Centrum för idrottsutveckling

Foto: Anders Forngren / BILDBYRÅN

CIU:s nyhetsbrev har tidigare i år kastat ljus på idrottens viktiga arbete för att motverka segregation och verka för inkludering. Det är en utmaning för såväl hela samhället som för idrottsrörelsen. I detta nyhetsbrev lyfter vi återigen frågan, men då med fokus de hinder för idrott som existerar för i synnerhet flickor med utomeuropeisk bakgrund. Ambitionen är att ge en bild av den rådande situationen och utmaningarna som föreligger, men inte minst delge några viktiga lärdomar att ta med i fortsatt utveckling av en mer inkluderande idrottsverksamhet.

För att ta upp situationen när det framför allt gäller idrottande bland flickor med utomeuropeisk bakgrund, och bidra med utvecklingstankar, utgår vi i första hand från en rapport som Delegationen för migrationsstudier (Delmi) har gett ut och som heter Idrott och hälsa bland flickor – uppfattningar och erfarenheter bland föräldrar från Somalia, Eritrea, Syrien och Sverige. Syftet med rapporten har varit att belysa flickors lägre deltagande genom att ta reda på hur föräldrar med olika bra bakgrunder ser på sina döttrars idrottande och idrottens verksamhet i allmänhet. Därutöver har vi även med resultat och tankar från andra rapporter (se källförteckning), och egna lärdomar genom utvärderingar av olika integrationsinsatser i föreningslivet.

Bakgrund

En av fyra grundläggande principer i idrottsrörelsens värdegrund uttrycks ”Allas rätt att vara med”. Där framkommer att bland annat att barn och vuxna – oavsett bakgrund och förutsättningar – ska känna sig välkomna till idrottsföreningarna. Vidare finns en uttalad målsättning att medlemmarna i idrottsrörelsen år 2025 ska återspegla befolkningen i Sverige. Men verkligheten ser inte riktigt ut så.

I föreningsidrotten finns en underrepresentation av medlemmar med utländskt ursprung och med svaga socioekonomiska villkor. Till det kommer tydliga könsskillnader där pojkar i vissa idrotter deltar lika mycket som de med svensk bakgrund. Men bland flickorna är deltagandet avsevärt lägre, det gäller inte minst flickor som har föräldrar som är födda utanför Europa. En viktig aspekt i sammanhanget är föräldrars/familjens kännedom om hur idrotten fungerar i Sverige. och det engagemang samt stöd som många gånger är avgörande för att barn och ungdomar kommer i kontakt med föreningsidrotten.

Arbete med att öka inkludering – en komplex fråga

Att på olika sätt verka för att öka inkluderingen i såväl vårt samhälle i allmänhet som i idrotten är en fråga med många olika delar. Segregationen utgör ett stort samhällsproblem som förstås inte idrotten kan lösa även om idrottslig verksamhet kan vara ett viktigt medel. Frågan inkluderar allt från insatser ”på golvet” (operativ nivå) till betydelsefulla ställningstagande och åtgärder på regeringsnivå, och dessutom kan frågan relateras till generella ekonomiska och sociala utmaningar.

I idrottsliga sammanhang pekar studier på att det bland annat finns fyra trösklar i inkluderingsarbetet som handlar om:

1. Etnicitet och kultur – bristande kunskap om och vana av föreningslivet och språkkunskaper.
2. Ekonomi – ekonomiska möjligheter som påverkar möjligheterna att delta i idrott.
3. Idrottsspecifika förutsättningar – bristfälliga kunskaper och erfarenheter av idrott i olika sammanhang.
4. Sociala sidor – idrottsföreningens föreningens förmåga och intresse att ta emot personer som inte tillhör normen.

En utmaning handlar då om hur dessa trösklar på olika sätt kan sänkas för att öka förutsättningarna för en framgångsrik och hållbar inkluderingsverksamhet. Onekligen en fråga på skiftande nivåer och för olika aktörer.

Resultaten från de intervjuer som gjorts med föräldrar från Somalia, Eritrea, Syrien och Sverige klargör att det finns olika tydliga kulturella skillnader när det gäller varför särskilt flickor med utomeuropeisk bakgrund inte deltar lika frekvent i idrottslig verksamhet. En grundläggande skillnad handlar om hur man ser på idrott, vilka idrotten är till för och hur den organiseras. I länderna som de intervjuade föräldrarna kommer ifrån är organiserad idrott i stort sett bara något för talanger som väljs ut. Det finns ingen breddidrott och därigenom inte heller något föräldraengagemang. Det innebär att sättet som vi bedriver idrott på i Sverige är svårt att förstå och det uppfattas många gånger som alltför inrutad och något som konkurrerar med familjens gemensamma tid. Detta har främst en negativ påverkan på deras döttrars deltagande i idrott.

Flickornas låga medverkan i idrottslig verksamhet förstärks också av föräldrarnas tydliga meningar om vad som är flick- respektive pojkidrotter. Exempelvis anser man att fotboll passar pojkar bäst medan idrotter som basket och volleyboll är mer passande för flickor. Det medför i sin tur att det är betydligt lättare att idka fotboll genom en betydligt högre tillgänglighet och närhet till sporten i jämförelse med basket och volleyboll. Vidare uttrycker föräldrarna att pojkar har mer överskottsenergi som de kan få utlopp för genom att idrotta, och att idrotten kan bidra till såväl goda vanor som att man undviker olämpligt umgänge. Flickorna å andra sidan förväntas ta ett större ansvar i hemmet och satsa mer på skolan. Det framkommer även att man som förälder är mer beskyddande gentemot döttrarna. Man är i många fall helt enkelt rädda för att låta flickor gå ut själva, exempelvis att ta sig till en idrottsaktivitet. Allt det här bidrar förstås till att tröskeln är hög för deltagande i idrott för flickor med utomeuropeisk bakgrund.

Författarna summerar sina studier med att ”idrottsrörelsen är väldigt svensk” och svår att begripa för den som kommer utifrån med en annan kulturell bakgrund. Lösningen handlar inte enbart om att föräldrar med en utomeuropeisk bakgrund ska förändra sin syn på idrott utan säkert minst lika mycket om att idrottsrörelsen behöver förändra sig om man vill nå dessa flickor. De skickar också med några rekommendationer:

• Samarbeta med lokala invandrarföreningar för att introducera barnen i idrottsrörelsen.
• Följ om möjligt barnen mellan skolan och idrottsaktiviteter för att minska behovet av föräldrastöd, t.ex. inom skolans fritidsverksamhet eller på ideell väg.
• Erbjud flexibla aktiviteter där föräldrar och barn idrottar tillsammans. Föräldrarna vittnar om att organiserad idrott konkurrerar med familjens gemensamma fritid.

Delar av detta överensstämmer väl med andra studier som trycker på behovet av ett närmare arbetssätt för att både nå grupper som står utanför och för att de ska fortsätta i verksamheten. En del är att idrotten samverkar mer med föräldrarna för att skapa förståelse och tillåtelse för barn och ungdomar att delta. Samtidigt är det en utmaning för representanter från idrottsföreningar att nå föräldrarna. Det finns goda exempel på hur föreningsföreträdare genomför hembesök och skapar en mer personlig kontakt som bidrar till ökat förtroende. Vidare finns ett flertal erfarenheter av en form av lots-/slussningsfunktion. Det handlar om att man är väl medveten om att det är en hög tröskel för att komma in och bli kvar i idrottsföreningars verksamhet som består av kulturella, ekonomiska och språkliga hinder, och försöker agera därefter. Det kan handla om att man stödjer hela processen – allt från att fånga intressen som finns till att man undersöker möjligheter, tar kontakter och är med i inledningsskedet till att aktiviteten förhoppningsvis är befäst. En del i detta slussningsarbetet är då att ha en god föräldrakontakt.

Ja, onekligen är utmaningarna stora när det gäller att öka inkluderingen i idrottsliga verksamheter, och då i synnerhet för flickor med utomeuropeisk bakgrund. Samtidigt är det angeläget att ta tag i utmaningarna och förhoppningen är att de erfarenheter som redovisats kan stimulera till välriktade förändringar och satsningar. I nyhetsbrevet ges också exempel från konkret inkluderingsarbete som kan inspirera och även information om en ny nationell satsning, Idrottsklivet, för att för att skapa en meningsfull fritid för fler barn och unga.

Källor

• Blomqvist Mickelsson, Tony & Lindström, Jonas. (2022). En match utöver det vanliga: Om ett kunskapsbaserat arbetssätt i idrottssvaga områden.
  FoU-rapport 2022. Stockholm: Riksidrottsförbundet, 2022
• Ekholm, David & Holmlid, Stefan. (2018). Idrott för integration – så blir satsningen hållbar. Svensk Idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/idrott-for-integration-sa-blir-satsningen-hallbar/ Hämtad 23-04-10.
• Hertting, Krister & Inger Karlefors. (2021). We Can’t Get Stuck in Old Ways’: Swedish Sports Club’s Integration Efforts with Children and Youth in Migration. Physical Culture and Sport, Studies and Research
• Kassman, Anders & Kneck, Åsa. (2021). Idrott och hälsa bland flickor – uppfattningar och erfarenheter bland föräldrar från Somalia, Eritrea, Syrien och Sverige. Delmi rapport 2021:1. Stockholm: Delmi, 2021