Centrum för idrottsutveckling

Välkommen till vår nyhetssida - en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap

Utbildningssatsning för idrottsföräldrar

2020-04-14

RF-SISU Småland har, i samverkan med Linnéuniversitetet, tagit fram ett nytt utbildningsmaterial som benämns ”Att vara idrottsförälder”. Ambitionen är att utbildningssatsningen ska bidra till en ännu bättre barn- och ungdomsverksamhet genom att idrottsföräldrar både har god kunskap om deras betydelse och lämpligt sätt att agera – samt kan, om man så önskar, engageras på ett lämpligt sätt. Satsningen ska medverka till att stärka samarbetet mellan föreningen, ledarna och föräldrarna och på så sätt bidra till en utvecklande och främjande idrottsmiljö.

Föräldrars betydelse

Det finns mycket kunskap som visar på att föräldrarnas beteende – både positivt och negativt uppträdande – påverkar barn och ungdomar i sitt idrottande (bl.a. Augustsson, 2007, Eliasson, 2011, Fallby, 2015 och Karp, 2004). Föräldrars uppfattning om idrott och deras engagemang har betydelse för om barnen börjar idrotta, vilken idrott de väljer att syssla med, men också hur barn och ungdomar utvecklas samt trivs med sitt idrottande. Det är viktigt att förstå vad föräldrarollen innebär, exempelvis i förhållande till tränarna, och vilken betydelse föräldrars sätt att agera har. Tyvärr förekommer en problematik när föräldrar, medvetet eller omedvetet, lägger sig i sådant som inte man egentligen inte ska bry sig om eller har något ansvar för. Det är därför viktigt att rollerna som förälder respektive ledare/tränare är tydliga och klarlagda.

Men likväl som otydliga roller kan begränsa barn och ungdomars utveckling, och till och med leda till att de slutar, kan det motsatta istället bidra till en god och utvecklande idrottsmiljö. Goda relationer mellan barn/ungdom, förälder och tränare är en betydelsefull faktor till att barnen och ungdomarna ska trivas inom idrotten. Det kan därför vara värdefullt att man som förälder har vetskap kring hur man bör agera och samspela på ett bra sätt. För att öka kunskapen har förstås både föräldern och idrottsverksamheten ett ansvar, och från den idrottsliga sidan kan ett exempel på lämplig insats vara den utbildningssatsning – ”Att vara idrottsförälder” – som nu görs.

Referenser

  • Augustsson, Christian (2007). Unga idrottares upplevelser av föräldrapress. Karlstad University Studies.
  • Eliasson, Inger (2011). Barn, ledare och föräldrar i skilda idrottsvärldar. Svensk Idrottsforskning.
  • Fallby, Johan. (2015). Spelarutveckling – ett helhetsperspektiv. Svenska FotbollFörlaget AB.
  • Karp, Staffan (2004). Den goda barnidrotten. Riksidrottsförbundet.

Utbildningsmaterialet

Utbildningsmaterialet ”Att vara idrottsförälder” innehåller sammanlagt åtta träffar som är planerade för cirka en timme/träff. Sammankomsterna har olika teman och med koppling till rekommenderade åldrar. Grundtanken är att det ska genomföras en träff per år. Samtidigt kan varje förening använda utbildningsmaterialet på det sätt som passar dem bäst. Det går exempelvis att ha fler årliga träffar om man önskar, och man behöver inte vara låst vid de åldersangivelser som ges.

Varje träff har ett särskilt tema och det finns ett bild- och filmmaterial att utgå ifrån. I övrigt finns det inlagda case, diskussionsfrågor, skattningar etc. som förhoppningsvis bidrar till ett stort engagemang bland medverkande föräldrar och ledare. Exempel på tema som tas upp är:

  • Att vara förälder i en idrottsförening
  • Att stötta mitt barn i den idrottsliga verksamheten
  • Idrottsförälder vid träning och tävling
  • Att fortsätta idrotta, må bra och få ihop helheten
  • Goda levnadsvanor för den idrottande ungdomen

För mer information

Vid intresse och för mer information går det utmärkt att kontakta din förenings idrottskonsulent på RF-SISU Småland. Kontaktuppgifter till personalen finns HÄR. Ifall du är verksam i en förening utanför Småland så kontakta ditt lokala RF-SISU distrikt och hänvisa till detta blogginlägg så ska vi se vad vi kan göra. 

”Vi idrottsföräldrar har ett ansvar”

Idrottsförälder med barn. Foto: Petter Arvidsson / Bildbyrån

Idrottsföräldern – störande och i vägen för ledarna eller en nyckel för fortsatt utveckling? Ja, meningarna går isär kring föräldraskapet inom idrotten. Med ojämna mellanrum kan vi läsa i både riks- och lokalmedia att föräldrar vid sidlinjen eller på läktaren skriker elaka saker åt den unga domaren, vi kan läsa att föräldrars press på sina egna barn kan radera ett idrottsintresse och vi kan läsa att schismer mellan föräldrar och tränare i slutändan går ut över de idrottande barnen. Men samtidigt vet vi också att uppmuntrande, intresserade och aktiva föräldrar är en förutsättning för att både väcka och bibehålla ett idrottsintresse.

Undertecknad lyfte luren och pratade med ett tre idrottsföräldrar runt om i Småland. Hur ser de själva på sin roll? Vad kräver föreningarna? Och är den viktigaste uppgiften att sälja torkad salami? Frågorna var många och diskussionerna intressanta.

Marie har varit idrottsförälder i över fem år till två barn. Hon pratar gladeligen varmt om sina barns idrottande och vad hon själv får ut av det.

– Att vara idrottsförälder är jättekul. De flesta helger handlar om träningar, tävlingar eller matcher. Jag har två ungar som bägge håller på med fotboll och varsin vinteridrott, så det är full fart året runt. Men det är kul.

Vad ser du att din roll som idrottsförälder är?

– Vi bor lite utanför staden så ska barnen kunna hålla på med den idrotten de vill kräver det att jag eller min make skjutsar till träning, match eller tävling. Så det är ju många timmar i bil så att säga. Sen handlar det om att se till att barnen har med sig rätt grejer, har ätit något innan träningen och såklart ska jag heja från sidlinjen.

Just dessa punkter ser de tre föräldrar jag pratat med som kärnan i det hela. Att stötta och sköta sitt barns logistik primärt. Sylvana är nybliven idrottsförälder då hennes son precis börjat idrotta.

– Vi har börjat cykla till träningen nu, jag och min son. Jag brukar stå bredvid och titta på träningarna. Jag blir glad när han ser så glad ut, men ibland är det kaos på träningarna. Barnen bara springer i klungor, haha. Hade det inte varit för coronan hade vi haft det första matcherna i helgen. Jag skulle stå i kiosken under några timmar, men det blev ju inget. Men för att kunna genomföra det hade tränarna planerat föräldrauppgifter under hela helgen. Stå i kiosken, vara domarvärd och planvärd.

Hur ser du på det?

– Det är ju synd att det inte blir av. Jag hade gärna stått och hejat, men det kommer jag få gott om tid att göra framöver. Jag tycker synd om min son som inte fick spela match. Jag kan utan problem jobba i kiosken om min son spelar, men jag vill helst inte sälja för mycket grejer. Jag vet att det kanske kommer, jag har många kollegor på jobbet som måste sälja saker för sina barns lag. Typ kakor och sånt.

Alla tre föräldrar jag pratar med kommer alla in på försäljning av diverse varor för att dra in pengar till föreningarna. Jonas har idag en tonårsson i en elitsatsande förening och han behöver inte sälja produkter länge, men han är aktiv och följer sin son runt om i landet på matcher och cuper.

– När han var yngre var det höga krav på oss föräldrar. Det var säljande av grejer och det var bemanning under A-lagsmatcherna och sådant. Det har varit en del gnissel genom åren och konstanta diskussioner under föräldraträffar. En gång fick föreningens ordförande vara med på mötet och bemöta en del kritik, men det var flera år sedan nu. Det är inte lätt när vissa vill köpa sig fri från allt ansvar medan andra inte har råd.

Har någon av föreningarna du varit aktiv i haft träffar eller diskussioner kring er roll som föräldrar inom föreningen?

– Det var för några år sedan då det skrevs mycket i media. Ett lag under min grabbs var inblandad i någon situation när det skreks från läktaren mot motståndartränaren. Då blev alla lag kallade till en föräldraträff med föreningen. Det tydliggjordes att vi skulle heja positivt och inte skrika på motståndarna. Men ärligt, ibland dras man med och skriker något man kanske inte ska göra. Men det är inte ofta.

Skulle du vilja att man pratar mer om det med er?

– Vi lägger väldigt mycket tid på våra barn redan idag. Det handlar väldigt mycket om sunt förnuft på läktaren.

Men om det sker händelser likt den du beskrev nyss, har alla sunt förnuft då?

– Nej, så är det ju. Det är en svår fråga. Det handlar nog om att få polletten att trilla ned… att vi som idrottsföräldrar har ett ansvar för att göra det så bra som möjligt för våra barn. Men de flesta tycker nog man gör sitt genom att sälja salami och skjutsar sitt barn, säger Jonas.

Tillbaka till Sylvana. Då hon är ny i idrottsrörelsen hade hon gärna lärt sig mer om föreningslivet och om kraven på henne som förälder. Det har ännu inte sagts så mycket från föreningarna, men ju längre in i vårt samtal desto mer nyfiken blir hon. Kommer kraven på henne öka är en återkommande motfråga jag får. Hon gör många paralleller med sin egen ungdom och idrottande, men då det skedde i ett annat land är det inte så mycket som liknar i upplägget.

Min summering av de tre samtalen är att idrottsföräldern är väldigt viktig och det oavsett ålder. Jag ska såklart inte utifrån tre samtal syssla med anekdotisk bevisföring, men i dessa fall visar sig förälderns engagemang avgörande. Även om det sker på olika nivåer. För Sylvana vars son precis börjat idrotta är hon tillsammans med sitt barn på väg in i en resa. Där tror jag det blir viktigt för föreningen i all enkelhet informera om hur idrottsrörelsen är uppbyggd och vad föreningen har för förväntningar på henne som förälder, både idag men även framöver. För Marie som är mitt inne i det handlar det om att fortsätta att motivera och inspirera henne och övriga föräldrar i hennes närhet. Tycker alla det är lika kul att åka på bortamatcher varje söndagsmorgon? Och för Jonas del handlar det om att stötta sin elitsatsande son på bästa möjliga vis, men vad är bästa möjliga vis? Det finns forskning om föräldrars roll för elitsatsningar och rimligtvis bör föreningen ta del av detta och sprida det till berörda föräldrar.

Idrottsföräldern är viktig – använd föräldraträffarna på bästa möjliga vis.

 

Idrottsföräldrarna som intervjuades:

Marie, 41 år. Jönköpings län
År som idrottsförälder: 5 år
Idrotter som barnen är aktiva i: Gymnastik, innebandy och fotboll
Ålder på barn: 10 och 12 år

Sylvana, 39 år. Kalmar län
År som idrottsförälder: Inne på första
Idrotter som barnen är aktiva i: Fotboll
Ålder på barn: 7 år

Jonas, 47 år. Kronobergs län
År som idrottsförälder: 9 år
Idrotter som barnen är aktiva i: Ishockey och karate
Ålder på barn: 16 och 10 år

 

Läs mer om RF-SISU:s syn på idrottsföräldern: https://www.sisuidrottsutbildarna.se/stodochverktyg/foridrottsforalder/ 

Vi är viktiga! – Erfarenheter och tankar för en välfungerande tjejhockey

2020-03-04

HV71leksand damhockey

Foto: Daniel Eriksson / BILDBYRÅN

Ishockey beskrivs i många fall som Sveriges nationalsport, men idrotten är pojk- och mansdominerad. Borde inte tjejer och kvinnor bli en större del i ”vår nationalsport”? Detta är en artikel där vi lyfter erfarenheter och tankar från föreningar som har fungerande tjejhockey. ” Tjejhockeyn måste in i ’familjen'”, säger en av de intervjuade.

Vid Linnéuniversitetet bedrivs sedan flera år tillbaka studier kring goda idrottsliga miljöer, bland annat för att få kunskap om betydelsefulla framgångsfaktorer i välfungerande verksamheter. Som en del i detta arbete förekommer ett samarbete med Svenska Ishockeyförbundet, där det på senare tid genomförts olika studier. En undersökning har granskat ishockeyföreningar, med mer begränsade resurser, som uppfattas vara framgångsrika när det gäller att rekrytera, behålla och utveckla barn och ungdomar. Inom ramen för denna studie har ett särskilt fokus lagts på betydelsefulla omständigheter för en välfungerande hockeyverksamhet för flickor.

Eftersom det finns få ishockeyföreningar med en varaktig erfarenhet på flicksidan genomfördes undersökningen genom intervjuer med några klubbföreträdare, men också med förbundsanställda hockeykonsulenter, förbundspersoner och en del kvinnliga tidigare landslagsspelare.

Några resultat från den större studien

Om man inledningsvis ser till det sammantagna resultatet för goda ishockeymiljöer för barn och ungdomar syns några särskilt viktiga områden. Ett par aspekter handlar om en långsiktig röd tråd – både för träning och matchande – och sociala faktorer. Det finns ett långsiktigt utvecklingsfokus i flertalet av de välfungerande hockeymiljöerna. Deltagarna ska ges möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar, och det finns i flera föreningar tydliga och genomarbetade måldokument. Det sistnämnda gäller dock inte alla, trots att man arbetar långsiktigt och genomtänkt – en risk är då att verksamheten kan förändras när ledare byts ut.

Långsiktigheten präglar både träning och matcher. Verksamheten ska vara till för alla oavsett förmåga, och de intervjuade lyfter vikten av att lära ut grunderna samt att skapa ett livslångt intresse. Miljöerna främjar generellt sätt deltagande i andra idrotter, och man uppmuntrar de som vill gå vidare, exempelvis till större klubbar. Det framkommer mer en stolthet av att vara delaktig i att fostra goda spelare. Matcherna ses också som en del i spelarutbildningen och den långsiktiga utvecklingen, och det går att se ett ”utvecklingsfokus före resultatfokus”. Bland annat genom att man rent allmänt undviker toppningar och strävar efter att anpassa laguttagningar efter motståndarnas nivå.

På det mer sociala planet förekommer i ett flertal av de undersökta föreningsmiljöerna en stor flexibilitet – både när det gäller rekryteringsålder (möjlighet att börja över ett relativt stort åldersspann) och hur själva träningen bedrivs. Det är vanligt förekommande att olika grupper tränar tillsammans, och det ges även tillfälle i en del föreningar att delta i flera träningsgrupper. Det ges därigenom en möjlighet att träffa och inspireras av äldre spelare. En del av detta understödjs säkert av den lilla klubbens fördelar med vanligtvis mindre kullar, närhet till idrottsarenan, trygghet och rent generellt en god kännedom om den verksamhet som förekommer. Men det kan ändå vara på sin plats att fundera på om även större klubbar kan dra lärdom av de framgångsfaktorer som råder i välfungerande föreningar med begränsade resurser.

En framgångsrik tjejhockey

Ovanstående faktorer som kännetecknar goda ungdomshockeymiljöer gäller förstås även på tjejsidan. Men frågan är om det finns särskilt viktiga saker att beakta för att erbjuda en bra hockeyverksamhet för tjejer? Resultaten visar att det finns betydelsefulla aspekter på dels ett mer övergripande föreningsplan, dels mera konkret i själva verksamheten.

Föreningsövergripande ställningstagande

En del handlar alltså om hur hela föreningen agerar, hur man ställer sig till tjejhockey och vilka satsningar som görs. Det kan vara trögt att ändra på hockeyns rådande värderingar och vissa av de intervjuade uttalar att det finns en historia som präglats av negativ särbehandling. Det är inte ovanligt att tjejer i hockeyklubbar nedprioriteras och exempelvis får sämre istider.

”Tjejhockeyn måste in i ”familjen”. Ofta samplaneras inte pojk- och flickaktiviteter som därför riskerar att krocka. Dom lever ett liv utanför.”

Det gäller därför att våga ta beslut, visa att tjejhockey är viktigt och peka ut en ny inriktning på verksamheten. Detta måste göras på en övergripande föreningsnivå, synliggöras i olika styrdokument och givetvis bli påtagligt i den dagliga tränings- och tävlingsverksamheten.

”Man måste börja i rätt ordning och ta ett snack om värderingar, att alla är lika värda. Det krävs att man tar beslut. Det är en fråga i hela organisationen.”

”Viktigt att tjejerna får fasta, bra tider. Man måste övervinna fördomar och traditioner. Även om det är få tjejer så måste man ordna bra träningsmöjligheter för dem.”

Viktigt saker att tänka på

Utifrån de intervjuer som har genomförts har det även framkommit viktiga konkreta saker att beakta i den vardagliga verksamheten för tjejhockey. En del pratar om s.k. tröskelfaktorer, alltså faktorer som gör det svårare för tjejerna att pröva på och spela ishockey. En sådan handlar om vilken ålder man börjar spela hockey. Som det ser ut idag är det inte ovanligt att tjejer ”upptäcker” ishockey och blir intresserade senare än vad pojkar blir. Därför måste man göra det möjligt att börja senare än 6–7 års ålder, som är normalt när det gäller pojkishockey.

”Vi måste ha en längre rekryteringsperiod. Man ska lätt kunna börja när man är 12–13 år, ja till och med 16 år.”

En annan tröskelfaktor handlar om den relativt omfattande utrustningen som vanligtvis behövs, och som även kan kosta en hel del pengar. Enligt flera av de intervjuade kan det vara så att många föräldrar kanske inte vill köpa hockeyutrustning till tjejerna för man inte är säker på att det vill fortsätta. Därför är det av vikt att försöka finna alternativ som innebär att man inte behöver göra stora investeringar i utrustning, åtminstone inte i ett inledande skede.

Vi låter tjejerna låna grejer från hockeyskolan. Det underlättar rekryteringen.

Eftersom det oftast är färre tjejer som börjar i varje ålderskull så blir träningsgrupperna mera blandade ålders- och erfarenhetsmässigt. Detta göra att tränarna får lägga upp träningen annorlunda än i de större och ofta mera homogena pojkgrupperna.

”Eftersom tjejgrupperna ofta är heterogena så får man jobba med grunderna hela tiden. Vi spelar ju ändå matcher – men på träningen jobbar vi med grunderna.”

Men flera av de som intervjuats framställer att detta inte nödvändigtvis är ett problem när man tränar tjejer. Man menar att tjejerna ofta har ett annat förhållningssätt än killarna.

”Det annorlunda och lättare med tjejgrupper. Det är ingen prestige, man hjälper de yngre att knyta skridskorna. Det gör inget att några är sämre.”

Ofta tränar och spelar tjejerna i mixade grupper och lag med killarna. Men det uttrycks tydligt från ett flertal av de som tillfrågats att det är av stor vikt att tjejerna, trots stor spridning i ålder och nivå, också får träna tillsammans i rena tjejgrupper. Detsamma gäller att spela matcher. Flera påpekar att det är för få rena tjejmatcher för de flesta. Man menar att olika åtgärder kan göras och faktiskt görs så att tjejerna, förutom om spel i mixade lag, ges möjlighet att spela ”rena” tjejmatcher.

”Det är viktigt att tjejerna ibland bara tränar med tjejer. Det är i omklädningsrummet som lagen bildas.”

”Det ska vara enkelt att låna tjejer mellan klubbarna så att man ska skapa många rena tjejmatcher.”

En del menar att det också borde kunna tillämpas mer inom killhockey, inte minst för att bredda verksamheten och behålla fler längre i hockeyn. Framförallt kan det vara värdefullt för föreningar som inte har så många aktiva och riskerar att få lägga ner hockeylag när det blir för få utövare.

”Killhockey skulle kunna lära av hur man är mera öppen inom tjejhockey när det gäller t.ex. lagtillhörighet. Det är inte lika resultatinriktat. Det kan killarna lära av.”

En ytterligare tröskelfaktor som framkommer har med själva anläggningen att göra. Ett vanligt problem är att tjejerna, som ju ofta är färre i varje kull jämfört med killarna, inte har något eget omklädningsrum. Enligt flera av de intervjuade kan det vara av större betydelse än vad ledare eller andra uppfattar.

”Tjejerna vill ha ett eget omklädningsrum. De vill kunna trivas och känna sig hemma. Dessutom måste de få ha sina egna förråd och inte ta med grejerna hem varje gång. De måste få en egen hemvist.”

Avslutningsvis

I denna artikel har redogjorts för viktiga faktorer i ungdomsverksamheten hos hockeyklubbar, som trots begränsade resurser, upplevs ha en bra verksamhet. Det gäller såväl att rekrytera som att behålla och utveckla barn och ungdomar. Ett särskilt intresse har handlat om betydelsefulla faktorer för en välfungerande hockeyverksamhet för flickor.

Förhoppningen är att resultaten kan inspirera till ett angeläget utvecklingsarbete i hockeyklubbar, men även i andra idrottsliga sammanhang.

Mats Glemne
mats.glemne@lnu.se 

Podcast: Goda idrottsliga utvecklingsmiljöer

2020-02-07

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad är det som kännetecknar idrottsmiljöer i form av klubbar, akademier etc. som regelbundet får fram framgångsrika idrottare? Frågan har studerats i 12 olika idrotter, av en forskargrupp vid Linnéuniversitetet, genom intervjuer med nyckelpersoner inom idrotternas organisationer på lokal, regional och nationell nivå.

Resultaten visar på olika framgångsfaktorer som verkar finnas i flertalet av dessa miljöer. En tydlig organisation, präglad av långsiktighet, och med en pedagogisk ledning är betydelsefullt för en framgångsrik idrottsmiljö. Inte minst har tränarna och ledarna en avgörande betydelse för utvecklingsmiljön – deras kompetens och arbetssätt påverkar exempelvis kultur, organisation, träningsgrupper och synen på de aktiva.

Studien ger alltså ny kunskap kring hur miljön är för idrottslig utveckling, och den kan vara en utgångspunkt för utvecklingsarbete på olika nivåer inom idrottsrörelsen.

I podcasten Här pågår föreningsidrott som RF-SISU styr har David Faxå suttit ned med en av forskarna, Mats Glemne, för att diskutera studien ”Goda idrottsliga utvecklingsmiljöer” där han utvecklar vad som kännetecknar framgångsrika idrottsmiljöer. Lyssna på avsnitten här nedan eller i din poddspelare i din telefon!

Rörelsecoachutbildning aktiverar barn och bidrar till högre kunskap

Inom kort drar Linnéuniversitetet igång sin kurs Rörelsecoach för rörelserika skolor. Det är en kurs som riktar sig till anställda på skolor och fritidsverksamheter som vill lära sig mer och aktivera skolungdomar i deras vardag. Vi tog ett snack med Åsa Wiberg som är ansvarig för kursen samt Rosmarie Adenmark som är en tidigare student, som nu kan implementera sina kunskaper i sin vardag som idrottslärare.

För att läsa mer om utbildningen, klicka HÄR. Sista anmälan är 14/2.

Ta del av videon nedan!

 

Barnkonventionen har blivit lag – vad innebär det för vår förening?

2020-01-31

Som säkert är bekant för många har barnkonventionen blivit lag från 2020 i vårt land. Egentligen har det varit tydligt sedan drygt 10 år tillbaka att idrott för barn under 18 år ska utgå från barnkonventionen. Grundläggande i konventionen är att alla barn har lika värde och samma rättigheter, samt att barnets bästa ska tas hänsyn till vid beslut. Dessutom har alla barn rätt att få uttrycka sin mening och få den respekterad. I förarbetet till lagen var det framförallt det sistnämnda som uppmärksammades, dvs. brister när det gäller att barn får vara delaktiga och uttrycka sina idéer.

Vad är då det nya nu när barnkonventionen har blivit lag? Frågan får säkert inte sitt svar förrän det ställs på sin spets genom att domstolarna rättsligt prövar olika mål och ärenden. Då skapas en rättspraxis som tydliggör hur lagen ska omsättas i praktiken. Däremot kan man säga att de föreningar som följer Riksidrottsförbundets dokument, som anvisningarna för barn- och ungdomsidrotten och idédokument Idrotten Vill, arbetar i linje med barnkonventionen.

Därför kan det vara en god idé att se över om er förening redan idag arbetar i samklang med dessa styrdokument. Underlagen kan också vara en inspiration för att utveckla en ännu bättre och inkluderande förening. På så sätt utgör införandet av lagen inte något som vållar ”besvär”, utan mera ett bra tillfälle att arbeta med positiv föreningsutveckling.

 

För mer information ta gärna del av:

 

Mats Glemne
mats.glemne@lnu.se 

Fallby och Fahlström: ”Föreningarna behöver hjälp – forskning och strategier upplevs övermäktiga”

2019-11-26

Foto: Marcus Ericsson/Lennart Månsson. BILDBYRÅN

För ett tag sedan var den idrottspsykologiska rådgivaren Johan Fallby i Småland på en föreläsarturné. I samband med det arrangerade Smålandsidrotten och idrottsvetenskapen på Linnéuniversitetet en seminarielunch tillsammans med Johan. Efter seminariet dröjde Johan kvar tillsammans med PG Fahlström, forskare och författare kring bland annat talangutveckling och goda idrottsliga utvecklingsmiljöer. Det behövde inte sägas speciellt mycket innan en spännande diskussion om framtidens idrott var igång mellan Johan och PG.

Lyssna på det samtalet via ljudspelaren nedan!

 

Läs mer goda utvecklingsmiljöer som bland annat PG Fahlström har varit med och tagit fram här: Goda Idrottsliga Utvecklingsmiljöer (Fahlström, Glemne, Linnér)

Läs mer om Johan Fallbys på hans egen hemsida. Lyssna också in hans podcast Wag the dog!

Viktiga beslut tagna inom idrottsrörelsen

2019-09-20

Riksidrottsmötet har passerat och flera viktiga beslut har fattats. Flera har pratat om att det var ett historiskt möte med tanke på framförallt två viktiga punkter på dagordningen, idrottens ekonomiska stödformer samt den så kallade anslutningsutredningen vilken reglerar vilka som får vara med i Riksidrottsförbundet och vilka som inte får.

Med vissa mindre korrigeringar antog stämman det förslag som Riksidrottsstyrelsen föreslog. Vilka konsekvenser förslaget explicit kommer att ge för föreningar och förbund är svårt att överblicka. Beslutet som togs går ut på att Riksidrottsmötet beslutar om principer och ramar för det ekonomiska stödet men att Riksidrottsstyrelsen sedan får mandat att utforma och fastställa regelverket utifrån de principer och ramar som är beslutade. Det som skiljer sig från tidigare är, förutom att stämman tidigare även beslutat om utformningen av stödet, att stödet ska vara mer långsiktigt samt att det ställer större krav på de organisationer som ska få stöd. Explicit hur underlaget till beslut såg ut går att läsa på https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet-riksidrottsmotet/dokument/2019/moteshandlingar/10.9-riksidrottsforbundets-stodformer.pdf?w=900&h=900

Värt att notera i beslutet är att man avser i den nya ordningen att ha en tät dialog med SF samt att det nu är upp till bevis för varje organisation att ha en jämlik styrelse med avseende på kön. Det som också är värt att notera är att stödet ska bidra till en större måluppfyllelse av Strategi 2025 där ett av målen är att fler ska få möjlighet att idrotta.

Ledarskap inom barn- och ungdomsidrott

2019-05-10

Foto: Bildbyrån/Daniel Eriksson

En viktig förutsättning för att nå de mål man sätter upp i en idrottsverksamhet är att ledarskapet är anpassat till målen. Att det utövade ledarskapet hjälper enskilda individer, grupper men också verksamheten i stort, närmare de mål man vill uppnå samtidigt som det genomsyras av de värderingar som är överenskomna.

Ett naturligt mål inom idrotten är att de barn och ungdomar som är med ska vilja fortsätta med sin idrott så länge som möjligt. En förutsättning för det är att det sker en utveckling hos individerna såväl idrottsligt som personligt. Genom att använda det så kallade transformativa ledarskapet finns det goda möjligheter att uppnå just detta menar Jean Côté. Côté är en välmeriterad forskare inom coaching samt barn- och ungdomsidrott.

En viktig grundpelare i det transformativa ledarskapet är att vara emotionellt involverad i de man leder. De aktiva behöver känna att ledaren ser den aktive och att hen bryr sig om dem. ”Coaching handlar om så mycket mer än bara ett utbyte av information mellan tränaren och utövaren”, säger Jean Côté.

Enligt Côté kan man dela in det transformativa ledarskapet i fyra områden.

  1. Det första områden handlar om att man som ledare bör bry sig om hela människan. Att inte enbart fokusera på det som har med den aktuella idrotten att göra utan att även prata om saker som rör den aktive utanför idrotten.
  2. Det andra området handlar om att ge de aktiva intellektuell stimulans. Detta kan uppnås genom att ställa frågor till de aktiva och låta dem vara med och diskutera och reflektera över saker som rör träning och match. Att involvera de aktiva i planeringen eller att låta dem själva hålla i ett träningspass.
  3. Det tredje området handlar om att vara en bra förebild och att leva som man lär. Att som ledare agera i linje med det som är överenskommet.
  4. Det fjärde området handlar om att visa att man som ledare innerligt tror på gruppen. Att vara specifik och tydlig i sin feedback. Att vara noga med att berömma var och en för det de verkligen är bra på.

Detta var en kort introduktion till vad transformativt ledarskap är och hur det kan bidra till att få barn och unga att fortsätta längre med sin idrott. Vill du fördjupa dig mer rekommenderar vi att ni lyssnar på podden nedan där Johan Fallby och Magnus Lindvall diskuterar just transformativt ledarskap med Côté under ett besök i Stockholm.