Socionomstudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

Fjärde veckan i Vietnam

2019-05-14

Hejsan!

Under vår fjärde och sista vecka av VFU-Utland består mestadels av praktik på en och samma organisation, Hagar International. Det är en organisation som arbetar med kvinnor och barn som har varit utsatta för trafficking, våld i hemmet eller sexuella övergrepp. Där fick vi förra veckan en desk research uppgift som vi redovisar sista dagen. Vi har fått föreläsningar i T.I.C (Trauma Informed Care) och haft lunchmöte med två handläggare där vi fick ställa frågor om deras arbete.

Läs resten av detta inlägg»

Tredje veckan i Vietnam

2019-05-01

Xin cháo!

Här kommer lite bilder och information från veckans alla besök.

 

Nang Mai Center är ett av tre privata befintliga center som hjälper barn mellan 2-10 år som har autism, adhd, downs syndrom, talsvårigheter och andra problematiker. 

Det fungerar som en ”första fas” eftersom det ställs krav på att barn måste kunna exempelvis prata innan de kan börja i grundskola. Här får barnen hjälp både gruppvis och individuellt, bland annat genom talterapi, fysisk träning, utbildning, att skapa nätverk och andra färdigheter som behövs för att kunna leva ”normalt”. 

Chefen över centret berättade för oss att små barn med autism ofta har dålig balans, då kan de använda sig av häst-terapi. När barnen rider bygger de i sin tur upp sin balans.

Just nu går det 100 barn på centret, 40 st på heltid och 60 st på deltid. Majoriteten är pojkar. Beroende på hur svår problematiken är och hur mycket hjälp som behövs, varierar tiden. Ett barn med talsvårigheter kan exempelvis behöva vara på centret i 1 år innan barnet börjar i skolan. 

Personalen består mestadels av kvinnor som jobbar mellan 8-16. Det finns lärare, talpedagoger och undersköterskor.

 

Maison Centrale var ett fängelse som användes av de franska kolonisterna för politiska fångar under sent 1800-tal. De vietnamesiska fångarna utsattes för tortyr och avrättningar. Många dog av sjukdomar med tanke på den miljö de befann sig i.

Läs resten av detta inlägg»

Andra veckan i Vietnam

2019-04-22

Xin Cháo

Veckan som har gått har innehållit en hel del information, både på universitetet Thang Long University och de platser vi har besökt.

Vi har fått rundvandring på universitetet och ätit i deras matsal, det blev en skål bún chả som är en typisk rätt i Vietnam. Den uppskattas av oss allihopa!

De föreläsningar vi har fått ta del av än så länge är:
Introduktion till socialt arbete i Vietnam
Information om Thang Long University’s fakultet för socialt arbete
Gatubarn i Vietnam
Barn som bor i utsatta områden (naturkatastrofer)Läs resten av detta inlägg»

Vietnam

2019-04-16

xin chào

Vi är fyra studenter från LNU som just nu är i Hanoi, Vietnam på praktik.

Vår praktik är lite anorlunda från många andras då den till största del utgörs av föreläsningar och studiebesök.

Vi kommer under dessa fem veckor besöka olika verksamheter inom socialt arbete b.la. autismklinik, militärsjukhus, adoptionscenter. Vi kommer även göra besök på två organisationer; Blue dragon och Hagar. Läs resten av detta inlägg»

4 december

2018-12-07

Idag gick vi upp tidigt trots att vi inte hade någon aktivitet med skolan förens kl 14. Detta eftersom vi besökte Ho Chi Minhs mausoleum. Vi har försökt kolla på honom tidigare men fick veta att de bara har öppet 3h om dagen på morgonen… När vi kom dit mötes vi av en dunderkö av kulturdreglande turister. Kön in gick ändå snabbt eftersom alla var tvungna att gå två & två, aldrig stanna eller lämna kön, det såg de beväpnade vakterna till. Inne i mausoleet låg Ho chi Minhs balsamerade kropp vaktad av 4 beväpnade vakter. Den såg något overklig ut och hela känslan av stället kan beskrivas som extremt patriotiskt.

 

Eftersom vi inte var intresserade (pågrund av värmen) att kolla in museeumet som kostade extra, vilket också var den ända vägen tillbaka till ingången där några av oss lämna sina väskor????? fick vi gå runt hela områden för att komma tillbaka. Jag orkade inte gå och tog en grab-moppe tillbaks. Jag hann äta en Pho ga innan de andra kom fram ;P

 

 

På eftermiddagen besökte vi Blue dragon. En non-goverment organisation som hjälper utsatta barn. Bland annat gatubarn, barn med funktionsnedsättningar och barn som utsatts för trafficing. Detta besöket var mycket lärorikt och det var kul att se en organisation som går så bra utan statens stöd. Blue dragon hade även ett eget fotbollslag som de använder som en möjlighet för många barn att lära känna andra barn och en fot in. Det är en väldigt kreativ organisation som arbetar på många sätt för att hjälpa så många som möjligt 🙂

 

Vi fick en god insikt i hur de arbetar och den fruktansvärda verkligheten för många barn i Vietnam som utsätts för bland annat människohandel, misshandel, sexuella övergrepp, drogmissbruk. Vi fick även en bild av hur barn används i gängkriminalitet vilket förändrade min syn på många av de olika grupper vi möter till vardags på Vietnams gator.

/Jonathan

29 november – 1 december

Hej!

Vi har varit inaktiva på bloggen det senaste, ska göra vårat bästa för att återberätta vad vi gjort.

Den 29:e hade vi lektion med en av våra lärare på universitetet här i Vietnam. Vi ska bespara er detaljerna, men det var  en väldigt lärorik lektion då hen gav oss en väldigt öppen och ärlig bild hur det sociala arbetet ser ut i Vietnam samt vilka svårigheter som landet har att möta. Läraren, som spenderat flera år i USA, berättade för oss att det sociala arbetet i Vietnam har många brister. Det var egentligen första gången en vietnames kritiserade Vietnam inför oss.

Jag tror att vi alla gick ifrån lektionen med en eftertänksamhet och med insikten att vi befinner oss i ett land där yttrandefriheten är väldigt åtstramad.

Dagen efter åkte vi på ett studiebesök till ett “Disability Care Center”. Trots att det var en del språkliga svårigheter förstod vi att det var ett gift par som hade öppnat ett center för personer med funktionshinder på deras gård. När vi kom dit satt det barn, ungdomar och kvinnor som gjorde små askar som de sedan skulle sälja för att få in pengar. De som bor där bor i ganska små rum, där de ofta får dela säng med en person de inte känner till. Där arbetade man verkligen med det man har!

 

Boende på centret

Sy-rum för boende

Centret låg i en förort i södra Hanoi.

Boendena har även möjlighet att lära sig datorkunskaper

/Fredrik

 

Den 30:e november kom även min bror som bor i Japan till Hanoi för att träffa mig… eller ah för att det var en win-win situation han ville åka till Vietnam och jag var i Vietnam= perfekt 🙂 Även min brors flickvän skulle med så det var roligt att träffa henne också. Min bror och jag hade inte träffats på två år så det var lite pirrigt, men det gick fint. Min bror, hans flickvän, jag, Fredrik och Jonathan gick och åt på en traditionell vietnamesisk restaurang. Efteråt gick vi en sväng till gamla stan innan vi bestämde oss för att runda av kvällen.

 

 

Den 1 december hade vi bestämt oss för att inviga våra nyinköpta kläder från marknaden här i Old Quarter Hanoi. Med matchande outfits lämnade vi lägenheten för att besöka Hanoi Hilton. Vilket Alina kommer att fortsätta skriva om. Senare den dagen tog jag även med Marcus och hans tjej till ägg kaféet som Jonathan tidigare skrivit om.

 

 

 

Ciao! /Rebecca

 

Lite om Hoa Lo fängelset eller Hanoi Hilton, som amerikanska soldater nämnde det. Hanoi Hilton användes av franska kolonister för att fängsla politiska aktivister som ville avskeda kolonisterna från området. Kommunistiska aktivister fängslades också där. Under Vietnamkriget var det amerikanska soldater som fängslades av vietnameser. Oavsett nationalitet eller politiska preferenser, torterades alla fångar i Hanoi Hilton, som har nu rekonstruerats och blivit museum.

Viktigt att läsa lite opartisk information innan man besöker fängelset, eftersom historian som man läser i museet är stark påverkad. Det finns mycket propaganda som stödjer det kommunistiska partiet. Enligt informationen som vi har fått där, behandlades amerikanska soldater lika väl som på hotell medan de var fångar i Hanoi Hilton. De hade tillräckligt med mat, vård, hygien och fysiska aktiviteter, tack vare det kommunistiska omtänksamhet 🙂 Däremot, om man läser om amerikanska soldaternas historier från en opartisk källa, så far man en hel annan bild om soldaternas erfarenheter i fängelset.

Lite funderande över hur lätt kan sanningen vridas beroende på vem som berättar historian, gick vi ut från museet, samt genom souvenirbutiken på vår väg ut. Där välkomnades turisterna av någon med ett stort leende. Ho Chi Min, det vill säga 🙂 Överallt fanns det böcker, kylskåpsmagneter och kort med honom. Vem säger att Ho Chi Min inte lever längre? / Alina

 

Efter Hanoi Hilton besökte vi ett buddhistiskt tempel för att få lite “positiv vibe”. Templet Tran Guoc är den äldsta i staden, den byggdes för 1500 år sedan. Det är en liten oas av lugn och ro i mitten av den högljudda Hanoi, omgiven av vatten och växter. Vi märkte alla blommor, frukter och rökelsepinnar som man ger till templet för att få välsignelse för sig själv och för sina nära och kära. Precis när vi var där, började en liten bön ceremoni. En av templets munkar sjöng en mantra och använde en metallskål för att skapa rytmiska ljud under sin bön. Även om man inte var religiös, fick man sinnesro medan man var där. Helt fantastiskt att det kan vara så lugnt i templet, medan tiotals bilar tutar bara en kilometer bort därifrån 🙂 / Alina

Vietnam tvåtusenarton

Dag 11

Idag var det min (Rebeccas) födelsedag, mina klasskamrater hade verkligen gått in för att fira mig. Jag fick tända ljus, frukost, blommor och presenter på sängen när jag vaknade. Guldvärt. Var lite svårt att ta sig upp ur sängen efter det men vi skulle iväg till en “School of Autism” som de kallar det här i Vietnam. De finns på Facebook om man söker på: @daytretuky.vn. Definitionen autism används här i Vietnam som ett samlingsord för alla barn med någon typ av funktionshinder. Jag kommer inte att gå in mer på det just nu.

 

Efter besöket fick jag ytterligare en överraskning från studenterna på Thang Long University, de hade köpt en tårta och ljus som jag fick tillsammans med skönsång. Det var väldigt kul att de hade tänkt på mig. På kvällen gick vi ut och åt på en restaurang. Vi avslutade kvällen på en rooftopbar hela 65 våningar upp. Det var en bra dag och när vi kom hem la jag mig med en go känsla i kroppen.

 

 

Tack o hej !/Rebecca

Dag 10

På dag tio var vi och besökte Hanois etnologiska museum.

 

/Rebecca

Dag 9

Idag åkte vi till Kvinnomuseet, som har ständiga och temporära utställningar. De täcker kvinnoproblematik, samt kvinnors historia och sätt att leva i Vietnam. Vi fick veta mer om bl.a. kvinnors deltagning i Vietnamkriget, där de stred mot USA både som soldater och som sköterskor, om deras traditionella kläder under olika högtider, om hur de arbetar på landet inom jordbruk,  samt om olika ritualer som används under barnens födelse för att skydda mamman och barnet mot onda andar.

Kanske den mest imponerande utställning var dock den om våld i nära relationer, ett viktigt ämne i Vietnam. Utställningen hette ”Behind closed doors” och organiserades av en ideell organisation som hjälper utsatta kvinnor och barn. Den innehöll bl.a. berättelser från kvinnor som hade fått stöd från organisationen. Texterna organiserades på olika kategorier: sexuellt våld, fysiskt och psykiskt våld, äktenskapsbrott, hedersrelaterat våld m.m. Det var inte lätt att läsa allt det här, utställningen väckte starka känslor. Det blev tydligt att våldet är likadant oavsett landet. Kvinnor av alla åldrar och status påverkas av våld och oftast händer detta ”behind closed doors”.

Medan jag gick därifrån, önskade jag att dessa kvinnor skulle förstå hur starka och modiga de är för att stå emot det här. / Alina

 

Jag, Fredrik och Jonathan bestämde oss för att stanna i stan medan Bella och Alina åkte hemåt. Vi gick till ett ställe där man kunde prova olika lokala ölsorter. Det var bra service och roligt att få testa olika sorter. Min favorit var en öl som smakade passionsfrukt. Fredrik och Jonathan gillade en öl som hade en stark smak av mörk choklad. Efter att vi provat öl gick vi till ett ställe som har har bordspel och satt och spelade i någon timma innan vi begav oss hemåt. Personerna som jobbade på stället med bordspel var duktiga på engelska och det kändes som att de inte hade gjort något annat än att spela spel 🙂 /Rebecca

 

 

Dag 7, 8

Under helgen upptäckte vi lite av Halong Bay. På lördag åkte vi båt och kollade en hel del fina kalkstensöar som är del av UNESCO arv. De ser ut som små berg som kommer ut från havet, täckta av växter. Verkligen fint område, där man kan också besöka olika grottor eller paddla kajak. Vietnamesiska människor är stolta över sin arv och de har även tryckt öarna på sina 200.000 dong sedel.

På båten träffade jag flera människor som kom från Malaysia och Filippinerna för att delta i ett internationellt maraton som organiseras varje år här – Halong Bay Heritage Marathon. De var riktigt taggade inför löpningen och en del hade redan deltagit under de tidigare åren med. De berättade att tävlingen är en av största i Vietnam och att människor kommer från hela Asien för att delta. Även barn får springa – deras maraton är 5 km lång, medan vuxnas varierar mellan 5 och 42 km. Imponerande, med tanke på det varma vädret och på luftens ökade fuktighet. / Alina

Dag 6

Idag träffades vi en del av personalen från socialtjänst departementet (vid Arbete, Invalider och Sociala Frågor ministeriet), där vi pratade om socialt arbete i Vietnam. Regeringen samarbetar ofta med nationella och internationella ideella organisationer, samt med privata organisationer. Socialtjänsten innebär arbete med äldre, barn, personer med funktionsvariationer, samt med prostitution, trafficking och våld i nära relationer. Den jobbar med att utveckla socialt arbete i samhälle, eftersom ämnet som profession är väldigt nytt och många människor inte förstår vad socialt arbete innebär. Tidigare var socialt arbete samma sak som välgörenhet, men för ungefär tio år sedan blev det en profession. Det var intressant att prata med personalen, vi hade många frågor om hur man jobbar med olika typer av problematik. Autism verkar vara en generell uttryck för att nämna alla utvecklingsstörningar, såsom vi har förstått. Centern jobbar med barn som drabbas av autism. Rummet där personalen jobbar med barnen kan ses i bilderna/ Alina

 

Idag provade jag, Fredrik, för första gången att åka moped i Hanoi (säg inget till mamma) Då vi är fem brukar vi ta två bilar när vi ska iväg, men idag fick jag ett infall och beställde en moped. Det var en häftig upplevelse, man får bara slappna av och lita på sin chaufför. Man förstår varför de flesta vietnameser bär munskydd när de åker moped, man sväljer en hel del avgaser i trafiken annars. Hur som helst så kom jag fram i tid samtidigt som de andra hel och behållen!

 

Sedan bestämde vi oss för att äta lite gatumat. Vi försökte hitta en plats som skulle passa, men efter flera försök blev vi för hungriga. Till slut valde vi en random plats och det blev kyckling och ris. Det smakade ganska gott, men det fanns mycket fett i maten. En del av oss åt inte alls, medan jag (Alina) blev lite sjuk i magen hela dagen. Däremot var Jonte helt nöjd med maten 🙂 Vi märkte att, när det gäller gatumat, you win some, you lose some. Vissa platser har riktig god mat, medan med vissa andra får vi helt enkelt chansa på 😊. Däremot man vet inte tills man provar.

 

Framåt kvällen hade jag bestämt mig för att klippa håret, så jag, Jonathan och Fredrik gick iväg till en frisörsalong några gator bort.  Jag hade funderat på att klippa mig redan i Sverige men valde att avvakta eftersom att jag tänkte att det skulle vara billigare i Vietnam och det stämde, det kostade ca 75kr att klippa sig här. Jag blev jätte nöjd med resultatet. Efter att jag var klar där gick vi till ett gym som också ligger nära där vi bor och tränade i ca en timma. Det känns skönt att komma igång med träning här eftersom att det är mycket intryck och nya möten så träningen blir lite som terapi. Gymmet var utrustat med liknande som vi har i Sverige, men det verkade inte vara några gympass. Det kostade ungefär 20kr för att träna där en omgång vilket är 50.000 i vnd. /Rebecca

 

Bella kom med en bra plan: att prova lite massage. Mai Anh rekommenderade oss (Alina och Bella) en plats relativt nära vår lägenhet. När vi gick dit, fick vi veta att en timme av massage för hela kroppen kostar ungefär 80 kr, så det var bara att passa på. Vi fick varmt te och varma kuddar att sätta under huvudet, speciella kläder, TV i rummet, alltså hela kalaset för att man ska kunna avkopplas på riktigt. Tjejerna som jobbar där har magiska fingrar, de masserar även fingrarna, ögonbrynen och skalpen, så man känner sig som en nyfödd efter en timme där. Tyvärr blev det lite konstigt till slut på grund av språk och missuppfattningar. Vi både lämnade stor dricks, men det verkade inte räcka (eller så tolkade vi personalens reaktioner 🙂 ). Vi visste inte riktigt heller om dricksen hamnade till personalen eller till deras chef. Lite otydligt, men kanske vi får veta mer nästa gång vi går dit. / Alina

Dag 5

På morgonen kom Mai Anh och Miu hos oss och vi lagade vietnamesisk mat tillsammans. Det blev färska, samt krispiga, friterade vårrullar med fisksås, grönsaker och många kryddor. Vi fick rensa en hel del vitlök och vi rullade ingredienserna i rispapper, såsom man gör med kåldolmar. Det var skoj att fixa det tillsammans och det smakade riktigt gott, dessutom var det jättebilligt att laga hemma. Sju personer fick äta med 80 kr! / Alina

Efter måltiden åkte vi till skolan för att vara med på vad de kallar för “Teachers day”. Det är tydligen en av Vietnams största högtid, den är till för att hylla alla lärare. När vi kom dit fick vi sätta oss i en stor mörk aula bland alla lärare. Dock så somnade jag efter en stund.. det var svårt att hänga med och de pratade bara vietnamesiska. De hade studenter som sjöng och det delades ut blommor kors och tvärs. Vi stannade i ungefär en timma sedan åkte vi med en av studenterna in till Old Quarter /Reebok

Mew rekomenderade att vi skulle prova egg coffee och skickade oss till en andres i Old town. Vi stod vilsna på adressen tills frågade någon som såg ut att ha koll, hen pekade in i en väskaffär. Förvirrade gick vi in i väskaffären och genom en bakdörr längst in hittade vi en trappuppgång som senast var dammsugen förre Kristus var född. Mycket riktigt hittade vi ett litet kafé Trots deras annorlunda marknadsföring köpte vi en egg coffee var. Den var sensationell, vad gemene man skulle kalla för “utöver det vanliga”. (Bella gjorde som Per och sa “Det här bra”) För den ynka summan av 5kr fick vi en smakupplevelse och konst. winwin typ.

 

 

Efter att vi druckit kaffe gick vi till ett gatukök som Mju rekommenderade. Det vi åt hette Ghao Ga och är en slät risgrynsgröt med kyckling. Smaken var förvånansvärt helt okej, konsistensen något annat… Men då vi inte hade ätit på jättelänge gick gröten ner.

 

Sedan var det dags för lite nattliv. Vi hittade en bar där man kunde titta på fotboll matchen mellan Vietnam och Myanmar (Asian Cup). Fotboll är en stor grej i Vietnam, i synnerhet när det gäller Asian Cup. Detta kunde man lätt märka när laget missade någon chans att göra mål: en kör av “Aaaahhh!!” och “Ooooo!!” hördes från varje pub som hade en TV där man kunde följa matchen. Miu förklarade till oss att, om Vietnams lag skulle vinna, skulle gatorna fyllas med firande fotboll fans. Det blev tyvärr ingen sådan spektakel, eftersom det var 0-0 till slut. Men vi skaffade vår egen match och spektakel, så att säga, eftersom baren där vi var hade sin egen fotbollsspel. Jag (Alina) och Becca passade på och spelade några spännande matcher.  Sedan hängde Jonte och Fredrik med, så vi spelade två mot två. Vi hade många bollar i luften, bokstavligen sagt, eftersom det var en match på liv och död 😀 /Alina 

 

Dag 4:

Tja tja bloggen, Jonteboi here!

Idag var första dagen i skolan:) Tydligen var vi fortfarande jet-laggade och jag lyckades få hela två timmars sömn i natt. stabilt. Pigg o glau blev de taxi till universitetet i en trafik med lite luddiga trafikregler. Vilsna i universitetet blev vi hittade av Maja som visade vägen till våning 6. I den minst sagt osvenska hissen åkte vi med 10 ish andra studenter. Becca gjorde tabben och gick in i klassrummet med skor på sig.. enligt blickarna hon fick ska man inte göra det =D.

Efter en föreläsning om socialt arbete i Vietnam fick vi en rundvandring på universitetet av några andra studenter. Vi fick även med oss två killar som gick efter och fotade oss en gång i minuten. Oklart om det också var studenter eller folk som hört talas om Fredriks armar. Under rundvandringen var blev det tydligt att vi stod ut i mängden för alla kollade på oss. Efter vi sätt universitetet åt vi på den “dyrare” restaurangen på universitetet (en måltid kostade ca 15 kr) och snackade med de andra studenterna som i övrigt var väldigt intresserade av vilka vi var 🙂 Vi lärde känna de andra lite och samlade på oss lite tips innan vi tog en grab (Vietnams uber) hem till lägenheten där vi softar nu och väntar in kvällens aktiviteter.

Tạm biệt

Jag (Rebecca) fick skjuts av en student på Thang long university då vi inte fick plats i en bil, haha skräckblandad förtjusning i den här sortens trafik.


 

Xin chào från mig (Alina) med! Inte så mycket kvar att lägga till, vill bara tacka lärarna och studenterna som vi träffade idag för deras tålamod, samt för det lokala teet som de har kokat till oss 🙂 Under vår första föreläsning pratade vi om socialt arbete i Vietnam – en kort historia, samt aktuell situation. Det sociala arbetets lag infördes i Vietnam för åtta år sedan, vilket gör att socialt arbete som profession är väldigt nytt här. Det är både regeringen och ideella organisationer som utför socialt arbete för äldre, barn, personer med funktionsnedsättningar, utsatta kvinnor m.m. Man jobbar mycket tillsammans – statliga tjänster med ideella tjänster. En annan specifik aspekt är att man också utför socialt arbete i sjukhusen, vid speciella departement här. Vi kommer att lära oss mer om detta under ett besök som vi ska göra till ett sjukhus i Hanoi under de kommande veckorna.

Tills dess, lägger vi några bilder från Thang Long universitetets bibliotek och studierum, som vi besökte tillsammans med en del av våra vietnamesiska kollegor idag.  Hej så länge! / Alina

 

 

God kväll! Hälsningar från ett skönt och svalt rum!
Det mesta av dagen är redan sagt men här är vad vi gjort under kvällen.
Som sagt så var vi ute och testade Hanoi’s streat food (gatumat), vi tänkte testa ett ställe som hade stekt ris och diverse grönsaker men det såg inte så hygieniskt ut inne i den lilla “restaturangen” som snarare var ett hål i väggen! Vi gick snabbt vidare och hittade ett ställe där de tillagade nudelsoppan Poh som vi alla är så förtjusta i. Precis när vi hade satt oss insåg Alina att hennes telefon var försvunnen! Vi försökte ringa till den men den hördes inte, vi bestämde oss för att äta upp vår mat och leta efter mobilen efteråt. Rebecca hade en liten incident med chilin men verkar återhämta sig snabbt då hon verkar gilla stark mat! Och Fredrik var så hungrig att han tog två portioner ~ som sagt vi är alla väldigt förtjusta i den här soppan! – det är något som alla borde prova när de är i Vietnam 🙂

 

 

Efter maten gick vi och handlade lite i mataffären som ligger en liten bit bort och vände sedan hemåt tillsammans. Jag och grabbarna stannade till på Highlands-cofee som ligger alldeles intill vårt boende. Till saken hör att i Vietnam gör de väldigt starkt kaffe som de sedan sötar med kondenserad mjölk, mumms för oss svenskar som är beroende av kaffe!
När vi kom hem hade Alina hittat sin mobil, hon hade tur! Den var inte stulen! Bara kvarglömd hemma!
Kvällen fortsatte i lägenheten med en del kortspel, godis och skratt, lite oklart om jag eller Alina vann, men men!

Nu tar vi det lugnt och laddar batterierna för att vara med på international Teacher’s day som äger rum på universitet imorgon eftermiddag. Vi har hört oss för med de andra studenterna och vi har bestämt oss för att ta med svenskt godis och köpa blommor för att ge till våra lärare. Vi får se om det uppskattas av lärarna! – Studenterna verkade gilla djungelvrål iallafall, de tyckte att det var lite konstigt med salt på godis!
Godnatt och dröm sött! 🙂
Kram / Bella

Dag 3:

Boendet är en lägenhet hyrd via Airbnb och är belägen i centrala Hanoi. Vi är väldigt nöjda med lägenheten, förutom att AC:n inte fungerade första natten, vilket våran fantastiska värd åtgärdade dagen efter. Trots detta sov vi första drygt 12 timmar. Man kan säga att vi var utmattade från flygresan och behövde vila upp oss. Efter att ha inhandlat förnödenheter tog vi bussen in till gamla stan. Jonathan läste i en bok att asiater inte tycker att västerlänningar doftar speciellt gott. Detta bekräftades då ett flertal vietnameser höll för näsan när vi klev på bussen.

Väl i gamla stan gick vi ett stråk förbi en gammal katolsk kyrka från den franska kolonialtiden. Vi strosade fritt mot sjön Hoan Kiem där det i mitten finns en ö med ett gammalt tempel. Den hektiska trafiken är konstant närvarande vart man än är i Hanoi. Det är på ett organiserat kaos som bilar, cyklar och miljontals mopeder tar sig fram på gatorna. Man får verkligen se upp när man går över gatan!

I gamla stan finns det i varje kvarter försäljare av skor, väskor, kläder och andra turismsaker. Trafiken var faktiskt avstängd runt sjön vilket var skönt. Det var många gatuartister som dansade och spelade musik, stämningen var god. Vi hittade en restaurang som vi spenderade ett par timmar på innan vi bestämde oss för att åka hem.

 

/Fredrik

 

Dag 1-2:

Nervösa och pirriga studenter ute på tur, våran grupp startade praktikresan på olika håll. Jag, Fredrik och Jonathan började resan på Landvetter flygplats medan Alina och Bella började i Köpenhamn. Jag kommer att skriva om resan från Landvetter till Hanoi. Väl på Landvetter börjar vi med den traditionella flygplatsölen. Där sitter vi och hänger tills de ropar ut “final call” och istället grips vi av panik haha.. För mig börjar det bli en vana men Fredrik och Jonathan betedde sig lite som bambi på hal is. Men det gick bra och vi klev på det första av två flyg. 

Framme i Istanbul hade vi en mellanlandning på 9 timmar så vi bestämde oss för att ta oss en sväng in till stan. Vi märkte efter att vi tackat ja till ett bolag som skulle köra oss, att de tog lite extra betalt men vi var nöjda ändå. Bilen vi fick åka i var nämligen riktigt fet. I Istanbul tittade vi på deras kända moskéer. Sedan gick vi och åt döner kebab. Efter det gick vi vidare in en gränd och stannade till på ett ställe som hade vattenpipa och drinkar. Det var sedan lagom för oss att åka tillbaka till flygplatsen. Flyget till Hanoi skulle gå vid 01.50 och vi var framme vid 20.30. Väl framme i Hanoi köpte vi sim-kort och tog en taxi till vårt boende, där mötte vi upp Alina och Bella som kommit dit tidigare under dagen. 

 

När vi packat upp våra väskor bestämde vi oss för att gå ut o käka, vi valde ett mindre ställe, som låg precis intill gatan. Väl där insåg vi svårigheterna i språket.. Personalen förstod inte ett enda ord av vad vi sa, det blev många skratt och tillslut fick vi tre öl och phở bò. Phở är Vietnams nationalrätt, det är tydligen många som äter den till frukost, lunch och middag, google it. Very gutt! Tre rätter och tre öl gick på hela 180 000 dong, vilket är 60-70 svenska kronor. Värt.

Ciao /Rebecca

 

De sista dagarna av vår praktik är här!

2017-12-15

DAG 18

På onsdagen hade vi ett studiebesök på Blue Dragon Children’s Foundation som öppnades 2002. Blue Dragon ingår i samma stora organisation som Blossom House och vi var därför extra nyfikna på att se även denna delen av organisationen, med likheter och skillnader. Kvinnan som möter oss berättar att Blue dragons syfte är att ge exceptionell hjälp till barn och familjer i kris. De vill ge barnen bättre förutsättningar och hitta långsiktiga lösningar och eftersom alla barn har olika mål i livet så försöker Blue dragon personalen att göra individuella planer för varje barn.

Organisationen arbetar även med Human Trafficking och är den enda organisationen i hela Vietnam som anordnar räddningsuppdrag då de åker till olika länder och räddar kvinnor som hamnat inom human trafficking.

Vi får höra om flera berättelser om barn och kvinnor som befunnit sig i kris men även solskenshistorier då det har gått bra för dem tack vare organisationens hjälp. Vi blir mäkta imponerade över organisationens arbete går därifrån glada över att vi fått chansen att höra om arbetet som just de gör.

 

Härlig vägg med ungdomarnas handavtryck och namn!

 

 

DAG 19

Under torsdagen åkte jag (Nathalie) och Saara till ett autismcenter för att se hur Michelle och Sajas praktikplats hade sett ut under de veckorna som vi befunnit oss på Blossom House. Sara hade tyvärr blivit sjuk så det var därför inte hon kunde följa med. Det var härligt att möta alla barnen på autismcentret och intressant att se hur deras arbete såg ut med barnen. Vi fick sitta bredvid när några av barnen hade individuella ”privatlektioner” och Saara passade på att lära sig ett och annat ord hon med!

 

 

 

 

DAG 20

Vi avslutade vår praktiktid med ett studiebesök på Hagar. Hagar startades upp 2009 i Vietnam och arbetar med kvinnor och barn som har blivit utsatta för slaveri, human trafficking eller någon form av misshandel. Hagar arbetar med de behov som finns och erbjuder ett stort utbud av individuella lösningar och olika former av vård. De erbjuder bland annat ett säkert ställe att bo på, rådgivning, lagligt stöd, utbildning och ekonomiskt stöd. Hagar vill inte bara erbjuda ett stöd till att överleva utan även ett stöd som ger möjlighet till att blomstra och utvecklas som människa. Vi får även här höra hemska berättelser om både kvinnor och barn som farit illa men också solskenshistorier där det har gått bra även för dessa människor med hjälp av Hagars arbete.

Dessa avslutande studiebesöken hjälpte oss att knyta ihop säcken av vår Vietnamsresa. Vi hade under tidigare veckor haft föreläsningar om ämnena vi fick veta mer om dessa dagarna men vi fick även svar på alla de frågor vi hade till dessa organisationerna. Arbete med barn och human trafficking är områden som vi alla tre är väldigt intresserade av att höra hur arbetet går till.

 

Efter fredagens studiebesök åkte jag (Nathalie) och Saara (Sara var tyvärr fortfarande sjuk) vidare till Blossom House för att hämta våra utlåtanden. När vi kom dit skulle socialarbetaren precis åka och hämta hem de yngre barnen från skolan och vi passade på att fråga om vi inte kunde åka med och säga hejdå till dem en sista gång. Vi åkte med moped runt till olika skolor och hämtade upp de yngre barnen. Vid sista skolan stannade vi till och lekte en stund med dem innan vi sa hejdå en sista gång. Det var ett jobbigt farväl men vi var mycket glada över att vi tog oss tiden till att göra det!

 

 

Med vänliga hälsningar,

Nathalie Persson!

Avslutning med flickorna på Blossom House!

2017-12-11

Dag 14:

Torsdag blev det en heldag på Blossom house för oss alla tre (Saara, Nathalie och Sara). Det blev mycket lek och lära känna flickorna. Vi hade med oss gummiband och pärlor som vi tagit med oss från Sverige, så det blev en del pysslande.

Dag 15:

Fredag hade vi ett studiebesök på SOS-barnbyar i Vietnam. Det var spännande! Det är som en liten oas mitt i Hanois kaos, där de byggt upp en liten ”by”. 200 barn bodde där och det kändes som en stor skillnad från Blossom House, det märktes att SOS-barnbyar har ett stort fungerande sponsornät, de verkade ha stora resurser. De hade fina lokaler med mycket material och leksaker, fin lekpark och flera hus gjorda av tegel.

Dag 16:

Lördag blev ingen ledig dag för oss utan en perfekt dag att få lite mer tid med flickorna på Blossom house när de inte var i skolan. Idag hade de bild hos en lärare. Fantastiskt duktiga på att måla och använda sin fantasi! Även jag (Saara) och Sara passade på att pröva på våra målarkunskaper.

Nu när vi har fått bli en del av flickornas vardag och har skapat en relation till dem så ville vi göra något för dem. Eftersom personliga saker inte verkar vara en självklar tillgång och pengar över till mer än mat och skola inte finns i överflöd så bestämde vi oss för att köpa julklappar. Dock så är det 16 tjejer och tre av oss, så vi sa att det är svårt att köpa något vettigt till alla 16. Vi vände oss därför till våra nära och kära, skapade ett facebooksevangemang och gav dem en möjlighet att bidra till tjejernas julklappar om de ville. Mitt i juletider så blev vi glatt överraskade och oerhört tacksamma för alla som skickade pengar, det värmde våra hjärtan!

Vi fick möjlighet att köpa fina julklappar, allt från handdukar, kuddar, tandkräm till dockor, dagböcker och smycken! Vi fick också över pengar till att bidra med olika saker till deras hem som glas, tallrikar, toalettpapper m.m.

Dag 17:

söndagen lyckades vi ta med oss alla grejer, vilket inte var en enkel match! Men med en riktigt stor taxi så gick det. Vi fick ett fantastiskt avslut med tjejerna. Pyssla, leka, laga mat, äta tillsammans, fira en liten julafton med tårta och julklappar. Det blev två 24/7 dygn för att lyckas fixa med allt, men deras glädje och skratt kommer vi alltid ta med oss.

Med vänliga hälsningar,

Saara Karlsson

Ny vecka med nya möjligheter!

2017-12-04

DAG: 11

Under helgen hade vi fem tjejer delat på oss, på grund av att vi skulle ha våran praktik på olika ställen. Jag (Sara), Nathalie och Saara hade funnit en lägenhet i utkanten av gamla stan. Hyresvärden var väldigt bra på engelska och helt underbar. Lägenheten låg belägen enbart 3 km från vår praktikplats, vilket innebar att vi vissa dagar kunde ta oss till fots. Här kommer lite bilder från vårt boende:

             

 

Det var återigen måndag morgon, men inte vilken dag som helst utan jag (Sara), Nathalie och Saara skulle bege oss till vår första dag på Blossom House. Det vill säga ett fosterhem för 16 stycken utsatta flickor i åldrarna mellan 7–19 år. Fosterhemmet hade som krav att minst en av flickornas familjemedlemmar/släktingar skulle bevilja att de fick skrivas in på Blossom House. Dessa flickor kommer från olika bakgrunder som har gjort att de fått flytta till detta hem. Det kan vara allt från extrem fattigdom, släktingar som inte vill ha dem när deras föräldrar gått bort eller sitter i fängelse, blivit utsatta för våld eller övergrepp. När taxin hade släppt av oss, så var det svårt att hitta. Tillslut kom vår handledare Phoung och hämtade oss. Blossom House var beläget i en liten gränd och det fanns bara en liten liten skylt utanför.

 

Relaterad bild

 

 

    

 

Första dagen var ingen höjdare. Vår introduktion var inte så bra och vi kände oss inte så välkomna till fosterhemmet. Det var svårt att kommunicera och det blev missförstånd vid flera tillfällen med socialarbetarna. Vi fick känslan av att det fanns en hierarki, som gjorde att det var en person som in princip bestämde allt. Vår dag bestod av att vi fick kolla runt i huset, laga mat med flickorna och sen städa bland böcker. När vi kikade in i flickornas rum, blev det för några av oss en chock att se. Det var nog inställningen från början, att man trodde att Blossom House skulle ha fler resurser än vad det visade sig att de hade.

    

Här är bild på deras kök. Flickorna i alla åldrar hjälper till med både laga mat och diska.

Vi kände ganska snabbt att de inte riktigt hade förstått vad det var vi skulle göra där i två veckor och var det var vi ville få ut av vår vistelse. Vi beslöt oss ganska snabbt att ta kontakt med vår lärare Zum, som var i Vietnam för tillfället, för att rådfråga henne om vår situation.

 

DAG: 12

Vi bokade in ett möte på Blossom House redan dagen efter tillsammans med Anette som drev fosterhemmet, vår handledare och Zum. Det var ett väldigt givande möte som gjorde att hela vår situation blev mycket bättre. Det krävdes att vara öppen och rak med våra upplevelser från första dagen. Trots att det var svårt att ändra sin egna inställning, så kämpade vi på och visade att vi ville lära känna barnen och göra aktiviteter med dem. Vi fick under eftermiddagen sitta och läsa några case, samt skriva ner våra reflektioner om vad vi ansåg de kunde tänkt på i deras sätt att skriva. På kvällen bjöd Zum ut oss alla på en restaurang, med väldigt god mat!

 

DAG: 13

På onsdagen var det en ny dag, med nya utmaningar. Vi satt oss ner med en av socialarbetarna och skrev ett preliminärt schema som vi skulle ha för att veta när vi kunde utföra aktiviteter. Barnen gick i skola måndag till lördag, vilket gjorde det svårt för oss att planera in något för en längre tid. Trots att vi gjort ett schema, så blev det aldrig så ändå men det var något vi bara fick lära oss under tiden vi befann oss på Blossom House. Under eftermiddagen fick vi följa med att hämta det yngsta barnet på skolan, vilket var roligt. På kvällen hjälpte vi till och julpyntade tillsammans med några av flickorna. Vi åt kvällsmat och avslutade dagen med att spela musik, dansa och skratta en hel del! Vi började komma mer och mer in i det och flickorna var helt underbara!

  

Fortsättning följer.. 😀

Med vänliga hälsningar,
Sara Nilsson