VIDEO: Forskarna om fystester inom barnidrott

16 maj, 2022

Arne Rosendal Hansen och Haris Pojskic jobbar bägge på Linnéuniversitetet i Växjö. Deras specialområden handlar om fysträning och fystester. I ett samtal med Mats Glemne pratar duon om fystester för barn och ungdom.

Missa inte del 1!

Missa inte del 1!

VIDEO: Experterna om användandet av fystester inom idrotten

16 maj, 2022

Arne Rosendal Hansen och Haris Pojskic jobbar bägge på Linnéuniversitetet i Växjö. Deras specialområden handlar om fysträning och fystester. I ett samtal med Mats Glemne introducerar duon ämnet fystester.

 

 

Missa inte del 2, den kan du se här.

Fysiska tester – Vad?, Varför? Hur? När?

13 maj, 2022

Foto: Carl Sandin/Bildbyrån

”Att testa eller att inte testa, det är frågan” sa nog aldrig William Shakespeare, men hade han varit ungdomstränare i Sverige 2022 hade han förmodligen gått i dessa tankar. Att fysiska tester förekommer på elitnivå vet nog de flesta tränarna, men när ska man egentligen börja testa? Och varför ska man testa? Och om man ska göra det, hur gör man det på rätt sätt? Dessa frågor ska vi försöka besvara i månadens nyhetsbrev från Centrum för idrottsutveckling.

Vad är ett test?

Vi börjar med det mest grundläggande – vad är egentligen ett test? Janne Carlstedt, tidigare idrottschef på Bosön och författare till flertalet böcker inom träningsområdet har definierat tester som ”Ett standardiserat normerat prov som används till att mäta fysiska eller psykiska egenskaper eller tillstånd”.

I detta nyhetsbrev kommer vi fokusera på de fysiska testerna. Det handlar alltså om att mäta olika förmågor, göra det flera gånger om över tid och på samma sätt varje gång. Inom testlära pratar man ofta om reliabilitet, att testet är pålitligt och mäter samma sak när det upprepas, och validitet, att testet verkligen mäter det man efterfrågar. Några faktorer som påverkar dessa faktorer är testpersonens allmäntillstånd, kommunikationen mellan testare och testperson, typ av test, mätutrustningens funktion och testledarens kompetens.

Varför ska man testa?

Att testa aktiva idrottare, unga som gamla, har flera syften. Det primära och tydliga är att det utvärderar träningen och förhoppningsvis visar på en utveckling – att den aktiva blir bättre på det specifika momentet. Testen kan såklart också visa en negativ utveckling och då gäller det förstås att tillsammans med den aktive utvärdera orsaken till detta.

Men tester handlar inte bara om att påvisa fysisk utveckling, det är även ett motivationsverktyg. Att låta de aktiva se sin egen utveckling. Att få ett ”kvitto” på att man blir starkare, snabbare, rörligare eller uthålligare bidrar till en ökad motivation.

Även på elitnivå används testande som en motivationsfaktor. Friidrottstränaren Vesteinn Hafsteinsson berättade i en intervju i podcasten Här pågår föreningsidrott att hans adept Daniel Ståhl inte behöver träna så mycket maxstyrka med hantlar och skivstång för att bli en bättre diskuskastare rent fysiskt. Men det finns ändå med i träningsplaneringen eftersom Ståhl utvecklas psykiskt av att slå sina egna personliga rekord i olika träningslyft.

Hur testar man?

När du som ledare kommit fram till vilka förmågor som ska testas gäller det att hitta tester som passar. Om du behöver hjälp och stöd finns det olika testbanker att ta hjälp av. Du kan exempelfins finna dessa via enklafystester.se. Be din förenings idrottskonsulent på RF-SISU om hjälp med inloggning.

Några saker att tänka på kan vara:

  • Som tidigare nämnts är det väsentligt på både kort och lång sikt att vara noggrann med testernas reliabilitet och validitet.
  • Se också till att de aktiva har ätit bra inför testet. De som ska testas bör vara noggranna med vad de stoppar i sig dagarna innan. Det är också viktigt att inte äta för nära testtillfället, utan senast 2–3 timmar innan testet.
  • För vuxna är det viktigt att inte röka eller dricka alkohol dagarna innan testet.
  • Undvik också att testa dagarna efter ett hårt träningspass. Låt kroppen återhämta sig minst 48 timmar innan testning.
  • Kom ihåg att det är viktigt att värma upp inför testet, precis som det är viktigt att värma upp inför vanlig träning eller match/tävling.

När ska man börja testa?

Nu har vi kommit till tiotusenkronorsfrågan, när ska man egentligen börja med fystester i den vardagliga verksamheten?

Eftersom träningsbarhet av olika fysiska förmågor (styrka, uthållighet, rörlighet etc.) varierar i olika åldrar är det särskilt viktigt att tänka igenom målet med testningen. Exempelvis är maximala styrketester av barn som inte genomgått puberteten onödiga, och troligtvis direkt skadliga, ur fysiologisk synpunkt. Däremot kan olika fysiska tester vara motivationshöjande och kan därför införas redan i unga åldrar och innan man har växt färdigt. Det handlar om hur man genomför testerna. Vi kommer att utveckla denna viktiga fråga i den intervju som finns i nyhetsbrevet.

Källor

  • Bellardini, Helena, Henriksson, Anders & Tonkonogi, Michail. 2013. Bra och enkla fystester. SISU förlag. Stockholm.
  • Rosendal Hansen, Arne. 2022. Utbildningsmaterial RF-SISU Småland 22-04-21.
  • SISU Idrottsutbildarna. Här pågår föreningsidrott (podcast). Hämtad 22-05-05. 

Vikten av en omhändertagande och omvårdande tränare

14 april, 2022

Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

”När jag skulle slussas in i damlaget så hade jag en tränare som trodde väldigt mycket på mig och lät mig göra min grej och stöttade mig väldigt mycket. Och då blev det att när jag gick från juniorinnebandyn till seniorinnebandyn och fick ut mitt spel så blev det lite att jag slog igenom. Och det tycker jag är mycket också tränarens förtjänst. Jag var ganska ung då och då vill man ju gärna ha lite förtroende och en bra relation så.”

”Och då när man har många som drar i en i den åldern, att man då kan ha någon som man har ett stort förtroende för och som man kan bubbla olika frågor med. Det kan ju vara vad som helst, flytta hemifrån, laga mat, skolan, träning. Att man ser att folk är olika. Inte bara såhär; du är sprinter eller du är hoppare, du kan vara väldigt olika fast du är en typ.”

”Han har nog spelat den största rollen. Han och jag har varit från dag ett, vi har varit som en person och vi har synkat. Det är inte bara jag och min coach utan han har varit en kompis till mig, en polare, han skulle kunna vara den jag, om några år då, går ut och tar en öl med och snackar världsproblem med. Den rollen lite mer. Och jag tror att det har spelat en oerhört stor roll i hur vårt samarbete fungerar.”

Det här är exempel på uttalanden från en aktuell studie där medarbetare vid Linnéuniversitetet har intervjuat ett 15-tal elitidrottare. Studien handlar om tränarrollen och något som på engelska benämns Care in coaching. Översatt till svenska betyder det ”omsorg i tränarskapet” som står för ett sätt att träna och leda som tar god hänsyn till helheten som finns kring de aktiva.

Resultaten visar att tränare spelar en avgörande roll för att skapa en miljö som inte bara bidrar till att de aktiva utvecklar sin fysiska skicklighet och mentala förmåga utan, kanske ännu viktigare, också utvecklar ”mänskliga färdigheter, life skills”. Det handlar om att växa som människa med förmågor som exempelvis en god självkänsla, stor empati och uppleva att man har ”makten” över sitt liv.

Sättet att fungera som tränare på detta ”omhändertagande sätt” bygger på en relation mellan aktiv/aktiva och tränare där den aktive vill bli omvårdad och att tränaren agerar för den aktives bästa utan att förvänta sig några belöningar för detta. Som tränare bryr man sig om de aktivas samlade situation i en roll där man ser det naturligt att inte ”bara” fungera som idrottstränare utan också som vän, kamrat, följeslagare etc. I studien beskrev de elitaktiva att de fick en stark och långvarig relation med tränaren, som även innebar en vänskap och ett stöd i vardagen.

Frågorna är också aktuella i ny forskning från Norge som betonar vikten av talangutveckling med fokus på hela människan. Heidi Haraldsen vid Norges Konsthögskola har studerat ungdomar som satsar mot elit i såväl idrott som balett och klassisk musik och visar att det är en mycket liten skillnad mellan att sikta mot att bli bäst och lyckas i jämförelse med överträning och utbrändhet. Haraldsen och ett flertal andra forskare lyfter vikten av talangutveckling utifrån en helhetssyn, det vill säga att se till den aktives samlade situation och belastning. Mottot är att för att prestera bra måste du må bra och då gäller det att utveckla hela människan och inte enbart idrottaren. Båda delarna förstärker varandra och det ena kan inte uppnås utan det andra. Det är grundläggande att prestation på toppnivå innebär och fordrar att man växer och utvecklas som person. Man lägger sig inte enbart vinn om att prestera på topp utan att även om att utveckla livsfärdigheter, möjliggöra dubbla karriärer och bry sig om tiden efter idrottskarriären.

I nedanstående figur beskrivs viktiga kännetecken för två skilda sätt att se på talangutveckling.

Som framgår har tränare en viktig roll för att stödja välbefinnande och motivation, samt minska risken för psykisk ohälsa. Grundsynen är att tränarna arbetar med människor, inte maskiner, och det handlar inte enbart om de idrottsliga delarna utan också om de aktivas samlade situation – de utvecklar människor för livet. För att det ska bli verklighet betonas vikten av att tränare även besitter pedagogisk och psykologisk kompetens. För dig som vill läsa mer kolla gärna Haraldsens artikel på Idrottsforskning.se.

Studierna är gjorda med elitidrottare och idrottare med ambitionen att bli elit och därför är det viktigt att ställa sig frågan: Vilken betydelse kan resultaten ha för en vardaglig idrottslig verksamhet med exempelvis barn och ungdomar?

En känd kanadensisk idrottsprofessor, Jean Côté, förespråkar en viss typ av ledarskap som är särskilt lämpat för barn- och ungdomsidrott och som ligger nära tankarna kring ”den omvårdande tränaren”. En viktig del i detta ledarskap är nämligen att man som tränare bryr sig om hela människan. Det är ett ledarskap där man som tränare också intresserar sig för andra saker i de aktivas liv som till exempel skola och vänner. Men det måste vara ”äkta” och inte ”påklistrat”, med exempelvis kommentarer som inte visar på ett genuint intresse för den aktive. Côté påpekar att det ofta kan vara den egenskapen hos tränare som får ungdomar att fortsätta med en idrott, snarare än hur duktiga de är som tränare i själva idrotten. Han menar också att även om vissa tränare har det mera naturligt i sig så kan man lära sig att fungera mer på detta sätt.

Så du som fungerar som tränare i något sammanhang får gärna ställa dig frågan: Hur kan jag om möjligt bli en mer omhändertagande, omvårdande tränare som tar hänsyn till helheten kring de aktiva?

 

Källor

VIDEO: Stjärntränarna om det omvårdande ledarskapet

14 april, 2022

Håkan Widlund och Karin Torneklint har tränat friidrottare som Karolina Klüft och Sanna Kallur. Idag är de verksamma i IFK Växjö samt Svenska bandyförbundet, men med alla sina år i branschen har de ve verkligen fått praktisera sitt omvårdande ledarskap. Behöver man vara ledare även utanför det idrottsspecifika?

VIDEO: ”Tränaren har ett ENORMT ansvar för domarklimatet”

15 mars, 2022

Det pratas om att det är domarbrist och hårdare klimat på planen. Vi ställde frågorna direkt till två domare, nämligen Vanja Van Beelen (fotboll) och Melker Sonnbjer (ishockey). Men framförallt pratar vi om vilken roll tränaren har kopplat till klimatet, hur föreningar och förbund kan agera för att behålla och rekrytera domare samt hur de ser på domarskapets framtid.

Vi ber om ursäkt för att ljudkvaliteten inte är den krispigaste. Tekniken bråkade med oss under inspelningen.

Vill vi ha några domare eller?

15 mars, 2022

Mars månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser frågan om tillgången till domare i framför allt lagidrotter och även den situation som domare, inte minst unga domare, upplever att de har. Men innan vi kastar oss in på ämnet, låt oss viga 90 sekunder av våra liv och ta en titt på vilken roll en domare kan ha i en match.

Åter till ämnet. En orsak till att vi uppmärksammar frågan är att det på senare tid har signalerats att det under en längre tid varit problematiskt med såväl tillsättning som nyrekrytering av domare. Det finns även farhågor om att pandemin kan ha spätt på dilemmat. Bland annat för att pandemitiden bidragit till en osäkerhet om domaruppdraget överhuvudtaget blir av eller vilka begränsningar som det kommer att innebära. I sin tur har det lett till avsaknad av både extrainkomster och sociala kontakter från domaruppdraget som gör att flera som verkat som domare har valt att ägna sig åt andra saker.

Men det råder inte en domarbrist rent generellt, det kan se olika ut såväl mellan idrotter som inom idrotter. I samma idrott kan det alltså vara ett stort problem på en del håll i landet, medan det på andra platser är mer begränsat. De som redovisar en tämligen liten problematik delger i några fall exempel på riktade och lyckade insatser som genomförts i form av extra utbildningsinsatser och ett utvecklat mentorstöd för oerfarna domarna.

Men domarbristen och orsakskopplingen till pandemin är av naturliga skäl något som hänt på senare år – det finns andra aspekter som har funnits under en längre tid. En viktig anledning är hur man blir bemött som domare, inte minst som ung och orutinerad. Inger Eliasson från Umeå universitet (2020) har intervjuat unga domare i fotboll och innebandy och samtliga har erfarenheter av kränkningar på olika sätt. Det vanligaste är negativ verbal kommunikation med klagomål över domslut från tränare, spelare och publik, men det kan också vara aggressivt beteende och direkta personangrepp. Men kränkningarna kan även förekomma genom icke verbal kommunikation som exempelvis negativt kroppsspråk, gester, blickar och till och med spottande.

I en nyligen genomförd studie vid Linnéuniversitetet, Slutsnackat (2021), belystes problematiken kring en ökning av disciplinstraff i ungdomsishockey som beror på olämpligt och otillåtet språkbruk. I studien intervjuades bland annat domare och unga spelare och de bekräftar att det blivit vanligare med ett grovt språk som bland annat riktas mot domarna. Samtidigt påpekar flera av de intervjuade att det inte är unikt för idrotten, det grövre språket finns i samhället i stort.  Det kan även vara uttryck som den yngre generationen inte upplever som särskilt uppseendeväckande, medan en äldre målgrupp uppfattar det som grovt och kränkande.

Båda studierna tydliggör att kränkningarna i huvudsak sker när domarna dömer pojk-, herrjunior- och herrlag. I matcher på den kvinnliga sidan kan det förekomma, men dels är det inte lika allvarligt dels utförs det då vanligtvis av tränare eller publik och inte av spelare. Det framförs också att damjuniorer överlag är goda förebilder för hur man bör agera gentemot domarna.

Den beskrivna situationen påverkar naturligtvis intresset för att såväl fortsätta som att börja döma olika lagidrotter. Det finns en hel del unga domare som uttrycker att de kan vara oroliga innan de ska döma och fara illa efter, och ibland kan det negativa sitta kvar länge. Om det är en realitet över tid är det sannolikt att man inte fortsätter.

Vikten av att både åtgärda, förebygga och främja

Det är givetvis angeläget att försöka åtgärda och förebygga den situation som verkar råda, det vill säga både minska på (helst ta bort) de olägenheter som domare upplever och arbeta för att de om möjligt inte ska uppstå. Här kan nämnas delar som att utveckla domarutbildningarna, satsa på gediget arbete med mentorer, faddrar, domarcoacher etc. och även lyfta in frågorna i ledar- och tränarutbildningar. Ett flertal domare påpekar att ledarnas/tränarnas beteende både får direkta konsekvenser för domarna, men också indirekta i och med att det ofta ”smittar av sig” på spelarna. I studien Slutsnackat framförs också vikten av att hålla domarsamlingar för att diskutera bedömningar, regeltolkningar, olika case och hur man kan samverka bra med spelare, ledare, föräldrar med mera.

För kännedom finns det en plattform på nätet som heter Schyst idrott, framtagen av Region Värmland i samarbete med idrotten i Värmland, som bland annat belyser hur man som ledare/tränare bör bete sig gentemot domare. Kolla gärna på satsningen Schyst.se och mer specifikt deras domardel.

En något annan vinkling på problematiken är att se mer till främjande aspekter, det vill säga lyfta de positiva aspekterna med att vara domare. Vad upplever exempelvis unga tjejer och killar att det ger att vara domare, vad har de för nytta av det i andra sammanhang m.m. och sedan synliggöra det vid rekrytering av domare och i stöd till domare som är i början av sin karriär. Det kan också handla om att uppmärksamma goda domarinsatser och arbeta med att rekrytera fler kvinnliga domare.

 

Källor

Eliasson, Inger. (2020). Det glömda barnet – emotionella övergrepp mot unga domare i svenska idrottsföreningar

Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Pedagogiska institutionen. Umeå universitet

Att äta vegetariskt och idrotta

15 februari, 2022

Foto: Dennis Ylikangas/Bildbyrån

Februari månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling kastar ljus på frågan om vegetarisk mat och hur det fungerar när man idrottar. Det har blivit en allt aktuellare fråga i takt med att det blivit vanligare att äta vegetarisk mat bland befolkningen i Sverige. Men det finns undersökningar som visar att det ökade intresset inte huvudsakligen beror på att antalet vegeterianer ökar utan helt enkelt att vara flexitarianer, det vill säga att äta huvudsakligen vegetariskt men även kött, fågel och fisk ibland. Vi ser även andra tecken på det ökade intresset som exempelvis att utbudet av recept, TV-program och restauranger kring vegetarisk mat ökar.

Att vara vegetarian innebär att man inte äter kött, fågel, fisk eller skaldjur, men att kosten innehåller ägg och/eller mejeriprodukter. Det finns också benämningen vegan som betyder att man även utesluter ägg och mejeriprodukter från kosten.

Skälen till det tydliga intresset för att äta grönt är flera. Det kan förstås handla om att man tycker det är godare, men också att det är bra för hälsan. Andra anledningar kan kopplas till omtanke om vår miljö och att man vill bidra till ett så litet klimatavtryck som möjligt, samt etiska skäl med hänsyn till djurlivet.

Intresset för att äta vegetarisk mat väcker då frågan om hur det fungerar när man tränar mycket och har hög energiförbrukning. Men det kan även handla om hur man som ledare i exempelvis ungdomsverksamhet ska bemöta frågor som kan komma och hur man ska bete sig i konkreta situationer som exempelvis måltider i samband med läger, matcher etc. En stor satsning i Sverige på senare år kring frågorna är ett projekt som heter ”Vego i världsklass”. Ambitionen är att utveckla området kring vegetarisk mat så att det blir ett möjligt alternativ för fler, och att sudda ut en del myter som kan finnas. ”Vego i världsklass” drivs av Sveriges Olympiska Kommitté tillsammans med Världsnaturfonden och är finansierat av bland annat Postkodlotteriet.

En del i projektet är att tydligt visa på, och understödja, att det går utmärkt att vara elitidrottare, äta mera vegetariskt och prestera på högsta nivå. Flera av våra kända idrottare utgör förebilder som exempelvis Hanna Öberg, Peder Fredricson och Charlotte Kalla. Satsningen, som är femårig, inleddes för tre år sedan och en aktuell studie visar att två av tre olympiska idrottare äter mer vegetarisk idag än vid projektets start. Inom ramen för projektet har gjorts och görs många insatser som bland annat en bok, en kokbok med receptbank, en vegetarisk guide och utbildningsfilmer. Dessutom ser SOK till att det serveras vegetarisk mat till elitidrottare med hjälp av egna kockar på träningsläger och tävlingar. I samband med detta får idrottarna möjlighet att lära sig mer om att äta vegetariskt och hållbart. Men mycket av det som tagits fram riktar sig mot den som är allmänt intresserad av området.

Det finns också en lättläst folder som exempelvis tydliggör hur man kan bli mätt på vegetarisk mat även om man tränar hårt och vad man bör lägga till när man väljer en mer växtbaserad kost. Foldern kan också ge svar på vanliga frågor som man som ledare kan få i sitt möte med exempelvis idrottande ungdomar. Du når foldern här.

I detta nyhetsbrev gör vi också en intervju med Linda Bakkman som är näringsfysiolog och under många år varit kostrådgivare åt Sveriges Olympiska Kommitté. Linda är bland annat en av de ansvariga kring projektet ”Vego i världsklass”.

Vi träffade också Tommy Bolin från Växjö Vipers. Tommy äter idag enbart vegansk mat. Hör om hans tankar om sin prestation och om hur diskussionerna egentligen går i en elitförening.

VIDEO: SOK:s kostrådgivare om grön kost och prestation

15 februari, 2022

Foto: Dennis Ylikanga/Bildbyrån

Vi har träffat Linda Bakkman som jobbar som kostrådgivare åt Svenska olympiska kommitteen. Hon är också näringsfysiolog och doktor i medicinsk vetenskap. I ett digitalt samtal är grön kost (vegetariansk och vegansk) mat på tapeten. Är det en trend bland idrottare? Går det att prestera på topp utan animaliska produkter och vilka medskick har hon till barn- och ungdomsföreningar?

Linda är en aktiv part i SOK:s satsning Vego i världsklass. Läs mer om det HÄR.

Innebandyprofilens uppmaning: ”Diskutera grönt kost med ungdomarna”

15 februari, 2022

Foto: Tobias Sterner/Bildbyrån

Tommy Bolin har gjort sig ett namn som en målglad innebandyspelare från Stockholm. Han slog igenom med dunder och brak i Visby IBK och är idag skarpskjutande forward i Växjö Vipers. 26-åringen siktar på att fortsätta utvecklas som innebandysspelare och vinna titlar. Som ett potentiellt steg mot detta ändrade han nyligen om sin kost totalt.

– Jag pratade med några i laget om det, men det var ingen som direkt trodde på det. Då blev jag ännu mera bestämd, jag ville motbevisa alla att jag kan, säger Tommy Bolin.

I ett samtal med Centrum för idrottsutveckling berättar innebandysspelaren Tommy Bolin om varför han idag äter helt veganskt.

– Jag var vegetarian en period, men jag hittade inte tillräcklig motivation att fortsätta med det då. Så jag började äta allt igen innan jag bestämde mig för att bli vegan. Det är verkligen sjukt stor skillnad på att vara vegetarian och vegan, men samtidigt blev det så mycket tydligare att göra den förändringen. När jag var vegetarian första gången så var det för att minska mitt klimatavtryck och för djurens skull, men det var tydligen inte tillräckligt motiverande. Efter att jag sett en dokumentär på Netflix så ”nördade jag ned mig” rejält i ämnet. Då blev fokus mer på min egen kropp och vad jag faktiskt stoppar i mig. Det var den faktorn som min motivation behövde tror jag.

 Hur har du märkt det i ditt idrottande?

– Det har gått lite för kort tid för att göra den rejäla utvärderingen, men det jag har noterat är att jag inte får några ”dippar” under dagen. Tidigare har jag behövt vila i 30 minuter efter lunch. Men jag känner mig fräschare och piggare. Jag kan inte påstå att jag känner mig snabbare eller starkare nu, men inte heller tvärtom. Det är i det vardagliga måendet jag märker det. Och i det mentala…

Utveckla!

– Det känns bra i samvetet. Det är motiverande för mig att sköta kosten generellt. Det är många som säger till mig att ”äter du veganskt kommer du inte få i dig detta eller detta”. Samtidigt kan samma personer leva på ris och kyckling. Det är bara fokus på proteinintaget där. Men så fort det pratas om grön mat så diskuteras det brist av vitamin D, B12 och så där. Jag är övertygad att jag får i mig mer varierad och bättre kost trots att jag exkluderar köttet.

När Tommy berättade för sitt lag om beslutet så skämtades det först bort. Men när det visade sig vara en seriös och genomtänkt kostinriktning från Tommys sida så har acceptansen kommit med tiden, även om det har suttit långt inne. Initialt var vibbarna att det skulle påverka prestationen negativt. Vegansk kost löses av föreningen i samband med resor och övernattningar, men några fördjupande samtal med någon kostrådgivare eller dietister har inte ägt rum.

– Vi får lyssna på någon kostrådgivare och så under försäsong, men annars följs det inte upp kontinuerligt. I alla fall inte senaste åren. I min mening pratas det för lite om kost och också om psykisk hälsa. Samtidigt får vi komma ihåg att nästan alla i laget jobbar eller pluggar vid sidan om. När vi väl är i hallen är det fokus på innebandyn.

Hur är din generella bild kring elitidrott och att äta grönt?

– Att det inte diskuteras så mycket. Det är något jag reflekterat över och försökt initiera. Varför äter vi egentligen som vi gör och varför ifrågasätts det inte? Vi äter det vi är uppvuxna med och är det något fokus som finns är det på proteinet. Jag ser inga tendenser att vi går mot att lyfta diskussionen. Jag kan tycka att föreningar redan med sina yngre spelare bör diskutera dessa frågor. Att det finns alternativ och vad som är för- och nackdelarna. Jag har aldrig fått höra det genom min karriär eller uppväxt.

Vilka tips och medskick vill du ge till ledare och aktiva kring idrott och att äta grönt?

– Jag tror fortfarande det är en del av machokulturen, att det ingår i manlighet att äta kött. Machokulturen tycker jag blir bättre och bättre genom min karriär, så det är nog lite av en generationsfråga. Många av mina lagkamrater är inte riktigt mottagliga för diskussionen utan det skämtas mer på min bekostnad. Jag har inga problem med det skämtandet, men det är svårt att nå fram med budskapet. Så att börja diskutera dessa frågor tidigare med de som har kunskapen är väl mitt medskick.

Bör man som aktiv ligga på sin förening och uppmana till mer diskussion om kost?

– Ja, det tycker jag. Men tror inte ledande personer på det själva så är det svårt. Det har inte riktigt fungerat, oavsett vilka argument jag har använt. Det är svårt att påverka folk… , avslutar Tommy Bolin med en leende suck.