Archive for September, 2018

Utflyktsdag till Wenzhou city

Saturday, September 15th, 2018

Pust och stånk. Idag har varit en extremt varm och fullspäckad dag. Dagen började med födelsedagssång och presentutdelning då Hanna fyller 21 år idag. Sedan mötte vi upp några kinesiska sjuksköterskestudenter som skulle följa med oss till Wenzhou city och den kända NangTang steet. Bussen tog cirka en timme och vi gick sedan till en väldigt fin park där vi strosade runt och tog fina bilder. Dock tog värmen hårdare på vissa än andra och några i vårt gäng höll på att få värmeslag. Gassande sol och över 33 graders värme (känns i denna luftfuktighet som upp emot 40 grader) tär på en. Vätskeersättning, paraply och mängder av vatten blev vår räddning.

Vid lunchtid hade studenterna bokat bord på en kinesisk restaurang. Där beställde vi in flera tapasliknande kinesiska specialiteter som flera av dem visade sig vara mycket goda. Vi blev återigen förvånade över Kinas billiga och goda mat. Dock har vi kommit underfund med att vi inte riktigt har samma preferenser gällande vad som räknas som ”spicy” mat.

Denna svettiga dag avslutades med att vi på skolans matmarknad inhandlade en iste som avnjöts under ett parasoll vid en flod nära skolan. Ikväll bestämmer födelsebarnet Hanna vart vi ska äta middag så det återstår att se. Imorgon har vi ytterligare en ledig dag och vi får se vad vädret tillåter oss att göra.

Hanna, Alma, Cecilia och Karolina

Gissa vilka två det var som drabbades av värmeslag idag…

Alla som var med på dagens utflykt.

Några av rätterna från dagens lunch.

// Karolina, Cecilia, Hanna och Alma

Sjukhusvistelse och flodhäng

Friday, September 14th, 2018

Idag har vi återigen besökt sjukhuset i Wenzhou där vi dels fick se deras cancervård samt besöka en avdelning där patienter hade genomgått operationer av bland annat lever och gallvägar. Vi fick berättat för oss att sjukhuset har 42 stycken operationsrum och varje dag genomförs fler än 200 operationer av olika karaktär. Vi fick även vara med under inläggning av två picclines som på detta sjukhus görs inne på patientrummen av en specialiserad sjuksköterska vilket är något som skiljer sig från Sverige. Ytterligare en av många andra skillnader mellan sjukvården i Kina och Sverige är antalet patienter på patientrummen. Här i Kina finns inte kapacitet eller möjlighet för enskilda rum utan här är man många patienter i samma rum. Här har patienterna även anhöriga kring sig hela tiden och det är dem som sköter omvårdnaden.

Eftermiddagen spenderades vid universitets mysiga flod. Här finns massor av mysiga bord och stolar att sitta vid och det kan vara skönt att för en stund komma bort från den stressiga miljön då det är extremt mycket folk och ljud överallt.

Ikväll testade vi på en ny middag där man plockade på sig råa grönsaker och rått kött i en disk för att sedan ge till personalen som wookade på beställning. Maten här i Kina är väldigt god och även extremt billig men såklart väldigt annorlunda från den mat vi är vana vid.

Från sjukhuset med de sjuksköterskor som guidade oss under dagen.

Pluggdags vid floden på skolans område.

Kvällens wookade middag.

// Karolina, Cecilia, Hanna och Alma

Akutsjukvård i Wenzhou

Thursday, September 13th, 2018

Hejsan!

Idag har vi besökt en akutmottagning i Wenzhou. Dagen började med lite introduktion där en sjuksköterska berättade om deras arbete på akutmottagningen. Vi fick reda på hur deras systemet på akuten fungerar och såg att det var en del skillnader från hur vi har i Sverige. Exempelvis blandas och administreras läkemedel utan handskar, det fanns inga enskilda rum utan alla patienter låg i samma vilket medförde till bristande sekretess och patienter kunde själva skriva ut sina röntgenbilder. Vi fick också se hur deras intensivvårdsavdelning fungerade och även på denna avdelningen låg alla patienter i ett och samma rum och inga anhöriga fick vistas där på grund av infektionsrisk. Det har varit en väldigt intressant och lärorik dag.
/ Hanna och Alma

“Vadå har inte de flesta i Sverige också HIV?!”

Wednesday, September 12th, 2018

Planen för dagen var att vi skulle ut till en by och hälsa på studenter som var ute och gjorde forskning samt praktik och kliniken tillhörande byn. Efter en resa på 1 h på diverse små vägar med hål i marken och ett antal motorstopp på grund av sand på vägen, ja för att inte nämna antalet gånger de fick fråga om vägen, kom vi fram till Bungeni. Här började dagen med att vi skulle träffa kommunchefen i hans inhängande område. Efter att snällt suttit och väntat tillsammans med lärarna från universitet visades vi iväg till en stor byggnad. I denna byggnad som såg ut som en skolsal invändigt satt 10 män uppradade och vi traskade snällt efter lärarna och satte oss på en bänk framför dessa män. Från och med denna stund var vi HELT bakom flötet om vad som föregick inne i denna sal då det talades Tzonga, ett av alla språk som talas i Syd Afrika. Varje gång någon prata skulle denne ställa sig upp alltså väldigt formellt. Vi blev presenterade eller snarare nämnda och vår koordinator gick därefter ner på knä och prata under en längre stund. På det stor hela VÄLDIGT oklart. När vi sedan fick tillåtelse att gå lovade Friddah att förklara allt i bilen. Först skulle bara vi bara låna toaletten, det vill säga det lilla hålet i marken i det lilla skjulet längst bort på tomten… I bilen fick vi sedan förklarat för oss att vi befunnit oss hos kommunchefen och de andra männen för att be om ursäkt åt universitetets vägnar för att ansökan om forskning kommit in för sent. Dessutom hade de den fått be om ursäkt åt våra vägnar för att jag och Frida hade haft utsläppt hår och inget som täckte det, något varken vi eller Friddah koordinatorn ens visste att vi var tvungna.

Färden gick därefter vidare till Bungeni Heath Center. Här fick vi möjlighet att träffa en “professional nurse” som berättade om hur deras akutsjukvård fungerade. Detta var liknande en svensk vårdcentral och låg alltså i en liten liten by långt ifrån något sjukhus. Mesta dels behandlade patienter precis som vårdcentraler i Sverige och var uppdelade i bland annat preventivmedel klinik, tandläkarklinik och allmänt. I ett hus utanför var “Chronic disease service” som man skapat i och med stigmatisering kring vissa sjukdomar. Hit går alla med HIV, högt blodtryck, diabetes, tuberkulos, astma, hjärt-kärlsjukdomar  och ja andra kroniska sjukdomar. Förr hade man enskilda HIV kliniker vilket gjorde att såg man någon där då visste man även säkert att den personen hade HIV, vilket dock merparten av befolkningen har. Kvinnan vi pratade med förklarade det som att när man möter någon så vet man att dem har HIV och när vi berättade om att det inte var alls lika förekommande i Sverige blev hon helt chockad. De vanligaste sjukdomarna patienter har som över vård hos dem var 1. HIV, 2. Hepatit, 3. Diabetes, 4. Epilepsi, 5. Psykiska sjukdomar orsakade av droger.

De vanligaste akutfall de hade var främst astma attacker och i vissa fall utlösta av lunginflammation, främst hos barn. Dessa behandla dem på plats med inhalationer och tabletter innan de skickades vidare till sjukhus när de var stabila. De fick även in många krampanfall ofta utlösta på grund av värmen. Malnutrition eller då undernäring var även vanligt förekommande och hon berätta då om en 11 månaders bebis hon haft veckan innan. Bebisen hade fötts med HIV och mamman hade övergett barnet och hade varit så undernärd att det gått att räkna skeletten i handen och se varje liten led och lika så underarmens skelettben. Det var fåtal patienter som de satte infarter på, alltså en liten plastslang in i armen eller ibland kallat “en nål” som man sedan kan få dropp i. Dock hade de tillåtelse att sätta det men däremot så var det endas läkare som hade denna befogenhet på sjukhus. Men på på vårdcentralen har de endast läkare på måndagar vilket gör att sjuksköterskorna får sätta dessa.

Brutna ben, sårskador och liknande var också vanligt i och med att många var bönder eller egen företagare i form av mekaniker eller liknande. Behandlingen för stora sårskador var precis som i Sverige och överallt att stoppa blödning och endast i detta läge satte de i bland 2 st infarter(sjuksköterskestudenter förstår). Brutna ben brukade de spjälka på samma sätt som i Sverige men just nu var de slut så då spjälka det med kartonger och tejp… Smärtlindringen för dessa patienter är voltaren eller smärtlindring i tablettform och inte morfin eller liknande som vi är vana vid i Sverige. Till helgen kom det in flera misshandels fall i och med fylla och droger. Inte alldeles ovanligt med både pistolskador eller bet, en man hade kommit in med ett öra avbitet.

På frågan om de utgick från ABCDE så var svaret som tidigare endast ABC och att endast DE förekommer på intensivvårdsavdelningar. De jobbade utifrån ABC men hade inga konkreta mallar att gå efter så som NEWS eller MEWS. De kallar det endast för första hjälpen och sedan tar alltså ambulanspersonalen över som är direkt utbildade i akutsjukvård. Efter flera timmar iväg började färden hem men med ett litet stopp då plötsligt både bilens motor-, batteri- och oljelampan lysa, dock sluta de lika plötsligt.. lite extra spänning bara.

Eftermiddagen spenderades med att diskutera med internationel office angående våra veckor här, vad vi ska göra och vad vi vill se. Alla människor är så snälla och vänliga. Till Fridas stora lycka fick vi veta av “the Director of internationel relationships” att man mer än gärna kan hyra bil och köra runt, Johannas kontrollbehov får se hur det blir med den saken. Planen är åtminstone att vi ska äta lunch med dem imorgon och prata mer om utbytet.

Väl påväg tillbaka till där vi bor berättade Friddah att planen på att komma iväg till hemsjukvård imorgon inte blir av i och med lunchen samt att det måste ordnas inför nästa vecka var vi ska få våra placeringar. På grund av missförståndet med att vi läser akutsjukvård och de fått information om hemsjukvård så är det mycket som måste ändras och kontakter som måste tas. Därför skulle morgondagen ägnas åt det för Friddahs del så jag och Frida ska därför ägna dagen åt plugg nere på universitetet.

Kvällen avslutade vi med en promenad ner till ett stort supermarket. Då vi är de enda med ljus hy syns vi väldigt tydligt och drar lätt till oss uppmärksamhet. Bästa exemplet var i butiken när en 6 årig pojke skriker på Frida och säger “HIGH FIVE and let med see”. Han rycker tag i Fridas arm och beundrar tatueringarna noggrant innan han säger “SWEEEEET, I like your style!”. Innan vi kommit ur butiken hade vi haft flertalet konversation om vårt ursprung, som ingen vet var det ligger.

Vi vet åtminstone att vi ska lägga oss i sängen nu efter denna långa dag och långa inlägg!

/Frida & Johanna

Ledig dag

Wednesday, September 12th, 2018

Idag var vi lediga och vaknade upp till ett riktigt regnoväder. Vi beslöt oss för att börja dagen med ett välbehövligt träningspass i skolans gymnastiksal. Vi satte ihop vårt egna pass med bland annat skivstänger, mattor och hopprep. Att träna i en gymnastiksal utan luftkonditionering i närmre 30 graders värme var lagom svettigt.

På eftermiddagen klarnade vädret upp och värmen kom tillbaka. Vi mötte upp Hanna och Alma och bestämde oss för att strosa runt och bekanta oss med området. Vi kom till en fin park alldeles i närheten och gick sedan vidare till mindre shoppinggator där vi tittade runt i olika affärer. Därefter åt vi en gigantisk och god glass i bubbelformat våffelrån.

Imorgon ska vi besöka sjukhuset här i Wenzhou för första gången. Då ska vi vara på akuten och se hur det fungerar där.

// Karolina och Cecilia

Tillökning i Wenzhou

Wednesday, September 12th, 2018

Nu har även vi anlänt till Kina. Vi heter Hanna och Alma och vi pluggar till sjuksköterskor på Linneuniversitetet i Växjö. Vi går termin fem och läser den valbara kursen akutsjukvård. Inom denna kursen ingår det fältstudier som vi har valt att göra i Kina tillsammans med Cecilia och Karolina. Vi har nu varit här i Wenzhou i tre dagar (av tio dagar) och det har hittills varit väldigt intressant.

/Hanna och Alma

Dormitory room

Wednesday, September 12th, 2018

Hejsvejs!

Nu har vi börjat komma på plats här i vårt dormitory room i Wenzhou och börjar så smått hitta runt på campus. Det är extremt stort och enligt vår lärare går det ca 100 000 elever här på universitetet. Gårdagen bestod av besök på barnavårdscentral samt ett hembesök hos en diabetespatient. Hembesöket var i ett ganska fattigt område och det var speciellt att se hur lokalbefolkningen bor och hur de sköter om sina sjukdomar i hemmet. Just i detta fallet blev vi förvånade över patientens okunskap kring sin sjukdomsbild.

Här i Wenzhou har vi även fått uppleva Kinas regnoväder vilket inte är att leka med. Det ösregnade hela gårdagen, från morgon till kväll, och idag ösregnar det fortfarande. Idag har vi en ledig dag då vi planerar att mest ta det lugnt och kolla runt i området. Det är inte så lätt att vistas ute i detta regnoväder. Det mest välbehövliga inköpet från gårdagen var ett stabilt och stort paraply.

Här får ni se några bilder från vårt rum och hur vi bor.

Vår frukost här skiljer sig lite från hotellfrukosten i Peking… Men vi är glada att vi har ett supermarket i närheten där vi iallafall kan inhandla lite yoghurt, frukt och kakor.

Dagens utsikt från rummet. Svårt att fånga regnet bild.

// Karolina och Cecilia

Wi-fi, ABC utan DE, vilda apor & nya kompisar

Tuesday, September 11th, 2018

Efter många om och men så blev vi äntligen upphämtade på flygplatsen i Polokwane och kunde påbörja bilfärden till Thohoyandou där universitetet ligger. Väl framme blev vi väl omhändertagna och de körde oss till boendet som de ordnat till oss. Dock erbjöd det inget wifi, så hur ska vi då kunna uppdatera er? Dessutom blir det ett problem då vi mer eller mindre är “fast” på boendet när det blir mörkt eftersom vi är uppmanade till att inte gå ut själva när solen gått ner vilket den gör redan vid 18. Därför blev det bara en natt där men vi fick ihop en fantastisk (vegetarisk) middag och spenderade kvällen framför en bra film på rummet.

Senast idag blev vi återigen påminda om “African-time” då vi skulle bli upphämtade vid 08 men skjutsen kom 10.30 ! I fortsättningen kommer vi både ha böcker och mat med oss i väntans tider… Det nya boendet ligger bara en bit bort men känns mycket bättre. De var vana vid att ha studenter från USA vilka dem även kalla för sin “second family”, nu kommer tyvärr inte de studenterna mer så de var mer än glada att få en ny familj. VI MED!

När vi tillslut blivit upphämtade och bytt bostad åkte vi ner till universitetet för att ordna upp de kommande veckorna. Vi skulle träffa cheferna för fakulteten men dessa satt i möte så det blev bara en snabb presentation för en av dem. Därefter fick vi se lite av deras “skills-lab” men många av salarna var tyvärr låsta så de mesta vi såg var bara undervisningssalar. Väl vid planeringsfasen för dessa veckor har det tyvärr blivit lite kommunikationsbrist så de tror tyvärr att vi är här som T6or och ska läsa hemsjukvård.. Därför är allt nu förberett för hemsjukvård de närmsta dagarna och kommande veckorna verkar vara oplanerade. Friddah vår koordinator fick därför istället ringa runt till sina kontakter som med största möjlighet kommer kunna ordna så att vi får se den akutsjukvård vi efterfrågar. Dessutom ska Krüger National Park ordnas och FÖRHOPPNINGSVIS med övernattning samt alla de andra sevärdheterna. Något spännande vi fick lära oss är att personalen i ambulansen här är inte utbildade sjuksköterskor eller undersköterskor. De är en helt ensamstående utbildning med endast inriktning på första hjälpen och ABC. Ja för de verkar enbart använda ABC och inte DE vad vi hört än så länge. Personalen i ambulansen gör därför endast de första nödvändiga och kör sedan in till sjukhuset där sjuksköterska och läkare väntar. Det blir spännande att se detta i verkligheten och vi hoppas verkligen det blir ordnat!

För övrigt är alla väldigt trevliga och nyfikna på universitetet. Det verkar som att vi är dem enda utbytesstudenterna som inte är från Afrika helt uppenbart de enda med ljus hud åtminstone. Under vår promenad till international office fick vi plötsligt två nya vänner som var väldigt intresserade av oss och vårt land. De hade läst om snö i sin “enviormental-programe” men hade aldrig sett det. Sverige, det visste dem inte ens fanns. Tur Frida har en karta på armen så hon kunde visa dem, de svimma nästan när de såg hur långt bort det var. I och med planering med koordinatorn Friddah fick vi träffa en av sjuksköterskestudenterna som läser samma termin som oss. Hon visade oss var cafeterian var så vi kunde äta lunch. Då fick vi se apor som sprang runt helt fritt här på universitetet, hon kunde inte förstå att det inte förekom hemma på campus i Sverige. Under eftermiddagen fick vi träffa och prata med international Office så förhoppningsvis åker vi iväg för att se ett vattenfall i helgen!

Efter lite shopping inne i stans butik för lokalbefolkningen ordnade vi middag i vårt då nya kök. Uppgraderingen med wi-fi och bättre utsikt balanseras upp med gasol”spis” och kök i ett garage, men mysigt på sitt sätt. Vi trodde vi höll på att elda upp stället eller åtminstone fylla stället med gas men till slut fick vi mat och blev mätta och belåtna, dock i några minuter av mörker då elen gick…

 

Två dagar i ett ger långa inlägg – tur vi har wi-fi så uppdateringarna blir kortare!

 

På återseende!

Framme i Wenzhou

Monday, September 10th, 2018

Igår kväll flög vi från Peking till Wenzhou för att möta upp Hanna och Alma och checkade in på vårt dormitory room.

Vi bor mitt på campus nära skola och sjukhus i ett hus på 16e våningen. Rummen har balkong med vacker utsikt över bergen och staden. Vi bor två stycken i en lägenhet med egen toa, dusch och kylskåp, vilket vi blev positivt överraskade över. Standarden är dock inte så hög och hårdare sängar har vi nog aldrig skådat. Gårkvällen bestod utav att leta rätt på allt mjukt vi kunde tänka oss för att få sängen nått så när sovbar. Dock är universitetet väldigt fint och fräscht då det är relativt nytt och byggdes år 2004. Naturen runt om kring skolan är också fantastisk med grönområden, berg och bäckar.

Dagen idag har bland annat bestått av ett välkomstmötet där lärare och rektor hälsade oss välkomna och gav oss en kort introduktion om universitetet. Alla är väldigt trevliga och tillmötesgående och vill få vår tid att bli så bra som möjligt här. På eftermiddagen besökte vi ett privat äldreboende där levnadsförhållanderna skiljde sig mycket från i Sverige. Man är glad att man slipper bli gammal och skruttig här i Kina.

Universitetet i bakgrunden.

Utsikten från vårt rum.

// Karolina och Cecilia

 

 

 

Hakuna matata!

Sunday, September 9th, 2018

Nu är vi framme i Johannesburg och Dove’s Nest Guest House där vi ska spendera några timmar innan flyget lyfter mot Polokwane.

Efter den långa väntan på Kastrup igår lyfte tidsenligt med Qatar Airlines som var en flygning i världsklass. Inte nog med att kudde och filt låg och vänta på sätena så var det även ett litet resekit med tandborste, tandkräm, lipbalm, sockor & sovmask. Två trötta själar var dock inte super glada när vi blev väckta 01.00 inatt för middag, men det som bjöds var värt att väckas för.

Vi landade sedan i ett varmt Doha, 35 grader men bara en kort stund. Det blev i princip bara till att köpa vatten och sedan gå till gaten för nästa flygning. Efter få timmars sömn på tidigare flyg var det det vi ägnade oss åt större delen av de 8 & 1/2 h. En fantastisk frukost men tyvärr utebliven lunch och enbart snacks gjorde att vi var vrålhungriga när vi landa 15.35. När “African-time” sedan gjorde sig påmind när vi skulle hitta vår transfer gjorde inte nytta för blodsockernivån. Till slut fann vi dem som skulle köra oss och till slut kom vi fram till vår övernattning.

 

Den efterlängtade middagen fick vi till slut på den tillhörande restaurangen och matkoman kom som ett brev på postat. Nu har vi krupit ner i sängen med inhandlade chips och choklad för att följa valet, hur länge får vi däremot se.

 

Imorgon hoppas vi kunna uppdatera er från vårt boende nästkommande 3 veckor!

 

/Frida & Johanna