Socionomstudenter utomlands

Hej!

Vi har under sista veckan haft flera studiebesök och så har vi lagt mycket tid på att skriva ett paper som sammanfattar våra tankar kring socialt arbete i Palestina med utgångspunkt från handlingsutrymme, kulturellt relevant socialt arbete och hur man arbetar under ockupation.

Förra helgen tittade vi på när de tände den stora granen framför Nativity church. Dock var det många tal som underströk situationen i Palestina som allvarlig (Anna och jag mår bra det är ingen fara med oss) då många medborgare misshandlats, fängslats och skjutits under hösten. Det var väldigt fint på torget i Bethlehem men alla lampor frestade på el-nätet i övriga Bethlehem så strömmen gick ett par minuter var 15:e minut.

Klockan 03:00 8/12 vaknade jag och Anna av att det sved i näsan, ögonen och på läpparna. Vi hörde skottlossning och folk som skrek en bit bort från huset vi bor i. Det blev tyst först efter ett par timmar.
När vi steg upp på morgonen fick vi höra att ett hundratal israeliska soldater attackerat Dheisheh vid 2-tiden, folk från lägret gjorde motstånd genom att kasta sten på de tungt beväpnade soldaterna. Soldaterna sköt Malik Shaheen 19år i huvudet och han avled direkt på plats, de fängslade 4 personer och sköt 10personer.
Det luktade fortfarande av den starka gasen när vi gick ut från byggnaden. Anna och jag anslöt oss i demonstrationståget med tusentals palestinier mot den israeliska ockupationen och för att visa vördnad mot Maliks familj.
Alla affärer och verksamheter är stängde för att visa sin sorg mot att ännu en ung person blivit dödad till följd av den israeliska ockupationen. Stämningen i samhället består av frustration, utmattning och sorg.
Vi har många gånger under vår resa i Palestina slagits av hur utsatta och avhumaniserade palestinierna är på många sätt, allt från att bli nekad tillstånd för att åka någonstans till att deras hus blir beskjutna på natten. De mänskliga rättigheterna gäller inte för en palestinsk medborgare, israeliska soldater fängslar vuxna och barn utan rättegång eller risk för repressalier.
Utöver ovan nämnd händelse har vi under de veckor vi varit här bevittnat en 15åring bli skjuten i benet och hört om 20-30 människor har fängslats och blivit skjutna av soldater på nätterna. Listan av våld som skett i Palestina bara i höst är för lång.
Om en vecka är det dags för oss att åka hem men alla mina vänner i Palestina är fast i detta helvete utan chans att ta sig härifrån eller bygga ett fungerande samhälle. 

Vi har kontinuerlig kontakt med vår lärare Anna och innan vi åkte har vi gått igenom rutiner för ifall läget skulle bli farligt för oss här. Givetvis håller vi också daglig kontakt med våra nära så de vet hur vi har det. Jag vill poängtera att Anna och jag mår bra och känner oss inte hotade men vi känner för de människor som bor här. Det vi funderar mycket på är hur vi kan arbeta vidare hemma i Sverige.

Ha det fint! /Anna & Elin

Hunaida är psykoterapeut på GTC och arbetar främst med barn och familj och hon informerade oss om deras arbete. GTC som använder olika terapiformer sedan 1994. De erbjuder psykoanalytisk terapi, KBT, parterapi, lekterapi och familjeterapi. Organisationen får ekonomiskt stöd från ett företag i Tyskland men GTC är mycket noggranna med varifrån de får sitt ekonomiska stöd och de tar inte emot bidrag i form av redskap till behandlingar de själva inte anser vara passande för deras klienter.

De har workshops var och varannan vecka där de diskuterar olika teman, exempelvis kritiserade de Freuds psykoanalys och de har reviderat den ursprungliga psykoanalys-metoden för att göra den mer passande för den Palestinska kontexten. En annan intressant reflektion var att att Hunaida tror att många människor som lever i Palestina lider av post traumatiskt stress (pga ockupationen) och det här ges i uttryck uppmärksamhetsstörningar, depression och sömnsvårigheter.

För att terapeuterna ska ha förståelse för den kontexten marginaliserade kvinnor i exempelvis byar lever i så åker GTC:s terapeuter ut till de byar och möter klienternas i deras verklighet.

Många problem som uppstår utav ockupationen av Palestina är att den palestinska befolkningen växer upp och bor i ett våldssamhälle. Våldsspiralen börjar med de israeliska soldaterna som antingen utför direkt våld, beskjutningar eller slag och sedan fortsätter spiralen genom att männen slår sina fruar och fruarna slår barnen. GTC försöker arbeta preventivt gentemot våld genom att informera barn om deras rättigheter i skolor samt ha gruppterapi för familjer så de kan hitta andra copingstrategier än våld för att lösa sina problem.

Här är vi! Anna, Tibo, Clarie, Hunaida, Elin & Hussein

Här visar Husaida observationsrummet där de observerar familjer och hur familjen interagerar med varandra.

/Elin & Anna

Vi började dagen på ett ”woman shelter”. Dit kan kvinnor som blivit utsatta för våld i hemmet flytta tillsammans med sina barn. Centret startade år 2007 genom bidrag från Italien då det fanns ett stort behov av den typen av verksamhet. Kärnan i det palestinska samhället är familjen och därför arbetar centret med hela familjen – om det är möjligt skall kvinnan förenas med sin familj igen. Generellt är det svårt för palestinska kvinnor att leva ensamma. Även om det har blivit enklare för kvinnor att skilja sig blir de fortfarande stigmatiserande.

Centret består av två delar: en extern del där de jobbar ut mot allmänheten att försöka öka medvetenheten kring våld i nära relationer och verka förebyggande. Bl.a. är de ute i skolor och informerar om verksamheten. Kvinnorna som arbetar på centret menar att det finns en kunskapslucka bland palestinska kvinnor gällande deras rättigheter. Därför är föreläsningar om kvinnors rättigheter även en stor del av informationen som sprids. Själva centret är där kvinnorna och barnen bor. De har möjligheter att laga mat, bli frisörer och arbeta på en skönhetssalong. Genom att arbeta med empowermentinriktade metoder försöker centret få kvinnorna att lära sig något nytt och känna sig värdefulla. När kvinnan flyttar till centret väljer hon en nyckelperson inom familjen/släkten som centret särskilt arbetar med. Genom bl.a. KBT-terapi, psykoanalys och gruppterapi arbetar centret tillsammans med familjen för att kvinnan skall återintegreras både i familjen och samhället igen.

Därefter besökte vi ett offentligt universitet i Bethlehem. Universitetet hade fått en ny rektor och det firades med tal och sång. /Anna & Elin