Centrum för idrottsutveckling

Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

”När jag skulle slussas in i damlaget så hade jag en tränare som trodde väldigt mycket på mig och lät mig göra min grej och stöttade mig väldigt mycket. Och då blev det att när jag gick från juniorinnebandyn till seniorinnebandyn och fick ut mitt spel så blev det lite att jag slog igenom. Och det tycker jag är mycket också tränarens förtjänst. Jag var ganska ung då och då vill man ju gärna ha lite förtroende och en bra relation så.”

”Och då när man har många som drar i en i den åldern, att man då kan ha någon som man har ett stort förtroende för och som man kan bubbla olika frågor med. Det kan ju vara vad som helst, flytta hemifrån, laga mat, skolan, träning. Att man ser att folk är olika. Inte bara såhär; du är sprinter eller du är hoppare, du kan vara väldigt olika fast du är en typ.”

”Han har nog spelat den största rollen. Han och jag har varit från dag ett, vi har varit som en person och vi har synkat. Det är inte bara jag och min coach utan han har varit en kompis till mig, en polare, han skulle kunna vara den jag, om några år då, går ut och tar en öl med och snackar världsproblem med. Den rollen lite mer. Och jag tror att det har spelat en oerhört stor roll i hur vårt samarbete fungerar.”

Det här är exempel på uttalanden från en aktuell studie där medarbetare vid Linnéuniversitetet har intervjuat ett 15-tal elitidrottare. Studien handlar om tränarrollen och något som på engelska benämns Care in coaching. Översatt till svenska betyder det ”omsorg i tränarskapet” som står för ett sätt att träna och leda som tar god hänsyn till helheten som finns kring de aktiva.

Resultaten visar att tränare spelar en avgörande roll för att skapa en miljö som inte bara bidrar till att de aktiva utvecklar sin fysiska skicklighet och mentala förmåga utan, kanske ännu viktigare, också utvecklar ”mänskliga färdigheter, life skills”. Det handlar om att växa som människa med förmågor som exempelvis en god självkänsla, stor empati och uppleva att man har ”makten” över sitt liv.

Sättet att fungera som tränare på detta ”omhändertagande sätt” bygger på en relation mellan aktiv/aktiva och tränare där den aktive vill bli omvårdad och att tränaren agerar för den aktives bästa utan att förvänta sig några belöningar för detta. Som tränare bryr man sig om de aktivas samlade situation i en roll där man ser det naturligt att inte ”bara” fungera som idrottstränare utan också som vän, kamrat, följeslagare etc. I studien beskrev de elitaktiva att de fick en stark och långvarig relation med tränaren, som även innebar en vänskap och ett stöd i vardagen.

Frågorna är också aktuella i ny forskning från Norge som betonar vikten av talangutveckling med fokus på hela människan. Heidi Haraldsen vid Norges Konsthögskola har studerat ungdomar som satsar mot elit i såväl idrott som balett och klassisk musik och visar att det är en mycket liten skillnad mellan att sikta mot att bli bäst och lyckas i jämförelse med överträning och utbrändhet. Haraldsen och ett flertal andra forskare lyfter vikten av talangutveckling utifrån en helhetssyn, det vill säga att se till den aktives samlade situation och belastning. Mottot är att för att prestera bra måste du må bra och då gäller det att utveckla hela människan och inte enbart idrottaren. Båda delarna förstärker varandra och det ena kan inte uppnås utan det andra. Det är grundläggande att prestation på toppnivå innebär och fordrar att man växer och utvecklas som person. Man lägger sig inte enbart vinn om att prestera på topp utan att även om att utveckla livsfärdigheter, möjliggöra dubbla karriärer och bry sig om tiden efter idrottskarriären.

I nedanstående figur beskrivs viktiga kännetecken för två skilda sätt att se på talangutveckling.

Som framgår har tränare en viktig roll för att stödja välbefinnande och motivation, samt minska risken för psykisk ohälsa. Grundsynen är att tränarna arbetar med människor, inte maskiner, och det handlar inte enbart om de idrottsliga delarna utan också om de aktivas samlade situation – de utvecklar människor för livet. För att det ska bli verklighet betonas vikten av att tränare även besitter pedagogisk och psykologisk kompetens. För dig som vill läsa mer kolla gärna Haraldsens artikel på Idrottsforskning.se.

Studierna är gjorda med elitidrottare och idrottare med ambitionen att bli elit och därför är det viktigt att ställa sig frågan: Vilken betydelse kan resultaten ha för en vardaglig idrottslig verksamhet med exempelvis barn och ungdomar?

En känd kanadensisk idrottsprofessor, Jean Côté, förespråkar en viss typ av ledarskap som är särskilt lämpat för barn- och ungdomsidrott och som ligger nära tankarna kring ”den omvårdande tränaren”. En viktig del i detta ledarskap är nämligen att man som tränare bryr sig om hela människan. Det är ett ledarskap där man som tränare också intresserar sig för andra saker i de aktivas liv som till exempel skola och vänner. Men det måste vara ”äkta” och inte ”påklistrat”, med exempelvis kommentarer som inte visar på ett genuint intresse för den aktive. Côté påpekar att det ofta kan vara den egenskapen hos tränare som får ungdomar att fortsätta med en idrott, snarare än hur duktiga de är som tränare i själva idrotten. Han menar också att även om vissa tränare har det mera naturligt i sig så kan man lära sig att fungera mer på detta sätt.

Så du som fungerar som tränare i något sammanhang får gärna ställa dig frågan: Hur kan jag om möjligt bli en mer omhändertagande, omvårdande tränare som tar hänsyn till helheten kring de aktiva?

Källor

• Bagger Kjær, Jørgen m.fl. (2022). Breaking through? Exploring care in the early life of elite Swedish athletes. Sport Coaching Review. Routledge. Taylor & Francis Group.
• Carlsson, Christian & Lundberg, Johan (2019). Ledarstilen som får ungdomar att växa. https://www.idrottsforskning.se/ledarstilen-som-far-ungdomar-att-vaxa/ Hämtad 22-04-07.
• Haraldsen, Heidi. (2022). Talangutveckling med människan i fokus. Svensk Idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/talangutveckling-med-hela-manniskan-i-fokus/ Hämtad 22-04-01.