diskriminering Archives - Socionomstudenter utomlands

Västbanken och Dheisheh refugee camp

2014-11-27

Jag är ju ingen bloggare, ni får ursäkta, men jag tänker det är lite kul att läsa de jag skriver ändå 😉

Nu har vi anlänt till Västbanken och Dheisheh refugee camp utanför Betlehem. En annan värld. Minst sagt. Vi bor på ett hostell i anslutning till Laylac (gräsrots NGO som vi har dessa tre veckor hos), en annan standard än den i Jerusalem kan man minst sagt säga. Det är ändå helt okej, trots kyla, noll isolering, fönster i plast, el, vatten och internet som kommer och går och böneutrop varje morgon vid 04.00. Det funkar ändå och det blir rätt många skratt av det lite kaosiga i att bo på ett flyktingläger. De bekvämligheter man tar för givet hemma blir en lyx här och jag kommer på mig själv med att tänka dagligen vad bortskämd man är i Sverige, på många, många plan.

Första kvällen här så blev det lite introduktion av våra handledare samt ett spännande möte med ett firande. De firar nämligen varje gång någon släpps från Israeliska fängelse (på grund av politiska skäl). Dessa firanden kan liknas med ett studentfirande. De åker på flak genom staden med musik, flaggor, glada rop och skjuter raketer. Intressant fenomen. Kan tilläggas att nästan alla Palestinier någon gång suttit i fängelse, för israelerna kan fängsla palestinier av säkerhetsskäl som det heter, lite hur som helst. Det behöver inte säga för hur länge eller varför. De finns många som sitter i fängelse utan att veta varför i fler år, även barn. Just nu finns över 200 barn i Israeliska fängelser, flera utan rättegång.

Andra dagen bestod av mer information kring Laylac, Palestina och flyktinglägret som varit permanent sedan 1948. Det blev en känslofylld dag då vi alla grät en del. Det är verkligen inte lätt information att ta in. Vi såg bland annat en film gjord av en 13 årig flicka från lägret som handlade om Palestina och deras utsatthet. Att en så ung person kan känna och veta så mycket, och samtidigt känna sådant hat gör ont i en, väldigt ont och tårarna bara rann.
Vi har de senaste dagarna varit på studiebesök hos kvinnokooperativ, Betlehem universitet, organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter med mera. Idag var på en internationell konferens för social arbetare vilket var super intressant och kul att möta socialarbetare på en internationell plattform och se hur bra samarbetat var. Det hölls ett tal av secretary chairman för International federation for social work som var extremt intressant. Han lovordade socialarbetare till skyarna och pratade sedan passion och känsla för vårt yrke. För allt socialarbetare gör i världen och gratulerade även oss studenter för vi valt ett så humant och bra arbete, var fantastiskt att höra, väldigt inspirerande! Mer av sådant i Sverige behövs helt klart!

Vi har haft många diskussioner de senaste dagarna med frustration, skratt och tårar. Man vet liksom inte riktigt hur man ska handskas med alla känslor man får i ett ställe som detta. Det är så mycket som är så ofattbart. Denna systematiska diskriminering, alla dess åsikter, alla dessa problem och alla internationella, grundläggande mänskliga rättigheter som inte finns är svårt att ta in. Systemen är extremt komplexa och vi jobbar med att försöka förstå hur allt hänger samman. En stat eller område som Västbanken och Gaza är komplexa områden. På politisk, religiös och mänsklig nivå. Deras lagsystem är väldigt svårt i sig, eller snarare deras icke existerande lagsystem. De är en mix av lagar från Jordanien, Israel och nya palestinska lagar. Problematik kring de två största partierna Fatah och Hamas som nu är i ett dött läge så de går inte att genomföra nya lagar eller ändringar, detta påverkar de sociala arbetet väldigt mycket. De har lagar kring kriminalitet från 1960 exempelvis. De är problematik kring traditionella och religiösa regler och system med och hur människor är invanda att leva och fungera på ett viss sätt.

Känslorna av frustration, ilska och ledsamhet är blandande med värme kärlek och passion. Människorna här är så fantastiska, de lever andas och ger sina liv åt socialt arbete och på att förändra. De är så himla godhjärtade och smarta och handskas beundransvärt med situationen som är. Jag fascineras över hur människor med så lite resurser kan ge så mycket. Vi får exempelvis smakprov på de ena med de fjärde så fort vi går in i en butik, vi bjuds på kaffe och te överallt på de mest märkliga ställen.

Ja jag lär mig otroligt mycket, informationsflödet tar aldrig slut och hjärnan blev överhettad för flera dagar sen. Vi har behövliga reflektionsstunder under våra filtar i kylan på kvällarna och har gitarr och sång stunder med de andra volontärerna från Tyskland och Frankrike på kvällarna. Laylac är ständigt pulserande, de är folk här jämt och ständigt då hela samhället är delaktiga som volontärer och alla vill bidra och känna gemenskapen. det är ett härligt kaos med många många känslor!

Godnatt från ett flyktingläger på Västbanken.

Staden som alla vill ha

2014-11-22

Då har första veckan gått, tiden springer iväg och känns samtidigt som den går långsamt, dagarna är väldigt lååånga! Intensivt är bara förnamnet, vårt schema är smockfullt med studiebesök på olika verksamheter blandat med rundturer, tittandes på gamla och helga byggnader och fascinerande diskussioner!

Sedan senaste inlägget har det varit studiebesök på socialkontor i västra och östra Jerusalem. Problematiken är stor, i många dimensioner. De har självklart en problematik med Palestinier och deras rättigheter, problematik med lagar och regler som inte appliceras i verkligheten. Jag kommer aldrig kunna förstå hur det så öppet kan vara så diskriminerande från en stats sida. Vissa delar av samhället där en viss typ av människor bor skiter man helt enkelt i, svårt att greppa. De har även har en politisk diskussion som är påtaglig kring asyl och flyktingfrågan. De finns två typer av flyktingar här dock, eller flykting blir fel ord. Å ena sidan kommer judar som söker sin rätt som jude att komma till sitt land, de får direkt boende, hjälp med språket och integrationsprogram. Å andra sidan har vi de som faktiskt flyr från sitt land, främst Sudan, Etiopien och Eritrea. Dessa lever ett svårt liv med näst in till obefintliga rättigheter och noll samhällshjälp. De är väldigt svårt att få uppehållstillstånd, ca 4 st. av 55000 får flyktingstatusförklaring.
Det som varit himla spännande i dess studiebesök var även den extrema skillnaden på kontor, ett ställe var som vilket hus som helst med renoveringsobjekt till korridorer och kontor, nästa kontorsbyggnad var ett stort säkerhetskomplext, kändes snarare som en ambassad. Och de hade stängt kontoret för besökare för att vi skulle komma dit!? Ja engagemanget är det ingen brist på, vi mottas med öppna armar och det känns verkligen att de är ivriga att få förklara och visa, diskutera och analysera. Vi blir bjudna på arabiskt kaffe, bröd och hummus i stora lass vart vi än kommer och väldigt många trevliga människor, det gör mig varm i hjärtat! Engagemang är ett ord som kan sammanfatta mycket, socialarbetarna brinner för sitt yrke, viljan att göra en insatt och skillnad. ”To make a difference you need to act and feel, not just talk”, sa socialarbetaren på ett kontor i de östra delarna. Basen i det sociala arbetet ligger på frivillighet och volontärer, kontoret på västra sidan hade 4 st. socialarbetare och ca 50 volontärer på 6 områden. De skär ned på välfärden och statens pengar hela tiden har många pratat om och då krävs frivilliga insatser. Mycket fokus på volontärarbete och communitywork, för och med varandra. Det är tragiskt på ett sätt, att staten inte tar ett ansvar men även fint på ett annat, att se sådan passion och drivkraft, vilja att göra vad man kan med små medel.

I torsdags var vi i Jaffa och Tel Aviv och besökte socialkontor där som arbetar i ett multikulturella samhällen och där även de flesta flyktingar bor. Det blev studiebesök på ett centrum för ryska pensionärer (där vi även fick en uppläxning, på ryska, om att Sverige var skit för vi erkänt Palestina), vi besökte en språkkurs för arabiska kvinnor och även läkare för mänskliga rättigheter som öppnat en Open clinic. Då sjukvårdsystemet påminner här om USA och alla där med inte har råd att vara sjuka, speciellt inte flyktingar. Kvällen spenderades med en härlig promenad längst stranden i Tel Aviv och kände pulsen på en stad som är långt ifrån vad Jerusalem är.

Vi har även haft rundvandring i västra Jerusalem med en Rabbi, en superhärlig småbarnspappa och kvinnorättsaktivist som visade oss denna del av staden genom nya glasögon. Han pratade om virtuella gränser och symbolikens makt i arkitekturen. Väldigt spännande rundtur genom ortodoxa kvarter, sekulära kvarter, museum, kyrkor, universitet och parlamentet (Kneset). Han menar på att inget är byggt av slump i denna stad, allt har en mening och är genomtänkt, ex att parlamentet är byggt som ett gammalt tempel och ligger på en kulle över staden, visa på makt. dagen bjöd även på diskussioner om Jerusalem, staden som alla vill ha en del av och att alla som bor här hela tiden får kämpa för sina egna intressen.

Idag har vi haft workshop med personer från Ossim shalom. Vi har haft olika rollspel och många diskussioner kring ämnen som fördomar, främlingsfientlighet och rasism, diskriminering och kategorisering. Applicerat dessa definitioner på svensk och israelisk kontext och gjort jämförelser och paralleller. Ännu en intressant och utmattande dag för hjärnan med andra ord!

Kvällarna består mest av att försöka smälta alla intryck och renskriva anteckningar. Men vi har även varit på restauranger, upplevt hur tyst staden blir under Shabbat (judisk vilodag fredag kväll till lördag kväll), gått runt mer i centrum och gamla stan, köpt fina örhängen och fascinerats av alla religiösa outfits som denna stad bjuder på.

Imorgon ska vi besöka Rabbis for human right och sedan bär det av mot Betlehem och Västbanken.

Bildet kommer inom kort när internett vill samarbeta!