Att förebygga knäskador

14 april, 2021

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån

April månad på bloggen handlar om ett tyvärr vanligt förekommande problem i idrottslig verksamhet – att drabbas av knäskada. Att råka ut för en knäskada i idrottssammanhang är som nämnt vanligt. Om man ser till populära lagidrotter som basket, fotboll, handboll och innebandy är knän den mest skadade kroppsdelen med varaktiga besvär. Det finns även skillnader mellan tjejer och killar, och exempelvis visar studier inom fotbollen att tjejer får allvarliga knäskador än killar när de kommer in i puberteten.

Särskilda studier i innebandy, och åldersgruppen 12-17 år, påvisar att närmare hälften av alla aktiva råkar ut för en skada under en säsong. Det handlar då om ett stort antal typer av skador av både lindrigare och allvarligare karaktär, men mest förekommande är skador i nedre delen av kroppen och där är knäna mest drabbade.

Vidare finns undersökningar av idrottare som går på idrottsgymnasier (Nationella idrottsutbildningar, NIU) som visar på en förhållandevis stor risk att råka ut för knäskada. Drygt var fjärde elev i idrotterna innebandy, fotboll, ishockey, alpin skidåkning, handboll och basket drabbas. En trolig förklaring är en stor total belastning med för lite återhämtningstid.

Men det finns hopp! Ett flertal studier av förebyggande insatser för att undvika knäskador, som ofta benämns som ”Knäkontroll”, visar på goda resultat. Exempelvis har knäskadorna i flickfotbollen minskat efter att Svenska Fotbollsförbundet införde det som obligatoriska delar i tränarutbildningar. Siffror visar att knäskadorna minskat med 21 %, och allvarliga korsbandsskador med 14 %.

Inom innebandy har man gjort jämförande studier mellan ungdomsspelare som regelbundet bedriver förebyggande träning i form av knäkontroll och de som inte genomför denna träning. Resultaten uppvisar att de som tränade knäkontroll hade 35 % mindre skador under en säsong i jämförelse med övriga. Om man ser till akuta skador (alltså inte överbelastningsskador) var siffrorna ännu större – 45 %. Den positiva effekten framkommer både för killar och tjejer, men är något tydligare för killar. En förklaring kan vara att pojkspelarna fick lite mer av förebyggande knäträning än tjejerna. För dig som vill ta del av mer information om innebandystudien går det bra att klicka HÄR.

De förebyggande insatserna har som nämnts ofta beteckningen ”Knäkontroll”. Begreppet står för ett förebyggande träningsprogram för knä och bål som minskar risken för knäskador. Här nedanför finns information om, och en länk till, ett ”Knäkontroll-program” som är framtaget av Svenska Fotbollförbundet, SISU Idrottsböcker och Folksam. Dessutom har forskarna Anna Hafsteinsson Östenberg och Sofia Ryman Augustsson tagit fram viktiga och lättillgängliga basövningar som presenteras med bild och text. Förhoppningsvis kan du som läsare ha glädje av dessa förebyggande tips.

Referenser

  • Ryman Augustsson S, Ageberg E. Weaker lower extremity muscle strength predicts traumatic knee injury in youth female but not male athletes. BMJ Open Sport Exerc Med 2017;3:e000222. doi:10.1136/bmjsem-2017000222
  • Åkerlund, I., Waldén, M., Sonesson, S. & Hägglund, M. (2020). Knäkontroll minskar kraftigt risken för skador i ungdomsinnebandy. Centrum för idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/knakontroll-minskar-kraftigt-risken-for-skador-i-ungdomsinnebandy/ (hämtad 2021-03-15)
  • Åman, Malin, Forssblad, Magnus, Larsén, Karin. (2019). Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, 27(3): 1000-1008 https://doi.org/10.1007/s00167-018-5225-7 (hämtad 2021-04-14)
  • Åman, Malin. (2017). Acute sports injuries in Sweden and their possible prevention: an epidemiological study using insurance data (Avhandling) Stockholm. Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Drastiska LOK-stödstapp under pandemin

17 mars, 2021

Pandemin har slagit hårt mot barn- och ungdomsidrotten. Det visar statistik från LOK-stödet som RF publicerade under gårdagen. Under 2020 skedde det en halv miljon färre idrottsaktiviteter jämfört med tidigare. 

Inomhusidrotter och idrotter med mycket närkontakt är de stora förlorarna under pandemiåret. Budo och kampsport står tillsammans med innebandyn, handbollen och basketen för det största tappet. Tappet sker också i alla åldrar, men de äldsta ungdomarna (21-25 år) står för det största tappet med totalt 21%.

Det är även noterbart att idrottare över 25 år med funktionsvariationer har minskat med hela 44%.

SVT har gjort en sammanställning om hur det ser ut på lokal nivå, läs mer om det HÄR.


Fakta LOK-stöd

Förkortningen LOK står för statligt lokalt aktivitetsstöd, och avser att stödja idrottslig föreningsverksamhet för barn och ungdomar mellan 7 och 25 år (för funktionsnedsatta deltagare finns ingen övre åldersgräns). Föreningen redovisar sina tränings- och tävlingstillfällen och får pengar per deltagare, ledare och deltagartillfälle.

Corona och idrott: Här är de vanligaste frågorna och svaren på dessa

15 mars, 2021

Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån

Det finns många frågor inom idrottsrörelsen som ofta återkommer när vi pratar om pandemin. Vi har samlat ett gäng av dessa och bad en distriktsidrottschef och en förbundsjurist besvara dessa frågor.

Ifall du föredrar att ta del av vanliga frågor och svar i textform rekommenderar vi er till denna sida.

I videon nämns också följande sidor. Läs mer om:

I videon ser du Rickard Strandberg från RF-SISU Småland samt Johan Karlsson från Riksidrottsförbundet.

Professorn: ”Har vi glömt varför människor idrottar?”

15 mars, 2021

Foto: Håkan Röjder/Malmö Universitet

Susanna Hedenborg är professor i idrottsvetenskap på Malmö Universitet. I ett samtal med Mats Glemne berättar hon om den studie som hon och hennes kollegor gjort senaste åren och handlar om pandemins påverkan på idrotts-Sverige.

Hon pratar bland annat om att idrotten riskerar att tappa både aktiva, men även ideella ledare och ställer sig frågan ”hur ska föreningarna ställa om när pandemin är över?”. Hon lyfter också ett varningens finger för att vi börjar glömma bort varför människor egentligen idrottar. Det är väl egentligen för att utföra den faktiska idrotter, inga alternativa motionsformer i en annan miljö.

Se hela intervjun nedan och läs mer om forskningsprojektet HÄR.

Pandemins fortsatta påverkan på idrotts-Sverige

15 mars, 2021

Foto: Marcel Engelbrecht/Bildbyrån

Vi har i tidigare blogginlägg belyst hur Coronapandemin påverkar idrotts- och motionsverksamheten och vi gör nu ett försök att uppdatera läget. Inte minst för att pandemin fortsätter att starkt påverka idrotten på olika nivåer. Som om en del i uppdateringen finns en intervju med professor Susanna Hedenborg vid Malmö universitet som varit en av de ansvariga för en omfattande studie som heter Idrotten och friluftslivet under coronapandemin. 

Det är en varierad bild som framkommer kring hur pandemin har påverkat idrotten och det beror på ett flertal olika omständigheter. På elitnivå har mycket verksamhet skjutits fram, medan andra delar har genomförts utan publik. Detta agerande har förstås inneburit ett hårt ekonomiskt slag, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Samtidigt har det inom flera idrotter skett en innovativ digital utveckling av tävlingsverksamheten som kan ge intressanta lärdomar även efter att pandemin är över.

Studier visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på olika sätt. Ett flertal uttalar att de känner en tomhet för att ha missat möjligheten att uppleva matcher och tävlingar live, man saknar den helhetsupplevelse som det innebär att åka på evenemang med andra supportrar. Samtidigt finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Så det är delvis en splittrad bild.

På barn-, ungdoms- och breddsidan har det också varierat mycket. En del idrotter har ställt in helt, främst inomhusidrotter med närkontakt, medan andra har pågått ungefär som vanligt men med gängse restriktioner. Begränsningarna har varit mer frekventa när det gäller tävlingsverksamheten i jämförelse med träningen, och slagit olika för skiftande åldersgrupper. I synnerhet i åldersgruppen 16–20 år har det varit många som drabbats av att deras idrottsaktiviteter ställts in helt.

Som ett resultat av begränsningarna som satts i verket har idrotts- och motionsutövandet minskat mest bland de yngre. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har inskränkts. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer. En förklaring kan vara motiven som man har för sitt idrotts- och motionsutövande. Om det mer inriktar sig på hälsa och välbefinnande har det varit större möjligheter att finna alternativ. Om drivkrafterna istället mer handlar om prestationsutveckling och utmaningen kring tävling och resultat har det varit svårt att tillgodose detta under de rådande omständigheterna.

Här finns givetvis en oro för de långsiktiga konsekvenserna såväl för engagemanget i idrottsföreningar som för de hälsomässiga aspekterna. Det finns en farhåga att medlemsantalet kommer att minska, och det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. I sammanhanget påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen. I så fall kan det få trista följder för folkhälsan framåt där den ojämlikhet som finns i dag kan förstärkas. Här gäller det att vara vaksam och se vad som behöver göras på olika nivåer – allt från statsmakternas beslut till insatser i det konkreta föreningslivet.

Men samtidigt konstateras att utomhusidrotter och fysisk träning i utomhusmiljöer har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat, i synnerhet i naturområden som finns belägna i närheten av där människor bor. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, dvs. att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årtidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Vi hoppas att vi ”ser ljuset i tunneln” och inom kort successivt kan börja återgå till en mer normal situation för både den idrottsliga verksamheten som för samhället i stort.

Källor

Forskaren och dietisten om ätstörningar och energibrist inom idrotten

12 februari, 2021

Anna Melin har under många år jobbat med och forskat kring relativ energibrist hos idrottare. Hon är legitimerad dietist, klinisk näringsfysiolog och arbetar som docent på Linnéuniversitetet. I en intervju med Mats Glemne berättar hon om vetenskapens syn på problemet och hon tipsar också om vad föreningsledare kan och ska göra ifall man misstänker ätstörningar hos de aktiva.

Hon pratar också om att det är viktigt att ta reda på vart man ska vända sig ifall man har misstanke om ätstörningar. Rekommendationen från 1177 är att Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bupen ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. En rekommendation kan också vara att kolla in Frisk och Fri, riksföreningen mot ätstörningar

Anna har även bidragit med en text till denna blogg. Läs den HÄR.

Wilma Nilsson om ätstörningarna och vägen tillbaka

12 februari, 2021

Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån

Wilma Nilsson från Alvesta har alltid varit en målmedveten och bestämd. Men när hon bestämde sig för att ta godisförbud och satsa mer på idrotten gick det för långt. Det utvecklades åt fel håll och slutade med intensiven. Hör Wilmas berättelse om hennes ätstörningar och hur hon kom ur problemen.

Har du eller någon i din närhet ätstörningsproblem så är rekommendationen från 1177 att Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bupen ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. En rekommendation kan också vara att kolla in Frisk och Fri, riksföreningen mot ätstörningar. 

Relativ energibrist – stort hälsoproblem hos idrottare

12 februari, 2021

Vad innebär problemet?

Att äta tillräckligt och balanserat är viktigt för god hälsa och prestation. Det är dock vanligt att idrottare som tränar mycket, och i synnerhet i idrotter där kroppsvikt har betydelse för prestationen, äter för lite. Relativ energibrist är ett syndrom som uppstår på bakgrund av låg energitillgänglighet med eller utan en ätstörning och är ett av de vanligaste nutritionsrelaterade problem hos både manliga och kvinnliga idrottare.

Energitillgänglighet är den mängd energi som finns kvar till kroppens grundläggande funktioner när den mängd energi som används under träning dras bort från energiintagen. Otillräcklig tillgång till energi påverkar exempelvis återhämtning och effekten av träning. Det sker också hormonella förändringar som kan resultera till nedsatt ämnesomsättning och menstruationsrubbningar hos kvinnor samt minskad sexualdrift hos män. Men det finns även andra negativa effekter med låg energitillgänglighet som mag-tarmkanalsproblem, nedsatt skelett styrka samt hjärt-/kärlpåverkan. Det är viktigt att notera att relativ energibrist inte alltid syns, utan idrottare kan ha stabil kroppsvikt inom normalområdet men samtidigt ha för lite energi tillgängligt för normal kroppslig funktion.

Att låg energitillgänglighet kan leda till utebliven menstruation och benskörhet hos kvinnliga idrottare har varit ett känt sedan 1990-talet. Senare års studier visar att för låg tillgång till energi, med eller utan ätstörning och tvångsmässig träning, även drabbar manliga idrottare. Låga testosteronnivåer med nedsatt sexlust har framför allt rapporterats hos unga manliga uthållighetsidrottare och förknippas bland annat till nedsatt återhämtning.

Oregelbunden och utebliven menstruation är som nämnts vanligt bland kvinnliga idrottare, men ignoreras ofta även om det kan medföra en ökad risk för överbelastningsskador och allvarliga hälsomässiga konsekvenser som benskörhet. Studier har samtidigt visat att hormonsystemet hos yngre kvinnor är känsligare för låg energitillgänglighet än vad det är hos vuxna kvinnor. Låg energitillgänglighet och symptom på relativ energibrist hos unga är därför extra bekymmersamt, eftersom det är i den perioden i livet då kroppen och skelettet utvecklas allra mest.

Orsaker till låg energitillgänglighet

Det är speciellt inom idrotter med fokus på låg kroppsvikt och fettmassa som förekomsten av relativ energibrist och ätstörningar är högst. De idrottsgrupperingar som är särskilt utsatta är estetiska idrotter, uthållighetssporter och s.k. viktklassidrotter. Låg energitillgänglighet kan förekomma omedvetet. Det är till exempel många idrottare som inte vet hur mycket och vad de måste äta för att kompensera för ett högt energibehov. Både låg energitillgänglighet och högintensiv träning minskar aptiten och kombinationen av nedsatt aptit och kalorisnål mat (lågt innehåll av fett och socker och mycket fiber) gör det extra svårt att få i sig tillräckligt med energi. Det är vanligt att idrottare i perioder medvetet äter mindre eller tränar mera för att gå ner i vikt. Det behöver inte medföra något problem så länge perioderna med låg energitillgänglighet inte blir för långa, men många idrottare får positiv effekt vid en viktnedgång, som dessutom kan förstärkas genom positiv återkoppling från omgivningen. Därför är det lätt att komma in i ett negativt beteende med ökad fokus på vikt och mat, tvångsmässig träning och återkommande bantningskurer, som med tiden kan utveckla sig till en ätstörning.

Tips till dig som idrottsledare för att förebygga relativ energibrist

Relativ energibrist, med eller utan ätstörning, är som framgått ett problemen inom idrotten. Det understryker betydelsen av att alla inom svensk idrott följer internationella rekommendationer på området och inför förebyggande insatser med fokus på tidig upptäckt och behandling hos både manliga och kvinnliga idrottare. Några angelägna rekommendationer är:

Satsa på utbildning kring området för ledare, tränare, idrottsföräldrar och det s.k. idrottsmedicinska stödet. Diskutera frågorna regelbundet i föreningarna.

Allmänna riktlinjer:

  1. Fokus på hälsa, välmående , optimal träning och återhämtning (vila, sömn, mat) som prestationsfrämjande faktorer.
    • Ta hjälp av en nutritionist eller legitimerad dietist specialiserad inom idrottsnutrition för utbildning och rådgivning.
  2. Minska fokus på kroppsvikt och kroppssammansättning (fettprocent m.m.).
    • Tränare och ledare ska inte genomföra mätningar av vikt och kroppssammansättning och heller inte uttala sig om idrottares kroppsvikt, kroppssammansättning eller kroppsform..
    • Mätningar av vikt och kroppssammansättning ska inte göras på unga idrottare under 18 år. Unga idrottare under 18 år ska inte uppmanas till att gå ner i vikt eller ändra kroppssammansättning.
    • Om mätningar av vikt och kroppssammansättning ska genomföras på vuxna idrottare bör de utföras av en på området utbildad person, utan personlig koppling till idrottaren. Sätt realistiska prestationsfrämjande och medicinskt försvarbara mål i relation till vikt och kroppssammansättning.
  3. Vid misstanke om ohälsa uppmuntra och stötta till vidare utredning samt lämplig och effektiv behandling av relativ energibrist. Det är viktigt att inte blunda för problemet utan markera den oro man känner och att det krävs insatser. Om det handlar om unga idrottare under 18 år ska föräldrarna kontaktas

Texten skriven av: 

Anna Melin, docent Idrottsvetenskap, Linnuniversitetet

Har du eller någon i din närhet ätstörningsproblem så är rekommendationen från 1177 att Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bupen ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. En rekommendation kan också vara att kolla in Frisk och Fri, riksföreningen mot ätstörningar. 

Se också en videointervju med Anna HÄR.

Referenser

  • Burke LM, Lundy B, Fahrenholtz I, Melin A. Pitfalls of Conducting and Interpreting Estimates of Energy Availability in Free-Living Athletes. International Journal of Sport Nutrition and Exercise Metabolism, 2018, 28, 350-363.
  • Logue M, Sharon M, Melin A, Delahunt E, Heinen M, Mc Donnell S-J, Corish CA. Low Energy Availability in Athletes 2020: An Updated Narrative Review of Prevalence, Risk, Within-Day Energy Balance, Knowledge, and Impact on Sports Performance. Nutrients. 2020 Mar 20;12(3):835. doi: 10.3390/nu12030835.
  • Melin A, Tornberg ÅB, Skouby S. et al.  Energy availability and the female athlete triad in elite endurance athletes. Scand J Med Sci Sports. 2014; 25:610-622.
  • Melin A, Tornberg ÅB, Skouby S. et al. Low-energy density and high fiber intake are dietary concerns in female endurance athletes. Scand J Med Sci Sports. 2015. doi: 10.1111/sms.12516.
  • Mountjoy, M., Sundgot-Borgen, J.K., Burke, L.M., Ackerman, K.E., Blauwet, C., Constantini, N., … & Budgett, R. (2018). IOC consensus statement on relative energy deficiency in sport (RED-S): 2018 update. British Journal of Sports Medicine, 52(11), 687–697.
  • Tornberg, Å.B., Melin, A., Koivula, F.M., Johansson, A., Skouby, S., Faber, J. & Sjödin, A. (2017). Reduced neuromuscular performance in amenorrheic elite endurance athletes. Medicine & Science in Sports & Exercise, 49(12), 2478–2485.

VIDEO: ”Säker och Trygg gör idrottandet på planen och i hallen bättre”

15 januari, 2021

Säker och Trygg förening är ett utbildnings- och utvecklingsarbete som pågår i lite olika former i flera kommuner i Småland. En kommun som nyligen tagit ett nytag kring Säker och Trygg är Växjö kommun. Vi tog en pratstund med Emeli Sjöberg och Jacob Gustafsson från föreningsservice på Växjö kommun om hur deras syn på Säker och Trygg är.

Ljungbyholm GOIF ser många positiva effekter av Säker och Trygg

15 januari, 2021

Ljungbyholms GOIF har Kalmar kommuns Säker och Trygg-certifiering en hel del att tacka. Arbetet efter certifieringsmaterialet har under de senaste snart 15 åren hjälpt föreningen mycket. Det berättar ordförande Janne Martinsson när jag når honom på telefon en solig eftermiddag i januari.

– Den 1:a januari blev jag pensionär, så nu har jag mycket tid att lägga på föreningen. Jag går och skrotar och sorterar i klubbstugan, det är bara att slå en signal när det passar!, hälsar en glad man vid namn Janne Martinsson när jag ringer honom tidigare i veckan.

Janne är ordförande i Ljungbyholms GOIF, en förening som han själv beskriver som ”på pappret är vi en idrottsförening, men som också fungerar som samhällsförening eftersom vi saknar byalag”. Föreningen är verksam inom fotboll och innebandy, men gör också många sociala aktiviteter och har en nystartad skateboardsektion i uppstartsfas.

Anledningen till att jag ringer Janne är att han representerar en förening som varit med i Kalmar kommuns Säker och Trygg-arbete.

– Vi har varit med sedan starten, vi har varit en certifierad Säker och Trygg förening sedan 2007-2008 där någon gång. Det finns många anledningar för oss att vara med, men det viktigaste är att man får hjälp att få en struktur på det arbete vi bedriver i föreningen. När vi gick med ledde det till att vi började skriva på ett dokument vi kallar för ”Röda tråden”, där alla Säker och Trygg-delarna ligger tillsammans med mycket annat, berättar Janne.

Men att få ordning och reda på dokument är inte den enda fördelen.

– Det är ju såklart bra för vårt varumärke också. Vi kan säga till medlemmar, föräldrar och sponsorer att vi är en Säker och Trygg förening. Det skänker en trygghet till hela föreningens bild. Att vi är ”Säkra och Trygga” ligger med i all kommunikation vi har, från utskick till vår hemsida.

Men nu har ni er röda tråd där ni bockar av stora delar av certifieringen. Är det inte bara för er föreningen att sitta av nödvändiga möten och visa upp dokumentet för att bli certifierade?

– Så enkelt är det inte. Vi måste hela tiden kommunicera mot våra medlemmar om vårt arbete och det dyker ständigt upp nya utmaningar. Vi går alltid igenom handlingarna tillsammans med kultur och fritid i Kalmar kommun, och vi pratar också om vilka utmaningar vi har just detta år. Framöver kommer vi exempelvis jobba ännu mer med förankringen ut i föreningen och för att inte korvstoppa med information så portionerar vi ut Säker och Trygg-delar i det nyhetsbrev vi skickar ut med jämna mellanrum.

Tror du ni hade gjort detta arbete med strukturen och röda tråden utan Säker och Trygg?

– Jag tror vi hade gjort delar av det oavsett. Exempelvis hade vi nog haft antimobbing- och drogpolicys oavsett. Men att vi jobbar med många andra delar, typ som trafik- och brandsäkerhet har vi Säker och Trygg att tacka.

När jag pratar med Janne känns mycket självklart och ganska problemfritt. Men inte heller Ljungbyholms GOIF är ett självspelande piano (det är generellt sätt rätt få föreningar som är det…).

– Det finns såklart en stor risk att det blir papper i en pärm, det är den stora utmaningen. Det gäller att ta upp Säker och Trygg med framförallt föräldrar. Det gäller att vi kommunicerar mycket med föräldrarna och det kommer nya föräldrar hela tiden. Så det är inte helt lätt. Sedan brukar vi jobba med implementeringen internt. Vi tar hjälp av RF-SISU och åker varje år iväg med ledare och styrelse för att titta över Säker och Trygg-arbetet och för att eventuellt korrigera vissa skrivningar och arbetssätt. Vi måste hela tiden vara aktuella såklart.

Det sistnämnda beskriver väl rätt bra hur föreningsverksamhet behöver fungera. Det går att standardisera mycket, men slutar man vara på tårna och slutar man tänka kritiskt så stannar utvecklingen. Ljungbyholms GOIF har fått en hjälp på traven av Säker och Trygg i Kalmar kommun och går varje år vinnande ur arbetet.

Läs mer om Säker och Trygg här.