Centrum för idrottsutveckling

Välkommen till vår nyhetssida - en plats för intressanta reportage och spridning av aktuell kunskap

Återstart – rekrytera och behålla barn och unga

2022-10-14

I nyhetsbreven under augusti, september och oktober ägnar vi oss åt idrottens s.k. återstart efter de konsekvenser som pandemin har inneburit. I augusti sammanfattade vi olika lärdomar som gjorts nationellt, men också mera specifikt i Smålandsregionen. September månads nyhetsbrev riktades mot ledarsidan – hur har idrotterna påverkats och vad kan vara bra att tänka på när det gäller såväl att rekrytera som att behålla ledare. I detta oktobernummer fokuserar vi på återstarten för de aktiva och särskilt barn och ungdomar.

Som välbekant har coronapandemin haft betydande negativ påverkan på idrotten, men det är samtidigt tydliga skillnader mellan olika idrotter. Av naturliga skäl har pandemin drabbat inomhusidrotter mer i allmänhet och kampidrotter samt paraidrotter i synnerhet. Det finns också några få idrotter som upplever att de har ökat sitt medlemsantal, i synnerhet golf, padel och frisbee. Här följer en bild som visar på hur antalet deltagartillfällen (Lokalt aktivitetsstöd) i de 10 största barn- och ungdomsidrotterna har förändrats under både 2019-2020 och 2019-2021 (Riksidrottsförbundet, Två år med corona – mars 2022).

Frågan är i vilken omfattning som barn och ungdomar naturligt kommer tillbaka till idrotten nu när dörrarna har öppnats upp igen och om vi särskilt behöver vara uppmärksamma, och verka för, vad som gör att unga såväl lockas av idrott som stannar kvar eller slutar med idrottslig verksamhet? Som ett bidrag för att göra ändamålsenliga insatser presenterar vi här både några teoretiska och erfarenhetsmässiga tankar.

Ett teoretiskt angreppssätt

Precis som i september månads nummer kring vad som motiverar ledare att engagera sig kan man i diskussionen om vad som motiverar barn och unga att idrotta också utgå från tankarna i den s.k. självbestämmandeteorin (Self Determination Theory, SDT). Teorin tydliggör att det inte är kvantiteten av motivation, exempelvis om den är stark eller hög, som är avgörande utan kvaliteten på motivationen, alltså varför du gör det du gör. Man kan tala om en skala av motivationskvaliteter som går från brist på motivation via yttre motivation till inre motivation. Se nedanstående bild som är utvecklad från Sanna Nordin-Bates inspel vid ett seminarium arrangerat av Centrum för idrottsforskning i juni 2022.

Nedanstående tankegångar kring att förstärka den inre motivationen är i stort hämtade från detta seminarium där, förutom Sanna Nordin-Bates, gäster från olika idrotter medverkade. Vill du ta del av detta intressanta utbildningstillfälle, Bygg barns inre motivation, som arrangerades av Centrum för idrottsforskning kan du gå in på följande länk!

Det är förstås eftersträvansvärt att stimulera den inre motivationen som handlar om själva aktiviteten i sig och att man gillar den. Nordin-Bates menar också att det finns olika kategorier när det gäller att gilla något, det handlar inte bara om ”att ha kul”. Det kan uppträda som:

  • Att veta och lära – om att få utforska, lära, förstå och uppleva att det är meningsfullt
  • Att klara av – om att klara av eller skapa något
  • Att känna stimulans – om att uppleva spänning, glädje, njutning eller få en estetisk upplevelse

Som ledare blir det då angeläget att konkretisera de olika kategorierna – att veta och lära, att klara av samt att känna stimulans – i den vardagliga verksamheten. En utgångspunkt kring hur man kan göra och agera är då självbestämmandeteorin som menar att motionskvaliteten påverkas av tre olika psykologiska behov som benämns:

  • Autonomi
  • Kompetens
  • Tillhörighet

Se nedanstående bild som är också är utvecklad från Sanna Nordin-Bates seminarium i juni 2022.

Nordin-Bates åskådliggör också hur man som ledare kan stödja de tre behoven. När det gäller att befrämja det som benämns som autonomi kan det handla om att:

  • förklara varför vi gör som vi gör
  • uppmuntra barn och unga att tänka, välja och göra själva
  • ge möjligheter till att vara med och bestämma
  • tillåta frågor, synpunkter och kritik
  • värdesätta individer
  • använda ett neutralt språk – vill, kan, testa, välja

Om man i stället ser hur det går att stödja kompetensbehovet nämns följande:

  • fokusera på individuella framsteg (undvika jämförelser)
  • uppmärksamma ansträngning (inte talang)
  • övningar som man klarar av (men kanske inte direkt)
  • hjälp att sätta lämpliga mål
  • tydlig information
  • konstruktiv positiv feedback

Och avslutningsvis tydliggörs viktiga delar för att stödja behovet av tillhörighet som:

  • visa att man bryr sig om barnen och ungdomarna som människor, inte bara som ”presterare/idrottare”
  • erbjuda tillfällen till samarbete
  • hjälpa alla att känna sig värdefulla
  • uppmuntra till gemenskap utanför träning och tävling

När du nu tagit del av dessa viktiga punkter hur man kan stödja de tre grundläggande psykologiska behoven med syftet att bidra till en inre motivation får du fundera på vad du/din förening redan är bra på och vad som skulle vara viktigt att utveckla. Lycka till!

ÅTERSTART – rekrytera och behålla ledare

2022-09-15

I nyhetsbreven under augusti, september och oktober ägnar vi oss åt idrottens s.k. återstart efter de konsekvenser som pandemin har inneburit. I augusti sammanfattade vi olika lärdomar som gjorts nationellt, men också mera specifikt i Smålandsregionen. I oktober månads nyhetsbrev fokuserar vi på återstarten för barn och ungdomar, medan detta nummer riktas mot ledarsidan – hur har idrotterna påverkats och vad kan vara bra att tänka på när det gäller såväl rekrytering som att behålla ledare.

Som vi noterade i förra nyhetsbrevet har coronapandemin haft stor negativ påverkan på idrotten, men det är samtidigt betydande skillnader mellan olika idrotter. Av naturliga skäl har pandemin drabbat inomhusidrotter mer i allmänhet och kampidrotter samt paraidrotter i synnerhet. Förutom att det inverkat på de aktivas möjligheter till aktiviteter har ledare, tränare, funktionärer och domare slutat. Nedanstående bild visar på att det är olika ledarfunktioner i idrottsföreningen som man har haft svårt att behålla på grund av pandemin (Riksidrottsförbundet, Två år med corona – mars 2022).

Att ledare slutar när det inte ges möjlighet att genomföra träningar, tävlingar och matcher är på något sätt ”naturligt”, men frågan är nu hur man får tillbaka ledare i olika roller när verksamheten tar fart igen? Kommer det att ske av sig själv eller är det av vikt att man från föreningshåll gör olika insatser för att de ska komma tillbaka? Det kan förstås vara betydelsefullt att få ekonomiskt stöd för att göra rekryteringssatsningar, genomföra ledarutbildningar med mera – men vad är det som inspirerar ledare att engagera sig i olika funktioner? Som ett bidrag för att göra ändamålsenliga insatser presenterar vi här både några teoretiska och erfarenhetsmässiga tankar.

Ett teoretiskt angreppssätt

En teori som är aktuell i sammanhanget, såväl när det gäller att motivera ledare som aktiva, är den s.k. självbestämmandeteorin (Self Determination Theory, SDT). Det är en motivationsteori som funnits länge och som utvecklats av psykologerna Edward Deci och Richard Ryan. Teorin pekar på att det inte är mängden motivation som vi har som är avgörande utan vilken typ av motivation som vi styrks av. Man skiljer inre respektive yttre motivation där det är de inre motiven som spelar en avgörande roll. Med inre motiv avses något som man gör för dess egen skull för att man upplever det som intressant och tillfredsställande i sig.

För att uppleva en inre motivation pekar självbestämmandeteorin på tre grundläggande psykologiska behov som är väsentliga. De är:

  • Kompetens – känna att man är kapabel, har koll och har förmåga att bidra till att nå verksamhetens mål.
  • Självständighet, styra/påverka – upplever att man får ta ansvar, kan styra och ta egna initiativ.
  • Tillhörighet – social meningsfullhet, goda och stödjande relationer i ledargruppen.

Utifrån detta teoretiska resonemang blir det intressant att fundera på vad det kan innebära i verkligheten. Vad kan exempelvis en idrottsförening göra för att tillvarata dessa slutsatser i arbetet med att rekrytera och behålla ledare? I nedanstående bild har vi försökt att skissa på vad det skulle kunna handla om.

I de nedre fyrkanterna beskrivs vad behoven kompetens, självständighet och tillhörighet kan innebära. I nästa steg blir frågan hur exempelvis ansvariga i en förening kan arbeta med dessa delar i rekrytering, ledarvård etc.? Här kan föreningen med fördel se över de delar som lyfts och bedöma var man redan är väl framme och vad som skulle kunna vara utvecklingsbart – och i nästa steg iscensätta ett förändringsarbete.

Ett erfarenhetsbaserat angreppssätt

Området kring vad som motiverar människor att engagera sig ideellt och vad som gör att vissa ledare stannar kvar medan andra hoppar av har också studerats relativt nyligen i Sverige, i synnerhet av Aron Schoug. Schoug är doktor i pedagogik vid Stockholms universitet och har bland annat skrivit en bok i ämnet – ”Motivera ideella – om ledarskap, människors behov och drivkrafter”.

De drivkrafter som Schoug pekar på överensstämmer till stor del med teorin om självbestämmande. Delarna som lyfts som väsentliga för motivation och engagemang är:

  • Sakfrågor – gediget intresse för innehållet i verksamheten och får arbeta med de frågor som man är engagerad i.
  • Livspussel – betydelsen av att få ihop den samlade vardagen där det ideella engagemanget är en del.
  • Beslutsprocesser – ges delaktighet och inflytande i föreningens verksamhet och de beslut som tas.
  • Gruppdynamik – att vara med i en gruppgemenskap med en tydlig roll och ett uttryckligt ansvar.

Även här är frågan hur föreningen kan arbeta med de fyra drivkrafterna som lyfts fram. Det gäller att ansvariga, ledare eller förtroendevalda, skapar rätt förutsättningar för dem som vill engagera sig. Schoug menar att det behövs olika former av ledarskap för att understödja de skilda delarna. När det gäller sakfrågor och beslutsprocesser är det av vikt att ge handlingsutrymme och fördela möjligheten att fatta beslut. Ser man till delarna kring livspussel och gruppdynamik krävs det säkerligen ett mera aktivt ledarskap där ansvariga tar initiativ för att relevanta saker ska hända.

 

Vår förhoppning är att de teoretiska och erfarenhetsmässiga tankar som presenterats kan ge inspiration för ett angeläget arbete i föreningarna för att både rekrytera och behålla ledare. Som nämnts kommer vi att fortsätta att belysa frågor kring återstarten i nästa månads nyhetsbrev – då med inriktning gentemot de aktiva och med fokus på att rekrytera och behålla barn och ungdomar.

Källor

 

  • Schoug, Aron (2018). Motivera ideella – om ledarskap, människors behov och drivkrafter. Stockholm: Idealistas.

 

 

Idrottslivet under och efter corona

2022-08-14

Foto: Romain Biard/Bildbyrån

Vi har i ett par nyhetsbrev de senaste åren belyst hur coronapandemin påverkat idrotts- och motionsverksamheten i vårt land. Med tanke på att vi för tillfället är i ett gynnsammare läge när det gäller sjukdomen kommer vi nu att dels försöka summera de erfarenheter som gjorts, dels fokusera på idrottens s.k. återstart. Samtidigt är inte faran över när det gäller coronaviruset framfart och vi får se vad som händer när hösten och vintern är här.

I augusti månads nyhetsbrev inriktar vi oss på att sammanfatta olika lärdomar som gjorts nationellt, men också mera specifikt i Smålandsregionen. De nationella slutsatserna är baserade på framförallt Centrum för idrottsforsknings analys av coronapandemins effekter på barn- och ungdomsidrotten och Riksidrottsförbundets rapport ”Två år med corona – mars 2022”. Den regionala studien ”Coronans effekter på idrotten i Småland” utgår från en enkätundersökning som Linnéuniversitetet genomfört med idrottsledare under sommaren 2021.

I kommande nyhetsbrev – september och oktober – inriktar vi oss på frågor kring återstarten för idrotten med inriktning på ledare i september och på barn/ungdomar i oktober. Förhoppningen är att det blir såväl intressant som användbar läsning och lyssning.

Som säkert är välbekant och förståligt har coronapandemin haft stor negativ påverkan på idrotten. Såväl träningar som tävlingar och matcher har tvingats att ställa in och knappt 40 % av Sveriges idrottsföreningar har under delar av pandemitiden stängt ner sin verksamhet. Då ska man ändå vara medveten om att vi i Sverige, till skillnad från i många andra länder, stimulerade när det var möjligt att fortsätta med träningsverksamheten men mer frekvent stänga ner tävlandet och resandet. Av naturliga skäl har pandemin slagit olika hårt beroende på vilken typ av idrott det är. Inomhusidrotter rent generellt samt kampidrotter och paraidrotter är de verksamheter som påverkats mest negativt. Det finns också några få idrotter som upplever att de har ökat sitt medlemsantal, i synnerhet golf, padel och frisbee. Här följer en bild som visar på hur antalet deltagartillfällen i de 10 största barn- och ungdomsidrotterna har förändrats under både 2019-2020 och 2019-2021 (Riksidrottsförbundet, Två år med corona – mars 2022).

Förutom att pandemin förstås påverkat många medlemmars möjligheter till fysisk träning och social samvaro har det också framkommit andra konsekvenser. Ledare, tränare, funktionärer och domare har slutat och trots statligt samt kommunalt stöd har ekonomin försämrats för ett stort antal föreningar. En rapport från Centrum för idrottsforskning, Statens stöd till idrotten – uppföljning 2021, tydliggör att den övervägande delen av det stöd som givits har gått till förbund och föreningar som normalt har störst intäkter i form av publika matcharrangemang, cuper/läger och stora motionsevenemang.

Nedanstående bild visar på vilka funktioner i idrottsföreningen som man har haft svårt att behålla på grund av pandemin (Riksidrottsförbundet, Två år med corona – mars 2022).

Givetvis hänger de begränsade förutsättningarna att bedriva idrottsverksamhet under pandemin ihop med att aktiva lägger av och i och med det också att ledare och tränare slutar. Det påverkar på något sätt hela föreningens verksamhet. Här följer bild som gör ett försök att summera konsekvenserna av pandemitiden för idrotten och idrottsföreningarna (Riksidrottsförbundet, Två år med corona – mars 2022).

Som framgår längst ner på bilden noteras även några positiva delar som kommit fram under pandemitiden. Det har dels att göra med omställningar som föreningar har varit tvungna att göra för att fortsätta tränings- och tävlingsverksamheten och som visat sig ha blivit så uppskattade att de blivit en del i föreningens ordinarie utbud. Dessutom har den ökade digitaliseringen under pandemin lett till en del positiva förändringar som kommit för att stanna – exempelvis om insatser för att lättare mötas och för att bedriva utbildning.

Nu stundar alltså ett betydelsefullt återstartsarbete. Idrotten själva har pekat angelägna delar som behövs för att lyckas som:

  1. Fortsatt långsiktigt ekonomiskt stöd för att kunna bygga upp idrottsrörelsen igen, från barn- och bredd- till elitidrott.
  2. Stöd i att rekrytera nya aktiva, ledare, domare och funktionärer.
  3. Stöd att beta av utbildningsskulden hos ledare/tränare, domare och funktionärer, både genom folkbildning och de mer traditionella tränar- och ledarutbildningar hos idrotterna.
  4. Stöd för att återuppta det utvecklingsarbete som på många ställen har stannat av.
  5. Kostnadseffektiva lösningar för att behålla den digitalisering som har skett, utan att det blir för oflexibelt och fyrkantigt.

Vi kommer som nämnts att inrikta de kommande nyhetsbreven på viktiga frågor i arbetet med återstarten och då med fokus på att rekrytera och behålla såväl ledare som barn och ungdomar.

Källor

 

Ny idrottskunskap från nybakade studenter!

2022-06-15

Foto: Johannes Rydström

Juni månads nyhetsbrev har precis som förra året lite annan karaktär än ett vanligt månadsnummer med ett särskilt tema. Istället presenteras tre aktuella idrottsliga studier gjorda av studenter på Linnéuniversitetet. Studierna belyser olika områden som om idrottande barn känner sig pressade av sina föräldrar, hur föreningar inom fotboll upplever förbundets föreningsutveckling och coachkompetenser inom juniorishockey. Studenternas undersökningar presenteras antingen via egna filminslag eller via intervju. Det går även bra att ta del av såväl skriftliga sammanfattningar som hela studierna. Vi hoppas att det ska bli intressant lyssnande och läsande.

Studenterna kommer från ett utbildningsprogram vid Linnéuniversitetet som benämns Coaching och Sport Management. Det är ett treårigt program som vänder sig till idrottsintresserade som vill utveckla sitt intresse yrkesmässigt. Det är en bred utbildning med ledarskap i fokus. Man kan säga att Coaching mer står för ett operativt ledarskap på individ- och gruppnivå (aktivitetsledare), medan Sport Management handlar om ett ledarskap på organisationsnivå (organisationsledare). Coachingdelarna riktar sig mycket mot tränarskap på olika nivåer och managementdelarna mer gentemot ledning, organisering och utveckling inom idrotts-, fritids- och evenemangsområden. Samtidigt är en tanke att programmet ska motverka en uppdelad idrottsorganisation där det finns svaga kopplingar mellan idrottsutövandet och ledningsfunktioner, utan istället se att det är viktigt att de går hand i hand med varandra.

Man kan alltså säga att Coaching och Sport Management är ett generalistprogram och att detta ses som en styrka. Studenterna läser kurser som spänner över ett brett område – exempelvis ledning och organisering, idrottscoaching, träningslära, hälsoarbete, marknadsföring, entreprenörskap, ekonomistyrning och juridik – och utvecklar därigenom en bred kompetens för att leda och utveckla idrott på olika nivåer. I programmet finns också nära samverkan med olika idrottsliga verksamheter. För dig som är intresserad av mer information går det bra att gå in på FÖLJANDE LÄNK.

Mot slutet av den treåriga utbildningen skriver studenterna ett s.k. examensarbete, en kandidatuppsats. Det är ett arbete som sträcker sig över 10 veckor där studenterna väljer ett område som de vill studera närmare och som preciseras i ett tydligt syfte och frågeställningar. Studenterna läser in sig på området och väljer sedan hur de bäst kan finna svar på sitt syfte samt sina frågor och gör en undersökning. Vanligt är att man gör enkäter och/eller intervjuer. När studenterna fått in sina svar så bearbetas och analyseras dessa. Här görs jämförelser med andra studier inom det valda området och teoretiska utgångspunkter. Resultat och analys följt av en egen diskussion avslutar examensarbetet.

Det är alltså tre examensarbeten från Coaching och Sport Management som utgör juni månads nyhetsbrev. Som framgått spänner studierna över ett brett område, precis som hela utbildningsprogrammet, och vi önskar intressant lyssning och läsning.

Vikten av en omhändertagande och omvårdande tränare

2022-04-14

Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

”När jag skulle slussas in i damlaget så hade jag en tränare som trodde väldigt mycket på mig och lät mig göra min grej och stöttade mig väldigt mycket. Och då blev det att när jag gick från juniorinnebandyn till seniorinnebandyn och fick ut mitt spel så blev det lite att jag slog igenom. Och det tycker jag är mycket också tränarens förtjänst. Jag var ganska ung då och då vill man ju gärna ha lite förtroende och en bra relation så.”

”Och då när man har många som drar i en i den åldern, att man då kan ha någon som man har ett stort förtroende för och som man kan bubbla olika frågor med. Det kan ju vara vad som helst, flytta hemifrån, laga mat, skolan, träning. Att man ser att folk är olika. Inte bara såhär; du är sprinter eller du är hoppare, du kan vara väldigt olika fast du är en typ.”

”Han har nog spelat den största rollen. Han och jag har varit från dag ett, vi har varit som en person och vi har synkat. Det är inte bara jag och min coach utan han har varit en kompis till mig, en polare, han skulle kunna vara den jag, om några år då, går ut och tar en öl med och snackar världsproblem med. Den rollen lite mer. Och jag tror att det har spelat en oerhört stor roll i hur vårt samarbete fungerar.”

Det här är exempel på uttalanden från en aktuell studie där medarbetare vid Linnéuniversitetet har intervjuat ett 15-tal elitidrottare. Studien handlar om tränarrollen och något som på engelska benämns Care in coaching. Översatt till svenska betyder det ”omsorg i tränarskapet” som står för ett sätt att träna och leda som tar god hänsyn till helheten som finns kring de aktiva.

Resultaten visar att tränare spelar en avgörande roll för att skapa en miljö som inte bara bidrar till att de aktiva utvecklar sin fysiska skicklighet och mentala förmåga utan, kanske ännu viktigare, också utvecklar ”mänskliga färdigheter, life skills”. Det handlar om att växa som människa med förmågor som exempelvis en god självkänsla, stor empati och uppleva att man har ”makten” över sitt liv.

Sättet att fungera som tränare på detta ”omhändertagande sätt” bygger på en relation mellan aktiv/aktiva och tränare där den aktive vill bli omvårdad och att tränaren agerar för den aktives bästa utan att förvänta sig några belöningar för detta. Som tränare bryr man sig om de aktivas samlade situation i en roll där man ser det naturligt att inte ”bara” fungera som idrottstränare utan också som vän, kamrat, följeslagare etc. I studien beskrev de elitaktiva att de fick en stark och långvarig relation med tränaren, som även innebar en vänskap och ett stöd i vardagen.

Frågorna är också aktuella i ny forskning från Norge som betonar vikten av talangutveckling med fokus på hela människan. Heidi Haraldsen vid Norges Konsthögskola har studerat ungdomar som satsar mot elit i såväl idrott som balett och klassisk musik och visar att det är en mycket liten skillnad mellan att sikta mot att bli bäst och lyckas i jämförelse med överträning och utbrändhet. Haraldsen och ett flertal andra forskare lyfter vikten av talangutveckling utifrån en helhetssyn, det vill säga att se till den aktives samlade situation och belastning. Mottot är att för att prestera bra måste du må bra och då gäller det att utveckla hela människan och inte enbart idrottaren. Båda delarna förstärker varandra och det ena kan inte uppnås utan det andra. Det är grundläggande att prestation på toppnivå innebär och fordrar att man växer och utvecklas som person. Man lägger sig inte enbart vinn om att prestera på topp utan att även om att utveckla livsfärdigheter, möjliggöra dubbla karriärer och bry sig om tiden efter idrottskarriären.

I nedanstående figur beskrivs viktiga kännetecken för två skilda sätt att se på talangutveckling.

Som framgår har tränare en viktig roll för att stödja välbefinnande och motivation, samt minska risken för psykisk ohälsa. Grundsynen är att tränarna arbetar med människor, inte maskiner, och det handlar inte enbart om de idrottsliga delarna utan också om de aktivas samlade situation – de utvecklar människor för livet. För att det ska bli verklighet betonas vikten av att tränare även besitter pedagogisk och psykologisk kompetens. För dig som vill läsa mer kolla gärna Haraldsens artikel på Idrottsforskning.se.

Studierna är gjorda med elitidrottare och idrottare med ambitionen att bli elit och därför är det viktigt att ställa sig frågan: Vilken betydelse kan resultaten ha för en vardaglig idrottslig verksamhet med exempelvis barn och ungdomar?

En känd kanadensisk idrottsprofessor, Jean Côté, förespråkar en viss typ av ledarskap som är särskilt lämpat för barn- och ungdomsidrott och som ligger nära tankarna kring ”den omvårdande tränaren”. En viktig del i detta ledarskap är nämligen att man som tränare bryr sig om hela människan. Det är ett ledarskap där man som tränare också intresserar sig för andra saker i de aktivas liv som till exempel skola och vänner. Men det måste vara ”äkta” och inte ”påklistrat”, med exempelvis kommentarer som inte visar på ett genuint intresse för den aktive. Côté påpekar att det ofta kan vara den egenskapen hos tränare som får ungdomar att fortsätta med en idrott, snarare än hur duktiga de är som tränare i själva idrotten. Han menar också att även om vissa tränare har det mera naturligt i sig så kan man lära sig att fungera mer på detta sätt.

Så du som fungerar som tränare i något sammanhang får gärna ställa dig frågan: Hur kan jag om möjligt bli en mer omhändertagande, omvårdande tränare som tar hänsyn till helheten kring de aktiva?

 

Källor

Vill vi ha några domare eller?

2022-03-15

Mars månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling belyser frågan om tillgången till domare i framför allt lagidrotter och även den situation som domare, inte minst unga domare, upplever att de har. Men innan vi kastar oss in på ämnet, låt oss viga 90 sekunder av våra liv och ta en titt på vilken roll en domare kan ha i en match.

Åter till ämnet. En orsak till att vi uppmärksammar frågan är att det på senare tid har signalerats att det under en längre tid varit problematiskt med såväl tillsättning som nyrekrytering av domare. Det finns även farhågor om att pandemin kan ha spätt på dilemmat. Bland annat för att pandemitiden bidragit till en osäkerhet om domaruppdraget överhuvudtaget blir av eller vilka begränsningar som det kommer att innebära. I sin tur har det lett till avsaknad av både extrainkomster och sociala kontakter från domaruppdraget som gör att flera som verkat som domare har valt att ägna sig åt andra saker.

Men det råder inte en domarbrist rent generellt, det kan se olika ut såväl mellan idrotter som inom idrotter. I samma idrott kan det alltså vara ett stort problem på en del håll i landet, medan det på andra platser är mer begränsat. De som redovisar en tämligen liten problematik delger i några fall exempel på riktade och lyckade insatser som genomförts i form av extra utbildningsinsatser och ett utvecklat mentorstöd för oerfarna domarna.

Men domarbristen och orsakskopplingen till pandemin är av naturliga skäl något som hänt på senare år – det finns andra aspekter som har funnits under en längre tid. En viktig anledning är hur man blir bemött som domare, inte minst som ung och orutinerad. Inger Eliasson från Umeå universitet (2020) har intervjuat unga domare i fotboll och innebandy och samtliga har erfarenheter av kränkningar på olika sätt. Det vanligaste är negativ verbal kommunikation med klagomål över domslut från tränare, spelare och publik, men det kan också vara aggressivt beteende och direkta personangrepp. Men kränkningarna kan även förekomma genom icke verbal kommunikation som exempelvis negativt kroppsspråk, gester, blickar och till och med spottande.

I en nyligen genomförd studie vid Linnéuniversitetet, Slutsnackat (2021), belystes problematiken kring en ökning av disciplinstraff i ungdomsishockey som beror på olämpligt och otillåtet språkbruk. I studien intervjuades bland annat domare och unga spelare och de bekräftar att det blivit vanligare med ett grovt språk som bland annat riktas mot domarna. Samtidigt påpekar flera av de intervjuade att det inte är unikt för idrotten, det grövre språket finns i samhället i stort.  Det kan även vara uttryck som den yngre generationen inte upplever som särskilt uppseendeväckande, medan en äldre målgrupp uppfattar det som grovt och kränkande.

Båda studierna tydliggör att kränkningarna i huvudsak sker när domarna dömer pojk-, herrjunior- och herrlag. I matcher på den kvinnliga sidan kan det förekomma, men dels är det inte lika allvarligt dels utförs det då vanligtvis av tränare eller publik och inte av spelare. Det framförs också att damjuniorer överlag är goda förebilder för hur man bör agera gentemot domarna.

Den beskrivna situationen påverkar naturligtvis intresset för att såväl fortsätta som att börja döma olika lagidrotter. Det finns en hel del unga domare som uttrycker att de kan vara oroliga innan de ska döma och fara illa efter, och ibland kan det negativa sitta kvar länge. Om det är en realitet över tid är det sannolikt att man inte fortsätter.

Vikten av att både åtgärda, förebygga och främja

Det är givetvis angeläget att försöka åtgärda och förebygga den situation som verkar råda, det vill säga både minska på (helst ta bort) de olägenheter som domare upplever och arbeta för att de om möjligt inte ska uppstå. Här kan nämnas delar som att utveckla domarutbildningarna, satsa på gediget arbete med mentorer, faddrar, domarcoacher etc. och även lyfta in frågorna i ledar- och tränarutbildningar. Ett flertal domare påpekar att ledarnas/tränarnas beteende både får direkta konsekvenser för domarna, men också indirekta i och med att det ofta ”smittar av sig” på spelarna. I studien Slutsnackat framförs också vikten av att hålla domarsamlingar för att diskutera bedömningar, regeltolkningar, olika case och hur man kan samverka bra med spelare, ledare, föräldrar med mera.

För kännedom finns det en plattform på nätet som heter Schyst idrott, framtagen av Region Värmland i samarbete med idrotten i Värmland, som bland annat belyser hur man som ledare/tränare bör bete sig gentemot domare. Kolla gärna på satsningen Schyst.se och mer specifikt deras domardel.

En något annan vinkling på problematiken är att se mer till främjande aspekter, det vill säga lyfta de positiva aspekterna med att vara domare. Vad upplever exempelvis unga tjejer och killar att det ger att vara domare, vad har de för nytta av det i andra sammanhang m.m. och sedan synliggöra det vid rekrytering av domare och i stöd till domare som är i början av sin karriär. Det kan också handla om att uppmärksamma goda domarinsatser och arbeta med att rekrytera fler kvinnliga domare.

 

Källor

Eliasson, Inger. (2020). Det glömda barnet – emotionella övergrepp mot unga domare i svenska idrottsföreningar

Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Pedagogiska institutionen. Umeå universitet

Att äta vegetariskt och idrotta

2022-02-15

Foto: Dennis Ylikangas/Bildbyrån

Februari månads nyhetsbrev i Centrum för idrottsutveckling kastar ljus på frågan om vegetarisk mat och hur det fungerar när man idrottar. Det har blivit en allt aktuellare fråga i takt med att det blivit vanligare att äta vegetarisk mat bland befolkningen i Sverige. Men det finns undersökningar som visar att det ökade intresset inte huvudsakligen beror på att antalet vegeterianer ökar utan helt enkelt att vara flexitarianer, det vill säga att äta huvudsakligen vegetariskt men även kött, fågel och fisk ibland. Vi ser även andra tecken på det ökade intresset som exempelvis att utbudet av recept, TV-program och restauranger kring vegetarisk mat ökar.

Att vara vegetarian innebär att man inte äter kött, fågel, fisk eller skaldjur, men att kosten innehåller ägg och/eller mejeriprodukter. Det finns också benämningen vegan som betyder att man även utesluter ägg och mejeriprodukter från kosten.

Skälen till det tydliga intresset för att äta grönt är flera. Det kan förstås handla om att man tycker det är godare, men också att det är bra för hälsan. Andra anledningar kan kopplas till omtanke om vår miljö och att man vill bidra till ett så litet klimatavtryck som möjligt, samt etiska skäl med hänsyn till djurlivet.

Intresset för att äta vegetarisk mat väcker då frågan om hur det fungerar när man tränar mycket och har hög energiförbrukning. Men det kan även handla om hur man som ledare i exempelvis ungdomsverksamhet ska bemöta frågor som kan komma och hur man ska bete sig i konkreta situationer som exempelvis måltider i samband med läger, matcher etc. En stor satsning i Sverige på senare år kring frågorna är ett projekt som heter ”Vego i världsklass”. Ambitionen är att utveckla området kring vegetarisk mat så att det blir ett möjligt alternativ för fler, och att sudda ut en del myter som kan finnas. ”Vego i världsklass” drivs av Sveriges Olympiska Kommitté tillsammans med Världsnaturfonden och är finansierat av bland annat Postkodlotteriet.

En del i projektet är att tydligt visa på, och understödja, att det går utmärkt att vara elitidrottare, äta mera vegetariskt och prestera på högsta nivå. Flera av våra kända idrottare utgör förebilder som exempelvis Hanna Öberg, Peder Fredricson och Charlotte Kalla. Satsningen, som är femårig, inleddes för tre år sedan och en aktuell studie visar att två av tre olympiska idrottare äter mer vegetarisk idag än vid projektets start. Inom ramen för projektet har gjorts och görs många insatser som bland annat en bok, en kokbok med receptbank, en vegetarisk guide och utbildningsfilmer. Dessutom ser SOK till att det serveras vegetarisk mat till elitidrottare med hjälp av egna kockar på träningsläger och tävlingar. I samband med detta får idrottarna möjlighet att lära sig mer om att äta vegetariskt och hållbart. Men mycket av det som tagits fram riktar sig mot den som är allmänt intresserad av området.

Det finns också en lättläst folder som exempelvis tydliggör hur man kan bli mätt på vegetarisk mat även om man tränar hårt och vad man bör lägga till när man väljer en mer växtbaserad kost. Foldern kan också ge svar på vanliga frågor som man som ledare kan få i sitt möte med exempelvis idrottande ungdomar. Du når foldern här.

I detta nyhetsbrev gör vi också en intervju med Linda Bakkman som är näringsfysiolog och under många år varit kostrådgivare åt Sveriges Olympiska Kommitté. Linda är bland annat en av de ansvariga kring projektet ”Vego i världsklass”.

Vi träffade också Tommy Bolin från Växjö Vipers. Tommy äter idag enbart vegansk mat. Hör om hans tankar om sin prestation och om hur diskussionerna egentligen går i en elitförening.

Trygg idrott – grunden för en välfungerande verksamhet

2022-01-14

Foto: Jeppe Gustafsson/Bildbyrån

Årets första tema för Centrum för idrottsutveckling är ett omfångsrik sådant, vi diskuterar det som kan benämnas som trygg idrott. Trygg idrott kan ses som en positiv och grundläggande utgångspunkt för en välfungerade idrottsverksamhet. En verksamhet som präglas av att alla är välkomna och ges förutsättningar att utvecklas utifrån sina förutsättningar, samtidigt som man blir accepterad som den man är och får ingå i en stimulerande social miljö. Och givetvis en idrott där det inte förekommer några former av mobbning, trakasserier eller övergrepp.

Men området trygg idrott kan också ge sken på motsatta förhållanden. Vi har exempelvis under senare tid hört talas om så kallade inkilningar i både förenings- och idrottsgymnasiemiljöer, men även om ungdomar som far illa genom att man pressas, trakasseras och kränks. Det har i olika studier under det senaste årtiondet uppmärksammats missförhållanden inom idrotterna gymnastik (Stier, 2012) och konståkning (Edlund & Winter, 2020). Men samtidigt är det viktigt att poängtera att det är något som tyvärr kan förekomma i alla idrotter och på såväl barn- och ungdomsnivå som bredd- och elitnivå. En viktig orsak är ledarna och deras sätt att fungera samt kommunicera – precis som de är avgörande för en god idrottslig miljö kan de förorsaka en osund idrottsverksamhet.

Jonas Stier (2020), professor i socialt arbete, som har studerat området väl pekar på vad som gör vissa idrottsmiljöer särskilt sårbara. Risker kan vara slutna och täta grupperingar där det finns brist på insyn och i miljöer där det råder ett uttalat ojämlikt förhållande, det vill säga ett ledarskap som har tolkningsföreträde, gärna utövar kontroll och har stark makt över vad som sägs och görs. Det kan i vissa fall handla om en form av personkult där man som aktiv, förälder och förening har mycket att förlora på att framföra kritik. Det kan även vara miljöer som präglas av osunda ideal om exempelvis kropp, mat, träning och hälsa. Stier påpekar dessutom att kritik som riktas mot barn- och ungdomsidrotten ofta har svårt att få gehör. Det bottnar i att mer enskilda händelser ses som kritik mot den samlade idrotten och då kan i stället de som vittnar om missförhållande bli bemötta med skepsis och tystnad. På något sätt går det som berättas emot idrottens och samhällets bild av att idrotten alltid är bra och rättvis. Men det gäller att inte blunda för dessa händelser som trots allt förekommer frekvent även om i övrigt mycket är välfungerande.

Vad bör då såväl föreningar och förbund som aktiva, föräldrar och andra ledare göra? Vi skissar här några angelägna tankegångar som framför allt är hämtade från Riksidrottsförbundets initiativ kring trygg idrott och resultat från Centrum för idrottsforsknings rapport Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott.

En viktig grund för idrottsföreningar är att ha uppdaterade samt förankrade styrdokument och riktlinjer för verksamheten. Det handlar på en nivå om att anamma den värdegrund som idrottsrörelsen gemensamt kommit fram till och som har fyra fundament:

  • Glädje och gemenskap
  • Demokrati och delaktighet
  • Allas rätt att vara med
  • Rent spel

Men det gäller också att bearbeta och eventuellt omformulera dessa frågor så att det blir en värdegrund som är väl införlivad med den aktuella föreningen eller förbundet – alltså vad står vi för i vår förening respektive förbund. Värdegrunden blir en etisk kompass som visar vägen och utgör ett stöd för att ta beslut och aktivt ingripa på ett bra och konsekvent sätt. I sammanhanget behöver föreningen eller förbundet då dels ha en tydlighet hur värdegrunden kommuniceras, levandegörs och successivt utvecklas, dels vad man gör när värdegrunden bryts och var ansvaret finns för att agera. Det handlar om att ”gå från ord till handling”.

En trygg och utvecklande idrottsmiljö förutsätter även att verksamheten går i linje med barnkonventionen, som är lag sedan ett par år tillbaka. Konventionen utgår från fyra grundläggande principer som alltid bör beaktas, så även inom idrotten:

  • alla barn har samma rättigheter och lika värde
  • barnets bästa ska beaktas vid alla beslut
  • alla barn har rätt till liv och utveckling
  • alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad

Även här är det av vikt att det som finns fastställt blir ”verkstad”, dvs. hur ser vi till att barnkonventionen realiseras i vår verksamhet, vad gör vi när den inte följs och var ligger ansvaret.

Andra delar som särskilt lyfts fram i Centrum för idrottsforsknings rapport är att föreningar mera tydligt bör ta den som upplever sig som utsatt på allvar och inte negligera det som framkommer. Kritik och information om oegentligheter ska bemötas öppet, sakligt och respektfullt. I förlängningen innebär det också en skyldighet att vidta åtgärder mot en osund idrottsmiljö eller om ensklida ledare uppträder opassande. Vidare betonas att föräldrar ska försöka ha mer insyn i sina barns och ungdomars idrottande och inte alltid förutsätta att de berättar om något är fel. Det gäller att vara observant på det som sägs om exempelvis mat, skador och sjukdom och överhuvudtaget om enskilda och starka ledare.

Vi kan varmt rekommendera dig som är intresserad av frågorna att ta del av material som:

Källor

Edlund, K. & Winter, M. (2020). Idrottsmiljö och hälsa inom svensk konståkning. Utredning. https://www.svenskkonstakning.se/globalassets/svenskakonstakningsforbundet/dokument/om- oss2/vardegrund/slutrapport_idrottsmiljo_halsa_skf_2020.pdf

Norberg, J. (2021). Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott. Statens stöd til idrotten – uppföljning 2020, Stockholm, Centrum för idrottsforskning 2021:1

Stier, J. (2020). Att förstå sårbara och osunda idrottsmiljöer inom barn- och ungdomsidrotten i Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott. Statens stöd til idrotten – uppföljning 2020, Stockholm, Centrum för idrottsforskning 2021:1

Stier, J. (2012). Blod, svett och tårar: Ledarkulturen inom svensk landlagsgymnastik – belyst och problematiserad. Rapport. Västerås: Mälardalens högskola.

Att träna sitt eget barn och att ha sin förälder som tränare

2021-12-15

Foto: Mathilda Ahlberg/Bildbyrån

”Föräldratränare” och ”tränarbarn” är som nämnt vanligt förekommande i vår barn- och ungdomsidrott. Det betyder att barn och föräldrar spenderar mycket tid tillsammans i idrottslig verksamhet. Frågan är vad det medför att träna sitt eget barn respektive att ha sin förälder som tränare? Vilka för- och nackdelar framträder och vad är viktigt att beakta både i ”föräldratränarrollen” och i föreningen?

Om vi inledningsvis ser till hur barn och ungdomar upplever att ha sin mamma eller pappa som tränare framträder en blandad bild, även om det är övervägande positivt. Det underlättar möjligheten att idrotta rent praktiskt genom hjälp med transporter, tider, bokningar etc., men det blir även enklare att få tips kring den idrottsliga utvecklingen. Det skapar också en trygghet eftersom man har någon nära vuxen med sig. Rent allmänt innebär det mer tid tillsammans och att man därigenom kommer närmare varandra.

Samtidigt visar undersökningarna att barn och ungdomar som har sin förälder som tränare kan vara mer trotsiga och vågar säga emot på ett annat sätt än om det hade varit en annan tränare. Det finns också de som upplever att det kan vara negativt att ha en förälder på plats hela tiden genom att det bidrar till kontroll och ökad press. En del upplever också att andra barn tror att de får fördelar genom att ha sin förälder som tränare även om det inte är fallet. Det är snarare tvärtom att föräldratränare är ”hårdare” mot sina egna barn. Så summa summarum finns det både förtjänster och risker utifrån barnens perspektiv.

Om man ser till föräldratränarnas uppfattningar så framträder också en blandad bild. Rollen är uppskattad genom att det ger möjlighet att vara ihop med sina barn och ungdomar och att man får göra roliga saker tillsammans. Vidare upplever flera av de som intervjuats att man värdesätter att det ges goda tillfällen att vara med och påverka barnens och ungdomarnas utveckling utifrån flera aspekter.

Men det är samtidigt en utmaning att ha denna dubbla roll som förälder och tränare. Det handlar om frågan om det går att ”bara” vara tränare i idrottssammanhang respektive om det är möjligt att ”bara” vara förälder på hemmaplan. Även om det givetvis finns individuella skillnader framkommer att det kan vara svårt att särskilja de båda rollerna, de tenderar mer att gå ihop. Det blir gärna att det som sker i idrotten inverkar på familjens liv, och det behöver förstås inte vara negativt men ändå något att vara uppmärksam på. I sammanhanget diskuteras också behovet av att barnet/ungdomen ges möjlighet till en ”egen” fritid där föräldrarna inte är med.

Vidare uttalas att det ibland kan vara svårt att hantera sina egna barn och ungdomar – det blir gärna att man är mera ”hård” mot sina egna och att man mer eller mindre omedvetet låter bli att ge för mycket beröm. Flera upplever rent allmänt att det är problematiskt att hålla en rättvis nivå mellan sina egna och andras barn och ungdomar. Det inbegriper också förhållningssättet gentemot föräldrarna till de andra barnen.

Det finns alltså en del att fundera på hur en föräldra- och tränarroll kan balanseras. Du som själv har denna roll får ta till dig det som känns angeläget och som du eventuellt önskar förändra på något sätt. Om man i stället sitter på en ”föreningsstol” kan det vara bra att vara medveten om risker och möjligheter som finns i denna dubbla roll. Det är säkert angeläget att värna om föräldratränarnas situation med tanke på deras betydelse för verksamheten.

Som nämnts finns det mer läsning för dig som är mer intresserad i studier gjorda av Inger Eliasson och Magnus Kilger. Mer information och länkar finns bland annat här:

Vi rekommenderar också varmt att titta in denna videointervju med Inger Eliasson som Centrum för idrottsforskning har gjort: