Centrum för idrottsutveckling

Välkommen till vår nyhetssida - en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap

Barn och ungas delaktighet – viktigt på flera sätt!

2023-01-13

Foto: Magnus Lejhall/Bildbyrån

Årets första nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser en aktuell fråga – vikten av barn och ungas delaktighet i idrotten. Som bekant består idrottsrörelsen till stor del av en barn- och ungdomsverksamhet, men frågan är hur pass delaktiga barn och unga är i deras egen verksamhet. Vilket inflytande har de över sin träning och sitt tävlande? Är det ledare och tränare som uteslutande bestämmer vad som gäller? Vilka motiv finns för att utveckla barn och ungas delaktighet och inflytande och vilka vinster kan det bidra till?

Ja, frågorna är många och vi ska försöka svara på dem i detta nyhetsbrev. Enligt såväl Riksidrottsförbundets stadgar som idéprogrammet Idrotten Vill och Riktlinjerna för barn- och ungdomsidrott ska idrott för barn och ungdomar utgå från ett barnrättsperspektiv och följa barnkonventionen. En av de grundläggande principerna i barnkonventionen, som numera är en lag, är att barn under 18 år med beaktande av ålder och mognad har rätt att få sina åsikter hörda och uppmärksammade i frågor som rör dem.

Det finns alltså tydliga formella utgångspunkter för barn och ungas rätt till delaktighet, men det bidrar även till konkreta fördelar i den idrottsliga verksamhet. En viktig del är att en ökad delaktighet främjar lärandet. I pedagogisk forskning om hur vi bäst lär och utvecklas är delaktighet en betydelsefull aspekt. Den som deltar i träning behöver själv förstå vad träningen innebär och göra den till sin. Då är det med all säkerhet inte alltid det mest optimala med en vanligt förekommande tränarmodell som kännetecknas av envägskommunikation, tydliga instruktioner och där tränaren jämt ses som expert. Det finns i stället fördelar med att tillämpa ett tränarskap som uppmuntrar dialog och ett mera undersökande arbetssätt. Att bedriva träning på detta sätt och att man får lära sig nya saker är också bidragande orsaker till att ungdomar stannar kvar i idrotten, en nog så aktuell fråga.

I nyhetsbrevet får du flera möjligheter att ”djupdyka” i frågor kring barn och ungas delaktighet. Vi har bland annat träffat Karin Redelius, professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan, som är en av författarna till en aktuell och angelägen rapport som heter Vår idrott – eller deras? – unga idrottares perspektiv på delaktighet. I en intervju delger Karin det viktigaste som framkommit i undersökningen som är utgångspunkten för rapporten. Givetvis kan du också ta del av hela materialet. Till rapporten finns det också ett användbart arbetsmaterial som en förening, träningsgrupp etc kan tillvarata för att bli bättre på att göra barn och unga delaktiga.– Se materialet här!

Vidare finns det möjlighet att titta på ett intressant seminarium som arrangerades av Centrum för idrottsforskning i höstas under rubriken Så ökar du ungas delaktighet i idrotten. Vid seminariet medverkar också Karin Redelius, och där presenteras även konkreta exempel på arbete med delaktighet från flera idrotter. Dessutom bidrar vi själva med ett exempel på verksamhet för att öka ungas delaktighet och då genom ett ungdomsråd som bildats och verkar i en friidrottsförening. Så det finns mycket att ta del av och vi hoppas på intressant läsning, lyssning och ”tittning”.

 

 

Återstart – rekrytera och behålla barn och unga

2022-10-14

I nyhetsbreven under augusti, september och oktober ägnar vi oss åt idrottens s.k. återstart efter de konsekvenser som pandemin har inneburit. I augusti sammanfattade vi olika lärdomar som gjorts nationellt, men också mera specifikt i Smålandsregionen. September månads nyhetsbrev riktades mot ledarsidan – hur har idrotterna påverkats och vad kan vara bra att tänka på när det gäller såväl att rekrytera som att behålla ledare. I detta oktobernummer fokuserar vi på återstarten för de aktiva och särskilt barn och ungdomar.

Som välbekant har coronapandemin haft betydande negativ påverkan på idrotten, men det är samtidigt tydliga skillnader mellan olika idrotter. Av naturliga skäl har pandemin drabbat inomhusidrotter mer i allmänhet och kampidrotter samt paraidrotter i synnerhet. Det finns också några få idrotter som upplever att de har ökat sitt medlemsantal, i synnerhet golf, padel och frisbee. Här följer en bild som visar på hur antalet deltagartillfällen (Lokalt aktivitetsstöd) i de 10 största barn- och ungdomsidrotterna har förändrats under både 2019-2020 och 2019-2021 (Riksidrottsförbundet, Två år med corona – mars 2022).

Frågan är i vilken omfattning som barn och ungdomar naturligt kommer tillbaka till idrotten nu när dörrarna har öppnats upp igen och om vi särskilt behöver vara uppmärksamma, och verka för, vad som gör att unga såväl lockas av idrott som stannar kvar eller slutar med idrottslig verksamhet? Som ett bidrag för att göra ändamålsenliga insatser presenterar vi här både några teoretiska och erfarenhetsmässiga tankar.

Ett teoretiskt angreppssätt

Precis som i september månads nummer kring vad som motiverar ledare att engagera sig kan man i diskussionen om vad som motiverar barn och unga att idrotta också utgå från tankarna i den s.k. självbestämmandeteorin (Self Determination Theory, SDT). Teorin tydliggör att det inte är kvantiteten av motivation, exempelvis om den är stark eller hög, som är avgörande utan kvaliteten på motivationen, alltså varför du gör det du gör. Man kan tala om en skala av motivationskvaliteter som går från brist på motivation via yttre motivation till inre motivation. Se nedanstående bild som är utvecklad från Sanna Nordin-Bates inspel vid ett seminarium arrangerat av Centrum för idrottsforskning i juni 2022.

Nedanstående tankegångar kring att förstärka den inre motivationen är i stort hämtade från detta seminarium där, förutom Sanna Nordin-Bates, gäster från olika idrotter medverkade. Vill du ta del av detta intressanta utbildningstillfälle, Bygg barns inre motivation, som arrangerades av Centrum för idrottsforskning kan du gå in på följande länk!

Det är förstås eftersträvansvärt att stimulera den inre motivationen som handlar om själva aktiviteten i sig och att man gillar den. Nordin-Bates menar också att det finns olika kategorier när det gäller att gilla något, det handlar inte bara om ”att ha kul”. Det kan uppträda som:

  • Att veta och lära – om att få utforska, lära, förstå och uppleva att det är meningsfullt
  • Att klara av – om att klara av eller skapa något
  • Att känna stimulans – om att uppleva spänning, glädje, njutning eller få en estetisk upplevelse

Som ledare blir det då angeläget att konkretisera de olika kategorierna – att veta och lära, att klara av samt att känna stimulans – i den vardagliga verksamheten. En utgångspunkt kring hur man kan göra och agera är då självbestämmandeteorin som menar att motionskvaliteten påverkas av tre olika psykologiska behov som benämns:

  • Autonomi
  • Kompetens
  • Tillhörighet

Se nedanstående bild som är också är utvecklad från Sanna Nordin-Bates seminarium i juni 2022.

Nordin-Bates åskådliggör också hur man som ledare kan stödja de tre behoven. När det gäller att befrämja det som benämns som autonomi kan det handla om att:

  • förklara varför vi gör som vi gör
  • uppmuntra barn och unga att tänka, välja och göra själva
  • ge möjligheter till att vara med och bestämma
  • tillåta frågor, synpunkter och kritik
  • värdesätta individer
  • använda ett neutralt språk – vill, kan, testa, välja

Om man i stället ser hur det går att stödja kompetensbehovet nämns följande:

  • fokusera på individuella framsteg (undvika jämförelser)
  • uppmärksamma ansträngning (inte talang)
  • övningar som man klarar av (men kanske inte direkt)
  • hjälp att sätta lämpliga mål
  • tydlig information
  • konstruktiv positiv feedback

Och avslutningsvis tydliggörs viktiga delar för att stödja behovet av tillhörighet som:

  • visa att man bryr sig om barnen och ungdomarna som människor, inte bara som ”presterare/idrottare”
  • erbjuda tillfällen till samarbete
  • hjälpa alla att känna sig värdefulla
  • uppmuntra till gemenskap utanför träning och tävling

När du nu tagit del av dessa viktiga punkter hur man kan stödja de tre grundläggande psykologiska behoven med syftet att bidra till en inre motivation får du fundera på vad du/din förening redan är bra på och vad som skulle vara viktigt att utveckla. Lycka till!

#Taktiksnack – er hjälp att jobba med motivation

Har du nu tagit del av materialet i månadens nyhetsbrev och känner att du vill jobba med dessa motivationsfrågor i din förening? Då finns det hjälp att få. Som Jonas och Jonas uttryckte i intervjun så är en rekommendation att ta en kontakt med ditt RF-SISU distrikt. Kontaktuppgifter finner du på följande hemsida: www.rfsisu.se/

Kanske vill du redan nu börja skissa lite på hur ert föreningsarbete skulle kunna se ut. Då rekommenderar vi er att titta extra på det material som kallas #Taktiksnack. #Taktiksnack är i grund och botten en liten bok med tillhörande material. Allt material finns såklart digitalt, så börja gärna med att titta igenom den ganska korta boken. Du finner #Taktiksnack i PDF-form HÄR. När ni i föreningen tagit del av boken så finns det en så kallad ”dialogduk” att jobba vidare med. Den finns i skrivbar PDF HÄR, eller så kontaktar du ditt RF-SISU distrikt för att få den i fysisk form.

Vill du hellre göra något själv på egen kammare så rekommenderar vi Introduktionsutbildningen för föreningsledare. Även här diskuteras, bland annat, dessa motivationsfrågor. Ta del av utbildningen digitalt och gratis HÄR.

Coronans effekter på idrotten i Småland

2022-08-14

10 Foto: Jeppe Gustafsson/Bildbyrån

Under sommaren 2021 genomfördes en enkätundersökning som syftade till att undersöka ledares uppfattningar av vilka effekter de restriktioner som följde av Coronapandemin. Motivet att vända sig till ledare var att det är de som står närmast verksamheten och de aktiva och de som fått anpassa sin verksamhet utifrån de förutsättningar som gavs.

Flera av resultaten kan uppfattas som ganska väntade. Verksamheten har under pandemin gått ner i volym vilket inte är konstigt på något sätt med tanke på de restriktioner som infördes. Det som dock är oroande är att man upplever att aktiva slutat under pandemin och man tror inte att verksamheten kommer att komma upp i samma volym som innan. Man ser med andra ord en risk i att aktiva slutat och inte kommer att komma tillbaka. Anledningen till att man tror att vissa slutat är antingen att verksamheten stängdes ned helt och håller och andra aktiviteter har ersatt idrotten, eller att man tröttnade, tappade motivationen på grund av att matchmomentet försvann. Tävling och matcher fick inte genomföras under en lång period. Lärdomen av detta är betydelsen av att det inte räcker att den idrottsliga verksamheten bara innehåller träning, det behöver också finnas ett matchmoment. En annan lärdom är betydelsen av de sociala dimensioner och aktiviteter som vanligtvis är en del av idrotten. Även dessa saker är viktiga ingredienser i idrotten och spelar en stor roll i det idrottsliga utbudet. Ser man sammantaget på detta så handlar det om att idrotten behöver erbjuda det som alla specialidrottsförbund ställt sig bakom, nämligen det som står i Idrotten vill. Idrott ska bestå av träning, tävling, sociala aktiviteter och fysisk aktivitet.

Föreningen är tränarnas närmsta organisation och det är också den nivå i idrotten som får bäst betyg när det gäller information och stöd. Information är ofta svårt att hantera. Och det är inte lättare när det är snabba beslut och snabba ändringar som behöver kommuniceras. Vissa beslut behöver också tolkas så att man vet hur man ska förhålla sig och vad som gäller. Här kan man säga att man på föreningsnivån lyckats bra, framförallt när det gäller informationsdelen. När det gäller stöd får föreningarna även här relativt bra betyg men här skulle distriktsförbund exempelvis kunnat bistå med mer stöd för att kunna ställa om till att bedriva träning som normalt görs inomhus till utomhus.

Den kanske viktigaste insikten är dock idrottens betydelse i mångas liv. Och då främst barn och ungas liv. Många respondenter beskriver en insikt i att idrotten har en större betydelse än själva träningen. Den ger många en fast punkt i vardagen och en meningsfull fritid. Idrotten är en del av samhället och som gör Sverige starkare. Utan idrotten skulle ett stort tomrum infinna sig. En av utgångspunkterna i idrottens strategiarbete mot 2025 är att Idrotten gör Sverige starkare och detta visar verkligen denna studie. Det är lätt att ta idrotten för givet, men när den inte finns där och kan bedrivas på det sätt vi är vana vid, förändras mångas fritid och det saknas en viktig del.

När det gäller de behov som identifieras för att komma tillbaka och återstarta idrotten handlar det inte om att göra några nya saker utan det handlar om att komma tillbaka och erbjuda den kärnverksamhet som idrotten står för. Det som däremot lyfts är att man nog behöver förbättra kvaliteten i verksamheten. För att göra detta kommer det krävas insatser inom utbildning så att kompetensen höjs hos tränarna men också att tillgången på ändamålsenliga lokaler blir bättre. Både vad gäller utbudet av träningstider (antalet lokaler) och att de motsvarar de behov som finns. Det gäller såväl utrusning som standard.

Vill du lyssna på ett podcastavsnitt med Marie Hedberg om detta ämne, klicka HÄR.

Vill du läsa hela studien, klicka HÄR.

Podcast: Coronans effekter på idrotten

Idrotten är mitt uppe i sin återhämtningsfas efter coronan. Med kunskap om hur coronan påverkade idrotten kan vi agera bättre i återstarten. Marie Hedberg från Linnéuniversitetet och Riksidrottsstyrelsen gästade podcasten Här pågår föreningsidrott och diskuterade en coronastudie hon varit med och genomfört.

Finns i din podcastspelare (Podcaster, Spotify etc) eller via playknappen nedan!

Föredrar du att läsa en summering av studien finner du den HÄR.

Idrottslivet under och efter corona

Foto: Romain Biard/Bildbyrån

Vi har i ett par nyhetsbrev de senaste åren belyst hur coronapandemin påverkat idrotts- och motionsverksamheten i vårt land. Med tanke på att vi för tillfället är i ett gynnsammare läge när det gäller sjukdomen kommer vi nu att dels försöka summera de erfarenheter som gjorts, dels fokusera på idrottens s.k. återstart. Samtidigt är inte faran över när det gäller coronaviruset framfart och vi får se vad som händer när hösten och vintern är här.

I augusti månads nyhetsbrev inriktar vi oss på att sammanfatta olika lärdomar som gjorts nationellt, men också mera specifikt i Smålandsregionen. De nationella slutsatserna är baserade på framförallt Centrum för idrottsforsknings analys av coronapandemins effekter på barn- och ungdomsidrotten och Riksidrottsförbundets rapport ”Två år med corona – mars 2022”. Den regionala studien ”Coronans effekter på idrotten i Småland” utgår från en enkätundersökning som Linnéuniversitetet genomfört med idrottsledare under sommaren 2021.

I kommande nyhetsbrev – september och oktober – inriktar vi oss på frågor kring återstarten för idrotten med inriktning på ledare i september och på barn/ungdomar i oktober. Förhoppningen är att det blir såväl intressant som användbar läsning och lyssning.

Som säkert är välbekant och förståligt har coronapandemin haft stor negativ påverkan på idrotten. Såväl träningar som tävlingar och matcher har tvingats att ställa in och knappt 40 % av Sveriges idrottsföreningar har under delar av pandemitiden stängt ner sin verksamhet. Då ska man ändå vara medveten om att vi i Sverige, till skillnad från i många andra länder, stimulerade när det var möjligt att fortsätta med träningsverksamheten men mer frekvent stänga ner tävlandet och resandet. Av naturliga skäl har pandemin slagit olika hårt beroende på vilken typ av idrott det är. Inomhusidrotter rent generellt samt kampidrotter och paraidrotter är de verksamheter som påverkats mest negativt. Det finns också några få idrotter som upplever att de har ökat sitt medlemsantal, i synnerhet golf, padel och frisbee. Här följer en bild som visar på hur antalet deltagartillfällen i de 10 största barn- och ungdomsidrotterna har förändrats under både 2019-2020 och 2019-2021 (Riksidrottsförbundet, Två år med corona – mars 2022).

Förutom att pandemin förstås påverkat många medlemmars möjligheter till fysisk träning och social samvaro har det också framkommit andra konsekvenser. Ledare, tränare, funktionärer och domare har slutat och trots statligt samt kommunalt stöd har ekonomin försämrats för ett stort antal föreningar. En rapport från Centrum för idrottsforskning, Statens stöd till idrotten – uppföljning 2021, tydliggör att den övervägande delen av det stöd som givits har gått till förbund och föreningar som normalt har störst intäkter i form av publika matcharrangemang, cuper/läger och stora motionsevenemang.

Nedanstående bild visar på vilka funktioner i idrottsföreningen som man har haft svårt att behålla på grund av pandemin (Riksidrottsförbundet, Två år med corona – mars 2022).

Givetvis hänger de begränsade förutsättningarna att bedriva idrottsverksamhet under pandemin ihop med att aktiva lägger av och i och med det också att ledare och tränare slutar. Det påverkar på något sätt hela föreningens verksamhet. Här följer bild som gör ett försök att summera konsekvenserna av pandemitiden för idrotten och idrottsföreningarna (Riksidrottsförbundet, Två år med corona – mars 2022).

Som framgår längst ner på bilden noteras även några positiva delar som kommit fram under pandemitiden. Det har dels att göra med omställningar som föreningar har varit tvungna att göra för att fortsätta tränings- och tävlingsverksamheten och som visat sig ha blivit så uppskattade att de blivit en del i föreningens ordinarie utbud. Dessutom har den ökade digitaliseringen under pandemin lett till en del positiva förändringar som kommit för att stanna – exempelvis om insatser för att lättare mötas och för att bedriva utbildning.

Nu stundar alltså ett betydelsefullt återstartsarbete. Idrotten själva har pekat angelägna delar som behövs för att lyckas som:

  1. Fortsatt långsiktigt ekonomiskt stöd för att kunna bygga upp idrottsrörelsen igen, från barn- och bredd- till elitidrott.
  2. Stöd i att rekrytera nya aktiva, ledare, domare och funktionärer.
  3. Stöd att beta av utbildningsskulden hos ledare/tränare, domare och funktionärer, både genom folkbildning och de mer traditionella tränar- och ledarutbildningar hos idrotterna.
  4. Stöd för att återuppta det utvecklingsarbete som på många ställen har stannat av.
  5. Kostnadseffektiva lösningar för att behålla den digitalisering som har skett, utan att det blir för oflexibelt och fyrkantigt.

Vi kommer som nämnts att inrikta de kommande nyhetsbreven på viktiga frågor i arbetet med återstarten och då med fokus på att rekrytera och behålla såväl ledare som barn och ungdomar.

Källor

 

Idrottande barns upplevelser av föräldrapress

2022-06-15

Idrottande barns upplevelser av föräldrapress – en studie om föräldrars påverkan på barn i idrotten. Av Fanny Olofsson och Veronika Jansson.

Syftet med uppsatsen var att ta reda på i vilken utsträckning och på vilket sätt unga idrottare kan känna sig pressade av sina föräldrar. Undersökningen har riktat sig gentemot både föräldrar som inte är tränare i verksamheten och de som fungerar som tränare för de unga idrottarna. I sammanhanget har det också varit av intresse att studera vilka utmaningar som föräldrar ser i att träna sitt eget barn.

Frågan är av intresse eftersom mycket av den idrottsliga verksamheten i unga år bygger på ett starkt föräldraengagemang. Det är alltså i grunden väsentligt att föräldrar fungerar som ledare och tränare, men det är samtidigt en utmaning att detta sker på ett bra sätt. I utmaningen finns ett flertal aspekter utifrån både de unga aktivas och föräldrarnas perspektiv.

Uppsatsen har genomförts via intervjuer med barn och föräldrar och resultaten är skiftande – några barn känner sig pressade medan andra inte upplever detta. Exempel på förekommande press var hög närvaro på träningarna, prestera väl i tävlingssituationer och bete sig på ett bra sätt. Ibland var det inte tydligt uttalat utan mera undermedvetet. Oftast var det den manliga föräldern som var orsaken till den negativa upplevelse som vissa barn hade, särskilt om vederbörande också var tränare. Men som sagt cirka hälften av de intervjuade barnen upplevde ingen press.