Centrum för idrottsutveckling

Välkommen till vår nyhetssida - en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap

”Kommande generation måste få uppleva föreningslivet!”

2023-02-15

I en serie intervjuer har Riksidrottsförbundet gjort nedslag runt om i idrotts-Sverige. RF har ställt frågan vad det är som gör att ledarna just är ledare.

Först ut träffar vi Ali Khidear från Linköping och klubben Hemgårdarnas BK. Ali berättar om vikten att våga räcka ut handen, oavsett vem du är, vad du kommer i från och vilket kön du har. Han pratar också om att se människan bakom fotbollsspelaren och vara med på ”hela resan”.

Vidare träffar vi Åsa Christensen, som är verksam i kanotpoloföreningen Isbrytarna från Luleå. Åsa började som hjälpledare, men är nu en ledare med egna grupper och ansvar. Och just den vägen in i en förening är något som Åsa förordar. Att inte överösas med ansvar och uppgifter direkt, utan få prova sig fram även som ledare. ”Att ha någon att hålla i handen”, beskriver Åsa själv det som.

Ta del av ytterligare intervjuer via denna länk:

https://blogg.lnu.se/centrumforidrottsutveckling/?p=907

Vad ger det att vara idrottsledare?

Foto: Petter Arvidsson/Bildbyrån

Vi har i början av hösten 2022 ägnat några av nyhetsbreven åt idrottens s.k. återstart efter de konsekvenser som pandemin har inneburit. Ett av dessa nyhetsbrev fokuserade på ledarsidan, och då bland annat vad som är bra att tänka på när det gäller såväl rekrytering som att behålla ledare. Frågan är fortfarande synnerligen aktuell och därför riktas februari månads nyhetsbrev mer åt värdet av att engagera sig som idrottsledare.

Inledningsvis vill vi dock ”backa bandet” till höstens inspel och tydliggöra vad som både teoretiskt och erfarenhetsmässigt motiverar ledare att engagera sig som idrottsledare. En aktuell teori är den s.k. självbestämmandeteorin (SDT). Teorin pekar på att det är avgörande vilken typ av motivation som vi styrks av, och man skiljer på inre respektive yttre motivation där det är de inre motiven som spelar en väsentlig roll. Med inre motiv avses något som man gör för dess egen skull för att man upplever det som intressant i sig.

SDT-teorin har stor överensstämmelse med studier som gjorts relativt nyligen i Sverige kring vad som motiverar människor att engagera sig ideellt (Aron Schoug). De delar som lyfts som väsentliga för motivation och engagemang är:

  • Sakfrågor – gediget intresse för innehållet i verksamheten och får arbeta med de frågor som man är engagerad i.
  • Livspussel – betydelsen av att få ihop den samlade vardagen där det ideella engagemanget är en del.
  • Beslutsprocesser – ges delaktighet och inflytande i föreningens verksamhet och de beslut som tas.
  • Gruppdynamik – att vara med i en gruppgemenskap med en tydlig roll och ett uttryckligt ansvar.

Utmaningen är hur en idrottsförening kan arbeta med de fyra drivkrafterna. Det gäller att ansvariga, såväl ledare som förtroendevalda, skapar rätt förutsättningar för dem som vill engagera sig.

En äldre undersökning som gjorts vid Linnéuniversitetet (Per Gerrevall m.fl.) visar att de motiv som tränare och ledare har haft för att börja i allmänhet inte är desamma som de har för att fortsätta att engagera sig. De främsta anledningarna till att man engagerar sig som ledare är inte minst kopplade till vara tillsammans med de egna barnen. Det är en slutsats som också dras i nyare studier som visar att eget idrottande leder till en ökad vilja att engagera och i synnerhet om det kopplas till att de egna barnen deltar (Johan von Essen & Susanne Wallman Lundåsen). Andra drivkrafter handlar om intresse för själva idrotten och för att få möjlighet att fungera i själva ledarrollen.

Intresset att fortsätta som ledare stärks av det utgör en stimulans i vardagen genom att det ger avkoppling från ”vanligt” arbete och en rikare social gemenskap. Det sistnämnda såväl med de egna barnen och deras kamrater som andra ledare och föräldrar. Utbytet av att vara tränare och ledare är varierande. De som har intervjuats i undersökningen nämner flera positiva effekter som ger behållning av att vara ledare. Det värdesätts överlag högt och har bidragit till personlig utveckling. Man har lärt sig mycket och lärdomen är inte enbart användbar i idrottsliga sammanhang utan även i exempelvis arbetslivet.

Med tanke på vikten av ideella ledarinsatser i allmänhet och att få tillbaka ledare till idrotten efter pandemin i synnerhet gör nu Riksidrottsförbundet en nationell satsning. Det handlar om att stötta både medlemsförbund och idrottsföreningar att ta fram metoder för att rekrytera tränare och ledare. En del i sammanhanget är intervjuer som gjorts med olika ledare om vad som gör att de engagerar sig. Du får nu chansen att ta del av intervjuerna både korta filmklipp och i textform.

”Därför är jag idrottsledare”

”Kommande generation måste få uppleva föreningslivet!”

Även om du som läser detta och som är idrottsledare är med bland de intervjuade så kan det nog vara bra att stanna upp ibland och ställa sig själv frågan: ”Varför är jag idrottsledare?”. Gör det gärna med kollegor från föreningen/laget/träningsgruppen. Det kan vara ett enkelt sätt att bryta vardagsmönstret!

Källor

von Essen, Johan & Wallman Lundåsen, Susanne (2016). Ideellt arbete inom idrotten. Riksidrottsförbundet, Stockholm: FoU-rapport (2016:3)

Gerrevall, Per, Carlsson, Samanthi och Nilsson Ylva (2006). Lärande och erfarenheters värde – en studie av ledare inom barn- och ungdomsidrott. Riksidrottsförbundet, Stockholm: FoU-rapport (2006:1)

Schoug, Aron (2018). Motivera ideella – om ledarskap, människors behov och drivkrafter. Stockholm: Idealistas.

Barn och ungas delaktighet – viktigt på flera sätt!

Foto: Magnus Lejhall/Bildbyrån

Årets första nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser en aktuell fråga – vikten av barn och ungas delaktighet i idrotten. Som bekant består idrottsrörelsen till stor del av en barn- och ungdomsverksamhet, men frågan är hur pass delaktiga barn och unga är i deras egen verksamhet. Vilket inflytande har de över sin träning och sitt tävlande? Är det ledare och tränare som uteslutande bestämmer vad som gäller? Vilka motiv finns för att utveckla barn och ungas delaktighet och inflytande och vilka vinster kan det bidra till?

Ja, frågorna är många och vi ska försöka svara på dem i detta nyhetsbrev. Enligt såväl Riksidrottsförbundets stadgar som idéprogrammet Idrotten Vill och Riktlinjerna för barn- och ungdomsidrott ska idrott för barn och ungdomar utgå från ett barnrättsperspektiv och följa barnkonventionen. En av de grundläggande principerna i barnkonventionen, som numera är en lag, är att barn under 18 år med beaktande av ålder och mognad har rätt att få sina åsikter hörda och uppmärksammade i frågor som rör dem.

Det finns alltså tydliga formella utgångspunkter för barn och ungas rätt till delaktighet, men det bidrar även till konkreta fördelar i den idrottsliga verksamhet. En viktig del är att en ökad delaktighet främjar lärandet. I pedagogisk forskning om hur vi bäst lär och utvecklas är delaktighet en betydelsefull aspekt. Den som deltar i träning behöver själv förstå vad träningen innebär och göra den till sin. Då är det med all säkerhet inte alltid det mest optimala med en vanligt förekommande tränarmodell som kännetecknas av envägskommunikation, tydliga instruktioner och där tränaren jämt ses som expert. Det finns i stället fördelar med att tillämpa ett tränarskap som uppmuntrar dialog och ett mera undersökande arbetssätt. Att bedriva träning på detta sätt och att man får lära sig nya saker är också bidragande orsaker till att ungdomar stannar kvar i idrotten, en nog så aktuell fråga.

I nyhetsbrevet får du flera möjligheter att ”djupdyka” i frågor kring barn och ungas delaktighet. Vi har bland annat träffat Karin Redelius, professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan, som är en av författarna till en aktuell och angelägen rapport som heter Vår idrott – eller deras? – unga idrottares perspektiv på delaktighet. I en intervju delger Karin det viktigaste som framkommit i undersökningen som är utgångspunkten för rapporten. Givetvis kan du också ta del av hela materialet. Till rapporten finns det också ett användbart arbetsmaterial som en förening, träningsgrupp etc kan tillvarata för att bli bättre på att göra barn och unga delaktiga.– Se materialet här!

Vidare finns det möjlighet att titta på ett intressant seminarium som arrangerades av Centrum för idrottsforskning i höstas under rubriken Så ökar du ungas delaktighet i idrotten. Vid seminariet medverkar också Karin Redelius, och där presenteras även konkreta exempel på arbete med delaktighet från flera idrotter. Dessutom bidrar vi själva med ett exempel på verksamhet för att öka ungas delaktighet och då genom ett ungdomsråd som bildats och verkar i en friidrottsförening. Så det finns mycket att ta del av och vi hoppas på intressant läsning, lyssning och ”tittning”.

 

 

Podcast: Vinna är drivkraften – inte syftet (Nils van der Poel)

2022-12-15

Huvudtalare på Idrottskonferensen var Nils van der Poel. Den forne skridskoåkaren la grillorna på hyllan efter sina dubbla OS-guld och världsrekord i Peking-olympiaden senast. Nu reser han land och rike runt för att föreläsa och samarbeta med olika företag. Nyligen vann han också Svenska dagbladets Bragdguld.

Som en av väldigt få podcastintervjuer satt Nils ned med CIU:s David Faxå och pratade om hans syn på framgångarna, vikten av att ha trivas med livet, att njuta av annat än idrotten, att pressa sig själv och drivkraften i att tävla. Ta del av avsnittet nedan eller sök på ”Här pågår föreningsidrott” i din podcastspelare.

Här länken via Spotify:

Föredrar du att lyssna via Soundcloud finns den länken här:

 

Change the Game – att leda med rörelserikedom som kompass

Vid Idrottskonferensen genomfördes många programinslag genom att ”lära av varandra”, dvs. att olika regionala idrottsorganisationer höll aktuella workshops som var av intresse för idrottsledare från olika idrotter. Konferensen förgylldes också av några externa inslag och ett var organisationen Change the Game. Här följer lite information om organisationen och deras viktiga budskap.

 Change the Game

Change the Game har sitt säte i Umeå men verkar både lokalt, nationellt och internationellt. Verksamheten startade 2014 och drivs idag som en ideell stiftelse som samverkar med ett flertal samhällsaktörer för att främja något som benämns rörelserikedom. Stiftelsen uttalar att de är ett ”kunskapscentrum som bidrar till en hållbar samhällsutveckling genom att skapa och sprida kunskap om rörelserikedom”.

Change the Game verkar och syns på olika sätt. En viktig del är sprida kunskap om vikten av rörelserikedom, och hur man kan arbeta med frågorna genom utbildningsinsatser, olika event och rådgivning. Alltså precis som var fallet på Idrottskonferensen. Andra delar handlar om att driva opinonsbildning och att utveckla nya metoder för rörelseaktiviteter.

Rörelserikedom

Rörelserikedom, eller rörelseförståelse som det också kallas, är ett bredare begrepp än fysisk aktivitet. Det är inspirerat av det engelska uttrycket physical literacy och innebär en förändrad syn på hur människor utvecklar ett livslångt intresse för att röra på sig. Det handlar alltså inte om att vara stark, snabb eller uthållig, utan om att ha tillgång till många olika rörelsefärdigheter i skiftande sammanhang – men också om kunskap om rörelser, motivation, självförtroende och förståelse att leva ett fysiskt aktivt liv. Det berör även vikten av ett socialt sammanhang och att koppla rörelse till glädje och njutning.

Genom att bygga upp en grundläggande rörelserikedom och trygghet i olika rörelseaktiviteter ökar både förmågan och lusten att delta. Detta bidrar till att man vill utveckla mer rörelserikedom. Utan rörelserikedom kan osäkerhet och besvikelse kring fysisk aktivitet uppstå, vilket minskar lusten och kan leda till att fysiska aktiviteter och idrott undviks. Rörelserikedom är därför en viktig grund för fysisk aktivitet rent generellt.

Man kan också tala om rörelserikedom i planering av miljöer, alltså hur man kan planera bebyggelse, aktivitetsytor, naturmiljöer, transporter med mera för att understödja möjligheten att röra på sig. Goda och tillgängliga förutsättningar för rörelse kan vara viktigt ur flera aspekter – exempelvis för en god folkhälsa, ökad inkludering och jämlikhet samt ekologisk hållbarhet.

För dig som vill läsa mer om Change the Game och rörelserikedom kan med fördel ta del av https://change-the-game.se

 

Lärande över idrottsgränserna – Idrottskonferensen på fem minuter

I november ägde en stor idrottskonferens rum i Växjö. Arrangör var RF-SISU Småland. Kring detta cirkluerar december månads nyhetsbrev från CIU.

Konferensen var praktiskt inriktad och syftet var att inspireras, läras och motiveras över idrottsgränserna. Konferensens innehöll matchade väl med idrottens strategiska program Strategi 2025 och flera av de så kallade utvecklingsresorna ”bockades av”. En av resorna är ”Ett stärkt ledarskap”. På det temat diskuterade Smålands Ridsportsförbund om unga ledare och hur dessa kan involveras i verksamheten.

– Vi hoppas att andra idrotter blir inspirerade och ser exempel på hur man kan jobba och vad som har fungerat framgångsrikt för ridsporten. Sen är inte det ett recept för alla, men det kan förhoppningsvis inspirera någon till att ta ett nytt initiativ eller tänka på något nytt sätt, berättade Madeleine Almqvist som var en av ledarna som höll i workshopen.

Organisationerna som var med och höll pass under konferensen var:

Huvudtalare på konferensen var OS-guldmedaljören Nils van der Poel. Nils pratade om hur man genom att träna nytt och träna annat kan bli bäst i historien, men också vikten av att ha balans i livet när man gör det.  Via passade också på att podda med Nils – hör den här!

Läs mer om konferensen samt ta del av dokumentation genom att klicka på denna länk. Du får också kolla på den summerande filmen (ca 5 min klipp) nedan.

Filmen är skapad av Jennifer Backman, RF-SISU Småland.

Att kombinera idrott och studier – vad finns det för möjligheter och hur tas man ut

2022-11-15

Foto: Johanna Lindberg/Bildbyrån

November månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser olika möjligheter som finns för  att kombinera skolgång med idrottssatsning, samt hur man väljs ut och antas. Det är en verksamhet som i huvudsak har funnits, och finns, när man studerar på gymnasiet, men det erbjuds allt fler möjligheter under såväl grundskoletiden som i kombination med vidare studier vid högskola/universitet.

 Ambitionen är att ge en god överblick över hur det fungerar idag och vad vi kan skymta framöver. Dessutom är tanken att ge en tydlig bild över hur antagnings- och urvalsprocesserna ser ut och hur de kan tänkas att utvecklas framåt. Själva överblicken kring idrottsgymnasier beskrivs i denna text, medan möjligheterna för studier efter gymnasiet beskrivs i ett samtal med en av de ansvariga för detta på Linnéuniversitetet, Marie Hedberg. Dessutom diskuteras antagnings- och urvalsfrågorna med Filip Andersson och PG Fahlström som just nu utreder dessa frågor på uppdrag av Riksidrottsförbundet. Vi hoppas på intressant läsning och lyssning.

Idrott och studier på gymnasiet – Bakgrund

Möjligheter till att kombinera studier och idrottssatsning i gymnasieskolan har funnits ända sedan början av 1970-talet. Ungdomar som under sin gymnasietid ville kombinera skolundervisning med en elitsatsning på idrott kunde redan då söka till s.k. Riksidrottsgymnasier (RIG). Detta alternativ var länge rådande, men i samband med införandet av en ny läroplan 1994 ändrades förutsättningarna så att alla gymnasieskolor hade denna möjlighet. Det ledde till en tydlig expansion av antalet utbildningsplatser och ett avsevärt ökat antal elever. Det fanns från 1994 tre varianter av idrottsgymnasier – RIG, regionala och lokala idrottsgymnasier (REG och LOG).

Nästa större förändring skedde år 2011 i samband med införandet av en ny läroplan. Då togs de lokala och regionala utbildningsvarianterna bort och ersattes med utbildningar som är nationellt godkända. Det innebar att det från 2011 finns så kallade Nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU), med målet att utveckla eleverna mot nationell seniorelit, och RIG med fokus mot internationell seniorelit.

Idrott och studier på gymnasiet – omfattning och skillnad mellan RIG och NIU

För närvarande finns alltså två typer av idrottsgymnasier: riksidrottsgymnasier (RIG) och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU). De båda varianterna har en tydlig elitidrottskaraktär och därför får endast RIG och NIU erbjuda studier i ämnet specialidrott som är avsett för utveckling av den idrottsliga förmågan. Ämnet specialidrott är relativt omfattande i den samlade gymnasieutbildningen och handlar vanligtvis om 400 till 700 poäng av totalt cirka 2500 poäng.

För att få bedriva idrottsutbildning krävs både särskilt tillstånd från Skolverket och att man uppfyller de certifieringskriterier som är framtagna av de olika idrotternas specialidrottsförbund. Kriterierna handlar bland annat om idrottslig nivå, volym och könsfördelning. Det som huvudsakligen skiljer RIG och NIU åt är att RIG är riksrekryterande och man som elev får ett så kallat inackorderingsstöd, medan NIU huvudsakligen har lokal/regional antagning och inte samma garantier för inackorderingsstöd (kan se olika ut). Riksidrottsförbundet uttrycker också att ”kraven på socialt omhändertagande är högre inom RIG än inom NIU, exempelvis genom att skolan ansvarar för boende såväl som idrottsliga och studiemässiga delar.”

Inför höstterminen 2020 fanns det i Sverige drygt 15 000 elevplatser i ämnet specialidrott på både RIG och NIU (cirka 5 000 platser/år) fördelade på knappt 50 RIG (28 idrotter) och knappt 500 NIU (45 idrotter). Av de dryga 15 000 platserna var strax över 1000 platser för studier vid RIG.

Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån

Måste man gå på ett idrottsgymnasium för att lyckas idrottsligt?

Svaret på rubrikens fråga är nej, men samtidigt att det råder en stor variation mellan olika idrotter. Claes Nyberg och kollegor gjorde en studie med framgångsrika idrottare från 39 idrotter som avslutande sin idrottskarriär mellan 2002 och 2012. Resultaten visade att många av idrottarna hade gått på idrottsgymnasium, men fler än hälften, 54 procent, hade inte gjort det. Den studien visade också att det var skillnader mellan idrotter genom att det i vissa sporter kunde vara särskilt viktigt att gå på ett idrottsgymnasium för att nå idrottslig framgång. Det handlade om att en del idrotter kräver speciella förutsättningar, och Nyberg nämner alpin skidåkning som ett exempel.

Under det senare år har dock andelen landslagsidrottare som genomgått idrottsgymnasium ökat markant. Ett projekt, genomfört av Linnéuniversitetet, visade att ungefär två av tre av landslagsutövarna har gått på idrottsgymnasium. I lagidrotter var denna andel ännu större och i vissa idrotter, till exempel skidsport, volleyboll och badminton, hade i stort sett samtliga landslagsutövare tidigare gått på idrottsgymnasium. Dessutom framgick att andelen landslagsutövare som gått på idrottsgymnasier var markant högre bland utövarna som var under 25 år.

Den ökade andelen landslagsutövare som genomgått idrottsgymnasium är orsakat av att utbudet av utbildningar har blivit mer omfattande och det därigenom finns ett utökat antal studieplatser. Men det beror också på att möjligheterna som ges trots allt ger avgörande fördelar. I sammanhanget blir det angeläget för olika idrotter och idrottsföreningar att se till att en plats vid ett idrottsgymnasium inte blir ”för avgörande”, det vill säga att dörren inte stängs för en idrottssatsning för de som inte får en plats.

Ansökan, antagning och urval till idrottsgymnasium

Antagningen till idrottsgymnasier grundar sig på två förutsättningar: (1) grundskolebetyg för att söka gymnasieprogram och (2) idrottslig förmåga. Den idrottsliga förmågan bedöms på olika sätt beroende på idrott. Bedömningen kan utgå från rankningssystem (till exempel i simning, friidrott, golf), meriter som deltagande i distriktssamlingar, elitläger, ungdoms-/juniorlandslag eller prövas vid uttagningar. Prövningar sker vanligen med hjälp av övningsmoment och fysiska tester samt intervjuer.

Om man vill söka till ett riksidrottsgymnasium (RIG) görs det inledningsvis till respektive idrott (specialidrottsförbund) för den idrottsliga antagningen. Därefter söker man till den aktuella skolan för antagningen till gymnasieprogram. För den som vill söka en nationellt godkänd idrottsutbildning (NIU) ska man också vända sig till den aktuella idrotten. Antagningen sker sedan vanligen i samverkan mellan skolan och idrotten. Efter den idrottsliga antagningen söker man det gymnasieprogram som är aktuellt. Det finns bra information via bland annat följande länkar:

När det gäller antagning och urval, både hur det fungerar och hur det kan utvecklas, så belyser vi detta mer i ett samtal med Filip Andersson och PG Fahlström från Linnéuniversitetet. Du når samtalet här.

Vad kommer att hända med möjligheten att kombinera idrott och studier på gymnasiet?

Det pågår sedan flera år tillbaka utredning och diskussioner om de gymnasiala idrottsutbildningarna RIG och NIU. Orsaken har sin bakgrund i brister i verksamheten, bland annat när det gäller likvärdighet och rättssäkerhet för eleverna.

Bland annat har det framförts tankar om att de två idrottsgymnasievarianterna RIG och NIU kan ersättas med ett idrottsgymnasiesystem där alla elever ges möjlighet till riksrekrytering och inackorderingsbidrag. Troligtvis med totalt färre platser. Vidare har det uttalats att kurserna i specialidrott kan bli tydligare inriktade mot särskilda idrotter och mer prestationsinriktade. Även urvalsreglerna ska kvalitetsutvecklas.

Men det är som sagt i utredningsstadiet och vi får se vad som händer.

Att kombinera idrottssatsning och studier efter gymnasiet

Möjligheten att fortsätta att kombinera sin idrottssatsning med studier efter gymnasiet, och då på högskola eller universitet, har utvecklats på senare år. År 2015 inrättades både så kallade Riksidrottsuniversitet och Elitidrottsvänliga lärosäten av Riksidrottsförbundet i syfte att stödja möjligheten till dubbla karriärer, alltså karriärer när det gäller både idrott och studier.

Det finns sammantaget närmare 20 lärosäten som är antingen Riksidrottsuniversitet eller Elitidrottsvänliga lärosäten. Enligt Riksidrottsförbundet finns det vissa förpliktelser för lärosätet som kortfattat uttrycks på följande sätt:

  • Individuellt anpassade studier för elitidrottare

Lärosätet ska aktivt ge elitidrottande studenter möjligheten till ett individuellt studieupplägg på ett utbildningsprogram.. Det innebär att lärosätet i största möjliga utsträckning ska erbjuda studenterna anpassade studier vad det gäller föreläsningar, studietakt och tentor. Lärosätet ska även ge stöd för karriärrådgivning, karriärövergångar och karriärutveckling.

  • Utvecklingsmiljö för elitidrottare

Lärosätet ansvarar för att utsedda elitidrottare så långt som möjligt ges stöd för att kunna genomföra en elitsatsning i kombination med akademiska studier. Lärosätet verkar för att stärka elitidrottsmiljön och söker samverkan med lämpliga idrotter (SF) för att ytterligare utveckla denna.

Mer information finns på: https://www.rf.se/RFarbetarmed/Elitidrott/riksidrottsuniversitetochelitidrottsvanligalarosaten/

För att du ska få lite ”inside information” följer här ett samtal med Marie Hedberg som är en av de vid Linnéuniversitetet som arbetar med frågan. Du når samtalet här.

 

 

Källor