I denna månads nyhetsbrev belyser vi en av idrottens baksidor och framför allt vad man kan göra för att förbättra situationen. Det handlar om ett ökat problem med matchstraff och avstängningar som beror på ett olämpligt språkbruk – i detta sammanhang inom ungdomsishockeyn. Nyhetsbrevet tar sin utgångspunkt i en nyligen presenterad rapport som har gjorts på uppdrag av Smålands Ishockeyförbund. Det är medarbetare från Linnéuniversitetet som har utfört studierna och några av dem intervjuas i nyhetsbrevet.

Bakgrund till rapporten

Smålands Ishockeyförbund har uppmärksammat en accelererande problematik när det gäller disciplinärenden i ungdomsishockeyn. Det handlar om att cirka hälften av alla ärenden/avstängningar utgörs av ett språkbruk som inte är lämpligt. Även om själva straffen berör spelare inkluderar området andra intressenter som förbund, föreningar, ledare, domare, föräldrar och publik. Förbundet bestämde sig därför att långsiktigt ta itu med problematiken och sätta igång ett angeläget förebyggande och främjande arbete.

I planeringsarbetet involverades, förutom givna representanter från Smålands Ishockeyförbund, ishockeyns Disciplinnämnden i Region Syd, RF-SISU Småland och Linnéuniversitetet. I de inledande samtalen blev det tydligt att problemområdet inte bör hanteras med någon form av begränsad ”quick fix”, utan en hållbar förändring kräver ett brett och gediget angreppssätt. Området inrymmer allt från historiska, kulturella och samhälleliga aspekter till konkret hantering i idrottsföreningarna och i domarkollektivet.

Infallsvinklar på området språkbruk i ungdomsishockey

Den aktuella problematiken är inte unik för ishockeyn i Småland. På senare år har en tydlig ökning noterats vad gäller disciplinstraff rörande kränkande språkbruk – inte minst rasistiska, sexistiska och homofobiska uttryck – inom såväl nordamerikansk ungdomsishockey som svensk ishockey i stort på nivåerna närmast under seniorelit (J18, J20, division 1 m.m.).

Det är dock oklart om denna ökning beror på att regelverket ser hårdare på saken än tidigare, alltså om fler straff delas ut av den anledningen, eller om det rör sig om att kränkande språkbruk helt enkelt har blivit vanligare. Det ena behöver inte heller utesluta det andra. En sak är emellertid ställd utom alla tvivel: denna utveckling gäller främst pojk- och herrishockeyn, och i störst utsträckning på ungdomsnivå, det vill säga inte flick- och damverksamheten i nämnvärd omfattning. Det innebär att en genomlysning av problematiken måste se till ishockeyn som manlig kultur och praktik.

Om man ser problemområdet i ett historiskt och kulturellt perspektiv framkommer att våld och övergrepp i olika former har varit en del av ishockeyn från första början, men att inställningen till detta har varierat över tid och rum. Forskningen har kunnat peka på att inställningen är kopplad till faktorer såsom social klass, ekonomi, utbildningsnivå, sexualitet, kön, ålder, etnicitet, ledarskap, professionalisering/amatörism m.m. Rent generellt kan man säga att det finns en tydlig koppling mellan hur man ser på frågor kring språkbruk och våld och samhällsutvecklingen i stort.

Det innebär att en grundlig utredning av situationen bör ta hänsyn till ett antal olika frågor och nivåer, rörande alltifrån den övergripande samhällsutvecklingen och debatten inom ishockeyn i stort till ledarutbildningen och klubbarnas värdegrundsarbete jämte spelarnas individuella synsätt och agerande. Vad mer: ett förebyggande och främjande arbete måste bedrivas löpande över tid, eftersom det tar tid och kraft att genomföra ett gediget förändringsarbete, liksom det tar tid att förändra etablerade attityder och normstrukturer.

Problematiken med ett olämpligt språkbruk sätter också ljuset på ishockeyn som miljö för barn och ungdomar. Intervjuer med föräldrar visar att de sätter stort värde på hur föreningsmiljön är där deras barn ”vistas”. Är det en god miljö? Kan man känna sig trygg? Står den för en värdegrund som är sund och utvecklande? Kort sagt, ”vill jag att mina barn ska vara där?” 

Forskning, både internationellt och vid Linnéuniversitetet, har visat att en god föreningsmiljö präglas av såväl långsiktig idrottslig utveckling som en holistisk människosyn, man utbildar inte unga hockeyspelare, man utvecklar unga människor som spelar ishockey. Det innebär att man prioriterar människan. Ofta hörs uttryck som ”först människan, sedan atleten, sedan hockeyspelaren”. Med detta menas att man i första hand ser sin roll som ”utvecklare av människor i ett livsperspektiv”.

Detta vet man också ger en god grund för dem som vill göra en framtida idrottssatsning.

Det är därför viktigt att inte enbart se på unga hockeyspelares beteenden och språkbruk. Man måste förstå den miljö där de finns och att sammanhanget (klubben/hockeyn) har avgörande betydelse för deras uppträdanden, och att därigenom även miljön måste påverkas om vi vill medverka till långsiktig förändring. Ett holistiskt synsätt innebär även att tränare och ledare har en betydligt större roll än att enbart lära ut idrottsliga färdigheter. De har en pedagogisk roll, vilket i ”klassisk” mening betyder att de överför kunskaper, färdigheter, värderingar och attityder. Deras roll som tränare, men också som ”fostrare”, är av avgörande betydelse. Ett förebyggande och främjande långsiktigt arbete bör med anledning av detta uppmärksamma och involvera tränare och ledare. Det handlar om deras roll, attityder, kompetens, utbildning m.m.

Syfte och tillvägagångssätt

Syftet med projektet Slutsnackat! är alltså att förändra språkbruket i ungdomsishockeyn så att det dels bidrar till en god idrottslig utvecklingsmiljö, dels inte utgör ett problem när det gäller bestraffningsåtgärder.

För att kunna iscensätta ett långsiktigt åtgärds-/utvecklingsprogram fastslogs att det skulle göras en relativt omfattande förstudie. Detta för att få en helhetsbild av ishockeyns kultur med fokus på språkbruket, men också för att involvera berörda målgrupper med avsikten att få såväl deras bild av den rådande situationen och orsakerna som lämpliga insatser.

I nyhetsbrevet får vi träffa några av de forskare som varit involverade i studien. Tobias Stark ger historiska, sociala och kulturella perspektiv på språkbruk och straff inom ishockeyn. PG Fahlström och Camilla Strömberg delger vad som har framkommit i intervjuer med ledare, domare och  styrelserepresentanter, men också vad som har framkommit i de workshops som genomförts med dels killar och tjejer som spelar ishockey, dels med hockeydomare.. De kommer också att berätta om några av de förebyggande och främjande insatser som föreslås att startas upp.

Vi önskar en intressant tittning och lyssning!