Allmänt Archives - Socionomstudenter utomlands

Vad gör vi förutom att ha VFU – NZ

2023-10-09

Förutom att praktisera måndag-fredag så har vi självklart även passat på att utforska området runt omkring på helgerna! I stan (Auckland CBD) har vi bland annat shoppat, gått på rugbymatch och varit uppe i Skytower. Vi har även varit över på grannön Waiheke där vi hade bokat en ridtur, det var magiskt! Otrolig natur och att dessutom få uppleva den på en häst, det kunde inte bli bättre. Rolig kuriosa; en av hästarna som stod i en hage vi red igenom har varit med i Hobbit, han var självaste Bilbo Baggins häst! En annan hade varit med i Captain America (om vi inte minns helt fel ;)) Läs resten av detta inlägg»

3 veckor med Therapeutic Care and Education teamet!

2023-10-03

Hej igen! 🙂
Efter introduktionsveckan var det dags att kliva in i rollen som observatör i Therapeutic care and education team, det vill säga teamet som arbetar med barnen dagligen. Deras huvuduppgift är att stötta barnen i deras dagliga rutiner och att bygga relationer med barnen under sin tid här, att effektivt engagera och motivera barnen samt att ge dem en traumainformerad vård som hjälper dem i deras återhämtning och förbättrar deras välbefinnande. Barnen bor här i children’s village söndag kväll till fredag morgon under fem veckor (normalt är en intagning fem veckor, men vissa speciella intagningar är två veckor i stället).
Under dagarna är barnen ofta både i “the village” men även på olika slags utflykter, vi har bland annat åkt till olika parker och varit i simhallen med barnen.

Det har varit intressant att se dem i olika situationer på olika ställen och hur personalen hanterar detta beroende på vart man är, hur många barn som är med och hur många i personalen som befinner sig på plats.
Vi har jobbat både AM- och PM shifts, vilket har gjort att vi har fått se från väckning fram till läggdags. Skiften har skiljt sig åt en hel del, vilket har gjort att vi lärt oss mycket från de olika i personalen och genom att se olika rutiner med barnen. Vi var med om otaliga situationer då barnen befann sig i fight, flight or freeze och för oss var det lärorikt att se hur personalen hanterar barnen i detta tillstånd utefter varje barns individuella behov. Vissa situationer och beteende kan vara väldigt utmanande, men det är samtidigt det som är mest lärorikt.

Överlag har det varit tre intensiva veckor där vi båda lärt oss en hel del. Framöver kommer vi att vara de tre sista veckorna hos socialarbetarna, vilket skiljer sig väldigt mycket från att arbeta på golvet med barnen. Vi är exalterade att se båda sidorna av ett village intake!

Vi hörs!

VFU i Nya Zeeland

2023-09-28

Hej!

Vi heter Mikaela och Gabriella och är just nu i Nya Zeeland för att göra 7 veckor av vår VFU här. Efter en 35 timmars lång resa så landade vi den 25 augusti i Auckland, taggade, redo (om än lite trötta efter resan dock) för att äntligen få se landet, möta Kiwis (invånarna) och mest av allt att få börja praktisera! 3 dagar efter vår ankomst började vi vår praktik på Stand Children’s Services Tū Māia Whānau.Läs resten av detta inlägg»

Andra veckan!

2017-11-29

DAG 8

Veckan började med en intressant föreläsning om drogmissbruk och hur ett förebyggande arbete mot detta kan se ut. Vi diskuterade sedan hur skillnaden ser ut mellan Vietnam och Sverige gällande drogmissbruk och det förebyggande arbetet samt vilken hjälp det finns att få. På eftermiddagen gjorde vi ett studiebesök på ett offentligt sjukhus och center för barn med funktionsvariationer. Till detta center kan föräldrar som har barn med någon form av funktionsnedsättning lämna dem under dagen och sedan hämta dem på eftermiddagen/kvällen. Barnen hade olika aktiviteter att utföra under sina dagar på centret. De barn som hade behov fick även hjälp med rehabilitering.

Vi lämnade lite gåvor som vi hade med oss från Sverige vilket uppskattades!

DAG 9

Under tisdagen hade vi ett planerat studiebesök på ett center för barn med funktionsnedsättningar. När vi kom fram möttes vi av ett mindre center där alla barn satt och pysslade tillsammans vid olika bord. Det fanns kort och andra saker som barnen gjort som gick att köpa på centret. Vi blev alla imponerade av hur duktiga barnen var på att pyssla och det blev många kort sålda den dagen för dem!

Ett utav de fina korten som barnen gjort!

Vår handledare hade med sin son till studiebesöket denna dag som var hur duktig som helst på engelska!

DAG 10

Även onsdagen började med ett studiebesök denna dag på Orihome. Orihome var ett äldreboende där äldre fick den hjälp och servicen som de behövde. Det var varierande behov de hade och vi fick se hur deras rum med mera såg ut på boendet. Den största skillnaden mot Sverige var att de bodde flera äldre personer i samma rum på boendet.

Orihome

Efter studiebesöket på Orihome åkte jag (Nathalie), Sara, Saara och Saja in till Dong Xuan market som vi hade läst mycket om. Vi blev dock besvikna då det visade sig vara en marknad för återförsäljare inte turister.. Vi åkte däremot till en annan marknad sen efter och där fick vi äntligen shoppa lite!

Vi käkade även emellan shoppingen, det blev Pho och smoothies 🙂

Hälsningar från Vietnam!

// Nathalie Persson

Resan fortsätter

2017-11-25

Torsdag

Vi vaknade för att sedan ta en taxi (uber) till universitetet. Föreläsningen började klockan nio, men trots att vi var ute i god tid så fastnade vi i den hektiska trafiken. När vi anländer så möter Maianh upp oss för att gå till klassrummet. Under föreläsningarna är det vi fem svenska studenter och någon enstaka student från Hanoi. Vi upplever att föreläsningarna endast är anordnade för oss.

Efter föreläsningen åker vi moped till en lokal restaurang tillsammans med lärare och studenter. Vi äter supergod buffé och skrattar en hel del tillsammans. Resten av eftermiddagen åker vi till gamla stan för att kolla in turistattraktioner.

Fredag

Vi möter de vietnamesiska studenterna klockan 5.30 på morgonen för att åka till Halong Bay på ett studiebesök. Vi somnar på resan som tar ca 3,5 timme. När vi anländer vaknar alla chockade över att vi är framme så plötsligt. Förvirrade lotsas vi in i en vacker föreläsningslokal. Vi möts av ivriga, välklädda socialarbetare och tittar på varandra med en blick som säger ”vi är verkligen inte förberedda på det här”. Föreläsningen handlar om provinsens historia och anledningen till hur centret bildades. Väldigt intressant.

Efteråt blir vi bjudna på lunch i en lokal restaurang som serverar sjömat. Vi bjuds bland annat på kokt fiskhuvud och hembränd whiskey.

Lördag och söndag

Vi väljer att stanna i Halong Bay under helgen för att uppleva den vackra naturen.

Nu börjar allvaret!

2017-11-23

DAG 3: Efter lite vila i en dag så var det äntligen dags för riktig praktik! Första dagen tog vi en taxi till Universitetet som heter Thang Long. Det är inte dyrt med taxi i detta land, ca 40 kr för en stor bil. Vi använder oss av en app som heter ”Uber”, då slipper vi alla slags diskussioner om pengar och resväg, vi säger alltså bara hej och tack!

Vi är förvånade hur snabbt vi ändå har vant oss vid trafiken. Det finns inga övergångsställen utan även om det är fyra filer så är det bara börja gå och hoppas att de inte kör på en. Om det finns något som ser ut som övergångsställe så har vi snabbt förstått att det fungerar mest som dekoration.

Universitetet var stort och jättefint. Vår fina vän Mai Anh mötte upp oss och tog oss till ett rum där vi fick träffa både lärare och studenter. Där berättade de om universitetet och fakulteten socialt arbete. Vi fick också hålla en presentation om Linnéuniversitetet och Sverige.

Efter det blev det en rundtur och lunch. Lunchen var fantastiskt god! Alla fick varsin skål så åt vi med pinnar, alla från samma tallrikar. Skålen var till för att blanda.

Alla vi möter är fantastiskt snälla och tillmötesgående. De verkar vara glada att få ha oss här och vill visa så mycket av Hanoi som möjligt. Deras engelska är varierande. Vissa är riktigt duktiga medan andra känns det som att vi gissar hälften. Men med kroppsspråk och många upprepningar så hankar vi oss fram! De har humor och vi skrattar åt allt. Ibland känns det som att de alltid har varit våra vänner. Vi avslutade praktikdagen med en föreläsning av Quinh om våld i nära relationer.

Efteråt tog vi chansen att gå en långpromenad in mot staden. Det är mysiga gränder, små marknader och olika stånd. Det blev fruktköp i mängder. Efter en lång dag och mycket vietnamesisk mat så blev suget alldeles för stort efter igenkänning så det blev pizza denna kväll!

DAG 4: Dags för första studiebesöket! Vi blev hämtade i en bil för liten för alla som skulle med, så det blev en trång och mysig resa. Platsen vi åkte till hette Ba Vi och låg ca 1,5h utanför Hanoi stad. Där fick vi besöka ”Hanoi nursing center for elderly and disabled children” vilket är ett hem för barn och äldre med funktionsvariationer. Vi möttes upp av direktören som berättade lite om centret och sedan fick vi en rundvandring. På centret befann sig barn som varit inom människohandeln eller var lämnade av sina föräldrar. Kvinnan som visade oss runt berättade att under vietnamskriget användes och förvarades kemiska stridsmedel vilket gjort att 3-4 generationer kan födas med allvarliga funktionshinder.

Vi studenter reagerade olika på centret beroende på erfarenheter från tidigare resor. För flera var detta en chock att se. En klump i halsen om hur bra vi i Sverige faktiskt har det. Barnen var fantastiskt fina och glada. Vi blev mötta av mycket kärlek och kramar. Flera ville att vi skulle ta bilder och visa dem. Det var många intryck och känslomässiga tillfällen. Dessa möten med barn och vuxna kommer vi bära med oss.

Efter det besöket blev det äta den vietnamesiska nationalrätten Pho i en restaurang på gatan. Fantastiskt god och ett stort måste på en resa till Vietnam! Vi är flera som äter allt på gatan och vill pröva så mycket som möjligt. Så länge det ser fräscht och genomkokt ut!

Innan vi bar av tillbaka till Hanoi stad så åkte vi till Nationalparken i Ba Vi som verkar vara ett populärt mål för även vietnameser. Det var vacker natur, men en besvikelse på all nedskräpning. Vattenflaskor, pappersbitar och allt möjligt skräp låg överallt. Men om man kollade bara upp lite så var det fantastiskt vacker tropisk skog med mycket lianer, träd och gröna växter. Fin utsikt!

Vi turister är också en attraktion för vietnameser. Många kommer fram och vill ta bilder på oss eller att vi ska vara med på deras bilder. Vi har gett upp på att säga nej. Jag antar att vi kommer finnas på lite allt möjliga och olika sidor på internet nu.
Linhg, Chong och Dou (100% stavfel) följde oss på denna fantastiska resa.

På kvällen passade jag (Saara) och Saja på att åka in till gamla stan för att se oss omkring och äta mat. Vi åt på tripadvisors bästa tips; Green farmer. Vi åt trerätters och drack gott, kostade endast 120 kr var(!!) Vår mat serverades i en annanas. Det är mysiga gator i gamla stan och man har ingen aning vilka man har gått på!

Allt gott! /Saara Karlsson

Hälsningar från Colca

2017-04-18

Buenas tardes amigos!
Vi befinner oss nu i de vackra landskapet Colca och för tillfället i den största staden Chivay. Vi har varit här sedan i Lördags och hunnit med att bada i varma källor, se kondorer och cola valley samt besökt tre olika organisationer inom socialt arbete. Dessa organisationer innefattar ett hälsocenter som jobbar med mående samt välfärd. De arbetar mycket preventivt med basic frågor såsom information kring vikten av att tvätta händerna och tillfälliga insatser till olika grupper, ofta kopplat till olika helgdagar. De har till exempel utbildning för mödrar för att belysa vikten av rätt nutrition för deras barn. De arbetar inte mycket med alkoholism men menar ändå att det är ett problem men som inte prioriteras på grund av politiska beslut. Vi ställer oss lite undrade till detta då vår handledare har förklarat att många här har drogproblem och obehagligt nog brukar befinna sig i bergen för att råna turister som då anses vara ett lätt byte på grund av utsattheten. Det är även många turister som årligen försvinner i bergen, vår handledare menar att det är på grund av mord av delvis drogmissbrukare. Vi fick även besöka ytterligare en kvinnojour som tillhör samma organisation som den vi besökte i Arequipa. De arbetar precis som i Sverige med den cykeln som kvinnor i våldsutsatta relationer ofta befinner sig. Cykeln innefattar toppar och dalar i relationen, ångerfyllda våldsutövare vilket normaliserar våldet och gör det svårt för kvinnorna att bryta sig ur. De arbetar även med att reda ut vilka faktorer som gör att kvinnorna stannar i relationen, de menar, precis som i Sverige, att det ofta är en komplex kombination av ekonomiska och känslomässiga band som måste redas ut en i taget för att kunna hjälpa kvinnan. De jobbar dock inte med vårdutövaren men personal berättar att det har påbörjats ett projekt i Lima kring detta och att de inväntar resultat från detta för att se om det är något de kan ta till sig. Vi fick även besöka en organisation vid namn Demuna som arbetar med upplysning kring barns och ungas rättigheter direkt med individerna men även generellt i befolkningen. De största problemet anses vara ekonomi i förhållande där mamman är ensamstående men på grund av pappans försörjningsskyldighet finns det ingen hjälp att ge.
Vi befinner oss i en fantastisk natur där det finns goda förutsättningar för att skörda och odla mat. Vår handledare uppger att 90 % av befolkningen här är självförsörjande. Han berättar dock även att ett antal länder för några år sedan gick ihop för att avleda vattnet som kommer ifrån bergen (som tidigare gick till befolkningens marker) till betesmarker för kor som används till mjölkproduktion. Denna mjölk transporteras sedan till de länder som avlett vattnet (Sverige är en av dessa länder) vilket skapar en fruktansvärd effekt för lokalbefolkningen och deras möjlighet till att odla och ha tillgång till (sitt!) vatten.

Imorgon beger vi oss ut till mindre byar för att sova och spendera vardagen med familjer av lokalbefolkningen. Vi ser fram emot vandring i bergen, mjölka kor och göra ost. Vi är så tacksamma att få ta del av denna magnifika kultur och att ha en personlig guide, vår handledare, som ursprungligen är ifrån Colca. Vi får dessutom uppleva allt det här fantastiska men även reflektionsväckande och frustrerande på skoltid.

Hasta luego

Kaunas- Litauen

2017-04-04

Hej!
Jag heter Fanny och just nu sitter jag på studentkorridoren i Kaunas. Kaunas är den andra största staden i Litauen och här kommer jag befinna mig under 2 månader för att göra en del av min praktik på ett institution där killar från 14-23 år befinner sig då de efter rättegång frihetsberövats. Det finns tre olika avdelningar belägna i olika hus. En där de bor medans de väntar på dom, ett fängelse där de avtjänar straffet och en utslussnings avdelning där de unga kan få möjlighet att avtjäna slutet av sin tid. Totalt är dem idag ca 100 killar. Jag har två handledare som jag praktiserar jämte, deras uppgifter är bland annat att anordna och genomföra olika program och behandlingar för att minska riskfaktorer hos ungdomarna för att de inte ska återfalla i brott efter de släpps ut, sköta all dokumentering, ta emot önskemål, klagomål och förbereder för flytt till annat fängelse, frigivning eller permission m.m.

De allra flesta killarna går i skolan på dagarna och om de vill får de även möjlighet att arbeta ihop pengar för att betala sina böter samt spara ihop ett litet kapital för när de friges. Många av de intagna kommer från barnhem, fosterhem eller familjer ej haft tillräckligt med resurser för att stödja barnet. På utslussningsenheten arbetar de därför mycket med att förbereda killarna för att leva ett självständigt liv och ge dem de verktyg som saknas för detta, vilket innebär allt de lär sig allt ifrån att odla sin egna mat samt laga den till att lära sig hur hjälpfunktioner så som vårdcentral, arbetsförmedling fungerar. Praktiken har hittills har varit väldigt varierad, socialarbetarna har hand om ca 20 killar och de sköter i princip allt gällande deras tid där och framöver kommer flera besökare som håller i aktiviteter där jag kommer att delta samt i institutionens egna program. Många av killarna är sociala och vill gärna prata och vissa vågar också pröva sin engelska , flera av de berättar att de hoppas kunna lämna landet när de friges för att arbeta i England eller norden om några år. Det är väldigt vanligt att killarnas familjer är splittrade då föräldrar och äldre syskon flyttat för arbete och nu önskar de följa efter för att få vara med sin familj, få hög lön och enklare hitta jobb.

Sista veckan på Stand

2016-12-18

Hej alla!

I fredags avklarade jag min sista arbetsdag och det känns konstigt att min tid här är över. Förra veckan jobbade jag mycket med barnen i skolan och förberedde dem på att gå hem. Det är en process för barnen att hantera och det är jobbigt för en del att skiljas från Stand och alla kompisar som de träffat här. Vi gjorde också massa julpyssel vilket för mig känns så konstigt eftersom det är sommar här. Det går inte riktigt ihop med vad jag associerar med jul men för alla här är det helt normalt att fira jul på stranden med bbq 🙂 Jag börjar också förbereda mig för avfärd eftersom jag åker hem igen om två dagar. Känns overkligt att lämna Stand och alla barn nu när man verkligen kommit in i arbetet och har lärt sig hur allt fungerar här. Men jag är SÅ nöjd och glad över att jag valde att göra min praktik på Stand i Nya Zeeland. Otroligt lärorikt och utvecklande! Kunde inte önskat mig en bättre arbetsplats 😀 Jag kommer sakna Stand men framför allt alla fantastiska barn. Om någon student läser det här inlägget och funderar på att åka så säger jag bara GÖR DET! Tänkte avsluta med en bild från mitt äventyr den här helgen i Tongariro.

Workshop på skola i Hadakoti!

2016-12-11

Hej,

Vi vill börja med att be om ursäkt för dålig uppdatering på bloggen nu de senaste dagarna. Internetuppkopplingen har varit lite bristfällig då vi varit på resande fot i delstatens största stad Dehra Dun i nästan en vecka.

Två dagar innan vi åkte iväg så höll Mathilda, Emilia, Kristoffer och Marcus sina workshops för några barn i den skola som ligger i den bergsbyn där vi bor. Byns namn är Hadakoti. Vi har varit och besökt den skolan en gång tidigare under vår vistelse och barnen verkade glada över att se oss igen. Barnen i den skolan är mellan 5-9 år. Vi fick därför ändra om konceptet lite i våra workshops då vi tidigare har anpassat våra workshops för något äldre barn.

Våra workshops gick fint! Marcus började att lära ut lite basic fakta kring första hjälpen sen tog Emilia och Mathilda över och pratade om känslor med barnen. De fick bland annat måla en känsla vilket de gjorde superbra! De flesta målade känslan “glad”. Kristoffer avslutade med att prata om sophantering och vilka följder det kan få när vi slänger sopor i naturen. Barnen verkade fängslade av det vi hade att säga och var himla duktiga på att diskutera de olika ämnena med oss.

Efter våra workshops hade vi lite fri tid då vi bara kunde umgås och leka med barnen. Vi avslutade med att sjunga lite sånger ihop. Barnen dansade och sjöng till traditionella indiska folkvisor och vi visade dem hur vi i Sverige gör när vi dansar “små grodorna”. Barnen blev sedan ledsna över att vi skulle gå så vi stannade tills skoldagen var slut vid kl 14.