”Vi idrottsföräldrar har ett ansvar”
Postat den 14th april, 2020, 10:36 av David Faxå
Idrottsförälder med barn. Foto: Petter Arvidsson / Bildbyrån
Idrottsföräldern – störande och i vägen för ledarna eller en nyckel för fortsatt utveckling? Ja, meningarna går isär kring föräldraskapet inom idrotten. Med ojämna mellanrum kan vi läsa i både riks- och lokalmedia att föräldrar vid sidlinjen eller på läktaren skriker elaka saker åt den unga domaren, vi kan läsa att föräldrars press på sina egna barn kan radera ett idrottsintresse och vi kan läsa att schismer mellan föräldrar och tränare i slutändan går ut över de idrottande barnen. Men samtidigt vet vi också att uppmuntrande, intresserade och aktiva föräldrar är en förutsättning för att både väcka och bibehålla ett idrottsintresse.
Undertecknad lyfte luren och pratade med ett tre idrottsföräldrar runt om i Småland. Hur ser de själva på sin roll? Vad kräver föreningarna? Och är den viktigaste uppgiften att sälja torkad salami? Frågorna var många och diskussionerna intressanta.
Marie har varit idrottsförälder i över fem år till två barn. Hon pratar gladeligen varmt om sina barns idrottande och vad hon själv får ut av det.
– Att vara idrottsförälder är jättekul. De flesta helger handlar om träningar, tävlingar eller matcher. Jag har två ungar som bägge håller på med fotboll och varsin vinteridrott, så det är full fart året runt. Men det är kul.
Vad ser du att din roll som idrottsförälder är?
– Vi bor lite utanför staden så ska barnen kunna hålla på med den idrotten de vill kräver det att jag eller min make skjutsar till träning, match eller tävling. Så det är ju många timmar i bil så att säga. Sen handlar det om att se till att barnen har med sig rätt grejer, har ätit något innan träningen och såklart ska jag heja från sidlinjen.
Just dessa punkter ser de tre föräldrar jag pratat med som kärnan i det hela. Att stötta och sköta sitt barns logistik primärt. Sylvana är nybliven idrottsförälder då hennes son precis börjat idrotta.
– Vi har börjat cykla till träningen nu, jag och min son. Jag brukar stå bredvid och titta på träningarna. Jag blir glad när han ser så glad ut, men ibland är det kaos på träningarna. Barnen bara springer i klungor, haha. Hade det inte varit för coronan hade vi haft det första matcherna i helgen. Jag skulle stå i kiosken under några timmar, men det blev ju inget. Men för att kunna genomföra det hade tränarna planerat föräldrauppgifter under hela helgen. Stå i kiosken, vara domarvärd och planvärd.
Hur ser du på det?
– Det är ju synd att det inte blir av. Jag hade gärna stått och hejat, men det kommer jag få gott om tid att göra framöver. Jag tycker synd om min son som inte fick spela match. Jag kan utan problem jobba i kiosken om min son spelar, men jag vill helst inte sälja för mycket grejer. Jag vet att det kanske kommer, jag har många kollegor på jobbet som måste sälja saker för sina barns lag. Typ kakor och sånt.
Alla tre föräldrar jag pratar med kommer alla in på försäljning av diverse varor för att dra in pengar till föreningarna. Jonas har idag en tonårsson i en elitsatsande förening och han behöver inte sälja produkter länge, men han är aktiv och följer sin son runt om i landet på matcher och cuper.
– När han var yngre var det höga krav på oss föräldrar. Det var säljande av grejer och det var bemanning under A-lagsmatcherna och sådant. Det har varit en del gnissel genom åren och konstanta diskussioner under föräldraträffar. En gång fick föreningens ordförande vara med på mötet och bemöta en del kritik, men det var flera år sedan nu. Det är inte lätt när vissa vill köpa sig fri från allt ansvar medan andra inte har råd.
Har någon av föreningarna du varit aktiv i haft träffar eller diskussioner kring er roll som föräldrar inom föreningen?
– Det var för några år sedan då det skrevs mycket i media. Ett lag under min grabbs var inblandad i någon situation när det skreks från läktaren mot motståndartränaren. Då blev alla lag kallade till en föräldraträff med föreningen. Det tydliggjordes att vi skulle heja positivt och inte skrika på motståndarna. Men ärligt, ibland dras man med och skriker något man kanske inte ska göra. Men det är inte ofta.
Skulle du vilja att man pratar mer om det med er?
– Vi lägger väldigt mycket tid på våra barn redan idag. Det handlar väldigt mycket om sunt förnuft på läktaren.
Men om det sker händelser likt den du beskrev nyss, har alla sunt förnuft då?
– Nej, så är det ju. Det är en svår fråga. Det handlar nog om att få polletten att trilla ned… att vi som idrottsföräldrar har ett ansvar för att göra det så bra som möjligt för våra barn. Men de flesta tycker nog man gör sitt genom att sälja salami och skjutsar sitt barn, säger Jonas.
Tillbaka till Sylvana. Då hon är ny i idrottsrörelsen hade hon gärna lärt sig mer om föreningslivet och om kraven på henne som förälder. Det har ännu inte sagts så mycket från föreningarna, men ju längre in i vårt samtal desto mer nyfiken blir hon. Kommer kraven på henne öka är en återkommande motfråga jag får. Hon gör många paralleller med sin egen ungdom och idrottande, men då det skedde i ett annat land är det inte så mycket som liknar i upplägget.
Min summering av de tre samtalen är att idrottsföräldern är väldigt viktig och det oavsett ålder. Jag ska såklart inte utifrån tre samtal syssla med anekdotisk bevisföring, men i dessa fall visar sig förälderns engagemang avgörande. Även om det sker på olika nivåer. För Sylvana vars son precis börjat idrotta är hon tillsammans med sitt barn på väg in i en resa. Där tror jag det blir viktigt för föreningen i all enkelhet informera om hur idrottsrörelsen är uppbyggd och vad föreningen har för förväntningar på henne som förälder, både idag men även framöver. För Marie som är mitt inne i det handlar det om att fortsätta att motivera och inspirera henne och övriga föräldrar i hennes närhet. Tycker alla det är lika kul att åka på bortamatcher varje söndagsmorgon? Och för Jonas del handlar det om att stötta sin elitsatsande son på bästa möjliga vis, men vad är bästa möjliga vis? Det finns forskning om föräldrars roll för elitsatsningar och rimligtvis bör föreningen ta del av detta och sprida det till berörda föräldrar.
Idrottsföräldern är viktig – använd föräldraträffarna på bästa möjliga vis.
Idrottsföräldrarna som intervjuades:
Marie, 41 år. Jönköpings län
År som idrottsförälder: 5 år
Idrotter som barnen är aktiva i: Gymnastik, innebandy och fotboll
Ålder på barn: 10 och 12 år
Sylvana, 39 år. Kalmar län
År som idrottsförälder: Inne på första
Idrotter som barnen är aktiva i: Fotboll
Ålder på barn: 7 år
Jonas, 47 år. Kronobergs län
År som idrottsförälder: 9 år
Idrotter som barnen är aktiva i: Ishockey och karate
Ålder på barn: 16 och 10 år
Läs mer om RF-SISU:s syn på idrottsföräldern: https://www.sisuidrottsutbildarna.se/stodochverktyg/foridrottsforalder/
Det här inlägget postades den april 14th, 2020, 10:36 och fylls under Idrottsförälder
