Forskarna om vikten att jobba med Knäkontroll

14 april, 2021

Allvarliga knäskador, antingen genom trauman eller genom förslitningar, är vanliga inom svensk idrott. Utifrån den vetskapen pratade Centrum för idrottsutvecklings Mats Glemne med de två forskarna Anna Hafsteinsson Östenberg och Sofia Ryman Augustsson om just detta. Anna och Sofia trycker på hur viktigt det är att jobba förebyggande med att stärka och stabilisera knän. De pratar också om att det är viktigt att lyssna på om de aktiva är slitna, våga vila och att det aldrig är för sent att börja med knäkontroll.

I intervjun pratar Anna och Sofia om webbportalen Knäkontroll samt en förenklad variant de själva tagit fram:

Jesper elitidrottade utan korsband

14 april, 2021

Foto: Lasse Jansson

David Faxå från Centrum för idrottsutveckling intervjuar Jesper Cimen från Nässjö IF. Jesper har haft dubbla allvarliga knäskador men är nu tillbaka i elitidrotten. Hör om Jespers skadeproblem i denna intervju.

Innebandystjärnan om de hemska skadeproblemen

14 april, 2021

Foto: Per Wiklund/Bildbyrån

På Växjö Fria gymnasium finns det idag ett UF-företag som heter Keep Going UF. De har skrivit en bok som heter Sanningen bakom framgången som handlar om framgångsrika elitidrottare, men inte om deras glada och framgångsrika vardag. Istället handlar boken om motgångarna som också är en del av idrotten och livet. Vi har fått ta del av ett kapitel som handlar om Växjö Vipers-spelaren Victor Hansson. Victor har haft flertalet allvarliga knäskador i sin karriär. Läs hans berättelse här nedan.


Jag har dragit mitt korsband två gånger men jag spelar ändå i en av världens bästa innebandyliga. Det här är min historia om hur jag tog mig igenom två korsbandsskador.

Jag var 14 år och spelade fotboll med min bror i trädgården hemma i Hyllinge. På något sätt landade han på mitt knä och då töjdes mitt ledband ut vilket resulterade i mina 6 första veckor med rehab. Just vid detta tillfälle tänkte jag inte så mycket på det utan de var bara att ta sig igenom de 6 veckorna för att sedan komma tillbaka ut på planen igen. Mina 6 veckor med rehab var över och äntligen skulle jag på min väldigt efterlängtade fotbollsträning. Det jag inte visste var att det skulle bli min sista. Under fotbollsträningen vred jag mitt knä och då rök även korsbandet. Jag blev väldigt rädd och nervös eftersom jag inte visste vad detta skulle betyda. Jag var bara 14 år och hade inte jättemycket erfarenheter om skador. Jag hade hört att det var skitjobbigt med en jobbig operation och en lång rehabperiod. Men fortfarande så var jag ganska liten och visste inte vad jag hade framför mig.

Efter operationen och den långa rehabperioden kom jag äntligen tillbaka och var redo att börja träna igen. Jag slutade med fotboll och körde nu fullt med innebandyn istället. Det var så skönt att äntligen vara tillbaka på plan igen. Efter 3 månader av innebandy så hände det som absolut inte fick hända, jag drog mitt korsband för andra gången i samma knä. Jag slet av 75% av mitt korsband. Nu var jag 16 år gammal och jag hade dragit mitt korsband igen. Jag blev väldigt ledsen när detta hände men jag visste också att det går att fixa. Jag valde sedan att fortsätta spela utan ett korsband då jag hade bestämt mig för att jag ville spela med de bästa. Det var också i den här åldern som det var en massa uttagningar till bland annat skånelaget och även landslaget som jag väldigt gärna ville komma med i såklart. En hel säsong utan korsband blev det. Det är en stor risk att ta såklart eftersom att spela med 15% av sitt korsband är väldigt riskabelt. Det hade kunnat gå illa men är man noga med sin rehab och hur man tränar så är de möjligt.

Att dra ett korsband är väldigt påfrestande både mentalt och fysiskt, det är en lång process som kräver mycket av personen som drabbas. Jag har alltid varit väldigt positiv inställd till det mesta och jag tänker alltid att det löser sig oavsett vad det handlar om. Även min familj har hjälp mig och pushat mig för att hålla huvudet högt och alltid tänka framåt. De har fått mig att förstå att det finns värre saker än ett knä så det är värt att kämpa för. De fick mig att våga fortsätta drömma och fokusera på rätt saker. Det är okej att må dåligt över saker ibland men för att man ska komma vidare gäller det att fortsätta kämpa och inte vika ner sig. Den omgivning jag hade var bland de viktigaste jag hade då jag under stora delen av min juniortid fick stå vid sidan av. Det är inte bara sporten som är viktigt för att man ska bli bäst utan ens omgivning är minst lika viktig, speciellt i de lite tuffare perioderna.

Det fanns perioder där det var extra jobbigt och då var laget och familjen viktiga för mig. Exempel på extra tuffa perioder var när mitt lag spelade viktiga matcher, till exempel ett slutspel i juniorallsvenskan där de kom trea. Det var jobbigt att se hur roligt ens vänner hade det på planen, medan jag själv stod vid sidan och inte kunde påverka eller hjälpa till mer än att försöka pusha de andra. Detta har gjort att jag har lärt mig att uppskatta mycket av laget och allt de man är med om. Att få spela varje match är som en stor dröm då man ett tag trodde att de inte skulle gå att spela mer. Det är viktigt att ta vara på allt man gör och är med om då allting är en erfarenhet som man kan ta lärdom av.

Tankarna kom att jag ville ge upp min karriär under förra säsongen i oktober, säsongen 19/20, då min menisk sprack. Jag började tänka på min framtid när/om jag skaffar barn att man vill kunna leka med de obehindrat och inte behöva ha Atros som vissa läkare sa att jag kanske skulle kunna få. Men jag tog beslutet om att fortsätta då jag älskar innebandyn så mycket. Jag har redan kämpat riktigt mycket så jag vill att allt de jag kämpat för ska vara värt det. Jag kämpar än idag med mitt knä för att undvika att bli skadad igen och jag gör mina övningar precis som jag ska vilket är väldigt viktigt om man vill kunna fortsätta efter en skada. Det är många som kanske gör sin rehab precis efter och fram tills att man får börja spela igen och sen tänker man att nu är jag hel igen, men så är det inte. För att man inte ska bli skadad igen så gäller det att man fortsätter hjälpa sin kropp och bli starkare för att minimera skador ännu mer. Detta gäller inte bara dem som varit eller är skadade utan alla. Kom ihåg att göra dem där extra övningarna innan eller efter träning. Börja förebygg innan något händer och var rädd om din kropp.

Till er ledare som läser detta vill jag också påminna er om att lägga in några grundläggande styrkeövningar men framförallt knäövningar i era träningspass. Börja i tid för att ge ungdomarna så bra förutsättningar som möjligt.


Detta är alltså ett utdrag från boken Sanningen bakom framgången. Ifall du är intresserad av boken eller UF-företaget, spana in deras HEMSIDA eller deras INSTAGRAM

Att förebygga knäskador

14 april, 2021

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån

April månad på bloggen handlar om ett tyvärr vanligt förekommande problem i idrottslig verksamhet – att drabbas av knäskada. Att råka ut för en knäskada i idrottssammanhang är som nämnt vanligt. Om man ser till populära lagidrotter som basket, fotboll, handboll och innebandy är knän den mest skadade kroppsdelen med varaktiga besvär. Det finns även skillnader mellan tjejer och killar, och exempelvis visar studier inom fotbollen att tjejer får allvarliga knäskador än killar när de kommer in i puberteten.

Särskilda studier i innebandy, och åldersgruppen 12-17 år, påvisar att närmare hälften av alla aktiva råkar ut för en skada under en säsong. Det handlar då om ett stort antal typer av skador av både lindrigare och allvarligare karaktär, men mest förekommande är skador i nedre delen av kroppen och där är knäna mest drabbade.

Vidare finns undersökningar av idrottare som går på idrottsgymnasier (Nationella idrottsutbildningar, NIU) som visar på en förhållandevis stor risk att råka ut för knäskada. Drygt var fjärde elev i idrotterna innebandy, fotboll, ishockey, alpin skidåkning, handboll och basket drabbas. En trolig förklaring är en stor total belastning med för lite återhämtningstid.

Men det finns hopp! Ett flertal studier av förebyggande insatser för att undvika knäskador, som ofta benämns som ”Knäkontroll”, visar på goda resultat. Exempelvis har knäskadorna i flickfotbollen minskat efter att Svenska Fotbollsförbundet införde det som obligatoriska delar i tränarutbildningar. Siffror visar att knäskadorna minskat med 21 %, och allvarliga korsbandsskador med 14 %.

Inom innebandy har man gjort jämförande studier mellan ungdomsspelare som regelbundet bedriver förebyggande träning i form av knäkontroll och de som inte genomför denna träning. Resultaten uppvisar att de som tränade knäkontroll hade 35 % mindre skador under en säsong i jämförelse med övriga. Om man ser till akuta skador (alltså inte överbelastningsskador) var siffrorna ännu större – 45 %. Den positiva effekten framkommer både för killar och tjejer, men är något tydligare för killar. En förklaring kan vara att pojkspelarna fick lite mer av förebyggande knäträning än tjejerna. För dig som vill ta del av mer information om innebandystudien går det bra att klicka HÄR.

De förebyggande insatserna har som nämnts ofta beteckningen ”Knäkontroll”. Begreppet står för ett förebyggande träningsprogram för knä och bål som minskar risken för knäskador. Här nedanför finns information om, och en länk till, ett ”Knäkontroll-program” som är framtaget av Svenska Fotbollförbundet, SISU Idrottsböcker och Folksam. Dessutom har forskarna Anna Hafsteinsson Östenberg och Sofia Ryman Augustsson tagit fram viktiga och lättillgängliga basövningar som presenteras med bild och text. Förhoppningsvis kan du som läsare ha glädje av dessa förebyggande tips.

Referenser

  • Ryman Augustsson S, Ageberg E. Weaker lower extremity muscle strength predicts traumatic knee injury in youth female but not male athletes. BMJ Open Sport Exerc Med 2017;3:e000222. doi:10.1136/bmjsem-2017000222
  • Åkerlund, I., Waldén, M., Sonesson, S. & Hägglund, M. (2020). Knäkontroll minskar kraftigt risken för skador i ungdomsinnebandy. Centrum för idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/knakontroll-minskar-kraftigt-risken-for-skador-i-ungdomsinnebandy/ (hämtad 2021-03-15)
  • Åman, Malin, Forssblad, Magnus, Larsén, Karin. (2019). Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, 27(3): 1000-1008 https://doi.org/10.1007/s00167-018-5225-7 (hämtad 2021-04-14)
  • Åman, Malin. (2017). Acute sports injuries in Sweden and their possible prevention: an epidemiological study using insurance data (Avhandling) Stockholm. Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Drastiska LOK-stödstapp under pandemin

17 mars, 2021

Pandemin har slagit hårt mot barn- och ungdomsidrotten. Det visar statistik från LOK-stödet som RF publicerade under gårdagen. Under 2020 skedde det en halv miljon färre idrottsaktiviteter jämfört med tidigare. 

Inomhusidrotter och idrotter med mycket närkontakt är de stora förlorarna under pandemiåret. Budo och kampsport står tillsammans med innebandyn, handbollen och basketen för det största tappet. Tappet sker också i alla åldrar, men de äldsta ungdomarna (21-25 år) står för det största tappet med totalt 21%.

Det är även noterbart att idrottare över 25 år med funktionsvariationer har minskat med hela 44%.

SVT har gjort en sammanställning om hur det ser ut på lokal nivå, läs mer om det HÄR.


Fakta LOK-stöd

Förkortningen LOK står för statligt lokalt aktivitetsstöd, och avser att stödja idrottslig föreningsverksamhet för barn och ungdomar mellan 7 och 25 år (för funktionsnedsatta deltagare finns ingen övre åldersgräns). Föreningen redovisar sina tränings- och tävlingstillfällen och får pengar per deltagare, ledare och deltagartillfälle.

Corona och idrott: Här är de vanligaste frågorna och svaren på dessa

15 mars, 2021

Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån

Det finns många frågor inom idrottsrörelsen som ofta återkommer när vi pratar om pandemin. Vi har samlat ett gäng av dessa och bad en distriktsidrottschef och en förbundsjurist besvara dessa frågor.

Ifall du föredrar att ta del av vanliga frågor och svar i textform rekommenderar vi er till denna sida.

I videon nämns också följande sidor. Läs mer om:

I videon ser du Rickard Strandberg från RF-SISU Småland samt Johan Karlsson från Riksidrottsförbundet.

Professorn: ”Har vi glömt varför människor idrottar?”

15 mars, 2021

Foto: Håkan Röjder/Malmö Universitet

Susanna Hedenborg är professor i idrottsvetenskap på Malmö Universitet. I ett samtal med Mats Glemne berättar hon om den studie som hon och hennes kollegor gjort senaste åren och handlar om pandemins påverkan på idrotts-Sverige.

Hon pratar bland annat om att idrotten riskerar att tappa både aktiva, men även ideella ledare och ställer sig frågan ”hur ska föreningarna ställa om när pandemin är över?”. Hon lyfter också ett varningens finger för att vi börjar glömma bort varför människor egentligen idrottar. Det är väl egentligen för att utföra den faktiska idrotter, inga alternativa motionsformer i en annan miljö.

Se hela intervjun nedan och läs mer om forskningsprojektet HÄR.

Pandemins fortsatta påverkan på idrotts-Sverige

15 mars, 2021

Foto: Marcel Engelbrecht/Bildbyrån

Vi har i tidigare blogginlägg belyst hur Coronapandemin påverkar idrotts- och motionsverksamheten och vi gör nu ett försök att uppdatera läget. Inte minst för att pandemin fortsätter att starkt påverka idrotten på olika nivåer. Som om en del i uppdateringen finns en intervju med professor Susanna Hedenborg vid Malmö universitet som varit en av de ansvariga för en omfattande studie som heter Idrotten och friluftslivet under coronapandemin. 

Det är en varierad bild som framkommer kring hur pandemin har påverkat idrotten och det beror på ett flertal olika omständigheter. På elitnivå har mycket verksamhet skjutits fram, medan andra delar har genomförts utan publik. Detta agerande har förstås inneburit ett hårt ekonomiskt slag, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Samtidigt har det inom flera idrotter skett en innovativ digital utveckling av tävlingsverksamheten som kan ge intressanta lärdomar även efter att pandemin är över.

Studier visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på olika sätt. Ett flertal uttalar att de känner en tomhet för att ha missat möjligheten att uppleva matcher och tävlingar live, man saknar den helhetsupplevelse som det innebär att åka på evenemang med andra supportrar. Samtidigt finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Så det är delvis en splittrad bild.

På barn-, ungdoms- och breddsidan har det också varierat mycket. En del idrotter har ställt in helt, främst inomhusidrotter med närkontakt, medan andra har pågått ungefär som vanligt men med gängse restriktioner. Begränsningarna har varit mer frekventa när det gäller tävlingsverksamheten i jämförelse med träningen, och slagit olika för skiftande åldersgrupper. I synnerhet i åldersgruppen 16–20 år har det varit många som drabbats av att deras idrottsaktiviteter ställts in helt.

Som ett resultat av begränsningarna som satts i verket har idrotts- och motionsutövandet minskat mest bland de yngre. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har inskränkts. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer. En förklaring kan vara motiven som man har för sitt idrotts- och motionsutövande. Om det mer inriktar sig på hälsa och välbefinnande har det varit större möjligheter att finna alternativ. Om drivkrafterna istället mer handlar om prestationsutveckling och utmaningen kring tävling och resultat har det varit svårt att tillgodose detta under de rådande omständigheterna.

Här finns givetvis en oro för de långsiktiga konsekvenserna såväl för engagemanget i idrottsföreningar som för de hälsomässiga aspekterna. Det finns en farhåga att medlemsantalet kommer att minska, och det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. I sammanhanget påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen. I så fall kan det få trista följder för folkhälsan framåt där den ojämlikhet som finns i dag kan förstärkas. Här gäller det att vara vaksam och se vad som behöver göras på olika nivåer – allt från statsmakternas beslut till insatser i det konkreta föreningslivet.

Men samtidigt konstateras att utomhusidrotter och fysisk träning i utomhusmiljöer har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat, i synnerhet i naturområden som finns belägna i närheten av där människor bor. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, dvs. att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årtidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Vi hoppas att vi ”ser ljuset i tunneln” och inom kort successivt kan börja återgå till en mer normal situation för både den idrottsliga verksamheten som för samhället i stort.

Källor

Forskaren och dietisten om ätstörningar och energibrist inom idrotten

12 februari, 2021

Anna Melin har under många år jobbat med och forskat kring relativ energibrist hos idrottare. Hon är legitimerad dietist, klinisk näringsfysiolog och arbetar som docent på Linnéuniversitetet. I en intervju med Mats Glemne berättar hon om vetenskapens syn på problemet och hon tipsar också om vad föreningsledare kan och ska göra ifall man misstänker ätstörningar hos de aktiva.

Hon pratar också om att det är viktigt att ta reda på vart man ska vända sig ifall man har misstanke om ätstörningar. Rekommendationen från 1177 är att Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bupen ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. En rekommendation kan också vara att kolla in Frisk och Fri, riksföreningen mot ätstörningar

Anna har även bidragit med en text till denna blogg. Läs den HÄR.

Wilma Nilsson om ätstörningarna och vägen tillbaka

12 februari, 2021

Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån

Wilma Nilsson från Alvesta har alltid varit en målmedveten och bestämd. Men när hon bestämde sig för att ta godisförbud och satsa mer på idrotten gick det för långt. Det utvecklades åt fel håll och slutade med intensiven. Hör Wilmas berättelse om hennes ätstörningar och hur hon kom ur problemen.

Har du eller någon i din närhet ätstörningsproblem så är rekommendationen från 1177 att Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bupen ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. En rekommendation kan också vara att kolla in Frisk och Fri, riksföreningen mot ätstörningar.