Centrum för idrottsutveckling

Välkommen till vår nyhetssida - en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap

Stora utmaningar för att nå alla – att öka deltagande i idrott för flickor med utomeuropeisk bakgrund

2023-12-15

Foto: Anders Forngren / BILDBYRÅN

CIU:s nyhetsbrev har tidigare i år kastat ljus på idrottens viktiga arbete för att motverka segregation och verka för inkludering. Det är en utmaning för såväl hela samhället som för idrottsrörelsen. I detta nyhetsbrev lyfter vi återigen frågan, men då med fokus de hinder för idrott som existerar för i synnerhet flickor med utomeuropeisk bakgrund. Ambitionen är att ge en bild av den rådande situationen och utmaningarna som föreligger, men inte minst delge några viktiga lärdomar att ta med i fortsatt utveckling av en mer inkluderande idrottsverksamhet.

För att ta upp situationen när det framför allt gäller idrottande bland flickor med utomeuropeisk bakgrund, och bidra med utvecklingstankar, utgår vi i första hand från en rapport som Delegationen för migrationsstudier (Delmi) har gett ut och som heter Idrott och hälsa bland flickor – uppfattningar och erfarenheter bland föräldrar från Somalia, Eritrea, Syrien och Sverige. Syftet med rapporten har varit att belysa flickors lägre deltagande genom att ta reda på hur föräldrar med olika bra bakgrunder ser på sina döttrars idrottande och idrottens verksamhet i allmänhet. Därutöver har vi även med resultat och tankar från andra rapporter (se källförteckning), och egna lärdomar genom utvärderingar av olika integrationsinsatser i föreningslivet.

Bakgrund

En av fyra grundläggande principer i idrottsrörelsens värdegrund uttrycks ”Allas rätt att vara med”. Där framkommer att bland annat att barn och vuxna – oavsett bakgrund och förutsättningar – ska känna sig välkomna till idrottsföreningarna. Vidare finns en uttalad målsättning att medlemmarna i idrottsrörelsen år 2025 ska återspegla befolkningen i Sverige. Men verkligheten ser inte riktigt ut så.

I föreningsidrotten finns en underrepresentation av medlemmar med utländskt ursprung och med svaga socioekonomiska villkor. Till det kommer tydliga könsskillnader där pojkar i vissa idrotter deltar lika mycket som de med svensk bakgrund. Men bland flickorna är deltagandet avsevärt lägre, det gäller inte minst flickor som har föräldrar som är födda utanför Europa. En viktig aspekt i sammanhanget är föräldrars/familjens kännedom om hur idrotten fungerar i Sverige. och det engagemang samt stöd som många gånger är avgörande för att barn och ungdomar kommer i kontakt med föreningsidrotten.

Arbete med att öka inkludering – en komplex fråga

Att på olika sätt verka för att öka inkluderingen i såväl vårt samhälle i allmänhet som i idrotten är en fråga med många olika delar. Segregationen utgör ett stort samhällsproblem som förstås inte idrotten kan lösa även om idrottslig verksamhet kan vara ett viktigt medel. Frågan inkluderar allt från insatser ”på golvet” (operativ nivå) till betydelsefulla ställningstagande och åtgärder på regeringsnivå, och dessutom kan frågan relateras till generella ekonomiska och sociala utmaningar.

I idrottsliga sammanhang pekar studier på att det bland annat finns fyra trösklar i inkluderingsarbetet som handlar om:

  1. Etnicitet och kultur – bristande kunskap om och vana av föreningslivet och språkkunskaper.
  2. Ekonomi – ekonomiska möjligheter som påverkar möjligheterna att delta i idrott.
  3. Idrottsspecifika förutsättningar – bristfälliga kunskaper och erfarenheter av idrott i olika sammanhang.
  4. Sociala sidor – idrottsföreningens föreningens förmåga och intresse att ta emot personer som inte tillhör normen.

En utmaning handlar då om hur dessa trösklar på olika sätt kan sänkas för att öka förutsättningarna för en framgångsrik och hållbar inkluderingsverksamhet. Onekligen en fråga på skiftande nivåer och för olika aktörer.

Resultaten från de intervjuer som gjorts med föräldrar från Somalia, Eritrea, Syrien och Sverige klargör att det finns olika tydliga kulturella skillnader när det gäller varför särskilt flickor med utomeuropeisk bakgrund inte deltar lika frekvent i idrottslig verksamhet. En grundläggande skillnad handlar om hur man ser på idrott, vilka idrotten är till för och hur den organiseras. I länderna som de intervjuade föräldrarna kommer ifrån är organiserad idrott i stort sett bara något för talanger som väljs ut. Det finns ingen breddidrott och därigenom inte heller något föräldraengagemang. Det innebär att sättet som vi bedriver idrott på i Sverige är svårt att förstå och det uppfattas många gånger som alltför inrutad och något som konkurrerar med familjens gemensamma tid. Detta har främst en negativ påverkan på deras döttrars deltagande i idrott.

Flickornas låga medverkan i idrottslig verksamhet förstärks också av föräldrarnas tydliga meningar om vad som är flick- respektive pojkidrotter. Exempelvis anser man att fotboll passar pojkar bäst medan idrotter som basket och volleyboll är mer passande för flickor. Det medför i sin tur att det är betydligt lättare att idka fotboll genom en betydligt högre tillgänglighet och närhet till sporten i jämförelse med basket och volleyboll. Vidare uttrycker föräldrarna att pojkar har mer överskottsenergi som de kan få utlopp för genom att idrotta, och att idrotten kan bidra till såväl goda vanor som att man undviker olämpligt umgänge. Flickorna å andra sidan förväntas ta ett större ansvar i hemmet och satsa mer på skolan. Det framkommer även att man som förälder är mer beskyddande gentemot döttrarna. Man är i många fall helt enkelt rädda för att låta flickor gå ut själva, exempelvis att ta sig till en idrottsaktivitet. Allt det här bidrar förstås till att tröskeln är hög för deltagande i idrott för flickor med utomeuropeisk bakgrund.

Författarna summerar sina studier med att ”idrottsrörelsen är väldigt svensk” och svår att begripa för den som kommer utifrån med en annan kulturell bakgrund. Lösningen handlar inte enbart om att föräldrar med en utomeuropeisk bakgrund ska förändra sin syn på idrott utan säkert minst lika mycket om att idrottsrörelsen behöver förändra sig om man vill nå dessa flickor. De skickar också med några rekommendationer:

  • Samarbeta med lokala invandrarföreningar för att introducera barnen i idrottsrörelsen.
  • Följ om möjligt barnen mellan skolan och idrottsaktiviteter för att minska behovet av föräldrastöd, t.ex. inom skolans fritidsverksamhet eller på ideell väg.
  • Erbjud flexibla aktiviteter där föräldrar och barn idrottar tillsammans. Föräldrarna vittnar om att organiserad idrott konkurrerar med familjens gemensamma fritid.

Delar av detta överensstämmer väl med andra studier som trycker på behovet av ett närmare arbetssätt för att både nå grupper som står utanför och för att de ska fortsätta i verksamheten. En del är att idrotten samverkar mer med föräldrarna för att skapa förståelse och tillåtelse för barn och ungdomar att delta. Samtidigt är det en utmaning för representanter från idrottsföreningar att nå föräldrarna. Det finns goda exempel på hur föreningsföreträdare genomför hembesök och skapar en mer personlig kontakt som bidrar till ökat förtroende. Vidare finns ett flertal erfarenheter av en form av lots-/slussningsfunktion. Det handlar om att man är väl medveten om att det är en hög tröskel för att komma in och bli kvar i idrottsföreningars verksamhet som består av kulturella, ekonomiska och språkliga hinder, och försöker agera därefter. Det kan handla om att man stödjer hela processen – allt från att fånga intressen som finns till att man undersöker möjligheter, tar kontakter och är med i inledningsskedet till att aktiviteten förhoppningsvis är befäst. En del i detta slussningsarbetet är då att ha en god föräldrakontakt.

Ja, onekligen är utmaningarna stora när det gäller att öka inkluderingen i idrottsliga verksamheter, och då i synnerhet för flickor med utomeuropeisk bakgrund. Samtidigt är det angeläget att ta tag i utmaningarna och förhoppningen är att de erfarenheter som redovisats kan stimulera till välriktade förändringar och satsningar. I nyhetsbrevet ges också exempel från konkret inkluderingsarbete som kan inspirera och även information om en ny nationell satsning, Idrottsklivet, för att för att skapa en meningsfull fritid för fler barn och unga.

 

Källor

  • Blomqvist Mickelsson, Tony & Lindström, Jonas. (2022). En match utöver det vanliga: Om ett kunskapsbaserat arbetssätt i idrottssvaga områden.
    FoU-rapport 2022. Stockholm: Riksidrottsförbundet, 2022
  • Ekholm, David & Holmlid, Stefan. (2018). Idrott för integration – så blir satsningen hållbar. Svensk Idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/idrott-for-integration-sa-blir-satsningen-hallbar/ Hämtad 23-04-10.
  • Hertting, Krister & Inger Karlefors. (2021). We Can’t Get Stuck in Old Ways’: Swedish Sports Club’s Integration Efforts with Children and Youth in Migration. Physical Culture and Sport, Studies and Research
  • Kassman, Anders & Kneck, Åsa. (2021). Idrott och hälsa bland flickor – uppfattningar och erfarenheter bland föräldrar från Somalia, Eritrea, Syrien och Sverige. Delmi rapport 2021:1. Stockholm: Delmi, 2021

Idrottsklivet – regeringens nya satsning för inkludering

Foto: Mats Andersson / BILDBYRÅN

Idrottsklivet är en satsning i idrottens inkluderingsarbete som görs i syfte att skapa en meningsfull fritid för fler barn och unga. Det är en utveckling av idrottsrörelsens fleråriga arbete med att öka barn och ungas deltagande i föreningsidrotten, att få vara en del i ett sammanhang. Idrottsklivet är en omfattande insats som särskilt riktas gentemot de områden som Polismyndigheten benämner som utsatta, totalt 61 i hela landet. I Småland finns det två områden som faller inom epitetet – Arabyområdet i Växjö och Råslätt i Jönköping. Mer specifikt uttrycks att målsättningarna är att öka:

  • antalet personer, främst barn och unga, som bor i angivna områden och som deltar i föreningsledd idrottsverksamhet.
  • antalet idrottsföreningar som bedriver verksamhet i angivna områden.
  • antalet idrotts- och ungdomsledare som verkar i angivna områden.
  • deltagarnas uppfattning om en mer aktiv och meningsfull tillvaro.

I Idrottsklivet deltar 11 RF-SISU distrikt och 14 specialidrottsförbund (idrotter). Även föreningar vars förbund inte är en del av satsningen kommer att kunna få stöttning via sitt RF-SISU distrikt. Det gäller att skapa förutsättningar, lösningar och modeller som kan verka långsiktigt och som bidrar till en idrott för alla som inte beror på var man bor eller ekonomiska situation.

Som ett konkret exempel genomför fotbollen i startskedet en satsning som benämns ”En bättre väg”. Det centrala är att få fram fler ledare, fler spelare och fler välorganiserade föreningar som kan engagera fler barn och ungdomar med fotboll. För närvarande har ett 50-tal föreningar som verkar i utsatta områden valts ut. Föreningarna kommer att få ekonomiskt stöd för att ställa till förfogande en föreningsutvecklare och fotbollsutvecklare som är lokalt förankrad i området. Målet för satsningen är ge barnen en meningsfull sysselsättning, detta så att förhoppningsvis färre väljer att involveras i destruktiva miljöer och sysselsättningar.

Vill du veta mer om Idrottsklivet, tveka inte att kontakta ditt RF-SISU distrikt eller läsa HÄR.

Svenska Skolidrottsförbundet – en medspelare för ökad rörelse och demokrati i skolan!

2023-11-15

I både oktober och november månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling inriktar vi oss på hur vi kan åstadkomma ökad rörelse genom möjligheterna och kraften som finns via samverkan mellan idrottsrörelsen och skolan. I oktober månad fokuserade vi på Rörelsesatsningen i skolan och i detta nyhetsbrev riktar vi blicken mot Svenska Skolidrottsförbundet och vad de bidrar med.

Bakgrund

I oktober månad gjorde vi en historisk tillbakablick kring samarbetet mellan skolors och föreningars idrottsliga verksamhet. Det har funnits samverkan under många år och en viktig aktör har hela tiden varit Svenska Skolidrottsförbundet – en av Riksidrottsförbundets 72 idrotter/idrottsförbund. Skolidrottsförbundets verksamhet speglar därför väl den utveckling som skett över tid när det gäller samverkan mellan idrotten och skolorna i allmänhet.

Svenska Skolidrottsförbundet bildades redan 1915 och under stora delar av 1900-talet var tävling den dominerande verksamheten. Det var  ”naturligt” att så var fallet eftersom det idrottsliga föreningslivet inte var alls lika utbrett som idag. Man tävlade helt enkelt i stället för sin skola och välkända tävlingar var Skolungdomens, som senare bytte namn till Skol-SM, och ett stort utbud av distriktstävlingar i form av Skol-DM. Men i takt med ett alltmer omfattande föreningsliv blev det under 1900-talets senare del i stället ett ökat fokus och på breddverksamhet och utbildning. Det hade även att göra med att vikten av fysisk aktivitet uppmärksammades allt mer. Delarna kring breddidrott och utbildning har växt sig allt starkare och präglar i mångt och mycket dagens verksamhet i Skolidrottsförbundet.

Verksamhet idag

Vi redogör här för de verksamhetsdelar som utmärker Skolidrottsförbundet idag. I nyhetsbrevet ges det också möjligheter att få mer ”inside information” via såväl film- och poddinslag som intervjuer med ansvariga.

Skol-IF – förening och aktiviteter

En Skolidrottsförening bedriver oftast sina aktiviteter i anslutning till skoldagen, men det kan även ske på exempelvis raster och helger. Föreningen är fristående från skolan, även om ett gott samarbete med skolan är att föredra och som också borgar för långsiktighet. Man kan med fog säga att en Skolidrottsförening är barn och ungas egen förening och grundläggande är att unga leder andra unga. Det innebär att barn och unga själva bestämmer vilka aktiviteter som ska erbjudas. Föreningen är inte begränsad till någon särskild idrott utan kan med fördel inrymma många olika fysiska aktiviteter. Grunden är att rörelseglädje ska vara i fokus samt att barn och unga får möjlighet till kostnadsfria och roliga aktiviteter tillsammans. Utöver olika fysiska aktiviteter kan Skolidrottsföreningen arrangera och delta i tävlingar samt anordna andra mer sociala trivselaktiviteter.

Utbildning av ledare

En förutsättning för att unga såväl leder andra unga i aktiviteter som har ansvar för själva föreningen är att det genomförs utbildningar av olika slag. Skolidrottsförbundet själva tydliggör att utbildning är en viktig del i deras verksamhet och att de strävar efter att vara idrottens ledande ledarskola för unga. Utbildningar inriktas då mot frågor kring praktiskt ledarskap och föreningslära. Utbildningarna syftar också till att utveckla viktiga generella områden som elevdemokrati, inkludering, engagemang och gemenskap.

Det finns även ett mer omfattande ledarskapsprogram som riktar sig mot lite äldre ungdomar, 15-20 år, som är engagerade i antingen en Skolidrottsförening eller i ett regionalt Skolidrottsförbund. Här delges deltagarna djupare kunskap inom idrottens organisation, projektledning och ungas delaktighet och ansvar.

Även om Skolidrottsföreningen till stor del leds av unga är vuxenstödet mycket värdefullt. Vuxenstöd handlar om den eller de som ska stötta och hjälpa de unga i deras arbete med föreningen. Det kan vara en eller flera personer som arbetar på skolan, men det kan även vara någon/några utanför skolan. För att underlätta ett vuxenstöd har Skolidrottsförbundet tagit fram både en särskild utbildning och en Vuxenstödsguide. Önskar någon av er läsare att ta del av guiden så finns den här.

KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT LÄSA MER OM VUXENSTÖD.

En levande Skolidrottsförening

Som en kort sammanfattning på det som noterats kring Skolidrottsföreningar ovan kommer här en beskrivning av fyra punkter för en levande Skolidrottsförening som förbundet har tagit fram.

 

Skoljoggen – ett stort arrangemang i Skolidrottsförbundets regi

Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅNVi avslutar presentationen av Skolidrottsförbundet med att särskilt nämna ett mycket omfattande arrangemang som förbundet anordnar varje år – Skoljoggen. I över 40 år (sedan 1981) har Skoljoggen genomförts. Det är ett löpevenemang, inte en tävling, som vänder sig till barn och ungdomar från förskoleklass till sista året på gymnasiet med syfte att visa på rörelseglädje, hälsa, gemenskap och glädje. Varje förskola/skola har möjlighet att arrangera sin egen Skoljogg, vilket leder till att det finns ett stort utbud av olika roliga och påhittiga arrangemang.

I år deltog över 1000 förskolor och skolor vilket innebar cirka 250 000 deltagare. I samband med Skoljoggen samlas en frivillig Springslant in som går till en förmånstagare. Springslanten 2023 gav cirka 750 000 kronor och används för att stötta Skolidrottsförbundet i Ukraina.

Källor

Idrotten och skolan – tillsammans för ökad rörelse

2023-10-13

Foto: Daniel Eriksson / BILDBYRÅN

I de kommande två nyhetsbreven i Centrum för idrottsutveckling – oktober och november månad – sätter vi fokus på ökad rörelse genom möjligheterna och kraften som finns via samverkan mellan idrottsrörelsen och skolan. I oktober månad belyser vi framför allt den så kallade Rörelsesatsningen i skolan och i november månad riktar vi blicken mot Svenska Skolidrottsförbundet och vad de kan bidra med.

Det har under många år funnits ett samarbete mellan skolors och föreningars idrottsliga verksamhet. Det har inte bara varit ett samarbete vid särskilda tillfällen utan ett av Riksidrottsförbundets alla idrottsförbund är Svenska Skolidrottsförbundet. Skolidrottsförbundets verksamhet över tid visar även på den utveckling som skett rent generellt när det gäller samverkan mellan idrotten och skolorna. Vi ska därför inleda med att titta till historien.

Under stora delar av 1900-talet (Svenska Skolidrottsförbundet bildades 1915) var tävling den dominerande verksamheten. Föreningslivet var inte lika utbrett och det var i stället vanligt att man tävlade för sin skola. Kända tävlingar var Skolungdomens, som senare bytte namn till Skol-SM, och ett stort utbud av distriktstävlingar i form av Skol-DM. Under 1970-talet inleddes diskussioner om dessa tävlingars ”vara eller inte vara”, bland annat beroende på att antalet tävlingstillfällen för ungdomar via sina idrottsföreningar ökade kraftigt.

Successivt blev det under 1900-talets senare del därför ett annat fokus och då på breddverksamhet och utbildning. På utbildningssidan genomfördes många idrottsledarkurser för unga – både för att fungera som aktivitetsledare och för mer administrativa uppdrag. Det var en viktig insats för att öka ungdomars inflytande. Men breddverksamheten har efter hand blivit en större del av såväl skolidrottsförbundets verksamhet som samverkan i allmänhet mellan skolor och idrottsföreningar. Under senare år har samarbetet utvecklats ytterligare och ett väsentligt bidrag har varit ett ekonomisk stöd från statsmakterna till en insats som benämns Rörelsesatsning i skolan.

Orsaken till rörelsesatsningen är att det å ena sidan finns god kunskap om sambandet mellan fysisk aktivitet och såväl fysisk som psykisk hälsa. Detta samtidigt som det å andra sidan finns många barn och unga som inte når de rekommenderade nivåerna av daglig fysisk aktivitet. Det innebär att det ur ett folkhälsoperspektiv är väsentligt att aktivera de som är minst fysiskt aktiva. Det finns också tydliga socioekonomiska skillnader kring vilka som är aktiva – ju bättre sociala och ekonomiska förutsättningar desto mera aktiv. För att nå långsiktiga resultat behöver insatser göras på olika nivåer, men inte minst i de miljöer där barn och unga finns. Givet detta är skolan en viktig aktör, en plats där ”alla finns”. I kombination med idrotten kan även fritiden involveras.

Rörelsesatsning i skolan är alltså ett regeringsuppdrag som påbörjades 2018 med syftet att ge de minst aktiva barnen, framför allt från idrottssvaga områden, möjlighet till mer rörelse och idrott under skoldagen. Satsningen handlar också om att bygga broar mellan barnen, skolan och idrottsrörelsen. Från och med 2021 har rörelsesatsningen blivit en integrerad av Riksidrottsförbundets ordinarie verksamhet och uppdraget är förlängt till 2025. Målen är att till och med 2025 ha nått minst 50 procent av landets skolor (F–6) och att 75 procent av dessa skolor ska ha inlett samverkan med idrottsföreningar.

Under 2022 deltog cirka 1 160 skolor i över 200 kommuner i Rörelsesatsning i skolan. I en nyligen genomförd undersökning framkommer att 85 % av de engagerade idrottsföreningarna tycker att skolsamverkan har ökat deras kunskap om inkludering av nya målgrupper. Nästan lika många (77 %) upplever även att det har bidragit till att få nya medlemmar och nästan hälften (44 %) anser att samarbetet med skolan har medverkat till att verkligen nå nya målgrupper i föreningen. Nycklar för ett lyckat resultat är god dialog mellan skola och förening, ett gemensamt syfte med samverkan samt att man har tydliga förväntningar på varandra.

Intressant att notera är att mycket av den kunskap som genererats nu finns i en webb som riktar sig mot kommuner, skolor, idrottsföreningar och vårdnadshavare. I nyhetsbrevet ges ett flertal exempel på goda insatser och du når kunskapsportalen med stöd och material för rörelsesatsning i skolan HÄR.

Ta också del av vår intervju med projektledaren för Rörelsesatsning i skolan från Småland, samt flertalet goda exempel på hur idrotter kan jobba i skolmiljö.

Källor

 

Vad är Riksidrottsmötet?

2023-07-13

Foto: Tobias Sterner / BILDBYRÅN

Augusti månads nummer handlar om Riksidrottsmötet som genomfördes i slutet av maj i år, och i synnerhet vad som bestämdes samt vilka konsekvenser det får för idrotten de närmsta åren. Men först ska vi ge en kort beskrivning av vad Riksidrottsmötet är och vilken viktig funktion mötet har.

Riksidrottsmötet är egentligen ett samlingsnamn för två årsmöten – Riksidrottsförbundets RF-stämma och SISU Idrottsutbildarnas SISU-stämma. Stämmorna sker parallellt, men när det är antingen RF-specifika eller SISU-specifika frågor så adresseras det tydligt. Riksidrottsmötet genomförs vartannat år och då träffas RF:s olika idrotter (medlemsförbund) och SISU Idrottsutbildarnas medlemsorganisationer. Totalt är det 200 så kallade ombud som möts. Stämmorna för de två organisationerna är idrottens högsta beslutande organ, idrottens riksdag, och kan jämföras med en idrottsförenings årsmöte.

På Riksidrottsmötet delas det ut utmärkelser till idrottsledare som gjort goda och ofta långvariga insatser inom svensk idrott. Men framför allt bestäms på såväl RF- som SISU-stämman vilken inriktning på verksamheten som är aktuell för den kommande tiden och vad som ska gälla kring aktuella policyfrågor.

Andra frågor, som ibland kan vara omdebatterade, är vilka idrotter (medlemsförbund) som ska väljas in i Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna, respektive om det är några som ska uteslutas. I år valdes Svenska Förbundet för Funktionell Fitness och Svenska E-sportförbundet in som medlemmar i Riksidrottsförbundet, medan Sveriges Schackförbund kom med i SISU Idrottsutbildarna. Dessutom väljs Riksidrottsstyrelsen (RS) som är Riksidrottsförbundets beslutande organ. RS består av elva personer. Efter att Björn Eriksson varit ordförande under en längre period valdes nu den tidigare ordföranden i Fotbollsförbundet, Karl-Erik Nilsson, till ny ordförande i både RF samt SISU Idrottsutbildarna. Värt att notera är att det nu är tre smålänningar i styrelsen: förutom Karl-Erik Nilsson är det också Marie Hedberg och Toralf Nilsson.

I detta nummer kommer du att både via film och text få mer ”inside information” om vad som avhandlades på Riksidrottsmötet i maj i år. Trevlig lyssning och läsning!

Nedan kan du se Marie Hedberg förklara vad RIM är (1:42 långt klipp) och hur det egentligen går till ”bakom kulisserna” (2:01 långt klipp).

Nattfotboll – idrottsaktivitet för inkludering

2023-05-15

Foto: Daniel Nilsson/Bildbyrån

CIU:s nyhetsbrev belyser under både april och maj månad idrottens viktiga arbete för att motverka segregation och verka för inkludering. I april månads nummer gjordes ett försök att ge en helhetsbild av den rådande situationen samt vilka utmaningar och lärdomar som finns. Detta nummer riktar sig däremot gentemot ett konkret exempel på arbete för inkludering och för att minska utanförskap – nämligen det som ofta benämns som Nattfotboll eller Midnattsfotboll.

Vad är Nattfotboll?

Nattfotboll är en organiserad form av spontan inomhusfotboll som vanligtvis bedrivs på fredags- eller lördagskvällar. Det behöver inte vara just fotboll även om det förekommer mest, det kan till exempel även vara basket. Tidsspannet är oftast på cirka 2-3 timmar någon gång mellan kl. 19:00-24:00. Nattfotbollen riktar sig till unga mestadels i åldrarna 12 till 25 år, men det finns även yngre och äldre utövare som medverkar. Dessutom är målgruppen ofta ungdomar som bor i områden som har föreningsidrottsliga- och socioekonomiska utmaningar. Syftet är såväl på ett mer övergripande plan att motverka utanförskap och bidra till inkludering som att mera konkret erbjuda en meningsfull sysselsättning och gemenskap på en trygg mötesplats.

Nattfotbollen finns numera på många ställen runt om i landet och kan arrangeras på olika sätt beroende på de lokala förutsättningarna. Verksamheten leds ofta av en lokal idrottsförening som bidrar med ledare som håller i aktiviteterna. I de flesta fall är det en förutsättning med stöd och samverkan med andra aktörer. Det kan handla om att berörd kommun bistår med subventionerad lokal och ekonomiskt stöd. Men det kan även finnas stöd från lokala sponsorer. Vidare kan Nattfotbollen inkludera en annan form av samverkan och då i form av polisen, socialtjänstens fältgrupper eller andra aktörer som arbetar med trygghetsskapande verksamhet.

Intressant att uppmärksamma är att ”konceptet” Nattfotboll i många fall har stöd av stiftelsen Goodsport. Stiftelsen Goodsport är partipolitiskt obunden och icke-vinstdrivande och stödjer verksamheterna bland annat genom sponsoravtal med företag, utbildningsinslag och hjälp med ansökningar samt uppföljningar. När det gäller utbildningar tillhandahålls ett material, Machofabriken, som kastar ljus på normer kring maskulinitet och dess koppling till våld. Goodsport själva uttalar att deras roll i Nattfotbollen är att sprida, utveckla och kvalitetssäkra verksamheten. Det är värt att notera att det inte finns något som hindrar att exempelvis en kommun eller förening arrangerar Nattfotboll utan samverkan med Goodsport.

Två regionala exempel

För att ytterligare få klarhet i vad Nattfotboll kan handla delges här, bland annat genom filminslag, två av många regionala exempel i Småland – IFK Värnamo och Östers IF.

IFK Värnamo

IFK Värnamo startade år 2021 Nattfotboll i centralorten Värnamo. Verksamheten äger rum på fredagar kl. 22:00-24:00 och riktar sig till ungdomar i åldrarna 13-18 år. Under år 2022 utvecklade föreningen Nattfotbollen och drog i gång en motsvarande verksamhet i Rydaholm. Initiativtagare är den kände fotbollsspelaren Alhassan ”Crespo” Kamara. Vi har träffat Crespo för att prata mer om Värnamos utmaningar och tankar.

 

Foto: Axel Boberg / BILDBYRÅN

IFK Värnamo vill finnas i flera orter – se intervjun med Crespo Kamara här!

 

Östers IF

Sedan 2015 har Östers IF arrangerat Nattfotboll i Tipshallen i Växjö under vinterhalvåret. Satsningen ligger under föreningens arbete med olika samhällsinsatser – ”Öster i samhället”. Föreningen uttalar att syftet är att presentera idrott och rörelse och bidra till att få upp ett intresse för att röra på sig. En annan viktig sida är att främja gemenskap, inkludering och trygghet för unga med olika etniska bakgrunder. Under sommarhalvåret fortsätter verksamhet i form av så kallad Kvartersfotboll på en fotbollsarena i en stadsdel.

Foto: Mats Glemne

Östers arbete med nattfotboll blir bara större och större – läs mer här!

Några reflektioner

En välfungerande verksamhet med Nattfotboll fyller förstås viktiga behov – det kan bidra till en meningsfull fritidsaktivitet, verka brottsförebyggande och erbjuda idrottslig verksamhet för en målgrupp som ofta har begränsad tillgång till idrott. Eventuellt kan det också utgöra en brygga till de lokala föreningarnas övriga verksamhet.

Men forskare som har studerat verksamheten uttalar att det gäller att ha rimliga förväntningar – det är inte lösningen på ett samhällsproblem. Segregation och ojämlikhet har ökat i vårt samhälle och visar sig på olika sätt som bostadssegregation, ekonomisk fattigdom och arbetslöshet. I förlängningen påverkar det också möjligheterna till deltagande i idrott. Det påpekas att ett socialt arbete som fokuserar på områdes- eller individnivå inte att i grunden klarar av att förändra de villkor som skapar segregation. Man skulle till och med kunna se en verksamhet som Nattfotboll som ett tecken på ojämlikhet – alltså att det på ett sätt är beklagligt att aktiviteten behövs.

Men det går som sagt inte att bortse från den potential som Nattfotbollen har. Deltagare lyfter i uppföljningar som gjorts betydelsen av alla de möten som görs. Det kan skapas relationer mellan ungdomar från liknande områden och med olika språk och bakgrunder. Även om det oftast inte handlar om möten med ungdomar med svensk bakgrund bidrar Nattfotbollen till viktig integration och gemenskap, och då vanligtvis med andra unga som har liknande livsvillkor. En annan kraft som lyfts fram är de ledarssatsningar som görs genom utbildningar, mentorsprogram med mera. Förutom att det ger möjligheter för ledarna själva kan ledarna utgöra viktiga förebilder för deltagande ungdomar.

Framgångsfaktorer

I april månads nyhetsbrev kastades ljus på några generella framgångsfaktorer för lyckad inkluderingsverksamhet, och dessa har förstås även bäring på Nattfotbollen. Det handlar om lokalkännedom/områdeskapital, dvs. att både ha en insikt för hur levnadsvillkor påverkar arbetet med inkludering och att ha en god bild kring människors villkor och förutsättningar i de stadsdelar/orter som deltagarna kommer ifrån.

Vidare betonades långsiktighet. Det är av vikt att idrottsföreningarna kan arbeta långsiktigt så det inte blir temporära satsningar som är beroende av tillfällig finansiering. Kopplat till långsiktighet finns också betydelsen av att verksamheten är väl förankrad i den arrangerade föreningen och inte enbart ses som en ”sidoverksamhet”. Att ha en inkluderingssatsning som är mer eller mindre bortkopplad från föreningens övriga aktiviteter borgar inte för hållbarhet över tid.

I studier kring mera specifikt Nattfotboll synliggörs vad som är viktigt för att det ska bli en fungerande verksamhet. Det som betonas är vikten av såväl strategisk och organisatorisk kapacitet som förmågan att bygga goda relationer. Det innebär att det inte enbart handlar om att leda och organisera själva fotbollsaktiviteten. Ekholm & Holmlid (2018) talar om tre olika delar i verksamheten:

  1. Praktiken – alltså själva fotbollsspelet och hur aktiviteten genomförs.
  2. Programmet – detta inkluderar delar som rekrytering av ledare, fördelning av arbetet, ekonomisk hantering, rutiner för samverkan med andra aktörer och vana att söka ekonomiska medel.
  3. Förutsättningarna – handlar om de lokala förutsättningar som framför allt präglar uppstarten – exempelvis lämpliga ansvariga föreningar och politiska möjligheterna för att stödja verksamheten.

Det räcker alltså inte att själva praktiken fungerar – för långsiktig och framgångsrik verksamhet är både förutsättningar och det samlade programmet grundläggande. Därför ger författarna följande råd för en framgångsrik etablering av Nattfotboll:

  • Använd etablerade föreningar och organisationer.
  • Fördela arbetsuppgifterna internt med särskilt ansvariga för ekonomiska och organisatoriska frågor.
  • Fördela externa arbetsuppgifter mellan samverkande aktörer, där olika aktörer får bidra med det som de är bra på och engagerade i.
  • Etablera former för regelbunden kontakt och dialog med viktiga aktörer, exempelvis den kommunala förvaltningen.

 

Avslutningsvis vill vi signalera att det är en förhoppning att de lärdomar som presenterats i både april och maj månads nyhetsbrev i CIU kan stimulera till nya och angelägna insatser inom idrotten för att ytterligare bidra till att minska på segregation och utanförskap.

Källor

Blomqvist Mickelsson, Tony & Lindström, Jonas. (2022). En match utöver det vanliga: Om ett kunskapsbaserat arbetssätt i idrottssvaga områden.

  • FoU-rapport 2022. Stockholm: Riksidrottsförbundet, 2022
  • Dahlstedt, Magnus & Ekholm, David. (2019). Midnattsfotboll – ett svar eller symptom på ojämlikhet? i I medlemmarnas eller samhällets intresse? (red. Christine Dartsch, Johan R Norberg och Johan Pihlblad). Stockholm: Centrum för idrottsforskning.
  • Ekholm, David & Holmlid, Stefan. (2018). Idrott för integration – så blir satsningen hållbar. Svensk Idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/idrott-for-integration-sa-blir-satsningen-hallbar/ Hämtad 23-04-10.

Att stödja en positiv kroppsuppfattning hos barn och unga – idrottens möjligheter och skyldigheter!

2023-03-14

Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN

Under senare tid har det medialt synliggjorts en del missförhållanden inom elitidrotten som bland annat handlat om psykiska övergrepp och vikthets, detta i kombination med en tystnadskultur. Det kan leda till en negativ kroppsuppfattning som i sin tur kan utveckla sig till skadliga tränings- och ätbeteenden. Frågan kring hur barn och unga ser på sin kropp förstärks också av de kroppsideal som finns såväl inom olika idrotter som rent generellt i vårt samhälle. Vi vill i detta nyhetsbrev lyfta hur vi kan arbeta med en mer positiv utgångspunkt i detta tuffa ämne!

Det är centralt att idrotten utvecklar åtgärder för att både upptäcka och hantera den problematik som kan förekomma. Dessutom behöver idrotten utveckla verktyg och arbeta förebyggande för att negativa kroppsuppfattningar inte ska slå rot i ungas föreställningsvärld/tankar om sig själva – vad de kan och hur de ser ut. Vi har lyft tangerande frågor i tidigare CIU-nyhetsbrev och då i synnerhet när det gäller området kring relativ energibrist inom idrotten. Är du intresserad av att framför allt ta del av vad man som idrottsledare ska göra om man misstänker en problematik med osunda ät- och träningsbeteenden kan du ta del av ett inslag där forskaren Anna Melin delger sina tankar – se mer här.

Men utöver detta viktiga uppdrag är det också angeläget att arbeta från en mer positiv utgångspunkt, alltså främjande, det vill säga verka för att stärka barn och unga att ha en positiv syn på sin egen kropp i de idrottsliga sammanhang som de deltar i. Det är något som bör inledas tidigt och som kan få gynnsamma följder för hälsa och välmående genom livet.

Det finns många studier kring ungas negativa kroppsuppfattning som exempelvis kan yttra sig i form av missnöje med sin kropp, ätstörningar och felaktiga sätt att träna. Men det börjar komma mer forskning om vad som bidrar till att man tycker om och är nöjd med sin kropp – något som detta nyhetsbrev fokuserar på. Carolina Lunde från Göteborgs universitet är en av dem som har studerat och skrivit en del kring detta område och merparten av nedanstående tankar är hämtade från de sammanfattande slutsatser som Lunde har delgivit.

Rent generellt finns det ett samband mellan att träna/idrotta och ha en mer positiv kroppsuppfattning, detta oavsett vilken idrott det handlar om. Det är det första vi kan konstatera. Det förklaras bland annat av att de upplevda förändringar som det ger att vara fysiskt aktivt påverkar synen på sin kropp på ett positivt sätt. Samtidigt finns det i vissa idrotter en splittrad bild på så sätt att man som aktiv har en god uppskattning av sin kropps funktion i relation till det idrotten man utövar medan det ändå inte överensstämmer med de utseendeideal som råder i samhället. Det behöver heller inte vara ett direkt motsatsförhållande mellan kroppsmissnöje och en positiv kroppsuppfattning – det är exempelvis möjligt att främja en positiv kroppsuppfattning trots att ett visst ogillande av sin kropp finns kvar.

Lunde använder två intressanta begrepp för att diskutera hur man kan se på sin kropp och hur vi bör agera för att stödja en positiv kroppsuppfattning hos barn och unga. De är embodiment (förkroppsligande) och disembodiment (okroppslig). Embodiment står för att man känner sig bekväm i sin kropp samt känner tilltro till den, vilket i sin tur borgar för att kroppen är värd omsorg. En känsla av embodiment är därför grundläggande för en positiv kroppsuppfattning. Disembodiment å andra sidan innebär att man inte riktigt identifierar sig med sin kropp och mer betraktar den utifrån. Det kan leda till att man inte lyssnar på kroppen och till och med agerar på ett för kroppen skadligt sätt. I synnerhet för flickor i ungdomsåren finns det risker att olika erfarenheter som görs utifrån de utseendeideal som råder bidrar till att förstärka negativa frågor kring ”disembodiment”.

Det är viktigt att idrotten på olika sätt förstärker delar som hör till ”embodiment” för att bidra till att barn och unga har en positiv syn på sin kropp. Carolina Lunde tydliggör fyra råd som idrotten bör ta till sig och förverkliga. Läs dessa här:

LÄNK – DE FYRA RÅDEN TILL IDROTTSLEDARE

Vi vill också uppmärksamma att Linnéuniversitetet är i startgroparna för en studie som benämns Flickor är inte små pojkar. Anna Melin leder forskningsprojektet som till en del kommer att handla om att främja välmående hos unga kvinnliga idrottare, bl.a. genom ökad förståelse och accept av den kroppsliga förändring som sker under puberteten samt hur tränare och föräldrar kan stötta. Inom ramen för uppdraget ska utvecklas 12 filmer som ska öka kunskapen om de utmaningar flickor ofta möter i tonåren när de deltar i organiserad idrott. Filmerna kommer att handla om saker som normer om kroppsideal och pubertetsutveckling, men också vad det innebär att träna mycket. De riktar sig främst till flickor i åldern 13–18 år från de fem största idrotterna (fotboll, handboll, friidrott, simning och gymnastik), men även till deras föräldrar och tränare. För mer information, LÄS MER HÄR.

 

Källor

Drakenberg, Karin. (2023). Lär dig tycka om din kropp. 1177.se. https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/behandling–hjalpmedel/behandlingar-vid-psykiska-sjukdomar-och-besvar/lar-dig-tycka-om-din-kropp/ Hämtad 23-02-26

Lunde, Carolina. (2021). Så kan idrottsrörelsen främja ungas positiva kroppsuppfattning. Svensk Idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/sa-kan-idrottsrorelsen-framja-ungas-positiva-kroppsuppfattning/ Hämtad 23-01-30.

Kroppsuppfattning – här är råden idrottsledare bör ta till sig

Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN

Detta är en fortsättning på en text. Läs del 1 här.

Det är viktigt att stödja en positiv kroppsuppfattning hos idrottande barn och unga. I en artikel på Idrottsforum.se skriver Carolina Lunde från Göteborgs universitet om följande fyra råd till idrottsledare:

Uppmuntra unga att uppskatta kroppen utifrån funktion och hälsa

Det är positivt för kroppsuppfattningen att sätta fokus på kroppens funktion, alltså allt det som går att göra med vår kropp. I idrottsliga sammanhang kan det handla om att uppmärksamma när saker fungerar, hur kroppen känns i olika situationer när det går bra och att stödja unga att sätta ord på det man upplever och känner.

 

 Uppmuntra kroppsacceptans

Det är även av vikt för en positiv kroppsuppfattning att acceptera kroppen, det vill säga oss, för vad vi är och kan samt godta de egenskaper som kroppen har – att fokusera på tillgångarna och inte ideal som är omöjliga att förverkliga. Det betyder också att man är accepterande gentemot andras kroppar. Som idrottsledare kan det innebära att tydligt visa att det finns plats för alla i verksamheten samt lägga märke till och uppmärksamma saker som aktiva är bra på, inte bristerna.

 

Skyddande filtrering av kroppsbudskap

Unga med en positiv kroppsuppfattning utmärks av en förmåga att kunna filtrera information som skyddar kroppsuppfattningen, exempelvis kan det handla om att undvika att jämföra sig med kroppsideal som inte är realistiska. Inom idrotten är det därför betydelsefullt att vara medveten om de budskap som unga aktiva möter kring hur man ska se ut och inspirera dem att vara kritiska till det som framkommer. Det kan även handla om att rekommendera de aktiva att avfölja konton i sociala medier som får dem att må dåligt.

 

Utbilda ledare och andra vuxna i frågor som rör kroppsuppfattning och den problematik som finns

Ledare, tränare, föräldrar och andra vuxna som finns med koppling till idrottslig verksamhet spelar förstås en viktig roll, det framgår bland annat ovanstående tre punkter. Det gäller allt från att tidigt identifiera och agera kring eventuella problem med kropp, mat och träning till att förmedla sunda vanor samt undvika att kommentera kroppsform och vikt. För att bli bättre, och mer samstämmiga, kring dessa många gånger svåra frågor kan det vara ändamålsenligt att arrangera utbildningar, mötesplatser etc. Det finns säkert en stor okunskap bland vuxenvärlden vad gäller vilka bilder och kroppar som unga människor möter på olika plattformar och communities som vuxna är frikopplade ifrån. Att tala med barn och unga om detta, om ideal och kroppar är säkert viktiga delar att belysa i utbildningssammanhang. RF-SISU distrikten kan vara behjälpliga med utbildningar kring dessa frågor. Kontakta ditt lokala distrikt för mer hjälp.

 

Ytterligare viktiga tankar hur man kan göra för att lära sig att tycka om sin kropp, men som inte är specifikt idrottskopplade, presenteras på 1177.se av Karin Drakenberg som är verksam på Ätstörningscentrum för barn och unga vuxna. Vill du ta del av en intressant text kan du läsa mer här:

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/behandling–hjalpmedel/behandlingar-vid-psykiska-sjukdomar-och-besvar/lar-dig-tycka-om-din-kropp/

I texten delges bland annat tio råd hur man kan arbeta långsiktigt med sin kroppsuppfattning. De är:

  • Uppskatta kroppen för vad den kan göra och känna i stället för hur den ser ut.
  • Försök var kritisk till orealistiska skönhetsideal och hur de förmedlas i media och i sociala sammanhang.
  • Tänk efter vilka egenskaper du själv uppskattar hos andra människor.
  • Fundera aktivt på vad du uppskattar med din kropp – fokusera på att se dess tillgångar i stället för att leta fel och brister.
  • Rensa i dina sociala medier, sluta följ konton och ta bort appar om de får dig att må dåligt. Fyll ditt mediaflöde med annat innehåll än kropp, träning och kost.
  • Försök att omge dig med människor som uppskattar och intresserar sig för dig för den du är och där kropp och utseende inte är ett samtalsämne.
  • Gör saker där du känner dig bekväm och fri i din kropp, där du känner dig närvarande i både kropp och själ. Är det för dig att dansa, dyka, klättra, spela gitarr, gå i skogen, måla, spela rollspel eller kanske något helt annat?
  • Delta i träning, idrott eller annan fysisk aktivitet som inte fokuserar på kroppsform, vikt eller utseende utan hjälper dig att koppla bort den yttre blicken.
  • Engagera dig i intressen som inte alls har med kroppens utseende att göra.
  • Minska tiden framför spegeln och undvik helt att mäta eller på annat sätt kontrollera, jämföra och värdera din kropp.

Frågorna kring barn och ungas kroppsuppfattning och hur vi inom idrotten kan bidra på bästa sätt är centrala för en trygg och utvecklande idrottsmiljö. Det gäller att aktivt ingripa när problem föreligger men också arbeta både förebyggande med risker som finns och främjande med delar som bidrar till en positiv syn på sin kropp och dess möjligheter. Onekligen viktiga utmaningar!

 

Källor

Drakenberg, Karin. (2023). Lär dig tycka om din kropp. 1177.se. https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/behandling–hjalpmedel/behandlingar-vid-psykiska-sjukdomar-och-besvar/lar-dig-tycka-om-din-kropp/ Hämtad 23-02-26

Lunde, Carolina. (2021). Så kan idrottsrörelsen främja ungas positiva kroppsuppfattning. Svensk Idrottsforskning. https://www.idrottsforskning.se/sa-kan-idrottsrorelsen-framja-ungas-positiva-kroppsuppfattning/ Hämtad 23-01-30.

Change the Game – att leda med rörelserikedom som kompass

2022-12-15

Vid Idrottskonferensen genomfördes många programinslag genom att ”lära av varandra”, dvs. att olika regionala idrottsorganisationer höll aktuella workshops som var av intresse för idrottsledare från olika idrotter. Konferensen förgylldes också av några externa inslag och ett var organisationen Change the Game. Här följer lite information om organisationen och deras viktiga budskap.

 Change the Game

Change the Game har sitt säte i Umeå men verkar både lokalt, nationellt och internationellt. Verksamheten startade 2014 och drivs idag som en ideell stiftelse som samverkar med ett flertal samhällsaktörer för att främja något som benämns rörelserikedom. Stiftelsen uttalar att de är ett ”kunskapscentrum som bidrar till en hållbar samhällsutveckling genom att skapa och sprida kunskap om rörelserikedom”.

Change the Game verkar och syns på olika sätt. En viktig del är sprida kunskap om vikten av rörelserikedom, och hur man kan arbeta med frågorna genom utbildningsinsatser, olika event och rådgivning. Alltså precis som var fallet på Idrottskonferensen. Andra delar handlar om att driva opinonsbildning och att utveckla nya metoder för rörelseaktiviteter.

Rörelserikedom

Rörelserikedom, eller rörelseförståelse som det också kallas, är ett bredare begrepp än fysisk aktivitet. Det är inspirerat av det engelska uttrycket physical literacy och innebär en förändrad syn på hur människor utvecklar ett livslångt intresse för att röra på sig. Det handlar alltså inte om att vara stark, snabb eller uthållig, utan om att ha tillgång till många olika rörelsefärdigheter i skiftande sammanhang – men också om kunskap om rörelser, motivation, självförtroende och förståelse att leva ett fysiskt aktivt liv. Det berör även vikten av ett socialt sammanhang och att koppla rörelse till glädje och njutning.

Genom att bygga upp en grundläggande rörelserikedom och trygghet i olika rörelseaktiviteter ökar både förmågan och lusten att delta. Detta bidrar till att man vill utveckla mer rörelserikedom. Utan rörelserikedom kan osäkerhet och besvikelse kring fysisk aktivitet uppstå, vilket minskar lusten och kan leda till att fysiska aktiviteter och idrott undviks. Rörelserikedom är därför en viktig grund för fysisk aktivitet rent generellt.

Man kan också tala om rörelserikedom i planering av miljöer, alltså hur man kan planera bebyggelse, aktivitetsytor, naturmiljöer, transporter med mera för att understödja möjligheten att röra på sig. Goda och tillgängliga förutsättningar för rörelse kan vara viktigt ur flera aspekter – exempelvis för en god folkhälsa, ökad inkludering och jämlikhet samt ekologisk hållbarhet.

För dig som vill läsa mer om Change the Game och rörelserikedom kan med fördel ta del av https://change-the-game.se

 

Att kombinera idrott och studier – vad finns det för möjligheter och hur tas man ut

2022-11-15

Foto: Johanna Lindberg/Bildbyrån

November månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser olika möjligheter som finns för  att kombinera skolgång med idrottssatsning, samt hur man väljs ut och antas. Det är en verksamhet som i huvudsak har funnits, och finns, när man studerar på gymnasiet, men det erbjuds allt fler möjligheter under såväl grundskoletiden som i kombination med vidare studier vid högskola/universitet.

 Ambitionen är att ge en god överblick över hur det fungerar idag och vad vi kan skymta framöver. Dessutom är tanken att ge en tydlig bild över hur antagnings- och urvalsprocesserna ser ut och hur de kan tänkas att utvecklas framåt. Själva överblicken kring idrottsgymnasier beskrivs i denna text, medan möjligheterna för studier efter gymnasiet beskrivs i ett samtal med en av de ansvariga för detta på Linnéuniversitetet, Marie Hedberg. Dessutom diskuteras antagnings- och urvalsfrågorna med Filip Andersson och PG Fahlström som just nu utreder dessa frågor på uppdrag av Riksidrottsförbundet. Vi hoppas på intressant läsning och lyssning.

Idrott och studier på gymnasiet – Bakgrund

Möjligheter till att kombinera studier och idrottssatsning i gymnasieskolan har funnits ända sedan början av 1970-talet. Ungdomar som under sin gymnasietid ville kombinera skolundervisning med en elitsatsning på idrott kunde redan då söka till s.k. Riksidrottsgymnasier (RIG). Detta alternativ var länge rådande, men i samband med införandet av en ny läroplan 1994 ändrades förutsättningarna så att alla gymnasieskolor hade denna möjlighet. Det ledde till en tydlig expansion av antalet utbildningsplatser och ett avsevärt ökat antal elever. Det fanns från 1994 tre varianter av idrottsgymnasier – RIG, regionala och lokala idrottsgymnasier (REG och LOG).

Nästa större förändring skedde år 2011 i samband med införandet av en ny läroplan. Då togs de lokala och regionala utbildningsvarianterna bort och ersattes med utbildningar som är nationellt godkända. Det innebar att det från 2011 finns så kallade Nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU), med målet att utveckla eleverna mot nationell seniorelit, och RIG med fokus mot internationell seniorelit.

Idrott och studier på gymnasiet – omfattning och skillnad mellan RIG och NIU

För närvarande finns alltså två typer av idrottsgymnasier: riksidrottsgymnasier (RIG) och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU). De båda varianterna har en tydlig elitidrottskaraktär och därför får endast RIG och NIU erbjuda studier i ämnet specialidrott som är avsett för utveckling av den idrottsliga förmågan. Ämnet specialidrott är relativt omfattande i den samlade gymnasieutbildningen och handlar vanligtvis om 400 till 700 poäng av totalt cirka 2500 poäng.

För att få bedriva idrottsutbildning krävs både särskilt tillstånd från Skolverket och att man uppfyller de certifieringskriterier som är framtagna av de olika idrotternas specialidrottsförbund. Kriterierna handlar bland annat om idrottslig nivå, volym och könsfördelning. Det som huvudsakligen skiljer RIG och NIU åt är att RIG är riksrekryterande och man som elev får ett så kallat inackorderingsstöd, medan NIU huvudsakligen har lokal/regional antagning och inte samma garantier för inackorderingsstöd (kan se olika ut). Riksidrottsförbundet uttrycker också att ”kraven på socialt omhändertagande är högre inom RIG än inom NIU, exempelvis genom att skolan ansvarar för boende såväl som idrottsliga och studiemässiga delar.”

Inför höstterminen 2020 fanns det i Sverige drygt 15 000 elevplatser i ämnet specialidrott på både RIG och NIU (cirka 5 000 platser/år) fördelade på knappt 50 RIG (28 idrotter) och knappt 500 NIU (45 idrotter). Av de dryga 15 000 platserna var strax över 1000 platser för studier vid RIG.

Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån

Måste man gå på ett idrottsgymnasium för att lyckas idrottsligt?

Svaret på rubrikens fråga är nej, men samtidigt att det råder en stor variation mellan olika idrotter. Claes Nyberg och kollegor gjorde en studie med framgångsrika idrottare från 39 idrotter som avslutande sin idrottskarriär mellan 2002 och 2012. Resultaten visade att många av idrottarna hade gått på idrottsgymnasium, men fler än hälften, 54 procent, hade inte gjort det. Den studien visade också att det var skillnader mellan idrotter genom att det i vissa sporter kunde vara särskilt viktigt att gå på ett idrottsgymnasium för att nå idrottslig framgång. Det handlade om att en del idrotter kräver speciella förutsättningar, och Nyberg nämner alpin skidåkning som ett exempel.

Under det senare år har dock andelen landslagsidrottare som genomgått idrottsgymnasium ökat markant. Ett projekt, genomfört av Linnéuniversitetet, visade att ungefär två av tre av landslagsutövarna har gått på idrottsgymnasium. I lagidrotter var denna andel ännu större och i vissa idrotter, till exempel skidsport, volleyboll och badminton, hade i stort sett samtliga landslagsutövare tidigare gått på idrottsgymnasium. Dessutom framgick att andelen landslagsutövare som gått på idrottsgymnasier var markant högre bland utövarna som var under 25 år.

Den ökade andelen landslagsutövare som genomgått idrottsgymnasium är orsakat av att utbudet av utbildningar har blivit mer omfattande och det därigenom finns ett utökat antal studieplatser. Men det beror också på att möjligheterna som ges trots allt ger avgörande fördelar. I sammanhanget blir det angeläget för olika idrotter och idrottsföreningar att se till att en plats vid ett idrottsgymnasium inte blir ”för avgörande”, det vill säga att dörren inte stängs för en idrottssatsning för de som inte får en plats.

Ansökan, antagning och urval till idrottsgymnasium

Antagningen till idrottsgymnasier grundar sig på två förutsättningar: (1) grundskolebetyg för att söka gymnasieprogram och (2) idrottslig förmåga. Den idrottsliga förmågan bedöms på olika sätt beroende på idrott. Bedömningen kan utgå från rankningssystem (till exempel i simning, friidrott, golf), meriter som deltagande i distriktssamlingar, elitläger, ungdoms-/juniorlandslag eller prövas vid uttagningar. Prövningar sker vanligen med hjälp av övningsmoment och fysiska tester samt intervjuer.

Om man vill söka till ett riksidrottsgymnasium (RIG) görs det inledningsvis till respektive idrott (specialidrottsförbund) för den idrottsliga antagningen. Därefter söker man till den aktuella skolan för antagningen till gymnasieprogram. För den som vill söka en nationellt godkänd idrottsutbildning (NIU) ska man också vända sig till den aktuella idrotten. Antagningen sker sedan vanligen i samverkan mellan skolan och idrotten. Efter den idrottsliga antagningen söker man det gymnasieprogram som är aktuellt. Det finns bra information via bland annat följande länkar:

När det gäller antagning och urval, både hur det fungerar och hur det kan utvecklas, så belyser vi detta mer i ett samtal med Filip Andersson och PG Fahlström från Linnéuniversitetet. Du når samtalet här.

Vad kommer att hända med möjligheten att kombinera idrott och studier på gymnasiet?

Det pågår sedan flera år tillbaka utredning och diskussioner om de gymnasiala idrottsutbildningarna RIG och NIU. Orsaken har sin bakgrund i brister i verksamheten, bland annat när det gäller likvärdighet och rättssäkerhet för eleverna.

Bland annat har det framförts tankar om att de två idrottsgymnasievarianterna RIG och NIU kan ersättas med ett idrottsgymnasiesystem där alla elever ges möjlighet till riksrekrytering och inackorderingsbidrag. Troligtvis med totalt färre platser. Vidare har det uttalats att kurserna i specialidrott kan bli tydligare inriktade mot särskilda idrotter och mer prestationsinriktade. Även urvalsreglerna ska kvalitetsutvecklas.

Men det är som sagt i utredningsstadiet och vi får se vad som händer.

Att kombinera idrottssatsning och studier efter gymnasiet

Möjligheten att fortsätta att kombinera sin idrottssatsning med studier efter gymnasiet, och då på högskola eller universitet, har utvecklats på senare år. År 2015 inrättades både så kallade Riksidrottsuniversitet och Elitidrottsvänliga lärosäten av Riksidrottsförbundet i syfte att stödja möjligheten till dubbla karriärer, alltså karriärer när det gäller både idrott och studier.

Det finns sammantaget närmare 20 lärosäten som är antingen Riksidrottsuniversitet eller Elitidrottsvänliga lärosäten. Enligt Riksidrottsförbundet finns det vissa förpliktelser för lärosätet som kortfattat uttrycks på följande sätt:

  • Individuellt anpassade studier för elitidrottare

Lärosätet ska aktivt ge elitidrottande studenter möjligheten till ett individuellt studieupplägg på ett utbildningsprogram.. Det innebär att lärosätet i största möjliga utsträckning ska erbjuda studenterna anpassade studier vad det gäller föreläsningar, studietakt och tentor. Lärosätet ska även ge stöd för karriärrådgivning, karriärövergångar och karriärutveckling.

  • Utvecklingsmiljö för elitidrottare

Lärosätet ansvarar för att utsedda elitidrottare så långt som möjligt ges stöd för att kunna genomföra en elitsatsning i kombination med akademiska studier. Lärosätet verkar för att stärka elitidrottsmiljön och söker samverkan med lämpliga idrotter (SF) för att ytterligare utveckla denna.

Mer information finns på: https://www.rf.se/RFarbetarmed/Elitidrott/riksidrottsuniversitetochelitidrottsvanligalarosaten/

För att du ska få lite ”inside information” följer här ett samtal med Marie Hedberg som är en av de vid Linnéuniversitetet som arbetar med frågan. Du når samtalet här.

 

 

Källor