Vi är viktiga! – Erfarenheter och tankar för en välfungerande tjejhockey

16:20 by Mats Glemne
HV71leksand damhockey

Foto: Daniel Eriksson / BILDBYRÅN

Ishockey beskrivs i många fall som Sveriges nationalsport, men idrotten är pojk- och mansdominerad. Borde inte tjejer och kvinnor bli en större del i ”vår nationalsport”? Detta är en artikel där vi lyfter erfarenheter och tankar från föreningar som har fungerande tjejhockey. ” Tjejhockeyn måste in i ’familjen'”, säger en av de intervjuade.

Vid Linnéuniversitetet bedrivs sedan flera år tillbaka studier kring goda idrottsliga miljöer, bland annat för att få kunskap om betydelsefulla framgångsfaktorer i välfungerande verksamheter. Som en del i detta arbete förekommer ett samarbete med Svenska Ishockeyförbundet, där det på senare tid genomförts olika studier. En undersökning har granskat ishockeyföreningar, med mer begränsade resurser, som uppfattas vara framgångsrika när det gäller att rekrytera, behålla och utveckla barn och ungdomar. Inom ramen för denna studie har ett särskilt fokus lagts på betydelsefulla omständigheter för en välfungerande hockeyverksamhet för flickor.

Eftersom det finns få ishockeyföreningar med en varaktig erfarenhet på flicksidan genomfördes undersökningen genom intervjuer med några klubbföreträdare, men också med förbundsanställda hockeykonsulenter, förbundspersoner och en del kvinnliga tidigare landslagsspelare.

Några resultat från den större studien

Om man inledningsvis ser till det sammantagna resultatet för goda ishockeymiljöer för barn och ungdomar syns några särskilt viktiga områden. Ett par aspekter handlar om en långsiktig röd tråd – både för träning och matchande – och sociala faktorer. Det finns ett långsiktigt utvecklingsfokus i flertalet av de välfungerande hockeymiljöerna. Deltagarna ska ges möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar, och det finns i flera föreningar tydliga och genomarbetade måldokument. Det sistnämnda gäller dock inte alla, trots att man arbetar långsiktigt och genomtänkt – en risk är då att verksamheten kan förändras när ledare byts ut.

Långsiktigheten präglar både träning och matcher. Verksamheten ska vara till för alla oavsett förmåga, och de intervjuade lyfter vikten av att lära ut grunderna samt att skapa ett livslångt intresse. Miljöerna främjar generellt sätt deltagande i andra idrotter, och man uppmuntrar de som vill gå vidare, exempelvis till större klubbar. Det framkommer mer en stolthet av att vara delaktig i att fostra goda spelare. Matcherna ses också som en del i spelarutbildningen och den långsiktiga utvecklingen, och det går att se ett ”utvecklingsfokus före resultatfokus”. Bland annat genom att man rent allmänt undviker toppningar och strävar efter att anpassa laguttagningar efter motståndarnas nivå.

På det mer sociala planet förekommer i ett flertal av de undersökta föreningsmiljöerna en stor flexibilitet – både när det gäller rekryteringsålder (möjlighet att börja över ett relativt stort åldersspann) och hur själva träningen bedrivs. Det är vanligt förekommande att olika grupper tränar tillsammans, och det ges även tillfälle i en del föreningar att delta i flera träningsgrupper. Det ges därigenom en möjlighet att träffa och inspireras av äldre spelare. En del av detta understödjs säkert av den lilla klubbens fördelar med vanligtvis mindre kullar, närhet till idrottsarenan, trygghet och rent generellt en god kännedom om den verksamhet som förekommer. Men det kan ändå vara på sin plats att fundera på om även större klubbar kan dra lärdom av de framgångsfaktorer som råder i välfungerande föreningar med begränsade resurser.

En framgångsrik tjejhockey

Ovanstående faktorer som kännetecknar goda ungdomshockeymiljöer gäller förstås även på tjejsidan. Men frågan är om det finns särskilt viktiga saker att beakta för att erbjuda en bra hockeyverksamhet för tjejer? Resultaten visar att det finns betydelsefulla aspekter på dels ett mer övergripande föreningsplan, dels mera konkret i själva verksamheten.

Föreningsövergripande ställningstagande

En del handlar alltså om hur hela föreningen agerar, hur man ställer sig till tjejhockey och vilka satsningar som görs. Det kan vara trögt att ändra på hockeyns rådande värderingar och vissa av de intervjuade uttalar att det finns en historia som präglats av negativ särbehandling. Det är inte ovanligt att tjejer i hockeyklubbar nedprioriteras och exempelvis får sämre istider.

”Tjejhockeyn måste in i ”familjen”. Ofta samplaneras inte pojk- och flickaktiviteter som därför riskerar att krocka. Dom lever ett liv utanför.”

Det gäller därför att våga ta beslut, visa att tjejhockey är viktigt och peka ut en ny inriktning på verksamheten. Detta måste göras på en övergripande föreningsnivå, synliggöras i olika styrdokument och givetvis bli påtagligt i den dagliga tränings- och tävlingsverksamheten.

”Man måste börja i rätt ordning och ta ett snack om värderingar, att alla är lika värda. Det krävs att man tar beslut. Det är en fråga i hela organisationen.”

”Viktigt att tjejerna får fasta, bra tider. Man måste övervinna fördomar och traditioner. Även om det är få tjejer så måste man ordna bra träningsmöjligheter för dem.”

Viktigt saker att tänka på

Utifrån de intervjuer som har genomförts har det även framkommit viktiga konkreta saker att beakta i den vardagliga verksamheten för tjejhockey. En del pratar om s.k. tröskelfaktorer, alltså faktorer som gör det svårare för tjejerna att pröva på och spela ishockey. En sådan handlar om vilken ålder man börjar spela hockey. Som det ser ut idag är det inte ovanligt att tjejer ”upptäcker” ishockey och blir intresserade senare än vad pojkar blir. Därför måste man göra det möjligt att börja senare än 6–7 års ålder, som är normalt när det gäller pojkishockey.

”Vi måste ha en längre rekryteringsperiod. Man ska lätt kunna börja när man är 12–13 år, ja till och med 16 år.”

En annan tröskelfaktor handlar om den relativt omfattande utrustningen som vanligtvis behövs, och som även kan kosta en hel del pengar. Enligt flera av de intervjuade kan det vara så att många föräldrar kanske inte vill köpa hockeyutrustning till tjejerna för man inte är säker på att det vill fortsätta. Därför är det av vikt att försöka finna alternativ som innebär att man inte behöver göra stora investeringar i utrustning, åtminstone inte i ett inledande skede.

Vi låter tjejerna låna grejer från hockeyskolan. Det underlättar rekryteringen.

Eftersom det oftast är färre tjejer som börjar i varje ålderskull så blir träningsgrupperna mera blandade ålders- och erfarenhetsmässigt. Detta göra att tränarna får lägga upp träningen annorlunda än i de större och ofta mera homogena pojkgrupperna.

”Eftersom tjejgrupperna ofta är heterogena så får man jobba med grunderna hela tiden. Vi spelar ju ändå matcher – men på träningen jobbar vi med grunderna.”

Men flera av de som intervjuats framställer att detta inte nödvändigtvis är ett problem när man tränar tjejer. Man menar att tjejerna ofta har ett annat förhållningssätt än killarna.

”Det annorlunda och lättare med tjejgrupper. Det är ingen prestige, man hjälper de yngre att knyta skridskorna. Det gör inget att några är sämre.”

Ofta tränar och spelar tjejerna i mixade grupper och lag med killarna. Men det uttrycks tydligt från ett flertal av de som tillfrågats att det är av stor vikt att tjejerna, trots stor spridning i ålder och nivå, också får träna tillsammans i rena tjejgrupper. Detsamma gäller att spela matcher. Flera påpekar att det är för få rena tjejmatcher för de flesta. Man menar att olika åtgärder kan göras och faktiskt görs så att tjejerna, förutom om spel i mixade lag, ges möjlighet att spela ”rena” tjejmatcher.

”Det är viktigt att tjejerna ibland bara tränar med tjejer. Det är i omklädningsrummet som lagen bildas.”

”Det ska vara enkelt att låna tjejer mellan klubbarna så att man ska skapa många rena tjejmatcher.”

En del menar att det också borde kunna tillämpas mer inom killhockey, inte minst för att bredda verksamheten och behålla fler längre i hockeyn. Framförallt kan det vara värdefullt för föreningar som inte har så många aktiva och riskerar att få lägga ner hockeylag när det blir för få utövare.

”Killhockey skulle kunna lära av hur man är mera öppen inom tjejhockey när det gäller t.ex. lagtillhörighet. Det är inte lika resultatinriktat. Det kan killarna lära av.”

En ytterligare tröskelfaktor som framkommer har med själva anläggningen att göra. Ett vanligt problem är att tjejerna, som ju ofta är färre i varje kull jämfört med killarna, inte har något eget omklädningsrum. Enligt flera av de intervjuade kan det vara av större betydelse än vad ledare eller andra uppfattar.

”Tjejerna vill ha ett eget omklädningsrum. De vill kunna trivas och känna sig hemma. Dessutom måste de få ha sina egna förråd och inte ta med grejerna hem varje gång. De måste få en egen hemvist.”

Avslutningsvis

I denna artikel har redogjorts för viktiga faktorer i ungdomsverksamheten hos hockeyklubbar, som trots begränsade resurser, upplevs ha en bra verksamhet. Det gäller såväl att rekrytera som att behålla och utveckla barn och ungdomar. Ett särskilt intresse har handlat om betydelsefulla faktorer för en välfungerande hockeyverksamhet för flickor.

Förhoppningen är att resultaten kan inspirera till ett angeläget utvecklingsarbete i hockeyklubbar, men även i andra idrottsliga sammanhang.


Mats Glemne
mats.glemne@lnu.se 

Mats Glemne
Universitetslektor at Linnéuniversitetet
Min tjänst är delad mellan utbildning, forskning och ansvarsuppdrag vid såväl Inst. för idrottsvetenskap som andra institutioner vid Fakulteten för samhällsvetenskap.

Comments are closed.