Socionomstudenter utomlands

Hej på er!

Nu har jag än en gång slarvat lite med att uppdatera bloggen med jämna mellanrum. Ber om ursäkt för det! Nu tänkte jag iallafall berätta lite om några saker jag har gjort under mina sista 2 ½ veckor i Peru, vilket blir mitt sista inlägg här!

I Alto Cayma har vi haft ganska fullt upp med julförberedelser: bland annat gjorde folket från bostadsområdena två föreställningar som handlade om Kristi födelse (som väntat har denna historia mycket större betydelse inom den peruanska julen än den svenska), och sedan bjöd vi på ett julbord. Jag fick hjälpa till en del med att först filma och ta foton under föreställningarna (som jag sedan skulle skicka till Maria för organisationens del), och sedan hjälpa till med att servera och dela ut mat när det var dags för julbordet. Mycket intressant dag på praktiken var det! 🙂

För ca två veckor sedan var jag på besök på CEM igen, denna gång i förhoppningen att få diskutera lite mer kring verksamheten – och jag var inte besviken. Jag fick svar på min fråga om det finns organisationer som jobbar med utövare av partnervåld, vilket det finns, men inte inom CEM då de fokuserar på den eller de som utsätts för våldet. Jag fick lite information om de avdelningar som finns inom CEM – psykologisk, social och juridisk – och vilket arbete de kan tänkas utföra där. Vi diskuterade även lite skillnader och likheter angående partnervåld i Sverige och Peru, vad det kan vara som orsakar partnervåld, samt fall där det förekommer våld i samkönade relationer. Då HBTQ-frågor inte verkar diskuteras så ofta i Peru så tror jag att det kan vara svårare att hantera dessa fall här, men CEM verkar göra sitt bästa i sitt arbete att vara så inkluderande som möjligt (exempelvis i den sociala utredningen får personen frågan om hen lever med en kvinna eller en man). Jag fick även se några frågeformulär som ska gå igenom personens sociala och psykologiska situation, och vilken/vilka typer av våld hen har utsatts för.

Jag har även varit på besök på Hospital Goyeneche, vilket Maria sagt är det äldsta sjukhuset i Arequipa. Där får jag först kika runt på sjukhuset, först ute och sedan inne. Utomhus fanns en jättestor trädgård, och inomhus fick jag bland annat se sjuksalarna där patienterna låg i sina sängar. Det kändes annorlunda för mig att se hur människorna delade sina sängar i en enda stor sal, lite som i gamla filmer, när man är van vid hur sjukhusen är i Sverige där patienterna vanligtvis har egna rum. På sjukhuset fick jag samtala med en socialassistent, som jobbar med att hjälpa människor med sjukvård när de inte har pengar. Vi pratade en del om SIS (Sistema Integral de Salud, ett system genom vilket man kan ha hälsoförsäkring), om vad det täcker och om hur det fungerar med denna försäkring. Socialassistenten berättade lite om några av de program de har inom SIS och vilka som ska prioriteras i dessa akuta fall av sjukvård. Det kan exempelvis vara människor som har funktionsnedsättningar, som är gravida, eller som har sjukdomar som cancer, tuberkulos eller HIV. Vi diskuterade även här lite av skillnaderna mellan sjukvården i de två länderna. När det mesta av sjukvården i Sverige på ett eller annat sätt går genom staten kan det vara svårt att förstå hur sjukvård kan vara så dyr här i Peru och varför inte staten täcker det, men som med mycket annat är det en ekonomisk fråga.

Förrförra helgen åkte jag även på minisemester till staden Cusco! Här blev det guidade turer av lite olika sevärdheter i och omkring Cusco: första dagen av själva staden och lite utanför. Andra dagen blev det resa med tåg till Machu Picchu! Resan dit och hem var  lång (ca 3-4 timmar dit och lika långt tillbaka), men så vacker och så värd det då jag väntat hur länge som helst på att få komma till Machu Picchu, och det var precis lika häftigt som jag hoppats att det skulle vara. Tredje dagen blev det en tur i Sacred Valley, vi stannade till på några ställen där vi fick klättra runt och kika. Mycket konditionsträning blev det denna dag!

I helgen har jag varit på ett par julfiranden – först ett med Marias arbete i Cayma, sedan ett privat med några vänner till henne. Jag har även ätit gott med familjen för att ta avsked inför att jag snart ska hem.

Imorgon ska jag till praktiken en sista gång innan jag ska börja min resa tillbaka hem till Sverige sent på eftermiddagen. På ett sätt känns det lite ledsamt att åka härifrån när jag haft det så bra här (plus att jag kommer sakna värmen här), men det känns skönt att få komma hem till min familj och vänner efter så lång tid. Hade det inte varit för att det snart är jul och nyår hade jag gärna stannat i Peru en eller två veckor till, för det finns så mycket kvar här som jag vill se! Jag kommer helt klart åka till Peru minst en gång till 😉

Även fast det är med blandade känslor jag åker hem så vet jag att de främst är positiva. På så många sätt och vis har jag haft en fantastisk tid i Peru: jag har sett massor av fina platser, gjort massor av roliga saker, träffat massor av trevliga människor, fått insyn i ett nytt land med all dess kultur – men först och främst har jag sett och lärt mig massor som kommer vara till hjälp för mig i mitt framtida arbete som socionom! Det har varit så intressant att se hur det sociala arbetet kan se ut här – både i Cayma såväl som i andra organisationer – och hur mycket det kan skilja sig från arbetet i Sverige, men på ett annat sätt vara likt.

Tack så mycket för mig! Hoppas ni har tyckt om att läsa om min vistelse i Peru 🙂

Till er som funderar på att praktisera utomlands kan jag definitivt rekommendera er att göra det om ni kan! Det är verkligen värt det 🙂

Nedan kommer lite bilder!

Abrazos,

//Sofie

Plaza de Armas i Cusco

På tur utanför staden

Vi fick chans att ta det klassiska fotot på Machu Picchu!

På en hög kulle i Pisac, en plats i Sacred Valley

I Ollantaytambo fick vi klättra riktigt högt upp….

En dag på praktiken hölls det utställning för de saker som kvinnorna i grupperna har stickat! Man kunde även köpa t ex handgjorda vykort.

Inuti en av korridorerna på Hospital Goyeneche

Efter en av två föreställningar om Kristi födelse!

Julbord!

Avskedsmiddag med familjen (Maria, hennes man Henry, deras son Diego och dotter Roxana)!

Hej igen!

Nu var det ganska länge sedan jag skrev något här, troligen pga att jag ofta haft mycket att göra på helgerna (antingen för nöjen eller plugg) och därmed inte hunnit eller orkat. Men nu kör vi!

Angående praktiken har det hänt en del roliga saker att berätta om. Måndagen den 20:e gick vi med i en slags demonstration för barnets rätt till en familj. Mycket intressant att se men det kändes inte som så mycket “demonstrerande”. På tisdagen var jag på besök vid CEM, och jag fick följa med ut i ett bostadsområde där de knackade dörr och gav information om det arbete de utför i de fall där våld förekommer. Jag har även varit på studiebesök vid MMI, denna gång vid den avdelning som fokuserar på fysioterapi (sjukgymnastik?). Jag satt med och observerade ett tag, men fick inte så mycket tid till att prata med dem som jobbade där då de hade mycket att göra, vilket jag förstod men tyckte var lite synd då jag gärna velat veta mer om det arbete de utför samt relationen mellan vård och socialt arbete.

Sist men inte minst: då jag börjar känna mig allt mer bekväm med språket har jag och Maria kommit överens om att jag ska få prata med och lära känna kvinnorna i grupperna mer! Så jag har fått ställa lite frågor till dem om deras bakgrund: var de kommer ifrån, hur deras familj ser ut, hur länge de varit i den här gruppen, vilken betydelse den har för dem, osv. De har även fått ställa frågor till mig. Det känns bra att äntligen få känna sig som att jag kan samtala med de andra när jag är på min praktik.

Förra helgen var jag på museum där jag bl a fick se “Momia Juanita”, en ung flicka som var en av de utvalda för att offras till gudarna. På museet kunde man även se olika föremål från Inkatiden: som besticken de åt med, skorna de gick den långa färden med, mm. Jag har även träffats och tagit kaffe + drink med en tjej som jag pratat med över nätet. Vi hann bara träffas två gånger, men det känns kul att ha lärt känna någon från Peru (förutom min “familj”).

Nu i helgen har jag varit i Colca-dalen! Bussen gick tidigt igår morse och svängde förbi flera ställen där vi bl a såg vicuñas, lamor och alpackor! På eftermiddagen åkte vi för att bada i varma källor med vatten från vulkanen, och det fanns flera bassänger där det var olika varmt. I den varmaste kunde det vara uppåt 40 grader! Riktigt härlig upplevelse 🙂

Efter det fick vi lite tid för oss själva på våra hostels, och sedan vid sju skulle vi till en restaurang i Chivay för att käka middag, och så blev det en show med traditionell musik och dans! De tog även upp gäster som ville vara med och dansa, och så fick de prova de traditionella dräkterna om de ville. Så blev det långdans runt borden också 🙂

Även denna morgon blev tidig, då vi skulle utforska hela Colca-dalen idag, plus några byar. Vi var vid flera olika utsiktsplatser, bl a Mirador de Cruz del Condor, där det var jättestort och man till och med kunde se en och annan kondor i fjärran! Varje plats vi åkte förbi var supervacker, och det var så häftigt att se. Efter det åt vi lunch och sedan begav vi oss med buss tillbaka till Arequipa.

Nu ikväll hade jag tänkt att skriva lite på en inlämningsuppgift, men som man kan gissa är jag väldigt trött efter denna händelserika helg, plus att det är någon form av adventskonsert utanför mitt fönster så jag vet inte om jag kommer orka ändå. Hur det än blir så tänkte jag snart bjuda min familj på lite svenskt adventsfika: pepparkakor och skumtomtar!

//Sofie

En skylt från paraden som jag tyckte om (översättning: familjen är en rättighet)

Jag provar Pisco Sour på Museo del Pisco!

Jag lyckades till sist få en helt okej selfie med en lama (de verkade gilla att gå iväg så fort jag gjorde mig redo för en bild men den här ville samarbeta)

Nedan lite bilder från Colca-dalen!

¡Buenas tardes (buenas noches för er i Sverige)!
Nu har jag varit i Peru i två veckor! Det känns som att tiden går jättefort. Tur då att jag har ungefär en månad kvar att tillbringa här 😉
Praktiken rullar på som vanligt, fortfarande lite svårt att förstå men det är intressant arbete och jag tycker jag har lärt mig en hel del redan under denna korta tid jag har varit här – både under praktiken och genom diskussioner med Maria och hennes familj.
Under denna vecka har jag fått hjälpa till mycket i köket – skala grönsaker, hacka potatis, mm – och sedan följa med i bilen och åka upp till bergstrakterna där jag fick hjälpa till med att dela ut mat till människorna där. Det har varit något av det bästa på min praktik hittills. Jag har ofta känt mig som att jag inte kan utföra så mycket arbete här då jag inte kan föra samtal med de vi arbetar med eller de vi hjälper (iallafall inte lika fritt som jag skulle kunnat på svenska eller engelska), men genom att hjälpa till med att laga och servera mat till människor känner jag mig som att jag på riktigt har gjort något och bidragit med något till dessa människor, så det kändes bra. Snart ska jag även få göra lite studiebesök i andra organisationer, bl a ska jag troligen få besöka CEM nu på tisdag. Det ska bli superkul med lite besök, jag berättar mer om dem allt eftersom 🙂
Jag har hunnit med att se lite också. Igår var jag bland annat på Monasterio de Santa Catalina, ett jättestort kloster nära Plaza de Armas (det kallas för “en stad inuti staden”, med god anledning!). Där kunde man läsa om och se hur helgonen som bott där levde: man kunde se sovrummen, köken, badrummen, osv. Det var supervackert med fina färger, och massor av fotovänliga hörn! Tydligen var det en jordbävning där för ett tag sen, vilket gjorde att de fick bygga upp klostret igen – därav färgerna (de delar som inte byggts om var utan färg). Vackert och intressant att se 🙂
Vi hörs snart igen!
//Sofie

Stora grytor med mat som ska serveras till människorna – alltid en soppa samt en huvudrätt (i detta fall en slags gryta med ris)

Nedan kommer lite bilder från Monasterio de Santa Catalina (jag kunde inte välja en och dessutom tror jag inte jag hade gjort denna fina plats rättvisa genom att bara visa en bild)!

Jag och Marias dotter Roxana en dag då vi tittade lite i affärer!

Hej igen!
Jag tänkte berätta lite om min första vecka här i Peru – något sent, vilket beror på att datorn har krånglat lite. Men nu har jag koppling så här kommer ett inlägg! 🙂

Här i Peru är jag uppe med tuppen om morgnarna – bokstavligen då det finns en tupp utanför mitt fönster som väcker mig omkring halv fem varje morgon. Det tar nog ett tag innan jag vänjer mig vid den… Förutom detta har jag haft en superbra första vecka i Peru. Det har varit ganska mycket att vänja sig vid – nytt land, ny kultur, nytt språk, vara långt ifrån familj och vänner, osv – men jag ser bara fram emot att se hur jag kommer att utvecklas och lära mig under de ytterligare sex veckor jag ska vara här. Det som varit svårast att vänja sig vid är nog språket – de flesta här i Peru kan inte så mycket engelska, så jag talar mest spanska här (jag använder engelska i princip enbart då jag glömt bort eller inte vet hur man säger ett visst ord på spanska). Det går okej eftersom jag har läst spanska under högstadiet och gymnasiet, men mycket har glömts bort med tiden. Det känns ibland lite frustrerande att inte alltid förstå allt som sägs eller kunna göra sig förstådd, men det går framåt, ”poco a poco” – lite i taget.

Måndag 6/11
Första dagen på praktiken! Dagen börjar tidigt med att fixa lunch samt äta frukost, sedan beger vi oss iväg mot Alto Cayma. Vi tar oss dit med buss, och jag märker nu av hur mycket trafik det är jämfört med gårdagen. Bussarna stannar upp väldigt snabbt för att plocka upp nya människor, och kör sedan snabbt vidare utan att vänta på att de ska hinna sätta sig. Det är mycket tutande och ropande om vart bussarna går. Mycket annorlunda jämfört med Sverige 🙂
Marias arbete i Alto Cayma Mission är med människor som bor i de allra fattigaste delarna av Arequipa. Människor flyttar från bergstrakterna och in till staden i hopp om bättre livsvillkor för sig och sin familj. Tyvärr räcker resurserna sällan till, och många individer och familjer hamnar därmed i utsatthet. Arbetet här är till för att ge dessa människor en hjälpande hand och bättre möjligheter.
Under förmiddagen hölls gruppen för kvinnorna, där de främst får lära sig att sticka. Jag gissar att tanken är att kvinnorna förr eller senare ska kunna försörja sig genom detta. Även fast arbetet inte går till på samma sätt som i Sverige, kunde jag se en viss likhet med det jag fick se på den praktik jag hade i Sverige – arbetet med att hjälpa och ge människor möjlighet till att så småningom kunna försörja sig själva. Däremot sker det inte någon myndighetsutövning eller prövning om huruvida personen är berättigad denna hjälp eller ej.
På eftermiddagen satt jag med Maria då hon höll ett samtal med ett par som hade relationsproblem, vilka hade en negativ inverkan på barnen. Även fast jag inte förstod det mesta som sades lade jag märke till den problematik som fanns mellan dem, exempelvis genom hur de satt under mötet och hur de pratade. Jag var även med på ett hembesök, där Maria skulle besöka en man med alkoholproblem. Så som jag uppfattar det så är det inte ett problem som prioriteras politiskt sett, men hjälp finns att få bland annat genom Alto Cayma Mission.

Tisdag 7/11
Jag och Maria har varit på besök vid Universidad Catolica de San Augustin. Vi besökte även socialtjänsten, i syftet att jag skulle få lära mig mer om den administrativa delen av socialt arbete. Då min praktik hemma i Sverige innebar ett mer administrativt arbete känns det som att den sortens arbete skulle se ungefär likadan ut i Peru, men jag skulle ändå tycka det var intressant att se om det finns skillnader och isåfall vilka. Jag ska kanske få komma och praktisera här senare en dag.
Under eftermiddagen har jag arbetat en del med mina studier, men jag har även fått åka på en liten utflykt, denna gång till Mirador de Yanahuara, där det finns en vacker ingraverad mur bakom vilken man har utsikt över Arequipa. Jag fick även prova en glass som är en specialitet från Arequipa: queso helado, ”ostglass”. Glassen innehåller inte ost, men kallas så ändå eftersom processen för att göra glassen tydligen är liknande processen för att göra ost. Riktigt god var den 🙂

Onsdag 8/11
Jag följer med Maria till Alto Cayma igen (hon arbetar här måndagar, onsdagar och fredagar). På förmiddagen har jag bland annat varit med Medical Ministry International, MMI, som arbetar med att ge sjukvård till människor som har det svårt med pengar. Denna dag fokuserade de på optik: de gjorde synundersökningar och andra prövningar för att avgöra vilka glasögon personen behövde, personen fick prova några par och sedan betala 10 soles (ca 25 kronor) för dem. Om det par glasögon personen behövde inte fanns i lagret, skrev de en preskription så att personen ska kunna hämta ut dem hos en optiker.
Jag hjälper även Maria att fixa med några dokument, bland annat inför en äktenskapsceremoni som ska hållas i kyrkan som ligger intill kontoret i Alto Cayma. Jag visste inte att bröllop och dop ingick i detta arbete, så det var intressant att lära sig om. Även om det inte är uppgifter som ingår i det sociala arbetet i Sverige, kan jag förstå att det har en betydande roll i socialt arbete här, med tanke på att kyrkan och katolsk tro verkar vara mycket viktig här.
På eftermiddagen åker vi med bil till de fattigaste bostadsområdena i Alto Cayma, där vi ska dela ut flygblad inför en kommunal dopceremoni. Husen i detta område är mycket små, och i många av dessa hus verkar det bo stora barnfamiljer. De har inte tillgång till vatten i huset, utan hämtar det i en allmän brunn i utbyte mot en viss summa varje dag. Detta vatten ska räcka till matlagning, tvätt, och personlig hygien. På söndagar finns inget vatten att hämta, berättar en kvinna som bor i området. Människorna här har heller inte tillgång till sjukvård, då den kostar för mycket pengar. Barn är därmed särskilt utsatta, då de lätt blir sjuka.
Jag visste sedan innan att många människor i Peru lever i fattigdom, men när jag såg detta bostadsområde insåg jag hur många det verkligen rörde sig om, och hur pass ”extrem” denna fattigdom var. Jag och Maria diskuterade kring området och om fattigdom. Hon frågade mig bland annat om jag kände till områden i Sverige som liknade det som vi befann oss i nu. Jag sa att det finns människor i Sverige som också lever i fattigdom, men – så vitt jag vet – inte i lika stor utsträckning och inte under samma villkor. Exempelvis har de flesta i Sverige tillgång till vatten, även de människor som har ont om pengar.

Torsdag 9/11
Under förmiddagen har jag följt med för att se en annan skola samt ett av sjukhusen i Arequipa. Maria berättar bland annat att det är svårt att få tider inom sjukvården, och när vi vandrar i korridorerna kan jag förstå det: exempelvis såg jag en lång kö av människor som väntade på att få bli vaccinerade.
Medan vi väntade på besöket på skolan hade Maria och jag en mycket givande diskussion om tradition och kultur i Peru, främst om uppdelningen mellan könen. Maria berättade om de ojämlikheter som finns där emellan, exempelvis att mannen aldrig förväntas hjälpa till i hemmet med matlagning eller liknande då detta är kvinnans uppgifter. Mannen ska arbeta och ha hand om ekonomin. På grund av ekonomiska skäl och till följd av den vanligt förekommande machokulturen är det inte sällsynt att kvinnan blir utsatt för våld i hemmet. Vi pratade lite kring de verksamheter som arbetar med att förebygga våld mot kvinnor, varpå jag frågade om det finns några åtgärder här för att hjälpa mannen till att bli av med sitt våldsamma beteende. Maria sa att sådant arbete inte sker här, åtminstone inte ofta. Jag undrade lite över detta, för även om kvinnan får hjälp att komma ifrån mannen så kommer han kunna fortsätta utöva våld mot andra kvinnor om han inte får hjälp till ett ändrat beteende.

Fredag 10/11
Vi fick besök från ett par poliser samt psykologer från Centro Emergencia Mujer (CEM), som var här för att föreläsa för oss och kvinnorna om våld i nära relationer. De typer av våld som nämndes var fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. De berättade även om den cykel som en våldspräglad relation går igenom, med utövaren som efteråt är ångerfull, normalisering av våld, pendling mellan våld och ömhet – ungefär på samma sätt som jag har fått lära mig om våld i nära relationer hemma i Sverige. Precis så som jag och Maria diskuterade dagen innan berättade de om de patriarkala strukturer som oftast förekommer i hemmen här – mannen är överhuvud och har hand om ekonomin, vilket gör det svårare för kvinnan att lämna honom i det fall han utövar våld mot henne. Vi fick även små informationsblad från dem. På framsidan stod kontaktuppgifterna och en karta till CEM, och på baksidan fanns en modell av ett isberg för att kunna förstå våld som syns och inte syns, som är explicit eller subtilt.
Senare, efter föreläsningen, var vi uppe i bergstrakterna igen och delade ut flygblad. Det var lite läskigt ibland då det är mycket hundar här ikring. Jag är lite hundrädd och gillar inte när de kommer för nära eller när de börjar skälla för högt, men det gick bra ändå. Det var dessutom väldigt varmt, jag brände mig lite smått här och var. Ibland underskattar jag nog hur stark solen här kan vara.
På kvällen tittade vi på fotboll, något som hypats upp nästan hela veckan. Jag är inte särskilt intresserad av fotboll, men det är klart att jag ville sitta med och titta – både för det sociala och för att jag tänkte det skulle vara intressant att se fotboll i Peru. Det var match mellan Peru och Nya Zeeland, och vi bänkade upp oss med massor av diverse snacks för att titta. Det var mest ”försnack” på teven innan matchen skulle börja, vilket jag inte förstod och därmed inte tyckte var så intressant (iförsig tycker jag inte det är intressant på svenska heller), men det var roligt att se när de filmade fansen i olika städer. Fotboll verkar vara ett väldigt stort intresse här. Då matchen började klockan tio och jag var väldigt trött efter veckan tittade jag dock inte klart på matchen utan la mig ganska snart därefter – kanske lika bra då jag morgonen därefter fick höra att matchen slutat med 0-0.

Lördag 11/11
Över helgen hade familjen planerat att jag skulle åka med dem till kusten, något de brukar göra på helgerna. Vi satte oss i bilen och började bege oss, tills vi upptäckte att något var fel. Vi åkte in till en bilverkstad för att undersöka, där vi blev kvar många timmar. Sedan, när vi tror att allt är löst och vi äntligen kan åka iväg, verkar det som att problemet kvarstår vilket gör att vi får åka tillbaka för att åtgärda det. Vi bestämmer oss till slut att åka tillbaka hem då det kändes för osäkert att köra med bilen nu. Lite tråkigt att vi inte kom iväg, men bättre att vara på den säkra sidan (särskilt med trafiken här). Dessutom kommer det ju fler helger 🙂
Helt sysslolösa blev vi dock inte denna dag. Senare på eftermiddagen åt vi gott på en fiskrestaurang, sedan fick jag hjälp med att tvätta och så såg vi på film. På kvällen fick vi även besök av ett par vänner till familjen, som vi skulle ha hälsat på när vi kom till kusten.

Söndag 12/11
Jag följer med på matmarknad för att handla lite grejer. Det var väldigt stort där: massor av stånd som sålde frukt och grönsaker, många av dessa hade jag aldrig ens sett eller hört talas om så det var kul att vandra omkring här. På marknaden fanns nog lite av allt: frukt och grönt, mejerier och ägg, kött, ris, pasta, socker, det mesta i matväg helt enkelt. Vi köpte bland annat maíz morada (mörklila majs!), vilket det blev chicha morada av, en typ av saft gjord av majs och blandad frukt. Supergott!
Annat än det har det varit en mycket lugn dag, men i veckan blir det nya tag 🙂

Lite bilder kommer nedan!
Hasta luego
//Sofie

Mirador de Yanahuara, med vulkanen Misti i bakgrunden

Lagret av glasögon

Uppe i bergstrakterna, ett av de fattigare bostadsområdena

Maíz morada!

Hej!

Mitt namn är Sofie Pettersson och jag läser femte terminen på socionomprogrammet i Kalmar. Under hösten har jag gjort tio veckors praktik på försörjningsstöd på Kalmar kommuns socialförvaltning. Jag bestämde mig tidigt under utbildningen att göra en del av min praktik utomlands, och därmed ska jag nu tillbringa sju veckor i Peru för min praktik. Jag ser mycket fram emot att få praktisera utomlands, se hur socialt arbete kan se ut i andra delar av världen, och hur det kan skilja sig från det arbetssätt och de uppgifter som ingår i socialt arbete hemma i Sverige.

Resan till Peru har gått bra men varit mycket lång (den har i princip tagit hela helgen!). Jag kom fram till Arequipa omkring halv tre på eftermiddagen. Min blivande handledare, Maria, och hennes son stod och väntade på mig när jag kom fram och skjutsade mig sedan hem till dem, då jag ska bo hos dem under min praktik.

När vi sitter i bilen på väg från flygplatsen förvånas jag till en början av att trafiken inte verkar vara så farlig som jag väntat mig. Vi körde förbi en bil där det satt omkring åtta eller nio personer hoptryckta, men annars inte mycket mer. Detta ändrar sig strax när jag märker hur bilarna kör om varandra, eller kör i kurvor utan att ha en tanke om att sakta ner allt för mycket. Det blir heller inte bättre av att Maria säger att det är en lugn dag i trafiken då det är söndag! Jag blir lite uppskrämd men hon säger att jag kan vara lugn. Det kan nog vara så att det inte är jag som har vant mig vid denna miljö ännu.

Väl hemma hos Maria och hennes familj fick jag titta runt lite i hemmet och på rummet jag skulle bo i, och sedan fick vi mat. Det var ugnsrostad kyckling, ris och grönsaker och sedan fick vi lite mango efteråt. Riktigt bra första måltid i Peru med andra ord!

Efter att jag packat upp så åkte jag, Maria och hennes dotter in till centrala Arequipa för att jag skulle få kika runt lite. Självklart gick vi förbi Plaza de Armas, och självklart knäppte jag en del bilder 🙂 Vi kikade även lite på ett par marknadsstånd där de säljer lite traditionella peruanska hantverk, exempelvis sjalar och tygpåsar gjorda av alpackaull. Jag passade på att skaffa mig en souvenir i form av en tygpåse.

Imorgon ska jag med Maria och jobba, det får jag skriva mer om i veckan. Men nu måste jag duscha och sedan sova så jag orkar med morgondagen!

Utsikten från mitt rum

Plaza de Armas

Dagens inköp 🙂

Mvh Sofie

Hejsan bloggen!

Vi får ursäkta att vi dröjt så länge med att uppdatera er, vi vet att ni har väntat med spänning. Det har i vilket fall gått två veckor sedan vi landade i Peru och det har varit en fantastiskt lärorik och rolig tid. Det bästa är att det återstår fem veckor. Nedan kommer en sammanfattning om vår tid hittills.

Våra första två dagar bestod av vi att på egen hand fick utforska Lima. Vi chockades av det varma vädret och de stora portionerna mat vi blev serverade. Efter två dagar begav vi oss med nattbuss mot staden Arequipa som är den näst största staden i Peru med över 1 miljon invånare. Morgonen efter mötte vår fantastiska handledare German upp oss för att skjutsa oss till vårat hotell. Följande två dagar bestod av att tillsammans med German och Kati, vår översättare, lära känna staden vilket innebar mat, sightseeing, matmarknad och massa frågor från vår sida.

Nu har vi hamnat på torsdagen den 30 maj vilket var vår första riktiga dag av praktik då vi fick möjligheten att åka upp i bergen till landsbygden, en av de fattigare delarna av Arequipa. Där besökte vi en advokat som jobbade med ekonomiskt bistånd samt ett hälsocenter som jobbade med framför allt upplysningar och hembesök hos familjer som hade problem hemma såsom våld i nära relationer eller alkoholism. Vi hade även möjlighet att, tack vare vår handledare som har orimligt många vänner överallt, få äta lunch hemma hos en kvinna som bodde i området. Vi blev serverade egenodlad majs, potatis och hemmagjord ost.

På fredagen den 31 maj hade vi besök av en professor som föreläste och diskuterade Inkas historia med oss. Vi fick ett väldigt intressant perspektiv på hur en hållbar utveckling skulle kunna se ut om vi tog lärdom av Inkas sätt att leva, det vill säga som en del av naturen och allas lika värde. Inka riket är sett som den första välfärdsstaten då det var ett rikt samhälle samtidigt som alla ansvarade för varandra. Varje barn som föddes ärvde en bit land som de fick förvalta hela livet vilket gjorde att befolkningen inte behövde oroa sig för försörjning och kvinnorna behövde inte vara beroende av männen. Invånarna jobbade för den som var sjuk och det som gynnade alla såsom vägar och tempel ansågs vara ett gemensamt ansvar. Kvinnor och män var jämställda och kvinnor ansågs besitta stor kunskap om hur en förvaltade och styrde ett rike.

Efter en intensiv vecka var det dags för helg då det blev sushi, indiskt, parkhäng, drinkar och tid för att checka av turistattraktioner.

Den 3 till 5 april bestod av föreläsningar på hotellet, vi fick en översikt över hur sociala problem är utspridda i Peru, där fattigdom anses som det största problemet. Fattiga är även den del av befolkningen som är mest utsatta för klimatförändringar. Vi i väst påverkar den fattiga befolkningen bland annat genom att exploatera mark som de har använt för odling i landsbygden vilket gör att de blir indirekt tvingande att flytta till stan för att försörja sig och få mat. Då de tidigare inte levt på dessa sätt eller har kunskap om hur en lever ett urbant liv skapar detta frustration vilket även i sin tur kan leda till våld. Jag har antecknat 10 sidor från denna föreläsning så ni vet var ni hittar mig om ni vill veta mer. Vi fick även en historisk genomgång av hur socialt arbete har utvecklats i Peru, vilket som precis i Sverige började med filantropi. Denna dag flyttade vi även till värdfamiljerna vilket har varit så mysigt och givande.

Torsdagen den 6 april fick vi besöka “emergencia de mujer” vilket är ett center för kvinnor och män som blivit drabbade av våld i nära relationer vilket precis som i Sverige inkluderar sexuellt, verbalt, psykiskt och fysiskt våld. Organisationen hjälper främst kvinnor då de precis som i Sverige är mest utsatta för våld i nära relationer. Hjälpen innefattar hjälp att anmäla och föra fallet vidare till rätten, samtal med psykolog, möjlighet att skickas vidare till ett shelter. De jobbar även preventivt genom föreläsningar i skolor, universitet och olika evenemang i samhället. Vi chockerades över att det var hela 16000 rapporter år 2016 och 10 mord på kvinnor i hemmet samma år. På kvällen åkte jag (Moa) och Emma med dottern i vård värdfamilj på motorcykels race. Det var en unik upplevelse på många sätt men framförallt för vi fick bevittna hur ungdomarna mutade polisen för att hen skulle försvinna från platsen.

Fredagen den 7 april fick vi besöka en grundskola där vi fick möjlighet att leka och sjunga svenska och peruanska sånger med barnen. Vi hade även givande diskussioner med lärarinnan i klassen. Efter detta tog vi helg vilket vi firade med goda drinkar och dans. På Lördagen besökte vi en katolsk kyrka tillsammans med en av värdfamiljerna, följt av drinkar återigen vilket kanske kan anses vara lite dubbelmoral. Jag och Emma hängde med dottern i våran värdfamilj på födelsedagsfest tillsammans med hennes vänner och fick möjlighet att dansa lite salsa. Söndagen bestod för Emma och mig av träning och 5,5 timmars matlagning med våran värdfamilj.

Nu har jag försökt ge er en så bra sammanfattning jag kan med mitt guldfisk-minne. Idag är det måndag och vi har besökt en institution för ungdomar med problematik såsom brottslighet, prostitution eller i form av att de har blivit övergivna av sina föräldrar. Denna organisation styrs av polisen och fungerar som en temporärt boende för ungdomarna innan de återförenas med sina familjer eller hittar annat permanent boende. Vi fick även besöka ett mentalsjukhus där alltifrån folk med alkoholproblem och psykiska sjukdomar bor under en kortare period för att sedan återvända till sina familjer och fortsätta behandling hemifrån.

VI har fått inblickar i den normaliserade rasismen mot ursprungsbefolkning som finns i det peruanska samhället, den extrema machokulturen samt sexismen som tydligt visar sig här. Men mer om detta i ett annat inlägg för nu ska jag äta chokladbollar som jag och Emma bakat med värdfamiljen idag. För övrigt äter vi mycket quinoa och majs vilket tycks finnas i varje måltid här
Hasta luego,

Moa

Torget precis vid vårar hotell

Matmarknad och all god billig frukt som finns här

Hela härliga gänget tillsammmans med våran goa handledare German.

Plaza de Armas, historiskt torg sen kolonismens tid.

En annan del av staden

Misti,en av vulkanerna som omger staden.

Tja bloggen!

jodå så att nu är vi snart på väg mot Sydamerika; Emma, Moa, Olivia, Lalita och Ebba. “Äventyr mina vänner”,..Lalita brukar säga det och nicka bestämt, jag brukar svara “ja vi behöver äventyr i livet, så är det!”.  Att vara på väg ut i världen med allt en behöver samlat i en väska är en oslagbar frihetskänsla för mig!  Känslor i gruppen är nu “tacksamhet” (Emma), “att något är pågång” (Lalita), spännande (Moa), pirrigt (Olivia och Ebba). Gruppen sitter just nu runt ett bort i Malmö hemma hos Ebba och äter sushi. I morgon är det resdag.

I veckan har vi haft förberedelser inför praktiken ihop med Anna Rubio Lind, lärare på Linneuniversitetet. Det var ett par dagar som verkligen fångade intresse där vi fick ta del av Perus historia av kolonialisering och dagens globalisering som kan ses som en modern tappning av samma mönster där västvärlden suger ut naturtillgångar från andra delar av världen för att främst öka välfärden i väst. Man rättfärdigar detta genom att hävda att befolkningen där får arbetstillfällen och lyfts ur fattigdom när det oftast handlar om att vi i väst ska få mer för mindre pengar och dessutom dränerar jorden på dess resurser genom utvinnandet av olja, gas, kål …. i en rasande fart under tiden. Det är sjukt men vi som har makt att ändra det har ju det bekvämt så ja… vad gör vi? fortsätter ha det bekvämt? ja precis,.. det är så vi gör. Jag vill återge en konversation mellan en Afrikansk kvinna och en västerländsk journalist ur en av dokumentärerna, Jurist och miljöaktivist Seody White sätter ord på sanningen som vi blundar för.

västerländsk journalist –Why would you say that there are poor countrys in the world?

Seody –I think the whole aspect of acepting that others can have, and others can not have. Its that filosofy that others can have mutch mutch mutch more while some have nothing. That is the critical issue that we see as normal, that we have normalised the consept. I think this is something we over the next hundread years will have to think through. I use to be quite optimistic but as the world goes on im becomming quite pesimistik. We need a revolution to change this so that the poor gets acces to the resorses equally.

västerländsk journalist –But that will cost human lives and blood? 

Seody – Why should it cost human lives and blod? This is the point. Its becaus of people holding on to it. Thats the ting,…we have to change our mindset. Becaus people still belive that they have right to it (välfärd i överflöd) thats why they think it will take human lifes to get to equality. Listen! its not right, everybody knows it but still…Thats why im saying we need a rewolution. Not a war revolution but a mindset revolution.

Vi i västvärlden oavsett vad vi tjänar lever i rikedom i förhållande till alla andra delar av jordens befolkning, medans 700 000 människor fortfarande lever i extrem fattigdom (läs en dollar om dagen). Ekonomisk tillväxt kan öka välfärden och det är så vi idag försöker lösa fattigdomen men detta dränerar jorden på dess tillgångar och är därför inte hållbart. Vi behöver lösa tillväxten utan att dränera jorden och finna andra sätt att öka välfärden. Under kursen kommer vi ta del av vad socialt arbete har för roll i detta och hur utveckling och utrotning av fattigdom skall kunna ske utan att samtidigt förstöra vår jord. En av de nödvändiga åtgärderna för detta är att vi i väst tänker över vad ett gott liv är/rimligen kan vara, vad är behov och vad är “vill ha” i vår levnadsstandard. För att jorden skall hålla behöver vi ändra vårat sätt att leva som en av de punkterna i åtgärdslistan. “billigt och bra” i klädbutikerna för oss kan betyda extrem fattigdom och farlig arbetsmiljö för en arbetare i klädfabriker. Att öka standarden genom att erbjuda arbetstillfällen i andra länder genom exploatering kan innebära för en familj i Indien att flytta från ett tält till ett rum stort som ett svenskt badrum där barnen sover på golvet. Om en hållbar utveckling skall ske gäller det att befolkningen i fattiga länder själva får leda den utvecklingen istället för att bli beroende av exploaterande företag. Det går framåt, man talar om att hållbarhet är ett nytt paradigm som måste till för att planeten ska ha en framtid men det går sakta eftersom ekonomiska intressen och ovilja att släppa taget om rikedomen bromsar processen.

Detta och mycket mer har vi fått en snabb inblick av från Anna. Mycket spännande tycker vi och vi förstår att vi bara hunnit snudda vid något mycket komplext. Efter tiden i Peru är vi kanske klokare om vi lyckas bemästra spanskan. Några av oss kan lite spanska, själv kan jag säga häst på spanska, vi får väl se hur det går med fördjupningen ;D

Nu rullar vi ut sovsäckarna o laddar för äventyr. Det blir magiskt!