2023-01-13
Vi har träffat friidrottsklubben IFK Växjös ungdomssektion, eller Aktivas råd som de själva kallar det. Linnea Algotsson, Elin Joabsson, Hanna Joabsson och Tilda Holgersson svarar på frågor om deras engagemang, om deras framgångsrika motion och om vad Aktivas råd ser i spåkulan.
Foto: Magnus Lejhall/Bildbyrån
Årets första nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser en aktuell fråga – vikten av barn och ungas delaktighet i idrotten. Som bekant består idrottsrörelsen till stor del av en barn- och ungdomsverksamhet, men frågan är hur pass delaktiga barn och unga är i deras egen verksamhet. Vilket inflytande har de över sin träning och sitt tävlande? Är det ledare och tränare som uteslutande bestämmer vad som gäller? Vilka motiv finns för att utveckla barn och ungas delaktighet och inflytande och vilka vinster kan det bidra till?
Ja, frågorna är många och vi ska försöka svara på dem i detta nyhetsbrev. Enligt såväl Riksidrottsförbundets stadgar som idéprogrammet Idrotten Vill och Riktlinjerna för barn- och ungdomsidrott ska idrott för barn och ungdomar utgå från ett barnrättsperspektiv och följa barnkonventionen. En av de grundläggande principerna i barnkonventionen, som numera är en lag, är att barn under 18 år med beaktande av ålder och mognad har rätt att få sina åsikter hörda och uppmärksammade i frågor som rör dem.
Det finns alltså tydliga formella utgångspunkter för barn och ungas rätt till delaktighet, men det bidrar även till konkreta fördelar i den idrottsliga verksamhet. En viktig del är att en ökad delaktighet främjar lärandet. I pedagogisk forskning om hur vi bäst lär och utvecklas är delaktighet en betydelsefull aspekt. Den som deltar i träning behöver själv förstå vad träningen innebär och göra den till sin. Då är det med all säkerhet inte alltid det mest optimala med en vanligt förekommande tränarmodell som kännetecknas av envägskommunikation, tydliga instruktioner och där tränaren jämt ses som expert. Det finns i stället fördelar med att tillämpa ett tränarskap som uppmuntrar dialog och ett mera undersökande arbetssätt. Att bedriva träning på detta sätt och att man får lära sig nya saker är också bidragande orsaker till att ungdomar stannar kvar i idrotten, en nog så aktuell fråga.
I nyhetsbrevet får du flera möjligheter att ”djupdyka” i frågor kring barn och ungas delaktighet. Vi har bland annat träffat Karin Redelius, professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan, som är en av författarna till en aktuell och angelägen rapport som heter Vår idrott – eller deras? – unga idrottares perspektiv på delaktighet. I en intervju delger Karin det viktigaste som framkommit i undersökningen som är utgångspunkten för rapporten. Givetvis kan du också ta del av hela materialet. Till rapporten finns det också ett användbart arbetsmaterial som en förening, träningsgrupp etc kan tillvarata för att bli bättre på att göra barn och unga delaktiga.– Se materialet här!
Vidare finns det möjlighet att titta på ett intressant seminarium som arrangerades av Centrum för idrottsforskning i höstas under rubriken Så ökar du ungas delaktighet i idrotten. Vid seminariet medverkar också Karin Redelius, och där presenteras även konkreta exempel på arbete med delaktighet från flera idrotter. Dessutom bidrar vi själva med ett exempel på verksamhet för att öka ungas delaktighet och då genom ett ungdomsråd som bildats och verkar i en friidrottsförening. Så det finns mycket att ta del av och vi hoppas på intressant läsning, lyssning och ”tittning”.
2022-12-15
Huvudtalare på Idrottskonferensen var Nils van der Poel. Den forne skridskoåkaren la grillorna på hyllan efter sina dubbla OS-guld och världsrekord i Peking-olympiaden senast. Nu reser han land och rike runt för att föreläsa och samarbeta med olika företag. Nyligen vann han också Svenska dagbladets Bragdguld.
Som en av väldigt få podcastintervjuer satt Nils ned med CIU:s David Faxå och pratade om hans syn på framgångarna, vikten av att ha trivas med livet, att njuta av annat än idrotten, att pressa sig själv och drivkraften i att tävla. Ta del av avsnittet nedan eller sök på ”Här pågår föreningsidrott” i din podcastspelare.
Här länken via Spotify:
Föredrar du att lyssna via Soundcloud finns den länken här:
2022-11-15
Foto: Johanna Lindberg/Bildbyrån
November månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser olika möjligheter som finns för att kombinera skolgång med idrottssatsning, samt hur man väljs ut och antas. Det är en verksamhet som i huvudsak har funnits, och finns, när man studerar på gymnasiet, men det erbjuds allt fler möjligheter under såväl grundskoletiden som i kombination med vidare studier vid högskola/universitet.
Ambitionen är att ge en god överblick över hur det fungerar idag och vad vi kan skymta framöver. Dessutom är tanken att ge en tydlig bild över hur antagnings- och urvalsprocesserna ser ut och hur de kan tänkas att utvecklas framåt. Själva överblicken kring idrottsgymnasier beskrivs i denna text, medan möjligheterna för studier efter gymnasiet beskrivs i ett samtal med en av de ansvariga för detta på Linnéuniversitetet, Marie Hedberg. Dessutom diskuteras antagnings- och urvalsfrågorna med Filip Andersson och PG Fahlström som just nu utreder dessa frågor på uppdrag av Riksidrottsförbundet. Vi hoppas på intressant läsning och lyssning.
Möjligheter till att kombinera studier och idrottssatsning i gymnasieskolan har funnits ända sedan början av 1970-talet. Ungdomar som under sin gymnasietid ville kombinera skolundervisning med en elitsatsning på idrott kunde redan då söka till s.k. Riksidrottsgymnasier (RIG). Detta alternativ var länge rådande, men i samband med införandet av en ny läroplan 1994 ändrades förutsättningarna så att alla gymnasieskolor hade denna möjlighet. Det ledde till en tydlig expansion av antalet utbildningsplatser och ett avsevärt ökat antal elever. Det fanns från 1994 tre varianter av idrottsgymnasier – RIG, regionala och lokala idrottsgymnasier (REG och LOG).
Nästa större förändring skedde år 2011 i samband med införandet av en ny läroplan. Då togs de lokala och regionala utbildningsvarianterna bort och ersattes med utbildningar som är nationellt godkända. Det innebar att det från 2011 finns så kallade Nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU), med målet att utveckla eleverna mot nationell seniorelit, och RIG med fokus mot internationell seniorelit.
För närvarande finns alltså två typer av idrottsgymnasier: riksidrottsgymnasier (RIG) och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU). De båda varianterna har en tydlig elitidrottskaraktär och därför får endast RIG och NIU erbjuda studier i ämnet specialidrott som är avsett för utveckling av den idrottsliga förmågan. Ämnet specialidrott är relativt omfattande i den samlade gymnasieutbildningen och handlar vanligtvis om 400 till 700 poäng av totalt cirka 2500 poäng.
För att få bedriva idrottsutbildning krävs både särskilt tillstånd från Skolverket och att man uppfyller de certifieringskriterier som är framtagna av de olika idrotternas specialidrottsförbund. Kriterierna handlar bland annat om idrottslig nivå, volym och könsfördelning. Det som huvudsakligen skiljer RIG och NIU åt är att RIG är riksrekryterande och man som elev får ett så kallat inackorderingsstöd, medan NIU huvudsakligen har lokal/regional antagning och inte samma garantier för inackorderingsstöd (kan se olika ut). Riksidrottsförbundet uttrycker också att ”kraven på socialt omhändertagande är högre inom RIG än inom NIU, exempelvis genom att skolan ansvarar för boende såväl som idrottsliga och studiemässiga delar.”
Inför höstterminen 2020 fanns det i Sverige drygt 15 000 elevplatser i ämnet specialidrott på både RIG och NIU (cirka 5 000 platser/år) fördelade på knappt 50 RIG (28 idrotter) och knappt 500 NIU (45 idrotter). Av de dryga 15 000 platserna var strax över 1000 platser för studier vid RIG.
Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån
Svaret på rubrikens fråga är nej, men samtidigt att det råder en stor variation mellan olika idrotter. Claes Nyberg och kollegor gjorde en studie med framgångsrika idrottare från 39 idrotter som avslutande sin idrottskarriär mellan 2002 och 2012. Resultaten visade att många av idrottarna hade gått på idrottsgymnasium, men fler än hälften, 54 procent, hade inte gjort det. Den studien visade också att det var skillnader mellan idrotter genom att det i vissa sporter kunde vara särskilt viktigt att gå på ett idrottsgymnasium för att nå idrottslig framgång. Det handlade om att en del idrotter kräver speciella förutsättningar, och Nyberg nämner alpin skidåkning som ett exempel.
Under det senare år har dock andelen landslagsidrottare som genomgått idrottsgymnasium ökat markant. Ett projekt, genomfört av Linnéuniversitetet, visade att ungefär två av tre av landslagsutövarna har gått på idrottsgymnasium. I lagidrotter var denna andel ännu större och i vissa idrotter, till exempel skidsport, volleyboll och badminton, hade i stort sett samtliga landslagsutövare tidigare gått på idrottsgymnasium. Dessutom framgick att andelen landslagsutövare som gått på idrottsgymnasier var markant högre bland utövarna som var under 25 år.
Den ökade andelen landslagsutövare som genomgått idrottsgymnasium är orsakat av att utbudet av utbildningar har blivit mer omfattande och det därigenom finns ett utökat antal studieplatser. Men det beror också på att möjligheterna som ges trots allt ger avgörande fördelar. I sammanhanget blir det angeläget för olika idrotter och idrottsföreningar att se till att en plats vid ett idrottsgymnasium inte blir ”för avgörande”, det vill säga att dörren inte stängs för en idrottssatsning för de som inte får en plats.
Antagningen till idrottsgymnasier grundar sig på två förutsättningar: (1) grundskolebetyg för att söka gymnasieprogram och (2) idrottslig förmåga. Den idrottsliga förmågan bedöms på olika sätt beroende på idrott. Bedömningen kan utgå från rankningssystem (till exempel i simning, friidrott, golf), meriter som deltagande i distriktssamlingar, elitläger, ungdoms-/juniorlandslag eller prövas vid uttagningar. Prövningar sker vanligen med hjälp av övningsmoment och fysiska tester samt intervjuer.
Om man vill söka till ett riksidrottsgymnasium (RIG) görs det inledningsvis till respektive idrott (specialidrottsförbund) för den idrottsliga antagningen. Därefter söker man till den aktuella skolan för antagningen till gymnasieprogram. För den som vill söka en nationellt godkänd idrottsutbildning (NIU) ska man också vända sig till den aktuella idrotten. Antagningen sker sedan vanligen i samverkan mellan skolan och idrotten. Efter den idrottsliga antagningen söker man det gymnasieprogram som är aktuellt. Det finns bra information via bland annat följande länkar:
När det gäller antagning och urval, både hur det fungerar och hur det kan utvecklas, så belyser vi detta mer i ett samtal med Filip Andersson och PG Fahlström från Linnéuniversitetet. Du når samtalet här.
Det pågår sedan flera år tillbaka utredning och diskussioner om de gymnasiala idrottsutbildningarna RIG och NIU. Orsaken har sin bakgrund i brister i verksamheten, bland annat när det gäller likvärdighet och rättssäkerhet för eleverna.
Bland annat har det framförts tankar om att de två idrottsgymnasievarianterna RIG och NIU kan ersättas med ett idrottsgymnasiesystem där alla elever ges möjlighet till riksrekrytering och inackorderingsbidrag. Troligtvis med totalt färre platser. Vidare har det uttalats att kurserna i specialidrott kan bli tydligare inriktade mot särskilda idrotter och mer prestationsinriktade. Även urvalsreglerna ska kvalitetsutvecklas.
Men det är som sagt i utredningsstadiet och vi får se vad som händer.
Möjligheten att fortsätta att kombinera sin idrottssatsning med studier efter gymnasiet, och då på högskola eller universitet, har utvecklats på senare år. År 2015 inrättades både så kallade Riksidrottsuniversitet och Elitidrottsvänliga lärosäten av Riksidrottsförbundet i syfte att stödja möjligheten till dubbla karriärer, alltså karriärer när det gäller både idrott och studier.
Det finns sammantaget närmare 20 lärosäten som är antingen Riksidrottsuniversitet eller Elitidrottsvänliga lärosäten. Enligt Riksidrottsförbundet finns det vissa förpliktelser för lärosätet som kortfattat uttrycks på följande sätt:
Lärosätet ska aktivt ge elitidrottande studenter möjligheten till ett individuellt studieupplägg på ett utbildningsprogram.. Det innebär att lärosätet i största möjliga utsträckning ska erbjuda studenterna anpassade studier vad det gäller föreläsningar, studietakt och tentor. Lärosätet ska även ge stöd för karriärrådgivning, karriärövergångar och karriärutveckling.
Lärosätet ansvarar för att utsedda elitidrottare så långt som möjligt ges stöd för att kunna genomföra en elitsatsning i kombination med akademiska studier. Lärosätet verkar för att stärka elitidrottsmiljön och söker samverkan med lämpliga idrotter (SF) för att ytterligare utveckla denna.
Mer information finns på: https://www.rf.se/RFarbetarmed/Elitidrott/riksidrottsuniversitetochelitidrottsvanligalarosaten/
För att du ska få lite ”inside information” följer här ett samtal med Marie Hedberg som är en av de vid Linnéuniversitetet som arbetar med frågan. Du når samtalet här.
2022-03-15
Det pratas om att det är domarbrist och hårdare klimat på planen. Vi ställde frågorna direkt till två domare, nämligen Vanja Van Beelen (fotboll) och Melker Sonnbjer (ishockey). Men framförallt pratar vi om vilken roll tränaren har kopplat till klimatet, hur föreningar och förbund kan agera för att behålla och rekrytera domare samt hur de ser på domarskapets framtid.
Vi ber om ursäkt för att ljudkvaliteten inte är den krispigaste. Tekniken bråkade med oss under inspelningen.
Mars månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser frågan om tillgången till domare i framför allt lagidrotter och även den situation som domare, inte minst unga domare, upplever att de har. Men innan vi kastar oss in på ämnet, låt oss viga 90 sekunder av våra liv och ta en titt på vilken roll en domare kan ha i en match.
Åter till ämnet. En orsak till att vi uppmärksammar frågan är att det på senare tid har signalerats att det under en längre tid varit problematiskt med såväl tillsättning som nyrekrytering av domare. Det finns även farhågor om att pandemin kan ha spätt på dilemmat. Bland annat för att pandemitiden bidragit till en osäkerhet om domaruppdraget överhuvudtaget blir av eller vilka begränsningar som det kommer att innebära. I sin tur har det lett till avsaknad av både extrainkomster och sociala kontakter från domaruppdraget som gör att flera som verkat som domare har valt att ägna sig åt andra saker.
Men det råder inte en domarbrist rent generellt, det kan se olika ut såväl mellan idrotter som inom idrotter. I samma idrott kan det alltså vara ett stort problem på en del håll i landet, medan det på andra platser är mer begränsat. De som redovisar en tämligen liten problematik delger i några fall exempel på riktade och lyckade insatser som genomförts i form av extra utbildningsinsatser och ett utvecklat mentorstöd för oerfarna domarna.
Men domarbristen och orsakskopplingen till pandemin är av naturliga skäl något som hänt på senare år – det finns andra aspekter som har funnits under en längre tid. En viktig anledning är hur man blir bemött som domare, inte minst som ung och orutinerad. Inger Eliasson från Umeå universitet (2020) har intervjuat unga domare i fotboll och innebandy och samtliga har erfarenheter av kränkningar på olika sätt. Det vanligaste är negativ verbal kommunikation med klagomål över domslut från tränare, spelare och publik, men det kan också vara aggressivt beteende och direkta personangrepp. Men kränkningarna kan även förekomma genom icke verbal kommunikation som exempelvis negativt kroppsspråk, gester, blickar och till och med spottande.
I en nyligen genomförd studie vid Linnéuniversitetet, Slutsnackat (2021), belystes problematiken kring en ökning av disciplinstraff i ungdomsishockey som beror på olämpligt och otillåtet språkbruk. I studien intervjuades bland annat domare och unga spelare och de bekräftar att det blivit vanligare med ett grovt språk som bland annat riktas mot domarna. Samtidigt påpekar flera av de intervjuade att det inte är unikt för idrotten, det grövre språket finns i samhället i stort. Det kan även vara uttryck som den yngre generationen inte upplever som särskilt uppseendeväckande, medan en äldre målgrupp uppfattar det som grovt och kränkande.
Båda studierna tydliggör att kränkningarna i huvudsak sker när domarna dömer pojk-, herrjunior- och herrlag. I matcher på den kvinnliga sidan kan det förekomma, men dels är det inte lika allvarligt dels utförs det då vanligtvis av tränare eller publik och inte av spelare. Det framförs också att damjuniorer överlag är goda förebilder för hur man bör agera gentemot domarna.
Den beskrivna situationen påverkar naturligtvis intresset för att såväl fortsätta som att börja döma olika lagidrotter. Det finns en hel del unga domare som uttrycker att de kan vara oroliga innan de ska döma och fara illa efter, och ibland kan det negativa sitta kvar länge. Om det är en realitet över tid är det sannolikt att man inte fortsätter.
Det är givetvis angeläget att försöka åtgärda och förebygga den situation som verkar råda, det vill säga både minska på (helst ta bort) de olägenheter som domare upplever och arbeta för att de om möjligt inte ska uppstå. Här kan nämnas delar som att utveckla domarutbildningarna, satsa på gediget arbete med mentorer, faddrar, domarcoacher etc. och även lyfta in frågorna i ledar- och tränarutbildningar. Ett flertal domare påpekar att ledarnas/tränarnas beteende både får direkta konsekvenser för domarna, men också indirekta i och med att det ofta ”smittar av sig” på spelarna. I studien Slutsnackat framförs också vikten av att hålla domarsamlingar för att diskutera bedömningar, regeltolkningar, olika case och hur man kan samverka bra med spelare, ledare, föräldrar med mera.
För kännedom finns det en plattform på nätet som heter Schyst idrott, framtagen av Region Värmland i samarbete med idrotten i Värmland, som bland annat belyser hur man som ledare/tränare bör bete sig gentemot domare. Kolla gärna på satsningen Schyst.se och mer specifikt deras domardel.
En något annan vinkling på problematiken är att se mer till främjande aspekter, det vill säga lyfta de positiva aspekterna med att vara domare. Vad upplever exempelvis unga tjejer och killar att det ger att vara domare, vad har de för nytta av det i andra sammanhang m.m. och sedan synliggöra det vid rekrytering av domare och i stöd till domare som är i början av sin karriär. Det kan också handla om att uppmärksamma goda domarinsatser och arbeta med att rekrytera fler kvinnliga domare.
Eliasson, Inger. (2020). Det glömda barnet – emotionella övergrepp mot unga domare i svenska idrottsföreningar
Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Pedagogiska institutionen. Umeå universitet
2022-02-15
Foto: Tobias Sterner/Bildbyrån
Tommy Bolin har gjort sig ett namn som en målglad innebandyspelare från Stockholm. Han slog igenom med dunder och brak i Visby IBK och är idag skarpskjutande forward i Växjö Vipers. 26-åringen siktar på att fortsätta utvecklas som innebandysspelare och vinna titlar. Som ett potentiellt steg mot detta ändrade han nyligen om sin kost totalt.
– Jag pratade med några i laget om det, men det var ingen som direkt trodde på det. Då blev jag ännu mera bestämd, jag ville motbevisa alla att jag kan, säger Tommy Bolin.
I ett samtal med Centrum för idrottsutveckling berättar innebandysspelaren Tommy Bolin om varför han idag äter helt veganskt.
– Jag var vegetarian en period, men jag hittade inte tillräcklig motivation att fortsätta med det då. Så jag började äta allt igen innan jag bestämde mig för att bli vegan. Det är verkligen sjukt stor skillnad på att vara vegetarian och vegan, men samtidigt blev det så mycket tydligare att göra den förändringen. När jag var vegetarian första gången så var det för att minska mitt klimatavtryck och för djurens skull, men det var tydligen inte tillräckligt motiverande. Efter att jag sett en dokumentär på Netflix så ”nördade jag ned mig” rejält i ämnet. Då blev fokus mer på min egen kropp och vad jag faktiskt stoppar i mig. Det var den faktorn som min motivation behövde tror jag.
Hur har du märkt det i ditt idrottande?
– Det har gått lite för kort tid för att göra den rejäla utvärderingen, men det jag har noterat är att jag inte får några ”dippar” under dagen. Tidigare har jag behövt vila i 30 minuter efter lunch. Men jag känner mig fräschare och piggare. Jag kan inte påstå att jag känner mig snabbare eller starkare nu, men inte heller tvärtom. Det är i det vardagliga måendet jag märker det. Och i det mentala…
Utveckla!
– Det känns bra i samvetet. Det är motiverande för mig att sköta kosten generellt. Det är många som säger till mig att ”äter du veganskt kommer du inte få i dig detta eller detta”. Samtidigt kan samma personer leva på ris och kyckling. Det är bara fokus på proteinintaget där. Men så fort det pratas om grön mat så diskuteras det brist av vitamin D, B12 och så där. Jag är övertygad att jag får i mig mer varierad och bättre kost trots att jag exkluderar köttet.
När Tommy berättade för sitt lag om beslutet så skämtades det först bort. Men när det visade sig vara en seriös och genomtänkt kostinriktning från Tommys sida så har acceptansen kommit med tiden, även om det har suttit långt inne. Initialt var vibbarna att det skulle påverka prestationen negativt. Vegansk kost löses av föreningen i samband med resor och övernattningar, men några fördjupande samtal med någon kostrådgivare eller dietister har inte ägt rum.
– Vi får lyssna på någon kostrådgivare och så under försäsong, men annars följs det inte upp kontinuerligt. I alla fall inte senaste åren. I min mening pratas det för lite om kost och också om psykisk hälsa. Samtidigt får vi komma ihåg att nästan alla i laget jobbar eller pluggar vid sidan om. När vi väl är i hallen är det fokus på innebandyn.
Hur är din generella bild kring elitidrott och att äta grönt?
– Att det inte diskuteras så mycket. Det är något jag reflekterat över och försökt initiera. Varför äter vi egentligen som vi gör och varför ifrågasätts det inte? Vi äter det vi är uppvuxna med och är det något fokus som finns är det på proteinet. Jag ser inga tendenser att vi går mot att lyfta diskussionen. Jag kan tycka att föreningar redan med sina yngre spelare bör diskutera dessa frågor. Att det finns alternativ och vad som är för- och nackdelarna. Jag har aldrig fått höra det genom min karriär eller uppväxt.
Vilka tips och medskick vill du ge till ledare och aktiva kring idrott och att äta grönt?
– Jag tror fortfarande det är en del av machokulturen, att det ingår i manlighet att äta kött. Machokulturen tycker jag blir bättre och bättre genom min karriär, så det är nog lite av en generationsfråga. Många av mina lagkamrater är inte riktigt mottagliga för diskussionen utan det skämtas mer på min bekostnad. Jag har inga problem med det skämtandet, men det är svårt att nå fram med budskapet. Så att börja diskutera dessa frågor tidigare med de som har kunskapen är väl mitt medskick.
Bör man som aktiv ligga på sin förening och uppmana till mer diskussion om kost?
– Ja, det tycker jag. Men tror inte ledande personer på det själva så är det svårt. Det har inte riktigt fungerat, oavsett vilka argument jag har använt. Det är svårt att påverka folk… , avslutar Tommy Bolin med en leende suck.
2021-09-15
Foto: Josefine Loftenius/Bildbyrån
Tyvärr kan det i olika idrottssammanhang uppkomma situationer där man skyndsamt behöver ta hand om ett plötsligt sjukdomstillstånd eller en skada. Oftast finns det inte medicinskt kunnig personal på plats och man måste, trots att avsaknad av specifik kunskap, aktivt ingripa. Så frågan är vad man kan och ska göra?
I ett första skede gäller det att utgå från det som naturligt benämns som Första hjälpen. Det handlar om åtgärder som sätts in snabbt för att förhindra att en skada eller sjukdom som uppkommer akut inte förvärras. Som stöd för insatserna i Första hjälpen är det lämpligt att arbeta efter minnesregeln L-ABC, som står för Livsfarligt läge, Andning, Blödning och Cirkulationssvikt. L-ABC står också för vilken ordning man ska prioritera de åtgärder som bör göras. Det är av stor vikt att vi alla kan ge Första hjälpen (L-ABC) efter bästa förmåga.
För att du ska få en god inblick i vad akut skade- och sjukdomsbehandling handlar om, och i synnerhet vad du bör göra när olyckan är framme, har idrottsrörelsen (SISU Idrottsutbildarna) tagit fram ett grundläggande och viktigt utbildningsmaterial. Det är ett webbaserat material med text och korta filmer som finns på en plattform som heter ”Tränarpasset”. Här får du kunskap om:
Ta dig gärna tid att kika på detta utbildningsmaterial som du när genom att klicka här. Det är livsviktig kunskap att ha med sig om olyckan är framme.
The second paragraph shows the value of combining these two disciplinary areas into on program. The third a fitting practical…
[…] ”Simbubblan spricker” – En studie av avslutningsprocessen och varför elitsatsande… […]
[…] Vägarna till eliten – En undersökning av fotbollstränarens sociala bakgrunder – Danie… […]
[…] av aktuell kunskap « Barn och ungdomar med funktionsnedsättningar som inte syns Barnkonventionen och idrottsledares arbets- och förhållningssätt […]
[…] Välkommen till vår nyhetssida – en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap « Att förebygga knäskador…