2022-05-16
Arne Rosendal Hansen och Haris Pojskic jobbar bägge på Linnéuniversitetet i Växjö. Deras specialområden handlar om fysträning och fystester. I ett samtal med Mats Glemne pratar duon om fystester för barn och ungdom.
Arne Rosendal Hansen och Haris Pojskic jobbar bägge på Linnéuniversitetet i Växjö. Deras specialområden handlar om fysträning och fystester. I ett samtal med Mats Glemne introducerar duon ämnet fystester.
2022-05-13
Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
”Att testa eller att inte testa, det är frågan” sa nog aldrig William Shakespeare, men hade han varit ungdomstränare i Sverige 2022 hade han förmodligen gått i dessa tankar. Att fysiska tester förekommer på elitnivå vet nog de flesta tränarna, men när ska man egentligen börja testa? Och varför ska man testa? Och om man ska göra det, hur gör man det på rätt sätt? Dessa frågor ska vi försöka besvara i månadens nyhetsbrev från Centrum för idrottsutveckling.
Vi börjar med det mest grundläggande – vad är egentligen ett test? Janne Carlstedt, tidigare idrottschef på Bosön och författare till flertalet böcker inom träningsområdet har definierat tester som ”Ett standardiserat normerat prov som används till att mäta fysiska eller psykiska egenskaper eller tillstånd”.
I detta nyhetsbrev kommer vi fokusera på de fysiska testerna. Det handlar alltså om att mäta olika förmågor, göra det flera gånger om över tid och på samma sätt varje gång. Inom testlära pratar man ofta om reliabilitet, att testet är pålitligt och mäter samma sak när det upprepas, och validitet, att testet verkligen mäter det man efterfrågar. Några faktorer som påverkar dessa faktorer är testpersonens allmäntillstånd, kommunikationen mellan testare och testperson, typ av test, mätutrustningens funktion och testledarens kompetens.
Att testa aktiva idrottare, unga som gamla, har flera syften. Det primära och tydliga är att det utvärderar träningen och förhoppningsvis visar på en utveckling – att den aktiva blir bättre på det specifika momentet. Testen kan såklart också visa en negativ utveckling och då gäller det förstås att tillsammans med den aktive utvärdera orsaken till detta.
Men tester handlar inte bara om att påvisa fysisk utveckling, det är även ett motivationsverktyg. Att låta de aktiva se sin egen utveckling. Att få ett ”kvitto” på att man blir starkare, snabbare, rörligare eller uthålligare bidrar till en ökad motivation.
Även på elitnivå används testande som en motivationsfaktor. Friidrottstränaren Vesteinn Hafsteinsson berättade i en intervju i podcasten Här pågår föreningsidrott att hans adept Daniel Ståhl inte behöver träna så mycket maxstyrka med hantlar och skivstång för att bli en bättre diskuskastare rent fysiskt. Men det finns ändå med i träningsplaneringen eftersom Ståhl utvecklas psykiskt av att slå sina egna personliga rekord i olika träningslyft.
När du som ledare kommit fram till vilka förmågor som ska testas gäller det att hitta tester som passar. Om du behöver hjälp och stöd finns det olika testbanker att ta hjälp av. Du kan exempelfins finna dessa via enklafystester.se. Be din förenings idrottskonsulent på RF-SISU om hjälp med inloggning.
Några saker att tänka på kan vara:
Nu har vi kommit till tiotusenkronorsfrågan, när ska man egentligen börja med fystester i den vardagliga verksamheten?
Eftersom träningsbarhet av olika fysiska förmågor (styrka, uthållighet, rörlighet etc.) varierar i olika åldrar är det särskilt viktigt att tänka igenom målet med testningen. Exempelvis är maximala styrketester av barn som inte genomgått puberteten onödiga, och troligtvis direkt skadliga, ur fysiologisk synpunkt. Däremot kan olika fysiska tester vara motivationshöjande och kan därför införas redan i unga åldrar och innan man har växt färdigt. Det handlar om hur man genomför testerna. Vi kommer att utveckla denna viktiga fråga i den intervju som finns i nyhetsbrevet.
2022-04-14
Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
”När jag skulle slussas in i damlaget så hade jag en tränare som trodde väldigt mycket på mig och lät mig göra min grej och stöttade mig väldigt mycket. Och då blev det att när jag gick från juniorinnebandyn till seniorinnebandyn och fick ut mitt spel så blev det lite att jag slog igenom. Och det tycker jag är mycket också tränarens förtjänst. Jag var ganska ung då och då vill man ju gärna ha lite förtroende och en bra relation så.”
”Och då när man har många som drar i en i den åldern, att man då kan ha någon som man har ett stort förtroende för och som man kan bubbla olika frågor med. Det kan ju vara vad som helst, flytta hemifrån, laga mat, skolan, träning. Att man ser att folk är olika. Inte bara såhär; du är sprinter eller du är hoppare, du kan vara väldigt olika fast du är en typ.”
”Han har nog spelat den största rollen. Han och jag har varit från dag ett, vi har varit som en person och vi har synkat. Det är inte bara jag och min coach utan han har varit en kompis till mig, en polare, han skulle kunna vara den jag, om några år då, går ut och tar en öl med och snackar världsproblem med. Den rollen lite mer. Och jag tror att det har spelat en oerhört stor roll i hur vårt samarbete fungerar.”
Det här är exempel på uttalanden från en aktuell studie där medarbetare vid Linnéuniversitetet har intervjuat ett 15-tal elitidrottare. Studien handlar om tränarrollen och något som på engelska benämns Care in coaching. Översatt till svenska betyder det ”omsorg i tränarskapet” som står för ett sätt att träna och leda som tar god hänsyn till helheten som finns kring de aktiva.
Resultaten visar att tränare spelar en avgörande roll för att skapa en miljö som inte bara bidrar till att de aktiva utvecklar sin fysiska skicklighet och mentala förmåga utan, kanske ännu viktigare, också utvecklar ”mänskliga färdigheter, life skills”. Det handlar om att växa som människa med förmågor som exempelvis en god självkänsla, stor empati och uppleva att man har ”makten” över sitt liv.
Sättet att fungera som tränare på detta ”omhändertagande sätt” bygger på en relation mellan aktiv/aktiva och tränare där den aktive vill bli omvårdad och att tränaren agerar för den aktives bästa utan att förvänta sig några belöningar för detta. Som tränare bryr man sig om de aktivas samlade situation i en roll där man ser det naturligt att inte ”bara” fungera som idrottstränare utan också som vän, kamrat, följeslagare etc. I studien beskrev de elitaktiva att de fick en stark och långvarig relation med tränaren, som även innebar en vänskap och ett stöd i vardagen.
Frågorna är också aktuella i ny forskning från Norge som betonar vikten av talangutveckling med fokus på hela människan. Heidi Haraldsen vid Norges Konsthögskola har studerat ungdomar som satsar mot elit i såväl idrott som balett och klassisk musik och visar att det är en mycket liten skillnad mellan att sikta mot att bli bäst och lyckas i jämförelse med överträning och utbrändhet. Haraldsen och ett flertal andra forskare lyfter vikten av talangutveckling utifrån en helhetssyn, det vill säga att se till den aktives samlade situation och belastning. Mottot är att för att prestera bra måste du må bra och då gäller det att utveckla hela människan och inte enbart idrottaren. Båda delarna förstärker varandra och det ena kan inte uppnås utan det andra. Det är grundläggande att prestation på toppnivå innebär och fordrar att man växer och utvecklas som person. Man lägger sig inte enbart vinn om att prestera på topp utan att även om att utveckla livsfärdigheter, möjliggöra dubbla karriärer och bry sig om tiden efter idrottskarriären.
I nedanstående figur beskrivs viktiga kännetecken för två skilda sätt att se på talangutveckling.
Som framgår har tränare en viktig roll för att stödja välbefinnande och motivation, samt minska risken för psykisk ohälsa. Grundsynen är att tränarna arbetar med människor, inte maskiner, och det handlar inte enbart om de idrottsliga delarna utan också om de aktivas samlade situation – de utvecklar människor för livet. För att det ska bli verklighet betonas vikten av att tränare även besitter pedagogisk och psykologisk kompetens. För dig som vill läsa mer kolla gärna Haraldsens artikel på Idrottsforskning.se.
Studierna är gjorda med elitidrottare och idrottare med ambitionen att bli elit och därför är det viktigt att ställa sig frågan: Vilken betydelse kan resultaten ha för en vardaglig idrottslig verksamhet med exempelvis barn och ungdomar?
En känd kanadensisk idrottsprofessor, Jean Côté, förespråkar en viss typ av ledarskap som är särskilt lämpat för barn- och ungdomsidrott och som ligger nära tankarna kring ”den omvårdande tränaren”. En viktig del i detta ledarskap är nämligen att man som tränare bryr sig om hela människan. Det är ett ledarskap där man som tränare också intresserar sig för andra saker i de aktivas liv som till exempel skola och vänner. Men det måste vara ”äkta” och inte ”påklistrat”, med exempelvis kommentarer som inte visar på ett genuint intresse för den aktive. Côté påpekar att det ofta kan vara den egenskapen hos tränare som får ungdomar att fortsätta med en idrott, snarare än hur duktiga de är som tränare i själva idrotten. Han menar också att även om vissa tränare har det mera naturligt i sig så kan man lära sig att fungera mer på detta sätt.
Så du som fungerar som tränare i något sammanhang får gärna ställa dig frågan: Hur kan jag om möjligt bli en mer omhändertagande, omvårdande tränare som tar hänsyn till helheten kring de aktiva?
Håkan Widlund och Karin Torneklint har tränat friidrottare som Karolina Klüft och Sanna Kallur. Idag är de verksamma i IFK Växjö samt Svenska bandyförbundet, men med alla sina år i branschen har de ve verkligen fått praktisera sitt omvårdande ledarskap. Behöver man vara ledare även utanför det idrottsspecifika?
2022-02-15
Foto: Dennis Ylikanga/Bildbyrån
Vi har träffat Linda Bakkman som jobbar som kostrådgivare åt Svenska olympiska kommitteen. Hon är också näringsfysiolog och doktor i medicinsk vetenskap. I ett digitalt samtal är grön kost (vegetariansk och vegansk) mat på tapeten. Är det en trend bland idrottare? Går det att prestera på topp utan animaliska produkter och vilka medskick har hon till barn- och ungdomsföreningar?
Linda är en aktiv part i SOK:s satsning Vego i världsklass. Läs mer om det HÄR.
2022-01-14
Foto: Jeppe Gustafsson/Bildbyrån
Årets första tema för Centrum för idrottsutveckling är ett omfångsrik sådant, vi diskuterar det som kan benämnas som trygg idrott. Trygg idrott kan ses som en positiv och grundläggande utgångspunkt för en välfungerade idrottsverksamhet. En verksamhet som präglas av att alla är välkomna och ges förutsättningar att utvecklas utifrån sina förutsättningar, samtidigt som man blir accepterad som den man är och får ingå i en stimulerande social miljö. Och givetvis en idrott där det inte förekommer några former av mobbning, trakasserier eller övergrepp.
Men området trygg idrott kan också ge sken på motsatta förhållanden. Vi har exempelvis under senare tid hört talas om så kallade inkilningar i både förenings- och idrottsgymnasiemiljöer, men även om ungdomar som far illa genom att man pressas, trakasseras och kränks. Det har i olika studier under det senaste årtiondet uppmärksammats missförhållanden inom idrotterna gymnastik (Stier, 2012) och konståkning (Edlund & Winter, 2020). Men samtidigt är det viktigt att poängtera att det är något som tyvärr kan förekomma i alla idrotter och på såväl barn- och ungdomsnivå som bredd- och elitnivå. En viktig orsak är ledarna och deras sätt att fungera samt kommunicera – precis som de är avgörande för en god idrottslig miljö kan de förorsaka en osund idrottsverksamhet.
Jonas Stier (2020), professor i socialt arbete, som har studerat området väl pekar på vad som gör vissa idrottsmiljöer särskilt sårbara. Risker kan vara slutna och täta grupperingar där det finns brist på insyn och i miljöer där det råder ett uttalat ojämlikt förhållande, det vill säga ett ledarskap som har tolkningsföreträde, gärna utövar kontroll och har stark makt över vad som sägs och görs. Det kan i vissa fall handla om en form av personkult där man som aktiv, förälder och förening har mycket att förlora på att framföra kritik. Det kan även vara miljöer som präglas av osunda ideal om exempelvis kropp, mat, träning och hälsa. Stier påpekar dessutom att kritik som riktas mot barn- och ungdomsidrotten ofta har svårt att få gehör. Det bottnar i att mer enskilda händelser ses som kritik mot den samlade idrotten och då kan i stället de som vittnar om missförhållande bli bemötta med skepsis och tystnad. På något sätt går det som berättas emot idrottens och samhällets bild av att idrotten alltid är bra och rättvis. Men det gäller att inte blunda för dessa händelser som trots allt förekommer frekvent även om i övrigt mycket är välfungerande.
Vad bör då såväl föreningar och förbund som aktiva, föräldrar och andra ledare göra? Vi skissar här några angelägna tankegångar som framför allt är hämtade från Riksidrottsförbundets initiativ kring trygg idrott och resultat från Centrum för idrottsforsknings rapport Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott.
En viktig grund för idrottsföreningar är att ha uppdaterade samt förankrade styrdokument och riktlinjer för verksamheten. Det handlar på en nivå om att anamma den värdegrund som idrottsrörelsen gemensamt kommit fram till och som har fyra fundament:
Men det gäller också att bearbeta och eventuellt omformulera dessa frågor så att det blir en värdegrund som är väl införlivad med den aktuella föreningen eller förbundet – alltså vad står vi för i vår förening respektive förbund. Värdegrunden blir en etisk kompass som visar vägen och utgör ett stöd för att ta beslut och aktivt ingripa på ett bra och konsekvent sätt. I sammanhanget behöver föreningen eller förbundet då dels ha en tydlighet hur värdegrunden kommuniceras, levandegörs och successivt utvecklas, dels vad man gör när värdegrunden bryts och var ansvaret finns för att agera. Det handlar om att ”gå från ord till handling”.
En trygg och utvecklande idrottsmiljö förutsätter även att verksamheten går i linje med barnkonventionen, som är lag sedan ett par år tillbaka. Konventionen utgår från fyra grundläggande principer som alltid bör beaktas, så även inom idrotten:
Även här är det av vikt att det som finns fastställt blir ”verkstad”, dvs. hur ser vi till att barnkonventionen realiseras i vår verksamhet, vad gör vi när den inte följs och var ligger ansvaret.
Andra delar som särskilt lyfts fram i Centrum för idrottsforsknings rapport är att föreningar mera tydligt bör ta den som upplever sig som utsatt på allvar och inte negligera det som framkommer. Kritik och information om oegentligheter ska bemötas öppet, sakligt och respektfullt. I förlängningen innebär det också en skyldighet att vidta åtgärder mot en osund idrottsmiljö eller om ensklida ledare uppträder opassande. Vidare betonas att föräldrar ska försöka ha mer insyn i sina barns och ungdomars idrottande och inte alltid förutsätta att de berättar om något är fel. Det gäller att vara observant på det som sägs om exempelvis mat, skador och sjukdom och överhuvudtaget om enskilda och starka ledare.
Vi kan varmt rekommendera dig som är intresserad av frågorna att ta del av material som:
Edlund, K. & Winter, M. (2020). Idrottsmiljö och hälsa inom svensk konståkning. Utredning. https://www.svenskkonstakning.se/globalassets/svenskakonstakningsforbundet/dokument/om- oss2/vardegrund/slutrapport_idrottsmiljo_halsa_skf_2020.pdf
Norberg, J. (2021). Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott. Statens stöd til idrotten – uppföljning 2020, Stockholm, Centrum för idrottsforskning 2021:1
Stier, J. (2020). Att förstå sårbara och osunda idrottsmiljöer inom barn- och ungdomsidrotten i Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott. Statens stöd til idrotten – uppföljning 2020, Stockholm, Centrum för idrottsforskning 2021:1
Stier, J. (2012). Blod, svett och tårar: Ledarkulturen inom svensk landlagsgymnastik – belyst och problematiserad. Rapport. Västerås: Mälardalens högskola.
2021-12-15
Ur akrivet: Anna Lindberg i fokus, Ulrika Knape Lindberg ur fokus. Foto: Niklas Larsson, Bildbyrån
Anna Lindberg är tillsammans med sin mor Ulrika Knape Lindberg Sveriges bästa simhoppare någonsin. Idag är hon nyligen tillträdd förbundskapten för simhoppslandslaget, men jobbar också med ledarskap och föreläsningar. I detta samtal diskuterar vi Annas syn på att växa upp med föräldrarna som simhoppstränare.
Hur var det egentligen när det blev bråkigt? Kan hon tänka sig att vara tränare för sina barn i framtiden? Och vilka tips vill hon ge till föräldratränare idag?
Reporter är David Faxå.
2021-10-15
Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån
Camilla Strömberg och PG Fahlström på Linnéuniversitetet diskuterar om hur studien gått till och vilka potentiella lösningar som finns. Ledares agerande, eller icke-agerande, blir direkt avgörande och värdegrundsarbete i föreningarna krävs.
Ta del av hela det spännande samtalet här nedanför.
2021-09-15
Foto: Josefine Loftenius/Bildbyrån
Tyvärr kan det i olika idrottssammanhang uppkomma situationer där man skyndsamt behöver ta hand om ett plötsligt sjukdomstillstånd eller en skada. Oftast finns det inte medicinskt kunnig personal på plats och man måste, trots att avsaknad av specifik kunskap, aktivt ingripa. Så frågan är vad man kan och ska göra?
I ett första skede gäller det att utgå från det som naturligt benämns som Första hjälpen. Det handlar om åtgärder som sätts in snabbt för att förhindra att en skada eller sjukdom som uppkommer akut inte förvärras. Som stöd för insatserna i Första hjälpen är det lämpligt att arbeta efter minnesregeln L-ABC, som står för Livsfarligt läge, Andning, Blödning och Cirkulationssvikt. L-ABC står också för vilken ordning man ska prioritera de åtgärder som bör göras. Det är av stor vikt att vi alla kan ge Första hjälpen (L-ABC) efter bästa förmåga.
För att du ska få en god inblick i vad akut skade- och sjukdomsbehandling handlar om, och i synnerhet vad du bör göra när olyckan är framme, har idrottsrörelsen (SISU Idrottsutbildarna) tagit fram ett grundläggande och viktigt utbildningsmaterial. Det är ett webbaserat material med text och korta filmer som finns på en plattform som heter ”Tränarpasset”. Här får du kunskap om:
Ta dig gärna tid att kika på detta utbildningsmaterial som du när genom att klicka här. Det är livsviktig kunskap att ha med sig om olyckan är framme.
The second paragraph shows the value of combining these two disciplinary areas into on program. The third a fitting practical…
[…] ”Simbubblan spricker” – En studie av avslutningsprocessen och varför elitsatsande… […]
[…] Vägarna till eliten – En undersökning av fotbollstränarens sociala bakgrunder – Danie… […]
[…] av aktuell kunskap « Barn och ungdomar med funktionsnedsättningar som inte syns Barnkonventionen och idrottsledares arbets- och förhållningssätt […]
[…] Välkommen till vår nyhetssida – en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap « Att förebygga knäskador…