Centrum för idrottsutveckling

Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån

Hur ser egentligen barn och ungdomar på idrott och vad är orsakerna till att man håller på? Det finns aktuella undersökningar som visar på att det skiljer sig en del från tidigare generationer, och i denna text vill vi ge lite tankar om hur det ser ut idag. Framförallt är förhoppningen att resultaten kan ge upphov till diskussioner om en möjlig utveckling för att svara upp mot den rådande situationen.

Först lite om hur det ser ut med idrottsaktiviteten hos barn och ungdomar

Det är många barn och ungdomar som är idrottsaktiva inom vårt rika föreningsliv. Samtidigt har aktivitetsnivån inom föreningsidrotten gått ned på senare år. Nedgången startade för ett 10-tal år sedan och inledningsvis handlade det om minskat deltagande bland de äldre ungdomarna och i synnerhet på flicksidan. På senare år har vi mer sett en minskning bland de yngre deltagarna i åldrarna 7-12 år, och faktum är att den är procentuellt större på pojksidan. Till detta kommer även att det finns sociala skillnader som visar sig genom att ungdomsidrottens aktiviteter är lägre i socioekonomiskt svaga områden. Men trots dessa ”tunga” konstaterande är fortfarande föreningsidrotten en omfattande och betydelsefull fritidsverksamhet för många barn och ungdomar.

Den nedåtgående trenden är dock motsägelsefull på det sätt att det finns aktuella studier som visar på att intresset för träning växer, liksom att antalet träningstillfällen och träningsintensiteten ökar bland de som föreningsidrottar. Inte minst gäller det i ungdomsåren. Det finns säkerligen många förklaringar till den aktuella utvecklingen. Exempelvis utmanas den traditionella föreningsidrotten alltmer av den mer kommersiella idrotten och att man tränar på egen hand. Åldersmässigt är det stora skillnader på så sätt att det bland barnen är betydligt vanligare med idrott/träning i föreningsregi, medan det från 15-16 års ålder har blivit mer förekommande att träna på exempelvis gym eller på egen hand. Det är också möjligt att de krav som verkar ställas allt oftare och tidigare i idrottsföreningar på mycket träning i en idrott bidrar till att fler hoppar av. På något sätt är det en tradition att idrott när man blir äldre ska präglas av ökad träningsdos, mer intensiv träning, resultatinriktning och rangordning.

Det är onekligen en utmaning som idrottande i föreningsregi står inför, och det finns en god medvetenhet om detta. Det visar sig bland annat i ett utvecklingsarbete, Strategi 2025, som pågår. Inom ramen för denna strategi finns olika s.k. utvecklingsresor och mål – t.ex. kring en ny syn på träning och tävling och en inkluderande idrott för alla. En del i en ändamålsenlig utveckling kan vara att ha förståelse för hur barn och ungdomar ser på idrott, och resten av denna text fokuserar på dessa frågor.

Hur ser barn och ungdomar på idrott?

Många av de studier som belyser frågan kring hur man ser på idrott är gjorda bland ungdomar, ofta lite äldre. Men förhoppningen är att resultaten ändå kan ses som allmängiltiga och ge intressanta reflektioner.

För många verkar bilden av idrott i föreningsregi vara att det handlar om en miljö för de som är intresserade av tävling, åtminstone när man blir lite äldre. Är man inte road av av tävling så är inte en idrottsförening platsen för träning. I unga år kan det finnas andra drivkrafter som exempelvis är kopplade till kompisar och att det är kul att prova på. Som ungdom påverkar alltså själva idrottsintresset tydligt var och hur man tränar/idrottar. Ungdomar med stort idrottsintresse tränar i alla former – i idrottsföreningar, på gym och på egen hand. De som däremot inte är intresserade av idrott och tävling väljer bort idrott i förening. Istället handlar motiven om motion och hälsa och då söker man sig istället till privata träningsalternativ eller sköter träningen på egen hand.

I sammanhanget kan konstateras att ungas intresse för hälsa har ökat tydligt på senare år. Det är då viktigt att träna och idrotta, men långtifrån alla ungdomar gör det som framgår för att bli duktig i en särskild idrottsgren och för att tävla. För många handlar istället träning och idrott mer om aktiviteter som man gör för hälsans skull. Men det är viktigt att notera att det också finns en stor grupp av ungdomar som drivs av att utvecklas i sin idrott och gillar att tävla. För denna grupp är föreningsidrottens uppbyggnad och tradition på många sätt bra och naturlig.

Man kan därför säga att det råder en problematik i skillnaderna som finns kring ungdomars syn och intresse för idrott, men det innebär också möjligheter. Frågan blir om idrotten kan utveckla sin verksamhet för att svara upp mot de olika behov och önskemål som finns hos dagens ungdomar? Det handlar om att fortsätta att attrahera de som vill utveckla sin prestation och tävla, samtidigt som man når de ungdomar som mer tränar för att må bra och mer önskar en flexibiltet kring sin träning.

Varför håller barn och ungdomar på med idrott?

Det finns ett flertal studier som, säkert föga överraskande, visar att en av de viktigaste anledningarna  till att barn och ungdomar väljer att hålla på med idrott är för att det är roligt. Det blir då viktigt att försöka tydliggöra vad som gör att idrott upplevs som kul. Ett flertal nationella och internationella undersökningar visar på att det är en mängd faktorer som sammantaget bidrar till att göra idrott roligt, och att man håller på med idrott. Det är också en subjektiv fråga, alltså det är olika från individ till individ. Man kan även se de saker som redovisas nedan att det inte enbart är kopplade till att det är roligt, utan vi kan se dem som väsentliga delar i en framgångsrik barn- och ungdomsverksamhet.

Ett sätt att få överblick över området är att prata om både saker hos sig själv (inre faktorer) och delar som finns i omgivningen (yttre faktorer). Dessa faktorer kan sedan delas upp kring det som gäller själva prestationen, och det som ligger utanför prestationen. Utifrån detta kan man då få fyra indelningsgrunder – allt för att se att det är olika saker som är viktiga för en rolig, uppskattad och framgångsrik idrottsverksamhet:

1. Inre faktorer med koppling till prestation
2. Yttre faktorer med koppling till prestation
3. Inre faktorer utan koppling till prestation
4. Yttre faktorer utan koppling till prestation

För det första verkar det tredje området – inre faktorer utan koppling till prestation – vara det som mest betydelsefullt. Här handlar det om att få träna och vara aktiv, att göra sitt bästa och att känna sig stark och säker. Betydelsefullt är också inre faktorer kopplat till prestation, och här märks synpunkter som att få lära sig nya saker/få utvecklas, uppleva att man behärskar något och att få utmana sig själv, sätta mål samt nå dem.

Givetvis innehåller även de två andra områdena viktiga saker att beakta. När det gäller de yttre faktorerna som inte är kopplade till själva prestationen nämns vikten av det sociala klimatet/att vara med kompisar och att ha tränare som man upplever som positiva och förstående. I den fjärde kategorin lyfts framförallt beröm och stöd från såväl tränare som föräldrar.

De delar som skrivits ovan med kursiv stil är alltså mycket viktiga faktorer som leder till en rolig och uppskattad verksamhet och som i sin tur bidrar till att barn och ungdomar håller på med idrott. Här görs nu en lista på faktorerna, utan prioritetsordning:

• att få träna och vara aktiv
• att göra sitt bästa
• att känna sig stark och säker
• att få lära sig nya saker/få utvecklas både idrottsligt och socialt
• uppleva att man behärskar något
• få utmana sig själv, sätta mål samt nå dem
• ett bra socialt klimat/att vara med kompisar
• ha tränare som man upplever som positiva och förstående
• få beröm och stöd från såväl tränare som föräldrar

Till dig som läser det här och är aktiv som föreningsledare och/eller är idrottsförälder – ta gärna en noggrann titt på de nio punkterna och fundera på om det går att utveckla verksamheten på något sätt så att någon eller några av dessa punkter stärks. De är säkert en betydelsefull insats för en god utveckling.

Källor

• Andersson, J. & Ögren, A. (2019). Den roliga idrotten. Examensarbete i pedagogik. Umeå universitet
• Centrum för idrottsforskning (2020). Statens stöd till idrotten – uppföljning 2019. Centrum för idrottsforskning 2020:1.
• Eliasson, I. (2009). I skilda idrottsvärldar: Barn, ledare och föräldrar i flick- och pojkfotboll (Doktorsavhandling). Umeå universitet, Umeå.
• Hedenborg, S. & Larneby, M. (2016). Skilda världar – unga i och om framtidens föreningsidrott . FoU­-rapport 2016:1.
• Landehag, A. & Büscher, M. (2016). Kom in i matchen – Dagens ungdomsgeneration och föreningsidrotten. FoU­-rapport 2016:7.
• Riksidrottsförbundet. (2019). Strategi 2025.
  https://www.strategi2025.se (hämtad 20-06-02)
• Thedin Jakobsson, B. (2014). What makes teenagers continue? A salutogenic approach to understanding youth participation in Swedish club sports. Physical Education and Sport Pedagogy, 19.
• Ungdomsbarometern. (2020). En engagerad ungdomsgeneration. Temarapport.
  https://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2020/05/Ungdomsbarometern.pdf (hämtad 20-06-02)
• Visek, A. J., Achrati, S. M., Mannix, H., Mcdonnell, K., Harris, B. S. & Dipietro, L. (2015). The fun integration theory: toward sustaining children and adolescents sport participation. Journal of physical activity & health, 12.