2015-03-21
Nu har vi gjort vår sista vecka på praktiken på Barnhemmet. Denna vecka har det varit Olympiad hela förmiddagarna för de äldre, bland annat fotboll och basket. Vi har varit med och spelat med barnen. Det är kul eftersom de har gjort Olympiaden till en så stor grej här, de har hejaramsor, lagtröjor som de gjort och egna flaggor. Barnen tycker det är mycket roligt och går verkligen in för det. Vi har även fått lite mer tid med socialarbetaren den här veckan. Vi fick möjlighet att prata lite med henne angående organisationen. Hon berättar att tyvärr är det mycket pappersarbete för henne, hon vill ha mer tid med barnen men det går inte. Hon säger att tiden är hennes största problem med arbetet som socialarbetet. Men hon nämner även att hon tycker om sitt jobb mycket och att det känns viktigt och givande för henne. Vi fick även möjlighet att kolla lite i barnens journaler, där finns läkarutlåtande, psykologutlåtande och utlåtande från socialarbetaren. Där kunde vi även läsa mer om barnens bakgrund, som vi annars inte pratar om här på barnhemmet. Dessa barn har varit med om mycket tragiska saker i sina liv och att de får komma hit för att få en nystart är mycket bra. Vi frågar om barnen har någon kontakt med sina biologiska föräldrar och det är lite olika, vissa har besök av dem på helgerna medan vissa föräldrar inte har rätt till att träffa sina barn på grund av olika anledningar. Vi frågade även om barnen visste om sina bakgrunder, då svarade hon att de brukar berätta för barnen när de är cirka 8 år och när de börjar fråga. Barnen kan då reagera olika men de brukar ske psykologsamtal och stöd till barnen. När barnen fyller 18 år så måste de lämna barnhemmet, antingen för att flytta in hos någon släkting om så finns. Annars måste barnet stå på helt egna ben och skaffa arbete och boende direkt själva. Detta kan de inte hjälpa till med på hemmet eftersom enligt lag måste barnen klara sig själva när de har fyllt 18 år. Här på barnhemmet är det nu ett syskonpar som ska skiljas då den äldre brodern fyller 18, detta tycker vi verkar mycket jobbigt. Socialarbetaren berättar att de stöttar dem och samtalar om detta och att brodern även kan komma och hälsa på sin yngre bror sen. Vi hade även som uppgift att bidra till verksamheten genom att göra någon aktivitet. Detta har varit svårt då olympiaden har tagit upp mycket av barnens tid, när de inte har olympiad så förbereder de sig och målar flaggor och liknande. Därför har vi mest kunnat spendera tid med de små barnen. Vi har ritat med dem och även lekt Kims lek, mer avancerat än så går inte med tanke på svårigheterna att kommunicera.
Nu när praktiken är slut så har vi reflekterat kring det och kommit fram till att vi är besvikna på vår fördjupning. Vi hade hoppats få mer insikt i vad en socialarbetare gör. Vi har mest fått spela olika sporter med de äldre barnen samt leka med de små barnen vilket vi inte anser utvecklas oss i vår roll som socialarbetare. Trots detta har vi fått nya erfarenheter och insikter i barnens liv vilket gör att vi får med oss några nya upplevelser hem.
/Sara & Lisen
När man läser till socionom på Linnéuniversitetet kan man göra en del av sin utbildning i ett annat land. De studenter som har valt att göra det delar med sig sina erfarenheter i den här bloggen. Läs och låt dig inspireras.