samhället i stort.

Källor