VIDEO: ”Säker och Trygg gör idrottandet på planen och i hallen bättre”

15 januari, 2021

Säker och Trygg förening är ett utbildnings- och utvecklingsarbete som pågår i lite olika former i flera kommuner i Småland. En kommun som nyligen tagit ett nytag kring Säker och Trygg är Växjö kommun. Vi tog en pratstund med Emeli Sjöberg och Jacob Gustafsson från föreningsservice på Växjö kommun om hur deras syn på Säker och Trygg är.

Ljungbyholm GOIF ser många positiva effekter av Säker och Trygg

15 januari, 2021

Ljungbyholms GOIF har Kalmar kommuns Säker och Trygg-certifiering en hel del att tacka. Arbetet efter certifieringsmaterialet har under de senaste snart 15 åren hjälpt föreningen mycket. Det berättar ordförande Janne Martinsson när jag når honom på telefon en solig eftermiddag i januari.

– Den 1:a januari blev jag pensionär, så nu har jag mycket tid att lägga på föreningen. Jag går och skrotar och sorterar i klubbstugan, det är bara att slå en signal när det passar!, hälsar en glad man vid namn Janne Martinsson när jag ringer honom tidigare i veckan.

Janne är ordförande i Ljungbyholms GOIF, en förening som han själv beskriver som ”på pappret är vi en idrottsförening, men som också fungerar som samhällsförening eftersom vi saknar byalag”. Föreningen är verksam inom fotboll och innebandy, men gör också många sociala aktiviteter och har en nystartad skateboardsektion i uppstartsfas.

Anledningen till att jag ringer Janne är att han representerar en förening som varit med i Kalmar kommuns Säker och Trygg-arbete.

– Vi har varit med sedan starten, vi har varit en certifierad Säker och Trygg förening sedan 2007-2008 där någon gång. Det finns många anledningar för oss att vara med, men det viktigaste är att man får hjälp att få en struktur på det arbete vi bedriver i föreningen. När vi gick med ledde det till att vi började skriva på ett dokument vi kallar för ”Röda tråden”, där alla Säker och Trygg-delarna ligger tillsammans med mycket annat, berättar Janne.

Men att få ordning och reda på dokument är inte den enda fördelen.

– Det är ju såklart bra för vårt varumärke också. Vi kan säga till medlemmar, föräldrar och sponsorer att vi är en Säker och Trygg förening. Det skänker en trygghet till hela föreningens bild. Att vi är ”Säkra och Trygga” ligger med i all kommunikation vi har, från utskick till vår hemsida.

Men nu har ni er röda tråd där ni bockar av stora delar av certifieringen. Är det inte bara för er föreningen att sitta av nödvändiga möten och visa upp dokumentet för att bli certifierade?

– Så enkelt är det inte. Vi måste hela tiden kommunicera mot våra medlemmar om vårt arbete och det dyker ständigt upp nya utmaningar. Vi går alltid igenom handlingarna tillsammans med kultur och fritid i Kalmar kommun, och vi pratar också om vilka utmaningar vi har just detta år. Framöver kommer vi exempelvis jobba ännu mer med förankringen ut i föreningen och för att inte korvstoppa med information så portionerar vi ut Säker och Trygg-delar i det nyhetsbrev vi skickar ut med jämna mellanrum.

Tror du ni hade gjort detta arbete med strukturen och röda tråden utan Säker och Trygg?

– Jag tror vi hade gjort delar av det oavsett. Exempelvis hade vi nog haft antimobbing- och drogpolicys oavsett. Men att vi jobbar med många andra delar, typ som trafik- och brandsäkerhet har vi Säker och Trygg att tacka.

När jag pratar med Janne känns mycket självklart och ganska problemfritt. Men inte heller Ljungbyholms GOIF är ett självspelande piano (det är generellt sätt rätt få föreningar som är det…).

– Det finns såklart en stor risk att det blir papper i en pärm, det är den stora utmaningen. Det gäller att ta upp Säker och Trygg med framförallt föräldrar. Det gäller att vi kommunicerar mycket med föräldrarna och det kommer nya föräldrar hela tiden. Så det är inte helt lätt. Sedan brukar vi jobba med implementeringen internt. Vi tar hjälp av RF-SISU och åker varje år iväg med ledare och styrelse för att titta över Säker och Trygg-arbetet och för att eventuellt korrigera vissa skrivningar och arbetssätt. Vi måste hela tiden vara aktuella såklart.

Det sistnämnda beskriver väl rätt bra hur föreningsverksamhet behöver fungera. Det går att standardisera mycket, men slutar man vara på tårna och slutar man tänka kritiskt så stannar utvecklingen. Ljungbyholms GOIF har fått en hjälp på traven av Säker och Trygg i Kalmar kommun och går varje år vinnande ur arbetet.

Läs mer om Säker och Trygg här.

Säker & Trygg förening – en satsning i flera Smålandskommuner

14 januari, 2021

Under senare år har det utvecklats en verksamhet i flera kommuner i Småland som benämns Säker & Trygg förening. Verksamheten finns i lite olika varianter runt om i Småland, bland annat i Kalmar och Växjö kommun samt i Ölands båda kommuner. Förutom respektive kommun är den regionala idrottsorganisationen, RF-SISU Småland, ansvarig för genomförandet. Här följer en redogörelse för vad Säker & Trygg förening handlar om och vad det kan innebära för att utveckla ännu bättre barn- och ungdomsverksamhet. Förhoppningen är att det kan inspirera andra kommuner att göra motsvarande satsningar.

Vad är Säker & Trygg förening?

Man kan säga att Säker & Trygg förening är namnet på både ett utvecklingsprogram för föreningen och en form av kvalitetsmärkning av verksamheten. Inte minst kommunerna är intresserade av det sistnämnda i syfte att få en koll på att kommunens idrottsföreningar bedriver en ändamålsenlig verksamhet för barn och ungdomar. Därför ställs det vissa krav på vad som ska nås kopplat till genomförandet av utvecklingsprogrammet, och som leder fram till en certifiering av föreningen. I Kalmar och Ölands kommuner uttrycks att:

Säker & Trygg förening är en kvalitetsmärkning för bättre hälsa, minskad skadefrekvens och ökad säkerhet och trygghet i föreningar som bedriver barn- och ungdomsverksamhet.

I Växjö kommun beskrivs syftet som att:

Säker & Trygg förening ska stödja utvecklingen av ett hållbart föreningsliv med en positiv samhällspåverkan utifrån jämställdhet, mångfald, miljö och ekonomi. Det ska bidra till en föreningsverksamhet som ger möjlighet till en aktiv fritid för barn och ungdomar i en säker och trygg föreningsmiljö.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att Säker & Trygg förening innebär goda möjligheter att utveckla föreningen på bred font. Detta eftersom utbildnings- och utvecklingsmaterialet spänner över många viktiga områden, samtidigt som det finns bra stöd av kompetens från kommunen och den regionala idrottsorganisationen. Dessutom erbjuds deltagarna aktuell kunskap genom utbildningsinspel som görs av externa aktörer. Det noteras för kommunerna i Kalmar och på Öland att deltagande i Säker & Trygg förening kan bidra till att föreningen:

  • får lättare att rekrytera medlemmar, ledare och styrelse
  • skapar tydligare ansvarsområden och rutiner
  • har god säkerhet och trygghet
  • höjer sin status
  • får ökad kontakt och samarbete med andra föreningar

För föreningarna i Växjö kommun uttalas att vid medverkan i Säker & trygg förening får man stöd i sitt arbete att erbjuda en så god idrottslig verksamhet som möjligt genom att:

  • ha en god regelbunden kontroll på viktiga säkerhetsrutiner för er verksamhet
  • ta fram underhållsplaner för att långsiktigt erbjuda hållbara anläggningar
  • se över, och vid behov ta fram, värdegrundsdokument och andra riktlinjer för verksamheten
  • planlägga hur de olika riktlinjerna ska utgöra en naturlig del i den idrottsliga verksamheten
  • både rekrytera och behålla såväl aktiva som ledare
  • ha en bra och hållbar organisation för verksamheten i föreningen

Säker & Trygg förening – upplägg och innehåll

Själva upplägget och innehållet ser lite olika ut i de aktuella kommunerna, men Säker & Trygg förening sträcker sig över tid och basen finns i ett certifierings-/utvecklingsmaterial. I kommunerna i Kalmar län är det en årlig process som sker mellan den enskilda föreningen och medarbetare vid både kommunen och idrotten. En årscykel ser ut enligt följande:

Klicka på bilden för förstorning.

I Växjö kommun är det en utvecklings- och certifieringsprocess över två år, där det första året mer handlar om de ”hårda” säkerhetsfrågorna och år två fokuserar på ”mjuka” frågor kring värdegrund, barnrättsperspektiv, rekrytera/behålla och goda idrottsliga miljöer. Här sker det såväl föreningsgemensamma träffar med olika föreläsningar och diskussioner som individuella träffar mellan föreningen, kommunen och idrottsrörelsen. De två årscyklerna kan illustreras på följande sätt:

Klicka på bilden för förstorning.

När det gäller själva innehållet berör det som nämnts både konkreta säkerhetsfrågor och angelägna värde- och utvecklingsfrågor. För att ge en uppfattning delges här innehållsrubrikerna för de två certifierings- och utvecklingsmaterial som vi har tagit del av:

 

Material i kommunerna i Kalmar län

  1. Mål och vision
  2. Brandsäkerhet
  3. Regler och besiktning av anläggning/lokaler
  4. Utemiljön i er närhet
  5. Utrustning för den verksamhet som bedrivs
  6. Föreningskultur – klimat. Trygga idrotts/föreningsmiljöer
  7. Olycksfall/akut insjuknande
  8. Föreningskunskap
  9. Ledarskap
  10. Alkohol/narkotika/doping/tobak/spel
  11. Resor – transporter

Material i Växjö kommun

Del 1 (år 1) – Säker förening

  1. Säkerhet verksamhet
  2. Säker anläggning
  3. Underhåll
  4. Brandsäkerhet
  5. Utemiljö

Del 2 (år 2) – Trygg förening

  1. Policy, värdegrund och handlingsplaner
  2. Föreningens inkludering och likabehandling
  3. Föreningen och barnrättsperspektivet
  4. Föreningens HR-arbete
  5. Goda idrottsliga utvecklingsmiljöer

Till de olika innehållsdelarna finns underlag för att dels granska var föreningen står i dagsläget, dels hur man kan arbeta för att genomföra en positiv utveckling. Kopplat till de olika områdena ställs sedan krav på redovisnings- och utvecklingsuppgifter som i sin tur ligger till grund för certifieringen.

Avslutningsvis

Slutligen vill vi understryka att en möjlighet att delta i Säker & Trygg förening kan vara ett betydelsefullt stöd för att vidareutveckla sin förening på bästa sätt. Därför är det en förhoppning att såväl fler kommuner startar upp en motsvarande verksamhet som att föreningar i kommuner där detta erbjudande finns tar chansen. För frågor i sammanhanget går det bra att kontakta sin lokala föreningskonsulent vid RF-SISU Småland.

Forskarna: ”Håll drömmen vid liv så länge som möjligt”

15 december, 2020

Vad säger forskarna om selektering inom barnidrotten. Ni har säkert tidigare hört att det inte är bra med för tidig selektering, för att idrotten tappar aktiva. Att selektera bort aktiva säger sig självt inte är optimalt för den bortvalde, men hur är det för den valde? Hur ser forskarna på storklubbarnas agerande? Går vi åt rätt eller ”fel” håll? Ja, frågorna är många! Några av dina frågor kanske rätas ut av att lyssna på detta samtal.

I videon hör vi PG Fahlström från Linnéuniversitetet samt Karin Redelius från GIH.

 

Läs Karin Redelius artikel om selektering här https://www.idrottsforskning.se/darfor-ar-det-olampligt-att-selektera-idrottande-barn/

 

Fler elitspelare med sund ungdomsverksamhet?

14 december, 2020

Foto: Maxim Thore/Bildbyrån

AIK Fotboll är en av Sveriges största klubbar på seniorsidan, med lag i högsta divisionen både på dam- och herrsidan. Ett utsatt mål är att fostra fler ”egna produkter” in i seniorlagen. Men hur gör man egentligen det? Enligt Johannes Wiklund, akademichef i AIK handlar det om att ha en sund och välmående ungdomsverksamhet med välutbildade ledare, men också att erbjuda träning för alla AIK-spelare som vill, oavsett ambitionsnivå.

För 4-5 år sedan gjorde AIK en rejäl översyn över hela ungdomsverksamheten där en av effekterna var att selekteringsåldern höjdes från 8 år till 13 år. Hör akademichef Johannes Wiklund berätta om hur det var, hur det är idag och varför AIK:s ungdomsverksamhet ser ut som den gör.

Mats Glemne från Centrum för idrottsutveckling är den som intervjuar.

 

Är bredd och elit verkligen ett motsattsförhållande?

14 december, 2020

Foto: Bildbyrån

Att göra selekteringar i idrottsliga sammanhang är en omdebatterad fråga. I tävlingsidrotten är det många som kan ha synpunkter på vilka som väljs ut – har ansvariga valt rätt spelare/aktiva som ska representera klubben, landslaget etc? Diskussionen fokuserar alltså på om det är rätt idrottare som valts ut. En annan form av selektering, som också många har åsikter kring, är när barn och unga väljs ut eller väljs bort. Inte minst när det görs bland barn, som enligt Riksidrottsförbundet är under 13 år. Det är en fråga som det finns vitt skilda uppfattningar om – både om och varför man ska selektera, när det i så fall ska göras, på vilka grunder som urvalen görs etc.

Frågan kring selektering väcker också mer övergripande funderingar om vad syftet är med den idrottsliga verksamheten. Det handlar om det å ena sidan ska inriktas mot alla barns hälsa och utveckling eller å andra sidan mot prestationsutveckling och resultat. Men samtidigt går det att ifrågasätta om det råder en motsats mellan dessa delar – mellan bredd och elit, mellan att alla får vara med eller att det görs tidiga satsningar på s.k. talanger. Går det istället att se att dessa syften kan vara förenliga i en hållbar och inkluderande verksamhet? Det handlar i så fall om en verksamhet som både uppfyller mål som idrott för alla, demokratisk fostran samt en god social miljö och mål som fokuserar på att få fram så många och så bra idrottare som möjligt.

Det finns dock en traditionell logik i idrotten som kännetecknas av att det med stigande ålder succesivt övergår till att vara en verksamhet som präglas av mer träning och tävling, som då naturligt blir mer tidskrävande. Finns det inga alternativ i föreningen för de som vill fortsätta, men inte vill ”satsa”, blir det en form av selektering. Det kan vara en given och naturlig väg i många föreningar, men i ett övergripande perspektiv väcker det frågor var det inom idrotten finns plats för barn och unga som vill träna och tävla av mer hälsomässiga och sociala skäl. Samtidigt är det en svår balansgång eftersom vi vill ge många chansen att förverkliga drömmar och ges möjlighet att utveckla sin idrottsliga potential på bästa sätt.

Ja, det finns många frågor och du ges möjlighet att sätta dig in närmare i ämnet i december månads nyhetsbrev. Det finns en aktuell artikel som är skriven av professor Karin Redelius som har rubriken ”Därför är det olämpligt att selektera idrottande barn”  Dessutom ges det här på CIU:s blogg möjlighet att lyssna på Karin som tillsammans med en annan känd forskare inom området, PG Fahlström, samtalar om selektering. Vidare kan ni här hitta en intervju med Johannes Wiklund som är akademichef i AIK Fotboll. AIK är en klubb som relativt nyligen har förändrat sitt sätt att se på selektering och sin barn- och ungdomsverksamhet. Förhoppningen är att inspelen bidrar till intressanta inslag i en omdiskuterad fråga.

VIDEOINTERVJU: Arash Loras om sociala medier inom idrotten

14 november, 2020

Hur jobbar klubbar i Sverige systematiskt med sociala medier? Det undersökte de dåvarande studenterna Arash Loras och Anton Andersson ville ta reda på. Hör David från CIU prata med Arash om den uppsatsen och vilka slutsatser som alla föreningar i Sverige kan lära sig av.

 

Vill ni ta del av hela uppsatsen går den att ladda ned HÄR.

Idrottare eller influencer – hur kan idrotten tänka?

13 november, 2020

Foto: Bildbyrån

De senaste decenniets digitalisering och tekniska utveckling sammanflätas allt mer med samhällets olika delar och berör oss alla i någon utsträckning. Idag lever många av oss ett uppkopplat liv där internet och sociala medier spelar en central roll, men frågan är hur idrotten och dess utövares relation till sociala medier ser ut? Tidigare styrde de traditionella medierna bilden av idrottare och idrottsföreningar, men nu har var och en större möjligheter att påverka hur man själv framställs.

Denna text är relaterad till en uppsats som vi har gjort och som har namnet Idrottare eller Influencer. Studien bygger på nio intervjuer med individuella idrottare, där vi undersökte deras användning av Instagram. Valet föll på just Instagram eftersom det i dagsläget är en av de viktigaste plattformarna för digital marknadsföring och en av medieplattformarna som växer allra mest. Trots att studien är riktad mot individuella elitidrottare tror vi att delar av resultatet även kan tillämpas på idrottsföreningar. Vi ger därför några avslutande generella slutsatser.

Resultat från studien

Hur ser idrottarnas användande av Instagram ut?

Att ha ett starkt personligt varumärke och många följare gav idrottaren större möjligheter att få sponsorer och samarbetspartners. Ett ökat antal sponsorer var i sin tur en hjälp i deras idrottsutövande på olika plan, inte minst ekonomiskt. Instagram användes som en del i deras jobb som elitidrottare och de hade strategier för att öka sitt följarantal och därmed bli mer attraktiva för sponsorer och samarbetspartners. Användandet av Instagram var därför vanligt förekommande i syfte att visa den önskade bilden av sig själv.

Hur vill idrottarna framställas på Instagram?

Hur bygger då idrottaren sitt personliga varumärke? Samtliga intervjuade idrottare strävade efter att framställas på ett positivt sätt. Genom att lägga ut tränings- och tävlingsbilder visade de att de var hängivna till sin idrott. Några delade ett mer personligt innehåll där de ville lyfta fram sin vardag och visa privatpersonen bakom idrottaren. Gemensamt för samtliga var att innehållet var väl genomtänkt då de eftersträvade stärka det egna varumärket. Att framstå som en god förebild och vara en ambassadör för sin idrott var därför en självklarhet.

Hur påverkas idrottarna av sociala medier?

Studien visade att idrottarna påverkades av sociala medier beroende på hur mycket energi och tid de la på plattformen. Det fanns en stor medvetenhet om hur deras följare uppfattade dem, vilket i sin tur gjorde att de agerade på olika sätt. De ville upprätthålla en god kontakt med sina följare, och vissa läste och svarade på alla kommentar som skrevs medan andra var måna om att lägga ut rätt bilder. Användandet av sociala medier upplevdes som mer eller mindre krävande, men det uttrycktes överlag att det var angeläget.

Sociala medier i idrottsföreningar

Hur kan då denna kunskap var användbar för en idrottsförening? Sociala medier är kanske det enklaste sättet att synas på och det är förhållandevis lätt att använda. Samtidigt är det väldigt många som använder sig av sociala medier som exempelvis idrottare, föreningar, politiker, influensers m.fl. Alltså är det tusentals andra som slåss om just den uppmärksamhet som du och din förening vill ha.

För det första visade studien vikten av att rikta innehållet så att det blir tydligt. Att verkligen tänka igenom hur föreningen vill framställas. Lite som det låter, att lägga ut sådant innehåll som stärker den bild föreningen vill att andra ska ha av den.

För det andra, att lägga ut bilder och filmer frekvent är en enkel strategi, vilket kan bidra till ökad trafik och aktivitet på din profil. Beroende på hur ofta någon är inne på föreningens profil desto troligare är det att innehållet dyker upp i användarens egna flöde.

För det tredje så har föreningen själv makten att styra sitt innehåll och förknippas med rätt värden. En förening som vill framstå som öppen och välkomnande kan exempelvis lägga ut bilder som visar stark gemenskap. Helt enkelt – olika bilder ger olika värden.

Avslutningsvis kan sociala medier vara ett viktigt verktyg för den som vill skapa aktivitet kring sin förening, men också för de som vill locka sponsorer eller öka sin biljettförsäljning. Sociala medier kan användas för att stärka föreningen, men varumärket kan också skadas om det görs på fel sätt. De senaste åren konsumeras mer idrott och annan media digitalt. Den pågående pandemin har dessutom öppnat upp för ytterligare digital konsumtion genom att erbjuda publiken livesändningar direkt i mobilen från appar såsom exempelvis Min fotboll och Svensk innebandys app.

I dessa prövande tider då publik fortsatt hålls utanför arenor behöver föreningar hålla idrotten tillgänglig genom att synas på sociala medier. Det är viktigt att se det som en möjlighet till nya vägar, vilket i längden kan utveckla idrotten. Syns man inte, finns man inte.

 

Skrivet av: Adam Carlsson & Simon Åkesson

Vill ni ta del av uppsatsen Idrottare eller influencer i sin helhet finns den HÄR.

Framtiden är redan här – vi måste lära oss att använda det

10 november, 2020

Jag arbetar som idrottskonsulent på RF-SISU Småland. Väldigt ofta möter jag föreningar som säger att det är svårt att nå ut med budskap. Kanske handlar det om att få ut informationen om att ledare behövs till F12-laget, eller att föreningen behöver en kassör till nästa årsmöte. Det kan också handla om att det är svårt att få ut ett välskrivet värdegrundsdokument eller antimobbingpolicy till sina medlemmar. Kommunikation är alltså svårt, både internt och externt.

Och konstigt är väl inte det. Det som förr löstes med en lapp på anslagstavlan vid klubbstugan har idag ersatts av webbsändningar, TikTok-konton, Zoommöten, Facebook och Snapchattrådar. Människan överöses med information från många olika kanaler. Men detta blogginlägg ska vara en introduktion till ämnet ”sociala medier och idrott”, så vi grottar inte ned oss vidare i informationssamhället. Istället går vi rakt på sak.

Vi på Centrum för idrottsutveckling försöker alltid ha en tydlig koppling till vetenskapen. Så vad säger egentligen vetenskapen om sociala medier inom idrotten? Undertecknade slog Tobias Stark en signal. Stark arbetar som universitetslektor på institutionen för idrottsvetenskap på Linnéuniversitetet, men han har också ett stort intresse i sociala medier.

– Sociala medier är ju rätt nya generellt och så också idrottens användande av det. Det är en anledning till att det idag inte finns så mycket forskning på det. Det tar ett tag innan det börjar hända saker, det blir eftersläpning. Men det finns ett nyväckt intresse för detta. I Nordamerika har man kommit längst inom idrotten, men också inom forskningen. Men mig veterligen finns det ingen svensk professionell forskare som skrivit något om sociala medier kopplat till idrott.

Men trots att forskningen i Sverige inte har kommit igång på detta ämne lyfte Stark en del intressanta perspektiv.

– Häromdagen hade jag en föreläsning inom ”idrott och media”. Av cirka 30 studenter var det ingen som kontinuerligt följde någon dagstidning, varken morgon- eller kvällstidning. Däremot följde alla systematiskt väldigt många konton på sociala medier. Det är oroande i sig, men det är också en indikation på att idrottsföreningar verkligen måste tänka till hur man faktiskt syns i sociala medier.

Stark skickar också med några tips till idrottsföreningarna, utöver att läsa de studentuppsatser som börjar dyka upp på ämnet.

– Alla har inte intresset för sociala medier, men det blir fler och fler. Och genom dessa personer kan föreningarna med väldigt små medel kan man göra väldigt mycket bra saker. Marknadsföring är billigt idag. Föreningarna måste lära sig använda det. Vi har tagit stora digitala kliv under coronan och när vi är ute ur pandemin ser jag ingen anledning att vi skulle ta kliv tillbaka. De koncept vi nu har jobbat fram kommer att finnas kvar.

Vi har denna månad pratat med tre studenter som alla skrivit uppsatser på just dessa ämnen. De uppmanar också till vidare forskning i ämnet. Men de ger också tips, tips till er föreningsledare. Deras uppmaning är att vi inom idrottsrörelsen måste bli bättre på att använda de sociala medierna. För ifall de används rätt finns det en enorm potential att nå ut. Jobbar ni på rätt sätt kommer vi kanske nå ut med föreningens policy eller hitta den där kassören ni så länge sökt efter. Så läs vad Adam och Simon skriver, och lyssna på den intervju som finns med Arash.

För att få igång er tankeverksamhet kommer här ett exempel på när en förening tänkt till och gjort det lilla extra. Det är så långt ifrån avancerat det går på sociala medier, men ändå gav det resultat. Här är en Facebook-uppdatering från när IFK Grimslöv sökte (och fann) en ny sekreterare för några år sedan:

 

Kontentan av månadens fokus på sociala medier är att det kommer bli nödvändigt för föreningen idag och i framtiden att ha ett tänk kring sina sociala medier. Det kan också bli ett sätt att engagera era yngre medlemmar på ett mer strategiskt plan. Framtiden är redan här, det är dags att vi lär oss och utvecklas!

Pandemins påverkan på idrotts-Sverige

15 oktober, 2020

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån

Som vi alla är väl medvetna om har Coronapandemin på flera sätt förändrat förutsättningarna i vårt samhälle – det gäller för såväl organisationer, arbetsplatser m.fl. som för enskilda personer. Pandemin sätter spår i vår vardag och begränsar våra möjligheter att ”leva som vanligt”. En del i detta sammanhang är givetvis ändrade villkor för idrotts- och motionsverksamhet.

Frågan är då hur det ser ut i idrotts-Sverige? Idrottar/tränar vi som tidigare? Vilka idrotter har det svårt, respektive finns det idrotter som har utvecklats? Finns det regionala, åldersrelaterade eller andra skillnader? Dessa rader vill delge en bild som växer fram och texten är bland annat baserad på en större pågående studie som genomförs vid Malmö universitet – ”Röster från en stängd idrottsvärld”, men också inspel från Riksidrottsförbundet, Vetenskapsradion och en webbinarieserie som benämns ”Vägen tillbaka från Corona”. Studien ”Röster från en stängd idrottsvärld” har syftet att öka kunskapen om coronakrisens effekter för motion, fysisk aktivitet, föreningsidrott och supporterskap i Sverige. Det är en pågående undersökning och de data som finns än så länge är enkätsvar från drygt 1100 personer. Nu väntar intervjuer med idrottare, tränare och supporters.

Det är en splittrad bild kring hur pandemin slår och det beror på ett flertal olika faktorer. Det kan handla om lag- eller individuell idrott, idrotter med närkontakt eller ej, om man idrottar ute eller inne samt geografiska skillnader. Men variationen har även att göra med på vilken nivå man utövar sin idrott och vilken ålder som utövarna har.

Som är välbekant agerade Sverige som land annorlunda i jämförelse med många andra länder när pandemin slog till. Det var inte lika tydliga nedstängningar samt restriktioner och det handlade om att balansera en begränsning av smittspridningen med att lindra pandemins ekonomiska följder. Detta visade sig även när det gällde idrott och motion där mycket av tävlingsidrotten omgående stängdes ner, medan det fanns en öppenhet kring hur träning och viss tävlingsverksamhet kunde bedrivas. Det uttalades rekommendationer om att undvika kroppskontakt och träning inomhus samt att begränsa seriespel, cuper och resor.

Detta agerande har förstås inneburit ett hårt slag för i synnerhet elit- och tävlingsidrotten, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats till att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Vad de långsiktiga konsekvenserna blir är omöjligt att säga – det handlar bland annat om hur lång pandemin blir, vilka restriktioner som kommer att gälla framöver och vilket statligt stöd som kommer att ges.

Studierna visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på skiftande sätt. Å ena sidan finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Men å andra sidan finns det supportrar som uttrycker ett stort tomrum där man tappar sina sociala kontakter, hamnar mer framför TV:en, rör sig mindre och känner sig deppiga. Så det är en delad bild.

Enligt resultaten verkar idrotts- och motionsutövandet ha minskat mest bland de yngre. Det gäller dels att träningsaktiviteterna i framförallt inomhus- och kontaktidrotter har ställts in eller minskat i omfattning. Men forskarna relaterar också tillbakagången till den nedstängning av gymnasiet som gjordes i våras med distansarbete hemifrån. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har begränsats. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer.

Föga överraskande är det utomhusidrotter, och i synnerhet de som inte innebär närkontakt, som har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, det vill säga att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årstidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Det finns alltså både förlorare och vinnare som en följd av pandemin. I aktuella ”spaningar” från Riksidrottsförbundet uttrycks en risk för att cirka tio procent av landets idrottsföreningar kan tvingas att lägga ner och att hälften av föreningarna måste minska sitt aktivitetsutbud. Det uttrycks även en farhåga att medlemsantalet kommer att minska rent generellt. Det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. Vidare påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen.

Men som framgått växer olika utomhusidrotter och överhuvudtaget intresset för fysisk träning i utomhusmiljöer. Det talas om att fysisk aktivitet kan ha fått en ny våg, och som kan attrahera nya målgrupper, genom det som skett. Vi ser även en digital omställning som ger utrymme för innovativa sätt att tävla och träna tillsammans utan det rent fysiska mötet. Idrott och motion i närområdet ökar och vi umgås samt aktiverar oss utomhus.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Med all respekt för den tuffa verklighet som råder kan det förhoppningsvis i många föreningar också bli en ”väckarklocka” som kan stimulera till en kreativ och ändamålsenlig utveckling.

 

Källor