Centrum för idrottsutveckling

Välkommen till vår nyhetssida - en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap

Forskarna: ”Håll drömmen vid liv så länge som möjligt”

2020-12-15

Vad säger forskarna om selektering inom barnidrotten. Ni har säkert tidigare hört att det inte är bra med för tidig selektering, för att idrotten tappar aktiva. Att selektera bort aktiva säger sig självt inte är optimalt för den bortvalde, men hur är det för den valde? Hur ser forskarna på storklubbarnas agerande? Går vi åt rätt eller ”fel” håll? Ja, frågorna är många! Några av dina frågor kanske rätas ut av att lyssna på detta samtal.

I videon hör vi PG Fahlström från Linnéuniversitetet samt Karin Redelius från GIH.

 

Läs Karin Redelius artikel om selektering här https://www.idrottsforskning.se/darfor-ar-det-olampligt-att-selektera-idrottande-barn/

 

Fler elitspelare med sund ungdomsverksamhet?

2020-12-14

Foto: Maxim Thore/Bildbyrån

AIK Fotboll är en av Sveriges största klubbar på seniorsidan, med lag i högsta divisionen både på dam- och herrsidan. Ett utsatt mål är att fostra fler ”egna produkter” in i seniorlagen. Men hur gör man egentligen det? Enligt Johannes Wiklund, akademichef i AIK handlar det om att ha en sund och välmående ungdomsverksamhet med välutbildade ledare, men också att erbjuda träning för alla AIK-spelare som vill, oavsett ambitionsnivå.

För 4-5 år sedan gjorde AIK en rejäl översyn över hela ungdomsverksamheten där en av effekterna var att selekteringsåldern höjdes från 8 år till 13 år. Hör akademichef Johannes Wiklund berätta om hur det var, hur det är idag och varför AIK:s ungdomsverksamhet ser ut som den gör.

Mats Glemne från Centrum för idrottsutveckling är den som intervjuar.

 

Är bredd och elit verkligen ett motsattsförhållande?

Foto: Bildbyrån

Att göra selekteringar i idrottsliga sammanhang är en omdebatterad fråga. I tävlingsidrotten är det många som kan ha synpunkter på vilka som väljs ut – har ansvariga valt rätt spelare/aktiva som ska representera klubben, landslaget etc? Diskussionen fokuserar alltså på om det är rätt idrottare som valts ut. En annan form av selektering, som också många har åsikter kring, är när barn och unga väljs ut eller väljs bort. Inte minst när det görs bland barn, som enligt Riksidrottsförbundet är under 13 år. Det är en fråga som det finns vitt skilda uppfattningar om – både om och varför man ska selektera, när det i så fall ska göras, på vilka grunder som urvalen görs etc.

Frågan kring selektering väcker också mer övergripande funderingar om vad syftet är med den idrottsliga verksamheten. Det handlar om det å ena sidan ska inriktas mot alla barns hälsa och utveckling eller å andra sidan mot prestationsutveckling och resultat. Men samtidigt går det att ifrågasätta om det råder en motsats mellan dessa delar – mellan bredd och elit, mellan att alla får vara med eller att det görs tidiga satsningar på s.k. talanger. Går det istället att se att dessa syften kan vara förenliga i en hållbar och inkluderande verksamhet? Det handlar i så fall om en verksamhet som både uppfyller mål som idrott för alla, demokratisk fostran samt en god social miljö och mål som fokuserar på att få fram så många och så bra idrottare som möjligt.

Det finns dock en traditionell logik i idrotten som kännetecknas av att det med stigande ålder succesivt övergår till att vara en verksamhet som präglas av mer träning och tävling, som då naturligt blir mer tidskrävande. Finns det inga alternativ i föreningen för de som vill fortsätta, men inte vill ”satsa”, blir det en form av selektering. Det kan vara en given och naturlig väg i många föreningar, men i ett övergripande perspektiv väcker det frågor var det inom idrotten finns plats för barn och unga som vill träna och tävla av mer hälsomässiga och sociala skäl. Samtidigt är det en svår balansgång eftersom vi vill ge många chansen att förverkliga drömmar och ges möjlighet att utveckla sin idrottsliga potential på bästa sätt.

Ja, det finns många frågor och du ges möjlighet att sätta dig in närmare i ämnet i december månads nyhetsbrev. Det finns en aktuell artikel som är skriven av professor Karin Redelius som har rubriken ”Därför är det olämpligt att selektera idrottande barn”  Dessutom ges det här på CIU:s blogg möjlighet att lyssna på Karin som tillsammans med en annan känd forskare inom området, PG Fahlström, samtalar om selektering. Vidare kan ni här hitta en intervju med Johannes Wiklund som är akademichef i AIK Fotboll. AIK är en klubb som relativt nyligen har förändrat sitt sätt att se på selektering och sin barn- och ungdomsverksamhet. Förhoppningen är att inspelen bidrar till intressanta inslag i en omdiskuterad fråga.

Idrottare eller influencer – hur kan idrotten tänka?

2020-11-13

Foto: Bildbyrån

De senaste decenniets digitalisering och tekniska utveckling sammanflätas allt mer med samhällets olika delar och berör oss alla i någon utsträckning. Idag lever många av oss ett uppkopplat liv där internet och sociala medier spelar en central roll, men frågan är hur idrotten och dess utövares relation till sociala medier ser ut? Tidigare styrde de traditionella medierna bilden av idrottare och idrottsföreningar, men nu har var och en större möjligheter att påverka hur man själv framställs.

Denna text är relaterad till en uppsats som vi har gjort och som har namnet Idrottare eller Influencer. Studien bygger på nio intervjuer med individuella idrottare, där vi undersökte deras användning av Instagram. Valet föll på just Instagram eftersom det i dagsläget är en av de viktigaste plattformarna för digital marknadsföring och en av medieplattformarna som växer allra mest. Trots att studien är riktad mot individuella elitidrottare tror vi att delar av resultatet även kan tillämpas på idrottsföreningar. Vi ger därför några avslutande generella slutsatser.

Resultat från studien

Hur ser idrottarnas användande av Instagram ut?

Att ha ett starkt personligt varumärke och många följare gav idrottaren större möjligheter att få sponsorer och samarbetspartners. Ett ökat antal sponsorer var i sin tur en hjälp i deras idrottsutövande på olika plan, inte minst ekonomiskt. Instagram användes som en del i deras jobb som elitidrottare och de hade strategier för att öka sitt följarantal och därmed bli mer attraktiva för sponsorer och samarbetspartners. Användandet av Instagram var därför vanligt förekommande i syfte att visa den önskade bilden av sig själv.

Hur vill idrottarna framställas på Instagram?

Hur bygger då idrottaren sitt personliga varumärke? Samtliga intervjuade idrottare strävade efter att framställas på ett positivt sätt. Genom att lägga ut tränings- och tävlingsbilder visade de att de var hängivna till sin idrott. Några delade ett mer personligt innehåll där de ville lyfta fram sin vardag och visa privatpersonen bakom idrottaren. Gemensamt för samtliga var att innehållet var väl genomtänkt då de eftersträvade stärka det egna varumärket. Att framstå som en god förebild och vara en ambassadör för sin idrott var därför en självklarhet.

Hur påverkas idrottarna av sociala medier?

Studien visade att idrottarna påverkades av sociala medier beroende på hur mycket energi och tid de la på plattformen. Det fanns en stor medvetenhet om hur deras följare uppfattade dem, vilket i sin tur gjorde att de agerade på olika sätt. De ville upprätthålla en god kontakt med sina följare, och vissa läste och svarade på alla kommentar som skrevs medan andra var måna om att lägga ut rätt bilder. Användandet av sociala medier upplevdes som mer eller mindre krävande, men det uttrycktes överlag att det var angeläget.

Sociala medier i idrottsföreningar

Hur kan då denna kunskap var användbar för en idrottsförening? Sociala medier är kanske det enklaste sättet att synas på och det är förhållandevis lätt att använda. Samtidigt är det väldigt många som använder sig av sociala medier som exempelvis idrottare, föreningar, politiker, influensers m.fl. Alltså är det tusentals andra som slåss om just den uppmärksamhet som du och din förening vill ha.

För det första visade studien vikten av att rikta innehållet så att det blir tydligt. Att verkligen tänka igenom hur föreningen vill framställas. Lite som det låter, att lägga ut sådant innehåll som stärker den bild föreningen vill att andra ska ha av den.

För det andra, att lägga ut bilder och filmer frekvent är en enkel strategi, vilket kan bidra till ökad trafik och aktivitet på din profil. Beroende på hur ofta någon är inne på föreningens profil desto troligare är det att innehållet dyker upp i användarens egna flöde.

För det tredje så har föreningen själv makten att styra sitt innehåll och förknippas med rätt värden. En förening som vill framstå som öppen och välkomnande kan exempelvis lägga ut bilder som visar stark gemenskap. Helt enkelt – olika bilder ger olika värden.

Avslutningsvis kan sociala medier vara ett viktigt verktyg för den som vill skapa aktivitet kring sin förening, men också för de som vill locka sponsorer eller öka sin biljettförsäljning. Sociala medier kan användas för att stärka föreningen, men varumärket kan också skadas om det görs på fel sätt. De senaste åren konsumeras mer idrott och annan media digitalt. Den pågående pandemin har dessutom öppnat upp för ytterligare digital konsumtion genom att erbjuda publiken livesändningar direkt i mobilen från appar såsom exempelvis Min fotboll och Svensk innebandys app.

I dessa prövande tider då publik fortsatt hålls utanför arenor behöver föreningar hålla idrotten tillgänglig genom att synas på sociala medier. Det är viktigt att se det som en möjlighet till nya vägar, vilket i längden kan utveckla idrotten. Syns man inte, finns man inte.

 

Skrivet av: Adam Carlsson & Simon Åkesson

Vill ni ta del av uppsatsen Idrottare eller influencer i sin helhet finns den HÄR.

Framtiden är redan här – vi måste lära oss att använda det

2020-11-10

Jag arbetar som idrottskonsulent på RF-SISU Småland. Väldigt ofta möter jag föreningar som säger att det är svårt att nå ut med budskap. Kanske handlar det om att få ut informationen om att ledare behövs till F12-laget, eller att föreningen behöver en kassör till nästa årsmöte. Det kan också handla om att det är svårt att få ut ett välskrivet värdegrundsdokument eller antimobbingpolicy till sina medlemmar. Kommunikation är alltså svårt, både internt och externt.

Och konstigt är väl inte det. Det som förr löstes med en lapp på anslagstavlan vid klubbstugan har idag ersatts av webbsändningar, TikTok-konton, Zoommöten, Facebook och Snapchattrådar. Människan överöses med information från många olika kanaler. Men detta blogginlägg ska vara en introduktion till ämnet ”sociala medier och idrott”, så vi grottar inte ned oss vidare i informationssamhället. Istället går vi rakt på sak.

Vi på Centrum för idrottsutveckling försöker alltid ha en tydlig koppling till vetenskapen. Så vad säger egentligen vetenskapen om sociala medier inom idrotten? Undertecknade slog Tobias Stark en signal. Stark arbetar som universitetslektor på institutionen för idrottsvetenskap på Linnéuniversitetet, men han har också ett stort intresse i sociala medier.

– Sociala medier är ju rätt nya generellt och så också idrottens användande av det. Det är en anledning till att det idag inte finns så mycket forskning på det. Det tar ett tag innan det börjar hända saker, det blir eftersläpning. Men det finns ett nyväckt intresse för detta. I Nordamerika har man kommit längst inom idrotten, men också inom forskningen. Men mig veterligen finns det ingen svensk professionell forskare som skrivit något om sociala medier kopplat till idrott.

Men trots att forskningen i Sverige inte har kommit igång på detta ämne lyfte Stark en del intressanta perspektiv.

– Häromdagen hade jag en föreläsning inom ”idrott och media”. Av cirka 30 studenter var det ingen som kontinuerligt följde någon dagstidning, varken morgon- eller kvällstidning. Däremot följde alla systematiskt väldigt många konton på sociala medier. Det är oroande i sig, men det är också en indikation på att idrottsföreningar verkligen måste tänka till hur man faktiskt syns i sociala medier.

Stark skickar också med några tips till idrottsföreningarna, utöver att läsa de studentuppsatser som börjar dyka upp på ämnet.

– Alla har inte intresset för sociala medier, men det blir fler och fler. Och genom dessa personer kan föreningarna med väldigt små medel kan man göra väldigt mycket bra saker. Marknadsföring är billigt idag. Föreningarna måste lära sig använda det. Vi har tagit stora digitala kliv under coronan och när vi är ute ur pandemin ser jag ingen anledning att vi skulle ta kliv tillbaka. De koncept vi nu har jobbat fram kommer att finnas kvar.

Vi har denna månad pratat med tre studenter som alla skrivit uppsatser på just dessa ämnen. De uppmanar också till vidare forskning i ämnet. Men de ger också tips, tips till er föreningsledare. Deras uppmaning är att vi inom idrottsrörelsen måste bli bättre på att använda de sociala medierna. För ifall de används rätt finns det en enorm potential att nå ut. Jobbar ni på rätt sätt kommer vi kanske nå ut med föreningens policy eller hitta den där kassören ni så länge sökt efter. Så läs vad Adam och Simon skriver, och lyssna på den intervju som finns med Arash.

För att få igång er tankeverksamhet kommer här ett exempel på när en förening tänkt till och gjort det lilla extra. Det är så långt ifrån avancerat det går på sociala medier, men ändå gav det resultat. Här är en Facebook-uppdatering från när IFK Grimslöv sökte (och fann) en ny sekreterare för några år sedan:

 

Kontentan av månadens fokus på sociala medier är att det kommer bli nödvändigt för föreningen idag och i framtiden att ha ett tänk kring sina sociala medier. Det kan också bli ett sätt att engagera era yngre medlemmar på ett mer strategiskt plan. Framtiden är redan här, det är dags att vi lär oss och utvecklas!

Pandemins påverkan på idrotts-Sverige

2020-10-15

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån

Som vi alla är väl medvetna om har Coronapandemin på flera sätt förändrat förutsättningarna i vårt samhälle – det gäller för såväl organisationer, arbetsplatser m.fl. som för enskilda personer. Pandemin sätter spår i vår vardag och begränsar våra möjligheter att ”leva som vanligt”. En del i detta sammanhang är givetvis ändrade villkor för idrotts- och motionsverksamhet.

Frågan är då hur det ser ut i idrotts-Sverige? Idrottar/tränar vi som tidigare? Vilka idrotter har det svårt, respektive finns det idrotter som har utvecklats? Finns det regionala, åldersrelaterade eller andra skillnader? Dessa rader vill delge en bild som växer fram och texten är bland annat baserad på en större pågående studie som genomförs vid Malmö universitet – ”Röster från en stängd idrottsvärld”, men också inspel från Riksidrottsförbundet, Vetenskapsradion och en webbinarieserie som benämns ”Vägen tillbaka från Corona”. Studien ”Röster från en stängd idrottsvärld” har syftet att öka kunskapen om coronakrisens effekter för motion, fysisk aktivitet, föreningsidrott och supporterskap i Sverige. Det är en pågående undersökning och de data som finns än så länge är enkätsvar från drygt 1100 personer. Nu väntar intervjuer med idrottare, tränare och supporters.

Det är en splittrad bild kring hur pandemin slår och det beror på ett flertal olika faktorer. Det kan handla om lag- eller individuell idrott, idrotter med närkontakt eller ej, om man idrottar ute eller inne samt geografiska skillnader. Men variationen har även att göra med på vilken nivå man utövar sin idrott och vilken ålder som utövarna har.

Som är välbekant agerade Sverige som land annorlunda i jämförelse med många andra länder när pandemin slog till. Det var inte lika tydliga nedstängningar samt restriktioner och det handlade om att balansera en begränsning av smittspridningen med att lindra pandemins ekonomiska följder. Detta visade sig även när det gällde idrott och motion där mycket av tävlingsidrotten omgående stängdes ner, medan det fanns en öppenhet kring hur träning och viss tävlingsverksamhet kunde bedrivas. Det uttalades rekommendationer om att undvika kroppskontakt och träning inomhus samt att begränsa seriespel, cuper och resor.

Detta agerande har förstås inneburit ett hårt slag för i synnerhet elit- och tävlingsidrotten, inte minst för de stora publiksporterna i framförallt flera lagbollspel. Men det gäller även andra publikstarka idrotter som tvingats till att stänga ner sin verksamhet. Det innebär stora ekonomiska tapp i form av exempelvis uteblivna match- och tävlingsintäkter, minskat sponsorintresse och inskränkt medial bevakning. Vad de långsiktiga konsekvenserna blir är omöjligt att säga – det handlar bland annat om hur lång pandemin blir, vilka restriktioner som kommer att gälla framöver och vilket statligt stöd som kommer att ges.

Studierna visar också, i nära koppling till elit- och tävlingsidrotten, att supportrar är påverkade på skiftande sätt. Å ena sidan finns det supportrar som anger att de har haft möjlighet att utöva mer idrott själva och ägna sig mer åt umgänge med familjen. Men å andra sidan finns det supportrar som uttrycker ett stort tomrum där man tappar sina sociala kontakter, hamnar mer framför TV:en, rör sig mindre och känner sig deppiga. Så det är en delad bild.

Enligt resultaten verkar idrotts- och motionsutövandet ha minskat mest bland de yngre. Det gäller dels att träningsaktiviteterna i framförallt inomhus- och kontaktidrotter har ställts in eller minskat i omfattning. Men forskarna relaterar också tillbakagången till den nedstängning av gymnasiet som gjordes i våras med distansarbete hemifrån. Ungdomar verkar ha haft svårare än vuxna att finna alternativa rörelseaktiviteter när både skolans och delvis föreningars idrottsverksamhet har begränsats. När det gäller vuxna så verkar det generellt inte ha blivit mindre träning och motion, men det sker delvis på andra sätt. Man går mindre till gymmet, men tar istället mer promenader, löprundor och cykelturer.

Föga överraskande är det utomhusidrotter, och i synnerhet de som inte innebär närkontakt, som har expanderat under pandemin. Överhuvudtaget har det rörliga friluftslivet ökat. Det ligger i sakens natur men det det går stick i stäv med den utveckling som vi sett på senare år som ibland betecknas som ”inomhusfiering”, det vill säga att traditionella utomhusidrotter flyttar allt mer inomhus. Nu ser vi istället goda exempel på inomhusidrotter som flyttar sina aktiviteter utomhus. Frågan är vad detta kommer att få för långsiktiga effekter? Denna ”utomhusfiering” har dock inte varit lika enkel att förverkliga i samma omfattning över hela landet då det i södra delen av vårt land funnits bättre möjligheter att tidigare rent årstidsmässigt förlägga aktiviteter utomhus. Men det är även andra faktorer som bidrar till ökningen av utomhusaktiviteter som handlar om inskränkningar i vårt resande, vilket i sin tur innebär att vi aktiverar oss mer på hemmaplan, och att fler har haft möjlighet att vara flexibla i sitt arbete när det blivit mer jobb hemifrån.

Det finns alltså både förlorare och vinnare som en följd av pandemin. I aktuella ”spaningar” från Riksidrottsförbundet uttrycks en risk för att cirka tio procent av landets idrottsföreningar kan tvingas att lägga ner och att hälften av föreningarna måste minska sitt aktivitetsutbud. Det uttrycks även en farhåga att medlemsantalet kommer att minska rent generellt. Det skulle i så fall spä på den nedåtgående trend som funnits ett antal år. Vidare påpekas risken att det kan bli ännu större skillnader när det gäller idrotts- och motionsutövande utifrån socioekonomiska parametrar. Alltså att de som har goda ekonomiska och sociala möjligheter gynnas i den rådande situationen.

Men som framgått växer olika utomhusidrotter och överhuvudtaget intresset för fysisk träning i utomhusmiljöer. Det talas om att fysisk aktivitet kan ha fått en ny våg, och som kan attrahera nya målgrupper, genom det som skett. Vi ser även en digital omställning som ger utrymme för innovativa sätt att tävla och träna tillsammans utan det rent fysiska mötet. Idrott och motion i närområdet ökar och vi umgås samt aktiverar oss utomhus.

Så det går att utläsa både risker, möjligheter och utmaningar under den rådande pandemin och den tid som kommer efter. Med all respekt för den tuffa verklighet som råder kan det förhoppningsvis i många föreningar också bli en ”väckarklocka” som kan stimulera till en kreativ och ändamålsenlig utveckling.

 

Källor

PODCAST: Så söker du miljardstödet

Den 15 oktober öppnar ansökan för att söka coronakompensationsstöd för hösten 2020. Detta är pengar som regeringen har skjutit till. Regeringen har beviljat en miljard kronor och denna miljard kommer att fördelas på två perioder, kvartal tre och kvartal fyra. I våras gick ett liknande kompensationsstöd ut till föreningslivet, det för kvartal två.

I podcasten Här pågår föreningsidrott intervjuas Peter Eriksson från Riksidrottsförbundet. Peter jobbar som verksamhetscontroller med särskilt ansvar för bidragsfrågor. I podcasten svarar han på frågor om hur processen går till från regeringsbeslut till utbetalning till idrottsföreningar. Ska ni söka stöd rekommenderar vi er att lyssna på denna 28 minuter långa podcast!

Vill du läsa mer om stödet samt få info om hur du gör för att faktiskt fylla i ansökan ska du läsa mer HÄR. 

 

VIDEO: ”Det fina med styrketräning? Det är en så potent träningsform!”

2020-09-15

Bör egentligen barn och ungdomar styrketräna? Hade du frågat gemene idrottsledare för 10-15 år sedan hade nog svaret blivit ”nej, det är skadligt”. Idag vet vi mer. I en videointervju med en av Sveriges ledande forskare på området – Jesper Augustsson – diskuterar vi styrketräning för barn och ungdomar.

Hur mycket bör man styrketräna? Är det direkt på skivstången som gäller och hur kan ledare tänka när det kommer till att kombinera ordinarie idrott med styrketräning? Dessa är några av frågorna vi diskuterar i videointervjun med Jesper. Jesper betonar också att styrketräning passar allra bäst som komplement till någon annan aktivitet, detta eftersom det är en så ”potent träningsform”.

Jesper har även en egen YouTube-kanal där han fördjupar sig i dessa frågor. Du når den HÄR.

Jesper Augustsson jobbar som docent på Linnéuniversitetet i Kalmar. Han är också sjukgymnast och har ett stort intresse i styrketräning.

Vill du läsa mer om den studie som Tonkonogi publicerade för RF 2009 finns den här.