Posts Tagged ‘the wall’

People live to die, palestinians die to live.

Wednesday, December 3rd, 2014

10525828_10153035706130312_1569831611801486399_nIMG_6185

IMG_6117

IMG_6097

IMG_6042

IMG_6031

10525828_10153035706130312_1569831611801486399_n
Ja nu vet jag inte vart jag ska börja igen, det har hänt extremt mycket sedan sista inlägget. Jag önskar jag kunde få upp lite bilder åt er men internet här är inte så samarbetsvilligt.

Vi var i lördags i Hebron, en stad i södra Västbanken som både Palestinier och Israeler anser är deras och det är ofta oroligheter i Hebron. Vi besökte en organisation som arbetar för arresterade barn och fick höra om deras arbete, väldigt gripande. Jag har så svårt att ta in att Israel arresterar barn, ofta runt 13-16 år men de har arresterat yngre med, inte ovanligt med 6-7 åringar och här om dagen en 3 åring. Det är för mig helt absurt. Orsaken är att barnen kastar stenar, och att Israeliska militären använder barnen för att få information kring deras vuxna omgivning. Hur man kan legitimera detta är bara sjukt på alla nivåer. Vi fick sedan en rundtur i gamla stan och på Shahada road. Shahada road är en spökstad. Massa bosättningar och så fort vi kom igenom chekpointen så var det fullt av militärer och poliser samt Israeliska flaggan överallt. De bor fortfarande en del palestinier som vägrar att flytta på sig. Men de blir väldigt utsatta och diskriminerade. Vi besökte ett hus där de byggd ett nät runt hela huset för att de inte ska ska få massa skit kastat i huvudet från bosättare. Att de orkar stå ut är för mig fascinerande. Sedan får inte palestinier gå överallt på gatorna utan bara på vissa delar. När vi gick där inne så hör vi en hög smäll och hjärtat stannar typ. De kom fler ljudbomber som låter helt sanslöst högt. Sen kom en tårgasbomb och folk kom springandes, tårgas gör för övrigt riktigt ont, sticker i hela halsen och näsan, går nästan inte att andas och ögonen tåras. Det var en sittandes fredliga demonstration för chekpointen in till Shahada road har varit avstängd. Vi hamnar i folkröran och pressen kommer springandes. Vår palestinska guide skulle visa hur vi skulle gå, för då fick inte de går rakt fram (som är den enklaste vägen) utan måste gå runt en annan väg, för att de är araber. Då kommer soldaterna och skäller på han att han inte ska vara där, blir väldigt otrevlig stämning och helt plötsligt har jag kameror och massa folk runt omkring mig. Bosättare kommer ut från deras hem och står och ser på, och skrattar. De gjorde mig så förbannad. Vi kommer förvirrandes iväg efter ett tag och ska ta oss ur denna här röran. Som en räddande ängel kommer en svensk observatör från EAPPI och visar oss vägen och lugnar oss lite. Detta är ju vardagsmat liksom. Vi kommer till sista chekpointen och våra palestinska vänner dyker upp efter ett tag. Alla känslor släpper och jag gråter hejdlöst där vi står. Soldaterna kollar undrandes och frågar varför jag gråter.. ja vad ska man säga. Vi pratade med en soldat i 20-års ålder. Han drömde om att öppna ett cafe. Ja de är ju människor de med, militärtjänst är ett måste för alla i Israel, annars får de inget jobb ect.
Vi fick sedan en rundtur i gamla stan där palestinier bor på bottenvåningen och bosättare över dem. De har satt upp nät för bosättare kastar skräp ner på dem. Men nu kastar de vätskor istället då nätet inte skyddar mot detta. Hur blir man en sådan människa? Hur blir man så hjärntvättad och hur kan man leva med att vara så hemsk mot andra? Det är så många frågor utan svar, så många saker som är så ofattbara och oförtåliga.

Dagen efter möter jag upp några från EAPPI i chekponit 300 kl 5 på morgonen. Jag har haft mailkontakt med dem då jag tycker de är intressant att möta folk som jobbar här. Så jag var med dem under observationen på morgonen. Chekpoint 300 är den ända chekpointen som leder från Betlehem till Jerusalem. Och många palestinier jobbar inne i Jerusalem då de tjänar mer pengar. Ca 6000 ska till jobbet genom denna chekponit varje morgon. Betlehem – Jerusalem tar max 20 minuter med bil i normala fall. Avstånden här är små. Men de tar tid. De får stå i kö från 4-5 på morgonen för att hinnan till jobbet vid 7-8. Denna chekponiten är genom muren och det känns som ett stort fängelse. Taggtråd, stängsel, murar och vakter med stora vapen. De kollas, får igenom metaldetektor, lämnar fingeravtryck, visar intyg och legitimation och hoppas att de kan komma till jobbet idag. En av vakterna var så vidrig, jag fick ont i hela kroppen. Han slog folk, kastade deras saker i backen, och valde ut folk på måfå som han inte tyckte skulle komma till jobbet. Han jobbar dessutom för ett privat säkerhetsföretag som inte har någon myndighetsutövning och där med kan inget de gör överklagas. Hur de ens kan funka så.
Sen kastades min värld om och vi åkte till Jericko och döda havet för första lediga dagen på två veckor. Det var behövligt att sola och bada och bara inte tänka. Döda havet är ju häftigt i sig, man är som en båt, en flytande kork. Man står fast man nuddar inte botten, ja riktigt coolt.

Vi har sedan besökt SOS barnby, super intressant och mötte en ”mamma” där som var så härligt. Jag fascineras av människor som viger sina liv åt så bra ändamål. Hon var så lycklig. Vi besökte Nablus igår, en stad i norra västbanken. Ännu en stad som drabbats hårt av ockupationen. Vi fick problem redan på morgonen då de bestämt att stänga ända chekponiten in dit. Men vi kom iväg till slut och blev inte stannade i någon av de 4 chekpointen under resan. En storstad med en as god efterrätt som är någon slags ost med socker, Kunafa.

Förövrigt så är de problematik kring allt mans ka ta sig för. Vi vill skicka vykort hem, då måste de skickas i kuvert och från ett ställe osv för att de ska komma fram. Vi måste även skicka hem alla våra saker som kan förknippas med Palestina om vi inte vill fastna i säkerhetskontroll och förhör på flygplatsen när vi ska hem. Risken att bli svartlista och att aldrig på åka tillbaka är rätt stor då med. Vi har mött så många som haft problem på flygplatsen och visiteringar då man måste klä av sig är inte ovanligt. Ja allt är liksom krångligt. Hur man orkar leva så här?

Idag ska vi börja arbete på flyktinglägret men allt är lite oklart här och flexibilitet måste man ha. Så vi får se hur de utvecklar sig. Meningen är att vi ska intervjua familjer och barn som blivit arresterade av israeliska militären.

Förövrigt har militären kommit in i flyktinglägret här 2 gånger denna veckan och arresterat folk. Ibland kastar de in sjunkbomber i folk hus, även tårgasbomder….

Något som de berättade i Nablus var även att efter döden kan palestinier blir arresterade. Om de är palestinier som slås mot Israel exempelvis så kan Israel arrestera dem även fast de dött. De har en kyrkogård i Israel som de kan beslagshålla kroppen i, i upp till 30 år. Sen skickas den hem till familjen. Enligt islam ska de döda begravas inom 36 timmar, vad gör detta med dessa familjer? att man inte ens kan få ro efter döden..

Ännu ett långt inlägg, sorry jag ska försöka skärpa mig!
Vi äter förövrigt hummus och falafel hela tiden 🙂