18:26 by socionomstudenter

Hej allihopa!

Jenna från Budapest här igen. 😀 Ber om ursäkt att jag inte skrivit mer tidigare. Jag har haft händerna fulla med uppgifter från skolan och jobbet. Min handledare vill att jag ska introducera svenskt gatusocialt arbete… Har sökt och sökt men det finns nog inget gatuarbete i Sverige alls och min handledare tror inte mig… Jag skulle kunna berätta om olika samtalsmetoder, men enligt dem spelar de inte en så stor roll i arbetet. Det viktigaste är att vi lyckas locka in de unga till vår eftermiddagsverksamhet (där de mestadels umgås bara sinsemellan).

Jag lovade berätta något om Ungern som ett land. Många som vet att jag jobbar i Budapest har verkat avundsjuka “Oj Budapest är såååå fin, jag är så avundsjuk att du får jobba där.” Och visst är det en fin stad genom en turists ögon. Donau är vacker och sommaren var i full gång redan i april. Men en som bor i staden (eller landet) har ett något annorlunda perspektiv. Inte bara att vi vet att Donau är förorenad och vid dess bryggor ligger tio- om inte hundratals hemlösa, utan vi också vet att hela samhällsmodellen haltar och att det inte finns resurser att göra en förändring.

Som alla vet, är samhällsmodellen tämligen ny på grund av att östeuropeiska länderna fick omorganisera sig själva efter kommunismen. Socialt arbete ligger i sin linda. Allt är rörigt och målen med arbetet är inte alltid tydliga ens för oss. Hjälp försöks riktas till alla genom att fokusera på förebyggande socialt arbete (dvs. logiken är att man vill rädda dem som ännu kan räddas.) men det finns inte statistik om vad som egentligen har lyckats med.
Ungrare är också kritiska mot skattebetalning. Det finns affischer på staden där det står “Vi arbetar. De stjälar.” med en bild på premiärministern och hans bästis. Premiärministern sägs ha använt stora summor till att göra hans hemstad bättre, att bygga sportsarenor därför att HAN gillar sport och så vidare. Att det inte finns skattepengar till socialt arbete eller utbildning syns överallt. Man får inte lunch i skolan utan dagen slutar kl 14 då man går hem för att äta lunch. På tal om skolan, studierna på universitet kostar runt 1000€/termin. Studiebidrag? “Vad är det?” skulle en ungrare fråga. 🙂 På grund av detta är ungdomar/unga vuxna inte alls självständiga utan bor hos sina föräldrar vanligtvis tills man gifter sig.
Det att det inte finns välfärd på hög nivå, orsakar att invånare är ganska främlingsfientliga. Varför skulle man behöva hjälpa andra när man knappt kan stå på sina egna ben?

“Ni arbetar. De stjälar.”

En annan sak som jag insett under praktiken är hur olika uppfattningar människor kan ha om vissa begreppen… Respekt. Enligt min handledare är ordet det viktigaste ordet i vår verksamhet och det verkar vara det också i hela samhället. Jag har alltid förknippat respekt med jämlikhet och jämställdhet. Man får vara vem man är och medmänniskor ska respektera varandra ömsesidigt som individer.
Här däremot innebär respekt att klienten ska respektera socialarbetaren, precis som eleverna i skolor respekterar lärare genom till exempel att använda formellt språk. Lärare/socialarbetare får säga “du” och “hej” till eleverna/klienterna, men de måste säga “ni” och minst “god dag” men till kvinnor hellre en hälsning “csókolom” som innebär “jag kysser din hand”. Tumregeln är att unga respekterar äldre och de som inte har makt respekterar de som har makt.

Bara två veckor kvar. Jag försöker att njuta av resten av tiden i fulla drag. Hoppas att ni i Sverige har det också så bra i det fina vårvädret!

Kramar Jenna

Comments are closed.