Socionomstudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

Femte veckan!

2017-09-30

Hej igen!

Femte veckan, innebär sista veckan på Stand för majoriteten av barnen. Stämningen bland barnen har varit varierande, de längtar hem men samtidigt kommer de sakna Stand. Min pojkvän har varit på besök på Stand under en dag och fått en bild av hur vi arbetar på Stand. Det är tillåtet att ta med en besökare så länge du inte visar barnens och deras föräldrars bakgrund. Exempelvis fick min pojkvän inte följa med när vi skulle ha personalmöte om barnens beteende under en morgon. För att få ta med en besökare till Stand måste du även höra med personalen om det är okej.

 

Sista dagen för barnen hade vi en avslutningsceremoni på Stand, barnen sjöng, spelade instrument och läste upp olika dikter på Maori (Nya Zeelands ursprungsspråk). Personalen delade ut diplom till barnen där det stod om deras utveckling under tiden på Stand. Efter ceremonin åkte barnen hem med sina föräldrar och vi i personalen sammanfattade dessa fem veckor med både positiva och negativa åsikter. Till exempel att vi samarbetat bra ihop men att vi behöver fler mobiler för att kunna kommunicera med varandra bättre.

 

Under de dagar jag varit ledig denna vecka har jag bland annat åkt till Britomart, ett toppenställe för shopping och restaurangbesök! Enligt mig påminner det om en storstad.

 

200 meter från tågstation Britomart.

 

Albert Park.

 

Auckland Sky Tower.

 

Restaurang Fort Street Union Public i Britomart – pizzorna är extremt goda, en liten pizza kostar ungefär 83 kronor, SÅ VÄRT!

Tågstation mot Britomart.

 

 

Fjärde veckan!

2017-09-22

Hej allihopa!

Denna vecka har barnen varit iväg på en tre-dagars utflykt till staden Rotorua. Staden är känd för sina gejsrar, heta lergropar samt svavelhaltiga källor. Syftet med denna aktivitet är att barnen ska få komma ifrån vardagen och vara ute i friska luften. Dock är det inte alla barn som får följa med på utflykten. Om barnen uppvisar ett oansvarigt beteende cirka en vecka innan avfärd får de vara kvar och gå i skolan som vanligt. Ett exempel på oansvarigt beteende kan vara att ett barn upprepade gånger inte lyssnar till vad personalen säger. Innan avfärd var det mycket att förbereda. Personalen såg till att barnen packade sina väskor, fixade sovsäckar, gjorde scheman över vad som skulle hända, samt förberedde mat som skulle tas med på utflykten.

 

Vi hörs snart igen! / Ida

Tredje veckan!

2017-09-15

Hej igen! Har hört att hösten har kommit till Sverige, mysigt. I NZ börjar våren komma, mindre regn och blåst, cirka 12-16 grader. Denna vecka med barnen har gått väldigt fort. En anledning kan vara att jag känner att jag har blivit varm i kläderna med att arbeta på Stand och vet vad som behövs göras. Jag känner mig trygg med att prata med tjejerna i min grupp, vilket underlättar vår relation. Tjejerna verkar se mig som en del av personalen, vilket känns skönt. Jag har varit mycket i skolan tillsammans med barnen, så kallad TCE support. Vi har exempelvis spelat basket, sjungit och beskrivit vår egen idol. Barnen uppskattar praktiska ämnen.

 

Under denna vecka har jag börjat med att vara frukostvärdinna för barnen. Detta innebär att jag serverar frukost till barnen och ser till så att de inte bråkar med varandra. Jag uppskattar att jag får ta ansvar. Detta gör att jag utvecklas som person.

 

Utöver praktik och studier har jag varit på utflykt med Jordan och Mark, två nyzeeländska  kompisar. Vi åkte till Auckland Botanic Gardens. Måste tipsa om deras fik, 10/10!

 

Vi hörs snart igen! / Ida

Mark, jag och Jordan i Auckland Botanic Garden

 

Botanic Garden

Fika!

Andra veckan!

2017-09-09

Hejsan!

Nu är jag tillbaka igen, hoppas ni har saknat att läsa om Nya Zeeland och Stand. Denna vecka har barnen kommit in i skolrutinerna och blivit “varma i kläderna” med varandra. Det märks tydligt då de exempelvis inte är blyga för att gå fram till varandra och prata. Jag har varit med barnen i skolan och hjälpt dem under lektionstid vid behov. Varje morgon har barnen sångstund i skolan på maori (Nya Zeelands ursprungsspråk), längtar tills jag kan uttala sångerna ordentligt, då kanske det blir en video här på bloggen. Barnen har ofta eget arbete i skolan, vilket innebär att de själva får välja vilket ämne de vill jobba med. När jag söker jobb i framtiden vill jag också jobba med något mer fritt, tycker inte om att vara beroende av andra.

Denna vecka har jag även varit med på ett personalmöte, då vi diskuterade vilka aktiviteter som är möjliga att göra med barnen med tanke på organisationens resurser och ekonomi. Barnen hade kommit med förslag tidigare, exempelvis; att åka skridskor eller åka till en nöjespark. Vi pratade även om vilka barn som fungerade bra ihop och mindre bra ihop, när barnen ska sova sover de två stycken i samma rum. Detta diskuterades för att försöka undvika konflikter vid sovdags.

När jag inte haft praktik eller pluggat så har jag unnat mig själv lite nöje. Tror det är viktigt att bryta av vardagen för att orka med jobb och plugg. Jag har varit inne i Auckland City och hängt hemma hos Jordan (en kille som jobbar på Stand).

 

Jag hemma hos Jordan, var snabb och lade mig i hängmattan!

 

Auckland City

 

Fantastisk natur på NZ!

 

Bild från skolan

 

Vi hörs snart // Ida

Första veckan!

2017-09-01

Hejsan!

 

En vecka har gått sedan jag kom till Nya Zeeland och jag gillar det redan. Jag har min praktik på en organisation som heter Stand for Children, organisationens mål är att hjälpa barn (5-12 år) som har det svårt hemma av olika anledningar, exempelvis för att barnet har en diagnos eller för att föräldern/föräldrarna har alkoholproblem. Barnen både bor och går i skolan på Stand. De första två dagarna var det introduktion, vilket innebar att jag fick en helhetsbild av vad socialarbetarna gör på dagarna. Uppgifterna kan handla om att se till att barnen sköter sin hygien, städar efter sig samt är trevliga mot de andra barnen. Jag kommer vara i en grupp med tjejer mellan 5-12 år de första fem veckorna. Denna vecka har barnen varit i skolan och haft stort fokus på att lära känna varandra. Detta för att skapa en känsla av gemenskap.

 

Vi hörs snart igen!

// Ida