Centrum för idrottsutveckling

Säker och Trygg förening är ett utbildnings- och utvecklingsarbete som pågår i lite olika former i flera kommuner i Småland. En kommun som nyligen tagit ett nytag kring Säker och Trygg är Växjö kommun. Vi tog en pratstund med Emeli Sjöberg och Jacob Gustafsson från föreningsservice på Växjö kommun om hur deras syn på Säker och Trygg är.

Ljungbyholms GOIF har Kalmar kommuns Säker och Trygg-certifiering en hel del att tacka. Arbetet efter certifieringsmaterialet har under de senaste snart 15 åren hjälpt föreningen mycket. Det berättar ordförande Janne Martinsson när jag når honom på telefon en solig eftermiddag i januari.

– Den 1:a januari blev jag pensionär, så nu har jag mycket tid att lägga på föreningen. Jag går och skrotar och sorterar i klubbstugan, det är bara att slå en signal när det passar!, hälsar en glad man vid namn Janne Martinsson när jag ringer honom tidigare i veckan.

Janne är ordförande i Ljungbyholms GOIF, en förening som han själv beskriver som ”på pappret är vi en idrottsförening, men som också fungerar som samhällsförening eftersom vi saknar byalag”. Föreningen är verksam inom fotboll och innebandy, men gör också många sociala aktiviteter och har en nystartad skateboardsektion i uppstartsfas.

Anledningen till att jag ringer Janne är att han representerar en förening som varit med i Kalmar kommuns Säker och Trygg-arbete.

– Vi har varit med sedan starten, vi har varit en certifierad Säker och Trygg förening sedan 2007-2008 där någon gång. Det finns många anledningar för oss att vara med, men det viktigaste är att man får hjälp att få en struktur på det arbete vi bedriver i föreningen. När vi gick med ledde det till att vi började skriva på ett dokument vi kallar för ”Röda tråden”, där alla Säker och Trygg-delarna ligger tillsammans med mycket annat, berättar Janne.

Men att få ordning och reda på dokument är inte den enda fördelen.

– Det är ju såklart bra för vårt varumärke också. Vi kan säga till medlemmar, föräldrar och sponsorer att vi är en Säker och Trygg förening. Det skänker en trygghet till hela föreningens bild. Att vi är ”Säkra och Trygga” ligger med i all kommunikation vi har, från utskick till vår hemsida.

Men nu har ni er röda tråd där ni bockar av stora delar av certifieringen. Är det inte bara för er föreningen att sitta av nödvändiga möten och visa upp dokumentet för att bli certifierade?

– Så enkelt är det inte. Vi måste hela tiden kommunicera mot våra medlemmar om vårt arbete och det dyker ständigt upp nya utmaningar. Vi går alltid igenom handlingarna tillsammans med kultur och fritid i Kalmar kommun, och vi pratar också om vilka utmaningar vi har just detta år. Framöver kommer vi exempelvis jobba ännu mer med förankringen ut i föreningen och för att inte korvstoppa med information så portionerar vi ut Säker och Trygg-delar i det nyhetsbrev vi skickar ut med jämna mellanrum.

Tror du ni hade gjort detta arbete med strukturen och röda tråden utan Säker och Trygg?

– Jag tror vi hade gjort delar av det oavsett. Exempelvis hade vi nog haft antimobbing- och drogpolicys oavsett. Men att vi jobbar med många andra delar, typ som trafik- och brandsäkerhet har vi Säker och Trygg att tacka.

När jag pratar med Janne känns mycket självklart och ganska problemfritt. Men inte heller Ljungbyholms GOIF är ett självspelande piano (det är generellt sätt rätt få föreningar som är det…).

– Det finns såklart en stor risk att det blir papper i en pärm, det är den stora utmaningen. Det gäller att ta upp Säker och Trygg med framförallt föräldrar. Det gäller att vi kommunicerar mycket med föräldrarna och det kommer nya föräldrar hela tiden. Så det är inte helt lätt. Sedan brukar vi jobba med implementeringen internt. Vi tar hjälp av RF-SISU och åker varje år iväg med ledare och styrelse för att titta över Säker och Trygg-arbetet och för att eventuellt korrigera vissa skrivningar och arbetssätt. Vi måste hela tiden vara aktuella såklart.

Det sistnämnda beskriver väl rätt bra hur föreningsverksamhet behöver fungera. Det går att standardisera mycket, men slutar man vara på tårna och slutar man tänka kritiskt så stannar utvecklingen. Ljungbyholms GOIF har fått en hjälp på traven av Säker och Trygg i Kalmar kommun och går varje år vinnande ur arbetet.

Läs mer om Säker och Trygg här.

Vad säger forskarna om selektering inom barnidrotten. Ni har säkert tidigare hört att det inte är bra med för tidig selektering, för att idrotten tappar aktiva. Att selektera bort aktiva säger sig självt inte är optimalt för den bortvalde, men hur är det för den valde? Hur ser forskarna på storklubbarnas agerande? Går vi åt rätt eller ”fel” håll? Ja, frågorna är många! Några av dina frågor kanske rätas ut av att lyssna på detta samtal.

I videon hör vi PG Fahlström från Linnéuniversitetet samt Karin Redelius från GIH.

Läs Karin Redelius artikel om selektering här https://www.idrottsforskning.se/darfor-ar-det-olampligt-att-selektera-idrottande-barn/

Foto: Maxim Thore/Bildbyrån

AIK Fotboll är en av Sveriges största klubbar på seniorsidan, med lag i högsta divisionen både på dam- och herrsidan. Ett utsatt mål är att fostra fler ”egna produkter” in i seniorlagen. Men hur gör man egentligen det? Enligt Johannes Wiklund, akademichef i AIK handlar det om att ha en sund och välmående ungdomsverksamhet med välutbildade ledare, men också att erbjuda träning för alla AIK-spelare som vill, oavsett ambitionsnivå.

För 4-5 år sedan gjorde AIK en rejäl översyn över hela ungdomsverksamheten där en av effekterna var att selekteringsåldern höjdes från 8 år till 13 år. Hör akademichef Johannes Wiklund berätta om hur det var, hur det är idag och varför AIK:s ungdomsverksamhet ser ut som den gör.

Mats Glemne från Centrum för idrottsutveckling är den som intervjuar.

Hur jobbar klubbar i Sverige systematiskt med sociala medier? Det undersökte de dåvarande studenterna Arash Loras och Anton Andersson ville ta reda på. Hör David från CIU prata med Arash om den uppsatsen och vilka slutsatser som alla föreningar i Sverige kan lära sig av.

Vill ni ta del av hela uppsatsen går den att ladda ned HÄR.

Jag arbetar som idrottskonsulent på RF-SISU Småland. Väldigt ofta möter jag föreningar som säger att det är svårt att nå ut med budskap. Kanske handlar det om att få ut informationen om att ledare behövs till F12-laget, eller att föreningen behöver en kassör till nästa årsmöte. Det kan också handla om att det är svårt att få ut ett välskrivet värdegrundsdokument eller antimobbingpolicy till sina medlemmar. Kommunikation är alltså svårt, både internt och externt.

Och konstigt är väl inte det. Det som förr löstes med en lapp på anslagstavlan vid klubbstugan har idag ersatts av webbsändningar, TikTok-konton, Zoommöten, Facebook och Snapchattrådar. Människan överöses med information från många olika kanaler. Men detta blogginlägg ska vara en introduktion till ämnet ”sociala medier och idrott”, så vi grottar inte ned oss vidare i informationssamhället. Istället går vi rakt på sak.

Vi på Centrum för idrottsutveckling försöker alltid ha en tydlig koppling till vetenskapen. Så vad säger egentligen vetenskapen om sociala medier inom idrotten? Undertecknade slog Tobias Stark en signal. Stark arbetar som universitetslektor på institutionen för idrottsvetenskap på Linnéuniversitetet, men han har också ett stort intresse i sociala medier.

– Sociala medier är ju rätt nya generellt och så också idrottens användande av det. Det är en anledning till att det idag inte finns så mycket forskning på det. Det tar ett tag innan det börjar hända saker, det blir eftersläpning. Men det finns ett nyväckt intresse för detta. I Nordamerika har man kommit längst inom idrotten, men också inom forskningen. Men mig veterligen finns det ingen svensk professionell forskare som skrivit något om sociala medier kopplat till idrott.

Men trots att forskningen i Sverige inte har kommit igång på detta ämne lyfte Stark en del intressanta perspektiv.

– Häromdagen hade jag en föreläsning inom ”idrott och media”. Av cirka 30 studenter var det ingen som kontinuerligt följde någon dagstidning, varken morgon- eller kvällstidning. Däremot följde alla systematiskt väldigt många konton på sociala medier. Det är oroande i sig, men det är också en indikation på att idrottsföreningar verkligen måste tänka till hur man faktiskt syns i sociala medier.

Stark skickar också med några tips till idrottsföreningarna, utöver att läsa de studentuppsatser som börjar dyka upp på ämnet.

– Alla har inte intresset för sociala medier, men det blir fler och fler. Och genom dessa personer kan föreningarna med väldigt små medel kan man göra väldigt mycket bra saker. Marknadsföring är billigt idag. Föreningarna måste lära sig använda det. Vi har tagit stora digitala kliv under coronan och när vi är ute ur pandemin ser jag ingen anledning att vi skulle ta kliv tillbaka. De koncept vi nu har jobbat fram kommer att finnas kvar.

Vi har denna månad pratat med tre studenter som alla skrivit uppsatser på just dessa ämnen. De uppmanar också till vidare forskning i ämnet. Men de ger också tips, tips till er föreningsledare. Deras uppmaning är att vi inom idrottsrörelsen måste bli bättre på att använda de sociala medierna. För ifall de används rätt finns det en enorm potential att nå ut. Jobbar ni på rätt sätt kommer vi kanske nå ut med föreningens policy eller hitta den där kassören ni så länge sökt efter. Så läs vad Adam och Simon skriver, och lyssna på den intervju som finns med Arash.

För att få igång er tankeverksamhet kommer här ett exempel på när en förening tänkt till och gjort det lilla extra. Det är så långt ifrån avancerat det går på sociala medier, men ändå gav det resultat. Här är en Facebook-uppdatering från när IFK Grimslöv sökte (och fann) en ny sekreterare för några år sedan:

Kontentan av månadens fokus på sociala medier är att det kommer bli nödvändigt för föreningen idag och i framtiden att ha ett tänk kring sina sociala medier. Det kan också bli ett sätt att engagera era yngre medlemmar på ett mer strategiskt plan. Framtiden är redan här, det är dags att vi lär oss och utvecklas!