Pandemins påverkan på idrotts-Sverige

10:57 by Mats Glemne

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån

Som vi alla är väl medvetna om har Coronapandemin på flera sätt förändrat förutsättningarna i vårt samhälle – det gäller för såväl organisationer, arbetsplatser m.fl. som för enskilda personer. Pandemin sätter spår i vår vardag och begränsar våra möjligheter att ”leva som vanligt”. En del i detta sammanhang är givetvis ändrade villkor för idrotts- och motionsverksamhet.

Frågan är då hur det ser ut i idrotts-Sverige? Idrottar/tränar vi som tidigare? Vilka idrotter har det svårt, respektive finns det idrotter som har utvecklats? Finns det regionala, åldersrelaterade eller andra skillnader? Dessa rader vill delge en bild som växer fram och texten är bland annat baserad på en större pågående studie som genomförs vid Malmö universitet – ”Röster från en stängd idrottsvärld”, men också inspel från Riksidrottsförbundet, Vetenskapsradion och en webbinarieserie som benämns ”Vägen tillbaka från Corona”. Studien ”Röster från en stängd idrottsvärld” har syftet att öka kunskapen om coronakrisens effekter för motion, fysisk aktivitet, föreningsidrott och supporterskap i Sverige. Det är en pågående undersökning och de data som finns än så länge är enkätsvar från drygt 1100 personer. Nu väntar intervjuer med idrottare, tränare och supporters.

Det är en splittrad bild kring hur pandemin slår och det beror på ett flertal olika faktorer. Det kan handla om lag- eller individuell idrott, idrotter med närkontakt eller ej, om man idrottar ute eller inne samt geografiska skillnader. Men variationen har även att göra med på vilken nivå man utövar sin idrott och vilken ålder som utövarna har.

Som är välbekant agerade Sverige som land annorlunda i jämförelse med många andra länder när pandemin slog till. Det var inte lika tydliga nedstängningar samt restriktioner och det handlade om att balansera en begränsning av smittspridningen med att lindra pandemins ekonomiska följder. Detta visade sig även när det gällde idrott och motion där mycket av tävlingsidrotten omgående stängdes ner, medan det fanns en öppenhet kring hur träning och viss tävlingsverksamhet kunde bedrivas. Det uttalades rekommendationer om att undvika kroppskontakt och träning inomhus samt att begränsa seriespel, cuper och resor.

Detta agerande har förstås inneburit ett hårt slag för i synnerhet elit- och tävlingsidrotten, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats till att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Vad de långsiktiga konsekvenserna blir är omöjligt att säga – det handlar bland annat om hur lång pandemin blir, vilka restriktioner som kommer att gälla framöver och vilket statligt stöd som kommer att ges.

Studierna visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på skiftande sätt. Å ena sidan finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Men å andra sidan finns det supportrar som uttrycker ett stort tomrum där man tappar sina sociala kontakter, hamnar mer framför TV:en, rör sig mindre och känner sig deppiga. Så det är en delad bild.

Enligt resultaten verkar idrotts- och motionsutövandet ha minskat mest bland de yngre. Det gäller dels att träningsaktiviteterna i framförallt inomhus- och kontaktidrotter har ställts in eller minskat i omfattning. Men forskarna relaterar också tillbakagången till den nedstängning av gymnasiet som gjordes i våras med distansarbete hemifrån. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har begränsats. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer.

Föga överraskande är det utomhusidrotter, och i synnerhet de som inte innebär närkontakt, som har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, det vill säga att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årstidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Det finns alltså både förlorare och vinnare som en följd av pandemin. I aktuella ”spaningar” från Riksidrottsförbundet uttrycks en risk för att cirka tio procent av landets idrottsföreningar kan tvingas att lägga ner och att hälften av föreningarna måste minska sitt aktivitetsutbud. Det uttrycks även en farhåga att medlemsantalet kommer att minska rent generellt. Det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. Vidare påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen.

Men som framgått växer olika utomhusidrotter och överhuvudtaget intresset för fysisk träning i utomhusmiljöer. Det talas om att fysisk aktivitet kan ha fått en ny våg, och som kan attrahera nya målgrupper, genom det som skett. Vi ser även en digital omställning som ger utrymme för innovativa sätt att tävla och träna tillsammans utan det rent fysiska mötet. Idrott och motion i närområdet ökar och vi umgås samt aktiverar oss utomhus.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Med all respekt för den tuffa verklighet som råder kan det förhoppningsvis i många föreningar också bli en ”väckarklocka” som kan stimulera till en kreativ och ändamålsenlig utveckling.

 

Källor

Mats Glemne
Universitetslektor at Linnéuniversitetet
Min tjänst är delad mellan utbildning, forskning och ansvarsuppdrag vid såväl Inst. för idrottsvetenskap som andra institutioner vid Fakulteten för samhällsvetenskap.

Leave a Reply