Jag är ju ingen bloggare, ni får ursäkta, men jag tänker det är lite kul att läsa de jag skriver ändå 😉
Nu har vi anlänt till Västbanken och Dheisheh refugee camp utanför Betlehem. En annan värld. Minst sagt. Vi bor på ett hostell i anslutning till Laylac (gräsrots NGO som vi har dessa tre veckor hos), en annan standard än den i Jerusalem kan man minst sagt säga. Det är ändå helt okej, trots kyla, noll isolering, fönster i plast, el, vatten och internet som kommer och går och böneutrop varje morgon vid 04.00. Det funkar ändå och det blir rätt många skratt av det lite kaosiga i att bo på ett flyktingläger. De bekvämligheter man tar för givet hemma blir en lyx här och jag kommer på mig själv med att tänka dagligen vad bortskämd man är i Sverige, på många, många plan.
Första kvällen här så blev det lite introduktion av våra handledare samt ett spännande möte med ett firande. De firar nämligen varje gång någon släpps från Israeliska fängelse (på grund av politiska skäl). Dessa firanden kan liknas med ett studentfirande. De åker på flak genom staden med musik, flaggor, glada rop och skjuter raketer. Intressant fenomen. Kan tilläggas att nästan alla Palestinier någon gång suttit i fängelse, för israelerna kan fängsla palestinier av säkerhetsskäl som det heter, lite hur som helst. Det behöver inte säga för hur länge eller varför. De finns många som sitter i fängelse utan att veta varför i fler år, även barn. Just nu finns över 200 barn i Israeliska fängelser, flera utan rättegång.
Andra dagen bestod av mer information kring Laylac, Palestina och flyktinglägret som varit permanent sedan 1948. Det blev en känslofylld dag då vi alla grät en del. Det är verkligen inte lätt information att ta in. Vi såg bland annat en film gjord av en 13 årig flicka från lägret som handlade om Palestina och deras utsatthet. Att en så ung person kan känna och veta så mycket, och samtidigt känna sådant hat gör ont i en, väldigt ont och tårarna bara rann.
Vi har de senaste dagarna varit på studiebesök hos kvinnokooperativ, Betlehem universitet, organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter med mera. Idag var på en internationell konferens för social arbetare vilket var super intressant och kul att möta socialarbetare på en internationell plattform och se hur bra samarbetat var. Det hölls ett tal av secretary chairman för International federation for social work som var extremt intressant. Han lovordade socialarbetare till skyarna och pratade sedan passion och känsla för vårt yrke. För allt socialarbetare gör i världen och gratulerade även oss studenter för vi valt ett så humant och bra arbete, var fantastiskt att höra, väldigt inspirerande! Mer av sådant i Sverige behövs helt klart!
Vi har haft många diskussioner de senaste dagarna med frustration, skratt och tårar. Man vet liksom inte riktigt hur man ska handskas med alla känslor man får i ett ställe som detta. Det är så mycket som är så ofattbart. Denna systematiska diskriminering, alla dess åsikter, alla dessa problem och alla internationella, grundläggande mänskliga rättigheter som inte finns är svårt att ta in. Systemen är extremt komplexa och vi jobbar med att försöka förstå hur allt hänger samman. En stat eller område som Västbanken och Gaza är komplexa områden. På politisk, religiös och mänsklig nivå. Deras lagsystem är väldigt svårt i sig, eller snarare deras icke existerande lagsystem. De är en mix av lagar från Jordanien, Israel och nya palestinska lagar. Problematik kring de två största partierna Fatah och Hamas som nu är i ett dött läge så de går inte att genomföra nya lagar eller ändringar, detta påverkar de sociala arbetet väldigt mycket. De har lagar kring kriminalitet från 1960 exempelvis. De är problematik kring traditionella och religiösa regler och system med och hur människor är invanda att leva och fungera på ett viss sätt.
Känslorna av frustration, ilska och ledsamhet är blandande med värme kärlek och passion. Människorna här är så fantastiska, de lever andas och ger sina liv åt socialt arbete och på att förändra. De är så himla godhjärtade och smarta och handskas beundransvärt med situationen som är. Jag fascineras över hur människor med så lite resurser kan ge så mycket. Vi får exempelvis smakprov på de ena med de fjärde så fort vi går in i en butik, vi bjuds på kaffe och te överallt på de mest märkliga ställen.
Ja jag lär mig otroligt mycket, informationsflödet tar aldrig slut och hjärnan blev överhettad för flera dagar sen. Vi har behövliga reflektionsstunder under våra filtar i kylan på kvällarna och har gitarr och sång stunder med de andra volontärerna från Tyskland och Frankrike på kvällarna. Laylac är ständigt pulserande, de är folk här jämt och ständigt då hela samhället är delaktiga som volontärer och alla vill bidra och känna gemenskapen. det är ett härligt kaos med många många känslor!
Godnatt från ett flyktingläger på Västbanken.
När man läser till socionom på Linnéuniversitetet kan man göra en del av sin utbildning i ett annat land.
De studenter som har valt att göra det delar med sig sina erfarenheter i den här bloggen. Läs och låt dig inspireras.