Socionomstudenter utomlands

De tre sista veckorna av praktiken här har vi varit med Intensive Family Wraparound Social Workers, det vill säga socialarbetarna. Det blev en stor omställning från att jobba hands on med barnen på golvet. Tempot sjönk drastiskt och mesta delen av tiden spenderar man framför datorn (eller i vårt fall 2 – bekymret med svenska och engelska tangentbord hehe). Fredagen innan vi började med socialarbetarna hade vi ett möte med vår handledare samt socialarbetarnas team leader för att stämma av hur de kommande veckorna skulle se ut. Upplägget skiljer sig en del från hur vi är vana att det fungerar i Sverige och hur vi trodde vi skulle arbeta. Vi går nämligen inte bredvid en specifik person eller vår handledare utan vi har fått varsitt skrivbord i deras lilla kontorslandskap och så får vi följa med olika socialarbetare när de ska på besök osv. Vår tid här lyckades dessutom tajmas in med en “School Holiday”, det vill säga ett lov för barnen. Många av socialarbetarna väljer då att inte besöka familjer lika mycket och det görs heller inga besök i skolan, men vi var ihärdiga och frågade om att följa med dem varje gång vi märkte att någon skulle åka på ett besök. Ibland fick man ja och andra gånger nej, det beroende på vad de vuxna i familjen de skulle besöka var bekväma med och gav samtycke till.

Besöken kunde bland annat innebära ett första möte med barn och ansvarig vuxen, eller avslutningsmöte för att avsluta arbetet med just det barnet, för att diskutera barnets mål under besöket på Stand eller att göra en uppföljning. En rolig grej som hände under ett av Mikaelas besök när hon följde med en av socialarbetarna för att lämna barnen hos sin farfar under helgen, var att hon fick reda på att de delvis var svenska. Deras farfars far hade emigrerat på 60-talet från Göteborg, ganska avlägset men roligt ändå såhär på andra sidan världen .

Annat som vi har gjort under dessa tre veckor är att vara med på olika möten, såsom personalmöte, Child centered discussion och diskussioner inför nästa intake. Vi har även lyckats vara med på prep-days vid 2 olika tillfällen. Detta är dagen/dagarna innan ett nytt intake, där alla i personalen förbereder sig – inga barn är i the village.

Det har varit tre veckor som har skiljt sig en hel del från tiden på golvet, men vi har lärt oss en del och fått en större förståelse för barnen som är här och varför de är här. Det har varit intressant att jämföra deras arbetssätt och tillvägagångssätt jämfört med hur man gör det i Sverige. Det har även varit lärorikt att få ta del av socialarbetarnas känslor och tankar kring deras arbete och hur det påverkar dem samt hur man kan hantera det. 

Vi hörs i nästa inlägg, där delar vi med oss av våra tips och tankar generellt om praktiken !

Djungelvrålen var lite för salt enligt de personalen här, men de flesta smakade iaf HaHa

Hej! Idag är vår sista dag på Stand Children’s services. Det har varit lärorika veckor fyllda av kunskap, erfarenheter och utmaningar. Vi är väldigt tacksamma för det varma mottagandet och alla trevliga kollegor. Tiden har gått fort och som ni ser på bilderna har vi använt helgerna till att utforska Nya Zeelands vackra landskap. Vi är tacksamma för den här möjligheten och vi kommer att sakna Nya Zeeland samt alla trevliga och härliga människor!

Vi ses i Sverige,

Rebecka och Daniel

Hej igen!

Det har nu gått tre veckor sedan vi började vår Praktik på Stand. Under dessa veckor har vi bland annat jobbat med barngrupperna, varit med socialarbetarna och studerat organisationen samt blivit testade inom olika områden. Detta var ett urval av allt vi har gjort under dessa händelserika veckorna. Läs resten av detta inlägg»

Hej igen!

Denna veckan är det sista veckan jag och Amanda är på avdelningarna med barnen, då vi nästa vecka kommer börja på Community där Elin är nu.  På Community sitter de som beslutar om vilka barn som ska komma hit till Stand Children´s Village. De får in som anmälningar från exempelvis skolor som de sedan utreder om de tycker att det är  barn som skulle passa att komma till Stand. I utredningen pratar de med olika människor i barnets omgivning så som skolan, familjen, släkt och så klart barnet också. Därefter beslutar de om när barnet ska komma hit, hur länge de ska stanna och vad de är de ska arbeta med när de är här exempelvis sorgarbete, traumabehandling eller arbeta med sitt beteende. Så det ska bli intressant att få vara med dem lite och se deras arbete.

Dessa veckor med barnen har varit intressanta. Som tidigare nämnt har jag och Amanda varit med barnen på deras whares (avdelningar). Amanda med flickorna och jag med pojkarna, medans Elin har varit i skolan. När man jobbar med barnen på deras avdelningar kan det se lite olika ut hur ett skift ser ut, exempelvis jobbar du dagsskift så hjälper man barnen med morgonrutiner, äter frukost och göra sina mahi, vilket är städuppgifter som de har som de ska göra. Efter frukost går man med barnen ner till skolan och är med barnen där under dagen. I skolan börjar de alltid dagen med lite dans eller lek så att de får röra på sig innan de börja skoldagen. Sedan har de alltid som en liten samling (sunshine circle) alla barnen ihop där de sjunger och gör lite lekar exempelvis viskleken. Sedan delas barnen upp i två klasser och ha lite olika lektioner. Under dagen har de en kortare rast efter morning tea, vilket är att de få en frukt och en muffins, och sedan en längre rast efter lunchen, som är macka och frukt. Skoldagen avslutas med gemensam  samling igen. Då har de återigen lite sång och så innan de delar ut Awards där barnen få lappar (snapcards) om vad personalen har uppmärksammat att barnen gjort bra under dagen exempelvis testat något nytt, varit hjälpsamma osv. Som tidigare nämnt är det väldigt mycket av Maori kulturen här exempelvis att de ber en bön på Maori före varje måltid, sjunger mycket på Maori och till det hör en del rörelser också, framförallt med händerna. Vi har även använt oss av rako och poi som är olika sorters trästavar som maori använder i sång och dans som övning inför krig.

Om man jobbar kvällsskift eller på helgen så gör man olika roliga aktiviteter med barnen så som åker till badet, är ute och spela fotboll, åker till en skatepark osv. Jobbar man kväll så är det mycket kvällsrutiner och så som ska göras exempelvis så duscha de alltid på kvällen, kollar löss en kväll i veckan osv. Sedan är det se till att barnen kommer i säng, kanske läser en bok för dem.

Det är intressant att se hur de arbetar med barnen för att barnen ska kunna nå sina mål också. Det handla både om att lära barn “life-skills” typ kunna städa, lära sig ta hand om sin hygien, knyta skorna och sådant som alla barn kanske inte få lära sig hemma. Men även hur de ska nå större mål som att lära sig kontroller sin ilska och sitt humör etc. Barnen har “one-on-one” med sin “keyworker”, keyworker är den personal som har lite extra ansvar för det barnet, att hjälpa den att utvecklas och nå dessa mål. På one-on-one prata då barnets keyworker och barnet lite om målen och hur barnet ska nå det och så plus att man gör något kul ihop som barnet uppskattar exempelvis lär sig spela trummor. De har också “weekly-conferences” där läraren, barnet och keyworker har ett möte en gång i veckan där barnet får möjlighet att berätta lite om sin vecka, vad hen har lärt sig, vad den skulle vilja lära sig nästa vecka och om det är något speciellt hen vill ta upp.

Det var lite om vad de gör här på Stand.

Med vänliga hälsningar,

Jennie, Amanda och Elin.

Heej igen!

Bara 3 veckor kvar av praktiken hörrni 🙁 😀 Det gör mig både glad och ledsen att behöva lämna den här platsen snart. Glad för att jag kommer få träffa min familj och vänner i Sverige och att vi passerat ytterligare en kurs närmare examen. Ledsen för att jag kommer lämna mina barn (hahah de börjar typ kännas som det nu), alla människor man skapat en relation med, värmen här och den fina naturen. Vi kommer verkligen sakna det här stället. Nya Zeeland har fått en stor plats i mitt hjärta. Jag älskar var och en utav barnen även fastän man har dagar och veckor av oro för hur arbetsdagen kommer att se ut då vissa barn kan vara riktigt stökiga eller till och med våldsamma. Min handledare har fått mig att se på dessa “jobbiga” eller “problem”-barn på ett heeelt annat sätt. När jag började på Stand tänkte jag “åh gode Gud, hur kommer det här gå?”. För typ inga lyssnade på vad personalen sa till dem och det kändes bara kaos. Men nu när jag varit här sedan september har jag lärt mig att det är på grund av smärtan de har inom sig som de gör så. Jag tycker synd om dem, för de kan inte hantera sin sorg eller smärta på ett sätt som vi anser vara “normalt”. Deras beteenden är ett tecken på att de behöver ha hjälp och det är deras sätt att kommunicera med sin omgivning för det. Efter att jag snart har avklarat praktiken här kan jag säga att det är TYP exakt det här jag vill jobba med i framtiden.

Som vi nämnde i tidigare inlägg så kanske ni vet att maorikulturen en väldigt stor del av Nya Zeeland. Om ni inte har någon aning om hur maori låter så tänkte jag ge er en suuperbra låt som vi på Stand lyssnar på med alla barnen då och då. Press the play-button and enjoy! This is New Zealand hörri!

Lots of LOVE,

från Elin, Jennie och Amanda <3

HAJSAN SVIDEN!

Me (Elin), Jennie and Amanda here!

Det var ett tag sedan vi hördes av här och vi ville bara dela med oss lite om våra upplevelser här i Auckland. Häng på 😀

Förra fredagen fick vi alla 3 en day off och då passade vi på att ta oss in till City. 10.15 satt vi på färjan påväg över havet till storstaden. Vi shoppade lite och var vid Skytower. Jennie och Amanda ville även passa på att åka enda upp i Skytowern medan jag var mer intresserad av shoppingen och alla butiker här som vi inte har i Sverige, så jag tog en runda i stan. Det fanns Prada, Gucci, och alla dessa dyra märkesbutiker där vakterna stod utanför och kollade om folk var rika nog att gå in eller inte hahaha. Så vi vågade inte ta oss in men vi tjuv-kikade lite genom fönsterna. Sedan köpte vi sushi, gick till en fin park i närheten och tittade på alla fina studenter som tagit examen. Gissa om man blir lite avis av att se de färdigexaminerade fira sin sista dag på universitetet.

Next day på lördagen blev det en plugg och chill dag. Vi tog även en långpromenad längst med stranden och bara njöt av att vara lediga. På söndagen tog en arbetskollega mig till Hunua Ranges som är känt för det fina vattenfallet, utsikten och alla berg. Det var otroligt vackert. Jag kan förstå varför många vill komma till Nya Zeeland och resa runt. Det är bokstavligen ett paradis här. Tyvärr jobbade Jennie och Amanda den dagen. Vi har olika arbetsdagar och arbetstider på grund av att vi inte är i samma arbetsgrupp. De är med de Residental Social Workers (RSW) medan jag är i Education Facility (EF) som motsvarar barnens skola och hjälper till. Sista veckan kommer vi kunna hänga mer med varandra då vi alla kommer vara med Community Social Workers (CSW). Vad som är skillnaden mellan socialarbetarna i RSW och CSW är att RSD jobbar direkt med barnen och CSW i kontor och gör till stor del det administrativa arbetet. De gör även mycket hembesök till familjerna, möten med Oranga Tamariki (typ socialen), skolor – skolkuratorer och lärare, arbetar terapeutiskt med föräldrarna och mycket mer. De är lite spindeln i nätet och har många olika arbetsuppgifter medan RSW största delen av tiden tar hand om barnen, har terapeftiska samtal och aktiviteter med dem. Båda grupperna arbetar väldigt hårt på två olika sätt.

Idag var vi på något som kallas för Gibbs Farm. Vi körde ca 3 timmar bussresa med ungefär 20 otåliga barn som inte ville sitta stilla och som konstant frågade när vi skulle komma fram. Vi kom fram till slutdestinationen som var en “bondgård”. Det kan låta lite fånigt på svenska men det var faktiskt otroligt fint där. När har man sett eller hört att en bondgård har giraffer? Eller flamingos? Och skulpturer? Ja, ni ser, det var en annorlunda plats och vi gick runt hela gården på ungefär 1,5 timma med barnen, fotade platsen och umgicks med dem. Det var en bra och skön dag, men man blir helt slut när man kommer hem.

Jag vill avsluta med att säga att vi tre har det superbra och att vi alla är nöjda med att ha gjort valet att få komma hit. Hoppas ni andra också har en fin praktik. Inte lång tid kvar nu! Om 1 månad är det jul <3 YAS!

En utav skulpturerna på Gibbs Farm

Från ett budda-tempel som vi besökte

Nz-glass är farligt gott

Hajsaan

Budda-mat från templet

Asså gissa om jag dog av skratt :’) Vi fick sällskap på vägen av dessa flamingos från ingenstans- Welcome to Gibbs farm everybody.

Lots of love,

Elin, Jennie och Amanda