Centrum för idrottsutveckling

Välkommen till vår nyhetssida - en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap

« Hur har padel vuxit så snabbt och vad kan vi lära?
Videointervju: Simhoppsprofilen om att tränas av sina föräldrar »

Att träna sitt eget barn och att ha sin förälder som tränare

Postat den 15th december, 2021, 15:31 av Mats Glemne

Foto: Mathilda Ahlberg/Bildbyrån

”Föräldratränare” och ”tränarbarn” är som nämnt vanligt förekommande i vår barn- och ungdomsidrott. Det betyder att barn och föräldrar spenderar mycket tid tillsammans i idrottslig verksamhet. Frågan är vad det medför att träna sitt eget barn respektive att ha sin förälder som tränare? Vilka för- och nackdelar framträder och vad är viktigt att beakta både i ”föräldratränarrollen” och i föreningen?

Om vi inledningsvis ser till hur barn och ungdomar upplever att ha sin mamma eller pappa som tränare framträder en blandad bild, även om det är övervägande positivt. Det underlättar möjligheten att idrotta rent praktiskt genom hjälp med transporter, tider, bokningar etc., men det blir även enklare att få tips kring den idrottsliga utvecklingen. Det skapar också en trygghet eftersom man har någon nära vuxen med sig. Rent allmänt innebär det mer tid tillsammans och att man därigenom kommer närmare varandra.

Samtidigt visar undersökningarna att barn och ungdomar som har sin förälder som tränare kan vara mer trotsiga och vågar säga emot på ett annat sätt än om det hade varit en annan tränare. Det finns också de som upplever att det kan vara negativt att ha en förälder på plats hela tiden genom att det bidrar till kontroll och ökad press. En del upplever också att andra barn tror att de får fördelar genom att ha sin förälder som tränare även om det inte är fallet. Det är snarare tvärtom att föräldratränare är ”hårdare” mot sina egna barn. Så summa summarum finns det både förtjänster och risker utifrån barnens perspektiv.

Om man ser till föräldratränarnas uppfattningar så framträder också en blandad bild. Rollen är uppskattad genom att det ger möjlighet att vara ihop med sina barn och ungdomar och att man får göra roliga saker tillsammans. Vidare upplever flera av de som intervjuats att man värdesätter att det ges goda tillfällen att vara med och påverka barnens och ungdomarnas utveckling utifrån flera aspekter.

Men det är samtidigt en utmaning att ha denna dubbla roll som förälder och tränare. Det handlar om frågan om det går att ”bara” vara tränare i idrottssammanhang respektive om det är möjligt att ”bara” vara förälder på hemmaplan. Även om det givetvis finns individuella skillnader framkommer att det kan vara svårt att särskilja de båda rollerna, de tenderar mer att gå ihop. Det blir gärna att det som sker i idrotten inverkar på familjens liv, och det behöver förstås inte vara negativt men ändå något att vara uppmärksam på. I sammanhanget diskuteras också behovet av att barnet/ungdomen ges möjlighet till en ”egen” fritid där föräldrarna inte är med.

Vidare uttalas att det ibland kan vara svårt att hantera sina egna barn och ungdomar – det blir gärna att man är mera ”hård” mot sina egna och att man mer eller mindre omedvetet låter bli att ge för mycket beröm. Flera upplever rent allmänt att det är problematiskt att hålla en rättvis nivå mellan sina egna och andras barn och ungdomar. Det inbegriper också förhållningssättet gentemot föräldrarna till de andra barnen.

Det finns alltså en del att fundera på hur en föräldra- och tränarroll kan balanseras. Du som själv har denna roll får ta till dig det som känns angeläget och som du eventuellt önskar förändra på något sätt. Om man i stället sitter på en ”föreningsstol” kan det vara bra att vara medveten om risker och möjligheter som finns i denna dubbla roll. Det är säkert angeläget att värna om föräldratränarnas situation med tanke på deras betydelse för verksamheten.

Som nämnts finns det mer läsning för dig som är mer intresserad i studier gjorda av Inger Eliasson och Magnus Kilger. Mer information och länkar finns bland annat här:

Vi rekommenderar också varmt att titta in denna videointervju med Inger Eliasson som Centrum för idrottsforskning har gjort:

Det här inlägget postades den december 15th, 2021, 15:31 och fylls under Okategoriserad

Kommentarer inaktiverade.