Socionomstudenter utomlands

Heej igen!

Bara 3 veckor kvar av praktiken hörrni 🙁 😀 Det gör mig både glad och ledsen att behöva lämna den här platsen snart. Glad för att jag kommer få träffa min familj och vänner i Sverige och att vi passerat ytterligare en kurs närmare examen. Ledsen för att jag kommer lämna mina barn (hahah de börjar typ kännas som det nu), alla människor man skapat en relation med, värmen här och den fina naturen. Vi kommer verkligen sakna det här stället. Nya Zeeland har fått en stor plats i mitt hjärta. Jag älskar var och en utav barnen även fastän man har dagar och veckor av oro för hur arbetsdagen kommer att se ut då vissa barn kan vara riktigt stökiga eller till och med våldsamma. Min handledare har fått mig att se på dessa “jobbiga” eller “problem”-barn på ett heeelt annat sätt. När jag började på Stand tänkte jag “åh gode Gud, hur kommer det här gå?”. För typ inga lyssnade på vad personalen sa till dem och det kändes bara kaos. Men nu när jag varit här sedan september har jag lärt mig att det är på grund av smärtan de har inom sig som de gör så. Jag tycker synd om dem, för de kan inte hantera sin sorg eller smärta på ett sätt som vi anser vara “normalt”. Deras beteenden är ett tecken på att de behöver ha hjälp och det är deras sätt att kommunicera med sin omgivning för det. Efter att jag snart har avklarat praktiken här kan jag säga att det är TYP exakt det här jag vill jobba med i framtiden.

Som vi nämnde i tidigare inlägg så kanske ni vet att maorikulturen en väldigt stor del av Nya Zeeland. Om ni inte har någon aning om hur maori låter så tänkte jag ge er en suuperbra låt som vi på Stand lyssnar på med alla barnen då och då. Press the play-button and enjoy! This is New Zealand hörri!

Lots of LOVE,

från Elin, Jennie och Amanda <3

HAJSAN SVIDEN!

Me (Elin), Jennie and Amanda here!

Det var ett tag sedan vi hördes av här och vi ville bara dela med oss lite om våra upplevelser här i Auckland. Häng på 😀

Förra fredagen fick vi alla 3 en day off och då passade vi på att ta oss in till City. 10.15 satt vi på färjan påväg över havet till storstaden. Vi shoppade lite och var vid Skytower. Jennie och Amanda ville även passa på att åka enda upp i Skytowern medan jag var mer intresserad av shoppingen och alla butiker här som vi inte har i Sverige, så jag tog en runda i stan. Det fanns Prada, Gucci, och alla dessa dyra märkesbutiker där vakterna stod utanför och kollade om folk var rika nog att gå in eller inte hahaha. Så vi vågade inte ta oss in men vi tjuv-kikade lite genom fönsterna. Sedan köpte vi sushi, gick till en fin park i närheten och tittade på alla fina studenter som tagit examen. Gissa om man blir lite avis av att se de färdigexaminerade fira sin sista dag på universitetet.

Next day på lördagen blev det en plugg och chill dag. Vi tog även en långpromenad längst med stranden och bara njöt av att vara lediga. På söndagen tog en arbetskollega mig till Hunua Ranges som är känt för det fina vattenfallet, utsikten och alla berg. Det var otroligt vackert. Jag kan förstå varför många vill komma till Nya Zeeland och resa runt. Det är bokstavligen ett paradis här. Tyvärr jobbade Jennie och Amanda den dagen. Vi har olika arbetsdagar och arbetstider på grund av att vi inte är i samma arbetsgrupp. De är med de Residental Social Workers (RSW) medan jag är i Education Facility (EF) som motsvarar barnens skola och hjälper till. Sista veckan kommer vi kunna hänga mer med varandra då vi alla kommer vara med Community Social Workers (CSW). Vad som är skillnaden mellan socialarbetarna i RSW och CSW är att RSD jobbar direkt med barnen och CSW i kontor och gör till stor del det administrativa arbetet. De gör även mycket hembesök till familjerna, möten med Oranga Tamariki (typ socialen), skolor – skolkuratorer och lärare, arbetar terapeutiskt med föräldrarna och mycket mer. De är lite spindeln i nätet och har många olika arbetsuppgifter medan RSW största delen av tiden tar hand om barnen, har terapeftiska samtal och aktiviteter med dem. Båda grupperna arbetar väldigt hårt på två olika sätt.

Idag var vi på något som kallas för Gibbs Farm. Vi körde ca 3 timmar bussresa med ungefär 20 otåliga barn som inte ville sitta stilla och som konstant frågade när vi skulle komma fram. Vi kom fram till slutdestinationen som var en “bondgård”. Det kan låta lite fånigt på svenska men det var faktiskt otroligt fint där. När har man sett eller hört att en bondgård har giraffer? Eller flamingos? Och skulpturer? Ja, ni ser, det var en annorlunda plats och vi gick runt hela gården på ungefär 1,5 timma med barnen, fotade platsen och umgicks med dem. Det var en bra och skön dag, men man blir helt slut när man kommer hem.

Jag vill avsluta med att säga att vi tre har det superbra och att vi alla är nöjda med att ha gjort valet att få komma hit. Hoppas ni andra också har en fin praktik. Inte lång tid kvar nu! Om 1 månad är det jul <3 YAS!

En utav skulpturerna på Gibbs Farm

Från ett budda-tempel som vi besökte

Nz-glass är farligt gott

Hajsaan

Budda-mat från templet

Asså gissa om jag dog av skratt :’) Vi fick sällskap på vägen av dessa flamingos från ingenstans- Welcome to Gibbs farm everybody.

Lots of love,

Elin, Jennie och Amanda

I söndags kom även vi efter en lång resa äntligen fram till Auckland och har redan varit här i fem dagar. Nu har jetlagen börjat lägga sig, första två dagarna var riktigt tuffa.

Redan dagen efter vi landade påbörjade vi vår verksamhetsförlagda utbildning här på Stand Children´s Services. Vi fick ett varmt första bemötande från personalen och framförallt av Pene, som är manager på Stand. Vår studiekamrat Elin som redan har varit här i flera veckor visade oss runt på Stand. Under dessa fyra dagar på praktiken har vi hunnit med en hel del! Förutom att göra den obligatoriska utbildningen On Job Learning (OJL) som Elin har skrivit om tidigare har vi även hunnit med att hänga med barnen på museum och zoo här i Auckland. Imorgon blir det en avslutningsceremoni för barnen som har varit här i fem veckor och som åker hem imorgon. Det ska bli väldigt kul att få vara med ceremonin då den kommer vara enligt Maori tradition. Stand är väldigt noga med att inkludera Maorierna, som är urinvånarna i Nya Zeeland, i sitt arbete. Några exempel är att skyltar runtom på Stand bara står på Maori och att barnen sjunger på Maori.

Vi ser fram emot nästa vecka, då vi kommer bli stationerade på olika whare, vilket betyder avdelningar på Maori. Amanda kommer vara på Pohutukawa där flickor mellan 5-12 år är. För pojkar finns det två avdelningar och Jennie ska vara på Rata, där de yngre pojkarna är.

Jennie & Amanda

Vacker utsikt från kvällspromenaden!

Auckland Zoo