Socionomstudenter utomlands

Hej!

Vår sista vecka har varit händelserik. Vi blev bjudna hem till Beena, läraren i Hadakotiskolan, haft engelskaworkshops i Hadakoti- och Sonaliskolan, haft workshop i socialt arbete, följt med HIMADs socialarbetare på en vanlig arbetsdag samt träffat en organisation som är till för att stärka kvinnors oberoende. På vår lediga dag tog vi en promenad ner till dalen igen, det är en så vacker promenad. Under veckan hade vi även en Swedish night, då vi lagade mat. Vi gjorde potatismos, bönbiffar och kokt blomkål och till efterrätt hade vi typ rischoklad fast med nötter i också. Det var riktigt mysigt!

Idag var vi för sista gången i Hadakotiskolan. Känns lite sorgligt. Vi hade med oss chokladgodiset som vi bakat på centret och sjöng och dansade i många timmar. Vi gick ner till skolan i våra sarees, något som gjorde både barnen och lärarna väldigt glada!

Imorgon lämnar vi centret och åker till Delhi och på fredag kväll är vi hemma i Sverige. Tiden har gått snabbt. Vi är så himla tacksamma för all hjälp vi fått av HIMAD och Ann Ottengrim i Sverige.

Tack också till alla er som skänkt pengar! Detta är vad pengarna har gått till:

-Instrument (bland annat två gitarrer, förstärkare, stora traditionella trummor, mindre trummor, maraccas, tamburiner och andra rytminstrument)
– Liten upprustning av centrets kök. Vi köpte en större gasspis, brödrost och en kaffemaskin samt ett par brickor och annat smått.
– 1000 kr skänktes till Astitva (läs längre ner)

Alla uppskattar era donationer så mycket och instrumenten kommer till stor glädje här.

Vi själva har haft en väldigt härlig och inspirerande resa som vi kommer minnas hela livet.

Tack för oss!

KRAM!

Nicoline och Karin

Hej!

Tre kvinnor från Kimat var här i veckan som gått. Kimat är en av alla kvinno-organiationer som Himad har hjälpt till att starta upp. Denna grupp stickar för att kunna ha en egen inkomst. Vi höll en workshop för dem om socialt arbete i Sverige. Vi gick igenom det ganska grundligt så som att berätta om en välfärdsstat och vilka olika riskgrupper som finns och vad en riskgrupp innebär. Det var väldigt intressant att kunna jämföra hur det fungerar här i Indien och se hur vi på flera sätt har samma sociala problem men jobbar med de på helt olika sätt.

Efter workshopen hjälpte de oss med att sätta på oss våra sarees som äntligen kom på måndagen denna vecka. Det visade sig att vi verkligen behövde deras hjälp, det första vi gjorde vara att sätta på oss blusarna bakochfram. Och sen ett stort fast väldigt fint tygstycke som de virade in oss i. Nu återstår bara att se om vi kommer klara av att sätta på oss dem själva!

Ha det fint, Kram!

Hej!

Förra fredagen var vi och hälsade på Harendra, en som mötte upp oss i Delhi. Vi tog med oss instrumenten och förberedde oss på en trevlig dag. Hela byns kvinnor och barn verkade vara bjudna hem till Harendra och det blev en dag full av skratt, dans och musik. Stämningen var otroligt härlig och kvinnorna skämtade mycket med oss (och om oss). Vi dansade både svenska midsommardanser och indiska danser från området här. Jättefin dag, som nog bäst beskrivs av bilderna nedan. De sista två bilderna visar oss med kvinnornas grässamlarutrustning och en kvinna med gräs som hon skördat på ryggen.

Kram!

I veckan som gått har vi varit ett par dagar i Dehra Dun. Dagarna var fullspäckade av aktiviteter.

Vi träffade en fantastisk organisation som heter Astitva och som håller på med jämställdhet och stöd för kvinnor. Ett separat inlägg om dem kommer senare. Vi valde att ge 10 000 rupees (ca 1000 kr) från era skänkta pengar till Astitva eftersom vi ville stödja deras arbete med utsatta kvinnor slummen i Dehra Dun. Vi var på en demonstration med dem mot sexuellt våld mot kvinnor. Under demonstrationen satt vi nedanför en skylt och klappade och försökte skrika med i ramsorna. Det var även en teater och kör som uppträdde och sjöng med oss.

Vi fick även lära oss om HIMADs arbete i slummen i Dehra Dun. De mobiliserar grupper som själva kan kämpa för deras rättigheter. Mycket intressant!

Vi träffade väldigt mycket folk under vår resa till Dehra Dun. Bland annat var vi hemma hos Devendras aunt med familj och åt middag hos Dr Pundir som är grundare av HIMAD. Vi hade väldigt intressanta diskussioner om socialt arbete och det blev även en hel del skratt.

Resan till Dehra Dun var en av höjdpunkterna hittills!

Hoppas ni har det bra i snön!

Kram!

Hej!

Vi ligger lite efter med uppdateringen. Därför kommer nu, lite sent, lite information om en organisation vi mötte förra veckan som heter Jai Nanda. Det är en NGO som håller på med social mobilisering och empowerment. De jobbar med människor från två stambefolkningar som finns i området här. Kvinnor från dessa stammar har traditionellt sett alltid stickat, vävt och hållit på med olika typer av hantverk. Jai Nandas arbete handlar om att använda dessa traditioner och göra det till en inkomstdrivande aktivitet för att på så sätt bygga kvinnors självförtroende och självständighet. De bidrar med lokaler, utbildning och resurser och annat som kan behövas för att starta en ny hantverksgrupp. När hantverksgruppen är startad och igång jobbar de helt självständigt med lite stöd från Jai Nanda. De har hittills startat runt 200 grupper sedan de startade 1990. Förutom detta gör de mycket annat för befolkningen i de två stammarna, fast i mindre skala. De är finansierade av både governmentet och av att sälja en del av hantverket som kvinnor speciellt knutna till organisationen gör.

Vi missade att ta bilder, men här är en på Jai Nandas sekreterare och Devendra.

Kram!

Hej Hej!

Vi hade inte internet förra veckan när vi skulle lägga upp detta inlägg så det blev en vecka försenat.

Ännu en vecka har passerat, och den har varit lika händelserik som vanligt här! Veckan har bestått av flera engelska lektioner både på Hadakoti school och Sonali school.  Vi har varit på jakt efter en marknad/kiosk nere i dalen. Den otroligt snälla läraren på Hadakoti school visade oss vägen ner. Det visade sig vara en underbar promenad. Naturen byter liksom skepnad. Vid centret där vi bor är det mest tallskog, när man kommer längre ner mot Hadakoti blir det lövskog och lite djungelkänsla med bananträd. När vi passerade Hadakoti och rörde oss neråt dalen var det fina åkrar och små vattenfall och palmer. Vi gick igenom en till liten by där vi blev bjudna på chai hos en familj. Väl nere i dalen insåg vi att vi hade kommit ner till floden som vi ser uppifrån centret.  Vi har även varit och besökt organisationen Jai Nenda som vi kommer skriva mer om i nästa inlägg. Tifna heter byn som Jai Nanda ligger i, efter mötet gick vi runt och kollade lite i byn. I närheten låg en liten fabrik där de gör ullgarn som de väver filtar och annat fint av. När vi kom högre upp i byn hamnade vi mitt i en massa förberedelser inför ett bröllop. Kvinnor lagade mat för fullt och männen fixade med dekorationer. Ett bröllop här vara i tre dagar och det är oftast runt 500 gäster så ni kan ju tänka er hur mycket som måste förberedas!

Sonali school är en lite större skola med runt 20 elever. Där har det inte varit några volontärer eller studenter förut så vi fick lära dem alla sånger från början. Det var väldigt uppskattat även där med alla sånger och instrument. Vi kände oss väldigt nöjda efter lektionen där. Instrumenten är så bra att ha med sig. Barnen var väldigt blyga när vi först kom och nästan viskade när de pratade med oss men efter att ha sjungit och spelat så var känslan helt annorlunda inne i klassrummet!

Hoppas ni har det lika bra där hemma som vi har det här!

Kram!