Sjuksköterskestudenter utomlands

Hej igen!

Då kommer del 2 på mitt sammandrag av min VFU i Skottland!

I del 1 glömde jag faktiskt nämna några saker som faktiskt förvånade mig en del när jag beskrev de olika sjuksköterskeroller som fanns. Som färdig sjuksköterska i Skottland får du inte göra vissa saker som vi faktiskt hemma i Sverige delegerar ut till undersköterskor och omsorgspersonal.

• Kompressionslindning. Du får inte utföra kompressionslindning som student eller färdig sjuksköterska utan att ha gått en kvalificeringskurs på det. Det får inte heller delegeras, utan sjuksköterska som ska utföra uppgiften måste ha gått kvalificeringskursen annars får du inte utföra momentet på grund av att kompressionslindning kan skada mer än hjälpa om det utförs på ett felaktigt sätt.
• Såromläggning, enbart sjuksköterskor som gör. Undersköterskor och omsorgspersonal (carers) får inte och delegeras inte sådana uppgifter alls. Carers och sjuksköterskor arbetar inte ihop och har inte det samarbetet som vi i Sverige har utan det är strikt skilda yrkesgrupper och professioner.
• Kateterisering på manliga patienter kräver kvalificeringskurs efter sjuksköterskeutbildningen. Kateterisering på kvinna får göras efter grundutbildningen.
•  Venprov, kapillärt blodsockerprov, insulingivning är det endast sjuksköterskor som gör. Som jag tidigare skrev så anses det inte heller vara säkert om man överlåter ansvaret till någon som inte har den medicinska kompetensen eller rätt utbildning för det. Så varje morgon och kväll det första och sista sjuksköterskorna gör är att mäta blodsocker och ge insulin. Blodsockermätare är personlig till sjuksköterskan och kalibreras en gång i månaden.
• Venprov får inte sjuksköterskestudenter göra utan att ha en sjuksköterska som övervakar så allt går rätt till och det är knappt då man som student får utföra venprovtagning.

Vid insulingivning så mäter alltid blodsockret innan man ger så det blir korrekt dos. Sedan används sällan insulinpennor, det jag sett är att man alltid drar upp insulinet manuellt ur ampull och sedan ger man subcutant (s.c.) i magen, låren och överarmarna vilket hela tiden dokumenteras så man alltid vet vart man ska sticka nästa gång. Själva journalföringen är på papper och insulinordinationen finns nedskriven av läkare. Sedan skriver man alltid upp vad man gett, batchnr, ordinerad dos, given dos, hur den getts (s.c), vart den gavs, klockslag, datum, och vem som gett. Signaturen ska också förtydligas på samma papper av sjuksköterskans fullständiga namn så man kan se vem signaturen står för.

Det är nog det som är den största skillnaden mot Sverige. Yrket har en högre status och arbetsuppgifterna delegeras inte ut till andra då det anses överlag kunna skapa försämrad patientvård och säkerhet. Carers gör enbart basal omvårdnad, Microlax och liknande ges av sjuksköterskor och kallas för bowl management och ingår inte i en carers uppgift då det klassas som en form av läkemedel och inte ska ges utan bedömning.

Jag hade som sagt min VFU i Paisley, Skottland vilket var en jätterolig upplevelse och mycket bra för min utbildning. En del av området som jag och min handledare täckte var Figgy Park (Ferguslile Park) Tannahill Centre (hälsocentralen) låg i det området och dit promenerade jag varje dag från UWS ca 1,7km vilket i och för sig var nyttigt för mig 😛 Det jag ville berätta var att det området är det mest fattiga, nedgångna, kriminella området i hela Storbritannien. Ibland var sjuksköterskorna tvungna att ha polisbeskydd för att kunna ta sig säkert till en patient. Ibland var vi på grund av säkerhetsrisk vara två till en patient för att kunna skydda oss själva. Jag kunde ofta höra på kvällarna eller i princip varje kväll hur polishelikoptrar hovrade och åkte runt över det området.

En sjuksköterska sa att jag inte var klok som gick till praktiken då det var ett mycket farligt område där man inte skulle gå själv, helst inte alls. Andra sa att det var livsfarligt att vra ute och gå efter att det blivit mörkt. Ibland kunde jag tycka att de överdrev litegrann men de slutade aldrig att varna mig. Kanske för att jag inte lyssnade haha 😉

Men det var en sak som sjuksköterskan Anne sa som jag kände var så tragiskt. Hon berättade hur de ibland hade hand om 5:e generationens missbrukare, ingen lyckades att att ta sig därifrån utan det bara fortsatte generation efter generation. Det kunde jag känna är hemskt i ett så rikt och välutvecklat land som Storbritannien. Vissa var så fattiga att man fick gå till speciella affärer där man fick ta 5 matvaror gratis per vecka. Att vara arbetslös är jättehårt och deras system mer liknar det som finns i USA än det här hemma i Sverige. Varje människa jag pratade med hade hört talas om Sveriges socialsystem och hur vi tog hand om våra medborgare och att allting var så bra. Allt är inte jättebra men jämför man, och jämför med de barn och familjer som växer upp i sån slags slum och fattigdom så är vi svenskar lyckligt lottade över det system vi har. Jag gick förbi ett Nursery (dagis/förskola) i  det området men det såg mer ut som ett grått deprimerat fängelse än en plats för 1 – 4 åringar. Hos en patient blev vi varnade för bugs, husloppor/vägglöss och patienten var helt täckt röda märken efter bett, då hade min handledare redan satt sig ner på heltäckningsmattan..Jag valde att stå upp haha 🙂

Sedan var alla patienter som jag träffade även i det området, hur trevliga som helst. Varje patient vi än besökte var tacksam och trevlig mot oss. Några blev ledsna när det fick höra att jag skulle åka hem igen så min sista vecka blev lite av ett hejdå-tåg. Jag sprang in in en mataffär en gång för jag var tvungen att köpa lunch. När jag står i kassan kommer en dam bakom mig och lägger upp sina varor. Jag har vid det här laget lärt mig att man alltid ska vara artig och hövlig mot alla så jag säger trevligt hello till damen. Damen svarar hello tillbaka lika trevligt och jag ska precis vända mig om när hon lite försiktigt skrattar till och tar mig i armen och säger: “Jag ser att du är sjuksköterska så känner mig så dum över mina varor för de är ju inte nyttiga alls men jag vet att det är dumt så du behöver inte säga nåt. Bara kolla inte vad jag handlar” och så skrattar hon lite försiktigt igen. Jag blev lite förvånad men fann mig rätt snabbt och skämtade tillbaka till damen. Det var lite kul men även en tankeställare på att har man sina arbetskläder på sig så har man hela tiden ögonen på sig och förutses göra det som är korrekt oavsett var man befinner sig.

Det kommer mera i del 3 🙂

Kram Maria

Hej på er!

Oj vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen! Tiden gick så fort i Paisley att det tyvärr kom på efterkälken.

Tannahill health center, där började vi varje dag med att planera dagen.

Första veckan vet ni om hur jag har haft det. Andra veckan började jag i hemsjukvården. Jag skulle börja på Tannahill health center precis i kanten av Ferguslile park eller Figgy park som de kallar det själva 🙂 Min handledare heter Alana Hunter och hon hade precis gjort klart sin vidareutbildning till distriktsjuksköterska. I Skottland finns det flera nivåer av att vara sjuksköterska än hur det är hemma i Sverige. Jag tänkte först beskriva lite kortfattat om sjuksköterskenivåerna och hur själva hemsjukvården fungerar innan jag går in på vad jag har gjort för något.

Tannahill health center, där började vi varje dag med att planera dagen.

• Registered nurse – Grundutbildad sjuksköterska, har förskrivningsrätt på bandage, omläggningsmaterial, salvor, krämer m.m.
• Staff nurse – Grundutbildad sjuksköterska men har oftast längre erfarenhet än registered nurse men jobben är samma.
• District nurse – Vidareutbildad till distriksjuksköterska – men de har även förskrivningsrätt precis som doktorer så de kan skriva ut alla sorters mediciner, antibiotika och smärtstillande (opioider).
• Certified Hospice and palliative nurse – Vidareutbildad sjuksköterska mot palliativ vård och hospicevård. Kräver 2 års arbetslivserfarenhet som sjuksköterska sedan ska du klara en examination innan du kan få examensbeviset.
• Ambulanssjuksköterska, endast utbildade ambulanssjuksköterskor får jobba där, inga andra sjuksköterskor även fast man har gått olika akutsjukvårdsutbildningar så måste man ha den utbildningen, inga undantag.

Det är dom kategorierna som jag träffade på i hemsjukvården. Det finns ännu fler men det var lite av en djungel att förstå hur mycket extrautbildningar och extrakurser man var tvungen att gå för att vara kvalificerad till att få utföra vissa arbetsuppgifter. Många av dem har gått flera vidareutbildningar och kvalifikationskurser så de flesta var väldigt kunniga med stor specialistkompetens.

På promenad i Paisley men upptäckte efter 4 km att jag var på väg ut ur Paisley så fick vända. Denna vägen åkte vi dock mycket i hemsjukvården. Bakom ser man ett av lägenhetshusen, där hade vi patienter men vad förvånad man blev när man såg att folk rökte inne i ett tiovåningshus. Brandsäkerhetstänk lika med noll vissa gånger.

Hemsjukvården ingår i Skottlands offentliga sjukvårdssystem NHS, sjuksköterskorna får betalt av deras kommun (council) men kommunen får i sin tur pengar av regeringen som står för lönekostnaden. Hemsjukvården är precis som i Sverige uppdelad i olika zoner, hemma har vi kommunbaserad hemsjukvård, här finns det dock fler hemsjukvårdsteam än hemma inom samma område. Varje hemsjukvårdsteam eller avdelning har ett område som de ska täcka, varje sjuksköterska är bunden till en viss GP Surgery som man får sina remisser och patienter ifrån. GP Surgery motsvarar hälsocentraler i Sverige. Där jobbar doktorer och även en del sjuksköterskor samt läkarassistenter. Doktorerna går alltid i privatkläder med en vit rock och har alltid ett stetoskop hängandes runt halsen. Är det en kvinnlig doktor så har jag alltid sett dem med klackskor och kjol/klänning, männen går alltid med skjorta och slips. Det kan vara olika men det är så jag har sett det varje gång vi har åkt till the Surgery. Läkarna har sina egna kontor/ undersökningsrum och har ett visst antal patienter bundna till sig. Patienterna har samma läkare hela tiden och man träffar inte en massa olika utan det är alltid sin egen läkare man får träffa och de tar hand om alla slags sjukdomar. Är det problem med underlivet, huvudet, magproblem, psykiskt eller något fysiskt så går man med det till sin husläkare. Doktorerna gör även hembesök till dem som inte kan ta sig till mottagningen eller är för sjuka för att orka.

Det som förvånade mig mycket var att distriktsjuksköterskor kunde skriva ut läkemedel och alla sorters läkemedel precis som läkare. Det fanns heller inget kontrollsystem på opioidpreparat eller andra sorters starka mediciner som hemma i Sverige. Här kontrollräknar man inte och man för inte journal på starkt beroendeframkallande preparat överhuvudtaget.

Blev överraskad och firad på min 30-årsdag med tårta och sång av alla i mitt hemsjukvårdsteam. Supergulliga och trevliga kollegor!

Som sjuksköterska i hemsjukvården har du din egna bil och du har en sjuksköterskeväska med allt man kan tänka sig behöva vid ett hembesök. De har även ett förråd i bagagen med omläggningsmaterial, förkläden, katetrar allt som man kan behöva om patienten inte har tillräckligt med material hemma. Sjuksköterskor har som sagt förskrivningsrätt på omläggningsmaterial, katetrar och de skrivs som ett recept och sedan kommer materialet som patienten behöver antingen till apoteket så de kan hämta ut det själva eller så kommer det hem med bud till dem om de är oförmögna till att lämna hemmet. Allt som skrivs på recept är gratis för patienten så alla mediciner, omläggningsmaterial med mera är gratis. Sjuksköterskorna har även egna jobbtelefoner som används för att ringa patienter eller till kollegor med men inga patienter kan ringa dem utan det finns ett nummer som de kan ringa och lämna meddelande på som sjuksköterskorna sedan lyssnar av, skriver upp meddelandet, vem som tagit emot samtalet, klockslag och vidtagen åtgärd. Telefonsvararen lyssnas av flera gånger per dag och på bestämda tidpunkter. En surfplatta har de även med sig hela tiden där de är uppkopplade mot sitt system och kan registera besök och vidtagna åtgärder, omläggningar efter varje patientbesök, uppdatera vårdplanen och bocka av besöken. De kan också se hur många patienter som finns kvar så de kan hjälpas åt om någon blir klar fortare.

Vårdplan finns alltid och det är sjuksköterskan som skriver vårdplan och följer upp. När en patient inte längre är i behov av hemsjukvård så skrivs de ut ur systemet. Sjuksköterskorna har inga bestämda egna patienter utan alla hjälps åt inom samma område så det varierar vilka patienter man har. Det finns heller inga bestämda tider när man ska vara hos en patient, förutom diabetespatienterna förstås som behöver sitt insulin. Patienterna får hålla tillgodo med att man kommer någon gång under dagen. En särskild journalmapp finns alltid hos patienten, där finns villkoren för hemsjukvård uppskrivna och samtyckesdokument som patienten får skriva på. Vårdplan och eventuella medicinordinationer med tillhörande journalblad som ifylles och signeras efter varje gång.

Det är mycket som är annorlunda men samtidigt väldigt lika. Svårt att nästan beskriva i ord men sjuksköterskorna är otroligt duktiga och sliter, ofta hinner de knappt gå på toa eller ens äta lunch, en dag åt vi luch vid 15.00 alltså kl. 16.00 svensk tid. Då var man så hungrig så det nästan snurrade i huvudet. Det liknade mycket hemma men sen var jag i centrala Paisley och i bostadsområden där det var extra hög arbetsbelastning. Andra team kunde ha det mycket lugnare.

Huset och ingången till vårt kontor på eftermiddagen på Dykebar Hospital. Vi fick hålla oss tillgodo med sjukhusets gamla Psykiatriavdelning. En avdelning som var väldigt väldigt gammal. Fantasin kunde skena iväg ordenligt i den miljön, då det påminde mycket om skräckfilmer om psykiatri eller galna doktorer haha!

En av dessa trappuppgångar som var väldigt kalla och ruggiga med härlig hospitaliseringsmiljö 😛

På promenaden till Tannahill varje morgon så gick jag alltid över samma bro. Det syns inte så bra på bild men det var otroligt fint att se utsikten.

Det var del 1 och en liten översiktlig beskrivning av hur hemsjukvården i stort ser ut här i Skottland. Jag kommer säkert på ännu mer men i del 2 som kommer så kommer jag förklara mer om vad jag som student har fått göra här 🙂

Kram Maria

Hej!

Förra veckan flyttade jag (Linn) in till Maria här på UWS (University of the West of Scotland) campus i Paisley. Jag ska spendera 5 veckor här i hemsjukvården tillsammans med “the district nurses”.

Linn i skottska nationaldräkten:

Skottland är ett fint land och skottarna är hur trevliga som helst. De är hjälpsamma och glada och förklarar gärna när det är något man inte förstår. Mitt health center vi utgår ifrån ligger någon mil utanför centrum så jag måste ta bussen till praktikplatsen. Arbetstiderna här är 9-17 så det är helt okej ändå! Det är dock inte lätt att åka buss i detta landet och det är i princip omöjligt att förstå vad de medelålders busschaufförerna säger. Det står inte någonstans vart man är eller vad hållplatserna heter och de kör jättefort jämfört med i Sverige. Jag brukar säga till chauffören vart jag ska hoppa av så får han ropa till när vi är framme.

Entren till kontoret:

Trots att skottska vården inte skiljer sig så mycket från den svenska har några skillnader konstaterats:

• Kommunbilar finns inte. Sjuksköterskorna kör runt till patienterna i sina egna privata bilar och får sedan bensinpengar i efterhand på lönen.
• Arbetsgivaren har dock försett alla sjuksköterskor med en varsin surfplatta med internet, vilket gör att de dokumenterar i bilen efter varje besök. Jättebra! Surfplattan gör även att de ser vart kollegorna har besökt precis, och vilka de eventuellt är försenade med.
• De har även fått en egen arbetsryggsäck fylld med diverse förnödenheter en sjuksköterska kan behöva i arbetet samt en arbetstelefon de får ta med hem.
• De bestämmer redan dagen innan vem som ska åka till patienterna, så de behöver inte ses på kontoret innan de kör ut. De börjar arbeta direkt hemifrån och ringer till varandra för att kolla läget framåt lunchtid.
• Motsvarigheten till undersköterskor här kallas för “carers”. De samarbetar inte med sjuksköterskorna över huvud taget. Om man har maximal hjälp från carers så har man besök 4 gånger om dagen. Om man behöver mer hjälp än det så får man ha anhöriga eller vänner som hjälper till.
• All sjukvård, mediciner och hjälpmedel är helt gratis.

Förutom att prakticera har vi även hunnit med att anamma den skottska livsstilen lite, och turista. I helgen åkte vi bland annat på bussresa till St Andrews och Anstruther som The International Office på universitetet anordnade för utbytesstudenter.

Bussresegänget:

Slottsruin från 1100-talet i St andrews:

Klaustrofobiska flyktgångar under slottet:

Ruiner av mäktig katedral från 1200-talet med tillhörande läskig gammal kyrkogård:

Äta ute här är rätt billigt i förhållande till sverige! Skottsk frukost:

Vi åt även vad som skulle vara skottlands bästa fish ‘n chips i Anstruther. Men det var inte särskilt gott. Man fick ingen sås till. Resturangen:

Från Paisley där vi bor tar det bara en kvart med tåget in till Glasgow, Storbritanniens fjärde största stad. Arkitekturen både i Paisley och Glasgow är häftig. Det känns som att man går runt i en Harry Potter film. Moderna konstmuseet i Glasgow:

Det är kyrkor överallt. Verkligen överallt. Här är grannkyrkan, Paisley Memorial Church, där universitetsstudenterna har sin examenshögtid:

Det finns även en hel del pubar. Det kan hända att vi har besökt en eller två…

Vi har det bra helt enkelt! Trots att det oftast ösregnar.

Vänliga hälsningar Linn och Maria 🙂