Socionomstudenter utomlands

Så nu undrar ni säkert vad vi har sysslat med den senaste tiden…!

Först och främst ordnade våra klasskamrater en välkomstfest för oss, vilket var otroligt lyckat och hysteriskt roligt! Xiao Ling hade fixat en tårta där det stod “Welcome AJKS”, så vi känner oss så varmt mottagna här. Vi hade festen i vår lägenhet där vi också bjöd in våra grannar och medicinstuderande från Bangladesh, så det blev ett 3-nation-party som var lyckat kort sagt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I slutet på förra veckan hade vi en lektion om det sociala arbetets utveckling i Kina, vilket har en tuffare utvecklingsprocess än det sociala arbetet i Sverige. Det som skiljer sig väsetligt är en period där det sociala arbetet försvann i Kina (1949-1977) för att sedan komma tillbaka 1978-1987. De senaste åren har det sociala arbetet återhämtat sig och brett ut sig, men våra kinesiska klasskamrater tampas fortfarande med att inte många människor känner till socialt arbete och vad de efter sina 4 år på universiteter kan göra. När vi har frågat våra klasskamrater vad de skulle vilja arbeta med har några svarat “socialt arbete på sjukhus”, vilket är intressant . vad jag förstår innebär detta arbeta på sjukhusen den typen av socialt arbete som kallas case work. Jag undrar vad som liknar och vad som skiljer sig det sociala arbetet som en kurator på ett sjukhus i Sverige utför…

Andra fält där det vi kan hitta socialt arbetet i Kina är även bland annat socialt arbete med ungdomar i samhället, aktiviter för “left-behind-children”, socialt arbete med äldre och socialt arbete på landsbyggden. Vi finner alltså både case work och community work i Kina, men den populäraste formen av socialt arbete är ändå group work. Där är socialarbetaren huvuduppgift att samla en grupp för aktiviteter och för att ge information.

Socialarbetarens roll är en slags multi-roll i Kina, där viktiga uppgifter äratt tillhandahålla service, samordna resurser, vilket jag känner igen från den rollen en socialarbetare i Sverige kan ha, till exempel på sjukhus eller i socialtjänsten.

Vi har också följt med våra klasskamrater på en av deras lektioner med deras socionomklass för att få uppleva det.Vi stannade till paus för vi förstod inte mycket av läraren eftersom undervisningen var på kinesiska,. Av de föreställningar vi har haft om undervisningen i Kina får vi nu egna erfarenheter och personligen måste jag säga att det inte alls var som jag hade trott. Mer om detta kan vi berätta, men jag kan säga en sak och det är att studenternas fysiska närvaro är högre här än i min klass på Linnéúniversitet och att antal föreläsningar är betydligt fler, vilket är en intressant sak tycker jag. Personligen tycker jag att antal föreläsningar vi har på socionomprogrammet på Linnéuniversitet är för få, samtidigt som jag upplever att de kinesiska socionomstudenterna har det tufft med så många undervisningstimmar. En medelväg skulle kunna vara något både för socionomstudenterna i Kina och i Sverige, eller vad tycker ni?

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag avslutar med en bild från förra helgen då XiaoLing och våra andra vänner tog oss till Fuzhou National Forest Park. Det blev  en heldag som var guld värd. Vi fick också våra efterlängtade kinesiska namn av XiaoLing. Själv heter jag numera XiaoMan, döpt efter XiaoLing såklart!

Ta hand om er!

Ps. Amanda Sundberg skrev detta blogginlägg.